Utskrift från www.yimby.se
....

Studiecirkel om "Vykort från Utopia"

 
I förra veckan släpptes arkitekten Ola Anderssons bok "Vykort från Utopia". Det kan vara en av de viktigaste böcker om stadsplanering som skrivits i Sverige. Alla som är det minsta intresserade av stadsbyggande måste läsa den här boken.



Ola Andersson

Det är en oerhört välkomponerad bok, koncentrerad utan att kännas det minsta ansträngd. På strax över 150 sidor lyckas Andersson formulera själva kärnan i vad en stad är och kan vara, leverera en djuplodande och obarmhärtig kritik av dagens och gårdagens modernistiska stadsplanering, skildra Stockholms urbana historia från Birger Jarl till idag och knyta samman allt till en konkret vision för framtidens stadsbyggande. Han sammanfattar sin vision i "ett manifest för en kosmopolitisk storstad":

1. Rätten till det urbana.
Den integrerade staden skall vara tillgänglig och öppen för alla. Alla skall, oberoende av resurser, ha rätt till den kosmopolitiska storstaden. Tillgången till dess utbud och unika möjligheter till socialt, kulturellt, intellektuellt och ekonomiskt utbyte skall vara en medborgerlig rättighet.

2. Rätten till en gemensam, sammanhängande och fungerande allmän plats.
Den allmänna platsen är en förutsättning för yttrande- och mötesfriheten. Utan den kan inte dessa medborgerliga rättigheter existera. Vi kräver en sammanhängande allmän plats där var och en har möjlighet att fritt röra sig mellan stadsdelarna.

3. Rätten att leva efter lagen, inte andras normer.

Var och en skall, på egen hand eller tillsammans med likasinnade, ha rätt att i den kosmopolitiska storstaden leva inom de gränser lagen sätter, oberoende av vilka politiska åsikter, kulturer, raser, religioner, sexuella preferenser etc. andra uppfattar som normala.

4. Rätten till bostäder och lokaler till rimliga kostnader.
En förutsättning för en kreativ miljö är billiga lokaler som kan ge utrymme att experimentera och pröva nya idéer. Social, kulturell och ekonomisk utveckling förusätter att det finns lokaler där den kan äga rum, och billiga bostäder där de som ägnar sig åt denna utveckling har råd att bo. Billiga lokaler och bostäder finns i äldre byggnader, inte i nybyggda. Att skydda billiga bostäder och lokaler från rivning eller lyxrenovering är avgörande om Stockholm i framtiden skall kunna bidra med något intressant till sin omvärld.

5. Rätten att delta i byggandet av staden.
Alla skall ha rätt att efter vilja och förmåga tillsammans med övriga medborgare sätta sin prägel på staden. var och en skall ha rätt att bygga för sitt eget hushåll eller sin verksamhet. Alla som kan och vill bygga måste erbjudas tomter till skäligt pris. Dessa tomter måste ha färdiga byggrätter som kan utnyttjas så fort bygglov beviljats, och de som bygger måste ges rätten att ge byggnaden det uttryck de själva önskar. Den som inte har resurser att bygga skall kunna bidra till staden på andra sätt. Medborgarnas behov av att kommunicera med skyltar, affischer, graffitti och gatukonst måste respekteras.

6. Skyldigheten att acceptera livet i staden.

Med privilegiet att vistas i staden med dess unika utbud och möjligheter till utbyten följer en skyldighet att acceptera andras rätt att visats i staden: att se, höra, stöta ihop med och känna doften av främlingar, deras liv och deras verksamheter. Denna skyldighet innefattar också accepterandet att staden växer och att ny mark tas i anspråk för bebyggelse.


"Vykort från Utopia" är en milstolpe i svensk stadsplaneringsdebatt. Det känns därför självklart att följa upp vår studiecirkel om Jane Jacobs "Den amerikanska storstadens liv och förfall" med denna bok. De närmaste veckorna kommer vi att läsa och diskutera boken, ett kapitel i taget. Nästa vecka börjar vi vår studiecirkel med bokens förord och inledning. Köp boken och häng på!

Så här beskriver Ola Andersson själv sin bok:

Gå med i YIMBY Stockholm
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
Denna artikel är publicerad både här och på Yimby Uppsala, Yimby Göteborg och Yimby Malmö.
Kommentarerna nedan är från alla dessa siter.
 0
Mattias Bolander (26 April 2012 12:28):
Kanske man borde starta en insamling på Yimby och köpa några ex och ge bort till ansvariga personer i kommunerna.
 0
Patrik Höstmad (26 April 2012 12:43):
Bra initiativ!

Jag har beställt boken sedan tidigare men har ännu inte fått den - det verkar bli en lång leveranstid: över en vecka. Kanske läge att skjuta fram starten en vecka så de som beställer nu hinner få den?
 0
Johannes Hulter (26 April 2012 12:48):
Mattias: Bra idé! Epstein i DN håller med: http:​/​/​www.​dn.​se/​blogg/​epstein/​20​12/​0​4/​20​/​kop-​in-​10​1-​e.​.​

patrik: Beställde du av förlaget? Adlibris är mycket billigare och har leveranstid 2-3 dagar.
 0
Karl (26 April 2012 12:53):
Märkligt att Epstein uppskattar denna bok, han som brukar vara så stadsfientlig. Fast det kanske är ett gott tecken, rätt var det är kommer han ut för nya Slussen också. :-)

Jag ska nog köpa boken vid tillfälle, jag också - men funderar på en sak. Enligt en anmälan jag läste i DN verkar det huvudsakligen vara en rehash av Jacobs, möjligen då uppdaterad för dagens samhälle. Hur mycket nytt tillför egentligen Andersson till förståelsen för vad en stad är?
 0
Patrik Höstmad (26 April 2012 13:00):
Johannes: Nej, jag beställde av Bokia med upphämtning i butik på Järntorget.
 0
Johannes Hulter (26 April 2012 13:07):
Karl: De kommer väl till ungefär samma slutsatser, men de har olika perspektiv. Jacobs är induktiv, utgår från det praktiska, konkreta och är mer av "manual". Andersson är deduktiv, börjar i det teoretiska, har mer historiskt perspektiv och utgår mycket från Stockholm och den svenska kontexten.
+2
Johannes Hulter (26 April 2012 13:08):
 0
Karl (26 April 2012 13:08):
Johannes: Aha, det låter ju faktiskt mycket spännande!
 0
Johannes Hulter (26 April 2012 13:11):
Patrik: Aha, då varnar vi härmed alla för att beställa via Bokia.
 0
Olof Antonson (26 April 2012 13:23):
Jag beställde precis boken. Det här skall bli intressant, särskilt med tanke på att utgångspunkten verkar vara våra svenska städer, förortsbyggen etc. Miljöerna här skiljer sig i vissa avseenden från dem Jacobs undersökte, och det kanske inte alltid finns motsvarigheter. Sedan är man en del av den svenska stadsbyggnadskontexten på ett annat sätt än en 50 år gammal amerikansk sådan, vilket leder till en helt annan förförståelse; det är även möjligt att i större utsträckning besöka stadsmiljöer som (eventuellt) nämns i boken för att exemplifiera olika stadsstrukturer etc.
+1
Håkan Cullberg (26 April 2012 15:49):
"årets stockholmsbyggnad 2012" är väldigt fina stadsradhus ritade av författaren själv. Nytänkade, fint gestaltade, trevliga och med riktiga tak! En förebild!
 0
Rasmus Larsson (26 April 2012 16:42):
Boken beställd.
 0
Olle Jansson (26 April 2012 16:59):
Att Epstein gillar Ola Andersson kan hänga samman med att den senare är en Slussen-försvarare. I början av året var han en talare när Slussens anhängare samlades vid en demonstration där han - om jag inte förvillas av Epsteins referat - gjorde en i mitt tycke löjlig jämförelse mellan Slussen och Tahrirtorget.
 0
Mats O. (26 April 2012 17:41):
Han känns som en blandning av Bono och Olle Ljungström.
 0
Jon Cederberg (26 April 2012 17:43):
You say it like it's a bad thing.
 0
Johannes Hulter (26 April 2012 18:23):
Ja, Ola A gör ibland för mig obegripliga ställningstaganden, som t.ex. vad gäller Slussen. Just det misstänker jag kan bero på en kombination av Kolingsborg och nostalgi. Men jag kan lugna alla med att Slussen-debatten inte figuerar i boken.
 0
Martin Ekdahl (26 April 2012 23:18):
Spännande. Denna bok vill jag gärna läsa. Jag gillar tonen i Ola A:s "manifest". Detta skall bli en fröjd att fördjupa sig i.
 0
Karl (27 April 2012 08:57):
Ja, hur man kan vara Slussenbevarare och samtidigt argumentera för det urbana och för rätten till en sammanhängande allmän plats är sannerligen en gåta. :-)
 0
Johannes Hulter (27 April 2012 13:53):
 0
Martin Ekdahl (27 April 2012 22:32):
Det var en förnuftig recension.
 0
Alexander Åkerman (28 April 2012 10:58):
Låter som en bra bok. Var på ett seminarium med Ola i vintras och mitt intryck av honom är att han kanske är lite förblindad av den traditionella innerstadens förträfflighet.Han blev uppenbart förvånad när min lärare på arkitekturskolan sa att hon kände sig instängd när hon bodde i Vasastan och att hon kände sig mer hemma i förorten...

Jag ska definitivt läsa denna bok men om den bara är en hyllning till innerstadens förträfflighet så är den nog inte så viktig som artikeln påstår. Jag tror att framtidens stad inte bör vara en naiv kopia av något som redan existerar. Alla stadsformer har brister och fördelar - innerstad såväl som ytterstad och detta borde uppmärksammas. Då boken verkar klok i övrigt så hoppas jag att den uppmärksammar detta - annars blir det predikan för redan frälsta...
 0
Olof Antonson (28 April 2012 12:19):
Vad tur för arkitekturläraren att det går femtioelva förorter på dussinet då ...
 0
Alexander Åkerman (28 April 2012 14:19):
@Olof: Jag håller självklart med dig om denna skadliga fördelning. Men samtidigt kan täta blandstadsområden se ut på många olika sätt och ha skiftande kvalitéer, men också brister. Jag vill inte döma Ola på förhand. Men min poäng är att ett villaområde i Upplands Väsby, eller ett höghusområde i Rinkeby ur vissa perpektiv har större kvalitéer än Södermalms kvarterstad. Och därför finns det en risk om blandstad blir synonymt med hur innerstaden ser ut idag och framförallt om det talas om den som om ALLA tycker att innerstaden är bättre än förorten.
 0
Rasmus (28 April 2012 14:32):
Vasastan är kvävande, men det har inget med arkitekturen eller stadsplanen att göra utan den alltför honogena befolkningen.
 0
Johannes Hulter (28 April 2012 14:38):
Ja du Alexander, risken finns att du blir besviken. Den här boken är en stridsskrift för den urbana strukturen och mot modernistiska anläggningar och grannskapsenheter, precis som Jane Jacobs bok var på sin tid alltså. Du får väl läsa den kritiskt och försöka hitta motargument och invändningar.

Men det handlar inte om "innerstad" mot "ytterstad", det handlar om huruvida vi ska bygga en sammanhängande, levande och dynamisk blandstad som knyter samman olika stadsdelar eller fortsätta sprida ut isolerade, glesa och segregerade enklaver. Sedan finns det säkert många som gillar isolerade, glesa och segregerade enklaver - (som din lärare?) - men av det följer inte automatiskt att vi bör bygga så.

Vad som är en "naiv kopia" eller ej beror nog mycket på vem man frågar, för vissa verkar det vara kvartersstad, för andra skokartonger i spenaten, för min del bryr jag mig inte så mycket om sådant etiketterande. Det viktiga är vad en stadsmiljö gör. I verkligheten.
 0
Jörgen Sundström (28 April 2012 14:50):
@Alexander,
Att en lärare på arkitekturskolan sa att hon kände sig instängd när hon bodde i Vasastan och att hon kände sig mer hemma i förorten var inte direkt någon surprise för mig.
 0
Niklas Öhrström (28 April 2012 15:57):
Hmm. Det är väl i förorten man känner sig instängd. Långt ifrån det som tar en därifrån. I staden har man en större frihet. Har man bil kanske resonemanget funkar.
+3
Jan Wiklund (28 April 2012 16:16):
Alexander: Självklart finns det lika många uppfattningar som det finns människor. Vi får väl hålla nån form av omröstning, eller göra en publikundersökning, för att se vad majoriteten vill ha, eller i alla fall se vad det råder störst brist på.

Men inte ens detta gör beslutsunderlaget fullständigt. Vi måste också ta ställning till kostnaderna. Och då är det, hur sorgligt det än kan låta för förortskramarna, så att utspridd bebyggelse är dyrare än tät. Den kräver mer infrastruktur, mer transporter, mer olja.

Utan att ha läst mer än recensioner av Anderssons bok tror jag man kan omformulera hans tes i termer av transaktionskostnader. Den täta staden lånar sig åt vad Andersson kallar "urban kultur" därför att möten är billigare i en sådan. Detta gäller både ekonomiskt produktiva möten och rena lustmöten.

Det låter sig göras att hävda den glesa stadsbygdens företräden, men bara om man är beredd att ta de kostnader som är förknippade med den. Kostnader som läggs på oss alla i form av lägre produktivitet och allmänt fattigare liv.
 0
Mats O. (28 April 2012 16:40):
Niklas:

Staden kan kännas instängd för den som tycker om att promenera i skog och natur på sin lediga tid.

För dom boende i staden blir det ett projekt att först ta sig ur staden.
Dom boende i förorten däremot har oftast naturen några minuter utanför bostadsområdet.

Å andra sidan är det nog inte så många svenskar som är intresserade av att promenera i skog och natur längre.
 0
Jesper (28 April 2012 17:33):
Ola har missat en viktig aspekt. När förorterna byggdes så var innerstaden långt ifrån det rikemansghetto det är nu. På 50 till 80-talet var det en baggis att få tag på en lägenhet mitt i smeten. Folk ville bo ute i fina nya TBC-fria kåkar i förorten.
En fördel med förorten som coola Ola inte verkar ha tänkt på är att barn trivs bättre i närheten av ett litet skogsområde än invid Hornsgatan.
Jag håller dock med honom att vi behöver en mer sammanhållen stad som man lätt kan promenera från område till område och som har en levande stadsmiljö. Men det är ju lite roligt att de områden som är mest på gång i Stockholm är just de södra förorterna. Till Aspudden, Midsommarkransen, Hökarängen och Bagarmossen flyttar alla kreativa men fattiga människor. Själv tycker jag bara att det är kul att områdena där ser annorlunda ut än i stan.
 0
Johannes Hulter (28 April 2012 18:03):
Jesper: Hans poäng är inte allt måste se ut som på Söder. Det han framför allt kritiserar med förortsbyggandet är att man byggt vidare staden med isolerade och introverta "enheter" istället för att låta staden växa med kontinuerliga stadskvarter. De kan sedan vara fyllda med allt från höghus ner till radhus och villor (se tex hans egna radhus som vann årets stockholmsbyggnad: http:​/​/​www.​fastighetssverige.​se/​artikel/​har-​ar-​arets-​s.​.​ )
+1
Niklas Öhrström (28 April 2012 18:04):
Jesper:
"En fördel med förorten som coola Ola inte verkar ha tänkt på är att barn trivs bättre i närheten av ett litet skogsområde än invid Hornsgatan."

Är du säker på det? Finns det någon forskning som visar på det? Det stämde hursom inte in på mig som barn.

"Till Aspudden, Midsommarkransen, Hökarängen och Bagarmossen flyttar alla kreativa men fattiga människor."

Midsommarkransen och Aspudden håller nu på att gentrifieras som Söder gjorde för 20 år sedan. Det som återstår för de fattiga allt mer perifera och isolerade förorterna dit ingen annan når. Synd! Hade de fått plats i staden skulle fler kunna ta del av det kreativa.
 0
Johannes Hulter (28 April 2012 18:36):
Jesper: Jag bor inte just vid Hornsgatan men i ett liknande område. Jag har barn. Det funkar fint. Mitt barn slipper också tillbringa en stor del av sitt liv fastspänd i baksätet på en bil. Men iofs tror jag inte barn blir förstörda av att växa upp i villaområden heller. Eller i en igloo. Eller i en djungel. Det viktiga är att de får röra på sig och att de har folk omkring sig som bryr sig om dem. Men jag kan ju ha fel...
 0
Olof Antonson (28 April 2012 19:10):
Där jag bor tar i princip staden slut och skogen tar vid, men det är ändå ett någorlunda urbant område i "mellanstaden" byggt på 30-talet. 10-15 minuter med spårvagn ner till stan och 10 minuters promenad till Delsjöterrängen här i östra Göteborg. Jag tror att man i en tätare stad kan få både nära till skogen och stadslivet. Bygger man på lediga markområden innanför stadens gränser - istället för bortanför - så kommer skogen i ytterområdet att finnas kvar eftersom den inte exploateras.
+1
Rasmus (28 April 2012 20:01):
Forskningen, den som finns, visar tydligt att barn trivs bäst och utvecklas mer och snabbare i miljöer som innehåller en mycket stor mångfald av stimuli på mycket smä avstånd. Och det gäller oavsett om det är teoretisk forskning inom pedagogik/psykologi (sök på begreppet evolutionspedagogik eller miljöpedagogik) eller om det är intervju/observations-studier med en mer socialantropologisk metod.

Det kommer också att komma mycket mer forskning som visar detta eftersom det är ett ganska hett forskningsområde internationellt och många forskningsresultat ännu inte är publicerade men snart är publiceringsklara.

De få studier som verkligen gjorts rörande vilken stadsmiljö som är bäst för barn att växa upp i pekar på att tät blandstad med ett rikt gatuliv och många hemliga, lite glömda platser fullständigt utklassar alla andra miljöer som uppväxtmiljöer för barn.

Men som sagt, det forskas mycket just nu så man får vänta lite på det definitiva svaret.
 0
Johannes Hulter (28 April 2012 20:34):
Intressant recension i Expressen: http:​/​/​www.​expressen.​se/​kultur/​bocker/​maktens-​rum/​

Och flera nya förortsskildringar, till exempel av Per Wirtén, vittnar om en påtaglig nostalgi för förorten i skogen. Men jag tror ändå framtiden talar för en lösning i Ola Anderssons riktning där "infrastrukturen förvandlas från en bläckfisk till ett nät."
 0
Jörgen Sundström (28 April 2012 21:29):
^^^
Jag minns att när Per Wirten släppte sin förortsnostalgiska bok "Där jag kommer ifrån" fick den mest hyllningar på kultursidorna. Ola Andersson var en av de få som hade mod att vara kritisk.
 0
Anders Gardebring (28 April 2012 21:34):
Jesper: Som barn, precis som vuxen, trivdes jag bättre i staden än i förorten. Jag växte upp i tät blandstad men i 5-6-årsåldern flyttade vi till Upplands-bro. Jag minns att jag ogillade husen och gården (faktiskt ett av de starkare minnen jag har från den tiden). Däremot var skogen som fanns fin, liksom badmöjligheterna. Men det var aldrig ett område jag rikigt fäste mig vid, min bästa kompis från den tiden bodde i en av villorna, inte i skivhuset vi bodde i. Efter ngt år flyttade vi tillbaka till stadsmiljö,vi bodde i några månader i en jättefin och mysig kåk i Kneippen i Norrköping som jag formligen älskade. Sedan flyttade vi till en nybyggd insatslägenhet i ett område med en ganska tät men ändå förortsmässig struktur och även om jag hängde en del där rörde jag mig oftare ner mot "stan" redan i ung ålder, från mellanstadiet började jag åka buss o spårvagn till skolan och efter skolan åkte jag relativt ofta inte direkt hem, istället hängde jag gärna kvar i stan, med ngn kompis, gick till biblioteket o läste osv. Jag tror faktiskt att det är en myt att glesa förortsmiljler alltid är bra, o stadsmiljöer alltid dåliga, för barn.
+1
Jan Wiklund (28 April 2012 23:19):
Jag misstänker att även barn har gott av närhet.

En dam som jag kände på 70-talet flyttade från förorten till centrala stan när hon fick barn just för att barnen skulle hinna vara med föräldrarna lite mer, och lite mindre skulle drabbas av pendlingens fasor. När barnen kom i skolåldern var det till och med lätt för dem att kila upp till mamma och pappa på jobbet.

Det viktiga var här inte att det var just innerstan utan att man bodde och arbetade på samma ställe. Men detta är onekligen lättare att genomföra om staden är tät och det finns många valmöjligheter inom ett litet område,
 0
Alexander Åkerman (29 April 2012 12:21):
@jan, johannes mfl. Min ambition var inte att säga att förortsstruktur är bättre än den fina kvartersstaden vi har i Stockholm. Men det är intressanthur mycket kritik man får här när man nämner att det också finns positiva saker i förorten. Att inte acceptera att tex miljonprogrammet oxå har ljusa sidor och kvaliteer är lika historielöst som modernismen var när den kom. Något som ivrigt kritiseras här och något jag oxå håller med om.

Och jan wiklund, jag är väl medveten om kostnaden för utglesning och funktionseparering - läs min blogg eller mina kommentarer här så förstår du.

Sen vill jag försvara min lärare, som verkligen inte är en urbanofob...
 0
Johannes Hulter (29 April 2012 13:29):
Alexander: Jag tyckte att jag var ganska tydlig med att jag är övertygad om att det finns många som gillar glesa, separerade, isolerade och segregerade områden i periferin. Annars skulle knappast halva Sveriges befolkning bo i villa. Men om det inte gick fram så säger jag det igen: Jag tror det finns många som gillar det.

Det finns säkert många som skulle vilja bo i renodlade gated communities också, med murar och vakter. Och det finns såklart "ljusa sidor" och "kvaliteter" i det också. För de som bor där. Men av det följer inte att vi bör bygga så eller att det är socialt, ekonomiskt eller ekologiskt hållbart.

Som jag försökte förtydliga så är inte OA:s poäng att allt ska vara kvartersstad eller se ut som på Söder. Utan att man har en sammanhängande urban struktur ända ut i förorten. Där det finns utrymme för både täta "innerstadskvarter" och lugnare radhuskvarter. Brooklyn är förmodligen ett lämpligt referensobjekt.

Jag har inga synpunkter på din lärare, hon är säkert en fin människa. Det enda jag vet om henne är att du sa att hon föredrog förorten och kände sig instängd i stan. Vilket ju tyder på vissa preferenser.

Sedan förstår jag inte riktigt vad poängen med att kommentera är om man inte vill ha reaktioner på det man skriver.

ps. Nu hittade jag din blogg förresten, konstigt att jag inte sett den förut - verkar oerhört intressant, den lägger vi upp på länklistan! ds.
 0
Jan Wiklund (29 April 2012 16:47):
Alexander: Men då är vi ense då. En del gillar att bo glest, och gleshet kostar.

Problemet är väl bara att det är vi andra som får betala för deras preferenser. Och det är ju inte så bra.
 0
Alexander Åkerman (29 April 2012 16:49):
@Johannes: Jag gillar debatten, men jag tycker att debattklimatet här tyvärr blir lite för trångsynt så fort ordet miljonprogram/förort omnämns i positiva ordalag. Men jag tror att vi är på samma plan trots allt...

Det finns väldigt många som gillar att bo i villa och det finns många som gillar höghusbetong och bilseparering också. Alla gillar inte heller den traditionella blandstadens rutnät, definierade gator och slutna kvarter. Och som du säger kan blandstad se ut på många olika sätt. Jämför "blandstäderna" i Paris, New York, Moskva, Hong Kong, Marrakech och Kairo - så finner du gigantiska skillnader. Bara i Stockholms innerstad kan skillnaden i struktur vara betydande. Gemensamt för alla är rutnätstrukturen och blandningen, men i övrigt är de olika som natt och dag. Det finns helt enkelt en relativt stor mångfald av blandstadstypologier och varför skulle det inte finnas ännu fler attraktiva blandstadstypologier att upptäcka?

Det jag vill säga är - och nu för jag debatten bortom Ola - att den socialt, ekologisk och ekonomiskt hållbara blandstaden skulle i mångt och mycket kunna påminna om våra betongförorter och villaförorter - Bilseparering, "gröna kilar", oslutna kvarter och enfamiljsbostäder med prunkande trädgårdar i lugna omgivningar behöver inte vara en motsatts till blandstadsbegreppet. De kan istället tillföra blandstaden kvalitéer som många efterfrågar och därmed stärka blandstadens ställning.

Om vi ska kunna omvandla scaft-planerade och funktionseparerade förortsområden till attraktiv blandstad tror jag inte att man bara kan strössla ut "söderkåkar, brooklyn-townhouses, manhattangrids, paris-boulevarder" eller någon annan traditionell blandstadstypologi. Jag tror det behövs något nytt sprunget ur det platsspecifika!

Jag vänder mig mot föreställningen att staden slutar iom stenstaden, att gator måste vara trafikblandade, att bostadskvarter måste ha slutna innergårdar och att man måste älska Vasastan som Urbanofil...
 0
Jan Wiklund (29 April 2012 17:06):
Alexander: Vad mig beträffar tror jag vi blandar ihop äpplen och päron. Det jag vänder mig emot är förortslandskapets gleshet, som skapar de långa avstånd vars samhälleliga och privata kostnader vi båda är medvetna om.

Om avstånden sluts kvittar det för min del hur det estetiska uttrycket blir. Det får gärna se ut som du nämner i inlägget ovan. Möjligen tror jag att det blir lite svårt - det bästa sättet att packa är att fylla ut markytan, vilket jag misstänker ger ganska lite plats för privata grönskande tomter - det bästa måste väl vara att göra sån knapphändig grönska offentlig, tillgänglig för alla?

Jag är nyfiken på hur du tänker dig att det kan se ut, och skulle gärna ta del av en eller annan skiss.
+1
Johannes Hulter (29 April 2012 17:55):
Alexander: Jag är också nyfiken, precis som Jan. Jag tror det blir svårt att utgå från det "platsspecifika" (och varför skulle det vara ett egenvärde egentligen?) om man vill bygga blandstad - eftersom själva poängen med de modernistiska förorternas struktur är just att förhindra blandstad.

I en mer konkret bemärkelse kommer man naturligtvis alltid att vara tvungen att utgå från det "platsspecifika" eftersom det finns en specifik plats med viss topografi, befintlig bebyggelse etc. Det räcker för mig. Jag förstår inte varifrån idén kommer om att man absolut måste "ta upp", "följa", "respektera" etc. ett tidigare planmönster bara för att några planerare ville bygga bilstad för 50 år sedan. Jag tror arkiteter och planerare har mycket att vinna på att frigöra sig från sådana sjävpålagda restriktioner och oreflekterade försanthållanden.

Vad är det vi vill uppnå och hur gör vi det på enklast och bästa sätt? Det är den intressanta frågan.
+3
Karl (29 April 2012 18:52):
Att "många" gillar höghusbetong och bilseparering är allt en sanning med modifikation. Jag är helt övertygad om att väldigt få människor aktivt söker sig till områden som Husby, Alby eller Angered på grund av specifika kvaliteter där. De har helt enkelt väldigt liten attraktionskraft jämfört med innerstaden, men också jämfört med villakvarter och funkisförorter. Och det är ju inte spekulationer utan något som avspeglas väldigt tydligt i bostadspriser och kötider. Sen kan det förstås mycket väl vara så att man trivs i vad som är ens hemtrakter och uppväxtmiljö, men det är strikt taget en annan sak.

Vad gäller barnen i staden så säger min personliga erfarenhet mig att alla som har växt upp i stadsmiljö nästan utan undantag framhåller hur bra det var. Jag tror det är mycket ovanligt att personer som har växt upp på Södermalm eller Manhattan i vuxen ålder önskar att de hade spenderat sin barn- och ungdomstid i förort istället. Så det kan inte vara så himla farligt att inte ha den där skogsdungen bredvid sitt hus...
 0
Jesper (29 April 2012 20:53):
Svar: Har nyligen flyttat från den tätast bebyggda delen av det som nuförtiden kallas Sofo, till en 40-tals förort i södra Stockholm. När vi fick barn i höstas kändes det grymt att veta att han kan springa omkring och leka mellan husen och skogsdungarna som finns här. Den sort av förort tycker jag är helt grym!
Jag tycker att det är synd att dra alla förorter över ett bräde. Visst håller jag med om att ställen som Upplands-Bro och miljonprogramsförorter sällan känns inspirerande, men i min lilla 40-tals by saknar jag inte innerstaden. Tvärtom känns det kul att lätt kunna ta sig dit för att sen komma hem igen.
Bland mina innerstadsvänner var det provocerande att jag som tidigare var stadskvartersfundamentalist bytt uppfattning.
När mitt barn är i tonåren kommer han nog vilja flytta in till stan. Men för trettioåringar med småbarn så tycker jag Stockholms alla gröntbelägna och mysiga 30-tals och 50-tals-förorter är bättre än om de hade legat längs raka gatunät. Så ser det ut i Gävle och Malmö och de kvarteren är astråkiga. Själv har jag en vajande björk och ett körsbärsträd utanför dörren.
Däremot hatar jag att staden är ubruten av motorvägar och ödeland. Förtäta gärna, men bevara den förortsstadsplanering som faktiskt fungerar.
+2
Niklas Öhrström (29 April 2012 22:08):
Jesper:
Får jag gissa att ditt 40-talsområde ligger relativt centralt, såsom de flesta 40-talsförorterna gör?

Problemet är att de bara är en femtedel så tättbebodda och antalet arbetsplatser per ytenhet är bara 12-13:e del av kvartersstadens. Ska staden bestå av sådana områden betyder det att staden sprids ut onödigt mycket och att det blir större tryck på arbetsplatser centralt (vilket leder till färre bostäder där -> monofunktionalitet även där). Med en så låg täthet är det få förorter som kan dra nytta av att de ligger centralt och som med denna typ av förortsplanering "fungerar". Ska man bygga på det viset blir det oundvikligen så att förorterna måste ligga längre och längre ut eftersom det centrala området snabbt tar slut. Och eftersom populariteten bygger just på att det ligger "nära stan" blir det till slut mestadels den typ av förort som i Upplands bro och som pga det perifera läget är impopulärt.

Bygger man tät kvartersstad kan istället hela staden vara centralt. Tycker det är ett klart mer solidariskt sätt att planera staden. Ingen lämnas på så sätt utanför pga. låsta stadsbyggnadsprinciper.

Varför skulle förresten en 40-talsförort vara säkrare för ett barn än en kvartersstad?

Sedan behöver inte kvartersstad ha exakt rakt gatunät. Titta bara på Gamla Stan eller Rom.
 0
Alexander Åkerman (29 April 2012 22:52):
Tror att den enda vägen att skapa en genomgående tät blandstadsstruktur är att långsamt omvandla dagens villaområden och andra förortsområden. En omvandling som kräver enn ny syn på hur staden byggs. Vi måste inse att stadens delar inte är färdigbyggda...

@jan det kommer dröja länge innan det utglesade stockholm är så tätt att det inte finns plats för enfamijs hus med trädgårdar - med det sagt så är det kanske inte det man bygga mer av.

Det här är ett förslag som är riktigt lovande: http:​/​/​testbedstudio.​se/​pdf/​DX123.​pdf
 0
Johannes Hulter (29 April 2012 23:00):
Jesper: Good for you. :) Men nu var det ju faktiskt du som påstod att barn trivs bättre i förorten än inne i stan, inte vi som påstod motsatsen. Jag tror som sagt att barn och vuxna kan trivas både här och där. Det intressanta är snarare konsekvenserna för samhället som helhet av att bygga på det ena eller andra sättet, precis som Niklas är inne på.
 0
Jan Wiklund (30 April 2012 10:46):
Alexander: Jag håller helt med dig om principen. Jag blir inte så klok på förslaget, men antar att det handlar om att successivt bygga till, och något annat än detta finns väl inte att välja på.

För Stockholms del presenterar vi inom kort ett förslag som bygger på tät bebyggelse på det som nu är bullerzoner invid större vägar, se http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​11/​12/​bygg-​om-​e-​fyran_​1168.​html.​ Samt i övrigt upplåter existerande kvarter till kompletteringsbebyggelse - ungefär enligt din skiss skulle jag tro.
 0
Rasmus (30 April 2012 15:04):
Jesper, du kan väl återkomma om några år när du vet hur det blev. Speciellt ditt uttalande om

"När vi fick barn i höstas kändes det grymt att veta att han kan springa omkring och leka mellan husen och skogsdungarna som finns här. Den sort av förort tycker jag är helt grym!"

vill jag höra mer om då eftersom jag själv känner dessa förorter och villområdena däremellan mycket väl och har en något annan bild än du har. T ex vill jag veta om du vågar släppa ut barnen ensamma eller måste följa dem överallt? Vore också kul att höra hur du tolkar begreppet grym i relation till begreppet förort.

Under tiden rekommenderar jag läsning av boken Flugornas Herre för att du ska få en bild av det liv dina barn kommer att leva i den fina naturen helt avfolkad på vuxna människor.
 0
Jesper (1 Maj 2012 10:54):
Rasmus: Har erfarenhet av att växa upp i både stan och i förort. Alla hade det inte lika hemskt som du tror jag.
Förövrigt tror på förtätning och tycker att stan gärna får växa ihop och bli mer promenadvänlig.
 0
Rasmus (1 Maj 2012 11:22):
Jesper: Som sagt, återkom gärna om några år.
 0
Martin Kolk (2 Maj 2012 02:40):
Fram till för bara 15-20 år sedan var det ovanligt med barnfamiljer i absoluta innerstaden. Det är ju bara att titta på alla ombyggda gigantiska skolor som ligger överallt i innerstaden för att förstå att barnfamiljer flydde innerstaden i stora nummer och hellre bor i närförorter än i den absoluta innerstaden. Det har i någon mån vänt men andelen barn i innerstaden är fortfarande mycket lägre än 1950.

Visst kan man argumentera för alla fördelar med innerstaden men det är ett faktum att när barnfamiljerna hade möjligheten så röstade det med fötterna och flyttade ut mellan 50-tal till 80-tal. Det är ett historiskt faktum och familjerna flyttade högst frivilligt.

Samtidigt är det värt att betona att det är funkisförorterna med utmärkt kollektivtrafik som är/var attraktiva och inte de trafikseparerade miljonprogrammen. De senare var impopulära från början.
 0
Johannes Hulter (2 Maj 2012 09:05):
Vad jag vet finns det inga undersökningar som visar att barn i innerstad är olyckligare, eller lyckligare, än barn i villa eller husipark. Jag tror det avgörande för en lycklig/olycklig barndom beror helt andra faktorer.
 0
Karl (2 Maj 2012 09:08):
Martin Kolk: Jag tror i och för sig att barnfamiljerna i ditt exempel snarare flyttade bort från något, nämligen trångbodda och omoderna lägenheter, än till något.

Hur det ser ut med tillgången på skolor idag har jag inte koll på men annan reflektion är att när man byggde de stora folkskolorna så var familjerna större överlag, sex barn i en enrummare och allt det där.
 0
Johannes Hulter (2 Maj 2012 09:13):
Martin: Nja, det som hände från 70-talet och framåt var väl snarare att barnfamiljerna lämnade både innerstaden och funkisförorterna och flyttade till villaområden. 70 procent av alla barn i Sverige bor i villa. Nu är detta kanske inte så märkligt eftersom småhusboendet även exploderat på totalen. Närmare hälften av befolkningen totalt bor idag i villa. Det undersökningar visat (Rådberg 2000) är att villaboendet är det mest populära, följt av kvartersstad. Husipark-områdena kommer mycket längre ned. Men man kan ju tänka sig (som påpekats tidgare i tråden) att husipark-områden kan öka sin attraktivitet genom att ligga i direkt anslutning till blandad kvartersstad.
 0
Jan Wiklund (2 Maj 2012 15:37):
Familjer flyttar från innerstan för att kvadratmeter är så dyrt där. Ju större familj desto mer plats behöver man. Knappast av något annat skäl.

Det är inte dyrare att bygga kvadratmeter i innerstan än nån annanstans. Det är bara det att kvadratmeter i innerstan inte subventioneras. Vilket de gör i periferin, via subventioner till den överdrivna infrastruktur som behövs där staden är gles.

Plus, förstås, det faktum att knappheten på centralitet driver upp priserna där denna finns.

Om det hade funnits gott om tät stad, och om man hade fått betala för en lägenhet vad denna faktiskt kostade hade det inte funnits något skäl för barnfamiljer att flytta till periferin.

Jämför min bekanting på 70-talet ovan som fann att det var bekvämare att bo med barn centralt.
 0
Martin Kolk (3 Maj 2012 00:17):
Johannes: Det är oftast bättre att titta på hur folk gör snarare än vad det säger (modernistisk stadsplanering var ibland för intreserad av det senare). Och den historiska statistiken säger sitt.

Karl: Det var säkert så att det flyttade från trånga lägenheter och det är en stor del av förklaringen. Men det flyttade också ut till bättre miljöer för barnen. Och att det fanns mer plats i förorterna både utanför och innanför väggarna var kanske inte så konstigt.

Johannes: Det är sant från 70-talet och framåt. Men Stockholms innerstad avfolkades på barnfamiljer tidigare. Jag är övertygad om att 70% av barnfamiljer inte bor i villa i Stockholm för övrigt utan att hus-i-park har en väldigt hög andel.

Jan: Fast det stämmer inte riktigt, det fanns gott om lägenheter i innerstaden, både i tillgång och till bra pris. Det var både utbud i förorterna och efterfrågan mot förorterna som drev utvecklingen. För övrigt är det knappast dyrare att bygga närförort än att bygga i Stockholms innerstad, blanda inte ihop kostnaderna för Årsta med gigantiska sprawlande villaförorter.
+2
Jan Wiklund (3 Maj 2012 07:21):
Martin: Jag talar om nutiden.

Men om vi övergår till historien: Såvitt jag minns rådde en bedövande bostadsbrist i Stockholm ända fram till 1973. Och det var bevisligen i förorterna det byggdes, och alltså där det fanns plats.

Det rådde ingen särskild efterfrågan på bostäder i just förorter, det rådde efterfrågan på bostäder rent generellt. När Stockholms stad gjorde sin publikundersökning 1947 eller 1948 var det två procent som efterfrågade lägenhet i förort. Stockholms stad struntade i detta, det var planerarnas modeideologier som rådde, inte efterfrågan.

Ett personligt exempel: När jag försökte byta bort min första lägenhet, en tvåa i en förort, tog det mig fem år i början av 70-talet att hitta en liten etta på 24 kvm i innerstan att byta bort den mot. Så inte fanns det särskilt mycket plats i innerstan, ens då. Mina kompisar som bodde i innerstan bodde oftast i omoderna lägenheter, och på andra- och tredjehandskontrakt, då som nu.

Och jag tvivlar på att det ens på 30-talet var billigare att bygga perifert om man räknar in infrastrukturen. Jag misstänker att man helt enkelt såg snävt på själva byggkostnaden och tog infrastrukturen på ett annat konto.
 0
Johannes Hulter (3 Maj 2012 11:57):
Martin: Visst, tittar vi bara på Stockholm så har du säkert rätt. Och jag håller med om att det är bättre att titta på vad folk faktiskt gör än vad de säger. Just därför ska man inte heller dra slutsatsen att det de facto är "bättre för barnen" att bo i förort - även om det är ett vanligt argument bland de som flyttar ut. Egentligen kan det ju precis som Jan är inne på handla om helt andra saker.
 0
Olof Antonson (3 Maj 2012 12:46):
Sedan kan det finnas stora skillnader mellan till ytan lika "villasamhällen". Jämför man till exempel Öckerö, där jag är uppvuxen, och det angränsande Hjuvik på västra Hisingen, så är bebyggelsen präglad av ganska snarlika enfamiljshus, och det finns många gemensamma kvaliteter.

Men utvecklingen har sett olika ut. På Öckerö har folk under en lång tid bott i "villa", dvs bohuslänska dubbelhus, vilket är att betrakta som ett sorts generationsboende. Befolkningen har förvisso ökat sedan bilfärjan i början av 60-talet, men redan innan fanns omkring 7000 invånare i kommunen, jämfört med ca 12 500 idag. I Hjuvik bodde det några hundra personer i slutet av 70-talet, men när flygplatsen i Torslanda lades ner skedde en mycket stor inflyttning till området, och nu är det >tiodubbelt fler invånare. Hjuvik är att betrakta som en vattennära villaförort, som är ganska renodlad med bostäder.

Bebyggelsen på Öckerö präglas även den av vattennära villabebyggelse, men samtidigt finns det en närhet: Arbetsplatser med hamnar, varv fiskebåtar etc. låg i ganska nära anslutning till bostäderna. Så är det i viss mån fortfarande i och med den begränsade ytan att bygga på. Samtidigt har det skett en utveckling från eget samhälle till pendlarförort, men det finns ändå "blandstadskvaliteter" som bibehållits, och åtminstone 40% arbetar på företag osv inom kommunen. Strukturen skulle nog mer kunna liknas vid den i en småstad än i de typiska villaområdena.

Kanske går det att komplettera villaförorten med kvaliteter som finns i den klassiska småstaden? Amhult (gamla Torslanda flygplats) skulle nog i viss mån kunna ses som ett exempel på detta. Storstadsnära småstad.
 0
Martin Ekdahl (3 Maj 2012 19:19):
Olof:

Det var en vettig och intressant jämförelse mellan Öckerö och Hjuvik. Visar otympligheten i att dra områden med till synes likartade omständigheter över en kam.
 0
Jan Wiklund (3 Maj 2012 19:29):
Likartade? Av Olofs redogörelse att döma är Öckerö en småstad medan Hjuvik är en förort. Det är en jävla skillnad!
 0
Johannes Hulter (3 Maj 2012 21:37):
Jan: Men det var väl just det som Martin menade?
 0
Rasmus (3 Maj 2012 23:46):
I min bekantskapskrets flyttar barnfamiljerna till den stadsdel de väste upp i eller till en liknande stadsdel. De infödda Stockholmarna håller sig oftast i den stadsdel där de växte upp och de inflyttade flyttar till något som liknar det de växte upp i när de får mer än ett barn.

Förövrigt känner jag en hel massa folk som växte upp i Stockholms innerstad under 60, 70, 80 och 90-talen så att det skulle varit så att barnfamiljerna flydde innerstan är knappast sant.
 0
Olof Antonson (4 Maj 2012 13:59):
@Martin, Jan etc: Egentligen är den delen av skärgården en egen sorts struktur, centrerad kring verksamheterna som finns (kvar) i de olika hamnarna (som också har funktionen av centrum för service och handel). Man kan säga att den i viss mån liknar småstadens, men delar inte samma utformning vad gäller gator och byggnader, utan är mer organiskt framväxt. Utvecklingen har tyvärr gått mot att "förortsingrediensen" i soppan stärkts, men det blir inte lika tydligt som i ett renodlat villaområde med 99% bostäder.

Det verkar dock som att kommunen tänkt till och försöker arbeta för att stärka centrumfunktionerna: http:​/​/​www.​ockero.​se/​forvaltningar/​samhallsbyggnad/​pla.​.​
 0
Mats O. (4 Maj 2012 14:26):
Olof

Grattis till att ni fått Systembolag på Öckerö efter alla dessa år !
 0
Martin Ekdahl (4 Maj 2012 21:57):
Jan: Ja, det var just det jag menade med till synes likartade områden.

Olof: Jag har bott och jobbat en stor del av mitt liv i Värmdö och Haninge skärgård. Jobbade bland annat på Skärgårdsmuseet i Värmdö och Utö Värdshus. Jag känner igen mig bra i din beskrivning av skärgårdens utveckling. Egentligen är det något närmast unikt att som befolkning ha en sådan arkipelag att bre ut sig över. Här har bedrivits småskaliga och storskaliga näringsverksamheter i tusentals år - allt ifrån jakt, fiske och jordbruk till skeppsbyggnad, keramiktillverkning, jordgubbsodling och turism. Hur detta gränsland mellan storstad och ytterhav utvecklats och bebotts under dess långa historia är ett värdigt ämne för många böcker bara i sig. Det är kort och gott ett intressant sociologiskt forskningsfält.
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8583 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

@yimbysthlm på Twitter