Årets
OS-stad Vancouver har fördubblat sin innerstadsbefolkning på 15 år och är idag mer tätbefolkad än Manhattan. Ändå är det en hyllad stad som i undersökningar ofta utses till
världens bästa stad att leva i. Jag beslöt mig för att ge mig ut på det världsomspännande nätet för att ta reda på hemligheten bakom stadens framgångar. Det jag fann var Vancouverismen.
Vanvouver är inte bara omtalad för de
olympiska spelen. Vancouver är också hemstaden för en av världens mest omtalade och hyllade samhällsplaneringskoncept. Vancouverismen är ett koncept som innehåller alltifrån idéer för arkitektur och resande till intressanta bonussystem för parker och kultur.
Vad är det som gör denna plats till en av de mest hyllade i världen?Vancouverismen
Idéerna till Vancouverismen sägs ha börjat i landsbygden. Man upptäckte tidigt att British Columbias jordbruksmark skulle översvämmas av Urban Sprawl (=gles och låg förortsbebyggelse). Inklämd mellan havet, bergen och gränsen till USA som regionen är så är det brist på mark. För att skydda jordbrukskulturen i den växande regionen inrättade man under 1970-talet Agricultural Land Reserve. ALR är en samling olika områden i provinsen, där jordbruket är prioriterat. Jordbruket uppmuntras och all bebyggelse som inte tillhör jordbruket kontrolleras. I gengälld har man varit tvungen att bygga tätare i andra delar av regionen.
Lösningen blev Vancouverismen, en human blandstad anpassad för knappa energiresurser och minskad användning av naturresurser. Ett koncept för hur människor kan bo mycket tätt men ändå trivsamt.
I Vancouvers downtown bor man tätare än på Manhattan och platsen är en av de mest hyllade livsmiljöerna i världen. Vancouverismen har tagit över uppmärksamheten från Manhattanismen.

Vancouverismen är känd för sin arkitektur som brukar kallas ”Vancouver Style”. Det är en blandbebyggelse med kommersiella lokaler i bottenvåningarna och smala höga bostadshus ovanpå. I vissa fall har man även blandat in parker och universitet ovanpå de första våningarna. Ofta fyller bottenvåningarna upp hela kvarteret, vilket från gatan ger intrycket av att man befinner sig mitt i en levande social stad. Men ovanpå de första våningarna bygger man höga men smala och åtskilda hus. Det gör att man behåller sol och utsiktsvyer.

Ovan har vi exempel på arkitektur i ”Vancouver Style”. Bottenvåningen sträcker sig ut till gatan och innehåller ofta lokaler för verksamheter. Ovanpå de första våningarna bygger man smala höghus.
Enligt de uppgifter jag hittat så är staden också socialt framgångsrik. Till skillnad från exempelvis Stockholm där olika sociala, ekonomiska och kulturella grupper bor åtskilt i olika förorter så sägs grupperna i Vancouver bo nära varandra i de täta stadsdelarna. Man blandar också olika former av boendekoncept för att få en mix av olika grupper i varje del av staden.
I Vancouver använder man sig av en intressant form av social bonus. I utbyte mot offentliga inrättningar för kultur, parker, skolor och bostäder så får man bygga extra högt. Efter motstånd i början så har nu byggbranschen tagit till sig det nuvarande systemet. De tycker att dessa investeringar ökar värdet på deras projekt.
En nackdel med Vancouverismen är planerarnas inflytande och topstyrning över arkitekturen. Arkitekterna har haft lite att säga till om. Många anser att detta har lett till en estetiskt och socialt sämre arkitektur. Först nu när sista tiondelen av downtown byggs upp, har arkitekturens och bostädernas kvalitet börjat bli en viktig konkurensfaktor i marknaden. Så en förändring är på gång.
I Vancouverismen satsar man inte ensidigt på bilen. Istället satsar man mycket på kollektivtrafik och gångtrafik. I Vancouver finns det därför gott om offentliga ytor. Istället för lyxiga förorter och dess motorvägar så satsar man på innerstan och gångtrafikanter. Gatorna är fotgängarvänliga och har förvånansvärt få bilar. Runt hela innerstaden finns stadsparker och offentliga ytor längs stränderna.

I Vancouver är stränderna till för gångtrafikanter. Detta står i kontrast till många Amerikanska städer och Stockholms Västra City där bilvägar dominerar.
I Nordamerika har många innerstäders befolkning minskat eller ökat långsamt samtidigt som man byggt fler motorvägar. I Vancouver har man brutit mot samtliga dessa regler. Innerstaden i Vancouver har fördubblat sin befolkning på 15 år. Ändå har man inga motorvägar till innerstaden. Man behöver inga motorvägar om man satsar på innerstad istället för förort. Med en stor befolkning i innerstaden, inga motorvägar, väl utbyggd kollektivtrafik, många parker och rik kultur så har Vancouverismen blivit en allvarlig konkurrent till Modernismens Urban Sprawl.
Vad tycker du om Vancouverismen? Passar Vancourismen i Stockholm? Om du varit i Vancouver: Vad tyckte du om staden?
Här finns fler länkar om Vancouverismen:
http://www.archnewsnow.com/features/Feature177.htm
http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=3414033