Utskrift från www.yimby.se
....

YIMBY lämnar in yttrande om Program för Marieberg

 
YIMBY har lämnat in ett yttrande om program för Marieberg


Bild från planprogrammet.

YIMBY ser med stor glädje att den länge omdiskuterade omdaningen och förtätningen av Marieberg nu äntligen kan börja realiseras. Programmet syftar till förtätning så att nya stadsrum tillskapas och därmed ge plats för fler bostäder, fler arbetsplatser mer handel, torg och aktiva parkmiljöer. Det liggande planförslaget innehåller flera positiva nyheter men tyvärr också inslag som delvis förvärrar en redan dålig stadsstruktur.

Innerstad eller förort - Förhållningssätt till Mariebergs omdaning

Det finns några faktorer som gör att man starkt kan ifrågasätta om Marieberg ska kunna räknas som en innerstadsdel eller som en närförort. Det kanske mest uppenbara är frånvaron av urbana kopplingar mellan Marieberg och resten av innerstaden. En annan faktor är gatustrukturen som har modernistika drag i form av matargator snarare än rutnät. En tredje faktor är avsaknaden av urbana slutna kvarter och en fjärde den låga befolkningstätheten.


Planområdet.

Det som talar till Mariebergs fördel är att många av byggnaderna har lokaler i bottenplan och att centrumfunktionerna är utspridda längs stråk istället för samlade i ett centrum. Antalet arbetsplatser är någorlunda högt i förhållande till antalet boende. Dock är det till stor del begränsat till få, men stora, arbetsgivare.

Ett mål med Mariebergs omdaning bör vara att stadsdelen i framtiden ska kunna fungera som en livaktig del av innerstaden, precis som Södermalm eller Norrmalm. Stadsdelen ska därigenom vara välkomnande för alla - inte bara för dem som bor eller arbetar där. Att underlätta för gångflöden är en nyckel till att ge stadsdelen mer liv och göra den tryggare.

För att åstadkomma en innerstadsdel bör planeringen följa samma prioriteringsordning som skedde då resten av innerstaden (malmarna) planerades - senast i och med Lindhagenplanen från 1866. Först och främst handlar det om att tillskapa en översiktlig gatustruktur. Hur ska stadsdelen hänga samman och hur ska den sitta ihop med omgivande stadsdelar. Gatorna ska utgöra allmän plats. Därefter bestämmer man sig för vad som är byggbar kvartersyta och vad som ska vara torg eller park som ska vara tydligt offentliga platser. När dessa steg är avklarade kommer man till generella stadsplanebestämmelser som i stort reglerar ungefärliga byggnadshöjder, eventuellt (men inte nödvändigtvis) vilken färgpalett som ska gälla, hur stor del av byggnaden som måste ligga intill fastighetsgräns och hur stor del av bottenvåningen som ska innehålla publika lokaler. Det sista steget handlar om gestaltning av stadsrum och byggnader. Detta behöver egentligen inte regleras i detalj men detaljplaneordningen föreskriver ändå sådant av någon anledning.

Sett ur det perspektiv som anförts ovan innehåller planförslaget en hel del positiva saker men tyvärr också ett antal brister. YIMBY väljer därför att presentera ett alternativt förslag som tar sin utgångspunkt i det ovannämnda perspektivet och de synpunkter som följer här nedan. YIMBYs planförslag illustreras i bilden i slutet av yttrandet och är en vidareutveckling av en tidigare strukturskiss som utarbetades gemensamt av White, Rosenberg arkitekter och Spacescape.


Externa och interna urbana kopplingar

I dag saknar Marieberg tillfredsställande urbana kopplingar till omgivande stadsdelar då området i likhet med många andra samtida förorter planerades som en enklav. Den mest uppenbara kopplingen österut är Västerbrons förlängning mellan Västerbroplan och Drottningholmsvägen. Västerbroplan är idag en ickemiljö där gång- och cykeltrafikanter prioriterats ned på bekostnad av biltrafiken. Västerbroplan har dock stor potential genom sitt läge med potentiella stråk mot Fridhemsplan, Södermalm och Rålambshovsparken. Planprogrammet nämner vikten av att förstärka kopplingarna till Rålambshovsparken. Detta gör man genom att förenkla trafiksituationen något med borttagna körfält på Västerbroplan och en trappförbindelse. Kopplingen skulle dock kunna förstärkas ytterligare.

YIMBY föreslår, utöver planförslaget, att Rålambsvägen fortsätter, med fria siktlinjer mot parken, som en monumentaltrappa. Trappan kan gärna utformas med Spanska trappan i Rom som förebild. I planprogrammet föreslås två byggnader på platsen. Den ena bryter siktlinjerna mot parken. YIMBY föreslår att dessa istället byggs som högre visuella markörer på var sin sida om trappan. Detta gör att siktlinjer tillskapas och stadsdelens kontakt med parken framhävs. En av byggnaderna bör innehålla hissar ner till parken så att tillgängligheten säkerställs även för rörelsehindrade.

De urbana kopplingarna mot norr är bristfälliga. Anledningen är att Drottningholmsvägen idag utgör en stor barriär. YIMBY menar att denna led på sikt måste göras om till en aveny med körfält i samma plan, där tvärgatorna in mot stadsdelarna bildar korsningar med denna aveny. Dess mittremsa utgörs idag av Thorildsplans tunnelbanestation. Denna skulle kunna däckas över med ett däck vars nivå skulle ligga runt en meter över gatans nivå. Tyvärr skulle däcket pga. sin ringa tjocklek troligtvis inte medge någon plantering av träd. Däremot skulle det kunna ge plats för t.ex skateboardramper eller mindre basketplaner. Detta koncept har t.ex. provats på Sønder Boulevard i Köpenhamn. Bara fantasin sätter gränser för vad mittremsan skulle kunna användas till. Idag är Drottningholmsvägen istället en trafikled där det endast finns två möjligheter för gående att korsa mellan Lindhagensplan och Kristineberg, en sträcka på runt en kilometer. I båda fallen handlar det om otrygga tunnlar. En framtida aveny bör istället ha tätt mellan övergångsställena.

Planprogrammet säger inget om Drottningholmsvägens framtida status. Inte heller föreslås några åtgärder i den delen av planprogrammet. YIMBY föreslår att den oanvända bullerstörda remsan av Konradsbergsparken närmast Drottningholmsvägen bebyggs med en smal kvartersrad. Det gör att stadsdelen vänder sig mot ett framtida, sammanbindande stråk, vilket på sikt ger bättre förutsättningar för stadsdelen att integreras i staden.

Inom planområdet finns det urbana kopplingar som främst utgörs av tvärgator mellan Rålambsvägen och Gjörwellsgatan. Dessa uppfattas i många fall som halvprivata. Exempelvis är det svårt för utomstående att veta om Signalgränd leder in på en privat innergård eller om det är en offentlig park man passerar. Den offentliga gestaltningen kan tydliggöras genom breddning av denna gata och genom att göra den genomgående (så som planprogrammet föreskriver) med fria siktlinjer mellan Rålambsvägen och Gjörwellsgatan. Urbaniteten kan tydliggöras genom att förlägga verksamhetslokaler i DN-komplexets bottenvåning ut mot Signalgränd. YIMBY menar att ytterligare två tvärgator, Wennerbergsgatan och Svedbergsstigen bör göras genomgående. Dessutom föreslår vi en omdragning av Atterbomsvägen så att den bildar en T-korsning med Gjörwellsgatan.

Området kring Fyrverkarbacken är idag byggt som en enklav. Planförslaget syftar till att förlänga gatan till Västerbron, vilket är mycket bra. Vi föreslår en ännu mer finmaskig kvartersstruktur mot Västerbron, samt att Fyrverkarbackens ytslösande slinga med inlagt parkeringshus ersätts med två kvarter.

Stadsdelens koppling mot norr kan delvis skyllas på bebyggelsetypologin mot Konradsbergsparken. Man skulle kunna tro att man gjort sitt bästa för att göra parken så otillgänglig det bara går från stadsdelens huvudgata, Rålambsvägen. Därtill är det mycket svårt att hitta till tunnelbanestationen om man inte är väl förtrogen med områdets geografi. Taffelberget är utformat som en barriär och de gångvägar som leds i portiker genom bebyggelsen upplevs som halvprivata. Längre norrut vid Lagerlöfsgatan har man förlagt ett antal punkthus i park som gör att "parken" intill istället blir halvoffentlig grönyta. Sådant ger varken trygga gårdar eller någon park där alla känner sig välkomna. Planprogrammets svar på detta är av någon outgrundlig anledning att bygga ännu fler punkthus i park (något man även föreslår där Klastorpsskolan idag ligger). Detta borgar för stora lokala protester då det leder till ytterligare privatisering av parkytan. YIMBY föreslår istället att punkthusen inordnas i en kvartersstruktur och att gatorna hjälper till att att gränsa av den offentliga parkmarken från den privata kvartersmarken. Det gör att alla kan känna sig välkomna i parken och att de boende kan känna sig trygga på innergården.


En förlängning av Viktor Rydbergs gata är nyckeln till förtätning norr om Engelbrektsskolan, som idag är en barriär. T ex kan man uppföra en hög fondbyggnad i Drottningholmsvägens siktlinje.

Utöver de ovan föreslagna kopplingarna föreslår vi att Viktor Rydbergs gata förlängs norrut på en ramp ovanför E4:an. Som ett led i att konvertera Drottningholmsvägen till stadsgata förlängs Konradsbergsgatan mot dagens avfartsramp från E4 österut på Drottningholmsvägen. Den delen blir av naturliga skäl enkelriktad. E4:ans avfartsramp får trottoarer som fortsätter i trappor till trottoaren på Viktor Rydbergs gatas förlängning. Görwellsgatan förlängs rakt norrut mot Lindhagensplan istället för dagens sexfiliga viadukt rakt genom parken. Istället får Görwellsgatan med sina färre körfält och bredare trottoarer utgöra en mer smäcker gräns mellan Rålambshovsparken och Konradsbergsparken.


Visionsbild från planprogrammet

Täthet/närhet

Marieberg/Fredhäll är idag administrativt en del av innerstaden som till största delen bebyggdes efter modernismens stora genombrott. Planprogrammet nämner att området är förhållandevis glest och att de höga hus som förekommer i området inte kunnat uppväga detta. Boendetätheten är endast runt en tredjedel av boendetätheten i kvartersstaden. Glesheten är en direkt följd av modernismens ideal där man prioriterade mycket solljus in i alla lägenheter framför behovet av urbanitet, närhet och tillgänglighet. De negativa följderna av utspridning är att en mindre andel av stadens befolkning kan bo centralt och därmed biloberoende. En annan följd av gleshet/utspriddhet är segregation. Glesheten är något som i och med detta planförslag bör åtgärdas genom att använda sig av en bebyggelsetypologi som är yteffektiv, dvs kvartersstad i huvudsak i form av slutna kvarter.

Kvarter och rumsintegration

YIMBY menar att kvartersstaden bör stå som förebild för det framtida Marieberg. Anledningen är enkel. Klassiska slutna kvarter ger förutsättningar för att bygga tätt utan att det upplevs som kompakt. Genom den finmaskiga fastighetsindelningen har kvartersstaden en stor variation i gestaltning som modernistiska områden (dit vi räknar Marieberg) inte kan mäta sig med. En sluten kvartersstruktur gör gatan mer väldefinierad och fri från otrygga, mörka prång. Det är med påtaglig förvåning vi läser följande i planprogrammet (sid 22):

Om ny bebyggelse uppförs i kvartersform, ska strukturen vara genombruten för att ge bästa möjliga ljusförhållanden på bostadsgården och i omkringliggande offentliga miljöer. Uppbrutna kvarter ger också en luftigare stadsstruktur som relaterar till det byggnadssätt som finns i Marieberg idag. Ett uppbrutet kvarter kan också bidra till en naturlig variation inom kvarteren, både i höjd, volym och i uttryck.
- Planprogrammet sidan 22.

YIMBY kan konstatera att modernismens dogmor - mot bättre vetande - sitter i hårt men måste påtala att de mest populära stadsdelarna och det som Stockholm idag lider störst brist på är den typ av kvarter som återfinns i kvartersstaden. YIMBY frågar sig varför vi inte passar på att åtgärda denna brist. Det må vara svårt att bryta gamla vanor men är det faktisk efterfrågan eller överspelade ideologier som ska styra stadsutvecklingen? Vi har mycket svårt att se någon anledning till att nytillkommen bebyggelse måste återanvända Mariebergs befintliga ytslösande bebyggelsetopologi. Låt vara att befintliga byggnader kan vara svåra att inordna i slutna kvarter. Men man bör absolut inte medvetet upprepa Mariebergs stadsplanemässiga tillkortakommanden.

YIMBY ställer sig mycket frågande till påståendet att variation skulle vara lättare att uppnå om volymerna hålls åtskilda. Som nämnts ovan så är variation snarare beroende av en finmaskig fastighetsindelning snarare än påtvingade glipor in mot kvarterens mitt. Som också ovan nämnts har detta förfarande fungerat mycket bra i den befintliga kvartersstaden. Däremot är det lite si och så med variationen i dagens Marieberg/Fredhäll, där uppbrutna strukturer idag är förhärskande.


En uppbruten struktur ger i sig inte någon variation i stadsbilden vare sig vi befinner oss i Alby...


...eller i det aktuella området.


Slutna kvarter med finmaskig fastighetsindelning har helt andra förutsättningar för variation.

Ny kvartersbebyggelse bör således vara sluten mot gatan, med kvartersstadens bebyggelsetopologi som förebild. I den mån det går bör man sträva efter en finmaskig fastighetsindelning och införa en regel om minsta antalet byggherrar inom samma kvarter (helst minst tre-fyra). Som regel bör det finnas publika lokaler i bottenplan (våning 0) ut mot trottoar. YIMBY föreslår att våning 1 och eventuellt 2 används som kontor. Detta gör att bostäderna, som är förlagda i våning 2 (eller 3) och uppåt, inte störs av den verksamhet som försiggår i bottenplanens verksamhetslokaler. Detta möjliggör för verksamheter även kvälls- och nattetid såsom restauranger, klubbar med mera utan att påtagligt störa de boende.

I de kvarter som består av befintliga punkthus kan förtätning ske på initiativ av de boende genom lägre volymer på 1-2 våningar. Dessa volymer hjälper till att sluta till gaturummet och erbjuder plats för publika lokaler.


Högre bebyggelse


Bild: S-kansliet/Stadshuset

I planprogrammet (sid 22) går att läsa följande:

Nya kvarter kan ses som en hybridform av ett traditionellt slutet stenstadskvarter och ett mer uppbrutet Mariebergskt byggnadssätt som till exempel punkthus eller lameller. Hybridstrukturen ger möjlighet till fortsatt bebyggelse med inslag av höga hus.
- Planprogrammet sidan 22.

Som vi nämnt ovan vore det mycket olyckligt att kompromissa bort stadsmässigheten på detta sätt. En helt sluten kvartersstruktur utesluter inte på något sätt högre bebyggelse. Kungstornen är Stockholms kanske finaste exempel på detta. St. Erikstornen är ett annat exempel (även om S:t Eriksområdet har en del andra strukturella problem) liksom det nya vita höghuset på Nordvästra Kungsholmen.

Det går alldeles utmärkt att kombinera en sluten kvartersstruktur med högre bebyggelse.

Det har från olika håll framförts önskemål om att tillföra högre bebyggelse till Marieberg. Man anser kort och gott att Marieberg genom sitt läge är väl lämpat för högre bebyggelse. YIMBY kan inte annat än instämma. Marieberg är visuellt exponerat. Högre bebyggelse kan vara identitetsskapande. Höga hus har också stöd i RUFS 2010 som säger följande (sid 114).

Stockholmsregionen behöver fler landmärken som skapar identifikation. Tillkomsten av landmärken i form av byggnader eller konstverk som stärker både regionens och ett områdes identitet bör stödjas.
- RUFS 2010

Högre bebyggelse syns mer och därför menar vi att man bör lägga extra mycket energi på en lyckad gestaltning. Arkitekttävlingar kan vara ett sätt att åstadkomma detta. Citatet på sid 22 i planprogrammet kan (som vi nämnt ovan) eventuellt tolkas som att högre bebyggelse inte ska ha någon integration med gaturummet. Wennergren Center och Folksamskrapan är exempel på sådan bebyggelse och inga bra förebilder. YIMBY menar istället att man tvärtom måste sätta som krav att högre volymer måste samspela med gaturummet - Med publika lokaler i bottenplanet.

Högre bebyggelse får inte användas som en ursäkt för att bygga uppbrutet och stadsfrånvänt.

YIMBY vill trycka på att det finns ett antal lägen som är mer lämpade för högre bebyggelse än andra. Punkter där siktlinjer sammanstrålar är ofta lämpade för högre bebyggelse. Anledningen är att de då syns från flera håll och kan bidra till att öka överblickbarheten. Skugga är en annan faktor som gör det lämpligt att bygga högt i sydsidan av breda trafikleder/gator. Dessa punkter redovisas i bilden i slutet av yttrandet.


Parker

Parker utgör en viktig funktion i staden. Under lång tid har man utgått ifrån att "ju mer grönyta desto bättre". Detta förhållningssätt har de senaste åren kommit på skam då det visat sig att det inte är mängden grönyta som har att göra med den upplevda tillgången, utan i vilket sammanhang grönytan är integrerad (se t.ex Alexander Ståhles licentiatavhandling Mer park i tätare stad). Är grönytan inramad i ett urbant sammanhang är det lättare att hitta dit och du ser den oftare. Därmed blir grönytan mer värdefull ur ett rekreationellt perspektiv. En grönyta som istället göms undan eller att staden trappas ned i exploatering närmare parken gör att stråken leder bort. Då blir grönytan mindre värdefull oavsett hur stor den är. Under lång tid har man på detta sätt slösat med kommunal mark genom att förlägga "gröna" barriärer mellan bostadsenklaverna i förorter. Förorternas inre gångstråk har lett bort från grönområdet. Att knapra lite på grönytan behöver inte vara något negativt om detta i förlängningen leder till att grönytan blir mer tillgänglig.

Ett mål med omdaningen av Marieberg bör vara att göra parkerna lättare att nå. Planprogrammet föreslår att byggnader, mer eller mindre fritt, placeras ut i Konradsbergsparken. Detta är ett sätt att göra parken både mindre och samtidigt mer svårtillgänglig då marken i byggnadernas närhet kommer att uppfattas som halvprivat. Istället bör nya gator leda fram till parkområdet och i vissa fall till och med passera förbi. Gränsen mellan park och kvartersmark bör som regel utgöras av en gata då gator är offentlig mark. Det gör att alla kan känna sig välkomna i parken. Vi föreslår, till skillnad från stadens förslag, att Konradsbergsparken görs till en tydligt offentlig plats och som är lätt att hitta till och passera. Detta åstadkoms med en rad nya gator och kvarter mot Konradsbergsparken som idag är svårnavigerad. Detta innebär att mängden park minskar marginellt men det betyder också att parken får en större tydligt offentligt gestaltad yta, vilket bidrar till att dess kvalitativa parkegenskaper förhöjs.

Rålambshovsparken, en av Stockholms populäraste parker under sommaren, är idag svårare att nå än Konradsbergsparken. Anledningen är att den mest naturliga kopplingen till Rålambshovsparken, Västerbroplan, är ett för gångtrafikanter svårforcerat trafikinferno. Därtill krävs att man sicksackar sig ner förbi Västerbroavfarten. Planprogrammet nämner helt korrekt att det krävs lokalkännedom för att kunna navigera sig fram till Rålambshovsparken. För rörelsehindrade är det ännu värre. Då krävs rejäla omvägar. Planförslaget medför att mängden trafikyta minskas vilket är positivt. Det föreslås även en ny trappförbindelse vilket också är positivt. YIMBY vill ytterligare förtydliga kopplingen mellan stadsdelen och parken. I planprogrammet föreslås en byggnad i Rålambsvägens siktlinje mot parken. Vi föreslår istället att denna byggnad flyttas något söderut så att en monumentaltrappa leds längs med Rålambsvägens axel rakt ner i parken. I en av de två byggnaderna kan hiss förläggas så att parken görs tillgänglig även över rörelsehindrade.

Mariebergsparken är känslig på så sätt att kompletteringsbebyggelse riskerar att försämra parktillgången snarare än att förbättra den. Det är topografiskt svårt att anlägga nya gator där. Mer bebyggelse eller gator i detta läge bidrar heller inte till att binda samman stadsdelen med andra stadsdelar. Planförslaget är klokt nog försiktigt med att tillföra ny bebyggelse där och det är en ståndpunkt som YIMBY delar. Det är dock en god idé att, som i planförslaget, tillföra ett lamellhus mellan Görwellsgatan och den ryska ambassaden. Strax väster om "Baconhuset" innehåller planförslaget ett kvarter som YIMBY menar skjuter ut för kraftigt i parken. Vi föreslår att det dras något österut så att att det bättre fungerar som en entré, istället för barriär, till parken.

Alla parker måste inte vara skyddade från buller men det är en fördel om det i varje stadsdel är lätt att nå åtminstone en relativt tyst park. Rålambshovsparken, Konradsbergsparken och Mariebergsparken är idag alla utsatta för trafikbuller. Konradsbergsparkens nordsida mot Drottningholmsvägen saknar därför till stor del rekreationella värden. YIMBY föreslår en smal bullerdämpande kvartersrad mot Drottningholmsvägen. Tunnelbanenedgången byggs då om så att en nedgång tillskapas vid parkens nordsida. Detta gör att parkytan minskar men att parkens rekreationella värden ökar.


Rålambshovsskolan

Lokal opinion har uttryckt oro för att man kommer att bygga igen Rålambshovsskolans skolgård. Att döma av planprogrammet verkar de ha rätt.



YIMBY föreslår istället att en envånings sockelvåning uppförs i sluttningen ut mot Västerbroavfarten. Taket på denna sockel kommer att kunna fungera som en fortsättning på skolgården, vars användbara yta då ökar med mer än 50 procent. Detta medför att verksamhetslokaler tillskapas ut mot Rålambshovsparken. Istället för en lägre liggande byggnadskropp föreslår vi en stående visuell markör i skolgårdens sydöstra hörn.


Klastorpsskolans område

Enligt planprogrammet föreslås Klastorpsskolan att rivas. YIMBY besitter inte sådan expertis att vi kan avgöra om dessa byggnader är bevaransvärda eller inte utan litar på det som framställs i planprogrammet. Vi reagerar dock på följande (sid 30 i planprogrammet):

Då föreslås en rivning av den befintliga skolan och platsen kan bebyggas med exempelvis terrasserade bostäder som underordnar sig Fredhälls bebyggelsefront.

Vi är medvetna om att Fredhälls monotona bebyggelsefront är karakteristisk och identitetsskapande. Men vi vill ändå ifrågasätta att framtida bebyggelse måste underordna sig denna. Staden är inget konstverk. Staden är en mekanism och en organism för att skapa närhet till andra och annat, och därmed underlätta för mänsklig aktivitet. Byggnader inom en stad finns kvar så länge de fyller de funktioner de är tänkta att fylla. När de inte längre gör det byts de ut mot nya. Så har det alltid fungerat i Stockholm och så fungerar det i alla städer. Även Fredhälls snedställda funkislådor kommer någon gång i framtiden att successivt bytas ut mot något annat.

Frågan är om ny bebyggelse därigenom ska underordna sig något vi vet inte kommer att bestå för evigt. Vi menar tvärtom att man medvetet kan bryta mot den befintliga monotona bilden och därigenom skapa variation. Mer variation lär ändå komma när funkisbyggnaderna börjar bli uttjänta och byts ut någon gång i framtiden. Som nämnts tidigare i yttrandet föreslår YIMBY att Atterbomsvägen dras om mot Gjörwellsgatan. Detta lämnar utrymme för en helt ny kvartersstruktur som blir ett embryo till stad i skärningen med Fredhäll.


YIMBYs förslag

Först en bild på det aktuella planförslaget:

Klicka på bilden för att se en större version.

YIMBY har utarbetat ett alternativt förslag som illustreras i nedanstående kartbild. Förslaget tar fasta på det som hittills tagits upp i detta yttrande. Svart anger befintliga byggnader. Rött markerar föreslagen normalhög bebyggelse (cirka 4-12 våningar). Orange anger lägre byggnadsvolymer (1-2 våningar). Vinrött anger lägen som enligt oss är lämpliga/möjliga för högre bebyggelse (cirka 13-50 våningar).


Klicka på bilden för att se en större version.

YIMBY föreslår att Konradsbergsparken blir lättare att nå genom nya gator. Konradsbergsparken fredas från Drottningholmsvägens trafikbuller genom en en smal kvartersrad anläggs däremellan. Gjörwellsgatan får en rakare sträckning mot Lindhagensrondellen. Därmed blir Rålambshovsparkens norra del mindre inklämd mellan trafikstråken. Den nya gatan kommer istället att utgöra gränsen mellan Konradsbergsparken och Rålambshovsparken.

I YIMBYs förslag förlängs Rålambsvägen med en vackert gestaltad monumentaltrappa ner mot Rålambshovsparken. Detta markeras med två högre volymer på var sin sida där en offentlig hiss förläggs.

Nya kvarter är som regel slutna. I kvarter med befintlig bebyggelse bör ambitionen vara att, på de boendes initiativ, kompletteringsbygga med lägre volymer med plats för publika lokaler. SVD-SWECO- kvarterets samspel med Görwellsgatan är bristfälligt. Fasaden mot trottoar har många mörka prång. Därtill finns det förgårdsmark som förtar gatans stadsmässighet. I planförslaget kommer det fortsättningsvis finnas mörka prång mot östsidan. YIMBY föreslår att kvarteret kompletteras med en eller två sockelvåningar som följer längs med gatans sträckning, helt utan prång eller förgårdsmark. Denna sockel ska bereda plats för publika lokaler.
Gå med i YIMBY Stockholm
Facebook
Delicious
Pusha
Kommentarer:
+3
Jens (23 Juni 2012 09:38):
Stående ovationer till YIMBY för allt det arbete ni lägger ner! Jag är övertygad om att konstruktiva yttranden som detta fungerar som väckarklockor för tjänstemännen på Stadsbyggnadskontoret och framförallt får dom att förstå att det finns fler röster i stadsbyggnadsdebatten än alla NIMBY:s som syns på samrådsmöten och på lokalblaskornas insändarsidor. Det är fantastiskt kul att vi har en stor och växande stadsvänlig organisation som får allt större utrymme i debatten. Våra barn kommer att tacka YIMBY för att de får möjligheten att bo i en riktig stad!
+2
Emanuel Alfredsson (23 Juni 2012 12:22):
Flyttar jag in till STHLM blir det i Marieberg. Och då i detta komplexet som vi förespråkar. Söder är för drygt för mig.
+1
Oscar A (23 Juni 2012 14:31):
"Slutna kvarter med finmaskig fastighetsindelning har helt andra förutsättningar för variation." Jag kan bara hålla med till hundra procent; betydelsen kan inte nog understryckas.

När gör ni ett yttrande om förslagen till bebyggelse på galoppfältet i Täby, som enligt politikerna skall få en statsmässig karaktär, men där nuvarande förslag inte lyckas med det?
+1
Niklas Öhrström (23 Juni 2012 15:18):
Oscar:
Samma principer som vid annat stadsbyggande bör kunna appliceras även i Täby. Själv har jag dålig kännedom om området (topografi, befintlig bebyggelse, befintlig bebyggelse, gångflöden osv) och överlåter åt de som känner området bättre att arbeta ihop något.

Yimbys yttrandeskrivande bygger ju på medlemmarnas initiativ och man är alltid välkommen att skriva ihop något som medlem :)
 0
Håkan (23 Juni 2012 16:14):
Fint förslag! Hoppas åtminstone "förparkningen" blir av, skulle gärna bo i ett av de nya husen med utsikt mot parkerna på Yimbys karta.
 0
Anders (23 Juni 2012 18:11):
Imponerande gjort av YIMBY! Fantastiskt ambitiöst och välarbetat. Men har det någon betydelse? Har YIMBY något exempel där YMBYS åsikter rent konkret har påverkat utformningen av ett nybygge? Det vore spännande att få veta!
Men som ovan sagt, stående ovation för ambitionen.
+1
Niklas Öhrström (23 Juni 2012 19:13):
Anders:
Tack och kul att höra.
I våra yttranden om Norra Station/Hagastaden och Albano har man tagit direkt intryck av våra förslag (finns säkert fler exempel).

Sedan får man se det som ett långsiktigt arbete. Mitt intryck är att förslagen numera är betydligt mer stadsmässiga än när Yimby var nystartat. Sedan är det kanske svårt att tillskriva detta Yimby helt och hållet. Yimby har hursomhelst varit en drivande kraft i att visa på att det finns attraktiva alternativ till den modernistiska planeringen.

Men det gäller att vara aktiva överallt. Häromåret kom ett förslag på miljonprogramsområde upp i Sigtuna kommun. Där har vi inte varit lika aktiva som i den mer centrala kommunerna.
+1
Jörgen Sundström (24 Juni 2012 00:16):
En gång förort alltid förort verkar vara devisen. I planprogrammet tar man klar ställning för uppbrutna kvarter. Stockholms nya stadsarkitekt har ju också varit noga med att påpeka att det finns andra sätt att bygga än kvartersstad. Jag tror att det behövs en helt annan politisk vilja från de styrande.

Men Yimbys förslag är i alla fall bra. Man får se det som ett långsiktigt arbete att få till en förändring.
 0
Olle (24 Juni 2012 13:29):
Bra med ett debattinlägg som ifrågasätter dogmen att ny bebyggelse alltid måste anpassas till den som redan finns. Å andra sidan blir det lätt en dogm att göra tvärtom, så att husen måste vara hopbyggda till varje pris. Om hus är hopbyggda eller inte har inget med variationen att göra, och jag hittar inga argument i texten för att kvarteren måste vara slutna, det känns mest som tyckande.
Just Fredhäll är väl ett väldigt bra exempel på en sådan där småskalig fastighetsbildning som Yimby vill se, med väldigt stor variation i ägandet, och både hopbyggda och fristående hus. Och en hel del smålokaler i bottenvåningarna. Sådana där saker är lätta att kolla upp, så det är lite synd att missa en så enkel grej i utlåtandet.
Sedan är väl Stora Nygatan rätt dåligt som exempel på visuell variation, alla hus är putsade och ungefär lika höga och ser ungefär likadana ut, precis som de gör i Fredhäll. Så på det sättet är det ingen särskilt bra förebild. Men fastighetsstrukturerna i både Fredhäll och Gamla stan ger en bra grund för variation i innehållet.
Kopplingen från Atterbomsvägen ser spännande ut, men mittaxeln mellan Konradsberg och lärarhögskolan behöver rensas och förtydligas.
 0
Erik Tysk (24 Juni 2012 15:05):
@Olle:

Ett av de starkaste argumenten för slutna kvarter (och som yimby ständigt påpekar, detta yttrande inkluderat) är att det skapar tydliga skillnader mellan offentligt och privat. De boende i (det slutna) kvarteret får en trygg och helt privat innergård, och för övriga råder det ingen tvekan ifall grönytan brevid är en offentlig park eller någon slags förgård till bostadsbebyggelsen.

I övrigt så är inte "helt ihopbyggda" hus någon direkt nödvändighet för just variation. I tex. Tokyo är det tom förbjudet att bygga samman hus med varandra, och där finns det ju stor variation om något. Det yimby menar med att slutna kvarter skapar mer variation är förutsatt att det även innbebär finmaskig fastighetsindelning. Alltså att det inom ett kvarter finns flera byggherrar som bygger olika hus. Även om det kommer vara i ungefär samma höjd och ha samma färgpallett kommer det bli mer varierat än när en och samma byggerre smäller upp tre-fyra-fem identiska lammellhus i en skogsdunge. Att du tycker Stora Nygatan är lika monoton som Fredhäll får stå för dig. Det är som sagt lätt att kolla upp, och jag är övertydag om att en majoritet skulle enas om att variationen är mycket högre i tex. Gamla stan än i valfri modernistiskt planerad förort.
+1
Jens (24 Juni 2012 17:46):
På tal om slutna kvarter så byggs det ju aldrig sådana längre, helt slutna alltså. Oftast lämnar man en av sidorna öppen av en eller annan anledning och enligt mig, som har bott i både slutna och "halvslutna" kvarter, är det extremt stor skillnad mellan känslan av privat och offentligt i de båda varianterna. Varför bygger vi inte slutna kvarter längre? Är det verkligen brandskyddsregler som sätter stopp och borde det i så fall inte gå att komma runt på något vis?
 0
Martin Kolk (25 Juni 2012 00:19):
Jag tror att den huvudsakliga anledningen till att det inte byggs så mycket slutna kvarter är a) att det blir mindre ljus (12 våningar med så små gårdar som i förslaget blir väldigt mörkt) och b) att det anses olyckligt att begränsa tillgången för allmänheten till öppna/gröna ytor i innerstaden. Jag kan ha mycket sympati för det senare argumentet och ser inte varför man nödvändigtvis ska privatisera innergårdar i Stockholm.

Osäkerhetsargumentet känns väldigt främmande i ett svenskt sammanhang och kommer nog snarare från en amerikansk diskurs kring otrygghet. Jag tycker man kan bygga kvartersstruktur utan att nödvändigtvis privatisera och begränsa tillgången till gårdsutrymmena helt. Staden är trots allt till för alla och inte bara de som råkar äga lägenheterna i fråga. Området kring västra delen av brännkyrkagatan tycker jag är ett ganska bra exempel på mer öppna gårdslösningar.

Vad gäller själva förslaget för Marieberg tycker jag det ser mycket bra ut!
 0
Fred (25 Juni 2012 00:29):
Martin, osäkerhetsargumentet är för mig väldigt relevant för svenska sammanhang. På en sluten innergård kan ungarna leka och föräldrarna vara trygga i att de inte springer ut på någon väg, innergården blir de boendes lilla egna oas.

Det är ju inte så att vi i Stockholm har en brist på öppna/gröna ytor heller, så att vi övergivit konceptet med slutna kvarter övergår verkligen mitt förstånd.

Mörkt? Det hamnar väldigt långt ner på listan över sådant jag bryr mig om när jag söker boende. Blir det en dag viktigt för mig, ja då ser jag inget problem med att behöva betala lite extra för att få en toppvåning... Jag talar nog inte bara för mig när jag säger att det handlar om att väga olika aspekter mot varandra - att ha en innergård smäller mycket högre än en något ljusare tillvaro.

Sedan behöver ju inte solen vara den enda ljuskällan..
 0
Erik Tysk (25 Juni 2012 06:00):
Martin, håller inte med dig alls. Allt i staden är inte alls nödvändigtvis till för alla. Åtminstone inte det som ägs privat. Som tex en innergård. Gator, parker, torg och andra offentliga parker skall självklart vara tillgängliga för alla (och därav vikten på att tydligt skilja på vad som just är privat och offentligt). Tror tvärtom att det i en stad är extra viktigt med just privata, avskilda ytor där man kan "stänga av" det offentliga.
 0
Anders Norén (25 Juni 2012 10:04):
Det finns ett högst konkret skäl till varför slutna kvarter inte byggs: slutna kvarter omöjliggör att samtliga lägenheter får sin 15-kvadrats solterass mot sydväst. Ur byggherrarnas perspektiv betyder det "inte tillräckligt lönsamt". Vi har alltså fått tillbaka funktionalismens solljusmaximering via försäljningsbudgeten.

Ett mer godtyckligt skäl är att stadsbyggnadskontoren inte vill ha slutna kvarter, antagligen för att många av de anställda är funktionalistiskt skolade alternativt uppvuxna på bondvischan och därför är lite rädda för staden. "Genomgående siktlinje genom kvarteret är önskvärd" hette det till exempel i en utredning, trots att "siktlinjen" på ömse sidor av kvarteret slutar i ett annat kvarters husvägg. Ett exempel på vad Yimby Göteborgs Johannes Åsberg kallar "typologiskt trauma".
+1
Jan Wiklund (25 Juni 2012 11:50):
Personligen tycker jag nog att det är viktigare att det finns något för förbipasserande intressant i bottenvåningarna än att det är helt slutna kvarter. Och gärna att husen är framdragna ända till gatan. En glugg här och var är ingen katastrof.

Här finns lite mer utredning kring detta: http:​/​/​fbe-​studiocollaboration.​unsw.​wikispaces.​net/​fil.​.​
 0
Martin Kolk (25 Juni 2012 12:00):
Erik, problemet är ju att en innergård inte heller är privat även om den direkt begränsar tillgången till allmänheten. Den delas utav ett hundratal personer du inte känner. Du känner dig nog oftast betydligt mer utittad om du ligger och solar topless inne på en privat innergård än i en offentlig park (till skillnad från en villa-trädgård som verkligen är privat). Om något så är väl en sluten innergård vad som bör kallas ett halv-privat utrymme. För att få det att kännas verkligt privat krävs det nog att det bor en väldigt liten och homogen grupp människor, hårda regler och styrning och en situation närmast likt en gated community. Det finns kanske fördelar med saker som cykelsäkerhet och liknande men att beskriva en större innergård som ett privat utrymme tycker jag helt enkelt inte är sant.

Det är ju också intressant att du implicit antar att innergårdarna består av lägenheter som ägs privat, om det är något vi behöver är det ju hyrerätter eller blandade upprätellseformer i Stockholm idag.

Angående solljus så finns det naturligtvis en stark vilja inte bara hos byggbolag utan även hos privat personer för öppna ljusa lägenheter med stora fönster (borde vara uppenbart för alla som läser mäklarannonser). Yimby-åsikten att detta (delvis) borde offras för högre täthet är måhända en klok avvägning men måste nog ses som en ganska extrem minioritetsåsikt.

Kowloon lyfts ofta fram som ett exempel för täthet på yimby men som någon som har vistats i ett antal extremt mörka lägenheter utan solljus i Hongkong så känns det som en sådär vision. Stadsplanering i Sverige har nog varit överfokuserad på den tid människor spendar i sina lägenheter jämfört med tiden i stadsmiljöer men det finns ingen anledning att gå till överdrift åt andra hållet heller.
 0
Anders Norén (25 Juni 2012 13:01):
Eva Minoura på KTH har forskat på hur man i anspråktar gårdar beroende på om de är slutna (halvprivata) eller öppna (halvoffentliga). Resultatet pekar på att de boende verkar använda den halvprivata gården mer än den halvoffentliga.
 0
Oskar Karlsson (25 Juni 2012 13:12):
Intressant debatt. När det kommer till kvarterens struktur så tror jag det viktigaste är att inte överdimensionera kvarteren.
Men jag föredrar nog själv slutna eller nästan slutna kvarter.

Detta är ett skräckexempel, Norilsk i Ryssland.
http:​/​/​i.​imgur.​com/​ms4jJ.​jpg

Tycker det påminner en del om Stockholms modernistiska stadsplanering, fast utan naturen. Tyvärr. gatustruktur verkar saknas i den där staden också.
 0
Jan Wiklund (25 Juni 2012 13:26):
Martin: Man kan ju enkelt kolla hur det är genom att upplåta alla slags bebyggelseformer och kvarter. Då får man verkligen se vad folk vill ha, istället för att som nu bara anta.

För övrigt tipsar Johannes Åsberg på en yimby-tråd om Johan Rådbergs undersökning Attraktiva kvarterstyper (KTH 2000) som kom fram till att slutna kvarter var överlägset mer populära än fristående hus. Jag har inte läst den, jag hänvisar vidare till Johannes.
 0
Johannes Hulter (25 Juni 2012 13:38):
Jan: Rådbergs mfl undersökning påminner en hel del om den Spacescape och Evidens gjorde nyligen. De jämförde en mängd olika kvarter utifrån bebyggelsestruktur och pris (bostadsrätt). Småhus var mest attraktivt och av flerbostadshus var slutna kvarter mycket mer populära än uppbrutna kvartersformer (punkthus, loftgångshus etc).

Rapporten finns på biblioteket så det är bara att beställa och läsa, det är en av mycket få sådana studier som finns. Kollar man med Rådberg så kanske man får skanna av den och lägga upp den på webben, som Spacescapes studie.
 0
Martin Kolk (25 Juni 2012 13:45):
Det är en helt missvisande jämförelse att bara titta på de boende i fastigheten när man jämför en halv-privat innergård och en mer offentlig gård.

Det är kanske så att man vistas mer i en halv-privat en halv-offentlig miljö om man bor i huset. Det man kan vara helt säker på är att alla andra i staden vistas betydligt mindre... På samma sätt är det klart att man allt annat lika föredrar att en halv-privat innergård följer med en lägenhet. Men det tar ju inte heller hänsyn till att man berövar alla andra i staden tillgång till denna.

Att man i en planprocess väljer att privatisera mark till ett litet fåtal ökar naturligtvis hur nöjda det det lilla fåtalet är.

För övrigt så vill jag betona att det är viktigt att skilja på tillexempel lamellhus och punkthus och riktiga statskvarter men med gårdar med någon öppning där alla har tillträde.
 0
Jens (25 Juni 2012 13:46):
Martin: jag håller med om att "privat" kanske inte är helt rätt ord (om man med det menar att det endast är för eget bruk) men avskildheten på en sluten innergård ger i min mening avsevärt mycket mer "icke-offentlig" känsla, även om man inte känner alla som bor och verkar i de omkringliggande husen vid namn. "Halvslutna" kvarter gör, för de som bor i husen, att det inte känns tillräckligt avskilt medan man som besökare känner sig som en inkräktare. Det blir lite varken eller - ett olyckligt mellanting. Denna känsla verkar ju även stödjas av Minouras forskning. Jag ställer definitivt upp på åsikten att allmänheten ska ha tillgång till öppna och gröna ytor, men det måste vara tydliga offentliga platser. Jag skulle bestämt vilja påstå att marken på en innergård därmed nyttjas mer effektivt om kvarteret är slutet runtom än om det finns en öppning åt något håll.

Håller inte heller med dig om att solljus är så eftertraktat som du påstår, det syns tydligt på försäljningspriserna. Även bottenvåningar i Vasastan med ett fåtal fönster ut mot slutna kvarter omgivna av 6+-våningshus (alltså inte tillstymmelse till solinsläpp) är hett eftertraktade och säljs för det som närmast kan beskrivas som fantasisummor. Det är bevisligen något annat än solljus som attraherar köpare.

Jan: utan gluggar blir det ju ännu fler möjligheter till lokaler i bottenvåningarna. Ser inte riktigt att det finns någon motsättning mellan de båda.
 0
Erik Tysk (25 Juni 2012 13:52):
Martin, visst, "halvprivat" är kanske ett bättre uttryck. Och jag tänker väl främst på saker som att ens ungar kan leka skilt från trafik, man kan parera cykeln åtminstone lite säkrare och man kan ha gemensamma grillplatser och dylikt.

Ang. hyresträtter så är det ju så att även en majoritet av dessa är privatägda fastigheter. Och de få som är helt ägda av kommunala eller statliga medel borde även de vara stängda för allmänheten så att dess hyresgäster kan åtnjuta samma privilegium som de som har privata hryesvärdar eller äger sin egen lägenhet.

Lite OT så kan jag också tycka att hetsen kring just hyresrätt som upplåtelseform är överdriven. HAr i fem års tid bott utomlands och hyrt lägenhet direkt från en privatperson. Detta är lika mycket ett förstahandskontrakt som ifall hela huset var hyresrätter. Problemet i Sverige är snarare de sträva regler kring uthyrnig av bostadsrätter. De har skapat en situation då ägarna inte kan hyra ut sina lägenheter i mer än 6-12 månader och man har helt missat tåget med folk som köper lägenheter som investeringar med syfte att hyra ut långsiktigt. Den enda skillnaden mellan Stockholm och ex. Sydney (där jag bla. bott) är att jag skulle kunna flytta till Sydney i morgon, och ha ett förstahandskontrakt i valfri stadsdel inom max en månad. Men detta är kanske en annan diskussion :)
 0
Martin Kolk (25 Juni 2012 14:00):
Jag skummade precis igenom konferensebidraget "Territorial Performance Analysis in (Sub)urbia" av Eva Minoura et al och måste säga att det inte på något sätt stödjer idén att en helt sluten privatiserad innergård används mer. Jämför användandet av typ 1 och typ 2 i dokumentet nedan (lite oklart om typ 2 har offentlig tillgång dock). Även typ 6 klarade sig rätt bra.

Vad som är klart är att punkthusbebyggelse ger omgiviningar som används betydligt mindre. Att det skulle krävas att området helt privatiseras i en sluten gård verkar ju dock inte stödjas alls.

http:​/​/​kth.​diva-​portal.​org/​smash/​record.​jsf?​pid=​diva2:​.​.​

edit, google maps med sökning på värnhemstorget visar att fastigheten i fråga (typ 2) har en offentligt tillgänglig innergård.


För att göra klart min ståndpunkt:

Kvartersbebyggelse är bra och önskvärt och något vi behöver mer av. Det är dock mycket tveksamt att använda argumenten för kvartersbebyggelse för att privatisera innergårdar och stänga ute allmänheten (vilket delvis verkar vara en Yimby-ståndpunkt/dogm). Det går alldels utmärkt att förena stadsmässig kvartersbebyggelse och innergårdar utan att det senare är helt slutna.
 0
Robin Andersson (25 Juni 2012 14:30):
Angående öppna eller slutna kvarter:

Problemet är väl att det nästan bara har funnits med de boendes intressen i planeringen. Kommunen, som borde stå på stadsmässighetens sida i planeringen, har stått som någon objektiv part. Deras roll är ju att bevaka allmänhetens intressen, dvs. att staden är optimerad för dess funktion. Den funktionalistiska arkitekturen i kombination med den modernistiska stadsplaneringen är ju bevis på att stadens planeras utifrån bostadens kvaliteter.

Martin Kolk:

Jag anser att man i stadsplaneskedet inte bör göra skillnad på bebyggelsetyper. Fokus bör snarare ligga på att gatorna är sammanhängande och att de avgränsar "lagom" stora kvarter. Till detta bör vissa generella regler för bebyggelseutformningen också fastslås i en översiktlig "generalplan", för att försäkra att den tillkommande bebyggelsen kommer att bidraga till stadslivet och till stadens funktioner.

Just detta är något som lever kvar betydligt längre än vad enskilda hus gör. Därför är det viktigt att gatustrukturen samt regler för att försäkra om byggnaders bidrag till staden kommer tidigt i planprocessen. Allt annat än detta bör lämnas till ett senare planskede.
 0
Johannes Hulter (25 Juni 2012 14:35):
Martin: Diskussionen om allmänhetens tillgänglighet till innergårdar är ju en annan än frågan om slutna kvarter (i bemärkelsen helt kringbyggda). De flesta innergårdar var tillgängliga förr i tiden, det är de senaste 20 åren som portkoder etc blivit allt vanligare. Anledningen är väl att man vill undvika inbrott, stölder etc.

Det verkar vara en allmän uppfattning (ev. ogrundad) att problemet med inbrott och stölder etc förvärrats. Om det stämmer kan det bero på en kombination av ökad narkotikarelaterad kriminalitet, fler kapitalvaror i källare, cykelrum, förråd etc, och mindre befolkade (övervakade) innergårdar dagtid pga kvinnors förvärsarbete, förskolor etc.

Detta påverkar dock inte bara slutna kvarter. Även uppbrutna kvarter görs otillgängliga, med stängsel, plank, buskar etc. Ett uppbrutet kvarter som är avspärrat ger dock av naturliga skäl ett ännu mer otillgängligt intryck. Problemet med tillgängligheten har alltså inte egentligen med frågan om bebyggelsestrukturen att göra.

Min personliga inställning är att den tydliga uppdelningen mellan offentligt och privat i själva bebyggelsestrukturen är eftersträvansvärd. Det behöver dock inte innebära att innergårdarna görs otillgängliga.
 0
zep (25 Juni 2012 14:40):
Jag håller med Jan. så länge det är ordentliga gator med hus mot trottoar så är allt vunnet. i en struktur och topografi som i marieberg kommer det bli lite apart att till varje pris bygga slutna kvarter. området har en karaktär som man borde bygga vidare på (fast med fler kopplingar och trevligare gaturum för alla trafikanter). tycker också det är olyckligt att nedskriva bebyggelsen i Fredhäll till snedställda och monotona funkislådor. Jag tror inte det är många som skulle ställa upp på den beskrivningen.
 0
Anders Norén (25 Juni 2012 15:14):
Studieobjekt 2 i Minouras konferensbidrag är i och för sig ett slutet kvarter med halvprivat innergård, inte något uppbrutet kvarter. Det går inte att passera genom gården, den enda tillfarten är från en bakgata och det finns områden på gården som inte är synliga från gatan. (I en space syntax-analys är det sådant som genererar "dåliga" värden, i betydelsen liten potential för offentlighet.) Öppningen i kvarteret är dessutom stadsmässigt tillsluten med smidesstaket. Att innergården är så trygg som den är är snarare anmärkningsvärt med tanke på kvarterets läge vid ett torg med stor busstation och systembolag.

I Hammarby sjöstad, som jämförelse, finns bara något enstaka kvarter med samma grad av slutenhet som Minouras exempel 2. Men desto fler av stadsbyggnadskontorens önskvärda "genomgående siktlinjer". (Det vore förresten intressant med en jämförelse av hur gårdarna i Hammarby sjöstad används eftersom där finns nästan hela skalan av kvarterstyper, från nästan helt slutet till punkthus, samtidigt som området är byggt ungefär samtidigt och antagligen har en likartad socioekonomisk sammansättning.)
 0
Niklas Öhrström (25 Juni 2012 16:32):
Ett argument för slutna kvarter (och som nämns i yttrandet) är att man utnyttjar marken på ett effektivare sätt.

Ett annat är följande (som jag dock inte har empiriskt stöd för): I nyare kvartersbebyggelse står ofta en och samma byggherre för ett helt kvarter. En byggherres främsta uppgift är att tjäna pengar. Att bygga uppbrutet innebär fler lägenheter får ett visst mått av utblickar, vilket gör att fler lägenheter kan säljas till ett högt pris. Detta måste byggherrarna givetvis ställa mot inkomstbortfallet när det blir färre bostäder par markyta (men prissättningen av mark belönar väl de som utnyttjar marken sämst så det borde inte spela någon roll, rätt mig gärna om jag har fel).

Sålunda kan det ligga i byggherrens intresse att ge alla lägenheter någon form av utblick. Men ligger detta i samhällets intresse att ge alla lägenheter samma standard? Borde man istället inte sträva efter olika standard? De torde ge bättre förutsättning för socioekonomisk blandning. Märk väl att det knappast ligger i någon byggherres kortsiktiga intresse att skapa socioekonomisk blandning.

Ett sätt att att låta tomterna vara så små att byggherrar inte själva kan kontrollera detta med glipor i kvarteren.
+1
Robin Andersson (25 Juni 2012 17:14):
Niklas Öhrström:

Jag jobbade tidigare på ett stadsbyggnadskontor, där jag fick tampas en del med kollegorna kring frågor om byggherrens intressen kontra stadens intresse. För det första är det ju inte kommunens uppgift att skapa en ekonomi i exploateringen. Kommunen ska sätta spelregler för exploatörerna för att försäkra att resultatet gagnar staden som funktion, dvs. blir vital och producerar varor och tjänster som bidrar till en hög livskvalitet.

Jag anser att kommunen inte ska bry sig om kvaliteten i bostäder, inte mer än vad som står i PBL. PBL tillsammans med marknadens krav på bostäderna är tillräcklig. Det är, tvärt om, positivt att det finns en diversitet även i boendekvaliteter inom samma kvarter. Det skapar förutsättningar också för en socioekonomisk diversitet. Och ärligt talat, visst skulle t.ex. en student nöja sig med en etta utan solig balkong, för ett bra kvm-pris, bara den låg centralt? Bara det fanns en välordna stadspark i närheten?
 0
Herbert Tingesten (25 Juni 2012 17:17):
En annan nackdel med oslutna kvarter är att de koncentrerar vinden medan slutna kvarter erbjuder lä. Lustigt nog är det ett av argumenten som - med rätt eller orätt - brukar anföras mot skyskrapor, en byggform som anhängare av uppbrutna kvarter tenderar att avsky.
 0
Jan Wiklund (25 Juni 2012 22:17):
Observera att jag inte är mot slutna kvarter, jag bara hävdar att det finns annat som är väsentligare. Som till exempel att bottenvåningarna har många lokaler som vänder sig mot en publik. Finns detta kan man stå ut med luckor i husraderna.
 0
Johannes Hulter (26 Juni 2012 00:17):
Jan: Instämmer!

Sedan finns ju också buller-aspekten, som ger tydlig fördel åt slutna kvarter, jfr: http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​20​11/​10​/​bygga-​bort-​buller_​10​57.​html
 0
Jan Wiklund (26 Juni 2012 09:13):
Johannes: Det finns massor med fördelar med slutna kvarter, men man får inte glömma bort allt annat som behövs för en bra stad - blandning, täthet, bra stråk och alla andra Jacobs-faktorer, plus lite Gehl. Med mera.

Det är lätt att bli lika rabiat som dom som för död och pina inte vill ha några slutna kvarter, om inte annat bara för att väga mot. Men vi får inte glömma att syftet är större än så, och att det faktiskt är möjligt att bygga tråkiga städer även med slutna kvarter.
 0
Johannes Hulter (26 Juni 2012 11:11):
Jan: Nej det är klart. Precis som det är lätt att bli rabiat och tro att det inte spelar någon roll hur den fysiska strukturen utformas. Men vi får inte glömma att förutsättningarna för en fungerande blandstad blir sämre om man bygger utströsslade punkthus istället för sammanhängande kvarter. För det har ju visat sig svårt att bygga roliga städer utan slutna kvarter...
 0
Lars (26 Juni 2012 12:52):
Planbilden ser mer ut som förort. Nedre bilden från Stagneliusvägen är nog Fredhäll.
 0
Jan Wiklund (26 Juni 2012 13:36):
Johannes: Jag säger inte emot dig. Icke-slutenheten är ett slöseri med mark och därmed sprawlfrämjande. Men det behövs mer än bara slutna kvarter.
 0
Johannes Hulter (26 Juni 2012 13:41):
Jan: Jag säger inte emot dig heller. :) Men jag skulle nog vilja hävda att det är ett större problem att fördelarna med slutna kvarter glöms bort än att någon skulle få för sig den besynnerliga idén att slutna kvarter i sig självt skulle skapa blandstad.
+1
Jan Wiklund (26 Juni 2012 15:50):
Nåja, av diskussionen i den här tråden att döma verkar slutenheten ta en oproportionerlig andel av uppmärksamheten...
 0
Johannes Hulter (26 Juni 2012 21:22):
Jan: Om den här tråden hade varit representativ för hela stadsplaneringsdebatten så hade vi inte haft några problem.

Men precis som med "höghus-debatten" så startar ju alltid "slutna kvarter-debatten" med att någon ifrågasätter värdet av dem. När man sedan förklarar vad värdet är så får man höra att man överfokuserar på det. Ironiskt inte sant? :)
 0
Martin Kolk (26 Juni 2012 22:24):
För att exemplifiera vad jag tycker är olyckligt så nämns det att "stänga ute obehöriga (och buller)" är ett positivt mervärde i Yimby:s senaste yttrande kring Krillans Krog. Jag tycker det är en trist inriktning på statsbyggnad och inget som bör ses som ett egenvärde även om man stödjer kvartersbyggnad.
 0
Herbert Tingesten (26 Juni 2012 23:01):
Martin: Bättre att de som inte bor i kvarteret stängs ute fysiskt än att grannarna känner sig tvingade att sätta upp skyltar med "privat område" och att stirra ner varje inträngling (och bussa hunden på svårare fall). Kanske min formulering kan upplevas som olycklig men nu har yttrandet gått iväg och det är för sent att ändra. SJälv har jag faktiskt aldrig känt något behov att vistas någon längre tid på andras innergårdar, just för att man ofelbart känner sig som en inkräktare. Rannsakar jag djupet av min grannskapsxenofoba själ så vill jag nog helst inte ha en massa för mig okända människor hängande på innergården heller. Vad har man för ärenden till en innergård, är inte det som att stövla in på en villatomt?
 0
Johannes Hulter (26 Juni 2012 23:16):
Martin/herbert: Jag tycker inte heller "utestängning" ska lyftas fram som ett postitivt värde i Yimby-sammanhang, men jag kan inte hitta var det står i yttrandet. Länk? Annars reagerade jag bara på att det står "dogmor" och "topologier" istället för "dogmer" och "typologier".
 0
Niklas Öhrström (26 Juni 2012 23:51):
I fallet med vilket handlar det om trafikbuller och kan inte se något problematiskt med det. Man kan tycka att bullernormer är väl hårt satta. Men vi har en regel om tyst sida.Är det då ett problem att stänga ute trafikbullret så att bullerkraven lättare uppnås?
 0
Herbert Tingesten (26 Juni 2012 23:55):
Johannes: Inte Mariebergsyttrandet utan det här:

http:​/​/​www.​yimby.​se/​forum/​thread.​aspx?​id=​1287&page=​0​&s.​.​

(Bara synligt utåt från yimby sthlm)

Formuleringen är "Kvarteret [...] bebyggs med hus som getts en varierad fasad och som (i det närmaste) innesluter en innergård och därigenom klart tydliggör gränsen mellan privat och allmänt. Det finns visserligen en glipa mellan husen i fasaden mot syd men den har gjorts helglasad upp till takfoten och stänger därmed ute buller och obehöriga samtidigt som den släpper in ljus på innergården. Den får anses vara en ganska lyckad kompromiss mellan det slutna och öppna kvartersidealet."

Buller och icke-boende dras därmed över samma kam och framstår som ungefär lika oönskade störningsmoment, vilket förstås inte var avsikten. Kanske kan skylla på ambitionen att hålla det hela koncist, för yttrandet är ganska kort. Normalt brukar det vara en liten utläggning om det trygghetsskapande i slutna kvarter.
 0
zep (27 Juni 2012 13:43):
Johannes:

kan det vara så att det är topologier som menas? som i kopplingar/nätverk
+1
Jan Wiklund (27 Juni 2012 14:23):
Johannes: Visst ska man i en skrivelse till kommunen om planen för Marieberg påpeka att slutna kvarter är bättre på många vis. Min lilla protest handlar närmast om diskussionen på den här tråden och i mycket stadsplanedebatt generellt där slutna kvarter har blivit någon sorts emblem, antagligen för att det är så lätt att föreställa sig och så konkret. Samtidigt kommer de mycket viktigare och mindre beaktade frågorna som närhet och 5 km/h-arkitektur i skymundan.

Varför inte helt enkelt bolla tillbaka frågan till dom som till varje pris inte vill ha slutna kvarter? Lägg bevisbördan på dom! Slå dom i skallen med Rådberg och fråga varför dom inte bygger som folk vill ha, det räcker väl?
 0
Niklas Öhrström (27 Juni 2012 14:25):
Zep & Johannes,

Bebyggelsetypologier var vad som avsågs. My bad!
 0
Niklas Öhrström (27 Juni 2012 14:28):
Jan:
"Varför inte helt enkelt bolla tillbaka frågan till dom som till varje pris inte vill ha det? Lägg bevisbördan på dom!"

Det är väl delvis vad yttrandet gör. Det ifrågasätter påståendet att skilda volymer per se skulle ge variation. Man planerar således för en uppbruten struktur på skakiga grunder.

Nu kan vi kanske diskutera något annat än slutna vs öppna kvarter.
 0
Johannes Hulter (27 Juni 2012 22:18):
Herbert: Aha, nåja, det var ju ingen stor sak i sammanhanget. Bara ett memento till nästa gång.

jan: Jag gör nog samma bedömning som Niklas. Sedan är jag generellt sett skeptisk till argument som bygger på att man "pratar för mycket" om någonting. Människor pratar väl om det de engagerar sig i och där det finns olika synpunkter. Ibland kan småsaker ge upphov till långa debatter, ibland klarar man av stora frågor snabbt. Det blir bara konstigt att diktera utifrån hur mycket uppmärksamhet som är korrekt. I det här fallet hade det ju inte blivit någon lång debatt om slutna kvarter om inte någon (bla du) hade dragit igång den. And it's all good. Det finns utrymme. Det här är internet. Det finns plats... :)

Men ett litet tips: Det bästa sättet att byta samtalsämne är helt enkelt att... byta samtalsämne.
 0
Jan Wiklund (28 Juni 2012 18:30):
Johannes: Kanske det. Men man kan också försöka bli tydligare.

Vad jag far efter är att slutna kvarter är ett medel för att nå i huvudsak två mål. Det är fullt möjligt att använda medlet utan att nå målen, i första hand för att man inte begriper vilka målen är.

Målen föreställer jag mig är

1. Att utnyttja kvartersmarken optimalt genom att bygga ända ut i kanterna. Därmed kan man få plats med maximalt mycket människor och aktiviteter, vilket gör att man minimerar resandet och transaktionskostnaderna och får en maximalt levande stad. Ändå är det möjligt att schabbla bort fördelarna genom att slösa på mark inne i kvarteren och ha onödigt breda gator och bygga onödigt lågt.

2. Att skapa maximalt levande och trevliga stråk genom att optimera kontakten mellan husen och passerande människor, och därmed dra verksamheter och folk till området. Ändå är det möjligt att schabbla bort även den möjligheten genom att bygga hus à la Malmskillnadsgatan och Magnus Ladulåsgatan som inte medger något utbyte mellan gata och kvarter alls.

Därför, menar jag, bör vi inte haka upp oss på medlet för mycket, i alla fall inte utan att specificera varför man använder det. Detta inte riktat som kritik mot inlagan om Marieberg, utan mot mycket av stadsbyggnadsdebatten som jag tycker har fastnat vid formaliteter och gjort det onödigt lätt för våra motståndare att angripa oss för att vi mest ägnar oss åt just formaliteter.
 0
Johannes Hulter (28 Juni 2012 19:08):
Jan: Ja, vi är ju helt överens i sak (men det visste vi ju sedan tidigare).

Frågan har då gått över till vad som strategiskt sett är klokast:

1. Att inte prata om slutna kvarter, eftersom det upprör en klick modernister och riskerar att förskjuta fokus från själva poängen (blandstad - eller "närhet" som du nog skulle säga).

2. Att prata om slutna kvarter, eftersom det trots allt har många goda effekter (prisvariation, bullerminskning, rumslig tydlighet, optimala fysiska förutsättningar för funktionsblandning etc)

Anledningen till att jag väljer 2. är:

a: en välgrundad misstanke om att det nog är nödvändigt att tjata om det om det ska finnas en chans i helvetet att det faktiskt byggs någon gång.

b: att jag bekymrar mig föga om de kvadrofobiska modernisterna.

c: att just allt tjafs som alltid uppstår så fort man nämner "slutna kvarter" faktiskt också ger utrymme att diskutera vad poängen med dem är (och inte är). Att prata om "slutna kvarter" bidrar därigenom snarare till att fördjupa debatten än att förskjuta fokus i den.

Jag tror det strategiskt sett är lika viktigt att betona de positiva aspekterna av slutna kvarter, som det är att betona de negativa aspekterna av uppbrutna kvarter.
 0
zep (28 Juni 2012 23:59):
Ett alternativt ämne nu. i ert remissyttrande föreslås kvarter mot drottningholmsvägen och E4. är det verkligen smart att bygga tätt mot de lederna. jag menar att vi i nuläget inte vet vad som kommer hända med detta vägtrassel i framtiden, mycket talar ju för att alla dessa på och avfarter kommer kunna läggas annorlunda inom en inte alltför avlägsen framtid. man kanske ska hålla sig lite just där.
 0
Herbert Tingesten (29 Juni 2012 00:18):
Zep; Att det kommer att ligga en större förbindelse mellan innerstan och västerort för överskådlig tid är nog ganska klart. Vill man smalna av den, och det kan man i och för sig göra just här eftersom det är en sträcka med tre parallella avfartsramper, så kan man göra det också och få plats med bebyggelse, fler spår eller boulevardparafernalia. Det smala kvarteret kan byggas ut till fullbredd, eller så bygger man ett smalt kvarter till.

Eller menar du att vägen kommer att breddas? Känns inte helt sannolikt, och hur ska man fortsätta breddningen österut när vägen är överdäckad?
 0
Jan Wiklund (29 Juni 2012 00:54):
Prata gärna om slutna kvarter, Johannes, men tala om varför, annars framstår det bara som formalistiskt.
 0
Johannes Hulter (29 Juni 2012 09:31):
Jan: Det brukar jag göra och jag tyckte det gjordes med all önskvärd tydlighet i yttrandet också.
 0
zep (29 Juni 2012 10:04):
Nej jag menar smalare. att det kommer kunna byggas tätare mot drottningholmsvägen när avfarter från leden kan effektiviseras. det finns trots allt en avfart norrgående till lindhagensgatan ett par hundra meter senare så frågan är om båda behövs. nu när trafikplatsen i kristineberg byggs om så borde även hela trasslet vid thorildsplans tunnelbana tänkas om.
Att drottningholmsvägen kan bli stadsgata är mer otroligt precis som du säger herbert. den kommer fortsätta vara en led så länge inga andra kopplingar till västerort finns.
 0
zep (29 Juni 2012 10:28):
"slutna kvarter är ett medel för att nå i huvudsak två mål. Det är fullt möjligt att använda medlet utan att nå målen, i första hand för att man inte begriper vilka målen är".

så länge stadens tomter i ytterstaden säljs lika stora som innerstadens kvarter så kommer jag förespråka uppbrutna kvarter. I de få fall som kvarteren har styckats av i flera tomter så har det ju automatiskt lett till att byggarna skapat mellanrum mellan husen. man bygger inte med blindväggar i Sverige idag. Om slutna kvarter innebär nya liljeholmen så tycker jag inte att det är ett alternativ. det är en paradox men det är bara att välja, slutna monotona kvarter eller öppna och varierade.
 0
Johannes Hulter (29 Juni 2012 12:02):
Zep: Vad gäller vikten av småskalig fastighetsindelning håller jag helt med dig. Men fastighetsindelningen och bebyggelsestrukturen är två olika saker.
 0
zep (29 Juni 2012 12:46):
I sak ja. Men argumenten för det ena är delvis avhängigt på det andra. Det är det som gör att många villaområden har en mer urban struktur än många högt exploaterade förorter (som OA också påpekar) jag tycker inte att det är någon ide att förespråka slutna kvarter så länge de smälls upp av en exploatör som borgar, med EN lokal på varje långsida. för det är så det faktiskt ser ut i de flesta av de nybyggda kåkarna idag. I innerstadskvarteren har det med tiden till slut blivit slutna kvarter då tomterna ökat i värde. Att bygga rutnätsstad med slutna kvarter UTAN att stycka upp tomterna vid försäljning är inte ett alternativ. det är detta vi bör prata om och inte huruvida kvarteren i slutändan ska slutas helt eller om en enstaka tomt lämnar öppning i form av mur/buskage/basketplan/kyrka/moske/whatever. liljeholmen är en precis lika oflexibel stadsform som vällingby centrum.
 0
Johannes Hulter (29 Juni 2012 14:31):
Zep: Så då är du precis lika mycket emot en ouppstyckad tomt med punkthusströssel som en ouppstyckad tomt med ett slutet kvarter? Det tycker jag är en underlig prioritering, med tanke på de övriga fördelar som slutna kvarter har.

Men min främsta invändning är nog ändå samma som mot Jan. Jag tror inte på att "vi måste sluta prata" om det här eller det där. Vad är det för konstig inställning? Det är just genom att prata om allt, om helheten, som vi fått inflytande.

Jag vägrar välja om jag ska förorda slutna kvarter, småskalig fastighetsindelning, kvartersstad, rutnätsplan, funktionsblandning eller något annat av allt det som jag ser som oupplösliga delar av en klok och hållbar stadsplanering.
 0
Jan Wiklund (29 Juni 2012 15:11):
Johannes: Jag kritiserar heller inte uttalandet, jag kritiserar debatten, som har kommit att handla om för eller emot slutna kvarter som en sorts estetisk grej. Vi bör stenhårt framhäva det funktionella, tycker jag. Att det handlar om att utnyttja marken effektivt, i syfte att skapa korta avstånd.

Resten är i jämförelse mindre relevant.
 0
Johannes Hulter (29 Juni 2012 17:18):
Jan: Vem har försvarat slutna kvarter på rent estetiska grunder? Jag säger inte att det aldrig har hänt, bara att jag inte kan komma på att jag sett det någonstans. Naturligtvis är det funktionaliteten ("performativiteten") som är det intressanta: http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​12/​0​3/​urbofobi_​1236.​html

Däremot brukar ju motståndarna anföra estetiska skäl till varför det är olämpligt (vanligtvis att det inte "passar ihop med den befintliga bebyggelsestrukturen" eller att det "är uttryck för en metronormativ diskursiv hegemoni" eller något i den stilen).
 0
Karl (30 Juni 2012 00:37):
Självklart kan man även framhäva estetiska aspekter. Funktionaliteten är viktig - men det är också viktigt att poängtera att kvartersstaden är vackrare än betongförorten. Givetvis vill folk bo i områden som är tilltalande på alla plan.
 0
Johannes Hulter (30 Juni 2012 00:58):
Karl: Jag menade estetiska grunder just för slutna kvarter. Jag antar t.ex. att du föredrar ett fristående jugendhus än ett slutet kvarter i råbetong från 1970-talet...

Det har byggts slutna kvarter i alla tider i alla olika stilar. Ibland har man realiserat den positiva (funktionella) potentialen, ibland inte. Under den modernistiska eran för det mesta inte, av naturliga skäl.
 0
Anders Ryding (30 Juni 2012 12:57):
De flesta människor vill nog ha både och. man vill ha ett levande gaturum och stadskänsla samtidigt som man vill ha ljus och utsikt. Det är ju ingen omöjlighet att tillgodose båda önskemålen. Bygger man som vid Liljeholmskajen så blir det ett uppsplittrat gaturum med otrygga gårdar och förortskänsla men om man däremot bygger långsmala kvarter och i kortändarna sänker våningshöjden till en våning och där har man butiker eller kontor så får man både utsikt och ljus och sammanbyggda kvarter på samma gång, nästan kinderägg typ.
Om man går längs Ernst Ahlgres väg i Fredhäll så känns det som man går i innerstan bristen är att det inte finns några butiker. När man kommer upp till Rålambsvägen så försvinner stadskänslan pga att gårdarna exponeras mot gatan. Om man hade byggt ihop kortsidorna med en våning och längs långsidoren byggt lokaler i bottenplan så vips hade man fått en trevlig sgtadsbebyggelse. Svårare än så är det väl inte.
Om Fredhäll inte hade bestått till största del av bostadsrätter så skulle man med ganska små förändringar kunnat bygga om så att man fick en stadsbebyggelse istf hus i park.
 0
Herbert Tingesten (30 Juni 2012 13:41):
Anders: Det ligger i högsta grad i bostadsrättsföreningars intresse att få lokaler att hyra ut så att medlemmarna kan bo billigare. Även att innergårdar insynsskyddas bättre och blir tryggare. BRF:erna kan nog t o m bli en motor i stadsbyggnadssammanhang.
 0
Martin Kolk (30 Juni 2012 15:45):
Jag tycker det är värt att notera att europeiska slutna innerstadskvarter i princip inte existerar i t ex Tokyo, Seoul eller Hongkong. Även i New York är det inte alls så vanliga som i Stockholm och när de finns har de extremt små innergårdar. Få skulle väll anklaga dessa städer för att inte vara stadsmässiga.
 0
Herbert Tingesten (30 Juni 2012 15:59):
Martin: Det som saknas i de exemplen är innergården, medan själva kvarteren i högsta grad är slutna, t o m extremt så med svenska mått. Innergårdar är strängt taget inte nödvändiga och deras olika funktioner kan mycket väl implementeras på andra sätt (t ex takterrasser, inomhusträdgårdar och ljusschakt).
 0
Martin Kolk (30 Juni 2012 16:01):
Mjo sant, jag utryckte mig väldigt otydligt. Däremot är ju även slutna tradtionella kvarter relativt ovanliga i Tokyo och Seoul. Vad som däremot finns är generöst med komersiell aktivitet i gautplan.
 0
Herbert Tingesten (30 Juni 2012 16:17):
Fast den skillnaden mot tradtionella europeiska slutna innerstadskvarter märks ju inte alls från gatan, möjligen att butikerna är djupare. Kan inte säga att jag sett särskilt många av Stockholms innergårdar med egna ögon heller. För de flesta är det ingen speciell funktionell poäng med innergårdar annat än kanske den i det egna kvarteret.
 0
Martin Kolk (30 Juni 2012 17:42):
Min erfarenhet av Seoul och Tokyo är ju dock inte slutna kvarter heller. Både innerstad och förort har gatustrukturer indelade i tydliga rutnät. De kvarteren är dock uppbrytna med hus av alla möjliga olika slag, påfallande ofta delvis eller helt fristånde. Det bidrar kraftigt till variation, men någon enhetlig gatufasad som i Stockholms innerstad hittar man mest i sterila affärskvarter med superkvarter dominerade av rejäla höghus.

Vad som verkar viktigare är täthet, variaton och komersiell aktivitet i gatuplan.
 0
Herbert Tingesten (30 Juni 2012 18:08):
Hm, min erfarenhet av Tokyos innerstad och förort är att fristående hus är i klar minoritet (förutom skyskrapor och tempel). Tycker nog det mesta delar vägg med minst ett annat hus åtminstone i gatuplanet. Har vi en terminologimotsättning här? (Ordet "uppbrutet" uppfattar jag som "fullt med mellanrum" och inte "oenhetligt").
 0
Johannes Hulter (30 Juni 2012 20:04):
Herbert: martin skrev ju att husen var "påfallande ofta delvis eller helt fristående" så det verkar mer röra sig om en faktamotsättning.

Men annars är ju just oklar terminologi ett vanligt förekommande problem i den här frågan.
 0
Erik Tysk (30 Juni 2012 20:11):
Är 99% säker på att det i Tokyo finns en byggnadsregel som säger att en byggnad måste vara minst en visst distans från fastighetsgränsen (har för mig att det är en fot eller något i den stilen). Så i praktiken blir ju varje hus fristående, men de är ju inordnade i en kvartersstruktur som kan upplevas som sluten (eller i praktiken är det eftersom mellanrummet mellan två byggnader dels är väldigt smalt, dels helt privat).
 0
Herbert Tingesten (30 Juni 2012 21:30):
Jaha, du menar så. Jo, men den där enfotsglipan tycker jag nog man kan se som försumbar. Husen skulle ju ha sett exakt likadana ut om de varit en fot bredare, och utrymmet kan inte användas till något vettigt, så funktionellt och byggnadstekniskt är de inte mer fristående än husen i ett europeiskt kvarter. Har iofs bott på hotell i NY där huset utanför fönstret låg på en meters avstånd (på 17:e våningen)!
 0
Carl Johan (1 Juli 2012 00:12):
Johannes Åberg har rätt i att det hänger ihop, det behövs både slutna kvarter, rutnät, småskalighet, snygg arkitektur och levande butiker i bottenvåningen för att få till en helhet som känns rätt. Sedan gäller det att hitta rätt slags mix också. Idag är kunderna otroligt kräsna, om någonting faller utanför konceptet märker de det direkt.
I år är Helsingfors designhuvudstad. Stockholm skulle kunna satsa på att bli designhuvudstad om några år med ett helt genomfört koncept för kvartersstad. Då skulle vi slå finnarna med hästlängder! Men då krävs det en del förändringar i förslaget, så att det verkligen känns genomfört till 100 %.
 0
Martin Kolk (1 Juli 2012 00:51):
Erik: Precis, men den lilla glipan är ofta stor nog för att man kan gå igenom den och kan också vara en ingång till andra lägenheter bakom. Det finns också av den anledningen betydligt större variation i avstånd mellan gatan och huset. På många sätt blir det väldigt olikt ett europeiskt stenstadskvarter även om gatustrukturen har likheter. Den största fördelen är väll den stora variationen i bebyggelse. Svenska byggbolags-kvarter som i Liljeholmen är närmast dess totala motsats.
 0
Erik Tysk (1 Juli 2012 11:24):
Om vi pratar om den typen av öppningar i "slutna" kvarter så är jag helt på. Har alltid gillat den typen av bebyggelse. Som su säger blir det per automaik väldigt varierat (tom. ännu mer varierat än gammal europeisk kvartersstad med finmaskig fastighetsindelning).

@Herbert
För petighetens skull; glipan mellan husen blir ju minst två fot eftersom regeln gäller varje fastighetsgräns, inte avståndet till nästa byggnad...
 0
Jan Wiklund (1 Juli 2012 12:38):
OK, ovanstående tycker jag visar att diskussionen inte handlar om "performativitet" utan om det "känns rätt". För en del känns slutna kvarter rätt, för dom som är inpyrda med modernistisk ideologi inte. Och så länge som man rör sig där blir det inga som helst resultat med debatten.

Slutna kvarter är ett medel, målet är närhet och vad Jan Gehl kallar 5 km/h-arkitektur. Sen är det en annan sak att detta är lättare att få till om man sluter kvartern. Men det är så att säga punkt två i diskussionen.
 0
Johannes Hulter (1 Juli 2012 15:55):
Jan: Att det *går* att argumentera utifrån subjektiv smak gäller väl alla tänkbara diskussioner kopplade till stadsbyggnad (ja, alla tänkbara diskussioner överhuvudtaget). Diskussionen ovan gällde inlägget, som (bland väldigt mycket annat) beskrev de mycket funktionella orsakerna till varför slutna kvarter är bra.

Diskussionen har visat, tvärtemot vad du hävdar, att det handlar om just "performativitet" och inte huruvida det "känns rätt".

Om du tycker debatten om slutna kvarter leder fel så föreslår jag att du lägger av att diskutera det och istället uppmärksammar det som du tycker är viktigt. Det torde rimligen vara en mer rationell strategi än att fortsätta debattera slutna kvarter...
 0
Martin Kolk (1 Juli 2012 16:36):
Erik: Absolut, men utrymmet får i min mening gärna också på en del ställen vara 1½m istället för 0.6m så att det går att gå emellan husen (det gör det ju lättare med underhåll samt olika lösningar med trappor utanför husen på olika sidor som är så vanligt i Tokyo/Seoul).

Den viktiga skillnaden blir ju dock att vad som är viktigt att betona är små markanvisningar (gärna bara 1-300 kvm) likt i Tokyo/Seoul/Hongkong. Det är betydligt viktigare än stora stenstadskvarter som i rådande svenskt planklimat bara skulle leda till Liljeholmen kvarter.

Att redan från början kräva kvarterstruktur med innergårdar tror jag närmast motverkar den sortens mångfald. Variation i byggnadstyp och ålder är ju klokt nog en populär ståndpunkt här på yimby också men riskerar väll att skymmas bakom alla hyllningar av kvartersstadsstruktur (som nog ibland närmast försvårar detta).
+1
Erik Tysk (1 Juli 2012 17:27):
Som du säger är små markanvisningar helt nödvändiga för den här typen av bebyggelse. Det ger en extrem flexibiltet och blandning. En mindre lägenhetsbyggnad kan vara granne med ett enfamiljshus på ena sidan och en restaurang (med bostad ovanför) på den andra. Och eftersom ingen mark "ödslas" på ytor (innergårdar) mellan baksidorna på byggnaderna blir det även en relativt hög densitet - kvarteren är väldigt kompakta, trots mellanrummet mellan varje byggnad.

Däremot tror jag inte att traditionell europeisk kvartersstruktur skulle motverka mångfald i höjd och arkitektur etc. så länge man delar in varje kvarter i flera mindre fastigheter (så som större delen av den gamla stenstaden var/är). Att husen i slutändan sitter ihop är ju egentligen bara ett annat sätt att göra samma sak om du förstår vad jag menar. Problemet i ex. Liljeholmen är ju att varje kvarter utgörs av en enda fastighet.
+1
Oscar A (1 Juli 2012 20:36):
Kvartersstruktur är en förutsättning för god stadsbyggnad. Uppbrutna kvarter ger mindre täthet och mindre stadsliv.
 0
Ann L (2 Juli 2012 11:04):
Får jag ställa en liten enkel fråga.
Är det någon av er som bor i det aktuella området idag??
Det är väldigt enkelt att ha synpunkter på sådant som man inte "drabbas" av själv.
+1
Oskar Karlsson (2 Juli 2012 12:26):
Ann, Oavsett om vi i Stockholm bor i Mariehäll så påverkas vi av besluten och resultaten av besluten. Så nog drabbas vi av besluten i en viss grad oavsett om vi bor där eller inte.
Själv bor jag i Bromma och påverkas i högsta grad av utvecklingen och utformningen av västra Kungsholmen och framtida Ulvsunda.


Du är välkommen ut hit till Vällingby om det blir för folktätt i Mariehäll. Staden måste däremot växa, om vi ska klara av befolkningstillväxten som redan är ett problem inom bostadsmarknaden idag och kommer bli ett ännu större problem i framtiden om inget görs.

Antingen kan vi bygga fler enklaver av sovstäder långt ifrån stadens kärna eller så så bygger vi ut staden och gör den tätare, så att staden inte blir lika utspridd och resorna lika långa.
+1
Herbert Tingesten (2 Juli 2012 13:26):
Sen är det väl inte alla som ser det som att man "drabbas" när ens område uppgraderas till innerstad. När jag bodde i Årsta skulle det ha känts som högsta vinsten, om inte annat så för att värdet på min bostadsrätt hade gått upp rätt markant.
+1
Niklas Öhrström (2 Juli 2012 14:19):
Ann L:
Svaret på din fråga är ja.
+1
Niklas Öhrström (2 Juli 2012 14:59):
Ann L:
Frågan är vem som drabbas. Alla i staden som inte lätt kan få miljonlån drabbas av att man inte bygger någorlunda tätt centralt. För det betyder ju att centralt boende blir exklusivt till för den lilla klick som har råd och därmed plats.

Så att bo centralt och beklaga sig över att det blir innerstadstätt är en egoistisk inställning.

Nu vet jag förstås inte om detta är din invändning. Som du ser hade Yimby en del synpunkter på förslaget. Men det hade givetvis inte med att det planeras att bli för tätt utan att det inte ger någon ny stadsstruktur. Förslaget är dessutom snarast att se som rätt lamt när det kommer till täthet. Faktum är att kvartersstaden har en befolkningstäthet (boende) som är flera gånger högre än den i Marieberg.

Vad har du själv för synpunkter på förslaget? Vad tycker du om vårt yttrande?
+1
Erik Tysk (2 Juli 2012 16:42):
Ann L:
Jag bor i området.
 0
Carl Johan (8 Juli 2012 23:41):
Ibland känns det som om Yimby missar saker. Det viktiga med kvaretersstaden är ju att den är ett koncept som håller hela vägen, från detaljerna till helheten. Kör man det konceptet fullt ut så får man högsta marknadsvärdet, det var det som Evidens kom fram till i undersökningen som någon hänvisade till här. Men i det här förslaget känns det som att det är ganska långt kvar tills det blir riktig kvartersstad, nu är det alldeles för spretigt. Tänk så här: vad behövs för att Laroy ska öppna en filial i Marieberg? Det räcker inte med några nya gator, det måste bli minst lika genomfört och attraktivt som Östermalm om man ska få samma affärer och samma kvadratmeterpriser.
+1
Emanuel Alfredsson (9 Juli 2012 03:08):
Vad är Laroy, Carl?
+1
Jan Wiklund (5 Augusti 2012 15:23):
Carl Johan: Sen är väl en av finesserna med mer innerstad att kvadratmeterpriserna ska kunna sjunka överlag. Det är ju inte alla som har råd med dem som de är nu.
 0
Gustav Svärd (8 Augusti 2012 13:21):
Att Marieberg skulle byggas om till en kopia av Östermalm med målet att få samma priser och butiker.. var plockar du den idén från Carl Johan?
+1
Niklas Öhrström (8 Augusti 2012 18:53):
Det främsta syftet med att förstora innerstaden så alla som vill får plats är inte att återskapa ett Östermalm, utan just att skapa bättre sammanhang. Ett skapa fler b- och c-butikslägen. Idag har vi bara A-lägen därefter kommer ingenting.. och ingenting. Sedan finns det här och var lokaler i förorten (d-ö-lägen kan vi kalla dem för :)), men pga. dess isolation så fungerar det inte att starta upp lite "udda" verksamheter eftersom de ofta kräver någotsånär låg hyra och att de är lättåtkomliga vilket ger förutsättning för underlag. Och det är just de "udda" verksamheterna, inte x antal Laroy, som gör staden intressant, eller hur.
Skriv en kommentar:

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Kommentar:

<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.
Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 6449 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

"Sveriges urbanaste stad"
I går 05:25 av David Magnusson
Linbanor i Göteborg
19 December 14:22 av Mikael Bigert

@yimbysthlm på Twitter