Utskrift från www.yimby.se
....

Promenadstäder i praktiken

 
Städers huvudsyfte är att vara en infrastruktur som underlättar arbetsdelning. Det gör de genom att minska transaktionskostnaderna för människors samarbete, huvudsakligen genom korta avstånd.

Men bortsett från det finns det många andra syften med städer. Jan Gehl har till exempel ägnat hela livet åt att undersöka vad det är som gör att människor trivs på vissa ställen men inte på andra. Byer for mennesker (Bogværket 2010) är sammanfattningen av hans kunskaper, skriven i 75-årsåldern.

Till skillnad från dem som går på sin egen magkänsla - och kanske förvirrar sig i idiosynkrasier - har Gehl alltid gått mycket noggrant till väga, mätt och räknat.

Ett bergsäkert sätt att få klarhet i var människor trivs är att de saktar farten just där, och kanske stannar till helt. I gengäld kan man vara helt säker på att platser som alla skyndar sig förbi skys, av någon anledning.

Genom att analysera vad som utmärker platser där folk trivs till skillnad från sådana de skyndar sig förbi kan Gehl konstatera några saker som egentligen borde vara triviala men uppenbarligen inte är det, eftersom tydligen stadsplanerare och arkitekter så ofta tar miste. Det är ju inte alltid de helt kallt struntar i saken; ibland har de verkligen försökt men misslyckats (jag erkänner gärna att bilderna nedan lider av bristfällig scanning ur boken).


Patetiskt misslyckande

Kärnan är att människor rör sig i 5 km/h och är knappt 2 m höga. Det är således vad som finns på upp till ca två meters höjd som är viktigast. Och det är den skala som faller sig naturlig när man rör sig i 5 km/h som är trevligast. Vi är konstruerade för ett nytt sinnesintryck var femte sekund ungefär, och vid gånghastighet betyder detta en nyhet var femte eller tionde meter. Och vi uppfattar över huvud taget inte mycket av det som händer länge bort än 100 meter.

Mycket av det som byggs följer vad Gehl kallar Brasiliasyndromet. Det vill säga det är planerat på ett ritbord i fågelperspektiv, anpassat för någon som ska passera i 60 km/h, utan bittersta tanke på vad som sker på två meters höjd i 5 km/h. Som arkitekturprofessorn Sune Lindström, mannen bakom Grindtorp, uttryckte det i ett anfall av öppenhet: "Det spelar väl ingen roll om det är bra för dom som bor där, huvudsaken är att det ser fint ut från motorvägen för de är många fler."

Men platser som har skapats på det sättet trivs man inte på. Och oattraktiva platser där folk inte trivs tenderar dessutom att vara dåliga ekonomiska investeringar.


5 km/h-miljö som man trivs att vara i


60 km/h-miljö som man inte trivs att vara i

Förutom lämplig 5 km/h-rytm behövs gott om vad Gehl kallar mjuka kanter mellan offentligt och privat. Släta kala väggar lockar inte. Portar, nischer och liknande gör det däremot, och inbjuder till att människor stannar till (och på så sätt lockar även andra att stanna till). Kommunikation mellan ute och inne är påtagligt inbjudande, det är därför det är så trevligt med butiksfönster. Det är inte för köpandets skull utan för vädjandet till den mellanmänskliga kommunikationen, till den sociala responsiviteten.



En av Gehls slutsatser är en riktig yimbyståndpunkt: täta städer är mer levande än glesa. Långa tomma gator över gärden är inte attraktiva, de saknar 5 km/h-egenskaper, och folk använder dem inte om de inte måste (se ovan för exempel).

Men värdet av täthet gäller inte helt onyanserat, menar Gehl. Det är inte alla täta städer som har goda gaturum. Om folk skyndar sig för att gaturummet är frånstötande blir det färre människor än med lägre tätheter där folk stannar till. Greenwich Village är attraktivare än Wall Street. Städer med lite lägre tätheter kan kompensera detta med mjuka kanter:



Däremot är en slutsats som kan dras av 2 m x 5 km/h-teorin att höghus varken gör till eller från i en stad. Folk som är för långt från gatan deltar över huvud taget inte i stadens liv. Erfarenhetsmässigt skapar höghus ofta trista gatumiljöer med besvärligt lokalklimat. Men omöjligt är det inte, bara man tänker på att arbeta med bottenvåningarna, som man i någon mån har gjort här:



Givetvis spelar biltrafiken en stor roll i att göra platser oattraktiva, inte bara genom att locka arkitekter till 60 km/h-tänkande. Den tar för mycket plats, den förstör akustiken och tvingar folk att skrika, och den utgör barriärer för folk som går. För den skull handlar det inte om att förbjuda biltrafik, bara om att göra vettiga prioriteringar, menar Gehl. Att inte låta biltrafiken erövra stan. Utan att ge gående människor tillräckligt med plats, och sen får biltrafiken ta resten. Hur man har prioriterat i Stockholm kan man ju fundera över när man tänker på att hälften av stadens yta består av bilvägar och bullerzoner. Här är ett enkelt exempel på hur man kan prioritera en gata:

 
Många städer i världen står som goda och efterföljansvärda exempel i Gehls bok - Melbourne, New York, och förstås Köpenhamn där Gehl inledde sin bana för 50 år sen genom att konstruera Strøget. Det handlar sällan om stora revolutionerande förändringar som kräver total ombyggnad, ofta kan man nå stora effekter med små medel.

För vår nuvarande stadshusmajoritet, som hyllar promenadstaden som princip samtidigt som den inte gärna gillar utgifter, borde Gehl därför vara något av en husgud. Tyvärr ser man inte så mycket av detta. Det byggs mycket släta hårda fasader, det byggs mycket utspritt och glest, och det görs mycket lite för att prioritera gatorna för gående. Antagligen handlar det delvis om okunskap, men antagligen handlar det mer om tyst sabotage från delar av tjänstemannakåren. Som t.ex. framgår av Kristina Alvendals svar när jag för halvannat år sen föreslog att ramperna ut från Klaratunneln mot Centralbron kunde göras om till vanliga gator:

- Nej, det tillåter inte trafikingenjörerna.


Inte direkt promenadstad, trots det centrala läget.
Gå med i YIMBY Stockholm
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Martin Danell (30 Juni 2011 23:40):
Strålande artikel Jan! Håller med om allt.
 0
Pawel Flato (30 Juni 2011 23:56):
Tack för en fin sammanfattning.

Just de många sällsynt tråkiga bottenvåningarna på många nybyggen har jag stört mig på länge. Om jag har förstått det hela rätt så har väl den klassiska arkitekturen varit noga med att betrakta gatunivån som en egen del av husfasaden. Detta i motsats till modernismen där hela fasadens höjd ses som en enhet. Slät fasad blir då slät nedre botten. Dessutom är väl markerade portar viktiga för den klassiska stilen.
Något som dessutom är vanligt på nybyggen är valet av färg på nedrebotten, nämligen väldigt ofta grått av alla regnbågens(?) färger.
 0
Jakob Wilhelmsson (1 Juli 2011 09:43):
Mycket läsvärt blogginlägg!

Någon som vet om boken finns i svensk översättning?

Pawel>> Jag fick tidningen Hela resan i brevinkastet för några veckor sedan. Där fanns bilder tagna av Pawel Flato. Jag antar att det är du som är fotografen där?
 0
Olle Jansson (1 Juli 2011 09:53):
Trevligt, även om jag börjar få en aversion mot för fritt användande av begreppet transaktionskostnad. Är det en vild gissning att när planerna för platsen och huset på den första bilden presenterades strosade det runt dussinet människor på ungefär det sätt som det sedan görs på riktigt på några av de följande bilderna?
 0
Anders Gardebring (1 Juli 2011 20:55):
En utmärkt genomgång Jan!

En kritik mot Gehl här dock (för jag antar att exemplet kommer från honom) vad gäller den högre bebyggelsen. Jag känner till många ställen i världen där man lyckats avsevärt bättre än på bildexemplet ovan. Delar av Manhattan är väl det som kanske dyker upp först på näthinnan men även nere i Asien har jag sett en hel del riktigt bra exempel.
 0
Pawel Flato (1 Juli 2011 21:02):
@Jakob W

Hmmm... vad är det för motiv? Politiker?
(ursäkta lite OT)
 0
Pawel Flato (1 Juli 2011 21:14):
@Jan Wiklund:

"Som t.ex. framgår av Kristina Alvendals svar när jag för halvannat år sen föreslog att ramperna ut från Klaratunneln mot Centralbron kunde göras om till vanliga gator:

- Nej, det tillåter inte trafikingenjörerna."

Här blir man ju ohyggligt nyfiken på vad som döljer sig bakom dylika fraser.

Du antyder ett slags "tyst sabotage" av tjänstemän. Vad skulle motivera detta menar du? Någon form av maktkamp? Konservatism?
 0
Anders Gardebring (1 Juli 2011 22:25):
Konservatism tror jag. Den modernistiska indoktrineringen sitter hårt åt på sina ställen, men det börjar lätta!
 0
Jan Wiklund (2 Juli 2011 01:26):
Ang höghusbilder - jo, jag saknade också något bättre i boken. Poängen hoppas jag ändå tydligt går fram: att det är viktigt att man arbetar med bottenvåningarna. Som Pawel också framhåller i kommentaren 30.6.

Och skälet till trafikteknikernas hållning är förstås att de värnar om sin professionalitet. För dom är bilarnas maximala framkomlighet kontentan av deras utbildning och karriär, och det är inget som de så lättvindigt kastar för hundarna.

Problemet är förstås att dom ska ha makt att sätta sin prägel på stan. Men som redan Gunnar Hjerne, stark man i Stockholm på 70-talet, påpekade i förtroende på en konferens för politiker: "Vi klarar inte av trafikteknikerna. De är för starka". Alternativ Stad konstaterade också detta ca 1980 då vi kom över en trädplan som Stockholms stad hade antagit i början av 70-talet. Där fanns kartor på vid vilka gator det borde planteras träd, men gatukontoret saboterade planen och vägrade verkställa den. Det skulle enligt dem ta plats från biltrafiken. Se vidare http:​/​/​www.​alternativstad.​nu/​Dokument/​tradplantering.​h.​.​

Det är lite bättre nu, men antagligen skulle man ändå behöva stänga gatukontoret och bygga upp det på nytt nån annanstans med helt andra människor, som ser på gator som Gehl gör.
 0
Gustav Svärd (2 Juli 2011 08:10):
Jan, menar du att du vill ha ett Gatukontor som gillar gator istället för ett som gillar vägar? :)

väldigt trevlig sammanfattning av problematiken (och lösningar!) kring modern(istisk) stadsplanering. Tänk om vi skulle få se nybyggen där klotterväggarna och "förgårdsmarken" lyste med sin frånvaro...
 0
Joakim (4 Juli 2011 13:41):
Bra inlägg. En fråga bara var citatet från Sune Lindström kommer ifrån?
 0
Jan Wiklund (4 Juli 2011 16:28):
Det minns jag från en utställning som Alternativ Stad gjorde 1970 eller 1971 och hade på Stockholmsterrassen, en utställningslokal som fanns mellan Malmskillnadsgatan och Sveavägen, strax norr om Hamngatan, som föregångare till Kulturhuset.

Jag minns inte vilka personer som gjorde den, och jag vet inte var de fick citatet från. Förmodligen var det några arkitektstuderande som hade stött på det i undervisningen.
 0
Texas (4 Juli 2011 17:31):
Jag kan inte förstå hur sveriges/stockholms UTBLIDADE stadsplanerare inte kan se att det inte är höga byggnader som gör en stad ful, det verkar vara det enda de klagar på. när det riktiga problemet är det o attraktiva bostads byggnaderna och feta bilvägarna som försöt ens intryck av centrala stockholm
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8569 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

@yimbysthlm på Twitter