Utskrift från www.yimby.se
....

C-lägena en ekonomisk bomb?

 
Miljonprogramsomårdena är en tickande ekonomisk bomb, säger Dagens Industri.
Det är dock inte vilka hus som helst från den här perioden som löper risk att kollapsa. Det handlar enligt Jan-Erik Höjvall på Rikshem om ”storstadsregionernas C-lägen” - det handlar alltså mer om inkompetent stadsplanering än om dåliga hus. Inte Drakenbergsområdet utan, kan man anta, exempelvis Storvreten eller Bollmora.

Områden som ligger i utkanten, oattraktiva för att de ligger för långt bort från allt, byggda där enbart för att en exploatör någon gång i tiden kom över en bit mark att göra pengar på och mötte en vänligt sinnad kommun som inte kunde säga nej.

Dagens Industri uppskattar renoveringsbehovet till ungefär tusen miljarder kronor – en summa som motsvarar en tredjedel av Sveriges BNP eller förmodligen ungefär samma kostnad som att bygga nytt för alla de människor det berör.
Och då kan man fråga sig om inte en del av ”C-lägena” borde läggas ner nu när den ekonomiska livslängden är körd i botten och dess invånare få chansen att flytta till nya bostäder i åtminstone B-lägen. Inga lägen i världen blir ju bättre av renovering.
Gå med i YIMBY Stockholm
Facebook
Delicious
Pusha

YIMBY Stockholm om: , ,

Bloggar om: , ,

Kommentarer:
 0
Oscar A (13 Augusti 2012 13:46):
Med tanke på den modernistiska stadsplaneringen i miljonprogramsområden, människofientlig arkitektur, svårigheter att med ny bebyggelse skapa stadsrum och offantliga renoveringskostnader, är storskaliga rivningar det bästa alternativet.
 0
Niklas Öhrström (13 Augusti 2012 14:06):
En del områden ligger onekligen riktigt illa till. En del av dem kan nog graderas upp genom att bygga ut t-banan (ex Bollmora och Orminge). Men sedan finns det de som ändå ligger för långt ut, för långt ifrån befintlig infrastruktur och som har för dåligt underlag.

Frågan är dock hur man skulle gå tillväga. Att riva tar emot minst sagt. Ser man till att hålla bostadsbristen i schack (vilket är långt ifrån verkligheten idag) kommer folk självmant flytta därifrån, vilket ger ännu sämre situation än idag för de som bor där. Och bostadsbristen vill vi väl bygga bort, eller? Känns som att välja mellan pest eller kolera.
 0
Anders Ryding (13 Augusti 2012 17:45):
Undrar om det ändå inte skulle vara, på många sätt, en vinst att riva en del av dessa områden. Även om man renoverar så kommer förslitningen av dessa miljöer att fortsätta vara stor eftersom omsättningen på människor är stor och de som bor där inte värnar om sitt område. För frågan är om de här områdena någonsin kan bli attraktiva. Sen kan man undra hur stor merkostnaden är i övrigt att försörja dessa områden som ju i regel ligger långt från stadskärnorna.
 0
Alf . (13 Augusti 2012 20:19):
Om det är Bollmora i Tyresö som ni menar så ligger det nästan i centrum av Tyresö och borde inte ses som ett område som ligger i utkanten, oattraktivt och för långt bort från allt. Hur som helst ett c-läge finns det väl alltid någonstans i en stad? Och jag tycker fortfarande att det kan vara bra att ha c-lägen så att folk kan flytta in och sedan fortsätta till b och a lägen ifall dom vill/kan.

De ska bara ha pengar. "En bidragande orsak till att så stora bestånd är till salu är att pressade utländska banker som har lånat ut pengar till fastighetsägare säger upp lån och kräver återbetalning."

Riva är fel med tanke på bostadsbristen.
 0
Jimmy (13 Augusti 2012 20:25):
Håller med Anders Ryding, allt går visserligen att hyra ut med den bostadsbrist vi har, men det är knappast samma människor som bor kvar år efter år. Det skulle nog vara en vinst att helt enkelt riva de sämst belägna områdena (de som i värsta fall kanske bara har en busslinje till någon liten t-bane/pendeltågsstation där man får göre ett byte), och istället lägga pengarna på att förtäta och förbättra de områden som har en chans (de som redan idag har ett någorlunda levande torg/centrum och ligger inom 15-20 minuter från city).

Problemet är väl då att områdena ligger i utspridda olika kommuner som kanske också har åsikter och inte ser det som en långsiktig investering att man river i stor skala... Pengarna som man vinner på att "radera" dessa områden märker man nog inget av på 10-15 år, medan pengarna för att förtäta andra områden behövs nu direkt.
+2
Karl (14 Augusti 2012 13:58):
Många miljonprogramsområden har väl redan mött grävskopans käftar i exempelvis före detta industribygder där det inte längre finns vare sig arbete eller knappt befolkning? Där kan man tala om C-lägen på ett helt annat sätt än i storstadsregionerna - har svårt att se att Bollmora eller ens Storvreten skulle vara rivningsmogna områden då de faktiskt har både kollektivtrafik och jobb i regionen.

Men visst, rent principiellt kan det väl vara vettigt med rivningar på vissa hopplösa platser - om man gör det hela på rätt sätt. Att riva äldre hus med billiga lägenheter för att nyproducera typ tre punkthus i ett läge närmare pendeltåget - där de mer välbeställda boende ändå kör bil överallt - tror jag inte på. Och man får ju vara realist - de som avhyses från rivningskåkarna kommer inte hamna i någon nyproduktion utan i andra C-lägen. Förstås.
+2
Jan Wiklund (14 Augusti 2012 15:40):
Riva tycker inte jag heller man ska göra, så där rakt av. Däremot att investera i stad som ligger bättre till - och mycket av detta dessutom! Så mycket att det finns reell valfrihet - och de områden som då töms kan man ju riva...
 0
Mikael (15 Augusti 2012 12:50):
Tror nog att det behöver klargöras vilka områden det handlar om. Beskrivningarna här är väldigt lösa. Vad skulle ni säga är b- och c-lägen? Vågar man poängtera att det kommer alltid att finnas personer som utmålar områden som dåliga var de än må ligga. Och något område kommer alltid att utmålas som sämst.
+2
Jan Wiklund (15 Augusti 2012 15:04):
Mikael: Det kanske inte alls behövs, det kanske folk kan bestämma själva - när valfriheten finns! Det är helt enkelt så att C-lägen är lägen där folk inte vill vara. Det kan varken jag eller Yimby eller Stockholms stads politiker bestämma.

Vad man däremot kan göra är att bygga nya A-lägen.
 0
Jan Wiklund (15 Augusti 2012 15:09):
Karl: Jag kan inte uttala mig om Bollmora specifikt - men Tyresö har en utpendling på 15.000 personer. Vilket tyder på att Tyresö i stort är en ekonomisk felsatsning. En ort som inte klarar att försörja sig själv är inte ekonomiskt försvarbar.

Och då är frågan vad man gör åt det. Försöker styra näringslivet dit? Svårt, säkert. Bygga närmare där tyresöborna arbetar? Säkert lättare.
 0
Karl (15 Augusti 2012 23:06):
Jan: Jag gissar att alla förortskommuner har utpendling, så det är inte ett problem med Tyresö specifikt. Nog har de flesta stadsdelar i Stockholms kommun också utpendling, förresten? I en sammanhängande region får man nog acceptera att alla inte kan bo precis där de har sina arbetsplatser.

Därmed inte sagt att man inte bör bygga tätare och närmare de platser där de flesta jobben finns.
 0
Jan Wiklund (16 Augusti 2012 06:09):
Karl: Exakt! Utom då Solna och Sundbyberg förstås där det är lika mycket inpendling.

En kommun som inte kan föda sina invånare är ekonomiskt ohållbar. En följd av 1900-talets måttlösa oljeslöseri i det här fallet. I bostadsbolagens terminologi är det ett C-läge. Något man måste göra något åt.
 0
Tore Kullgren (16 Augusti 2012 14:55):
Hur många bostäder och invånare handlar det om?

Och var hittar man mark för att ersätta bebyggelsen?

Vi har talat om kraftig förtätning i Järvafältet, Älvsjö, Skärholmen och Flemingsberg. Om man bygger Spårväg Syd, så kommer de sista tre få direkt spårförbindelse med varandra, och med city. Men hur långt räcker det?
 0
Mikael (17 Augusti 2012 00:36):
Det hela är väldigt diffust. Vad är B- och C-lägen? Handlar det om områden som inte är populära eller handlar det om områden med dåliga förbindelser? De områdena som har sämst förbindelser är villaområden. Där vill folk gärna bo. Men de vill gärna arbeta i city. Det kan man inte förändra genom att riva områden och avfolka förortskommuner.
 0
Jan Wiklund (17 Augusti 2012 13:59):
Visst är det diffust! Jag antar att det inte finns några klara gränser mellan bra, halvbra och dåligt.

Förmodligen får man fråga bostadsbolagen var dom har sitt renoveringsbehov nånstans. Enligt artikeln handlade det om tusen miljarder kronor, "huvudsakligen i storstädernas C-lägen". Vilket torde betyda lägen som är allmänt off.

Det stod inte i artikeln hur många det var. Men anta att varje lägenhet drar in 100.000 per år. Då är värdet runt en miljon. Säg att man lägger ner det på renoverning per lägenhet. Då skulle alltså tusen miljarder kronor motsvara en miljon lägenheter - en försvarlig bunt! Även om det visar sig bara vara hälften är det många.

Vilket skulle innebära att en mycket stor del av de mest oåtkomliga lägena är ekonomiskt slut.

Varför då inte flytta dessa bostäder till bättre lägen?
 0
Gluff (20 Augusti 2012 18:53):
Kanske kan kvantitativt fler hus i A-lägen (definierat som områden med intensiv ekonomisk aktivitet) bidra till ökad sysselsättningsgrad?
 0
Jan Wiklund (21 Augusti 2012 11:36):
Kanske troligt, men i så fall via den här omvägen: Närmare och lätthanterligare stad -> lägre transaktionskostnader -> högre ekonomisk aktivitet. Rent generellt, alltså.

Sen får man hoppas att inte riksbanken får panik över detta och höjer räntan för att hindra den inflation som alltid skapas när den ekonomiska aktiviteten ökar. För då ökar ju arbetslösheten igen.
 0
Jan Jörnmark (23 Augusti 2012 15:21):
En ekonomisk bomb, på många sätt. Segregationen blir bara värre och värre och flera områden framstår som nästan förlorade. Helt klart kan aldrig rustningarna av de stadsdelar som klarar sig sämst klaras genom hyreshöjningar. Här handlar det om subventioner eller rivningar - och om man river återstår frågan om var människor ska ta vägen. http:​/​/​inslag.​se/​journal/​20​12/​8/​20​/​stadsdelar-​utan-​ink.​.​
 0
Jan Wiklund (23 Augusti 2012 16:18):
Jan: Det där måste man nog komma åt på ett helt annat sätt - till exempel genom en ekonomisk politik som minskar arbetslösheten ner till rimliga 2% som vi hade hela tiden från 1945 till 1990. Massarbetslöshet skapar ofrånkomligen slum, oavsett var den ligger.

På trettitalet löste man det som två flugor i en smäll - folk fick bygga hus som de själva skulle bo i. Men det är väl för smart för att nutida broilerpolitiker ska komma att tänka på det.
 0
Jan Jörnmark (24 Augusti 2012 08:16):
Arbetslöshet på två procent tror jag aldrig vi kan få igen i det globaliserade samhället. Konkurrensen och rationaliseringstrycket är för hårt, väldigt enkelt uttryckt.

Av helt unika data som jag fått fram i Gbg i sommar verkar det dessutom som att ytterligare en faktor tillstött. Bostadsrättsomvandlingen (som är mycket svagare i GBG, allmännyttan har inte sålt alls) verkar helt enkelt ha lett till en segmentering inom hyreshusbeståndet efter 1990. De som klarar sig bra flyttar helt enkelt till någon av de delar av staden som ökar sin andel brf:er, och i de delarna som det inte sker växer inkomsterna svagare.

I de mest underpriviligierade och hr-dominerade områdena kan man se samma utveckling som i länken ovan: ingen inkomsttillväxt på mer än ett decennium, och det är också de som idag förknippas med riktigt stora problem i t ex pressrapporteringen.

Man kan väl säga att det här är den andra sidan av "gentrifieringen": de människor som lyckas socialt och ekonomiskt lämnar sådana områdena som inte förändras, vilket skapar en stark skiktning mellan hyreshusstadsdelar som tidigare var mycket mer homogena.

Vilket i sin tur öppnar upp nya problemområden för vår ständigt lika yrvakna debatt, som ju bara brukar klara en fråga åt gången.
+1
Jan Wiklund (24 Augusti 2012 11:28):
Nåja, även globaliseringen är politiskt styrd, och efter finanskraschen har tvivel på dess nytta yppats på de mest märkliga håll. Det kanske är en rörelse på väg tillbaka igen? Sånt här brukar svänga av och an, världen var väldigt globaliserad (=få handelshinder) runt 1900 också. Sen skapade det så stora problem att det blev en rörelse bort från det, vilket man kan läsa om i Karl Polanyis klassiker Den stora omvandlingen.

Vad som är mer bestämmande tror jag är investeringsvågorna. När det investeras kraftigt i ett nytt teknologiskt paradigm sjunker arbetslösheten, när det är "färdiginvesterat" stiger den igen. Bestämmer sig världen för att investera exempelvis i minskad material- och energiåtgång kan vi nog få ner arbetslösheten. Kanske inte till två procent men i alla fall så långt att vi ska slippa eländesstadsdelar.

Men, självklart, om en del stadsdelar upplevs som klart mycket sämre än andra försöker folk ta sig därifrån. Det är väl det Höjvall kallar C-lägen. De borde kunna läggas ner så att man istället satsar de tusen miljarderna på att bygga i A-lägen plus i B-lägen som görs till A-lägen. Varför ska man behålla något som aldrig kan bli bra?
 0
Jan Jörnmark (24 Augusti 2012 12:55):
Jan, det är som du säger, men perspektiven är förskräckande. Under den första halvan av 1900-talet ledde den avstannande globaliseringen till slut till de katastrofer vi såg 1929-32 och 1939-45. Vi får sannerligen hoppas att vi slipper se något likande på 2020- och 30-talen.

Men om vi håller oss till B- och C-lägena har du fortfarande rätt. A- och B-lägena kommer dessutom att ta hand om sig själva, för där investerar brf-erna redan, och de stigande kvadratmeterpriserna gör att byggbolagen fortsätter att vara intresserade. Problemen finns väl där snarare i negativa attityder till förtätning och planlagstiftning. Dessutom blir det nödvändigt med infrastrukturella investeringar när förtätningen ändå sker, och där måste också nya lösningar fram.

Då återstår som sagt C-lägena (som dessutom innefattar en stor del av landets glesbygd). I de här lägena är ju dessutom i många fall hyrorna betydligt lägre, för det är fyrtio år sedan de byggdes och bruksvärdet är definitionsmässigt lågt. Nyrenoveringar höjer bruksvärdet/hyrorna, men invånarna kommer sannolikt inte att klara det. Den sannolika lösningen blir väl den som Blå Tåget sjöng om redan 1970, men det löser ju egentligen inga som helst problem. Strukturproblemen hänger kvar, och på grund av den nya skiktningen av bostadsområden har den dessutom blivit betydligt mer synlig.

Körde förresten runt i gamla DDR för två veckor sedan. Där pågår massiva rivningar av deras variant av "miljonprogrammmet". Kan erkänna att jag känner stark sympati för metoden, men tror definitivt att det är för sent för den lösningen hos oss.
 0
Jan Wiklund (24 Augusti 2012 13:45):
Om man får tro Polanyi var det snarare globaliseringen som ledde till katastroferna 1929-1945, och implicit tyglingen av den som ledde till "les trente glorieuses" 1945-75... Men det förklarar han bättre än jag, och det är hur som helst off topic.

Men varför är det för sent? På vilket sätt skulle det bli dyrare för samhället att betrakta de problematiska stadsdelarna i storstädernas C-lägen som ekonomiskt avskrivna och bygga nytt nån annanstans än att investera de tusen miljarderna på platsen?

Särskilt om man tar med infrastrukturkostnaderna i bilden. Ju mer utsträckt infrastruktur desto dyrare, efter vad mitt bondförnuft säger mig.
 0
Jan Jörnmark (24 Augusti 2012 18:05):
Orsaken till att jag inte tror att C-lägena kan tas ned är enkel, jag kan inte se var befolkningen skulle ta vägen. Tror det blev försent i storstäderna under andra halvan av 1990-talet. I vissa fall var det då också ett aktivt val att rusta i stället för att bygga radhus. Men vid det laget hade "miljonprogrammet" förvandlats till vår mentala Maginot-linje.

Egentligen har ju C-lägena växt fram i tre steg. Först byggdes de under det s-k. "miljonprogrammets" tid, men i nästa fas från och med 1970 inleddes istället segmenteringen av bostadsmarknaden när medelklassen fick möjlighet att köpa villor.

Den första segmenteringsranden hamnade sedan i Nacka, Bålsta, Staffanstorp och Kungsbacka. Nästa segmentering inleddes i slutet av 70-talet men tog inte verklig fart förrän i början av 1990-talet. Den har bestått i den mer eller mindre snabba omvandlingen av stora delar av hyreshusbeståndet i storstädernas inre stadsdelar. BR marknaden har sedan dess växt med cirka 100 000 lägenheter i Stockholm och 20 000 i Göteborg, till exempel. Det har gjort att det ekonomiskt och socialt rörliga skikt av människor som tidigare nästan bara kunde flytta till villor även valt i allt högre grad stanna kvar och köpa upp hyreshusbeståndens A- och B-lägen.

Och kvar finns C-lägena, som förlorat på varje strukturförändring ända sedan 1970. Fenomenet kan bara beskrivas som tragiskt.

Sista OT Jan (försökte dra ett pm, men funktionen verkar inte fungera)- Schumpeter och Polanyi skrev om samma fenomen samtidigt. Själv har jag alltid föredragit historiematerialisten (S) frsmför fabianisten (P).
 0
Jan Wiklund (27 Augusti 2012 09:28):
Antingen har vi de här tusen miljarderna och kan investera dem, antingen i C-lägena eller i att göra B-lägen till A-lägen, enligt de principer som vi lanserar i tråden http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​12/​0​8/​lindhagenplanen-​2.​0​_​130​3.​h.​.​ Det finns mycket gott om plats i de svenska glesa förortslandskapen. Eller också har vi dem inte och kan då bara låta C-lägena förvandlas till ren slum.

Jag tror inte på det där sistnämna. Det är löjligt att tala om resursbrist i ett samhälle där 8 procent går arbetslösa. Jag tror inte heller på dagens politiska mantra "det går inte", det är bara uttryck för en privilegierad klass' ovilja att ändra något som stör deras privilegier. Det är möjligt att någon motkraft till dem inte syns för ögonblicket men sånt har historiskt sett kunnat ändras mycket snabbt.

PS. Här beskriver Keynes hur han kom att tvivla på frihandeln eftersom den visade sig skapa kaos, särskilt i form av global finansmarknad: https:​/​/​www.​mtholyoke.​edu/​acad/​intrel/​interwar/​keynes.​.​.​
Mycket riktigt bidrog han ju strax efteråt till att skapa ett alternativ.
 0
Mats O. (31 Augusti 2012 18:13):
Intressant analys från Jörnmark.

Hoppas att du kan skriva en bok i ämnet, bostadsutvecklingen sedan 1960-talet.

Som ung (?) är det intressant att lyssna på äldre om deras bostäder och hur det funkade förr i tiden. Exempelvis farsan som köpte villa 1970 och i princip, med inflationens hjälp, hade betalat av hela lånet i början på 1980-talet.
 0
Jan Jörnmark (1 September 2012 10:02):
Mats, jag har sedan en tid ett forskningsprojekt med MISTRA finansiering. Under sommaren har vi tagit fram fullständigt unika data för Göteborg. Kan rakt av säga att den här typen av kvantitativa data för den process som brukar kallas "gentrifiering" aldrig tagits fram tidigare i sverige, tror att det är sannolikt att det inte ens gjorts i Europa.

I vilket fall som helst är det vi ser otroligt intressant, men det jag inte hade väntat mig (och som nästan känns obehagligt) är att det vi får fram också ger starka antydningar om hur C-lägen skapas och befästs.

Kommer att publicera från materialet under en lång tid framöver, och planerar naturligtvis också att bredda det så att det inte bara handlar om Gbg.
 0
Mats O. (1 September 2012 15:07):
Okej ! ska bli intressant att ta del av era resultat så småningom.
 0
Mats O. (9 September 2012 12:01):
Per Wirthén och Mark Isitt m.fl diskuterar miljonprogramsområdena.

http:​/​/​sverigesradio.​se/​sida/​artikel.​aspx?​programid=​43.​.​
 0
Alf . (4 April 2013 14:57):
Om man tar bort C-lägen borde väl nya C-lägen uppkomma av sig själv i staden?

Det finns områden i B-lägen som ligger lite dåligt till och när man tar bort C-lägena så blir det dåligaste B-läget ett nytt C-läge i staden.

Och om ett C-läge i en stad är för dyr så sticker folk och verksamheter gärna till andra och billigare C-lägen i andra städer.

Lägena är lägen och miljonprogram kan ligga i A-lägen i en stad för miljonprogram är byggnader som står på en plats. Ett läge.

Ett problem är också att man "slösar" med Stockholms bästa A-läge inne i innerstaden. Visst det ska vara en fin platt siluett men det medför att man bygger lite högre i bättre B-lägen som Tyresö-view 22-våningar, Kista snart tre hus med över 30 våningar, Liljeholmen, Alvikstorn och så vidare istället för att producera mycket fler m2 (kanske 50-70 våningar) i bättre A-lägen så att det blir rejält tätt.
Jag säger inte att man ska bygga skyskrapor på Sergelstorg, det är teoretiskt.

Man skulle kunnat byggt Tyresös bebyggelse direkt söder om Nacka i den stora skogen som finns där, men det är försent nu.

Wikipedia
Under den expansiva fasen från 1950-talet och framåt har Tyresö kommuns befolkning växt från cirka 5 000 till det nuvarande strax över 41 000.


Jan Wiklund
men Tyresö har en utpendling på 15.000 personer. Vilket tyder på att Tyresö i stort är en ekonomisk felsatsning. En ort som inte klarar att försörja sig själv är inte ekonomiskt försvarbar.



Det finns 4 (tät)orter i Tyresö kommun. Brevikshalvön (som ser ut att sitta ihop med Stockholm, fel av SCB?) Gimmersta, Raksta (dessa tres sammanlagda befolkning är 1700)och Stockholm. Detta betyder i så fall att Tyresös kommuns utpendling i allra största grad är en inompendling inom staden eftersom den största andelen med stor sannolikhet arbetar någon annanstans i Stockholmstätort.
Att varje stadsdel ska ha lika många i inpendling som utpendling vet jag inte om det går att göra men visst ganska jämnt kan det väl vara mellan antalet boende och antalet arbeten så att det blir blandning.

Jan Wiklund
Utom då Solna och Sundbyberg förstås där det är lika mycket inpendling.



Det är delvis fel. Solna In 61432 Ut 27356 Inom(kommunen) 9781

I Solna så bor och arbetar 10% av befolkningen i samma kommun resterande 90% pendlar in eller ut. Det säger att kommunen (det geografiska området) är väldigt integrerad med områdena runt omkring.
I Norrtälje kommun är den siffran att 64% av arbetena är inom pendling och 34% ut eller in (dåligast integrerad i Stockholms län). Utpendlingen är 3,38 gånger större än inpendlingen jämför med Tyresös utpendling som är 3,20% gånger större (nästan lika).
Den största skillnaden är inom pendlingen där Tyresö kommun har 23% inom pendling i kommunen (jämför 64%) vilket givetvis har att göra med att Tyresös kommuns bebyggelse ligger i Stockholms tätort och därmed har de som bor i Tyresös kommun nästan (cirka?)95% eller högre inompendling inom tätorten. Norrtäljes utpendling sker till andra städer (tätorter) samtidigt som man har 1,76 gånger större inom pendling än ut-in pendling.(Jämför med Tyresös inom kommun pendling som är 0,30 gånger större än ut-in pendlingen.)

Österåker är en egen kommun/tätort(Åkersberga) och väldigt beroende av Stockholm eftersom man har 2,08 gånger större ut-in pendling än inom pendling. Dessutom så är utpendlingen 4,76 gånger större än inpendlingen.
Nästan som att man tar en del av Stockholm och flyttar iväg det (cirka) 2 mil ut i skogen. En gång till.

Bygg det nya Åkersberga mellan Täby, Sollentuna/Sjöberg och Danderyd.
http:​/​/​www.​scb.​se/​Pages/​TableAndChart_​_​_​_​230​20​.​aspx
 0
Jan Wiklund (4 April 2013 15:35):
Alf: Jag antar att ett C-läge är ett C-läge för att det har lite som drar. Försvinner det kommer kanske något annat att bli C-läge men dock bättre än det förra.

Ut- och inpendlingen är en delvis annan diskussion. Jag tänker mig att poängen med städer är att det är nära till dom man har att göra med dagligen. Pendling är en kostnad. Kostnad i tid, kostnad i drivmedel, kostnad i infrastruktur. Sådana kostnader hör till det som gör C-lägen till C-lägen - vi vill inte slösa tid och pengar. Vilket visas ganska bra av Spacescapes popularitetstest av olika Stockholmslägen, se http:​/​/​www.​spacescape.​se/​20​11/​0​4/​v%C3%A4rdering-​av-​sta.​.​

Men utpendling är svårare att göra något åt än inpendling. Har en ort mycket inpendling kan man bygga bostäder. Har den mycket utpendling är det inte mycket den kan göra.
 0
Max Fröderberg (6 April 2013 14:15):
Hm, jag får för mig att utgångspunkten i diskussionen är att ett "C-läge" aldrig kan bli något annat än ett "C-läge". Om kommunikationerna är problemet, vilket det ofta är, bättra på den? Om arbetstillfällen saknas, skapa nya? Om arkitekturen är enahanda, gör något åt det? Jag vet att det inte är så enkelt men att ett områdes popularitet skulle vara skrivet i sten håller inte. Antar att alla här är bekanta med t.ex. Södermalms gentrifieringsprocess... Jag blir oroad av folk som vill riva, gör man sig inte skyldig till samma kardinalfel som politikerna gjorde i t.ex. citysaneringen då? Man antog att det ALDRIG kunde bli bättre och att tabula rasa var det enda vettiga, men bortsåg samtidigt från den identitet, kultur m.m som existerade men slets upp med rötterna. Många bor och trivs idag i Miljonprogramsområden, det finns ofta ett starkt föreningsliv och en stark känsla av tillhörighet. Skall vi rycka upp dessa människorna med rötterna igen och brutalt omplacera dem eller bygga vidare på det som faktiskt fungerar?

Hej allihopa förövrigt, jag är ny här :) Max var namnet, studerar arkitektur i ert hatobjekt till byggnad (jag gillar den inte heller).
 0
Karl (6 April 2013 15:20):
Det beror förstås på hur man definierar ett C-läge. Det ska ju vara områden där nästan ingen vill bo, jag tänker mig närmast miljonprogramskåkar i avfolkningsbygder. I dagsläget finns det nog inget som kvalar in som C-läge i Stockholmsområdet - om man med det menar områden som det helt enkelt inte är lönt att förse med nödvändigt underhåll. Däremot håller jag det för troligt att vi i och med peak oil kommer att en massa nya C-lägen lite varstans i landet. Men då kommer vi antagligen inte ha råd att riva och bygga nytt, vilket såklart blir trist för de som bor där.
 0
MÄX (7 April 2013 12:14):
Ok, agreed. Jag är lite Stockholmscentrerad i tankarna tror jag. Förutom fortsatt stark urbanisering så bygger väl en del av problematiken i avfolkningsbygder på att man helt kapitulerat med landsbygdspolitiken och numera satsar allt krut på tillväxtregionerna?
 0
Lars (7 April 2013 16:07):
Max, fler människor vill måhända bo i dessa miljonprogramslängor på mindre orter med ev tomma lägenheter, om det vore mindre kostsamt i förhållande till vad det kostar att bo i hus eller i allmännyttig hyresbostad på andra platser.

Nej, det fungerar nog inte alltid bra i många av miljonprogrammen i storstäderna. De präglas ganska ofta av kriminalitet och otrygghet, även om det också finns många positiva faktorer.

Men det finns områden som har en väldigt stor omflyttning (i princip ingen bor mer än 7-8 år, de flesta betydligt kortare tid) och huruvida man ska lovprisa sammanhållningen i sådana områden, som de flesta ändå INTE föredrar att bo i om alternativ funnes (vilket det uppenbart finns eftersom omflyttningen är så stor), blir tveksamt. Går man lite för långt riskerar man att tangera hyckleriet, speciellt om man inte bor där själv.

Dessa negativa faktorer som hög brottslighet påverkar säkert attraktionskraften lika mycket som läget och utseendet på husen. Många kör också sina barn över hela stan till andra skolor som upplevs som mer välfungerande och ger bättre språkträning. Det förtar naturligtvis inte det faktum att många säkert också trivs där de bor, men man bör vara klar med hur många dessa är i förhållande till alla som passar på att flytta så snart tillfälle ges.

Det sägs ofta i debatten, att om man rev de mest problematiska områdena skulle de sociala problemen bara flytta någon annanstans. Men oavsett om man river eller bygger om, tror jag att faktorer som vackrare hus och mer attraktiva lägen (kan påverkas även med förbättrade kommunikationer etc) kan minska riskerna att sociala problem blir koncentrerade till vissa områden, vilket sker i takt med att resursstarkare människor ofta lämnar områdena närhelst de ställs inför valmöjlighet. Och då vinner nog ofta de så kallade A- och B-lägena.
 0
Jan Wiklund (7 April 2013 16:11):
En rimligt objektiv värdering av vad folk faktiskt efterfrågar finns på http:​/​/​www.​spacescape.​se/​20​11/​0​4/​v%C3%A4rdering-​av-​sta.​.​

Så då är det väl bara att fråga sig: Är det möjligt att skapa detta överallt? Eller i alla fall på fler ställen än det finns? Och samtidigt fråga sig vad man ska göra med områden där det är absolut omöjligt.
 0
MÄX (8 April 2013 11:30):
Lars: Brottsligheten är svinmycket högre i innerstaden än i dessa förorter, ett faktom som allt för ofta förbises. Många av problemen beror på att dessa områden dras med en hel hög fördomar applicerad av övriga samhället på lösa grunder, vilket gjort att samhället i många avseenden övergivit nämnda områden. Jag säger inte att det inte finns några problem, det finns det, men jag tror att många av dessa problem uppstått till följd av den felaktiga bilden folk har av dessa områden snarare än att de är inskrivna i husens väggar. Så att säga.
 0
MÄX (8 April 2013 11:34):
Jag har förövrigt lite goda exempel på lyckade renoveringar av miljonprogramshus som ser ut att ha passerat bäst före datum, ska plocka fram och länka till dem när jag har tid :) Stommarna i dessa kåkar är ofta stabila och bra, med lite arkitektonisk intervention för att bryta upp skala, införliva färg och fräscha till ytskikt med mera kan man göra verkliga underverk med dessa hus.
 0
Jan Wiklund (8 April 2013 12:29):
MÄX: Det torde knappast vara husen det är fel på; hus från den tiden med den tekniken är otroligt mycket mer attraktiva om de ligger bättre till än om de ligger sämre till.

Säga vad man vill, men det är behäftat med mer krångel att bo långt bort från allt. Folk drar sig för det.
 0
MÄX (8 April 2013 19:25):
Renoveringsbehovet är absolut en del av problemet, inte hela dock. Det är svårt att känna stolthet över en bostad som ser ut som stryk, och jag tror att stolthet över sitt boende är en extremt viktig faktor (har svårt att se att man t.ex. skulle hemfalla åt vandalism i ett område man är stolt över)

Att saker ligger off går bara att motverka genom att förbättra kommunikationer och införliva området i omkringliggande stadsväv (om sådan finns att tillgå). Eller riva, för all del.

Och ja, det är behäftat med krångel xP Försöker bara balansera de inläggen som propagerar för rivning genom att visa på potentialer...
 0
Alf . (8 April 2013 19:49):
Lars
jag tänker mig närmast miljonprogramskåkar i avfolkningsbygder

Dom fylls av invandrare, varav många sedan flyttar vidare till en större ort eller till ett tillväxt område.
Sedan fylls miljonprogramskåkarna av nya invandrare, varav många sedan flyttar vidare till en större ort eller till ett tillväxt område. o.s.v tills miljonprogramskåkarna rivs.

Här är en renovering.
http:​/​/​www.​dn.​se/​sthlm/​hyresgaster-​i-​sundbyberg-​vagrar.​.​

Synd att ta bort många billiga små lägenheter och göra färre och dyrare lägenheter.

Men båda sorterna behövs.
 0
Jan Wiklund (8 April 2013 21:35):
MÄX: Jo, om det finns nån stadsväg att integrera med. Typ Hagalund. Eller Östberga. Där går det att göra mycket. Men en del ligger tyvärr mycket, mycket off.
Skriv en kommentar:

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Kommentar:

<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.
Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 5640 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

@yimbysthlm på Twitter