Utskrift från www.yimby.se
....

Fallet Stockholm

 
Yimbys studiecirkel om Vykort från Utopia fortsätter...



 

Stockholm är ett maktcentrum i en från början öde trakt med ett närmast kolonialt förhållande till sin omgivning. Stadens förhållande till Sverige är allt annat än konfliktfritt. Snarare än att vara en självklar del av kulturen i det land det styr över, har Stockholm alltid varit besatt av hur det uppfattas utifrån. Viljan att manifestera sig inför sin omvärld har tagit sig drastiskta uttryck i de epoker då resurser har funnits.


I den andra delen av "Vykort från Utopia" gör Ola Andersson en djupdykning i Stockholms historia från 1200-talet till idag. Enligt Andersson har Stockholm alltid varit en speciell stad med ett komplext förhållande till resten av landet. Stockholm har från första början varit maktens stad, en stad vars syfte varit att kontrollera och behärska.

Det har också alltid funnits ett spänningsförhållande mellan staten/kungamakten och själva staden Stockholm. Ola Andersson skildrar hur Stockholm vuxit fram och utvecklats i spänningsfältet mellan centralmakten och stadens medborgare. Under större delen av tiden mellan stadens grundande och Gustav Vasas intåg och maktövertagande 1523 hade staden styrts av köpmän och borgare. Gustav Vasa kuvade dessa alternativa maktstrukturer och inledde en period av centralstyrning. Det är efter detta som Stockholm växer fram som ett tydligt centrum för nationen.



Stockholm i mitten av 1500-talet

Under stormaktstidens och den starka rådsaristokratins 1600-tal förändrades Stockholms stad dramatiskt. Storskaliga rivningar av de gamla, oplanerade områdena på malmarna genomfördes och omfattande rätvinkliga rutnätsplaner upprättades. Efter stormaktstiden stagnerade dock staden och vid mitten av 1800-talet räknades Stockholm som pinsamt efterblivet. Vatten-, avlopps- och gasledning saknades. Ingen kommunal gatubelysning fanns och man hade varken gällande stadsplan eller någon tillförlitlig karta över staden.

Under andra hälften av 1800-talet moderniserades Stockholm i snabb takt. Järnvägen öppnade för markspekulation och förortsbyggande. De första förorterna var villaområden som Djursholm och Saltsjöbaden. De riktades specifikt till en välbärgad kundkrets och var uttalat planerade för segregation. Albert Lindhagens stadsplan beredde samtidigt marken för den växande innerstaden, det var en expansion som gick snabbt:



Lindhagens stadsplan 1866

Staden köpte marken för lånade pengar. Den styckades i tomter och gator, vatten- och avloppsledning byggdes. Slutligen såldes de avstyckade tomterna för ett pris som täckte kostnaderna för investeringen. Köparna förband sig i sin tur att bebygga tomterna inom en viss tid, annars gick köpet tillbaka.

Markaffärerna i stadens regi var inte riskfria, men framgångsrika. Värdestegringen som den kommunala planeringen skapade hamnade i stadens händeristället för i privata markägares fickor. Utbyggnaden av Stockholm blev på så sätt självfinansierande.


Men när man kom fram till Gärdet så stötte man på patrull. Norra Djugården hade inkorporerats i staden 1868 och Lindhagen hade redan ritat ut gatunät. Här fanns gott om plats för den sammanhängande kvartersstaden att expandera. Problemet var att staten ägde marken. En kommitté tillsattes för att avgöra hur staten skulle ställa sig till stadens behov av marken.

Djurgårdskommitténs betänkande 1903 blev en kalldusch för staden. Istället för att sälja området som oplanerad mark så föreslog man att priset skulle baseras på det framtida markvärde det skulle ha om det bebyggdes med femvånings stenstadsbebyggelse. Innerstadens utvidgning hejdades och staden tvingades gå utanför stadsgränsen för att växa, vilket påverkade förutsättningarna för planeringen.



Hallmans plan för Enskede 1907

I och med dessa planer togs det avgörande steget bort från den urbana strukturen som utgångspunkt för stadsbyggandet i Stockholm. I Enskede slog staden in på den väg som under nittonhundratalet skulle föra till Vällingby, Skärholmen och Tensta. Grannskapsenheter gestaltade som helheter av arkitekter med staden som markägare. De enda viljor staden tog hänsyn till var de som fanns företrädda bland stadens tjänstemän och fullmäktige. /.../

Den statliga marken innanför stadsgränsen och i Solna kom att användas för statligt byggande. Här hamnade universitet, högskolor, sjukhus, militära anläggningar och institutioner som Sveriges Radio och Television. I övrigt har den förblivit obebyggd.

Marken längs järnvägarna Norra och Södra stambanan, Lidingöbanan, Saltsjöbanan och Roslagsbanan blev kvar i priviata markspekulanters händer. När den styckats och sålts för bebyggelse bildade nya förstäder municipalsamhällenoch så småningom egna kommuner. Solna, Sundbyberg, Sollentuna, Huddinge och Nacka tillkom alla på det viset.

Någon norrort och österort inom stadsgränsen fick Stockholm aldrig. Stadsgränsen mot Solna ligger ännu där den legat sedan 1699. Dagens kartbild av Stockholms kommun med innerstaden, Söderort och Västerort som tre isolerade öar omgivna av vatten och en krans av självständiga kommuner bestämdes inte av någon högre princip, noggrannare planering eller en mer sofistikerad idé än tillgången på billig mark mellan 1903 och 1905.

Den politiska oron under början av 1900-talet ledde så småningom fram till den fria rösträttens införande, vilket kom att ge nya grupper i samhället inflytande över planeringen. Det gällde nu att bygga goda bostäder för det stora folkflertalet. De nya funktionalistiska tankarna från kontinenten gick utmärkt att kombinera med den enklavplanering som introducerats med villaförorterna några decennier tidigare. 1930 öppnade Stockholmsutställningen som introducerade de modernistiska tankarna på bred front, samtidigt som den nya husipark-planen för Fredhäll på Kungsholmen antogs.



Tidigare inlägg i serien:

Studiecirkel om "Vykort från Utopia"
Utopier och arkitekter
Medborgarnas stad och maktens anläggningar
Gå med i YIMBY Stockholm
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
Denna artikel är publicerad både här och på Yimby Göteborg, Yimby Uppsala och Yimby Malmö.
Kommentarerna nedan är från alla dessa siter.
+1
Jon Cederberg (17 Maj 2012 13:08):
På sid. 96 skriver Andersson om Lindhagenplanen; "Markaffärerna i stadens regi var inte riskfria, men framgångsrika. Värdestegringen som den kommunala planeringen skapade hamnade i stadens händer istället för i privata markägares fickor. Utbyggnaden av Stockholm blev på så sätt självfinansierande."
Det bästa tipset för städer med bostadsbrist bör ta till sig. Se det som en tillgång, inte ett problem, att folk bor och vill bo i staden. Och se till att bygga mer av den.
 0
Håkan Tendell (17 Maj 2012 13:59):
Den bästa lösningen för hela landet skulle kanske vara att huvudstadens alla funktioner förlades till Göteborg, där det finns gott om centrala ödetomter att bebygga. Samtidigt skulle det då lösgöras en oerhörd mängd attraktiva lokaler i Stockholm City så att folk, föreningar och företag skulle kunna slå sig ner där och skapa en bättre stad att leva i. Riksdagen skulle kunna byggas om till ett ungdomens hus, Slottet till ett härbärge för hemlösa, Rosenbad till företagshotell, UD till bostadsrätter osv. Bara stockholmarnas egna hämningar skulle kunna sätta stopp för vad de gamla statliga lokalerna skulle kunna användas till. Tror också att många av stadens invånare skulle må bra av att få slippa oket av att behöva styra det Sverige utanför tullarna vilket de ju i viss mån ändå bara föraktar. Den gigantiska samhällsreformen av att göra Göteborg till landets huvudstad tror jag skulle kunna ge goda dynamiska effekter över hela riket. Gustav II Adolf anlade ju Göteborg med baktanken att staden i en framtid skulle bli hela Nordens huvudstad, så helt taget ur luften är ju inte detta mitt för nationen så välgörande förslag.
+1
Karl (17 Maj 2012 16:47):
Fin exposé över Stockholms historia. Intressant att planeringen av Atlasområdet och Fredhäll låg så nära i tid och ändå kom områdena att få så totalt olika gestaltning. Det är också en bra poäng att den grundläggande urbana strukturen med gator och tomter behölls i de första förorterna, även om man byggde på ett nytt sätt. Tveklöst är det därför dessa förorter fortfarande är betydligt mer populära än sina senare motsvarigheter.
 0
Niklas Öhrström (18 Maj 2012 13:49):
Synd att staten inte resonerade likadant som staden. Visserligen ägde de ju redan marken, men de skulle säkerligen kunna tjänat sig en hacka. Då hade vi idag haft kontinuerlig stad hela vägen fram till Värtan.. Nu har vi istället NSP (suck!). Säkerligen hade modernismen till viss del hackat sönder planen precis som man gjorde på Söder men man hade åtminstone haft en ordentlig grundstruktur och innerstaden hade rymt mer än 50% mer invånare än idag.

Håkan Tendell:
Visst är det så att det finns massor av ödetomter att bebygga i Göteborg. Göteborgs fördel och nackdel är hamnen och Volvo. Det har bidragit till stadens tillväxt. Men de har samtidigt bidragit till att staden splittrats upp. Göteborg är ju utan tvekan billobbyns huvudstad där man fått igenom ett otal trafikleder som skär rakt genom den centrala staden. Tar ni bara hand om billobbyn, samt skapar bättre samband över älven (dvs flyttar ut Stena) så vänder ni nog storstadsutvecklingen åt rätt håll. Lägg därtill senfärdigheten i att kunna bygga samman staden (ex Heden, Masthuggsterrassen (riv bort lite väl valda byggnader där och skapa genomgående gator) Slottsskogen osv)

Men detta inlägg handlar ju om på det sätt man slutade att bygga stad i Stockholm. Varför skulle mer stad tillkomma i Göteborg bara för att en del huvudstadsfunktioner flyttades dit? Tror knappast det skulle hjälpa.
 0
Jan Wiklund (19 Maj 2012 12:01):
Det koloniala förhållningssättet skriver Fredrik Lindström och hans bror Henrik om i boken Svitjods undergång och Sveriges födelse - Stockholm etablerades av Birger Jarl i besegrat land när upplandsbönderna hade besegrats vid Sparrsätra.

Under senare delen av medeltiden fortsatte platsen att vara värdefull för makten för att det var det bästa stället att beskatta järnexporten från Bergslagen.

Nu hade det väl antagligen blivit en stad där ändå, med det läget. Men antagligen sitter von-oben-perspektivet kvar i väggarna.
 0
Alf . (20 Maj 2012 15:21):
Svitjods undergång och Sveriges födelse.

Jan har du tänkt på att kanske Östersjön är dagens Mälaren?
Och Köpenhamn kan då bli dagens "propp".
 0
Patrik Höstmad (20 Maj 2012 19:24): Online
Lysande historisk genomgång av Ola Andersson. Heltäckande och inte så mycket att diskutera? Alla bitarna faller på plats och vi ser tydligt vilken struktur det är vi måste reparera.
 0
Matthias H. (20 Maj 2012 22:16):
Niklas, visst raljerar Håkan lite men faktum är att proportionen statliga verk och myndigheter är löjeväckande om du jämför Stockholms- och Göteborgsregionen. Med en större kaka av de statliga myndigheterna så hade karriärmöjligheterna varit större i Göteborg och vi hade inte varit så beroende av ett fåtal industrier. Många göteborgare hade inte t ex känt sig tvungna att flytta till Stockholm. Stockholm hade varit mindre och Göteborg större vilket kanske hade varít bättre för landet ur en konkurrenssynvinkel. När två regioner tävlar på lite mer samma villkor så tror jag en större dynamik skapas, båda måste vara på tårna hela tiden.

Det skulle verkligen behövts mer statliga verk härnere, kompetens finns.
 0
Viktor (20 Maj 2012 22:55):
Hur många statliga myndigheter har Skåne jämfört med Göteborg? Det bor lika mycket folk i västra Skåne som i hela Västsverige men ändå glöms ofta Öresundsskåne bort. Om det är göteborgarna som är gnälliga och alltid drar upp hur synd det är om dem eller om det är skåningar som inte bryr sig om utveckling låter jag vara osagt.
 0
Matthias H. (20 Maj 2012 23:17):
Viktor, det är väldigt enkelt att gå in på SCB hemsida och se hur befolkningen ser ut i Skåne och Västra Götaland/Halland. Det du säger stämmer inte.

Jag är medveten om att Malmö har väldigt få statliga jobb också. Men nu bor jag inte där utan pratar för Storgöteborgs och västsveriges sak. Du får dock gärna prata för Malmö och Skånes sak.
 0
Niklas Öhrström (20 Maj 2012 23:18):
Matthias:
Så må vara. Men vad har det med det kapitel i Ola Anderssons bok som vi här diskuterar. Att Djurgården råkade vara statlig mark?

Nej det är inte relevant. Så lämna den diskussionen nu och ta upp den vid ett mer passande tillfälle.
 0
Matthias H. (21 Maj 2012 09:57):
Niklas, absolut.

Fast helt OT är det faktiskt inte. Det hade gått att göra Stockholms makt mindre med en del politiska beslut tillbaks i tiden. Då kanske Stockholm hade haft en lugnare tillväxt.
 0
Jon Cederberg (21 Maj 2012 10:35):
Lägg märke till att Lindhagens stadsplan föreslog en förlänging av Swedenborgsgatan till Ringvägen, precis som jag lobbat för tidigare; http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​12/​0​4/​swedenborgsgatans-​forlang_​.​.​

Dessutom var planen att förlänga den tillsammans med kvartersbebyggelse ner till Årstaviken.
 0
Jan Wiklund (21 Maj 2012 12:48):
Matthias: Topic i det här fallet är att staten har haft extremt stor makt i Stockholm. Fram till artonhundratalet genom att med våld kanalisera hela landets rikedomar dit och orsakat en tillväxt som inte rimligen var ekonomiskt rimlig. Och därefter uppenbarligen genom att stympa växtmöjligheterna genom att bygga upp murar som inte fick överskridas.

Jag vet inte hur relevant det är för hela berättelsen. Men om man kommer in på 1900-talet kan man nog inte undervärdera den statliga styrningen i form av trafikplanering, med högsta möjliga hastighet som enda mål. Fast den har ju drabbat alla städer, inte bara Stockholm.
+1
Niklas Öhrström (21 Maj 2012 13:52):
Vad jag ville komma till ovan är följande. Hade man flyttat över huvudstadsfunktioner till Göteborg hade det kanske resulterat i ett större stadsområde. Man knappast mer stad.

Och ser man till efterkrigstiden så har heller inte Göteborg vuxit speciellt mycket mindre än Stockholm (om jag inte minns fel).
 0
Gunnar Einarsson (21 Maj 2012 23:49):
Utan att gå in på befolkningsutvecklingen så är jag böjd att hålla med Niklas Öhrström här. Den befolkningsexpansion som har förekommit i Göteborg har ju sedan 30-talet slösats bort på att bygga antistad, dvs när man inte direkt har rivit stad för att skapa antistad, vilket har förekommit i Göteborg i mycket högre grad än i Stockholm.
Vad hade X antal myndigheter spelat för roll i det sammanhanget? Inte hade det blivit mer stad för det, snarare tvärtom. De stora DDR-projekten i stadskärnan från 70-talet hade då obevekligen genomförts.
Själv anser jag inte heller att myndighetskoncentrationen till Stockholm är så förvånande eller direkt fel. Stockholm är rikets huvudstad och en effektiv stat är i regel en centraliserad stat. Sverige är ju dessvidare knappast unikt i detta avseende.
Det som möjligen kan ifrågasättas är tvärtom den generösa utlokaliseringen av myndigheter och verk sedan 80-talet, i huvudsak till diverse krisorter (där förvisso Göteborg i och för sig ständigt blivit utan). Vilka effektivitetsförluster kan detta möjligen ha orsakat?
 0
Matthias H. (22 Maj 2012 07:14):
Gunnar, jag håller inte med dig överhuvudtaget hehehe. Ska se om jag nån gång framöver orkar författa en krönika om det. Det har varit en käpphäst i många herrans år för mig, varför makten och centralstyrningen i Stockholm är så oerhörd i vårt land och hur jättenegativt det påverkat vår region.
 0
Jan Wiklund (22 Maj 2012 08:02):
Skapa gärna en ny tråd om detta, Matthias, så tar vi det där.
 0
Johnnie Rolin (22 Maj 2012 08:47):
Mattias H
Jag är helt inne på din linje och har själv funderat massor på detta ämne.
Jag är inte lika välartikulerad som dig och förmodligen inte ens hälften så påläst.
Men om du vill ha hjälp att knåpa ihop nåt såsmåningom så hjälper jag gärna till (om jag kan)
 0
Niklas Öhrström (22 Maj 2012 11:30):
Staden förstod sig tydligen på hur man kunde tjäna en hacka på att låta staden växa (genom markspekulation). Men frågan är varför denna idé inte upptogs av staten. Den statliga markens värde intill Valhallavägen torde ju ha ökat ordentligt tack vare Lindhagensplanen. På samma sätt borde markens värde vid dagens Karolinska ökat. Därmed skulle Solna och Staten kunna agera på samma sätt som Stockholm, så att innerstaden skulle få två kommunala delar (Solna och Stockholm) och en statlig.

Låg det en portion prestige som hindrade denna utveckling?

BTW: Det skulle vara mycket intressant att se den plan som Lindhagen satte upp för N. Djurgården. Vi vet ju hur Ladugårdsgärdes kommitténs förslag såg ut. http:​/​/​upload.​wikimedia.​org/​wikipedia/​commons/​d/​d7/​Nor.​.​
 0
Olof Antonson (22 Maj 2012 13:48):
Andres Duany angående motorvägar och stadsförnyelsen med boulevarder i Paris (och skapandet av attraktiv tomtmark): http:​/​/​www.​youtube.​com/​watch?​feature=​player_​detailpage.​.​
 0
Gunnar Einarsson (22 Maj 2012 14:20):
Matthias H, okej, skulle vara intressant att se vad du skriver. Det är ju inget område som jag är direkt hemma på.
Rent generellt kan jag väl endast säga att vare sig Stockholm eller Göteborg bara existerar för sin egen skull, utan det väsentliga, exempelvis vad gäller verks- och myndighetsfördelning, centralisering eller decentralisering, är vad som ligger i nationens intresse.
 0
Matthias H. (22 Maj 2012 14:58):
Niklas Ö, jag fick en fin bok när jag slutade mitt jobb i Stockholm för 8-9 år sen som handlade om de 3 stora omdaningarna av Stockholm som gjorts genom århundradena. Har för mig att jag sett planen för Djurgården där. Tror boken heter Huvudstad i omvandling av Thomas Hall.
 0
Jon Cederberg (22 Maj 2012 23:04):
Läs Vykort från Utopia först.
 0
Alf . (23 Maj 2012 14:10):
Vykort från Utopia.
164kr.
179 sidor.
555gram.
http:​/​/​www.​adlibris.​com/​se/​product.​aspx?​isbn=​9185639486

"Vem har egentligen bestämt att staden skall sluta just vid tullarna?"

Jag håller inte med! Stad är inte innerstad utan hela tätorten är stad. Reningsverk, soptippar och köplador är delar av staden.
+1
Jon Cederberg (23 Maj 2012 14:29):
 0
Gluff (24 Maj 2012 14:46):
*Såvitt jag minns runt 35000 statliga jobb i Stockholms innerstad. Dvs en ganska stor andel av såväl totala antalet statliga jobb i Sverige som andelen arbetstillfällen i Stockholms innerstad.

*Med viss generalisering är dessa statliga jobb relativt säkra i förhållande till näringslivet/industrin. Många sitter länge på dessa jobb och de är populära delvis pga arbetsplatsernas geografiska belägenhet. Närbelägna bostäders priser blir högre än om t.ex. de statliga jobben låg annorstädes.

*Begränsad tillgång på bostäder i innerstan i förhållande till efterfrågan och regionens storlek. Detta pga att folk vill bo centralt bl.a. nära sina jobb och pga att kontoren tar upp mark.

--> segregation?

Jag vet dock inte om just detta varit ett argument för att utlokalisera fler statliga jobb bort från dyra adresser i Stockholms innerstad. Men politiskt möjligt torde detta argument kunna vara.
 0
Håkan Tendell (24 Maj 2012 20:04):
Samtidigt som jag propagerar för att rikets huvudstadsfunktioner bör förflyttas från Stockholm till Göteborg i första hand av rent stadsbyggnadsmässiga skäl för båda städernas skull, inser jag naturligtvis också den riskabla politiska sprängkraften i förslaget. Dels skulle det börja vändas på en massa stenar och därmed kanske börja ifrågasättas en massa kring hur landet styrs: vi kanske skulle få något liknande en arabisk vår eller rentav grekisk soppa. Men det skulle ockå kunna leda till någonting gott som skulle få positiva, dynamiska effekter kors och tvärs över stad och land.

Men för att återgå till huvudtesen: Götebors stad skulle bli mer stad av att de centrala parkeringsytorna, rivningstomterna, grusplanerna och ängsmarkerna bebyggdes, bl.a. med statliga myndigheter, och Stockholms stad, som redan är en tätbebyggd stad, skulle i sin tur bli mer stad av att få lediga lokaler för såväl bostäder som allehanda stadspulsgenererande verksamheter, mitt i city. Kanske skulle också avsaknaden av det stora flertalet statliga arbetsplatser i Stockholm tvinga fram en enorm kreativ injektion i stockholmarna: "Nu när vi inte längre kan fölita oss på att till en icke oansenlig del försörjas av resten av landet måste vi själva skapa vårt välstånd, precis som göteborgarna, malmöiterna och Gnosjöborna med flera alltid har gjort. Vi måste vidga våra vyer, se och lära hur svenska folket gör. Hur kan vår stad av egen kraft förbli en attraktiv mötesplats och inte förvandlas till ett Detroit?"

Summa summarum: Göteborg kommer alltid att klara sig, huvudstad eller ej, och om Stockholm får lov att fortsätta vara huvudstad kommer den stan också alltid att klara sig, men kan man i ett enda snillrikt drag få båda städerna att utvecklas, och kan den utvecklingen få andra slags fördelar i alla delar av Sverige? Hur storstäder byggs och används påverkar livet långt utanför deras respektive gränser. Ingen stad är en ö.
 0
Alf . (28 Maj 2012 23:26):
"Jon Cederberg (22 Maj 23:04):
Läs Vykort från Utopia först."
"Jon Cederberg (23 Maj 14:29):
Läs den."

Har du läst den? och om du gjort det hur bra och läsvärd är den?
Jag vet inte om jag har tid men eventuellt.

Håkan.
Jag tror inte att Stockholm skulle bli mer stad av mindre jobb och mindre funktioner. Men Göteborg skulle nog bli mer stad av mer jobb och funktioner.
+2
Erik Jungnelius (29 Maj 2012 09:41):
Jag har läst boken och den är en riktigt eyeopener. Sätter ord på mycket som felar med mordernismen.
 0
Krister (30 Maj 2012 07:34):
Varken Stockholm, Göteborg eller Malmö behöver öka sin andel av Sveriges befolkning. Det är övriga regionala centrum runt om i landet som riskerar att ödeläggas i takt med att industrier läggs ner och servicen blir sämre. Om man försöker ringa sin lokala bank hamnar man i något callcenter, likadant om man ringer skatteverket. Den lokala servicen ute i landet centraliseras alltmer. Det verkar vara omöjligt att stoppa den fortgående koncentrationen till storstadsregionerna. Ungdomar som växer upp i Dalsland, Värmland, Småland etc finner inga jobb på hemorten och flyttar till storstadsregioner. Men deras hjärta ligger ofta kvar i forna hemorten,
+2
Herbert Tingesten (30 Maj 2012 08:22):
Krister: Call centers är väl ett perfekt exempel på en verksamhet som gärna förläggs precis var som helst i landet, och som drar nytta av låga hyror och subventioner. Och ditt andra exempel, skatteverket, är väl också rätt decentraliserat - som stockholmare får jag mina deklarationer granskade i Falun och Skellefteå.

Hade det funnits restriktioner på internmigration inom landet, som du tycks vilja införa, så hade jag fått gå kvar i min gamla inavlade hemstad och vantrivas resten av livet.
 0
Jan Wiklund (30 Maj 2012 10:18):
Några restriktioner kan jag inte se att Krister efterfrågar. Däremot kanske lite ekonomisk utveckling även utanför storstadsområdena.

Storstäder har två typer av fördelar jämfört med vad vi lite slarvigt skulle kunna kalla provinsen.

Verkliga fördelar består i synergieffekter. Det är lättare att driva ekonomisk verksamhet i ett område där det redan finns en massa ekonomisk verksamhet. Antagligen även kulturell, social, politisk etc. Det är effektivare att lokalisera en verksamhet intill en redan existerande.

Falska fördelar är sådana som beror på fusk. Storstadsområden kan genom att utnyttja sin politiska, finansiella och kulturella tyngd - och den kotterimakt som beror på denna - sno resurser från provinsen på ojust väg, och gör det också. Typ att finansinstitut knappast bryr sig om provinsens ekonomiska utvecklingsbehov när de investerar. Eller att storstadsbaserad TV boostar storstadens kulturella uttryck för att få dem att verka coola och eftertraktansvärda.

Sen har vi ett avvägningsproblem. Eftersom viss typ av produktion bara kan äga rum i provinsen är det nödvändigt att upprätthålla dennas livskraft, och det kräver att även sådan verksamhet läggs där som lika gärna skulle kunna ligga i storstaden. Alltså att man bortser från verksamhetens egna synergibehov och istället tittar på synergibehovet hos de verksamheter som måste äga rum i provinsen. Det lönar sig inte ens för storstaden att provinsen dör av tvinsot, viss omfördelning måste äga rum.

Och till det kan man lägga att åtminstone jag gärna skulle se lite fler storstäder i Sverige, om inte annat för att öka valfriheten och variationen. Dom förorter som ligger mer än en halvtimme bort skulle för min del hellre kunna ha använts för att bygga upp storstad i t.ex. Norrköping, Örebro och Gävle.
 0
Jon Cederberg (30 Maj 2012 21:30):
Huvudstaden ligger ju mitt i det som var nationen för 500 år sen, men nu ligger den helt på sniskan. Om man skulle flytta den tycker jag man skulle bygga ihop Nässjö, Huskvarna och Jönköping till en ny huvudstad så både Göteborg och Stockholm får konkurrens. Vi är ju så sjukt glesbefolkade att det behövs fler storstäder. Varken skogen eller jordbruket sköts ju med hänsyn till naturen. Lika bra att bygga ut städer så de som vill vara del av Sverige får plats.
 0
Jan Wiklund (31 Maj 2012 08:06):
Jon: Örebro ligger i så fall mer mitt i (folkmängdsmässigt; geografiskt är det Sundsvall som ligger centralast).
 0
Alf . (3 Juni 2012 13:07):
Örebro ligger befolkningsmässigt mest i mitten av Sverige men Jönköping har nog ändå ett bättre läge mellan Göteborg, Malmö och Stockholm. Ska man flytta Huvudstaden blir Umeå ett bra alternativ. Sedan flyttar man alla politikgrejjor dit tillsammans med myndigheter och sånt. Och när den nya huvudstaden växer så blir det inte en massa sprawl som det riskerar att bli med nyhuvudstad snabbtåg till diverse andrastäder.

Förövrigt så borde man satsa på Stockholm så att vi får en ordentlig stad i Sverige och inte en massa halvmessyrer. Ungefär som att alla Eurovision ska vara i Stockholm nästa år inte en massa politikfördelning med semifinaler i Malmö och Göteborg. (bara ett exempel)Sedan är det ju klart att provinsstäderna är viktiga för provinserna.
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8574 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

@yimbysthlm på Twitter