Utskrift från www.yimby.se
....

Perspektiv på Stockholm: planering, förtätning och protester

 
Jan Jörnmark, docent i Ekonomisk historia, medverkade i förra veckan i en debattartikel om Plan-och bygglagen i Göteborgsposten. Jan skriver här ett inlägg för YIMBY.se på samma tema. Bilderna som illustrerar inlägget är från Bobergs gasklockor i Hjorthagen och har publicerats i Jan Jörnmarks bok "Övergivna platser 2".
Se gärna också Jan:s
artikel för YIMBY Göteborg samt hans egen hemsida.

Uppdatering: Jagvillhabostad.nu uppmärksammar blogginlägget här.


I samarbete med Fastighetsägarna Göteborg har jag precis skrivit klart Övergivna Planer, som är en fotobok om Plan- och Bygglagstiftningen. Boken analyserar hur lagstiftningen växte fram under 1970- och 80-talen, och ger sedan en serie exempel på hur den fördröjt eller omöjliggjort olika byggprojekt i Göteborgs- och Malmötrakten. På många sätt hänger boken ihop med en studie jag gjorde av Stockholms bostadsrättsmarknad för några år sedan, för det var då jag började förstå vilka konflikter som höll på att skapas mellan städernas förtätningstendenser och vår nuvarande PBL. När medierna uppmärksammade studien lade de tyngdpunkten på att ”bostadsrättsomvandlingen ledde till fler konflikter”, och det var i grunden en riktig tolkning av det jag kom fram till. Men orsaken ligger i inte i bostadsrätterna i sig, utan snarare i att PBL inte är konstruerad för att klara en så pass kraftfull stadstillväxt som den vi har idag.

Vi kan se tre tydliga epoker i efterkrigstidens planering. Den första pågick mellan 1945 och 1970 och kulminerade under miljonprogramstiden. Under den andra perioden, som inleddes runt 1970 försvagades tillväxten och exploateringstrycket. En tredje period inleds under 80-talet, när en stadsbaserad tillväxt åter sköt fart. Ironiskt nog började PBL, som skapades för att hantera långsam tillväxt, fungera precis när omvandlingstrycket ökade.


Men rötterna finns i 1940-talet. När den svenska hyresregleringen infördes 1942 skapades snabbt en ”bostadsbrist” som gjorde att man tvingades inrikta resurserna mot snabba planeringsprocesser för att kunna bygga nya bostadsområden i tidigare orörd terräng. I ytterkanter som Vällingby eller Farsta var det möjligt att snabbt exploatera tusentals lägenheter per år. Perioden kröntes av Tensta/Rinkeby, där det sedan var tänkt att byggkranarna skulle köra vidare i riktning mot Hanstaskogen, där ”Järva City” för 160 000 invånare skulle byggas.

Men de riktigt stora problemen fanns i innerstäderna. De frysta hyrorna och beslut om zonexpropriering ledde till eftersatt underhåll och utdraget förfall. Här planerade man istället för en extrem trafiktillgänglighet och ”sanering” genom storskaligt varuhus- och kontorsbyggande. Städerna spreds ut, och befolkningen innanför Stockholms tullar minskade med drygt 45 procent mellan 1945-75. De konstlat låga hyrorna gjorde dessutom att få människor flyttade, vilket ledde till att befolkningen åldrades i snabb takt. I mitten av 1970-talet fanns det nästan tre gånger så många pensionärer som unga i åldern 0-20 år i den allt mer glesbefolkade innerstaden.

Allting började förändras under 1970-talet. I inledningen av decenniet bromsades den ekonomiska tillväxten och nästan omedelbart visade det sig att man hade enorma uthyrningsproblem i de nya ”miljonprogramsområden” som precis hade byggts. Samtidigt byggdes motorvägslederna ut, och i Stockholmsregionen startade en snabb villaledd tillväxt i många kranskommuner. Handeln sökte sig snabbt ut mot de nya lederna och befolkningskoncentrationerna.


Den kommitté som höll på att ta fram en ny planlagstiftning tillsattes 1968, men i samband med krisen fick arbetet en delvis ny inriktning. I hög grad försökte man nu begränsa konkurrensen från de nya bosättnings- och handelsformerna. Prioritet ett var helt enkelt hur man skulle fylla de tomma hyreshusområdena och innerstädernas sanering sågs som ett potentiellt hot, eftersom det här fanns gott om konkurrenskraftiga smålägenheter. Effekterna var paradoxala, och i Stockholm inledde Svenska Bostäder sitt stora ombyggnadsprojekt som gick ut på att kraftigt reducera antalet ettor och tvåor i de gamla hyreshusen i innerstaden. De statligt subventionerade ROT-lånen ledde till att liknande projekt även genomfördes i andra större städer, och i allmänhet reducerades antalet lägenheter med 30-40% i de ombyggda fastigheterna och områdena.

Men utvecklingen tog snabbt en helt annan vändning än den man förväntat sig. Opinionen mot det som kallades lyxsaneringar ledde till Mullvadsprotesterna 1978, men var också en av grogrunderna för den tilltagande vågen av bostadsrättsombildningar. Den utveckling som sedan följde är rent häpnadsväckande. Mellan 1970 och 2007 ökade antalet bostadsrätter i Stockholm från 41 000 till 167 000, och deras del av marknaden gick från 13% till 44%. I innerstaden är andelen numera uppe i cirka 60%.

Omvandlingen ledde inte bara till att de boende fick kontroll över ombyggnadsplanerna. Dessutom ledde den till en mycket snabb värdetillväxt, eftersom marknaden för bostadsrätter avreglerades 1969. När Svenska Bostäder år 1972 löste in kvarteret Pyramiden på Södermalm var priset 343 kronor per kvadratmeter. Idag säljs lägenheterna i området för 40-50 000 kronor/m2. Möjligheten att bo centralt samtidigt som man deltog i en massiv värdeökningsprocess gjorde åter innerstadsboendet attraktivt under 1980- och 90-talen. Samtidigt föryngrades och tätnade befolkningen i de gamla hyreslägenheterna, för det krävs oftast två personer i ekonomiskt aktiv ålder för att klara både månadsavgifter och räntebetalningar. Befolkningen innanför tullarna bottnade runt 1980 på cirka 240 000 personer. Idag bor det åter cirka  300 000 personer i centrum, och det finns fler ungdomar än pensionärer.


Den snabba värdeökningen och den köpstarka befolkningen har gjort att underlaget för restauranger, handel med mera expanderat. Dessutom har det blivit intressant att ägna sig åt storstadsturism i den allt mer spännande och täta staden. Som en naturlig effekt av allt detta har investeringarna i innerstaden växt kraftigt under 1990- och 2000-talen. I det som för tre decennier sedan var en avfolkad stad fylld av pensionärer, trängs idag nya hotell, gallerior och bostadsrättsprojekt. Konflikter och överklaganden är helt naturliga delar av den växande staden, eftersom den trevliga men ack så doftande och ljudliga restaurangen helst bör ligger i grannfastighetens källarplan. På samma sätt framstår det för många som självklart att rätten till orörd utsikt följde med i samband med lägenhetsköpet. Med en allt tätare, resursstark och medievan befolkning finns det ingen anledning att tro att den här typen av problem skulle minska framöver.

Men konflikterna behöver inte bli ett ohanterligt problem om det finns en lagstiftning som kan hantera dem. Bekymret med PBL är att den skapades under perioden när tillväxten försvagades och den är i allra högsta grad en produkt av den tiden. Att underlätta byggande i städer var minst av allt ett mål, vilket reflekteras av normerna runt buller och trafik. De idag så välkända riksintressena är ett annat exempel på förändringen. Orsaken till att ”rikszonerna” introducerades i mitten på 1960-talet var att politikerna ansåg att det starka industriella expansionstrycket behövde kanaliseras mot vissa centralt bestämda områden. När tillväxten minskade på 70-talet inriktades istället riksintressebegreppet mot natur och kultur, och eftersom ”slow growth” ideologin var stark även på ledande politiskt håll var det inte många som ifrågasatte den nya inriktningen. Hela PBL genomsyrades av förenklade bevarandeideal och tankar om att olika intressen skulle kunna vägas samman i ”objektiva” planeringsprocesser. Konkurrens- och förnyelseproblematik fick betydligt mindre utrymme.


Men det betyder också att den som idag ska planera för tillväxt och förtätning i Stockholm, Göteborg eller Malmö har en nästan omöjlig utmaning att handskas med. Lagstiftningen gör det nödvändigt att väga in mängder av mer eller mindre mätbara faktorer och opinioner, och i höstas kommenterade Inger Holmqvist, som är plandirektör i Stockholm, plan- och bygglagens pågående sammanbrott på ett tydligt sätt:

"Samhällsbyggnaden styrs av ett regelverk som inte går att förstå sig på. Lösningen är inte att ständigt tillsätta nya utredningar. Det behövs en haverikommission. Jag fasar för att sitta på en middag och få frågor från en bordsgranne som funderar över att bygga på sommarstugetomten, för sanningen är att jag inte alltid kan besvara ens de enkla frågorna. Det beror på att lagstiftningen är så snårig och svåröverskådlig att inte ens vi som jobbar med den finner den förutsägbar och genomskinlig. Och när besluten inte kan göras begripliga, då har vi ett demokratiskt problem."

Hennes bekymmer är väl motiverade, för med större befolkningstäthet kommer som vi redan konstaterat överklagandeprocesserna att fortsätta att öka.

Och dessutom måste planeraren och politikern ta hänsyn till länsstyrelsen, som beslutar om riksintressena. Dessa täcker naturligtvis stora delar av de gamla kärnornas yta, och i Stockholm innefattar Riksintresset hela Innerstaden med Djurgården, Gröndal, Gamla Enskede, Olovslund, Pungpinan, Norra och Södra Ängby, Ålstensgatan, LM-staden, Årsta Centrum, Vällingby-Råcksta och Skogskyrkogården. Länsstyrelsen krävde i maj 2008 dessutom att fler aspekter av riksintresset skulle utvecklas i stadens översiktsplan:

”Stadens parkanläggningar och grönska, viktiga byggnader och miljöer som representerar 1800- och 1900-talens stadsbyggande, bl.a. nya typer av offentliga byggnader, kommunaltekniska anläggningar, spår av industristaden, handels och näringslivets byggnader, nöjeslivets och rekreationslivets byggnader m.m. Stockholms särdrag som anpassningen till naturen, stadens front mot vattnet, vyer, årsringar, stenstadens yttre gräns, stadens siluett m.m. Byggnader och miljöer med anknytning till konstnärliga verk och historiska personer.”

Listan på byggnader som inte får påverkas menligt med tanke på riksintresse kan bli lång och olikartad utifrån bedömarens olika intressen. Den sista punkten i listan får mig osökt att tänka på Ulf Lundells ”Rom i regnet”, och jag inser omedelbart hur viktigt ett orört Zinkensdamm är för alla oss 50- och 60-talister.

Och slutresultatet blir det vanliga – en ökad utspridning.

Två kapitel ur Övergivna Planer kan läsas via denna länk.
http://www.fastighetsagarna.se/web/overgivnaplaner.aspx
Gå med i YIMBY Stockholm
Facebook
Delicious
Pusha
Kommentarer:
 0
Johannes Lilleberg (1 Juni 2009 22:47):
Tack. Mycket intressant läsning!
 0
Anders Gardebring (1 Juni 2009 22:51):
Utmärkt skrivet, och mycket intressant.
 0
Mats Andersson (2 Juni 2009 09:29):
Mycket bra och intressant artikel. Tack! Plan och bygglagen verkar som gjord för att skapa en livaktig nimbyism.
Ett annat märkligt fenomen som berörs i artikeln är den döda hand över stadsutvecklingen som hyresregleringen medför. De konstlat låga hyrorna medför att de som en gång fått ett hyreskontrakt, och inte vill bryta mot lagen, håller på den värdefulla tillgång som kontraktet faktiskt innebär. Under lång tid innebar detta att befolkningen i innerstaden blev allt äldre och att staden alltmer stelnade och tystnade. Det är tack vare de omfattande bostadsrättsomvandlingarna som staden trots allt de senaste decennierna vitaliserats och börjat sjuda och leva igen. Omvandlingarna innebär att det enorma tryck som felprissättningen på hyresmarknaden medför åtminstone börjat lätta något. Tyvärr räcker inte den omfattande omvandlingen av hyresrätter till bostadsrätter ensamt för att vitalisera staden till hela sin potential. Det finns fortfarande tusentals med hyreslägenheter som står tomma och inte utnyttjas. Detta på grund av det värde som kontrakten har. Ett värde ingen vill skänka bort, dessutom kanske till någon som i motsats till en själv inte tvekar att omsätta detta värde på den svarta marknaden. Hellre då låta lägenheten stå tom och betala den låga månadshyran fram till dess att treåringen blivit vuxen och flyttat, om sisådär om tjugo år...
 0
Eric Thärnström (2 Juni 2009 10:20):
Väldigt intressant och något som är mycket viktigt att bena i!

Ett av planmonopolets problem är styrningen mot att det inte ska byggas alls. Man ska ta in en uppsjö av synpunkter, som om man letar efter argument att inte bygga. Man kan t.ex. fråga sig varför Stadsmuséet i Stockholm och Upplandsmuséet i Uppsala överhuvudtaget fungerar som remissinstanser. Är det muséernas roll att skriva sin egen historia? Dessa instanser borde på intet sätt kunna styra över vad som ska hända, men de får väldigt gärna informera om de historiska förutsättningarna.

Ett annat problem är att planmonopolet fokuserar all planläggningsmakt till några enstaka individer. Det kan många gånger bli väldigt godtyckliga bedömningar, och formuleringen "Jag tycker att..." vid muntliga kontakter illustrerar detta med önskvärd tydlighet. Just PBL's luddighet öppnar upp för planerarna att ta sig större friheter än de borde. En plan kan bli överdrivet detaljerad och preciserad och det är ett mycket stort problem.
 0
Daniel Andersson (2 Juni 2009 11:58):
Oklarheten i bullerreglerna vid planering och byggande har påpekats av riksrevisionen:

Otydliga och ineffektiva regler om buller
http:​/​/​www.​riksrevisionen.​se/​templib/​pages/​NewsPage_​_​_​.​.​
 0
Jan Jörnmark (2 Juni 2009 12:27):
Ni som skriver så här långt har helt rätt. Lagen är skapad för maximal oklarhet. med ökad förtätning finns det all anledning att tro att den snabbt blir ohanterlig. Kommer att bli spännande att se utvecklingen.
 0
Anders Gardebring (2 Juni 2009 13:45):
En länk som kan vara av intresse, det är påbörjat en reformeringsprocess:
http:​/​/​www.​regeringen.​se/​sb/​d/​890​6/​a/​78768
Vad den utmynnar i är ju däremot på intet sätt givet.

Eric Thärström:
Som du skriver så får, och bör, stadsmuséet beskriva den verklighet och den historia som vi befinner oss i. Jag ser heller inga som helst problem med att man gör kulturhistoriska värderingar av byggnader.

Problemet ligger ju snarare i att man från andra myndigheters (och politikers) håll sett stadsmuséets klassingar som något som helt ska styra planprocessen. Det är naturligtvis en absurditet som det finns goda anledningar att ifrågasätta. En kulturhistorisk klassning är naturligtvis bara en av flera parametrar att ta hänsyn till i en byggprocess, och i frågan om klassningar av hela områden, som flera av miljonprogrammets miljöer, ska det nog till extremt starka skäl för att sätta stadsmuséets klassningar som primäraspekt.

Ändå är det precis det man under en lång följd av år har gjort, med, vågar jag påstå, misshandel och dödsfall som direkt följd. Det finns ett antal parametrar för osäkra miljöer som har identifierats, som ändå inte har åtgärdats. Samtidigt finns det säkerligen också politiker som sett det som ett bekvämt svepskäl för att slippa åtgärda problem...

Det finns faktiskt mer än kulturhistoria att ta hänsyn till i stadsutvecklingen... (Typ bostadsbrist, segregation, trygghet, miljö- och klimatfrågor, sociala problem, attraktivitet, infrastruktur osv).
 0
Erik Tysk (2 Juni 2009 14:55):
"Det finns faktiskt mer än kulturhistoria att ta hänsyn till i stadsutvecklingen... (Typ bostadsbrist, segregation, trygghet, miljö- och klimatfrågor, sociala problem, attraktivitet, infrastruktur osv).

Word!

Väldigt intressant läsning för överigt! Tackar för infon! Nu kan man ju bara hoppas på ett USA-scenario där nytt, fräscht blod med stora pungkulor kliver in på den politiska stadsbygnadsarenan och säger "enough is enough" följt av "gör om, gör rätt"... Slår vad om att stadshuset och riksdagen är fyllt med gamla rävar som byggt sina politiska kärriärier på dessa vansinniga lagar o bestämmelser o vaktar dem med näbbar o klor. Rensa ut skiten säger jag...

Appropå just detta; ngn som kan säga vilket parti i stadshuset som är klart och tydligast mest på yimbys sida? Jag menar då alltså vilket parti som absolut aktivast verkat för ett mer urbant byggande i sthlm? Moderaterna känns ju som ett hett alternativ, men samtidigt så verkar ju Sten Nordin rätt clueless med tanke på hans kommentarer om utbyggnaden av t-banan, norra bantorget etc...
 0
Anders Gardebring (2 Juni 2009 15:37):
Erik:
Det är svårt att säga vilket parti som är mest YIMBY.

Pratar vi kaxig arkitektur och skyskrapor skulle jag säga att det helt klart är centerpartiet. De har drivit frågan länge och hårt.

Pratar vi om att lyfta frågan om stadens urbana form ligger moderaterna bra till, men samtidigt är deras vurmande för en hög parkeringsnorm direkt kontraproduktivt för att uppnå detta syfte.

Pratar vi om att problematisera biltrafik i staden ligger kanske miljöpartiet bra till hands, men tyvärr upplever jag att de ofta går långt, från den ena extremen till den andra, när de efterfrågar bilfria områden och innerstad. YIMBY motsätter sig ju normalt sett trafikseparering (Nu pratar jag naturligtvis inte om sådant som Light Rail-system eller tunnelbanor) då vi bara ser det som ett utslag av modernistisk stadsplanering som bara utgår från bilar.

Någon som vill fylla på?
 0
Harald Åberg (2 Juni 2009 17:14):
Mats >> Problemet med marknadshyror är att inte heller de direkt leder till nybyggnation i innerstaden. Visst, i en viss mån kanske några nya lägenheter skapas, men så fort du kommer till en nivå där du riskerar att möta efterfrågan så blir det dags att frysa.
Allt annat skulle kräva någon sorts spännande idealistisk kapitalism som vi inte ser något överflöd av i samhället direkt.
Jag vet faktiskt inte vad som skulle vara lösningen, men jag har svårt att tro på marknadshyror, det är bara ett till orättvist system bland alla andra. (och nej, jag bor inte i innerstaden)
 0
Anders Gardebring (2 Juni 2009 19:59):
Jagvillhabostad.nu bloggar denna vecka hos "Dina Nyheter" (SR P3). De uppmärksammar där detta inlägg:
http:​/​/​www.​sr.​se/​sida/​gruppsida.​aspx?​programid=​1646&gr.​.​
 0
Leonardo Frithunanthz (2 Juni 2009 21:43):
Erik Tysk:

Bara för att fortsätta på Anders svar till vilket parti som skulle kunna motsvara YIMBY.
Gällande det sociala så ligger vi beroende på vilken aspekt som det gäller, någonstans mellan socialdemokraterna och ett parti långt ute på vänsterkanten, säg rättvisepartiet socialisterna.

F ö så sammanfattar Anders det bra i de övriga punkterna.
Men YIMBY är inte besatta eller sålda på spårtaxi/springfield monorail, och där skär det sig mellan YIMBY och Miljöpartiet Sthlm, Centerpartiet Sthlm, Vänsterpartiet Sthlm, Socialdemokraterna, o s v.

YIMBY är lite mer insatta, lite mer pålästa, lite mer jordnära om jag ska vara självgod i den punkten.
 0
Anders Gardebring (2 Juni 2009 22:42):
Leonardo:
Vad gäller din kommentar om det sociala tycker jag inte att det är lika självklart. När det gäller stadsplanering är det ju ganska hårda faktuella parametrar att ta hänsyn till. Hur ställer sig ett parti till arkitektur, kollektivtrafik, biltrafik och så vidare. Det är tydliga saker, som inte kan tolkas så mycket utifrån egen ideologi.

Vilket parti som driver bäst social politik är ju så att säga en fråga som öppnar för mycket större tolkningar och jag tycker inte att det går att på det sätt som du gör säga vilket parti som står YIMBY närmast ur en social aspekt. Vi pratar ju om vad vi vill ha, men olika partier kan ha olika ideologier för att nå till ett sådant mål, och om de har rätt eller fel beror på vem du frågar.

Frågar du en socialist får du ett svar. Frågar du en liberal ett annat. Frågar du någon som är konservativ ett tredje.
YIMBY ska, menar jag, överhuvudtaget vara mycket försiktiga i att ta partipolitisk ställning i den typen av frågor om det inte är mycket uppenbart för den stora majoriteten medlemmar, oavsett deras egen personliga politiska hemvist.
Däremot kan, och bör, vi naturligtvis kritisera beslut i sådana frågor som inte stämmer in med vad YIMBY vill, som exempelvis den tidigare usla hanteringen av Järvalyftet (som jag dock hyser ett visst hopp om nu). Men då handlar det om att kritisera hanteringen av ett ärende, inget annat.

En annan fråga som också hör hit är vilket parti som är mest YIMBY vad gäller kollektivtrafik. Här ligger helt klart miljöpartiet bra till (bortsett från spårtaxivurmandet). Även Vänsterpartiet torde ligga hyffsat till. Socialdemokraterna har tyvärr en väldigt bilcentrerad politik, men har iaf en "målsättning" att bygga ut tunnelbanan (även om de aldrig driver igenom några utbyggnader). Samtidigt är de mycket kritiska mot spårvägsutbyggnader. Moderaterna å sin sida trycker nu på för att bygga ut spårvägarna och light-railsystemen vilket är alldeles lysande, men har samtidigt sagt nej till mer tunnelbana vilket är allt annat än lysande.

Slutligen bör jag påtala att YIMBY ingenstans uttalat stöd för ett visst parti överlag, och inte heller kommer att göra det. Vi är tvärpolitiska, så kommentarer som dessa är mina egna personliga tolkningar, som inte nödvändigtvis behöver vara rätt för en annan person.
 0
Magnus Orest (2 Juni 2009 22:54):
Anders svar, kort version: YIMBY är inte en politisk rörelse. Att försöka sätta en politisk etikett på YIMBY är dömt att misslyckas.
 0
Erik Tysk (3 Juni 2009 07:39):
Tack Anders, tycker du sammanfattade det bra i ditt första inlägg.

Meningen var inte att sätta en politisk stämpel på yimby, utan mer att se vilket/vilka partier som har en stadsbyggnadspolicy som stämmer överens med yimbys viljor/åsikter så mycket som möjligt. Ngt som då tydligen är lättare sagt än gjort... :)
 0
Daniel (3 Juni 2009 08:18):
@Mats

Man får inte glömma att omdaningen från hyresrätter till bostadsrätter oftast subventioneras av kommunen då det har visat sig bl.a. i Uppsala att det inte är lika attraktivt med utförsäljningar när priset är marknadsmässigt.
Det är också en anledning till att det rör sig i stockholm, man köper för en billig peng av kommunen och sedan säljer man det dyrt till nästa.

Och problemet med tomma lägenheter är inte särskilt stort. det är nog lika stort som tomma bostadsrätter som folk köper billigt och säljer dyrt utan att ha satt sin fot i den.
 0
Leonardo Frithunanthz (3 Juni 2009 10:24):
Anders:

Jag tror helt enkelt att du inte förstod vad jag menade med "sociala". Jag menade inte trafikseparering och annat som man gillar att debattera om på det här forumet.

Du bad om någon kunde fylla i, och jag gjorde det med nöje.
Varför Anders?

Jo för att grundarna är:
Anders Gardebring
Jonas Frejd
Leonardo Frithunanthz
Gustav Svärd

Alla fyras politiska värderingar speglar sig i YIMBY:s värderingar när det väl grundades.

Du är liberal, Jonas är socialliberal, Gustav är "gråsosse" och jag har en gång i tiden varit något mellan miljöpartiet och vänsterpartiet, numera ingenting. Det finns en riktning åt vänsterhållet, vare sig man vill erkänna det eller inte.

Sedan har vi fått många medlemmar. Från Moderater, Kristdemokrater, Folkpartister, Centerpartister osv på den högra sidan till Socialdemokrater, "Gråsossar", Vänsterpartister, Miljöpartister, Socialister osv på den vänstra sidan. Visst färgar de också av sig, men det finns(fanns en gång?) en kärna kvar i värderingarna från grundandet.

Du radar upp olika saker och där går du kortfattat till väga om vilket parti som passar bäst in.

När jag nämner det "sociala" så blir det däremot en lång diskussion.


Jag säger det så dels baserad på en analys av vad vi strävar socialt för i våra yttranden. Det är saker som allt från en socialdemokrat till någon ute på vänsterkanten skulle säga.
Dels grundar jag det också på det jag har studerat i alla dessa år...
Du vet mycket väl vad jag pratar om. Vi har varit med om att starta upp det här en gång i tiden. Jag tänker inte ta några omvägar utan jag har försökt vara så rak som möjligt.
Sedan, att vi stämmer in på moderaternas syn på promenadstaden stämmer. Centerpartiets fascination för skyskrapor, det stämmer också, o s v. Jag ger dig rätt i det tidigare. Jag ville bara fylla i. Men det är andra punkter.

Visst, ska vi vara försiktiga i att ta partipolitisk ställning Men Erik Tysk frågade och du svarade honom.. Jag fyllde i.

Det var kul att vara med och grunda det här även om YIMBY 2009 är ganska annorlunda mot YIMBY 2007...

Nåväl, trevlig sommar.
 0
Mats Andersson (3 Juni 2009 11:24):
Harald Åberg och Daniel
Jag kan inte tro annat än att hyresregleringen får många konstiga och oönskade följder, bl.a inlåsningseffekter, mindre nyproduktion, svarthandel, korruption och strategisk positionering som inte leder till ett effektivt resursutnyttjande. I förlängningen tror jag också att allt detta är negativt för stadens vitalitet, dynamik och tillväxt. Tänk tanken att priset på villor var reglerat. Alla villor med samma standard och storlek får endast säljas till ett visst pris, säg en miljon, oavsett om den ligger i en närförort till Stockholm eller tio mil utanför på en ort utan allmänna kommunikationer. Ingen betvivlar väl att väldigt många skulle vara beredda att betala ett betydligt högre pris för den centrala villan än den perifiera? Det betyder också att ägaren till den centrala villan skulle ”skänka” bort ett värde om denne ändå sålde den för en miljon, när det finns köpare som kanske skulle vara beredda att betala tio. Min gissning är därför att ägaren till villan hellre behåller den än ger en gåva till en okänd (som dessutom själv kanske utnyttjar denna ”generositet” genom att ta ut övervärdet på den svarta marknaden). Jag tror därför att regleringen leder till inlåsningseffekter (man behåller hyreskontrakt för att de har ett dolt värde, inte för att man vill bo), mindre nyproduktion (osäkra byggkalkyler när marginalerna för nybyggnation är små), svarthandel (övervärdet realiseras på den svarta marknaden), korruption (personliga kontakter och pengar under bordet ger tillgång till de få lediga lägenheter som dyker upp) och strategisk positionering (man ställer sig själv och sina barn i bostadskön för säkerhets skull, med ännu längre köer som följd). Jag tror därför att en hyresmarknad där läget i högre grad fick slå igenom på hyran skulle främja utbudet och valmöjligheterna betydligt. Fler lägenheter skulle finnas att tillgå för den som vill flytta till staden, permanent eller tillfälligt, vilket skulle öka mångfalden, dynamiken och tillväxten i staden.
 0
Daniel (3 Juni 2009 11:46):
@Mats
I Göteborg (där jag bor) så kostar en central hyresrätt mer än en lägenhet i Angered. Även om dom är exakt likadana.
Sedan får man inte glömma att många hyresvärdar gör en vinst på c:a 30% av hyran så marginalerna är inte särskilt små heller (källa SVT:s debatt om marknadshyror förra året). Det är helt enkelt så att kvartalsekonomin kräver bostadsrätter för man vill ha tillbaka sina utgifter direkt. En hyresrätt är ett långsiktigt ägande som är oehört lukrativ i storstäderna. Och om man sedan drar ned på underhållet så ökar vinsten ytterligare.
Och en sista sak jag vill lägga in är att tak över huvudet är en absolut sak precis som mat. Man måste ha det. Och om då marknaden får bestämma mellan att höja hyrorna på befintliga hyresrätter eller bygga nytt så väljer dom givetvis det förstnämnda för det ger inga större utgifter men mer inkomster, medan en nybyggnation ger större utgifter samtidigt som det ger ökade inkomster. Och bostadsbyggandet ökar nog inte för det finns inte så många ställen att byggfa på utan att grannarna protesterar.
 0
Mats Andersson (3 Juni 2009 12:09):
Daniel
Jag tror inte att förskjutningen mot byggande av bostadsrätter istället för hyresrätter beror på "kvartalsekonomin". Jag tror istället att det beror på att man får igen det värde som läget har när man säljer bostäderna som bostadsrätter, till skillnad mot hyresrätter. Även hyresrätter har för övrigt ett värde jämförbart med bostadsrätter, att hyrorna kommer in först i framtiden har ingen betydelse rent ekonomiskt. Problemet är bara att värdet blir lägre för hyreshus eftersom det finns ett "tak" på hyran. Till sist inser jag också att boendet tillhör våra grundläggande behov, liksom mat. Men varför finns inga krav på prisreglering av mat?
 0
Daniel (3 Juni 2009 12:23):
@Mats

Det är faktiskt vad det är. Man vill ha tillbaka pengarna direkt. Det tillsammans med säkerheter osv.

ang prisregleringarna av mat så är det en enkla anledningen att det inte finns såna att det finns ett överflöd av mat i Sverige, men det är mycket svårare att få ett överflöd av bostäder i centrala stockholm. Dom fysiska lagarna sätter stopp för det.
Men marknaden består ju av utbud, efterfrågan och vad folk är villiga att betala. Om efterfrågan är väldigt hög men utbudet är litet så blir priset högre, men om priset är begränsat så borde utbudet öka istället. Men det gör det inte...
 0
Mats Andersson (3 Juni 2009 13:02):
Daniel
Det finns inget som hindrar att den som bygger ett hyreshus får tillbaka pengarna direkt. Det är bara att sälja huset till någon annan, som vill vara hyresvärd. Problemet är bara att den som byggt huset får mindre betalt om det säljs som hyreshus än bostadsrättshus, eftersom läget inte slår igenom fullt i priset för hyreshuset, till skillnad mot bostadsrättshuset.
Sedan vill jag invända mot påståendet om överflöd. Det finns inget överflöd, vare sig av mat eller bostäder. Båda är begränsade resurser.
Det sista förstår jag tyvärr inte. Det måste vara en för mig okänd ekonomisk lag som gör att utbudet ökar av en prisreglering.
Till sist så måste jag nog konstatera att vi har lite olika åsikter i denna fråga, men kanske inte helt motsatta ändå. Jag inser också att det skulle uppstå problem och oönskade konsekvenser om hyrorna plötsligt släpptes helt fria. Men jag tror att det skulle vara bra för Stockholm som stad om läget fick slå igenom lite mer på hyresnivån. Om jag förstått det hela rätt så har man gjort detta i högre grad i Göteborg. Ur mitt perspektiv vill jag därför säga: grattis!
 0
AB (3 Juni 2009 13:07):
Mycket bra artikel, dagens PBL är ett enormt problem. Inger Holqvist har så rätt! Detta måste verkligen uppmärksammas!
Bra av YIMBY att belysa denna fråga! Keep up the good work!

Skicka in denna denna artikel till större media, DN, Svd etc. SVT borde verkligen göra något på PBL! Stadsutvecklig är ju en jätte politisk fråga.
 0
Anders Gardebring (3 Juni 2009 13:08):
Leo:
Väldigt off-topic blir det nu, men kort kommentar.
Jag är snarare socialliberal än liberal, men det är helt oviktigt för YIMBY som nätverk vilka politiska åskådningar vi som grundade har. Dels för att nätverket är tvärpolitiskt, dels för att vi idag är nästan 4000 personer. Vad jag menade var att hur man bäst uppnår de sociala mål som vi tar upp i våra yttranden inte kan kategorieras på det sätt som du säger. Om vi säger att vi vill motverka segregation och skapa blandade boendemiljöer med plats för alla, vilket ju är sociala frågor, kommer svaret på vilken lösning som är bäst att variera mellan olika partier. YIMBY:s roll är att påtala dessa problem. Politikens roll är att lösa dem.
 0
Daniel (3 Juni 2009 13:09):
@Mats

Jag är egenföretagare och upplever för tillfället en väldig prispress och då balanseras dessa tre saker jag nämner ovan. För min del så måste jag öka produktionen av varor för att kompensera den prispress som är för tillfället (eller jobba gratis, och det är det det kommer att bli då det är omöjligt att öka produktionen i ett tillfälle då Sveriges produktion minskar med 10%). Kan jag inte öka priset så måste jag kompensera detta med ökat utbud/ökad produktion för att få kalkylerna att gå ihop. För dom fasta kostnaderna finns kvar.
 0
Mats Andersson (3 Juni 2009 13:26):
Daniel
Ja, så blir det ju under de förutsättningarna. Men det kanske inte gäller på en hel marknad, där marknadens hela storlek anpassar sig på sikt, dvs. det finns inga fasta kostnader. Men nu är vi så långt från ursprungsämnet att jag snart blir utkastad från denna sida. Tack för intressanta synpunkter och Frid!
 0
E K (3 Juni 2009 13:46):
Håller med AB.

Vi måste göra vad vi kan för att skapa opinion för förändring av lagen. Ibland får bisarra konsekvenser av PBL visst medieutrymme, men alltför sällan hörs röster som konstaterar att lagen i sig faktiskt är ett problem och bör förändras.

Kanske kan det bli lite mediebrus när Jörnmarks "Övergivna planer" kommer ut.
 0
Harald Åberg (3 Juni 2009 15:40):
Jag tycker Daniel på ett föredömligt sätt sammanfattade i stora drag vad som också är min åsikt.

Jag kan tillägga att problemet med en oreglerad marknadsekonomi på bostäder är att det inte bara är en knapphetsvara utan även en till hundra procent livsnödvändig vara. Betalningsviljan för boende är för stor så länge vi har en bostadsbrist. Bygg bort bostadsbristen och bygg om ABC-staden så kan vi prata marknadspriser igen.
 0
Mikael From (3 Juni 2009 19:19):
Med anledning av Leos kommentar;
jag är liberal. Det som jag uppfattar med den täta staden är ett uttryck för fritt skapande utan regleringar och påbud. Vänstern är liktydlig med lagar och regleringar och dessa resulterar i en sönderreglerad stad, vilket vår modernistiska stadskärna och våra förorter är ett utmärkt exempel på. PBL är inte ett resultat av högerpolitik, snarare tvärtom är den ett evigt kompromissande mellan olika särintressen på klassiskt socialdemokratiskt manér. Städer har uppkommit på grund av de skalfördelar som uppstår i handeln när fler personer samlas på en plats. Städer är per definition kapitalistiska skapelser. Det finns exempel på socialistisk stadsplanering i Sibirien, Bratislava och Pyongang och jag inbillar mig att få förknippar det med god vital stadsplanering.
Ovanstående är min bild av stadsplanering och av hur den goda staden uppstår och hur man undviker motsatsen. Andra har med all säkerhet helt andra åsikter vilket de har all rätt att ha. Jag bryr mig inte för jag har tyckt att YIMBYs syfte har överglänst politisk uppfattning.
Alltså känns det tråkigt när jag från grundarna får höra att det finns en socialistisk tradition inom YIMBY-tänket. Det är inte vänsterns stadsbyggnadsideal som jag stör mig på, det är att det alltså finns en kärna i tänket som är uttalad socialistisk. Jag hade mycket hellre sett YIMBY som ett tvärpolitiskt intresseforum där man för en gångs skull kan slippa ta politisk ställning och istället förenas vid att tät stad är ett syfte i sig. Är det på detta sätt som det är så är jag inte intresserad av att vara med i detta nätverk längre (jag kanske redan har blivit utslängd för det funkar inte att logga in längre...)
 0
Gustav Svärd (3 Juni 2009 20:07):
Mikael From
Du har uppfattat YIMBY precis som jag uppfattat det - och jag är en av grundarna (utpekad som gråsosse - vilket har en kärna av sanning, det är var min grundideologi ligger: "auld skool" sosse. jag är helt med på att nya lösningar måste prövas och det svenska navelskåderiet sluta, ser detta som en brist hos alla partierna).
 0
Magnus Orest (3 Juni 2009 20:32):
Återigen: Yimby är ett opolitiskt nätverk. Det är svaret på frågan om var Yimby står politiskt sett.

Grundarnas politiska övertygelse har lika lite relevans för nätverket som deras favoritlag i fotboll, eller vilken mat de tycker om. (Yimby håller varken på Bajen eller AIK, alltså. ;-))
 0
Johannes Hulter (3 Juni 2009 21:41):
Självklart är Yimby tvärpolitiska - det framgår med all önskvärd tydlighet av "Om oss"-sektionen.


§3: Vi är partipolitiskt obundna. YIMBY är en enfråge-rörelse, och är ej bundna till något parti eller annan politisk åsikt. Självklart kan vi ha synpunkter på partiers politik när det påverkar vårt "område".

Vi som är med och organiserar har så klart ideologiska ståndpunkter i övrigt och är spridda över större delen av det politiska spektrat. Men det är inte det yimby.se handlar om, så detta är nog om det.


Som jag ser det är Yimbys agenda helt enkelt rationell stadsplanering. Eftersom alla (riksdags)partier är för social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet och mot saker som segregation och miljöförstöring så bör alla rationellt tänkande människor, oavsett partifärg, vara Yimbys. :)
 0
Anders Gardebring (3 Juni 2009 23:58):
Mikael:
Det finns ingen "socialistisk tradition" i nätverket. Jag är personligen kritisk till socialismen som politisk idé, kallar mig liberal, och röstade senast borgerligt. Andra av grundarna har andra politiska ideologiska åsikter, vilket redan från dag ett borgat för ett i sanning tvärpolitiskt nätverk. Idag är vi som bekant många fler vilket än mer säkerställer att partipolitiska ställningstaganden inte smyger sig in.

Som Magnus, Gustav och Johannes redan påpekat, vi är tvärpolitiska, har alltid varit det, och kommer fortsätta att vara det.

Skicka gärna ett mail till mig apropå dina konto-problem så ska jag titta på det, du når mig på anders (at) yimby.se
 0
Olle Jansson (4 Juni 2009 17:12):
Att Yimby-rörelsens plats på den politiska skalan kommer upp till debatt blir oundvikligt förr eller senare. Dels och kanske framförallt för att utomstående känner ett behov av att kategorisera Yimby enligt redan kända ramar. Dels för att stadsplanering i grunden är så pass viktigt att det kommer i beröring med flera principiellt viktiga frågor kring hur vi vill att våra samhällen skall fungera.

Det senare behöver inte nödvändigtvis vara ett problem, då det går att förespråka den levande, täta blandstaden utifrån flera olika perspektiv från olika ideologiska utgångspunkter; man kan eftersträva tät blandstad för att det är bra socialt, för att det är bra från ett ekonomiskt perspektiv eller för att det är bra för miljön.

På många sätt transcenderar yimby-frågor blockgränserna men det betyder ju inte på något sätt att frågorna är apolitiska, utan att de är partipolitiskt obundna. På samma sätt är de modernistiska planeringsideal vi ställer oss emot inte specifikt bundet till en given politisk agenda men har givetvis påverkats av detta under tidens gång - stadsplanering sker inte i ett idémässigt vakuum avskiljt från samhället i övrigt.
 0
Jan Jörnmark (5 Juni 2009 10:19):
Jag tror att det är fördelaktigt ju mer opolitiskt man kan förhålla sig. Som många skrivit är det här frågor som skär tvärsigenom partigränserna. Med tanke på hur starka NIMBY grupperna ofta är och hur väletablerade de oreflekterade bevarandeintressena är, så är det bra om man kan undvika partipolitiska blockeringar mellan olika YIMBY grupperingar.
 0
Dan (5 Juni 2009 18:00):
OT, men har någon sett följande snille i dagens SvD?
http:​/​/​www.​svd.​se/​kulturnoje/​nyheter/​artikel_​30​13627.​s.​.​

Smart, bygg mer Tensta så att folk inte är så oekologiska och konsumtionstiska att de åker till sommarstugan med fossila bränslen. För vi vet ju att anledningen till att boende i förorterna väljer bort lantställe för att de redan har sån trevlig torgkultur, och inte alls för att de inte har råd... Milde himmel vilket resonemang.

Och BTW: Karin Bradley bor i Hjorthagen, på bekvämt gångavstånd till den hemska cafekulturen.

"De senaste årtiondena har traditionell kvartersbebyggelse manglats ut på många orter i Sverige."
MANGLATS!?
 0
Gustav Svärd (5 Juni 2009 19:10):
Manglats är nog rätt ord, ja. Ty om man manglar en kvartersbebyggelse är den inte så kvertersliknande efteråt. Alltså har den manglats ut på många orter i Sverige, ty inte har jag sett mer än några (mer eller mindre misslyckade) försök att få bygga kvartersstad.
 0
Magnus Orest (6 Juni 2009 00:10):
Dan, Gustav, notera vem som skrivit artikeln... Det är nog bäst att ta den med en nypa salt, med tanke hur vinklade hennes övriga artiklar är.
 0
Jan Jörnmark (6 Juni 2009 09:43):
Dan: Maken till substanslöst resonemang har jag sällan läst. Antyder till vilken nivå diskussionen om svensk samhällsbyggnad har fallit.
 0
Johannes Hulter (6 Juni 2009 18:18):
Intervjun med Bradley ger mig huvudvärk. Undrar vad nästa scoop blir? "Det är inte självklart nyttigare att cykla än att åka bil - cykeln kan vara gjord av radioaktivt avfall"
 0
Anders Gardebring (6 Juni 2009 20:43):
Jan J och Johannes Å: Känner någon av er för att lite snabbt skriva något om denna svd-artikel? Såg den i tidningen tidigare idag o kände hur håren reste sig..
Skriv en kommentar:

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Kommentar:

<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.
Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 6227 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

@yimbysthlm på Twitter