Utskrift från www.yimby.se
....

Stockholmssyndromet 2.0

 
Stockholmssyndromet är ett passande namn på beteendet som får offer att ta förövarens parti. På senare tid har vi sett prov på en ny form av Stockholmssyndrom som förväxlar förorter med de som bor där, inte alltid av egen vilja. Man kan kalla fenomenet Stockholmssyndromet 2.0.

gångtunnel
Ett oväntat möte i en gångtunnel är sällan en picknick. Collage: Jon Cederberg

Bristen på valfrihet är en stark faktor när man talat om dagens nyckelord; upplevd trygghet och psykisk ohälsa i olika bostadsområden. Man är inte invandrarvänlig om man vill att invandrare ska bo i segregerade bostadsområden. Ändå fiskar journalisten Per Wirtén förortsympatier genom att försvara tankarna bakom förortsbygget i många av sina texter skrivna från sin villa, sitt kontor på Expressen eller från levande stadsdelar i Paris och Chicago senast onsdagen 18 september.

Man tager vad man haver
Det är en vanlig tendens att vinna politiska poäng genom att försvara förorternas estetik och struktur i tron att man genom detta försvarar de som bor där, även om många av de som bor där från gång till annan uttrycker att de känner sig "placerade" där. Hade dessa områdens kvaliteter som närhet till natur, flerbostadshus med direkt solljus, luft, avskildhet från arbete, service och nöjen, barnvänlighet i form av trafikseparering och stora öppna halvoffentliga rum, etc. framstått som attraktivare än själva staden för de som söker sig till landets största stad hade såklart folk med resurser sökt sig dit och inte därifrån. Trycket på bostadsmarknaden koncentreras dock till den funktionsblandade innerstaden med närhet till allt, inte på isolerade bostadsområden där varje enskilt ärende är en stor kostnad i tid och pengar.

Stigmatiseringens dilemma
Förortens försvarare liknar på många sätt gisslan som är hållna mot sin vilja men ändå tar de ansvarigas parti. Likt Norrmalmstorgsdramat 1973 uppstår en kognitiv dissonans. De frihetsberövade både förstår att de befinner sig i en oönskad situation, men försvarar likt förbannat situationen eftersom den är deras. Man gör det bästa av en maktlös situation. Det är min situation. Ingen ska berätta för mig att den är dålig.

Stockholmssyndromet (...) är ett psykologiskt tillstånd där kidnappningsoffer eller personer hållna mot sin vilja – fångar – utvecklar en relation till kidnapparen/kidnapparna och tar parti för förövaren mot polisen. Detta kan vara ett uttryck för identifikation med förövaren.

Denna solidaritet kan ibland bli en riktig delaktighet, med fångar som hjälper kidnapparna att uppnå sina mål eller att rymma från polisen. Syndromet har studerats av olika forskare inom viktimologin och man har kommit fram till att det framför allt baserar sig på rädsla för att råka ännu värre ut och en vädjan till den inre godheten hos den som tagit gisslan. Ju mer energi man investerar i denna typ av förhållande, desto svårare får man att bryta sig loss.
- Wikipedia

Skjutjärnslobbyist
Per Wirtén använder som journalist sitt utrymme i Expressen till att utmåla sig som en förortens förespråkare. Att förespråka deras problematiska färdigdesignade struktur är inte detsamma som att företräda de som på grund av minimala tillgångar, kontakter och inflytande bor där. Även om man vill bo i förorten vill man att mer än den grundläggande servicen ska funka, vilket den ofta inte gör. Just att utforma bostadsområden som sovstäder gör dem folktomma dagtid och utan förbipasserande på heltid. Sundbyberg ligger längre bort från centrala Stockholm än Östberga men har betydligt bättre förutsättningar för stadsliv just p g a den sammanhängande stadsplaneringen.

Goda intentioner räddar inte ett dåligt resultat
Wirtén förväxlar stadsplaneringen med befolkningen och begår precis det misstag som nämns ovan. Han vädjar till den inre godheten hos de ansvariga. Huruvida goda intentioner fanns i det sociala experiment som vi kallar miljonprogrammet är inte ens relevant om vi vill få en rätsida med de problem som de skapar för sina boende, lärare, brevbärare, myndighetsutövare och näringsidkare. Det är varken innerstadsbor eller de i fina villaområden som lider av förorternas dåliga förutsättningar för stadsliv. Ändå uppstår en ohelig allians mellan utsatta grupper och de politiker och planerare som skapat deras segregerade områden genom mellanhänder som journalisten Wirtén. För varje odefinierat skogsparti ökar avstånden med resen av Storstockholm, vilket ger dominoeffekter av problem som vi modernt kallar segregation och utanförskap.

Gated Communities är inhägnade enklaver - inte öppna stadsdelar
Vidare skyltar han med att totalt ha missuppfattat betydelsen av s k gated communities. Ett kvarter med 6-10 gathus tydligt avgränsade från de offentliga gatorna är inte gated communities utan dess diametrala motsats. En kvartersstads gator, torg och parker bjuder på möjligheten av kosmopolitisk och demokratisk jämlikhet. Själv skriver han belåtet från semestern i Paris och retar sig inte på att kvarteren skulle vara gated communities;

Det är enkelt att snabbt gilla Övre Marais. Den typ av butiker som tidigare fanns i de södra delarna av stadsdelen har dragit sig upp hit. Här verkar hyrorna fortfarande vara uthärdliga för mindre kända kläddesigners, justa caféer och vintagehak. Men i deras spår brukar ofta vågen av gentrifiering följa. Än så länge är gatorna här uppe perfekta och levande.
-Per Wirtén

Maraiskvarteren i Paris lockar till repeterade semestrar men att skapa förutsättningar för stadsliv i förorterna är tydligen otänkbart.
Maraiskvarteren i Paris lockar till repeterade semestrar men att skapa förutsättningar för stadsliv i förorterna är tydligen otänkbart. Det är viktigare att bevara dem som monument för misslyckad social ingenjörskonst.

Utveckling över tid
Wirténs läsning och förståelse av förorten är till stor del självupplevd. Han har faktiskt bott många år utanför den integrerade kvartersstaden. Det konstiga är att han i sina resonemang bygger på ambitionerna 1900-talets visionärer hade innan de skapade förorterna istället för att ta lärdom av dess 40-åriga historia av problem. Så gott som alla eldsjälar som jobbar med att förbättra livet för förortsborna frågar sig vad som krävs och hur lång tid det ska behöva ta innan det blir liv i en förort. Standardsvaret från etablerade arkitekter har varit att det tar tid att få en stadsdel att leva och att det är tiden som gör att de historiska stadsdelarna lever.

Nybyggd tät blandstad som quick-fix
När vi nu står med samma miljonprogram i akut behov av upprustning ser vi att tiden inte bara "inte hjälpte", den t o m förvärrade dessa områden. Det som var nybyggt och fräscht på 70-talet är idag eftersatt och förfallet med för länge sen passerade bäst före-datum. Samtidigt blommar stadslivet upp bara efter nåt år i de nya stadsdelar som idag byggs efter urbana principer. Västra Hamnen i Malmö kanske bäst av alla. Där samlas alla från rika till fattiga i det offentliga rummet vilket de inte hade gjort om stadsdelen vore en gated community eller en förort.

Halvprivata parker
Wirténs tes att den s k allmänningen är demokratins svar på den offentliga parken är absurd. En allmänning är det närmaste ett gated community man kan komma utan stängsel. Dessa behövs inte ens eftersom det är uppenbart för varje främling i ett område med allmänning att de inte är välkomna att slå sig ner för en picknick på mark som tydligt bara är till för de boende i området. De luddiga gränserna mellan privat och offentlig mark gör det också svårt för de boende att känna att de kan ta marken i anspråk för planering eller utemöbler.

När Wirtén hyllar förorternas "oklara gränser mellan privat och offentligt." borde han fråga kvinnojourerna hur många kvinnor som "kan flanera fritt mellan husen" i förorterna en mörk vinterkväll.

Kungar av sand
Såklart vill jag att alla ska kunna känna just den tryggheten som Wirtén känner att flanera i förorten dag som natt. Alla förtjänar att känna tillräcklig tillit till sina medmänniskor att kunna ströva fritt i de enorma offentliga markområden som i alla förorter utger sig vara öppna för detta. Det har tydligen gått honom helt förbi att bristen på funktionsblandning och lokaler ger en brist på civila vuxnas sociala kontroll av det offentliga rummet. Istället ligger det öppet för de mer ljuskyggas herre-på-täppan-lekar. Folk som känner sig tillräckligt marginaliserade tar den plats i samhället de kan få. "Vad gör du på min gata!" som några tonåringar sa till Ilmar Reepalu i samma stadsdel som han själv bor. Otryggheten kommer som ett brev på posten. Man gör varken förövarna eller offren en tjänst av att värna om den segregerande fysiska planeringen. Här i Sverige har vi byggnader av trä som står sen 1200-talet, ändå är det som science fiction för förortskramarna att tänka sig att deras punkthusområden ska klara en förtätning.

Samrådsmöten och alla överklagningsmöjligheter för lokalbefolkning är falsk demokrati. Stockholms befolkning växer med en busslast varje dag. Detta gör att det inte är relevant att fråga de som redan har boende i närförorter om de vill få nya grannar. Det vore falsk demokrati. Att låta de mätta rösta om de hungriga ska få äta är en absurd idé, långtifrån rättvis.

Gatuliv mellan förorterna
De som vill bo i Sveriges största stad måste få göra det och tillsammans med de som av egen vilja eller nödtvång bor i de socialt, ekonomiskt och ekologiskt ohållbara bostadsområden i Stockholms utkanter. Att förutsättningarna för service, detaljhandel och nöjesliv är undermåliga på grund av den enformiga, glesa bebyggelsen är uppenbart. Med kompletterande stadsutveckling kan samma områden bli kosmopolitiska stadsdelar. Möllevången i Malmö har i stort sett samma socioekonomiska sammansättning som utsatta förorter till Stockholm, men genom det täta gaturummet med butikslokaler finns där en möjlighet till egen hållbar försörjning som inte ens kräver någon utbildning. Detta är möjligt för de 80% av stockholmarna som bor utanför innerstan också, om man kompletterar vägarna mellan förorterna med denna slags bebyggelse. Då krävs det inte att man har SL-kort för att ta sig till närmaste bankomat, som det gjorde för mig när jag bodde i förorten Vårberg.

I en stad ska alla få plats och det historiskt unika tillstånd vi befinner oss i just nu kräver att vi lär oss att bygga, bo och leva tätt för ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart samhälle.
Gå med i YIMBY Stockholm
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Jon Cederberg (20 September 2013 12:40):
Jag tror jag tyvärr lyckats korrigera bort kärnargumentet att; om förorterna hade byggts av de som bor i dem skulle de se helt annorlunda ut och sannolikt inte ens vara förorter.
 0
Rasmus Larsson (20 September 2013 12:45):
Bra skrivet!
+2
Rasmus Larsson (20 September 2013 12:46):
Jon: Låter som en uppföljare. Vore kul med en artikel som fördjupar sig i temat så skulle det bli om förortens folk själva hade byggt.
+1
David Nylund (21 September 2013 08:45):
Jag tycker inte du tappat bort kärnargumentet Jon. Det finns här: "Hade dessa områdens kvaliteter [...] framstått som attraktivare än själva staden för de som söker sig till landets största stad hade såklart folk med resurser sökt sig dit och inte därifrån."

En mycket god och viktig poäng.
 0
Erik Westberg (21 September 2013 09:42):
Intressant artikel. Vore bra om vi had medel att få in sådana här arkitlar i andra medier, här är jag rädd för att det mest är de redan frälsta som läser dem.
 0
Erik Saler (21 September 2013 11:29):
"Stockholms befolkning växer med en busslast varje dag." är det inte två stombussar varje dag som används för att visa hur stor inflyttningen är?
+1
Herbert Tingesten (21 September 2013 13:18):
Hade också planer på en artikel med titeln "Stockholmssyndromet" men såg på Facebook härommånaden att det redan var en på gång, och utmärkt blev den. "Stockholmssyndromet" är ett så bra begrepp att använda i stadsbyggnadsdebatten att det bör bankas in oupphörligt.
 0
Pellegrino (21 September 2013 14:06):
Jag gick på Norra Bantorget för några år sedan och kom på att fackföreningshuset som ersatte Vinterpalatset faktiskt hade sina arkitektoniska poänger. PK-huset vid Kungsträdgården avskydde jag förr i tiden, nu tycker jag att det är rätt häftigt. Hoppas verkligen att det blir inte blir samma utveckling med Stockholm Waterfront, vissa byggnader måste hatas i all evighet för mänsklighetens skull. :)
+2
Jon Cederberg (21 September 2013 14:23):
I beat you to the punch, Herbert! ;)
 0
Erik Westberg (21 September 2013 15:40):
En tanke med det jag skrev ovan var att då Per Wirtén ofta skriver på Dagens Arena kunde det vara ett ställe att bemöta honom med nåt typ Jons artikel. Fast sen mindes jag att han faktiskt får mothugg där ändå.

http:​/​/​www.​dagensarena.​se/​magasinetarena/​urbanism-​som-​.​.​
+4
Henrik Ottosson (21 September 2013 16:02):
Håller med övriga; mycket bra skrivet och det borde ligga till grund för en debattartikel i DN av Yimby (om texten inte går in på DN Debatt borde den gå in på Stockholmsdebatt, eller Expressen Sidan 4).

Många tycker kanske detta är en synnerligen långsökt och flummig jämförelse men jag tror att man bör göra en jämförelse mellan stadsplaneringens utveckling och kemins utveckling som vetenskap (det senare min yrkesmässiga hemvist som forskare i organisk kemi vid Uppsala universitet). Om man gör det kan man kanske se var debatten om förorten trampar vatten. I princip är Rosengård och Tensta samma andas barn som DDT.

Stadsplanering kan ses som den idag mest makroskopiska designvetenskapen, kemi som den mest mikroskopiska (fysiker kan inte framställa, än mindre designa en myriad av olika elementarpartiklar). Inom stadsplanering och kemi designar man objekt som är så stora respektive så små att de i princip är omöjliga att byta ut om de inte fungerar som de ska, eller om de hamnat på fel plats (vi kan inte flytta Tensta närmare Sthlm och vi kan inte rensa bort DDT ut våra sjöar och vattendrag).

Modern synteskemi uppstod 1828 i och med Friedrich Wöhlers syntes av urinämne (en biologisk förening)från oorganiska föreningar. Kanske kan man säga att modern byggnationsteknik uppstod 1824 i och med Joseph Aspdins patent av Portlandcementen. Så sakteliga växte en kemiindustri och en byggindustri fram, som både till omfattande del på ett positivt sätt bidragit till det samhälle vi har i dag. Jag skulle dock säga att inom både områdena utvecklades en tekniknaivism under 1900-talets första hälft. I början av 60-talet kom två böcker som opponerade sig mot de då rådande trenderna inom kemiindustrin/kemikalieanvändningen och byggindustrin/stadsplanering, nämligen Rachel Carsons "Tyst vår" 1962 och (givetvis) Jane Jacobs "Den amerikanska storstadens liv och förfall" 1961. Carsons bok är dock mycket mer brutal och aggressiv gentemot kemiindustrin än vad Jacobs bok är gentemot modernismens stadsplanering. Kanske var Carson mer aggressiv eftersom hon hade bröstcancer och gick bort strax efter att Tyst vår kommit ut (det var hennes absolut sista chans). Trots att kemiindustrin försökte tysta henne och stoppa boken blev den en snöboll som startade miljörörelsen. Hade inte Carson lyckats få genomslag hade vi sannolikt haft ett mycket mer miljöförstört samhälle idag än vad vi har.
Jacobs bok fick aldrig samma snabba genomslag utan en mängd genuint dysfunktionella förorter hann byggas (och frågan är om mycket av det som byggs idag är speciellt mycket bättre).

De sociala problem i form av utanförskap som miljonprogramsområdena ger är således det pris vi nu får betala. Som ett brev på posten kommer sedan främlingsfientlighet såväl som sekteristiska tendenser i förorterna.
Att renovera miljonprogrammen är förmodligen tämligen bortkastade pengar om man tror att det kommer göra dem mer attraktiva. Om man gör det måste man samtidigt se till att inlemma områdena i en riktig och tät stadsväv.

Det här kanske var långt och snurrigt, men vad som behövs är nog ett brett uppvaknade bland politiker och allmänhet att förorterna är totalt feldesignade, i princip lika feldesignade som DDT är ett feldesignat insektsbekämpningsmedel. Politiker bör också ta arkitektur och stadsplanering på betydligt mer allvar (idag gör man inte det, av egen erfarenhet) av det enkla skälet att feldesignade stadsdelar kan bli enormt kostsamma på olika sätt.
 0
Jon Cederberg (21 September 2013 16:39):
Inte alls en flummig jämförelse. Och välformulerat. Igår sa en kompis som forskat med kvaliteterna i Flemmingsberg att man där inte ens kan köpa en kam mellan stationen och bostadsområdena trots att 30 000 människor rör sig där dagligen, eller om det var en till nolla. Jag kommer inte ihåg. Huddinge som kommunen heter låter bli att bygga stad runt Flemingsberg station av rädsla att Centrala Huddinge ska tappa köpkraft. På detta sätt spelar förorterna ut varandra.
 0
Henrik Ottosson (21 September 2013 17:14):
Japps, jag tror dock att det måste in en stadsplaneringspolitik på riksplanet eftersom politiker i olika kommuner konkurrerar med varandra om bl.a. köpkraft. Eftersom politiker (i alla fall i Uppsala kommun) till stor del är ekonomer och jurister måste man föra argument som bottnar i ekonomiska termer och i ekonomiska och juridiska risker. Och det kommunpolitiker i tillväxtkommuner idag främst verkar se är bostadsbristen. Hur den stad som byggs ser ut och hur den fungerar socialt är ofta underordnat (i alla fall bland vissa politiker). Således, för att få slagkraft i argumenten kan kanske en jämförelse mellan felaktigt designade stadsdelar och felaktigt designade kemikalier vara användbart. Båda kan långsiktigt leda till enorma kostnader.
 0
Jon Cederberg (21 September 2013 18:15):
Där kommer ju Edward Glaesers bok Stadens Triump väl till pass. Den visar ju hur städer, inte stora företag, i sig är ekonomiska motorer.
 0
Martin Kolk (21 September 2013 20:39):
Möllevången har 33% invånare född utomlands medan typiska miljonprograms-förorter i Stockholm ligger närmare 60-65%. I Sverige är det 15%.
 0
Jon Cederberg (22 September 2013 01:09):
Och av näringsidkarna är säkert 65% eller fler invandrare. Alltså på Möllevången.
 0
Henrik Ottosson (22 September 2013 09:03):
Japps, Edward Glaesers "Stadens Triumf" lyfter fram många argument som generellt borde bita på våra politiker, kanske främst förfäktare av "gröna lungor" på var och vartannat ställe. På sätt och vis är dock boken lite farlig eftersom han (enligt min mening) lite för ofta avfärdar Jane Jacobs teorier; om man läser boken snabbt blir det bestående minnet att Jacobs hade fel, det är bara att bygga högt och tätt så får vi fart på de ekonomiska hjulen. Jag tycker han valt att lägga tyngdpunkten i boken lite olyckligt.
 0
Alf . (23 September 2013 16:16):
Jon Cederberg (I går 01:09):
"Och av näringsidkarna är säkert 65% eller fler invandrare."


Eller cirka 10%?

Företagsledarens bakgrund.
Totalt:
Svenskbakgrund 170 625
första generationens inv 13 086
andra generationens inv 3 286

2008
Operativ företagsledare med svensk
bakgrund 91,6%
Operativ företagsledare första gen.
inv. 6,7%
Operativ företagsledare andra gen.
inv. 1,7%

http:​/​/​www.​scb.​se/​statistik/​_​publikationer/​AM990​3_​20​12.​.​
sidan 66-67

Och
Utrikesfödda som är delägare eller enskild näringsidkare i riket /
9,6 %
http:​/​/​gd.​se/​nyheter/​jobbpengar/​1.​4297795-​manga-​utland.​.​ sidan 4

Men visst i områden med högre % invandrare så borde ju även % av företagen också vara högre än riksnittet. Svårt att få fram siffror på små-områden.

Det är väl bra att bygga om områdena, gillar exempelvis det nya Rinkebystråket som de ska bygga.
Annars tycker jag att miljonprogrammen funkar ganska bra som inflyttnings områden för ny befolkning till städer.
+5
Jan Wiklund (23 September 2013 17:05):
Jag skulle vilja säga att artikeln inte är tillräckligt långtgående - fast det går väl fler tåg.

Om Per Wirtén (för att nu använda honom som exempel) hade levt på 20-talet hade han försvarat torrdass och frånvaro av varmvatten och påstått att det vore ett angrepp att föreslå att dom som har torrdass skulle få tillgång till vatten och avlopp.

Det vore en nedvärdering av deras identitet som torrdassanvändare, skulle han säga.

Problemet med Wirtén och hans likar är att de är helt ur stånd att tänka sig att något någonsin kan bli bättre. De sitter helt fast i identitetspolitiken, dvs föreställningen att politik är olika kotteriers kamp om prestige i ett i övrigt statiskt samhälle.

De föreställer sig också att vad som är attraktivt helt beror på hur kultureliten talar om något; om kultureliten lovordar torrdass blir det fint med torrdass och om kultureliten framhåller torrdassens dåliga hygien blir det fult med torrdass. Och så antar de att folk springer som en fårflock med ledning av detta.

Att det finns något objektivt i världen begriper de inte - ja, det vore emot postmodern teori - inte heller att folk är i stånd att tänka själva utan att bry sig om kulturelitens spekulationer.

I sin iver att försvara förortstillvarons status quo blir de i praktiken motståndare till att dagens förortsbor får bättre tillgång till det som idag bara innerstadsborna har tillgång till. Ja, än värre, de blir förespråkare för att bara välbeställda människor ska få ha gångavstånd till jobb, service och annat nyttigt. För ju mindre innerstad som byggs desto dyrare blir det ju, enligt den välkända lagen om tillgång och efterfrågan.

Så jag föreslår att vi tar livet av Wirténarna med parollen "Gångavstånd åt alla".

Det är vad det handlar om: stad=nära; förort=långa avstånd. Någon annan definition finns inte.
 0
Lennart (29 September 2013 07:28):
Oavsett om det är en, två eller tre busslaster per dag som utgör Stockholms läns befolkningstillväxt kan det vara värt att beakta att en stor del av denna tillväxt inte är nettoinflyttning utan födelseöverskott.

Det kan också vara en god idé att inte utan vidare ta till sig den vanligt förekommande siffran 30000 personers ökning/år (i länet), eftersom den siffran är en prognos som inte nödvändigtvis behöver stämma och som är också betydligt högre än de senaste årtiondenas ökningar.
 0
David Nylund (29 September 2013 12:00):
Befolkningsökningen i Stockholms län var 35.533 personer 2012, vilket förvisso är högt historiskt sett, men inte ett rekordår, och rent av ganska representativt för de senaste fem åren. 22-25.000 per år skulle nog vara mer "normalt" om vi tittar på den historiska utvecklingen och håller oss till samma procentuella förändring. Men prognosmakeri går ju inte främst ut på att titta i backspegeln.

http:​/​/​www.​lansstyrelsen.​se/​stockholm/​Sv/​nyheter/​20​13/​.​.​
 0
Jon Cederberg (30 September 2013 17:26):
Å andra sidan är bristen på bostad i stad så akut som den är i Stockholm att det behövs byggas bra många stadsdelar innan tillgången är balanserad med efterfrågan. Detta även utan befolkningsökning.
 0
Robin Andersson (1 Oktober 2013 10:23):
Jon Cederholm: Vi har naturligtvis ett stort arbete framför oss om vi ska kunna nå en bättre balans mellan tillgång och efterfrågan på bostäder. Framför allt bostäder med kvaliteter som endast finns i en innerstadsmässig kontext.

Bostadsbristen är ett stort problem i Stockholm. Men jag ser ett än större problem på horisonten. Det är om vi löser bostadsbristen på ett kortsiktigt sätt. De flesta "lösningar" på bostadsbristen, som presenteras politiskt, är quick-fix som innebär stora exploateringar av orörd mark i Storstockholms perifera länsdelar. Modernistiska bostadsområden med låg hållbarhetsfaktor. Är det inte bättre att man kanske "bara" bygger ut och förtätar innerstaden, även om det innebär att man inte kommer "ikapp" med bostadsbristen?

Jag frågar mig samtidigt om man ska tillåta Stockholm att växa obehindrat bara för att det går.

Finns det något egenvärde att dränera Sveriges mellanstora städer på människor, till förmån för Stockholms befolkningstillväxt? Behöver Stockholm växa i denna förhållandevis rasande takt? Ska man kanske ställa högre krav på de mellanstora städerna att utvecklas åt Stockholms håll?

Min poäng är att jag anser det bättre att bygga ut innerstaden sakta men säkert samtidigt som en bostadsbrist består (och andra attraktiva alternativa städer tar en del av Stockholms befolkningstillväxt), än att bygga bostäder för 30 000 nya stockholmare per år, när huvuddelen av dessa bostäder tillkommer i modernistiska bostadsenklaver runt om i Storstockholms periferi.
 0
Jon Cederberg (1 Oktober 2013 10:51):
Robin, Stockholms stad växer inte i nån rasande takt och har inte gjort det sen malmarna bebyggdes. Folk flyttar hit och det ska de ha rätt till om vi vill kalla oss en demokrati. Men det är ju sant att de som faktiskt har ett boende i innerstaden har Marie-Antoinettesk verklighetsuppfattning. Vi har faktiskt mindre faktisk stad än för hundra år sen, men mer suburbana områden. Medan innerstadsborna förlikar sig med att stan sakta ska få växa utanför tullarna väntar 80% av Stockholms invånare varje dag i områden man måste ta sig ifrån om man ska arbeta, studera eller köpa annat än mat, blommor, nycklar eller eller nya sulor på skorna. De som bor i förorterna är värda samma närhet på varierad detaljhandel och arbetsplatser som de på Östermalm har. Bara söder om Söder bor lika många som i Malmö, fast i någon slags Roy Andersson-kuliss utan gångavstånd till högskola, ett 20-tal forum för samtida konst, opera, krogkvarter och allt annat man kan kräva av ett stadsliv. De oplanerade verksamheter som planerare ofta glömmer eftersom de tror att man väljer att bo i en stad för att komma bort från den.
+2
Jan Wiklund (1 Oktober 2013 12:24):
Robin: Så långsamt borde det inte behöva gå att bygga, under förutsättning att man gör som Lindhagenplanen föreslår: ger markägare rätt att bygga vad som helst bara man följer reglerna. Det finns en startsträcka då man fastställer reglerna, men sen borde det kunna gå fort eftersom inga långsamma planärenden ska lotsas genom institutionerna.
 0
Robin Andersson (1 Oktober 2013 14:03):
Jag tror ni missade min poäng. Jag menar att det är bättre att det är en bostadsbrist än att vi bygger ännu mer förort. Naturligtvis är det ännu bättre att man bygger ut och förtätar innerstaden.

Det är klart att alla ska få bo i den stad man vill. Det är väl iofs knappast en fråga om en demokratisk rättighet. Snarare en mänsklig rättighet. Precis som om man vill äga en bil eller inte. Inga lager ska förhindra detta.

Det jag pratar om är ett samhällsperspektiv. Är det verkligen bra för samhället att alla människor som vill leva urbant måste flytta till Stockholm? Ska verkligen en befolkning motsvarande hela Linköping ha flyttat till Stockholm på 3-5 år? Är det bra för samhället att alla får äga en bil.
 0
Jan Wiklund (1 Oktober 2013 14:33):
Jag kommer ihåg vad min pappa sa ca 1965. Han jobbade i byggbranschen och, kan man säga, gjorde karriär på miljonprogrammet fast han tyckte det var skit. Han sa: Det vore bättre att man byggde nödbaracker och tog sig tid med att bygga riktig stad.

Något liknande kanske vore värt att prova på?

Men beträffande folkökningen i Stockholm har vi ju redan flera gånger konstaterat att största delen består av födelseöverskott, dvs folk som är födda här. Och största delen av resten är folk från andra länder för att dom har levt i misär. Och största delen av resten är folk som flyttar hit för att dom inte får jobb på sina hemorter. Man måste ha en politik för det, det räcker inte med att säga Sorry, ni får ingenstans att bo...
+1
Jon Cederberg (1 Oktober 2013 17:19):
Öpp, öpp, öpp, Robin! Det är ingen. Speciellt inte jag som säger att vi ska bygga mer förorter. Du kan inte ha läst mycket av vad jag skrivit om du tror det vid det här laget.

Man kan däremot bygga mer stad. Och man kan GÖRA det i och mellan förorterna eftersom vi vet hur man bygger stad nuförtiden. Det är bara att inte köra vidare i modernismens hjulspår.

Genom att bygga stad i och mellan förorterna får inte bara de som flyttar till den största staden det här landet har att erbjuda plats. De som redan bor där får nära till mer än mörka skogspartier och stängda vårdcentraler. Ett urbant utbud av butiker och nöjen är bara möjligt genom en kritisk massa av stadsmänniskor och stadskvarter.

Och vad gäller folk från hela resten av världen som flyttar hit så har många lämnat bra mycket större städer än Stockholms innerstad och har definitivt ingen genetiskt koppling till miljonprogrammen. Det är det vi måste fatta. Större delen av mänskligheten är utlänningar. Hade vi inte byggt några förorter så skulle ingen behöva bo i dem som sistahandsval. Get it?
 0
Erik Saler (1 Oktober 2013 19:30):
Inte för jag har någon konkret data men jag tror att det alltid är bättre att vi förtätar med mer punktus eller lamellhus i ett område där sådana redan fins än att inte förtäta alls.

Självklart långt ifrån bäst och vi borde fortfarande pusha för att få den bästa förbättringen med gathus med verksamhetslokaler i gatuplan.
 0
Robin Andersson (2 Oktober 2013 10:15):
Jag har aldrig sagt att vi vill bygga förorter. Det jag säger är att det trots allt är det vi får, oavsett vi vill det eller inte. Det som räknas politiskt är antalet bostäder man bygger, oavsett hur de ser ut eller var de placeras.
+4
Robin Andersson (2 Oktober 2013 10:38):
Erik Saler: Det beror väl lite på vad man är ute efter. Självklart innebär en förtätning - oavsett form - ett ökat underlag för service och säkerligen ökade flöden i närområdet. Dessutom tillskapas fler bostäder.

Men om förtätning sker på det sättet du beskriver så tillskapas inga mervärden. Det innebär ofta endast några få ynka bostäder ytterligare och eftersom den modernistiska stadsstrukturen består så kommer dessa säkerligen genererar flöden där kapacitetstaket redan är nått, dvs. på motortrafikleder och i kollektivtrafiken. Om man istället förändrar områden mot en genomgående gatustruktur, med attraktiva gatumiljöer så sprids flödena och områdena blir livfullare och tryggare.

Dessutom så cementerar man ju på sätt och vis den modernistiska strukturen i och med att det dröjer ytterligare 50-100 år innan det är "ekonomiskt rationellt" att riva/bygga om i området. Om man istället har en plan för hur området ska se ut på sikt, i en större omfattning, så kan man se till att varje enskilt tillägg understödjer den framtidsbilden. Allt eftersom bebyggelsen förändras kommer man närma sig den framtidsbilden.
 0
Göran Wahlström (23 Augusti 2016 05:57):
Ett bostadsområde blir vad de boende gör det till.Bra människor skapar trevliga,trygga områden.
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8596 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

Politikerveckan Järva
19 Juni 14:32 av Sofia Buhrgard

@yimbysthlm på Twitter