Vandring i Bredäng

3:e blden visar till och med hur genvägen över gräsplätten numera är blokerad av ett staket. Dom kan inte ens hävda att dom behöver passera där för att hinna med tunnelbanan snabbare.

Träden ser trevliga ut på håll. Dom i en mera struktuerad form som trädalléer hade varit fint. Området kunde få en mer struktuerad form som ger bättre livskvalitet och samtidigt behålla grönska.

Höjer de upp gräsmattan till samma nivå som viadukterna och drar om vägarna lite tror jag i och för sig att det skulle kunna bli en riktigt fin park. Det handlar väl just om att den är krånglig att ta sig ned till och inte känns som en riktig park, utan bara ödemark, just för att anknytningen är så onaturlig. Sen ser jag gärna att man bygger tätt och nytt i området också för att komma bort från den totala miljonprogramsstilen, men då krävs det väldigt modiga (och smakfulla!) politiker och stadsplanerare.

När det gäller att inte smälta in i arkitektens ursprungsvision måste den röda stugan med vita knutar på den översta bilden vara ännu värre än de planerade, vackra höghusen.

Jag har egen erfarenhet av motsvarande gräsplätt i Hagsätra. Den har jag aldrig sett användas som annat än transportsträcka, trots att den innehåller både en parkbänk och en konstioffentligmiljö-staty. Folk dräller inte ens Lidl-kundvagnar där, utan i den närliggande lekparken (senaste notering 13 vagnar).

Mike: Precis! Man kunde ha gjort något djärvt med olika nivåer ramper osv enligt dåtidens tand för att nå och utnyttja marken bättre men som det blev ser hela tomten precis ut som om den bara ligger och väntar på den exploatering som nu diskuteras.

Det räcker med att sitta på tunnelbanan och åka förbi Bredäng för att förvånas över den "breda ängen". Notera det där med "åka förbi". Kan ha fel, men jag gissar att Bredäng är ett sådant där "mittimellan-ställe" som man åker förbi eller åker ifrån men knappast till, såvida man inte råkar bo där. Ett ställe som å ena sidan ligger lite avskiljt och utan några speciella attraktioner, men å andra sidan har så bra kommunikationer att folk kan åka in till Stockholms centralare delar eller Skärholmen om de vill ha några djupare upplevelser. Det här är inget unikt, exempelvis gamla Årsta hade det problemet. Och blir det så får vi ett sömnigt och ointressant område.

Undrar om det inte vore idé att släppa loss några kulturgeografer, ekonomi-geografer, sociologer och arkitekter för att fundera djupare på hanteringen av sådana här områden - dessutom i nära samarbete med lokalbefolkningen. Skulle området må bra av att det kom dit någon industri exempelvis?

Placeringen av staketet är ju ganska avslöjande för vilka tankar och idéer som ligger bakom en sådan här stadsmiljö. När miljön byggdes planerade man att människorna skulle röra sig längs gångvägen in under viadukten (som syns på första bilden), vilket inte visade sig stämma i verkligheten. Slutsats: Man bygger ett staket för att "tvinga" människorna att gå efter planerna.

Anders & Mikael: Ni missförstod mig då jag var något oklar: Menade att det var typiskt för tidsandan då med ramper etc, inte att det vare sig då eller nu är något eftersträvansvärt eller bra!

"Staketet" ligger ju onekligen bra till "1984-mässigt" i modernisternas pefekta värld, annars är stalltipset att följa de upptampade stigarna om man är intresserade av levande människors verklighet.......

Gräsmattan ser ju onekligen fin ut en varm sommardag i Juli men hur är det att sitta ute och ha picknick och spela fotboll eller nån annan fritidsaktivitet en regnig vår eller höst dag då den fina gräsmattan plötligt förvandlas till en leråker som ingen vill gå i nätheten utav?
Jag känner igen detta gräsmatta fenomen ifrån skärholmen där det finns ochså menlösa kvadratmeter efter kvadratmeter med gräs som ingen tycks utnyttja trots varma sommardagar.

Det verkar som alla vill ha gräsytor men ingen vill vara där, gräsmattorna ska bara vara ögongodis för människor.

Och ärligt talat vem fan sätter sig och har picknick vid den där viadukten egentligen på bilden?

Har själv en gigantisk gräsmatta utanför fönstret där jag bor i ett förortsområde. För att nyansera det här lite grann måste jag säga att jag faktisk vid åtminstone ett tillfälle sett solande människor där. Kanske drar du lite för stora växlar av ett besök.

Undrar om ursprungsplanerarna tänkt att de boende skulle resonera så här vid frukosten en varm sommardag: "Vad ska vi göra av denna fina dag? -Jag vet, vi går och picknickar och solar i centrum brevid T-banan, såååå modernt!" ;-)

Grävande journalistik på gräsrotsnivå. Lysande!

Den här typen av gräsmattor är ofta mer poppis att besöka om det står en grill av btg-rör där. Det gör det på min gård (naturtomt + gräsmatta) och den används för grillning och kubb. Om det beror på grillröret, den mysiga miljön eller att det känns mer "privat" (gård mellan två hus, inte lika monstruöst stor som i Bredäng) ska jag låta vara osagt.

Jag har sett den där gräsplätten i närmare 30 år och någon picknick plats är det då rakt inte. Ytan används i stort sett bara som genväg. Av de ängar som finns i Bredäng är det den enda som kan vara lämplig för ett höghus. Bredängsborna sitter i Trissan parken, på uteplatserna mellan husen eller vid Mälarens strand. Just den tisdagskvällen den 1 juli då satt en stor del av Bredängsborna med picknick korgar på ängen brevid Trissan parken och såg på teater. Jag bor själv i ett av områdets höghus och trivs så bra. Bredäng är så genomtänkt planerat med alla gång och cykelvägar och allt grönt.

Det är alltid känsligt att föreslå bebyggelse på bonära grönytor. När det gäller den s.k. cirkusängen så är mina erfarenheter från 1993 och framåt att denna närmast aldrig använts för rekreation. Den är väl närmast att betrakta som en 'skräpäng' till båtnad för de som genar från Järnbärarvägen upp till tunnelbana och buss påBredängs allé. Hundägare kan ha skymtats vid enstaka tillfällen. Jag tror att vi kan ha bättre nytta av att skapa boende för medborgarna, affärslokaler och ett potentiellt kundunderlag för småföretagandet i Bredängs centrum, genom att bygga på denna i övrigt trista gräsplätt...
Belackare har förmodligen aldrig heller smutsat sina paltor på denna gräsmatta.

Kul debatt om Bredäng! Synd bara att debattörerna, med något undantag, inte verkar bo i Bredäng. Och, som en också påpekar, verkar reagera automatiskt negativt på miljonprogram-stilen. Kom ihåg att det programmet behövdes!

Själv bor jag i Bredäng och trivs jättebra. Jag delar denna sidas allmänna inställning att städer skall vara urbana och att folk faktiskt vill ha miljöer där det händer något, inte tomma ytor. Det är ju bara att jämföra bostadsrättspriserna i förorter och innerstad, till exempel, om man tvivlar. Jag tycker absolut att Bredäng behöver förnyelse och förtätning.

Men det finns andra argument också.

Ett är att Bredäng byggdes 1965. Det innebär att många har vuxit upp här och har en hemkänsla, som de inte vill förlora, lika lite som inbitna södermalmsbor vill förlora sin. Man kan inte bara fördöma en hel stadsdel och säga att folk som trivs där har fel. Även förortsmiljöer och förortsbefolkning har rätt till respekt.

Ett annat är att bredängsborna älskar det gröna i Bredäng, men därmed avses nästan aldrig de tomma ödsliga gräsmattorna utan de undersköna naturvägarna i Sätraskogan och längs Mälarstranden. Där händer det verkligen saker, där pågår liv på varje kvadratcentimeter, om än av helt andra slag än i urbana miljöer.

Bredäng skulle kunna vara en idealisk stadsdel, en plats där man har nära till skog och sjö samtidigt som här finns ett torg som verkligen fungerar som mötesplats. Och en historia, ett sammanhang, en tillhörighetskänsla.

Det som behövs är bara lite mer människor, och mer affärer och kultur.

Många bredängsbor som protesterar mot höghusplanerna tycker visst att här behövs nya bostäder, men de tycker att den plan som nogsamt utarbetades för området för ett par år sedan borde följas i första hand. Enligt den skulle Skärholmsvägen byggas om till en stadsgata med bostäder, affärer och kontor. Det tror jag vore utmärkt. Men det hindrar inte att den fula ängen vid tunnelbanespåret OCKSÅ skulle kunna bebyggas. För att inte tala om att fylla ut längs med Bredängs Allé med lamellhus, som någon föreslog, det skulle ju då också knyta ihop Skärholmsvägen med Bredängs Centrum. Vilket skulle behövas för att det nya området inte skulle upplevas som utslängt långt bort från det egentliga Bredäng. Det är inte långt emellan om man tittar på en karta, men om det blir tomt och händelselöst där så kommer det att upplevas som långt av alla utom de bilburna.

Men som sagt, det finns olika åsikter, och de åsikter som skall respekteras i första hand när det gäller Bredäng är bredängsbornas egna. Det är bara det att i denna fråga går de i sär. Men vi håller på och för debatter i området, bland annat genom byalaget Bredängs Utvecklingsråd. Det var spännande att läsa inläggen på denna sida. Jag blir bara nedstämd av den nedlåtande ton som finns i några av dem.

Eric Thärnström

Det bästa med min bostad är planlösningen, just och luftigt, ganska rimlig hyra, bra grannar, hygglig utsikt och nära till centrum och nära till skogen. Nackdelen kan vara att jag ibland störs av tunnelbanan.
Jag såg Bredäng första gången 1969 från tunnelbaneperongen och förfasade mig -hur kan man bo här! 10 år senare kom jag tillbaka, då på lånad cykel från Mälarhöjden. Jag och dåvarande pojkvän skulle flytta ihop. Min etta i Västerort byttes till en trea med sjöutsikt, balkong och klädkammare. Mina barn som nu är vuxna har haft en bra uppväxt här, nära till parklek, fritids och skola och det utan att passera bilväg. Bredäng är långt bättre än vad de flesta tror, det finns faktiskt en hel del "bykänsla" i området, mycket tack vare Bredängs utvecklingsråd. Men bostäder behövs och det bästa är att damma av förslaget om en stadsgata längs Skärholmsvägen igen.

Det här var en väldigt konstruktiv diskussion! Tanken att tillföra förorterna stadskvalitéer i centrum är väldigt bra. I fallet Bredäng bla att utveckla allén. Man kan få både och: många uppskattar att bo i hus i park, lugn och ro, men med stadsmässighet inom räckhåll. Man måste inte alltid "åka in till stan". Snyggar man också upp fasaderna på skivhusen (tex med puts och tegel i olika färger) för att bryta den horisontella monotonin, så har det gamla miljonprogramsområdet med enkla medel omvandlats.

Föddes Bredäng 1966, bodde då på nuvarande Järnbärarvägen. Det är möjligt att denna gräsplätt inte utnyttjas idagsläget. När jag själv växte upp så var det annorlunda. På vintern var det pulka åkning, eller så åkte man i släng kälken som då fanns. Sommartid var man också där för Lekparken som ligger bredvid ( utnyttjas av basketklubb idag )var då utbredd till ängen som vi då kallade den. Jag är medveten om att det behövs fler bostäder men tycker att det verkar idiotiskt bygg höghus på 15 våningar på just denna plats. Är det någon som frågat de personer som kommer att få detta hus framför sig va de tycker ? Det är alltid lättare för de som inte blir drabbade att tycka att det är ok att slänga upp ännu fler höghus. De borde bygga efter skärholmsvägen som de sa tidigare. Och varför byggde/bygger man inte om Björksätraskolan till bostäder. Flytta ut aktiviteterna därifrån och bygg ut parkenleken på gräsplätten så kan björkens aktiviteter flytta dit. Sen har man en mycket större yta att bygga bostäder på. Ps Bor faktiskt fortfarande kvar i Bredäng.

Maria: På vilket sätt blir man som närboende "drabbad" av det byggs ett nytt hus? Om du menar att det nya huset skuggar de gamla så har du en poäng men annars förstår jag inte alls vad du menar, blir man "drabbad" när man får några nya grannar och lite mer tecken på mänskligt liv i den sterila trista förorten??? Du är ju för andra nybyggen i Bredäng så varför inte detta 15-våningars hus?

Maria:
Varför är det idiotiskt att bebygga "just denna plats"? Det har ju ypperligt läge invid en T-banestation. Du verkar inse att bostäder verkligen behövs, men om alla skulle resonera som du skulle inge bostäder byggas överhuvudtaget, ty alltid är det någon som tycker att "just denna plats" bör förbli obebyggd.

Om du tittar noga på planen så ser du att ingen kommer att "få detta hus framför" sin bostad. Det kommer heller inte inkräkta på lekplatsen/basketplanen, utan ligga på den outnyttjade äng bredvid.

Du skriver att man även borde bebygga Skärholmsvägen. Håller med om det. Hela området mellan T-banan och ner till området kring Skärholmsvägen borde urbaniseras och bättre integreras med Mälarhöjden (bostdsområdet) och mot Aspudden.

Du har invändningar mot att det är ett höghus som byggs. Kan till viss del hålla med. Om istället 15 våningarshuset integrerar i en kvartersstruktur med fler hus i samma skala blir intrycket inte lika massivt och dramatiskt (i stan skulle ett 10 våningarshus knappast kallas hög hus, men i förorten brukar den vara det).

Johan: Det har inget med nya grannar att göra, så då kanske du förstår vad jag menar. Det kommer faktiskt att skymma en del för de som bor både på Järnbärarvägen och även Bredängs Allé. Det är skillnad på att bygga ut en parklek där det skulle kunna finnas aktiviteter för olika endamål. På det gamla skolområdet skulle det få plats för minst 3 15-våningshus om dom nu måste bygga höghus. En sak jag undrar över gällande detta bygge är om det är fråga om hyresrätter eller bostadsrätter.( det är något jag missat i dessa planer)

Maria:
Då står två intressen mot varandra, nämligen om de som redan bor i området ska ha sin utsikt intakt framöver, eller om de som står i bostadskön överhuvudtaget ska få en bostad i Stockholm.

Jag tar parti för det andra intresset. Det är inte en mänsklig rättighet att ha fler hundra meters utsikt åt alla håll.

När nya områden byggs är det bra om man får en blandning av bostadsrätter och hyresrätter. Vilket som blir av i detta hus spelar nog mindre roll, då det råder GENERELL bostadsbrist i Stockholm. Bristen på bostadsrätter återspeglas i de höga priserna och brist på hyresrätter återspeglas i långa kötider.

Vi bör dock vara överens om att nybyggnation av bostadsrätter knappast inverkar negativt på kötiderna till hyresrätter. Snarare är det tvärtom.

Kul att flera av er tycker det låter bra med ett utvecklingsråd i Bredäng! Jag förklarar gärna vad Bredängs utvecklingsråd (BUR) är för något. Bredäng var med på ett hörn i ytterstadssatsningen, och när den lades ner var vi ett gäng som fått blodad tand för att försöka skapa lite lokal demokrati, försvara Bredäng mot nedläggningar, ordna festligheter, osv. Så då bildades BUR, 1997 om jag minns rätt, som en fristående förening. Utvecklingsråd är egentligen inget bra namn, det är snarare ett byalag. Vi är inte många, cirka 60 medlemmar just nu, men vi sliter och har kul samtidigt. Vi har jobbat hårt för att få centrum upprustat, vi har protesterat mot nedläggning av hälsotorget på apoteket, vi samarbetar med Jakobsbergs gård och med nätverket som lyckats få till ett naturreservat i Sätraskogen, vi har genomfört två enkäter om vad bredängsborna vill och inte vill, vi har ett debattforum i form av en e-post-lista, vi har bjudit in politiker till debatter flera gånger, vi har ordnat en fototävling och det blir en till nu i september, vi har öppna möten om lite av varje... Vad gäller planerna på nya höghuset har vi inte tagit ställning som förening, för vi har olika åsikter. Det vi däremot alla är överens om är att demokratiska spelregler bör följas. Jag skall be någon av de andra skicka planerna för Skärholmsvägen hit till Yimby.

Mer om planerna för Skärholmsvägen: Här skickar jag först en länk att följa för dem av er som vill ta del av de officiella dokumenten om områdesprogrammet, sedan kopia av en insändare som alla fyra byalagen i Skärholmen ställt sig bakom (Bredäng, Sätra, Skärholmen och Vårberg).

Som ni ser är det inte just höghuset på ängen som vi vänder oss mot, och absolut inte förtätning i största allmänhet, tvärtom. Vi har lite sinsemellan olika åsikter, som i alla föreningar, men det du Anders G skriver, till exempel, det tror jag vi alla är överens om. Vi kämpar mot nedläggningar, inte bara av butiker utan all sorts service. Bredängsbor känner sig ofta förfördelade av både myndigheter och kommersiella intressen, eftersom man kan få intrycket att det pågår en process som leder till utarmning och kanske i förlängningen rentav förslumning, en process som ingen verkar ta tag i för att stoppa. På några år har vi förlorat inte bara butiker utan också folktandvården, Systemet, Posten och nu senast Svensk Kassaervice. Flera stora lokaler står tomma. Går man lite längre tillbaka i tiden fanns det i Bredäng fiskaffär, skoaffär, bank, med mera. Förtätning och fler boende räcker säkert inte för att stoppa de breda samhälleliga processer det handlar om, men det kan åtminstone på kort och halvlång sikt broms dem en aning och göra sådana här områden mer beboeliga.

Britt-Marie

http://planer.sbk.stockholm.se/SBKPlanTemplates/SBKPla..

2008-08-05
skärholmsvägen.doc/ej
(insändare till Södra Sidan)
Rädda våra gröna ytor och fotbollsplaner
– bygg bostadshus längs skärholmsvägen
istället!
Alla tyckte det var en bra idé: Gör Skärholmsvägen hälften så bred, bygg bostadshus
från Bredäng till Skärholmen. Ett rejält tillskott med lägenheter, kanske
1 500, istället för att smådutta med 60 här och 90 där.
Förslaget kom i områdesprogrammet för Skärholmen. Alla (nästan) som
lämnade synpunkter – våra politiker i stadsdelsnämnden, andra politiska
nämnder, Skönhetsrådet, vi boende – sade ja.
Men i september förra året stoppades det av majoriteten i Stadsbyggnadsnämnden.
Och förslaget på omvänd planprocess, att fråga de boende
var de tycker man kan bygga fler hus, fick också bakläxa.
Resultatet ser vi nu. Istället för att staden anvisar lämpliga platser, som
har ”godkänts” av oss som bor i Skärholmen genom den demokratiska process
som finns i Plan- och bygglagen (samråd, utställningar, brev med synpunkter),
ansöker nu olika byggbolag om att få bygga på stadens mark. Det
kallas markanvisningar. Det kan handla om stranden där Pettersbergsvägen
tar slut, eller ängen som givit Bredäng dess namn där cirkusen ställer
upp sitt tält. Ofta vill bolagen bygga på gröna plättar, eller ta barnens fotbollsplaner
som ju ofta har mycket grönt omkring sig.
Men ju fler vi blir i Skärholmen, desto fler blir vi ju också som behöver
det gröna och platser man kan ha ”mycket spring i bena” på.
Majoriteten i stadsbyggnadsnämnden menar att byggbolagen inte vill
bygga hyresrätter (trots att det står över 250 000 i bostadskö) och inte vill
bygga på mark om den inte ligger invid grönområden eller har sjöutsikt.
Men då måste ju Stockholms stad använda sina tre bostadsbolag (Familjebostäder,
Stockholmshem, Svenska Bostäder) till att bygga bostäder som
invånarna i Stockholms stad, som ju har röstat fram dessa politiker, har
råd att bo i. För det är väl vi boende i Stockholm som ska bestämma över
den mark vi äger gemensamt och inte byggbolagen?
Så låt oss få pröva något nytt i Skärholmen. Låt oss få testa omvänd planprocess
i vår stadsdel. Låt oss boende få vara med och visa på platser för
flera hus från allra första början – planering underifrån!
Styrelsen för Bredängs Utvecklingsråd (BUR)