Utskrift från www.yimby.se
....

Sevärt om modernismen

 
Nyligen visades en intressant dokumentär om modernismen på Sveriges Television. Dokumentären tar upp modernismen, Bauhaus-skolan, Corbusiers märkliga idéer om stadsplanering och en hel del annat intressant som ger en god bakgrund till varför vårt samhälle idag i många delar ser ut som det gör. Dokumentären finns tillgänglig på SVT Play till 20 januari.

Gå med i YIMBY Stockholm
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Johannes Lilleberg (31 December 2010 13:04):
Jag har sett den och rekommenderar er att se den. Det enda jag reagerade på var den fördomsfulla bilden av höghus som kommentatorn hade. Jag menar att det främst inte var höjden, utan den estetiska gestaltningen, viljan att styra människors vardag och stadsplaneringen som var det största problemet inom modernismen.
 0
Niklas Öhrström (31 December 2010 14:20):
Det verkar som om modernismen till stor del förkastades av engelsmän och amerikaner. Man kan anta att svenskars preferenser inte borde skilja sig så dramatiskt.

Ändå är det mesta i Stockholm med omnejd planerat enligt modernismens principer (och det är på stadsplaneringsnivån som modernismen gör störst skada). Var vi för dåliga på att säga ifrån eller är skurken i dramat socialdemokratins folkhemsutopi som till viss del stämde rätt överens väl med modernisternas strävan?
 0
Jimmy G (31 December 2010 14:28):
Jo, det saknas ju inte precis höga hus i New York. Sen är den kanske lite väl positiv till det amerikanska konsumtionssamhället i slutet. Det är ju inte precis så att *all* arkitektur och design i USA kommer från vanliga medborgares bakgårdar. Självklart är det en "elit" som bestämmer där också, och man har inte bara konsumenternas bästa i åtanke, utan främst att tjäna pengar.
Filmen tar inte heller upp USA:s gigantiska villamattor, som blev den egentliga motsvarigheten till Europas avskalade och glesa, modernistiska förorter. Båda får väl ses som snedsteg inom stadsplanering, orsakade av övertro på bilismen.
 0
Anders Gardebring (31 December 2010 14:33):
Niklas:
Modernismens framtåg i Sverige skedde inte efter folkets önskemål. Tvärtom skedde det trots folkets önskemål.
Planeringen och uppförandet av våra modernistiska förorter skedde inte i dialog med medborgarna. Istället var det frågan om ett ovanifrånperspektiv där medborgarna skulle modelleras till att bli "goda samhällsmedborgare". Det fanns en tanke om demokratiska ideal i det och att denna samhällsplanering skulle skapa en god grogrund för demokrati i lokalsamhället. En väldigt utilitaristisk samhällssyn. Att planera ovanför huvudet på människor utifrån en idealiserad bild av hur man vill att människor ska vara snarare än utifrån hur de faktiskt är visade sig förstås vara ett stort misstag vars effekter vi dras med än idag.
 0
Jimmy G (31 December 2010 19:10):
Att planera ovanför vanliga människors huvuden är väl dock inte något nytt, eller specifikt för modernismen? Under 1600-talet t.ex., tvingades många riva eller flytta sina trähus för att ge plats för "moderna" rätvinkliga rutnätsplaner och stenhus. Alla kan ju inte ha varit jättenöjda med det, även om man kanske inte hade samma möjligheter att protestera öppet som nu. Sen var man kanske lite för upptagen med att försöka överleva för att orka bry sig om sådant.
Tycker inte det är någon jättestor skillnad på det och vad som hände i t.ex. Hagalund eller Norrmalm på 1960-talet. Man skulle riva det gamla, omoderna och bygga något nytt och modernt...
 0
Niklas Öhrström (31 December 2010 21:14):
Jimmy G:
Vid nya stadsplaner kan men respektera den befintliga bebyggelsen mer eller mindre. Exempelvis ville Lindhagen låta Sveavägen vara 70 meter bred och gå direkt över där Adolf Fredriks kyrka ligger. Så skedde inte. Haussmann i Paris var väl också rätt känd för totalsanering. Vad gäller Lindhagen så sträckte sig stadsplanen till största delen ut över relativt obebodda områden. Det skulle dock vara intressant om du har några fakta på hur många bostadskvarter som faktiskt revs i och med Lindhagenplanen.

Men viss är det ett par skillnader. Då rutnätsplanerna lades var det knappast frågan om någon demokratisk ordning. Vid tiden för modernismens intåg kan man dock prata om någon form av demokrati. Trots folkets avsmak för modernism var det ändå sådant som planerades och byggdes. Man hade de demokratiska verktygen för att ta reda på att det man sysslade med (byggde förortsenklaver och rev stad) var förkastligt. Ändå valde man att tvinga ut stadsbefolkningen till mer eller mindre isolerade bostadsenklaver. Medvetet och enfaldigt följde man sin övertygelse om att kunna styra andras liv.

En annan skillnad: Rutnätsstäderna är bland det populäraste som idag kan uppbringas i Sverige. Modernistiska flerbostadsområden har aldrig varit speciellt attraktiva och kommer i bara ytterst få fall ha potential att bli det (och då talar jag om de mest centrala närförorterna). En del modernistiska områden kan nog bli mer omtyckta men då krävs att de byggs ihop med omgivande områden i en stadsväv.
 0
Jimmy G (5 Januari 2011 00:09):
Visst är det skillnad men jag tror demokrati i de här frågorna var mer främmande på 1960-talet än idag. Men visst protesterades det en del, speciellt i slutet på rekordåren. Av det jag läst om miljonprogrammet verkar det som det mesta av kritiken kom efter att områdena börjat byggas. I början var folk optimistiska och tacksamma att slippa trångbodda, omoderna bostäder, tills de upptäckte vad det var som började växa upp ur åkrarna runt staden...

Jag vet inte hur många som tvingades flytta sina trähus, men vad jag förstår var det ganska vanligt, då man lade raka rutnät tvärs över de äldre stadsplanerna, samt förbjud trähus inom staden. Kvartersstaden är idag populär, men har inte alltid varit det. Trädgårdsstaden och den tidiga modernismen var en slags protest mot de stela rutnäten och ohygieniska, trånga bostäderna. Idéerna om ”ljust och luftigt” kom ju inte till av en slump. Sen började det faktiskt ganska bra, många småskaliga områden fram till 1950-talet är alltjämt populära och enligt mig rätt trevliga. De är ju tätare och har fortfarande lite kvarter över sig också, fast mjukare och mer terränganpassat.

Sen var ju Sverige ett industrisamhälle på den tiden, vilket bidrog till att blandstaden var ohälsosam och bullrig. Då verkade det nog som en bra idé att placera bostäderna en bit ifrån arbetsplatserna. Idag kommer ju det mesta bullret och smutsen av att transportera människor till och från arbetet, snarare än av själva arbetet, så då är en blandstad mer ändamålsenlig.
 0
Niklas Öhrström (5 Januari 2011 16:39):
Jimmy G
Lite kommentarer:
Det är sant att den allmänna kritiken mot miljonprogrammens betongförorter tilltog mot slutet av perioden. Det år också sant att miljonprogrammet och dess föregångare (Vällingby och Farsta) mottogs mycket väl av media. Men jag ställer mig starkt frågande till om dessa områden någonsin varit speciellt populära hos allmänheten. Jan Wiklund har hänvisat till en undersökning från slutet av 1940-talet genomförd av hyregästföreningen som visade att endast två procent skulle välja att bo i den tidens förortsområden i flerbostadshus, om alternativen, att bo i villa eller flerbostadshus i innerstad, fanns. En skillnad mellan modernistområden från 30-40-talet och från 50-70-talet är att de senare oftast ligger mer perifert. Man kan därför anta att 50-70-talsområdena, hos allmänheten, var ännu mer impopulära än de från 30-40-talet. I Vällingby var det just radhusområdena som åtnjöt popularitet.

"Kvartersstaden är idag populär, men har inte alltid varit det. Trädgårdsstaden och den tidiga modernismen var en slags protest mot de stela rutnäten och ohygieniska, trånga bostäderna."
Jag ställer mig frågan om rutnätsstaden verkligen var impopulär hos allmänheten, finns det några opinionsundersökningar som visar på det? Det var knappast ett folkuppror som drev igenom de modernistiska idéerna. Dessutom: Idéerna om att få ner mer ljus i staden väcktes tidigare än trädgårdsstäderna och modernism. I Lindhagenplan var man, till skillnad från tidigare, tydlig med förhållandena mellan gatans bredd och husens höjd, med "ljust och luftigt" som motivation.

Känner att diskussionen håller på att spåra ur en bit. Men jag vidhåller att man absolut hade de demokratiska verktygen för att sätta stopp för den modernistiska stadsplaneringen åtminstone redan på 50-talet. På 70-talet blev kritiken massiv. Reaktionen på denna slog dock snett och vi blev aldrig av med modernismen som stadsplaneringsideal, tyvärr.
 0
Jonas L (6 Januari 2011 13:16):
Och här är lite hörvärt om modernismen: http:​/​/​sverigesradio.​se/​sida/​default.​aspx?​programid=​12.​.​

Programmet "Staden" handlar om Brasilia, Brasiliens modernistiska huvudstad som för 50 år sedan byggdes upp mitt ute på en tropisk savann. Tanken var bland annat, enligt programmet, att skapa en ny och lite bättre människa...

En liten tankelek: Om man bortser från ambitionerna att modellera om mänskligheten, var i Sverige skulle man kunna tänka sig ett lika galet projekt, att bygga en storstad från scratch?

Östersund? Tranås? Mora? Karlskrona? Bakvattnet?

Vad tycker ni?
 0
Anders Norén (6 Januari 2011 17:55):
Redan gjort i Sverige: Karlsborg. Fast ytterligare 100 år tillbaka i tiden, förstås.
 0
Tania (2 Februari 22:50):
Tack för intressant läsning! Går det att få tag på denna dokumentär? Länken till svt funkar såklart inte...
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8144 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

@yimbysthlm på Twitter