Utskrift från www.yimby.se
....

Vår stad

 
Det här är sista delen av Yimbys studiecirkel om Vykort från Utopia, men diskussionen fortsätter säkert, på ett eller annat sätt...



Frågan den här boken leder fram till är förstås hur vår stad ska byggas. Den gigantiska anläggning efterkrigstiden byggt kan inte hantera den befolkningstillväxt Stockholm haft sedan ett kvarts sekel tillbaka och som inte visar några tecken på att mattas. Morgondagens Stockholm måste helt enkelt se annorlunda ut.


I den avslutande delen av "Vykort från Utopia" vänder Ola Andersson blicken mot framtiden. Stockholm har en god ekonomisk utveckling och en stark befolkningstillväxt, här finns alla förutsättningar för att skapa en större, vackrare och bättre stad. Men då måste man komma till rätta med den dysfunktionella stadsplaneringen. Andersson lyfter fram fem punkter som han anser att kampen för ett urbant stadsbyggande borde fokusera på:

1. Rätten att leva urbant.

Storstadslivet i Stockholms innerstad lockar inte bara dem som bor i förorten utan folk från hela landet. Denna efterfrågan gör det nödvändigt att bygga en stad där stadslivet kan förvandlas från ett exklusivt privilegium för välbeställda till en rättighet för alla. Stockholms urbana struktur måste byggas ut för att garantera rätten till ett urbant liv.


Trots att efterfrågan på urbana miljöer bara ökar och trots att Stockholm fått ca 1 miljon fler invånare sedan 1940 så har innerstaden inte utökats. Man har istället under decennier levt i föreställningen att innerstadens struktur är en ändlig resurs som inte går att nyskapa. Det är enligt Andersson dags att överge denna besynnerliga inställning och börja bygga ny innerstad, så att fler kan ges möjlighet att leva urbant.

När innerstaden växer utåt bör man visa respekt för befintlig bebyggelse, som många gånger kan ha stora arkitektoniska kvaliteter. Man ska också ge värdefulla grönområden ett långsiktigt skydd. Andersson nämner i detta sammanhang Nationalstadsparken, Järvakilen, Nackareservatet, Mälarstränderna och Judarnskogen. Däremot måste man helt ändra inställning till den övriga oexploaterade mark som skiljer de olika förortsområdena åt. Den är i första hand en markreserv för stadens framtida expansion. Här framhåller Andersson vikten av politiskt ledarskap. Politikerna måste ta ett långsiktigt ansvar.



Ola Anderssons förslag till framtida stadsstruktur i Stockholm - vitt är planlagd mark, grått är grönområden, svart är vatten - klicka för större bild.

2. Rätten till en gemensam, fungerande allmän plats.

Nya gator som korsar de obebyggda områdena mellan grannskapsenheterna måste byggas för att förbinda dessa med varandra. Ytterstadens enklaver med mellan fem till tio tusen boende som knappt förmår hålla en jourbutik öppen kan då förvandlas till en sammanhängande storstad med ett utbud av varor och tjänster, handel, kultur och nöjen vi idag bara kan drömma om.


Andersson vill bryta den konstgjorda isolering som skiljer stadens invånare från varandra och skapa ett sammanhängande gatunät över hela staden. Den motorvägsliknande infrastrukturen i ytterstaden, som effektivt skär av stadsdelar från varandra, är i de flesta fall omotiverad. Trafikmängderna är, med få undantag, inte större än att de kan hanteras med stadsmässiga gatustrukturer, boulevarder och esplanader. Trafikseparerade motorleder kan i de flesta fall ersättas med trafikintegrerade gator, trottoarer och bebyggelse. Andersson exemplifierar med Karlavägen, en levande stadsgata som tar samma trafikmängd som Örbyleden.



Exempel på sektion av framtida gatustruktur i den nya staden - klicka för större bild.


3. Rätten till bostäder och lokaler till rimliga kostnader.

Social, kulturell och ekonomisk utveckling förutsätter att det finns lokaler där denna kan äga rum. Att skydda billiga bostäder och lokaler från rivning, sanering och lyxrenovering är avgörande om Stockholm skall kunna bidra med något intressant till sin omvärld i fortsättningen.


Enligt Andersson är bristen på billiga bostäder och lokaler ett stort problem för Stockholm. Kreativa och nyskapande människor och verksamheter, som inte har råd med dyra, nybyggda eller nyrenoverade lokaler tvingas bort till andra städer, som Berlin eller Malmö.

4. Rätten att delta i byggandet av staden.

Alla som kan och vill bygga måste erbjudas tomter till ett skäligt pris. De som köper dessa tomter måste veta vilken byggrätt tomten har och kunna utnyttja den så fort bygglov beviljats. De måste ges rätt att ge byggnaden det uttryck de själva önskar.


Andersson ser tillväxten i den urbana periferin som ett exempel på att det finns många mindre aktörer som vill och kan bygga bostäder - om de får möjlighet. Istället för att tvinga ut den tillväxtkraften i en bilberoende periferi så borde man skapa utrymme för den i den växande innerstaden.

5. Skyldigheten att acceptera stadslivet.

Det största hindret i strävan att göra staden till en rättighet för alla är de statliga normer, råd, riktvärden och rekommendationer som håller stadsbyggandet kvar i den modernistiska stadsbyggnadsdoktrinens grepp. De som inte kan acceptera livet i staden har ett utmärkt alternativ: flytta därifrån.


Levande städer syns, låter och luktar. Ska man leva i staden så får man helt enkelt acceptera det och ha ett stort mått av tolerans med saker man själv kanske uppfattar som "störande". Det är stadens pris och är man inte villig att betala det så får man flytta därifrån. Enligt Andersson behövs en stor upprensning i det träsk av stadsfientliga normer som styr dagens stadsplanering.

Andersson avslutar boken med en promenad genom ett framtida Stockholm:

Att promenera från den ena stadsdelen till den andra utan mörka och ödsliga promenader i skogen, inte bara vackra sommardagar, utan under dygnet alla timmar, alla tider på året, har sedan länge blivit en självklarhet i staden. Motorledernas trafiköknar är sällsynta. Istället flyter trafiken på breda gator. /.../ Yttrandefriheten begränsas inte av de inglasade köpcentrens vakter, mötesfriheten är inte beroende av bostadsbolagens förvaltare. /.../

Husen längs gatan är sammanbyggda till minst två våningars höjd. I gatuplanet skapar det ständiga flödet av förbipasserande till fots, med kollektivtrafik och i bil affärslägen för butiker. På gator med mindre trafik ligger verksamheter som inte är lika beroende av läget. Ovanför gatuplanet finns en eller två våningar med kontor som inte störs av ljudet från gatan. Ovanför dem finns upp till fem våningar med bostäder. Källarplanen upptas till största delen av parkering. /.../

Med ungefär etthundrafemtio meters mellanrum korsas de breda gatorna av mindre tvärgator. /.../ Om vi viker in på en tvärgata upptäcker vi en helt annan sorts gaturum. Även här finns träd längs gatorna och parkering vid trottoarkanten, men gatorna är smalare och kantas av enbostadshus. Här och var dröjer sig stockholmarnas vana att bo i friliggande hus kvar, men på de flesta håll bildar enbostadshusen en sammanhängande bebyggelse med små förgårdar mot gatan. /.../




Ola Anderssons radhus Kärrtorp - Årets Stockholmsbyggnad 2012

Butiker och en och annan lokal för andra verksamheter finns i korsningarna, annars domineras sidogatorna av bostäder. Livet på gatan är lugnt och trafiken gles. /.../ Bebyggelsen växlar med lätt åtkomliga parker. /.../ Vill man ut i det oexploaterade landskapet kan man promenera till ett större grönområde på en kvart.

Promenerar man längre in bland sidogatorna hittar man äldre bebyggelse från nittonhundratalet som fortfarande bildar tydligt avläsbara grupper. /.../ Här kan man fortfarande känna närvaron av det världsberömda folkhemmet. I dessa äldre stadsdelar är bostäder och lokaler billligare än i de nyare delarna. /.../ Stadslivet finns även här eftersom det är här tunnelbanestationerna ligger. På torget framför tunnelbanan har butikerna återuppstått. Tack vare förtätningen bor det nästan lika många i dessa områden som det gjorde strax efter nittonhundratalets mitt. /.../

Är det här en utopi? Knappast. /.../ I själva verket är det enklare än så. Det är inte ens en dröm. Det är såhär städer ser ut. Dessa gator finns inte bara överallt i Europa utan också i Stockholm. Precis såhär ser de attraktiva stadsdelarna i Stockholm redan ut. Men de är få och det urbana området är begränsat. /.../

Att få bo vid en gata i en stad tillräckligt stor för att man ska kunna hitta någon som förstår hur man tänker, någon som delar samma kultur, subkultur, religion, musiksmak, sexuella preferenser, samlarmanier, gillar samma mat eller talar samma språk skall inte vara en dröm. Vi ska inte tvingas lämna Sverige för att hitta nya sätt att leva, nya sätt att tänka, nya saker att göra. Att leva i en kosmopolitisk storstad är en medborgerlig rättighet.




Tidigare inlägg i serien:
Studiecirkel om "Vykort från Utopia"
Utopier och arkitekter
Medborgarnas stad och maktens anläggningar
Fallet Stockholm
På väg mot Utopia
Gå med i YIMBY Stockholm
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
Denna artikel är publicerad både här och på Yimby Uppsala, Yimby Göteborg och Yimby Malmö.
Kommentarerna nedan är från alla dessa siter.
+2
Anders Norén (31 Maj 2012 12:23):
Tre böcker som varje kommunpolitiker bör läsa: "Den amerikanska storstadens liv och förfall" (Jane Jacobs), "Stadens renässans" (Jerker Söderlind) och "Vykort från Utopia" (Ola Andersson).
+1
Jon Cederberg (31 Maj 2012 13:59):
Befolkningens "rätt att leva urbant, rätt till en gemensam, fungerande allmän plats, rätt till bostäder och lokaler till rimliga kostnader, rätt att delta i byggandet av staden och skyldighet att acceptera stadslivet" bör ju såklart vara desamma även i Malmö och andra städer. Boken beskriver Stockholm men är förklarar samtidigt den utveckling som skett över hela Sverige och på i flera andra länder.
 0
Karl (31 Maj 2012 14:42):
Punkt 5 är tveksam, det är ett argument i klass med "gillar du inte kapitalism så kan du flytta till Kuba/Nordkorea". Har man en så tolerant livssyn som OA annars verkar ha måste man också acceptera att andra ser på staden på ett helt annat sätt än man själv. Vissa vill att den mestadels ska bestå av förorter och villamattor och dessa argument måste bemötas istället för att avfärdas med en uppmaning att flytta.

Men personligen tycker jag att visionen som OA har om det framtida Stockholm är mycket trevlig. Den borde kunna bli möjlighet åtminstone i/mellan närförorterna, tycker man.
+1
Jan Wiklund (31 Maj 2012 15:23):
Karl: Jag tror att OA inte i första hand resonerar på det individuella planet utan på det institutionella, om de regler som styr dagens stadsbyggnad.

Problemet med dagens regler är att de utgår från att det enda sättet en företeelse påverkar en annan är på det negativa sättet - att den stör. Att det finns positiv påverkan, synergier, har de helt missat.

Vilket inte minst är en ekonomisk katastrof, tror jag. Det skulle vara intressant att veta hur mycket extra kostnader som skapas av alla onödiga avstånd, alla infrastrukturer som dessa onödiga avstånd kräver, och inte minst alla initiativ som inte blir av för att folk är för långt från varandra. Det är synd att OA inte har undersökt detta närmare, det hade gett större tyngd åt boken.

Man har enligt detta "negativa" regelsystem möjlighet att välja bort men inte välja till. Fast det är ju inte på något vis unikt, på något vis kännetecknar det hela den nuvarande kulturen. Eller som Daniel Ankarloo sa på den norska välfärdskonferensen nyligen: Den asociala ingenjörskonstens samhälle är inte ett där vi som individer försöker komma samman, utan ett samhälle där de som kan försöker komma undan - http:​/​/​www.​velferdsstaten.​no/​tema/​velferdsstaten/​?​arti.​.​
+2
Jon Cederberg (31 Maj 2012 18:09):
Genomsnittsstockholmaren, med 35 minuters pendeltid till jobbet, spenderar eller 6,5 veckor till att bara resa till och från jobbet, enligt Anders Sundström i tisdagens DN http:​/​/​www.​dn.​se/​sthlm/​jobbpendlingen-​tar-​mer-​tid-​an-​s.​.​

Med 1 timmas pendeltid spenderar man 25% av sin fritid bara på resan till och från jobbet.

Som vi diskuterade på Miljöpartiets seminarium "Parkering planerar staden" i Malmö stadshus idag är resorna till och från arbetet inte de enda man ska räkna utan varje ärende initiativ eller infall står och faller på om det tillkommer en tvåtimmarstransport. Tiden, pengarna, orken och lusten sparar man på i en tät blandstad och får på så sätt mer gjort samt att man inte tär på miljön medan man gör det i lika stor grad som man hade gjort med de längre avstånd som förortssamhället orsakar.
 0
Hampus Eckerman (31 Maj 2012 21:59):
Men varför först tala om rätten att bo urbant och sen säga att det är en *skyldighet*? Kan det inte finnas en rättighet att slippa bo urbant också? Måste det vara ett tvång? Det känns som ett väldigt vrickat sätt att se på världen.

Direkt otrevligt.
+7
Anders Norén (31 Maj 2012 22:28):
Det är inte en skyldighet att bo urbant, däremot är det en skyldighet att acceptera stadslivet om man har valt att bo urbant.

Just i detta ögonblick drar det förbi ett gäng onyktra ynglingar som skrålar obsceniteter. Men så bor jag mitt i stan - och inte i Hällefors, trots att villorna där kostar 375 000 kronor - och har valt att ha fönstren öppna i kväll. Jag stänger när jag går och lägger mig.
 0
Johannes Hulter (31 Maj 2012 22:39):
Hampus: Jag vet inte om min sammanfattning var otydlig men poängen är hursomhelst den Anders för fram. OA exemplifierar i boken med närboende som ville stoppa klockringningen i Hedvig Eleonora och de nyinflyttade i takradhusen nära Sergels Torg som fick stopp på klubben på Kulturhusets tak.
 0
Jon Cederberg (31 Maj 2012 23:42):
Om de fem punkterna är kriterier för ett bra stadsliv uppfyller Malmö det väldigt bra. Här kan man med en europeisk självklarhet leva urbant. Hela staden förbinds med kommunala gator från Limhamn i väster till Rosengård i öster. Det finns en kommunal markreserv och det är normalt att bygga en villa eller ett stadsradhus i staden på ett sätt som framstår som science fiction i Stockholm. Och när det kommer till toleransen för klubbverksamhet och grannars buller kan nämnas att runt Möllan har nog inget hört talas om någon "tyst-efter-tio-gräns". Här råder en tyst överenskommelse att man låter grannarna festa loss oanmält till gryningen för nästa gång kanske vi själv gör det. Det existerar inte ens en störningsjour.
 0
NoHo (1 Juni 2012 01:30):
Om Malmös käcka självklara urbanitet är det självklara valet är det ju lätt att undra varför Malmö rasar i varenda rapport som handlar om gott leverne.
Trots ett evigt gnäll från syd och väst, så strömmar nybyggare in från just dessa regioner.
Kan vi inte alla bara släppa våra lokalpatriotiska värjor och inse att.det bara finns en stad i sverige som uppfyller kriterierna för ett urbant, spännande och tolerant leverne?
Den må i mångas ögon vara provinsiell och högfärdig.
Men det är Stockholm jag menar.
Världens vackraste huvudstad.
+2
Erik Tysk (1 Juni 2012 07:04):
Bara för att man bor i en storstad betyder det ju inte att man bara måste acceptera att andra väsnas (ex. "tyst-efter-tio"). Man måste väl ändå få kunna koppla av i sitt eget hem, även om man bor i stan...? Likväl som man måste ha en tolerans för andras stök, måste man ju också respektera/kräva respekt från sina grannar. Bor man tätt inpå varandra gäller det att vara ödmjuk och lyhörd inför andras situation. Detta gäller givetvis år båda hållen.
 0
Emanuel Alfredsson (1 Juni 2012 09:31):
Jag är så jävla trött på Jantemantrat att man inte får väsnas hur som helst. Det är förtryckande och är sannolikt en utav orsakerna bakom idéfattigheten bakom vår popkultur.
+1
Erik Jungnelius (1 Juni 2012 09:39):
Vad jag tror menas av OA angående "Skyldigheten att acceptera stadslivet" är väl helt enkelt att man kan inte både äta kakan och ha den kvar.
Dock finns det många där ute tycker att de har rätt till bägge. OA lyfter tex fram en modernistisk enklav på kungsholmen, som parasiterar på urbaniteten på kungsholmen. Ett sådant område, det bästa av två världar, avskildhet men nära till det urbana, det alla drömmer om. Men skall alla ha det så blir det ingen urbanitet.

https:​/​/​maps.​google.​se/​maps?​q=​Grubbensringen,+Kungshol.​.​
 0
Jan Wiklund (1 Juni 2012 10:52):
Erik: Det är svårt att "vara lyhörd åt båda hållen" i en privatiserad kultur där samhället/främmande människor och deras aktiviteter ses som något som man helst ska hålla sig undan. Ankarloos föredrag som jag länkar till ovan är instruktivt där, tycker jag, och kan läsas som en pendang till Anderssons bok.

Möjligen kan man reta sig på att Ankarloo rätt slarvigt kallar det här privatiserade synsättet för "liberalism" (även om han gör mycket klart att det inte var den ursprungliga betydelsen hos det ordet). Och möjligen kan man också reta sig på att han i huvudsak förlägger syndromet till efter 1980, trots att förortsenklavernas uppbyggnad från 1910 är en gigantisk övning i privatlivsfixerad avskiljning från samhället. Men bortsett från det.

Jag har i flera diskussionstrådar antagit att det händelsefientliga synsätt som uttrycks i nimby-protester främst är orsakade av att så många förslag är så tråkiga att folk numer tar för givet att alla nya förslag är tråkiga. Men nu undrar jag om inte problemet går djupare - ett slags kulturbestämt navelskåderi, eller kanske stressrelaterad informationströtthet. Någon har föreslagit att förorten är motstycket till det löpande bandet - efter en dags slit vid ett sådant orkar man inte mer än sova framför tvn. Om det är så kanske det är helt andra faktorer än storstadens liv och rörelse som ska lyftas fram.
+1
Jon Cederberg (1 Juni 2012 13:31):
@NoHo: Jag älskar Stockholm, det är en fantastisk stad. Tyvärr bor 80% av dess befolkning utanför staden. Detta på grund av att den är segregerad. I veckan meddelade ekot om upplopp i Tensta utan att adressera problemen till Stockholm. När samma sak händer i Rosengård får hela Malmö skulden. Hade mediabilden varit rättvis skulle SVT göra en serie som heter Stockholmspolisen och bara visa problem i förorterna. För övrigt väger ditt argument mot lokalpatriotism lätt när du själv försvarar det med arrogant lokalpatriotism.
 0
Simon Åslund (1 Juni 2012 13:47):
Vilken fruktansvärd dystopi!
Den grundar sig på en tanke om att upprätthålla människans rotlöshet. Man ska inte ha rätten att leva i annat än innerstad eller isolering i toorp långt från allfarvägarna.
Miljonprogramsbebyggelse eller för den delen bebyggelse från precis innan miljonprogrammets tid är inte sterilt och livlöst. Det är i allra högsta grad levande, bara det att llivet artar sig på lite annat sätt än i innerstadens betonghelveten.
Alla Boende i mitt bostadsområde skulle nog rymmas i en skyskrapa utan att ens drabbas av överdriven trångboddhet, men varför? Vi träffar varandra, vi har all tillgång till handel vi behöver, vi har fler pizzerior än vi behöver och vi har trottoarer som inte myllrar, men där man ostressat kan möta människan och inte bara hens fasad.
För övrigt kan man fråga sig varifrån alla människor som ska fylla den myllrande staden ska komma ifrån med födslotal som sjunker mot och snart under två barn per kvinna. Är det då inte bättre resurshushålllning att uppmuntra nya företag och verksamheter att etablera sig i det som idag är avfolkningsbyggd och därmed tillvarata fastigheter och infrastruktur som finns där, än att lägga mångmiljardbelopp på att bygga ut storstädernas cancer?
+3
Herbert Tingesten (1 Juni 2012 14:42):
Simon Åslund:

Vet inte vem som förvägrar någon "rätten att leva i annat än innerstad eller isolering i torp". Bara Stockholm består ju till 90% av förorter, och det skulle nog ta ca 400 år av förtätning innan innerstaden nått ut till Norsborg. Däremot är det väldigt många som förvägras rätten att leva i innerstad, eftersom sådan inte nyproduceras i någon utsträckning som ens marginellt närmar sig efterfrågan.

"Innerstadens betonghelveten", det skulle väl möjligen vara de delar som är byggda under miljonprogrammets dagar, med precis den förortsestetik du säger dig sätta så stort värde på. Resten är byggt innan arkitekterna fick för sig att betong är det vackraste som finns.

"För övrigt kan man fråga sig varifrån alla människor som ska fylla den myllrande staden ska komma ifrån med födslotal som sjunker mot och snart under två barn per kvinna."
Födelseöverskottet för Stockholm ligger på 6-7000 pers per år. Det finns hela städer som är mindre än så.

"Är det då inte bättre resurshushålllning att uppmuntra nya företag och verksamheter att etablera sig i det som idag är avfolkningsbyggd"
Tja, det sker väl redan genom olika former av regionalstöd. Kom ihåg att de flesta tjänste- och handelsorienterade verksamheter gynnas av täthet. En ostbutik, en budfirma eller ett gym t ex startar du inte gärna i en avfolkningsbygd.
 0
NoHo (1 Juni 2012 17:38):
Jon Cederberg. Det jag försöker uttrycka är inte arrogant lokalpatriotism, utan stolthet över min stad.
Ursäkta om jag var otydlig.
 0
Niklas Öhrström (1 Juni 2012 17:52):
Det verkar som att Simon Åslund inte läst boken. Där står det att man främst ska förtäta mellan förorterna och att förorterna ska skyddas från som lyxrenoveringar. Förorterna ska enligt OA vara ungefär som idag.. Fast istället för att låta en trafikled eller grönbarriär isolera förorten från en annan förort föreslår OA att det istället ska bli lätt genom att det finns ett nät av gator (dvs offentlig och överskådlig yta) som binder samman snarare än isolerar.

Sedan så är OA inte så kategorisk som Simon Å försöker påskina. Gatunät finns ju i en del modernistiska förorter och det tas upp. Problemet uppstår när det inte finns offentliga tydliga ytor eller när det som binder samman orter inte är till för människor.

Har du, Simon Åslund, bott i modernistiska förorter utan gatunät?
+1
Niklas Öhrström (1 Juni 2012 17:56):
Noho/Jon:
Om Stockholm skulle byggts med Malmö som förebild de senaste 30 åren skulle vi knappast inte haft några uteslutande förorter. Staden skulle hänga samman och staden skulle ha plats för fler än de med feta plånböcker.
 0
Fredrik Svensson (1 Juni 2012 18:43):
Jag tror att om man bor utanför speciellt Stockholm uppfattar klimatet inne i stan som kallt av den enkla anledningen att de flesta som i dagens samhälle är inne i stan faktiskt inte bor där, de passerar oftast bara igenom den.
+4
Jan Wiklund (1 Juni 2012 19:31):
Fredrik: Ja, sannerligen, Stockholm har förändrats under de 40 år jag har bott här. Det Jacobs kallar "mångfaldens självförstöring" är i full sving. Egentligen började det redan på 70-talet med renoveringarna och sammanslagningen av lägenheter. Men på allvar kunde man märka av klimatförändringen under 90-talet.

Givetvis beror det på att den riktiga staden, som inte är förort, är så liten och att så många slåss om den. De rikaste vinner, och de är sällan särskilt trevliga.
+4
Erik Tysk (1 Juni 2012 20:31):
För att förtydliga min åsikt: Bor man i en stad får man acceptera ljud utifrån gatan. Ligger det en nattklubb runt hörnet får man acceptera den också - eller flytta. Men jag har svårt att förstå varför man måste acceptera högljudda grannar bara för att man bor i en storstad. Visst om man har en fest någon gång ibland, exempelvis på sin födelsedag eller liknande, men inte dom som har vilda fester flera gånger i månaden. Man måste ju kunna få koppla av inne i sin egen bostad oavsett om den ligger på Manhattan eller ute i norrlands ödemarker.
+1
Jon Cederberg (2 Juni 2012 20:29):
@Erik: Jag berättar bara ATT det funkar så runt Möllevången. Det är inget Andersson tar upp som en skyldighet. Att grannar inte avsiktligt ska störa varandra tycker jag är normalt, men verksamheter som rockklubbar ska inte behöva stänga för att någon sålt villan och köpt bostadsrätten ovanför. Vill man bo i staden och njuta av dess utbud bör man inte omöjliggöra det.
 0
Fredrik Svensson (2 Juni 2012 20:48):
Jan Wiklund: Jag skulle nog snarare påstå att de som bor i stan oftast är väldigt trevliga oavsett inkomst. De som bidrar till den hårda attityden är oftast de som bara passerar förbi. Det är också svårt som utomstående att se livet på gårdarna och livet som faktiskt pågår där.
+3
Jan Wiklund (3 Juni 2012 12:48):
Fredrik: Säkert är alla människor, mer eller mindre, trevliga individuellt. Dock: Om det blir för mycket av en sort så känner sig dom som inte hör dit som att dom, ja just det, inte hör dit.

Detta kan beskrivas som "kallt", som "utfrysning". Ett mer vetenskapligt sätt att beskriva det skulle kunna vara frånvaro av sociala relationer, frånvaro av social responsivitet - eller kanske en lätt fientlig eller avståndstagande social responsivitet.

Om man har stött på detta några gånger i samband med samma plats eller evenemangstyp behöver avståndstagandet inte längre demonstreras, man märker det i alla fall. Man märker det till och med när de personer som tidigare demonstrerat avståndstagande anstränger sig för att inte visa avståndstagande. Ansträngningen märks, och markerar även den ett avståndstagande.

Följden blir att man håller sig undan. Det är för kallt. Revirpinkningen har fungerat.
 0
Fredrik Svensson (4 Juni 2012 00:02):
Jan Wiklund: Jag håller med dig till fullo!
 0
Mattijahs (26 Juni 2012 10:58):
Har ni lagt ner Uppsala-sektionen?
 0
Emanuel Alfredsson (6 Juli 2012 15:24):
Jag undrar om "Vykort.." finns som ljudbok.
 0
Olof Antonson (6 Juli 2012 18:35):
@Mattijahs: Det behövs troligtvis fler aktiva personer i Uppsala som skriver inlägg med mera. Man får vara några stycken för få ett kontinuerligt flöde, och det är inget som gör sig självt.
 0
Olle Jansson (27 Juli 2012 10:52):
Mattijahs: Ang. Uppsala-sektionen. I denna kan jag egentligen endast svara för mig själv. Jag var tidigare i Gbg och var där aktiv och gjorde även några försök att aktivera mig för Uppsala. Nu är emellertid mina möjligheter att lägga ner tiden för en sådan verksamhet lite mer begränsat men framförallt så har jag personligen inte samma koppling till staden så är det många gånger så att jag har lite svårt att engagera mig eller sätta mig in i frågor, såsom exempelvis Seminarieparken. Personligt engagemang bygger på personligt intresse och jag bryr mig helt enkelt inte så mycket om Uppsala som stad.

Däremot är det överhuvudtaget så att intresset från andra att faktiskt göra något av saken är begränsad och därigenom saknas det, som hr. Antonson säger ovan, något flöde. Tyvärr verkar det ju vara så att diverse gnällspikar med begränsad vilja till konstruktiv debatt är lättare att hitta än folk som vill lägga ner tid och energi för att engagera sig.

Däremot förekommer det ju en viss debatt i UNT, där personer som har intresserat sig för Yimby skriver.
 0
Anders Gardebring (31 Juli 2012 00:20):
Jag jobbar just nu med att koppla ihop yimby uppsala med yimby stockholm och malmö. Det innebär att man kommer kunna logga in med samma konto på alla de siterna och att forumet blir delat. Kanske kan det bidra till att skapa upplevelsen av att det händer lite mer här (eftersom forumet i Stockholm är mer välanvänt) och på så sätt få lite mer liv även här. Man kan ju hoppas om inte annat :)
 0
Anders Gardebring (31 Juli 2012 23:40):
Så. Nu är flytten klar. Hojta till om ni ser något knasigt.
Allt ska vara med, även foruminlägg, uppladdade filer osv.
 0
Karl (26 December 2016 13:47):
Så här fem år senare fick jag anledning att återvända till Ola Andersson och hans mycket värdefulla och konstruktiva idéer om hur Stockholm kan bli mer urbant. Bostadsbyggandet har ju kommit igång nu, men finns det några exempel på att man t.ex. har börjat försöka binda ihop förorter på det sätt som Andersson skissar i boken? Dåliga exempel finns det väl fortfarande gott om, men finns det några genuint bra? Någonstans utanför innerstaden måste väl politikernas strävan efter den urbana promenadstaden ha börjat slå igenom?
 0
Donald T (31 Mars 09:09):
MALMO, SWEDEN IS THE MOST DANGEROUS CITY IN WESTERN EUROPE
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8574 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

@yimbysthlm på Twitter