Utskrift från www.yimby.se
....

Utopier och arkitekter

 
Yimbys studiecirkel om Vykort från Utopia fortsätter...



Den modernistiska stadsplaneringens nackdelar är välkända. I Stockholm har den skapat problem som segregation och skyhöga priser på bostäder och lokaler i innerstaden. Trots detta styrs vår stadsplanering fortfarande av modernismens sätt att se på staden. Sedan mitten av sextiotalet har vi försökt ta oss ur modernismens uppkörda hjulspår, utan framgång. Vi fortsätter att bygga en stad som inte alls motsvarar våra behov. Därför har det varit nödvändigt att skriva den här boken.



Ola Andersson inleder sin bok med att berätta om Thomas More och den skildring av mönstersamhället Utopia som han författade under en resa i Holland i början av 1500-talet. Efter denna första utopi har många utopier kommit och gått. Det är dock sällan som de som formulerat utopier har fått se dem förverkligade under sin egen livstid. Ett undantag är de personer som planerade och byggde det nya moderna Sverige under 1900-talet.

Under ett par decennier efter andra världskriget formades en helt ny bebyggelsestruktur i Sverige. Stora städer som Stockholm förändrades fullständigt. Enligt Andersson planerades och byggdes dock det nya Sverige med en så rigid och oflexibel form att det var omodernt redan när det stod klart. Orsaken var att man på ett mycket konsekvent sätt följde den modernistiska stadplaneringens dogmer, trots att det mycket tidigt stod klart att dessa dogmer inte förmår skapa levande och fungerande städer.

Sedan modernismens genombrott har generation efter generation av arkitekter och planerare under stigande desperation försökt hitta en ny form åt staden som kan bibehålla stadslivets kvaliteter. Sällan eller aldrig har de kommit ens i närheten. Alla försök att stöpa det urbana livet i en ny form tycks dömda att misslyckas.

Andersson går vidare till att beskriva Stockholms övergripande stadsstruktur, som han liknar vid en gles arkipelag av utspridd och enahanda bebyggelse i ett hav av skog, med en liten fläck av sammanhängande stadskvarter i mitten.

Stockholm

Stockholm är ett försumbart avbrott i barrskogsbältet på norra halvklotet, lite bebyggelse längs kajerna där Mälaren rinner ut i Saltsjön. Klättrar man upp på Traneberg eller Årstaberg strax utanför innerstaden och tittar ut över landskapet ser man bara skog. Det enda tecknet på att man inte befinner sig i Norrlands inland utan i Sveriges största stad är enstaka landmärken som sticker upp bland granar, tallar och aspsly.

Andersson beskriver en omsorgsfull separering av funktioner (arbetsplatser, bostäder och handel ligger på olika ställen), trafik (bilvägar på ett ställe, gång- och cykelvägar på ett annat) och människor (social, kulturell och etnisk segregering). Allt resultat av en mycket medveten segregerande stadsplanering, den modernistiska grannskapsplaneringen. Effekterna är förödande för stadslivet:

I den södra ytterstaden i Stockholms kommun bor en kvarts miljon människor. Det är lika många som bor i Malmö. Men till skillnad från malmöiterna lever stockholmarna i söderort åtskilda i förorter om fem till tiotusen invånare runt de fyrtio tunnelbanestationerna. Det utbud dessa grannskapsenheter kan erbjuda är ytterst begränsat: en pizzeria, en videobutik, en närlivsbuik och kanske en blomsterhandel, en skomakare och en frisör tillsammans med en sylta med billlig öl och möjligen en biblioteksfilial under permanent nedläggningshot. Alternativet är fyra köpcentrum: Farsta och Högdalens centrum, Globen Shopping och Skärholmen centrum. För att ta sig dit måste man åka bil eller tunnelbana. Detta är hela det samlade utbudet i en omsorgsfullt konstruerad periferi som är helt beroende av innerstaden.

Det finns undantag: en teater här, en delikatessbutik där. Men jämför med det som står de lika många Malmöborna till buds: konsthall, opera, stadsbibliotek, högskola, Folkets park, stadsteater och konserthus med egen symfoniorkester och utöver detta ett specialiserat utbud av butiker, restauranger och klubbar. Inget av detta finns i Söderorts grannskapsenheter vars utbud knappast skulle vara tillfredsställande ens i en centralort i Norrbottens glesbygd, trots att detta är en av Sveriges största befolkningskoncentrationer överhuvudtaget.

Av drygt en och en halv miljon stockholmare bor minst åttio procent i förorter byggda för att samma sak som hände igår skall hända imorgon. Bristen på dynamik är ett mål i sig.

Andersson konstaterar att förorternas brist på stadsliv skapar ett oerhört tryck på Stockholms centrala delar, vilket orsakar problem även för innerstaden. Utrymmet för alternativa idéer och uttryck blir allt snävare när priserna på bostäder och lokaler rusar i höjden. När innerstaden alltmer blir ett reservat för höginkomsttagare så tappar Stockholms kulturella och ekonomiska kreativitet energi. Stockholm stelnar och riskerar att bli "en vacker, död stad". Utvecklingen bär alla spår av det Jane Jacobs kallade "mångfaldens självdestruktivitet" och botemedlet är förstås självskrivet - att bygga mer av det som efterfrågas: täta, levande stadskvarter.

Tidigare inlägg i serien:

Studiecirkel om "Vykort från Utopia"

Gå med i YIMBY Stockholm
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
Denna artikel är publicerad både här och på Yimby Göteborg, Yimby Uppsala och Yimby Malmö.
Kommentarerna nedan är från alla dessa siter.
 0
Niklas Öhrström (3 Maj 2012 12:56):
Stockholms innerstad håller sakta men säkert på att bli ett rikemansreservat. Är denna bok främst tillämpbar på Stockholm förhållanden eller är den relevant för Göteborg.

Jag inbillar mig att gentrifieringen gått längre i Stockholm men att att modernisterna lyckades komma längre i Göteborg med att hacka sönder den stad som fanns och splittra upp den (främst i ett väster/öster om Masthuggsterrassen men även på andra håll).
+2
Pawel Flato (3 Maj 2012 13:14):
Om jag förstått det rätt så har genomslaget för modernismens idéer varit väldigt stort just i Sverige. Större än i de flesta andra jämförbara länder, d.v.s demokratier av väst-modell.

Är det något författaren funderat kring?
Om man vill motverka modernismen tror jag en förståelse för det stora genomslaget är en mycket viktig aspekt.

En nyckel-faktor tycks hur som helst vara att idén med funktionsseparering har ett "von Oben"-perspektiv. Centralt bestämmer man hur alla individer ska leva sina liv. Jobba där, handla där, bo där o.s.v. Det är en helhetslösning som läggs över hela samhället. Detta tänkande ligger nära den sociala ingenjörskonstens starka tradition i Sverige under framför allt mitten på 1900-talet.
Därmed inte sagt att alla idéer då var dåliga, men prioriteringen av kollektiva lösningar framför möjligheten till individuella val är tydlig.
De senaste årtiondena har en förskjutning skett. Mer fokus på individuell valfrihet.

Och här tycker jag ett av de starkaste argumenten mot modernismens dominans finns.
Den tar ingen hänsyn till individuella preferenser kring boendet.

Det är alltså orättvist att dom som gillar hus-i-park har ett enormt utbud, medan alla som gillar något annat har nästan inget alls att välja på. Innerstaden finns ju förstås, men som det redan konstaterats ovan är den miljön främst förbehållen de väl bemedlade.
Vill man t.ex bo i trång och gyttrig miljö (typ Gamla Stan eller Jakriborg) är utbudet i det närmsta obefintligt. Eller om jag vill bo väldigt högt upp eller varför inte i en husbåt?

Det finns alltså en moralisk svaghet i modernismens dominans. Vill man hårdra det kan man kalla den för osolidarisk, intolerant och hänsynslös.
 0
Jon Cederberg (3 Maj 2012 13:53):
Tack för det första vykortet. Malmö känns plötsligt inte alls så segregeirat.
 0
Johannes Hulter (3 Maj 2012 13:57):
Niklas: Min uppfattning är att vi i Göteborg är på väg i samma riktning men inte ännu nått "the tipping point" där mångfalden börjar utarmas (vilket man får intryck av sker i Sthlms innerstad). Det finns fortfarande billiga, dassiga lokaler relativt centralt etc.
 0
Anders Norén (3 Maj 2012 14:29):
Jon Cederberg: I Malmö är människor av olika ursprung och olika klass synliga på ett helt annat sätt än i Stockholm.
+1
Jon Cederberg (3 Maj 2012 14:46):
Ja, det är tack vare att Malmö INTE är så segregerat som Stockholm. Ändå används ordet ofta i den offentliga debatten.
+2
Anders Norén (3 Maj 2012 15:38):
Ja, och jag brukar påpeka det varje gång någon i min omgivning för frågan på tal.

Den liberale debattören Johan Norberg skrev nyligen i Expressen följande: "Där arbetskulturen bryter samman, föräldraauktoriteten försvinner och ungdomarna tar över gatorna skapas alltid otrygghet, var det än är och vilka grupper det än omfattar. Det vimlar av dem även i Stockholm och Göteborg. Men bara för att de utanförskapsområdena är på promenadavstånd i Malmö, och inte utkastade på en åker långt utanför city, så ser vi och uppmärksammar det på ett annat sätt. Och det är på sätt och vis väldigt bra." (http:​/​/​www.​expressen.​se/​kultur/​stad-​i-​rorelse/​)
 0
Fredrik Friberg (3 Maj 2012 16:30):
Jag tycker att man måste nyansera vad man menar med segregation. De socioekonomiska gränserna i Malmö ligger betydligt närmare varann än vad de gör i till exempel både Stockholm och Göteborg, men det betyder ju inte att den fysiska segregationen är mindre uppenbar för det. Man brukar säga att det går en sylvass socioekonomisk gräns mellan östra och västra Malmö, vilket jag inte tror är lika uppenbar varken i Sthlm eller GBG.
 0
Mats O. (3 Maj 2012 17:12):
Ni kanske har hört på radion att självaste Richard Florida har fått gå ut och revidera sina idéer om den kreativa staden.
Skälet är enkelt, allt fler fattiga i städerna i västvärlden, oavsett var dom bor, har inte längre råd att delta i stadens ekonomiska liv.

Tål att tänkas på innan man borrar ner sig för djupt i den sociologiska diskursen om gentrifiering och utanförskap.
 0
Jon Cederberg (3 Maj 2012 17:56):
Segregation betyder fysisk åtskillnad. Den är betydligt större i områden som består av enklaver byggda efter tanken att lika barn leka bäst än i östra/västra eller norra/södra delen av en sammanhängande stad. Att det överhuvudtaget finns socioekonomiska skillnader har inget med segregationen att göra.

I tvåan på arkitektskolan gick jag en kurs som hette just Utopier. I ett delmoment som hette Gränsland gjorde jag ett pussel av Stockholm Stads sammanhängande bebyggelse. Det illustrerar rätt bra att man byggt just segregerade öar även, eller speciellt, där staden inte begränsas av vatten.

Detta är segregation. Välkommen till förorten;

http:​/​/​malmo.​yimby.​se/​member/​AlbumImage.​aspx?​image=​6d4.​.​
+1
Niklas Öhrström (3 Maj 2012 18:43):
Det är inte bara närhet, utan även centralitet. I en stad med bara en central nod (läs Stockholm City) så är det tydligt i vilken riktning man ska åka för att ta sig mer centralt, dvs i riktning in i stan.

När jag bodde i Vasastan åkte man "in till stan" när man menade centralen.

Ju mer centralt desto mer attraktivt.

I en stad med flera centrala noder (ex Berlin) är det mer otydligt åt vilket håll man ska ta sig för att hamna mer centralt. Det kan vara åt fler håll. Centralitetsgradienten blir mer otydlig och det torde motverka segregation. Attraktiviteten kan istället främst bygga på läge i kvarteret eller om det är intill en park/vatten.

Sedan skulle nog segregation ändå förekomma. Man tenderar att bo nära de man delar något med (värderingar, bakgrund eller etnicitet). Inget fel i det. Men är staden tät, utan barriärer, med genomgående stråk, är effekterna av denna typ segregeringen inte så allvarlig eftersom möten ändå spontant kan uppstå. Bygger man däremot upp stadsområdet i form av skilda enklaver så motarbetas istället denna typ av spontana, oplanerade möten. Då blir effekterna av segregationen istället värre (splittrat samhälle).
 0
Emanuel Alfredsson (3 Maj 2012 20:00):
Jag känner att Årsta skulle kunna bli typ som Williamsburg, Brooklyn, om man började bygga faktisk stad där.
+1
Rasmus (4 Maj 2012 12:50):
Så otroligt deprimerande läsning om Söderort i Stockholm. Jag vet ju precis hur det är, men det blir ändå överväldigande hopplöst som det beskrivs här.

Det som gör att man inte ger upp är att stora delar av Söderort var bebyggt på olika sätt innan modernismen slog till och spåren av denna struktur finns kvar och håller samman Söderort till en levande stad. I stor utsträckning är det också människor i organisationer som grundades före modernismen som håller samman Söderort till en för utomstående osynlig stad.
 0
Emanuel Alfredsson (4 Maj 2012 12:51):
Skulle vara kul om Ola A. kunde komma hit och ge förslag.
+1
Jon Cederberg (4 Maj 2012 14:36):
På sidan 166 i boken ger han ett exempel på hur man kan bygga längs Örbyleden.
 0
Niklas Öhrström (4 Maj 2012 16:29):
Jon:
Hear hear! Kan inte vänta tills jag får boken hemlevererad. Örbyleden och Huddingevägen är perfekta framtida stadsstråk.
 0
Rasmus (4 Maj 2012 17:38):
Jag beställde boken från förlaget. Tog bara 4 dagar innan den kom.
+1
Jan Wiklund (4 Maj 2012 18:19):
Jon: Jävlar, det föreslår vi också i vårt kommande förslag som är ute från tryck om max ett par veckor. Tycks vara något som ger sig självt.
 0
Jan Wiklund (4 Maj 2012 18:28):
Beträffande modernismens orsaker framstår O.A. som idealist. Utglesnings- och funktionsuppdelningsmodellen var den gängse i alla länder, helt oavsett politiskt system och kulturella preferenser. Det tyder på materiella orsaker.

Vi har diskuterat detta tidigare. Varvid jag har framfört som en oerhört drivande faktor att bilismen gjorde det möjligt för markexploatörer att bygga på billig mark och skjuta över kostnaderna för utglesningen på samhället/stat och kommun/skattebetalarna.

Att modernismen kanske har varit mer framgångsrik i Sverige (och Norge! Finland!) än i t.ex. länder på den europeiska kontinenten kan ju möjligen hänga samman med att Norden är mer glesbefolkat och därmed har haft lägre markpriser än t.ex. Tyskland.

Byråkrater har alltid haft en von oben-mentalitet. På sätt och vis kan man säga att det är deras existensberättigande - de ska se till det generella och upprätthålla regler. Det finns inget utom ovanstående som förklarar varför en von oben-byråkrat som Albert Lindhagen konstruerade en sammanhängande blandstad medan von oben-byråkraten Göran Sidenbladh konstruerade ett glest utspritt och funktionsuppdelat förortssamhälle
 0
Emanuel Alfredsson (4 Maj 2012 19:34):
Kan man låna boken på biblioteket?
 0
Tobias Axelsson (4 Maj 2012 20:43):
@Emanuel
Jag har skickat ett inköpsförslag till GOTLIB, gör det du också!
https:​/​/​www.​gotlib.​goteborg.​se/​acquire_​web*swe/

Den dyker nog snart upp, jag har bara goda erfarenheter av inköpsförslag till bibblan :)
 0
Rasmus (4 Maj 2012 20:52):
Tror precis som Jan att det finns grundläggande ekonomiska mekanismer bakom utglesningen. Men, inte bara. Det finns ett annat underliggande paradigm för stadsplanering som samverkat med SCAFT-ideologin och dessa grundläggande ekonomiska mekanismer. Och det är ett plan-paradigm som kallas zoning.

Läs mer här http:​/​/​en.​wikipedia.​org/​wiki/​Zoning

Zoning som koncept föregår massbilismen men blev väldigt destruktivt i kombination med denna. Intressant nog så är zoning även ett verktyg för att komma till rätta med SCAFT om man tillämpar det på ett annat sätt. Läs gärna wikipediaartikeln så ser ni hur detta går till.
 0
Olof Antonson (4 Maj 2012 20:54):
Boken kostade 149 kr inklusive frakt (jag tog gratisalternativet) från adlibris. Inte så farligt. Jag fick mitt exemplar idag.
+1
Karl (4 Maj 2012 21:19):
Intressanta reflektioner från Niklas runt centralitet och periferi, jag har själv funderat en del på det på sistone. Jag promenerade runt i Hornsberg häromveckan och blev ganska positivt överraskad av det man har byggt där, det känns faktiskt mer som stad än något annat nybyggt område jag har besökt. Samtidigt kändes det perifert, och jag började fundera på varför. För egentligen är det ju inte så perifert, med två t-banestationer i närområdet och en rimlig koppling till Fridhemsplan dit man går på tio-femton minuter. Knappast mer perifert än östra Södermalm eller norra Vasastan, i alla fall.

Så varför upplevs vissa områden som avkrokar? Kan man räkna med att denna känsla försvinner med tiden, så som den har försvunnit i t.ex. Sibirien?
 0
Niklas Öhrström (4 Maj 2012 21:31):
Karl:
Som Jan nämner ovan så har vi ett förslag som snart kommer att prubliceras. Där finns det en (radikal) lösning på det specifika problem du nämner. Det handlar om att skapa flöden och att inte låta stråken bara ta slut, eftersom flödena minskar en bit ifrån ändpunkten.

Sibirien är nog ingen avkrok i dagsläget men Norrtull och kanske (till viss del Roslagstull) är det. Man ska frågan sig varför folk ska ha en anledning att vistas där om man inte bor eller jobbar där. När Hagastaden byggs kommer Norrtull att ligga i ett helt annat sammanhang (även om det kunde gjort många gånger bättre, trafikplatsen kommer till viss del cementera förhållandet). Den nya stadsdelen kommer skapa nya rörelse möster *genom* det som idag är en utkant. Samma sak med NV Kungsholmen: Kan man få stadsdelen att förlängas t.ex mot Västra Skogen (stråk från Fredhäll över området över till Solna) är mycket vunnet.
 0
Jan Wiklund (5 Maj 2012 10:13):
Rasmus: Märkligt nog slår zoneringen igenom ungefär samtidigt överallt. Och det är en massa liknande företeelser som slår igenom samtidigt överallt.

Jerker Söderlind har liknat modernismen med kommunismen. Samma von oben-byråkrater på båda ställena, säger han. Managementgurun Peter F Drucker har liknat båda med den "vetenskapliga arbetsledningen", a.k.a. taylorismen, dvs att arbetaren antas inte begripa nåntig, allting bestäms av en chef. Det senare fenomenet slog igenom i samband med att de industriella verksamheterna blev så stora att de inte längre kunde skötas så att alla hade hand om allt samtidigt.

Det kan vara så att de byråkratiska verksamheterna plötsligt blev mycket större och mycket mer avskilda från verkligheten ungefär 1900, på grund av att den samhälleliga arbetsdelningen just då tog ett mycket stort skutt framåt. Och att detta fick följder också för städernas utveckling.

Jämför med vad Jacobs skriver om städers natur, se http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​12/​0​3/​vilken-​sorts-​problem-​en-​s_​.​.​ dvs att de administrativa strukturerna (och de problem dessa antogs ta hand om) utvecklades oändligt mycket snabbare än den förståelse som skulle ha krävts för att sköta verksamheten rationellt.

Fan vet, här behövs forskning och åter forskning...

Fast jag tror fortfarande att utan markspekulationen som drivkraft hade de negativa följderna blivit mycket mindre.
 0
Rasmus (5 Maj 2012 14:03):
Jan: Zonering är en mycket enkel administrativ åtgärd med stor effekt för att hjälpligt lösa de miljöproblem som industrialismen skapade i städerna. Det är alltså inte alls förvänande att så fort principen testats framgångsrikt på en plats så sprider sig idén jättefort över världen.

Problemet är att zonering samverkar med markspekulation på ett oönskat sätt. En markspekulant kan köpa mark zonerad för ett ändamål, t ex jordbruk, och sen bedriva lobbying för att få zoneringen ändrad till industri, bostadsområde eller handelsområde och på så sätt genom en enkel administrativ årgärd höja värdet på marken med en faktor x10 eller mer.

I Stockholm Stad är det kommunen självt som agerat som denna markspekulant. Man har systematiskt lagt rabarber på all jordbruksmark man kunnat och sen zonerat om den och sålt eller hyrt ut den.
 0
Jan Wiklund (5 Maj 2012 15:58):
Så enkelt är det inte. Låt vara att särskilt miljöförstörande verksamheter lämpligen borde ha kunnat zoneras ut och förbjudas äga rum nära annan verksamhet - men enligt den funktionalistiska dogmen zonerade man ju allt! Så jag fortsätter allt (tillsammans med Jacobs!) att misstänka att de övertolkade och sorterade in stadsbyggnad under samma hierarkiska trädstruktur som de sorterade in allt annat under.

Alltså, det var inte en praktisk, pragmatisk åtgärd för att lösa konkreta miljöproblem, utan det var en tankefigur som gavs total räckvidd. Precis som den leninistiska kommunismen var en tankefigur som pressade det preussiska postverkets struktur över hela näringslivet. Eller den tayloristiska "vetenskapliga" arbetsledningen pressade arbetsdelningsprinciperna in i det absurda. Ett tankefel som är så vanligt bland intellektuella och som innebär att tendenser övertolkas, sånt som nätt och jämt har börjat talas om som om det dominerade hela verkligheten, och som ständigt bortser från alla andra tendenser som existerar samtidigt.

Återigen, det är Jane Jacobs som har beskrivit det bäst, se länken i min förra postning.
 0
Rasmus (5 Maj 2012 18:12):
Jan: Vi är överens, men pratar om olika tidpunkter. Jag pratar om tidpunkten före funktionalismen slår till och anammar zoning som sin metod. Zoning var redan etablerat som paradigm när funktionalismen kommer. Vad som händer sen ligger klart i linje med vad du säger. Men, för att förstå hur man reformerar systemet så måste man gå tillbaka till dess ursprungliga mekanismer. Dvs den ekonomiska drivkraften som du påpekade från början.

Sen är jag helt med Jane Jacobs om komplexitets-problematiken. Jag är en ivrig förespråkare av att man ska utgå ifrån komplexa kaos-systems självorganiserande mekanismer i stadsplanering.

Förövrigt är det intressant att se vad de gjorde i Sovjet. Där tog de stadplaneringen ett steg längre enligt zoning-paradigmet och införde kvantitativa plan-ekonomiska produktionsmål för de respektive zonerna, dvs man styrde produktionen baserat mer på geografi än utifrån de faktiska verksamheternas innehåll.

Dock kanske vi bör undvika att gräva ner oss för mycket i historien och fokusera på frågan - Vad man gör åt det?

I wikipediaartikeln jag länkade till nämns flera olika sätt att zonera i stadsplaneringen och det som är mest intressant är "Form-based codes" som ligger mycket nära det som brukar förespråkas här på Yimby. Det man behöver studera är hur form-based codes samverkar med fastighetsspekulation för att se exakt hur detta ska göras för att de ekonomiska mekanismerna ska driva skapandet av en tät funktionsblandad stad med livfull dynamisk urbanitet som medborgarna stortrivs i.
+1
Jan Wiklund (6 Maj 2012 10:45):
Rasmus: Jag pratar också om tiden före funktionalismen, runt 1900 så där.

Men du har rätt i att det är viktigt att förstå världen bara om man använder förståelsen för att påverka den. Materiellt sett är det lätt att veta vad man bör göra - ersätta detaljplanen med stadsplan à la 1800-talet, lägga ut gator och kvarter, ersätta funktionella zonerna med planbestämmelser (eller kanske de koder du nämner). Men hur får man byråkratin att begripa det? Det skulle ju såga av den gren de sitter på. Inte ens den starka arbetarrörelsen på 30-40-talen kunde besegra byråkratin i de frågor byråkratin hade ett starkt egenintresse. Hur ska då vi?

Just nu är i alla fall min huvudlinje att prata transaktionskostnader. Den glesa staden är dyr. Pengar är något både politiker och näringsliv begriper sig på.
 0
Rasmus (6 Maj 2012 11:56):
Jan: Beror väl på vilka byråkrater vi vill ska ändra sig. Stellan Arvidsson (gammal Sosse reformatör) skrev för länge sen en artikel i tidskriften Tiden om hur man gör. Principen är väldigt enkel.
Steg 1: Starta en ny parallell myndighet som arbetar efter en ny princip, och ge den ny myndigheten bara lite resurser.
Steg 2: Vartefter den nya myndigheten får ordning på sin organisation och metodutvecklings så flyttar man gradvis makt och pengar till den nya myndigheten från den gamla, men man flyttar inte med byråkraterna.
Steg 3: Lägg ner den gamla myndigheten.

I princip är det den metoden alliansen tillämpar i Stockholms Stad där man inrättat exploateringskontoret som parallell organisation till stadsplanekontoret.

Exploateringskontoret är fortfarande nytt och förhoppningsvis formbart, så det är där man bör försöka få gehör för nya modeller först. Och det betyder att vi måste visa på en ny modell som ger rätt sorts stad och gynnar både privata exploatörer och ger staden större inkomster än den modell man använder idag.
+2
Rasmus (6 Maj 2012 13:43):
Har grävt lite i Zoneringens historia och hittade detta:

The Birth of Land use Zoning

1886 statute: San Fran. Chinese laundries shut down
- Fed. court case: Yick Wo v. Hopkins, Sheriff struck down statute, so city imposed no-laundry zone
- other CA cities zoned against laundries, brothels, pool halls, dance halls, livery stables, slaughterhouses
- How? municipality?s trad. responsibility for protecting ?health, safety, morals and general welfare? of citizens


1st NY zoning law (1916) protected Fifth Ave. luxury store owners from expansion of Jewish garment factories
- protected property values and expressed chauvinism
- idea spread to 100s of cities in decade after the NY law was passed, promoting property values and special interests of the upper class, white majority


Kommer från denna poweroint http:​/​/​www.​utexas.​edu/​depts/​grg/​adams/​30​7c/​plan-​histor.​.​ sidan 27

(Powerpointen är förövrigt värd att titta närmre på eftersom den kartlägger rötterna för de flesta irriterande planparadigm.)

Så i princip kan man säga att ursprunget kommer från konservativas vilja att reglera saker de uppfattar som störande, omoraliska och oönskad konkurrens. Dvs saker som sänker värdet på befintliga fastighetsägares fastigheter. Värt att notera är att idén inte är ny i slutet av artonhundratalet utan används redan under antiken i Europa och andra delar av världen. Dock är det intressant att studera just hur det etableras under 30-års tid fram till 1920 då det inkorporeras av funktionalisterna i deras model för stadsplanering.

Jag tycker det finns en trend i dag att de som fortfarande förespråkar zonering baserat på funktion just är människor som är rädda om värdet på sina egna fastigheter och inte vill ha "främmande" verksamheter i närheten.
 0
Jan Wiklund (6 Maj 2012 14:23):
Det stämmer säkert.

Men den stora stadsfientliga vågen började med Garden City-rörelsen och City Beautiful, sa Jane Jacobs. Ca 1900, eller kanske lite före.
 0
Anders Gardebring (6 Maj 2012 17:24):
Boken kom i Torsdags kväll o har slukats över helgen, läste precis ut den. Det här borde vara kommenderad läsning för alla politiker som har makt över stadsbyggnad på något som helst sätt...
 0
Rasmus (7 Maj 2012 04:14):
Håller på att fördjupa mig i historien.

Garden City rörelsen börjar med Ebenezer Howard: Garden Cities of To-morrow (1902) i England. 3 år tidigare hade han startat en rörelse på samma tema. Och det de driver är enklav-tänkandet men inte zonering som planparadigm. Istället så förespråkar de en form av gles blandstad i enklaver utanför staden inspirerat av landsortsbyn. Det som byggs enligt detta paradigm sker genom att tomter styckas av och säljs till enskilda som bygger enligt sina egna idéer. Resultatet är en relativt fungerande blandmiljö.

Le Corbusier kommer sen 1920 och lanserar sin idé om extremt tätt-befolkade city-kärnor bestående av ett fåtal jätteskyskrapor i parker sammanbundna av huvudsakligen underjordisk infrastruktur. Inte heller han förespråkar zonering som planparadigm. Istället verkar hans skyskrapor mest likna vertikala blandstäder. Hans idéer genomförs aldrig.

Så zonering och utspridda enklaver och funktionalismen är skilda paradigm som verkar sammanföras först av Frank Lloyd Wright till den utspridda bilstaden 1930. Och det är då det går riktigt fel eftersom dessa paradigm sammanslagna blir en död stad som tycks växa av sig själv utifrån någon ekonomisk mekanism på ett sätt som göt staden ständigt mer utspridd och mer död.

Frågan är vilken denna mekanism är? För kommunalekonomiskt är det inte alls bra eftersom det medför stora kostnader för att dra vatten, avlopp, el, vägar och spår allt längre bort till mer isolerade enklaver, istället för att bygga nära där infrastrukturen redan är etablerad.

Och rena markspekulanter gynnas av att köpa stora landområden i attraktiva lägen (ej ensamma enklaver), zonera om dem (x10 i värde) och sen stycka marken i många mindre tomter (x10 i värde igen) och sen snabbt sälja, då gör man en vinst på 100-gånger insatt kapital huvudsakligen genom lite juridiskt arbete i 3 månader. Bättre affär en så går knappt att göra om man vill bli stenrik på kort tid och med minimal arbetsinsats.

Så vad är det för ytterligare ekonomisk mekanism som sätter dessa 2 mekanismer ur spel i alla länder oavsett politiskt styre?
+1
Jan Wiklund (7 Maj 2012 08:19):
1. Det enda seriösa förslag jag har sett är det som jag har refererat - att det blir störst markvärdestegring om man köper något snorbilligt långt ut, exploaterar, och får stat och kommun att fixa infrastrukturen under hot om bostadsbrist. Tanken är inte min, jag läste den i Pieter Terhorst & Jacques van de Ven: The economic restructuring of the historic city center, i Willem Salet & Sako Musterd (ed): Amsterdam human capital, Amsterdam University Press 2003. Boken handlade om, eller skrevs mot bakgrund av, den livliga stadsrörelse i Amsterdam från 60-talet och framåt som motarbetade den sortens verksamhet.

Men det är förstås närmast obegripligt att det kan byggas upp en sån rigid apparat runt en så cynisk verksamhet. Att hela den kommunala apparaten så ilsket försvarar en praktik som den själv förlorar på. Det för ju närmast tanken till genomkorrupta stater typ Kongo eller Rumänien.

2. En förklaring med mindre "djup" är förstås att trycket på stadsplaneringen var så extremt högt under den ifrågavarande perioden att man snabbt måste sno ihop något och då blev det dåligt. Hanlons rakkniv alltså. Fast det förefaller ju alldeles för extremt inkompetent eftersom traditionell stadsplanering à la Lindhagen skötte samma sak så mycket enklare.

3. Och då slutligen hänvisas vi vad man skulle kunna kalla Söderlind-Drucker-teoremet, dvs att det fanns en tankefigur i hela samhället om separation och byråkratisk organisation som slog igenom inom industrin med taylorismen, inom stadsbyggandet med zoneringen, och inom vissa länder som helhet med kommunismen. Och att denna i sin tur kom sig av den mycket snabbt växande arbetsdelningen som man inte visste hur man skulle hantera och därför råkade i panik inför. Det paniska visas ganska tydligt i debatten runt 1900 som hänvisar till begrepp som "smitta" när den beskriver tättbefolkade arbetarstadsdelar, se t.ex. Mats Franzén: Gatans disciplinering som finns upplagd på http:​/​/​www.​alternativstad.​nu/​Dokument/​gatansdiscipline.​.​

Det är ju inget helt ovanligt med samhälleliga panikreaktioner, som i vissa fall kan bli långvariga om de råkar sammanfalla med något betydelsefullt kotteris egenintressen. Se till exempel skräcken för muslimsk fundamentalism som får gamla stabila demokratier att åsidosätta de mest elementära krav på rättssäkerhet och t.o.m. legitimera tortyr...

Det finns för övrigt en parallell från 1100-talet då en närmast identiskt likadan diskussion fördes runt judar, kättare och pest som på något vis buntades ihop som en och samma sak. Egenintresset här var naturligtvis de präster som just hade börjat bli universitetsutbildade och värnade sitt lärdomsmonopol. Och det ledde också till ganska otrevliga saker, se R I Moore: The formation of a persecuting society, Basil Blackwell, 1987.
 0
Jan Wiklund (7 Maj 2012 10:17):
PS. 4. Det finns ju också en mer aktuell jämförelse i form av den förstörelse som har vållats av neoklassisk ekonomi de senaste 20-30 åren. Och av precis samma orsak - både stadsbyggnadsmodernism och neoklassisk ekonomi försöker tillämpa enkla linjära samband på ordnade komplexa system, se http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​12/​0​3/​vilken-​sorts-​problem-​en-​s_​.​.​

Men, som någon sa apropå den neoklassiska ekonomin: "You can't beat a theory with no theory". Och det dröjde fyrtio år innan någon började utmana modernistisk stadsbyggnadsteori. Så under tiden hann dom ställa till en förfärlig massa skada.

Om man nu låter alla dom här orsakerna 1-4 samverka kanske man börjar nå en förståelse av fenomenet. Förhoppningsvis också av vägen bort från det.
 0
Pawel Flato (7 Maj 2012 12:46):
@Jan Wiklund:

Intressanta tankar.
Säkert är det någon slags olycklig kombination av dessa olika faktorer som skapat denna "häxbrygd".

Min känsla är att den underliggande gemensamma faktorn är en överdriven tro på planering och behov av kontroll in i minsta detalj. En rädsla för att allt som inte utretts, planerats och kontrollerats i förväg automatiskt leder till totalt kaos och anarki.

Man kan se den levande staden som en komplex, levande organism. Den kräver vissa basala förutsättningar, en viss grundläggande ordning, för att frodas, men den kräver också ett mått av frihet, luft, för att inte skrumpna och dö. Alltså en balansgång mellan planering och restriktioner å ena sidan och utrymme för en lätt anarki och spontanitet å den andra.
Detta förutsätter acceptans för diverse avvikelser och inkonsekvenser. Tyvärr tycks det finnas en väldigt stor förkärlek för stora helhetslösningar som ska appliceras på allt och alla överallt, helst samtidigt. Och när kursen sedan är lagd så kör man för fullt. Och när man satsar så stort blir lusten för eventuella kursändringar på vägen minimal.

Om man väljer att betrakta staden, Stockholm, som en maskin i stället för en levande organism är det många gånger lättare att förstå mycket av det som format Stockholm.

Apråpå dina punkter:

1. "Men det är förstås närmast obegripligt att det kan byggas upp en sån rigid apparat runt en så cynisk verksamhet. Att hela den kommunala apparaten så ilsket försvarar en praktik som den själv förlorar på."

För att undvika den utvecklingen vore man tvungen att gå helt tvärtemot modernismens grundläggande tankar. Något man inte mäktat med då dess ideal till sin karaktär har stora likheter med den sociala ingenjörskonstens. Man skulle alltså tvingas gå emot hela tidsandan, inte bara någons tankar om stadsplanering.


2. "En förklaring med mindre "djup" är förstås att trycket på stadsplaneringen var så extremt högt under den ifrågavarande perioden att man snabbt måste sno ihop något och då blev det dåligt. "

Extremt inkompetent förvisso, men ganska mänskligt kanske? Som sagt var trycket stort.


3."...det fanns en tankefigur i hela samhället om separation och byråkratisk organisation som slog igenom inom industrin med taylorismen, inom stadsbyggandet med zoneringen, och inom vissa länder som helhet med kommunismen."

Överdriven social ingenjörskonst förutsätter uppdelning i mätbara enheter. Och att mekanismerna mellan dessa artificiella enheter följer en regelbunden logik. Här passar modernismen fint med sin funktionsuppdelning. Och här ser jag också en viss koppling mellan modernismen och ett totalitärt tänkande, t.ex kommunismens. Idéer där möjligheterna till individuell frihet inte har prio 1 direkt och därmed behövs stora mått av styrning för att behålla kontrollen.


4."både stadsbyggnadsmodernism och neoklassisk ekonomi försöker tillämpa enkla linjära samband på ordnade komplexa system"

Det är enklare att förutse och kontrollera vad en maskin kan tänkas ta sig för än levande organismer. Alltså ett önsketänkande att man ska kunna förklara extremt komplexa processer med enkla formler. Och tacksamt för makthavare som behöver argument för att driva en idé.
 0
Jon Cederberg (7 Maj 2012 14:06):
"Av drygt en och en halv miljon stockholmare bor minst åttio procent i förorter byggda för att samma sak som hände igår skall hända imorgon. Bristen på dynamik är ett mål i sig."
-Andersson

Man skulle kunna förtydliga meningen genom att att skriva; förorter byggda för att samma sak som INTE hände igår INTE HELLER skall hända imorgon.
+4
Rasmus (7 Maj 2012 18:39):
Jan och Pawel: Tack för ytterligare intressanta pusselbitar som kan användas för att modellera och simulera mekanismerna som är aktiva i det historiska skeendet.

Försöker man tillämpa Taylorism på byggbranschen så får man industriellt byggande. Poängen med industriellt byggande är att det kräver massfabrikation av närmast identiska byggnader vid ett och samma tillfälle och på samma plats. Problemet för byggföretagen som organiserar sig för industriellt byggande är att deras kunder inte vill ha detta.

Ett fastighetsbolag som beställer ett byggprojekt för att få en byggnad som man tänker förvalta under lång tid och få en stadig avkastning på vill ha en unik byggnad där byggnaden skapar ett varumärke som gör att man kan ta ut premium eller lyx-hyror, man vill också ha kvalitet som ger låga underhållskostnader under mycket lång tid.

En enskild person som köpt en tomt av en markspekulant för att bygga en bostad eller verksamhetslokal åt sig själv vill ha en skräddarsydd lösning för sina behov och som uttrycker det egna varumärket/värderingarna/personligheten.

Båda grupperna vill dessutom ha ett attraktivt läge, med bra kommunikationer och nära till allt.

Så vad är det som händer då? Jo byggföretagen inser att de själva måste göra markspekulanternas jobb, köpa mark, zonera om, stycka upp och sen bygga på spekulation, och slutligen sälja den inflyttningsklara produkten, för annars får de inte de förutsättningar som gör det möjligt att tillämpa Tayloristiska organisationsprinciper på byggandet.

Och nu blir det riktigt intressant. För så fort byggföretagen börjar köpa marken innan markspekulanterna köper den så förändras de ekonomiska mekanismerna. Byggbolagen tjänar ju de stor pengarna på sin effektiva produktionsmetod för inflyttningsklara hus. Vinsten för byggbolaget kalkyleras enligt formeln VINST = FÖRSÄLJNINGSPRIS - (LÖNER+MATERIAL+MARK). Marken blir en insatsvara i en Tayloristisk produktionsprocess och därför finns plötsligt en ekonomisk drivkraft att exploatera den billigaste marken man kan hitta istället för den mest attraktiva. Det industriella byggandets prismässiga konkurrensfördel gentemot det unika arkitektstyrda hantverksbygget minskar ju dyrare marken blir.

Samtidigt så går kalkylen åt skogen ifall försäljningspriset blir för lågt, vilket det blir om man bygger för perifert och i ett läge med dåliga kommunikationer. Dvs exakt där man kan köpa den allra billigaste marken. Vilket skapar starka incitament för att med olika metoder få upp försäljningspriset.

Så gott som alla andra mekanismer vi ser kan förklaras med att de hjälper till att få upp försäljningspriset på produkten det industriella byggandet levererar. Återkommer med en analys hur olika mekanismer hjälper till att få upp försäljningspriset samt vilka deras svagheter är som kan angripas.

Detta betyder också att för att få stopp på eländet så måste den Tayloristiska byggprocessen slås ut med en kombination av innovativa metoder som förändrar de ekonomiska spelreglerna kring byggandet i grunden. Det här är ingen enkel uppgift, men troligen möjlig.
 0
Jon Cederberg (8 Maj 2012 16:50):
På sid 22-23 skriver Andersson detta om det förortslandskap som är större delen av Stockholm.

"Med undantag för äldre villabebyggelse och någon enstaka stadskärna binds detta vidsträckta landskap inte samman av gator utan av spår- och motorvägar. Pendeltåg och tunnelbana är de enda gemensamma rummen. De valmöjligheter de erbjuder är begränsade: antingen åka inåt, mot centrum, eller utåt, mot periferin."

Det beskriver tydligt hur påtvingande segregationen är. Förorterna är inte ens skittråkiga ställen med kontakt dem emellan. De har bara en hierarkisk relation till innerstan i en nedåtgående skala ju längre ut spåret går. Detta gör varje träd och skogsdunge till en fiende, eftersom de ökar avståndet till det som är den riktiga staden.

För att avhjälpa det koloniala förhållandet varje förort har till moderstaden skulle det underlätta, eller vara helt revolutionerande, om Stockholm fick snabba tvärförbindelser som kompletterar tunnelbanenätet.

De flesta stora städer har ringlinjer och Malmö kommer snart att få en ringlinje utan att ens ha en tunnelbana till att börja med. Tvärbanan är ett steg, men det behövs fler och speciellt i ytterområdena där segregationen är som desperatast. Att tex dra ett spår mellan Skarpnäck, över Hökarängen/Gubbängen, Högdalen, Älvsjö, Fruängen, Skärholmen och Ekerö skulle ju skapa helt nya förutsällningar för alla dessa områden och befria dem från pendeltvånget.
 0
Pawel Flato (8 Maj 2012 18:15):
@Rasmus:

"Så gott som alla andra mekanismer vi ser kan förklaras med att de hjälper till att få upp försäljningspriset på produkten det industriella byggandet levererar. Återkommer med en analys hur olika mekanismer hjälper till att få upp försäljningspriset samt vilka deras svagheter är som kan angripas. "

Ser fram emot detta. Återkommer du i denna tråd eller vid annat tillfälle?

Några frågor:
Varför dominerar de byggbolag som tillämpar det industriella tänkandet? Har det med miljonprogrammet att göra?

Stockholm lider av kronisk brist på bostäder. Detta medför att man kan bygga i princip hur trista hus som helst, de kom ändå köpas, p.g.a av den extremt dåliga tillgången.
Kan man tänka sig att byggbolagen medvetet inte vill bygga för mycket, eller för attraktivt, då detta skulle underminera den affärsmodell du beskriver?
Kanske allt för konspiratoriskt att tänka så? :)
 0
Anders Norén (8 Maj 2012 20:11):
Pawel: Miljonprogrammets finansieringsregler var avsiktligt och uttalat utformade för att ge ekonomiska incitament till en strukturrationalisering av branschen som skulle effektivisera bostadsbyggandet. Resultatet blev extremt stora byggprojekt (ofta omkring 1000 lägenheter åt gången) som i stort sett bara kunde genomföras av de allra största byggföretagen (=dagens byggjättar). Små byggföretag och små projekt fick inte del av samma förmånliga byggnadskrediter och slogs i många fall ut.
 0
Martin Kolk (9 Maj 2012 00:50):
Det största problemet med zoning i USA har att göra med hur det användes strategiskt för att segregera staden. Zoning i USA bygger på en högst tillåtna grad av exploatering med industri högst (och allt annat tillåtet), sedan kommersiell bebyggelse (allt utom industri etc), sedan flerbostadshus och efter det olika storlekar av villor (i.e tomtor större än 1000kvm, 10000kvm etc). I USA så skapade kranskommuner medveted enbart zoner där bara extremt stora tomter var tillåtna, på det sättet kunde det vara säkra på att bara få extrema höginkomsttagare och hålla all flerbostadsbebyggelse borta. Detta var en av huvudmekanismerna som skapade 'white flight' och de amerikanska städernas förslummning.

En stor del av Stockholms segregering har skapats på samma sätt. Kranskommuner har konsekevent vägrat ge tillstånd för flerbostadsbebyggelse medan city-kommunen har fått bygga de största delarna av miljonprogram etc. Andra faktorer har dock gjort att Stockholm har behållit mer av sin attraktionskraft och att innerstaden inte på samma sätt utarmats somi amerikanska städer.
+1
Emanuel Alfredsson (9 Maj 2012 10:14):
 0
Rasmus (9 Maj 2012 19:16):
@Pawel:

Återkommer i den här tråden, inom några dagar.
+1
Karl (9 Maj 2012 21:46):
Det är mycket märkligt att alla recensioner av den här boken är så positiva, ja självaste Epstein ställde sig ju bakom den - för när det istället är faktiska byggprojekt som diskuteras så hör man mycket lite av dessa tongångar. Den enda fråga som har engagerat ordentligt på senare tid är väl Slussen och då ställde ju knappast alla kulturskribenter upp sig på den stadsvänliga sidan.
+2
M L (9 Maj 2012 23:11):
Inte ens författaren väl?
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8583 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

@yimbysthlm på Twitter