Utskrift från www.yimby.se
....

Arkitekturens yttre spelar en viktig roll

 

Ny yttre arkitektur i innerstan ovan och dito i ytterstan nedan. Bild: Mikael Levander

Många politiker, stadsplanerare, arkitekter och byggherrar nöjer sig med att vi har funktionella bostäder med hög standard såsom handikapp- och barnvänliga faciliteter men struntar ofta fullkomligt i hur det yttre ser ut. Många undersökningar visar dock att den yttre gestaltningen spelar en lika viktig roll som den inre kvaliteten eftersom vi människor vill känna att man tänkt på ens anseende utåt när vårt boende planerades och ritades. Fasaderna är således vårt ansikte utåt och de speglar också vårt sätt att kommunicera med vår omgivning och med andra människor.

De storskaliga bostadsområdena från 60- och 70-talet är ett tydligt exempel på detta förbiseende. Det var inget annat än ett nonchalant vanvårdande av det övergripande trivselbehovet då man fokuserade enbart på nödvändigheterna i det inre. De bostadsområden som föddes under denna period hör idag till de mest oattraktiva i länet.

Tyvärr fortsätter detta nonchalanta och fyrkantiga sätt att planera för stadens utveckling än idag. Kanske inte i samma utsträckning eftersom man inte kommer i närheten av det stora antal nyproduktion av bostäder som gjordes i miljonprogrammet men det är ändå skrämmande nog. Där detta gör sig som mest tydligt är när man ser skisserna, 3d-modellerna och de färdiga detaljplanen för ny förortsbebyggelse. Just i detta läge, då man har den möjlighet att tänka sig för hur bostäderna skulle kunna uppfattas utifrån, väljer man att produktionsekonomin tillfaller områdets karaktär istället för att förnya eller ge den en chans att förändras.

Jag förstår att fasader är kostsamma produktioner men de utgör endast några få procent av den totala byggkostnaden, ingenting jämfört med kostnaderna för överklaganden, men den långsiktiga behållningen för området överstiger vida snålheten. Redan vid planeringsstadiet ritar arkitekterna fasaderna så ekonomiskt som möjligt. Därtill lämnas det yttre oftast utan att ge plats för samhällets förankrade behov av lokala aktiviteter såsom lokaler till ateljér, replokal, föreningslokal, små butiker etc.

Fasadernas brist av ornament, stuckatur och andra yttre igenkänningstecken, som tidigare var en del i den äldre stadsbebyggelsen, gör att området känns monotont och dussinfalt. Husen ser likadana ut, har samma färg och till och med samma höjd och originalitetskänslan för en individ som bor i ett av dessa bostäder är helt obefintlig.

Jo, i viss utsträckning produceras detta fortfarande i innerstan

Om man tittar på innerstadens fasader, som oftast är från tiden före funktionalismen, ser man att arkitekterna och byggherrarna tänkt på sina kommande bostadsgäster genom att ge det yttre originella strukturer. Inget hus är den andra likt trots att de är byggda under samma tid och inom samma detaljplan. Varför görs inte detta längre? Jo, i viss utsträckning produceras detta fortfarande i innerstan medan hos produktioner utanför tullarna är avsaknaden total! Bilderna ovan och nedanför ger er en fingervisning.


Ovan: bild från en gata i innerstaden. Nedan: bild från en planerad produktion i ytterstaden.

När de första förorterna började byggas, i början på förra seklet, tog man med sig den traditionella synen på hur stadskvarterna skulle byggas och det märks när man befinner sig i Midsommarkransen, Aspudden, Enskede och Sundbyberg. Dessa områden är också de mest attraktiva utanför innerstaden och bara det säger en hel del.

Fisksätra, Bredäng, Rinkeby, Tensta, Fittja och Högdalen växte fram låg funktionalismen i sin absoluta topp.

Funktionalismen föddes på 30-talet och började anammas av 40- och 50-talets stadsplanering, Hägerstensåsen, Årsta och Hammarbyhöjden - Kärrtorp, där det avskalade lyftes fram och sovstäderna såg dagens ljus. De här områdena är i sig ganska attraktiva då de ligger väldigt nära innerstaden men man hör aldrig någon säga att de tillhör ens absoluta favoritplatser. Då områden som exempelvis Fisksätra, Bredäng, Rinkeby, Tensta, Fittja och Högdalen växte fram låg funktionalismen i sin absoluta topp. Men det är väldigt få som bor kvar när de blivit vuxna och än färre flyttar tillbaka till dessa platser. Var det enbart ekonomin och den hårda pressen på att skapa nya bostäder som låg bakom detta misslyckande? Var det värt att snåla med produktionen? Hur lång tid varar ett dåligt rykte i ett misslyckat och segregerat område?

Vad har allmänyttan haft för ansvar i denna fråga?


Midsommarkransen, en förort som föddes i början på förra seklet.


Fastighet i innerstaden från förra sekelskiftet, ungefär samtida med Midsommarkransen.


Fittja, en förort från miljonprogrammet. Bor det någon arkitekt i dessa hus?

De måste ta mer hänsyn till hur folk vill uppfattas och hur de vill bo genom att fråga sig själva hur och inte minst var de vill bo?

Man kan inte beskylla våra politiker för allt, arkitekter liksom konstnärer och andra kulturbaserade yrkesroller följer med i stilarnas förändringar och utveckling genom tidens gång, men man kan inte ta ifrån dem deras ansvar.

Efter det att de kommersiella krafterna gjort sitt när ett projekt är i hamn, då områdets karaktär och topografi samt inte minst målgrupp räknats fram i kalkylerna, är det politikerna som har de sista orden. De måste ta mer hänsyn till hur folk vill uppfattas och hur de vill bo genom att fråga sig själva hur och inte minst var de vill bo. Man kan inte gömma huvudet bakom tjänstemännens utlåtande eller andra förståsigpåare, såsom Skönhetsrådets exempellösa yttranden om områden de knappt satt sin fot i eller förskräckas över idéer som att ändra färg på betonggrå fasader till något annat.

Att klassa kala betongfundament till kulturmärkning bara för att de speglar en speciell arkitektonisk stil eller tidsanda är också rena rama absurditeter. En kulturmärkt byggnad är för mig en byggnation som är omtyckt, klass- och tidslös och har en symbolisk karaktär väl värd att bevara för framtiden. Om man gör det av rent praktiska skäl kommer det att gå inflation i fenomenet.

Att tänka på det yttre är alltså lika viktigt för själen som att badrummen är handikappsvänliga och att man har treglasfönster framför en motorväg. Som arkitekt som vill ge uttryck som avspeglar ens tid kan man väl kosta på sig lite av sin kreativitet på själva människan i huset.
Gå med i YIMBY Stockholm
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
+1
Oscar A (17 Oktober 2013 00:33):
Mycket bra skrivet. Ett stort problem idag är arkitektkårens förälskelse i monoton arkitektur. Invånarna vill däremot ha fasader med mer eller mindre mängd utsmyckning. Visst finns det arkitekter med bättre smak, men de är alldeles för få. Arkitekthögskolans byggnad i Stockholm verkar användas som föredöme för studenterna, istället för skräckexempel.
+1
RJA (17 Oktober 2013 09:33):
Utmärkt! Så hur gör vi för att stoppa vågen av monoton, storskalig nyfunkisarkitektur som fortsätter att skölja över oss? Ska den någonsin få ett slut? När ska arkitekterna sluta vara inskränkta (funkis är inte mer tidlöst och samtida än jugendarkitektur) och byggbolagen sluta vara snåla?
+1
Malin E (17 Oktober 2013 10:24):
Bra poänger! Men att inget hus är det andra likt i äldre bebyggelse handlar också om att husen byggdes av olika byggmästare, och lite i taget. På min innerstadsgata är mitt och de närmsta husen byggda 1880-, 1890-, 1900- och 1910-tal. Och det handlar om bara 6 hus i rad/mittemot varandra.

När större områden började bebyggas i svep, som Röda Bergen i Vasastan (Stockholm) på 1920-talet, blir husen mer lika varandra. Men fortfarande är det olika byggmästare som varit framme, så fönsterstorlek, portar, utsmyckningar och liknande skiljer sig. Ju närmare funkisen vi kryper, desto mer lika blir husen – som gräsgatorna vid Eriksdal på Söder, byggda strax före brytpunkten.
+1
Jan Wiklund (17 Oktober 2013 11:26):
Annars sägs det att invånarna i det hus som har utnämnts till innerstadens fulaste - plåthuset på Folkungagatan - är så nöjda för att dom slipper se eländet, de har vackra hus att titta på.

Och det har också visats att det vi bryr oss mest om i stan är bottenvåningen (och möjligen andra våningen). Se http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​11/​0​6/​promenadstader-​i-​praktike_​.​.​

Resten ser vi inte. Det är alltså viktigast att bottenvåningen är tilltalande (vilket den ju inte är i flera av de hus som visas på bild ovan).

Och för att komma ifrån den lite trista diskussionen om vad som är estetiskt tilltalande - "smaken är som baken, delad" - kan man också göra som Jan Gehl har gjort i länken ovan, man kan mäta var folk gillar att vara nånstans.

Vad gäller bottenvåningarna gäller då att man gillar att vara där denna varierar.

Det ska vara något nytt var tionde meter.

Om man vill kan man utnämna detta till arkitekturkvalitetens kärna.
 0
bjorn (17 Oktober 2013 11:39):
Om man läser byggbolagens projekteringsanvisningar (tex JM har flera pärmar som ska följas) så förstår man att det inte blir så intressant resultat eftersom det mesta redan är förutbestämt av någon central byggprocessledare. Sen är väl Danderydsgatan lite av ett undantag och många av husen på tex Södermalm består ju av jämngula fasader och lika stora fönster, sådär lagom varierat egentligen.

Trots det håller jag absolut med om att det är lägre krav och kvalité på förortsarkitektur än det som byggs i innerstaden. Kanske har att göra med byggherrarnas lönsamhetsprinciper och uppdelning i A, B och C-lägen?
 0
Jan Wiklund (17 Oktober 2013 14:29):
Björn: Det torde nog också ha att göra med projektens storlek. Drakenbergsområdet, som också är ett projekt, är lika enformigt som någon förort.

Frågan är hur man åstadkommer en teknik som tillåter variation även inom ramen för ett projekt, utan att det blir groteskt dyrt. Men enligt min (och Gehls) teori ovan är det ju viktigast att det är variation i bottenvåningen, så det kanske går att nöja sig med det?
 0
RJA (17 Oktober 2013 15:08):
Håller inte med om att det bara är bottenvåningen som spelar roll, även om den är viktigast. Och smaken är inte som baken, den är lika objektiv (eller subjektiv) när det gäller fasaders utformning som bottenplanens. Människor i allmänhet uppskattar sekelskiftesarkitektur och ogillar betongklumpar även när de har butiker i bottenplan - det är så objektivt det kan bli.
+1
Jan Wiklund (17 Oktober 2013 15:40):
RJA: Det finns viss dokumentation för att folk i allmänhet gillar detaljer. Det finns en doktorsavhandling av Catharina Sternudd, och det finns en seminarieuppsats av Eila Jylkäs som tyder på det. Däremot skiljer de inte ut att arkitektur från 1900 skulle föredras särskilt - Jylkäs' resultat pekar mer mot ca 1920.

Det finns dock en kategori som föredrar modernism, och detta är internationellt: den akademiskt utbildade övre medelklassen. Det tyder både Sternudds och Jylkäs' arbeten på, liksom Pierre Bourdieus internationellt. Bourdieu antar att detta är en helt omedveten reflex från deras sida som de använder för att skilja ut sig från mängden och etablera sig som finare än andra. Helt omedvetet, som sagt. Men lika destruktivt för det. Det är ju dom som bestämmer.

Nu tror jag knappast att det är deras fel att det blir som det blir, det är nog mest en ekonomisk fråga. Men det är illa nog att de så att säga legitimerar snålheten med estetiska argument i efterhand.
 0
Jens (17 Oktober 2013 17:03):
Intressant, Bourdieu (och kanske du Jan?) antar att folk omedvetet "tycker fel"? Han antar förmodligen samma sak om folk som gillar abstrakt konst eller experimentell musik också. Luktar bullshit lång väg enligt mig. Det finns ju folk som gillar fiskbullar, Mr Bean, dansband och annat skit - klart det finns folk som gillar modernism! På riktigt!
+1
Jan Wiklund (17 Oktober 2013 18:18):
Jens: Jag tror inte att Bourdieu har nån uppfattning om vad som är "rätt" och "fel". Han bara antar (och visar) att folks smak beror på var man finns i samhället.

Om det bara handlade om mat, eller om tavlor på väggarna, eller musik, skulle det inte vara något problem, då kunde var och en göra som han eller hon hade lust. Men nu handlar det om offentliga beslut. Och då är det ett problem att minoriteten bestämmer.
 0
Emanuel Alfredsson (17 Oktober 2013 18:47): Online
Jag ser arkitektur som en konstform bland alla andra. Och för att konsten skall gå framåt behövs det variation. Modernismen, i dess visionära framåtanda, har paradoxalt blivit ett av de mest reaktionära konstformerna som finns. Resultatet heter Täbysonen Avicii, och fler kommer det att bli om man inte gör någonting.

Variation ger trygghet och identitet. Det sätter igång kreativiteten.

Jag föreslår en satsning på att få fram Nordisk Art Deco; ett sammelsurium av referenser till Nordisk och Samisk mytologi samt Kalevala. Det kan man göra utan främlingsfientlighet, landgränser och murar mot tredje världen.
 0
Oscar A (17 Oktober 2013 21:03):
Vad som är något komiskt är att arkitekter som väljer att rita i äldre stil (t.ex. nordisk klassicism) beskylls för plagiat. I själva verket ritar den som beskyller den andra arkitekten själv plagiat på funkis, nyfunkis eller modernism.
 0
Marcus Bokvist (17 Oktober 2013 21:06):
Jag tror du har ett antal poäng Jan, det kan nog vara så att man faktiskt får acceptera en viss industriell likriktning och stordrift om man även ska få bostäder till de som inte är så väl bemedlade. Men kan man bara erbjuda möjlighet till verksamhet så kan nog verksamhetsinnehavarna fixa mångfalden. Sen så om man verkligen bygger blandstad och inte låter stordriften blir större än ett kvarter i taget så kan man nog få tillräcklig variation ändå.
 0
RJA (17 Oktober 2013 21:13):
Det kan inte kosta mkt med lite förskjutningar och vinklar i fasaden, minimala ornament och sadeltak. Nåt bara nåt för att slippa dessa vämjeliga putskartonger med charterhotellbalkonger som smälls upp överallt.

Oscar Properties är ett bra exempel på byggbolag som bygger modernt och attraktivt, tyvärr svindyrt men det borde gå att bygga liknande till lägre pris.
 0
Martin Kolk (17 Oktober 2013 21:55):
Marcus: Jag tror att nuvarande system med en aktör per kvarter är precis vad som blivit så problematiskt. YIMBY:s vurm för slutna kvarter, vilket borde vara väldigt bra ur statsbyggnads synpunkt, blir istället gigantiska identiska kollosser bygda av samma byggbolag. Det är därfär tillexempel de nya områdena i Liljeholmen och norra Kungsholmen är så trista. Jag tror att mindre bygganvisningar är det viktigaste beslutet, det borde ju också möjligöra betydligt större konkurrens på byggmarknaden. Kvarter byggda vid en tipdunkt, tillsamans med en aktör per kvarter är en mycket olycklig kombination.

Byggbolagen får gärna använda sig av standardiserade modeller för att bygga kvarter (kanske bygga samma model (till exempel en sida av ett kvarter) på 10 olika ställen i ett nytt område), men det är viktigt att det bara får använda det för en del av ett enskilt kvarter. Jag tror också att det kanske blir enklare att göra något sådant om kvarteren inte är helt slutna.
+1
Johan Eriksson (18 Oktober 2013 04:42):
Här en länk till nya Gallerian:
http:​/​/​www.​fastighetsvarlden.​se/​notiser/​gallerian-​kan-​.​.​

Här en länk till en debattartikel i DN av Jerker Söderlind: http:​/​/​www.​dn.​se/​debatt/​stockholmsdebatt/​franta-​egoist.​.​

Undrar vad som menas med här:

"En kommunal chef i en mellanstor stad i en monter intill säger: ”Jo jag vet, det nya kontorshuset ser inte klokt ut. Men arkitekterna säger att det är sånt som gäller nu...”."

Jag trodde själva arkitekterna hade relativt litet inflytande i dessa slimmade ekonomiska tider men om Sverker har rätt så är det precis som jag misstänkte, dvs att det är samma egotripp som byggde modernistlådor nu som då. Vårt tidiga giftermål med modernismen verkar svårt att skiljas från. Indoktrinerade av en mycket medveten ism är det alltså "häftigt" och "inne" att bygga på Gallerian, kv Loen och många många fler i precis samma trista stil eller???

-Med de förutsättningarna kommer bara Klara att bli än mer fullbordat enligt "City 67" och Hjalmar Mehr & Co applåderar från sina gravar hur väl dagens unga arkitekter "harmoniserar" med mer än 50 år gamla och döda visioner.
 0
Johan (18 Oktober 2013 08:21):
Bristen på icke-funktionella element på fasader är väl i hög grad en del av ideologin bakom den modernism som slår igenom i Sverige på 30-talet. All ornamentering ansågs som ett uttryck för äldre, förljugna ideal. Nu gällde oförställd nytta, till gagn för vanligt folk. Och eftersom motståndet inom arkitektkåren mot all form av utsmyckning är ideologiskt och i grunden handlar om arkitektens roll som samhällsreformator, så är det svårt att ändra på. Diskussionen ovan kanske visar att om man trovärdigt kan visa att form - för formens egen skull - gör nytta, går det kanske att pressa in det vi andra kallar skönhet i arkitekternas ideologi.
+3
MÄX (18 Oktober 2013 15:52):
Jag blir så frustrerad varje gång jag läser alla missförstånd om vad arkitektkåren står för. Alla jag känner till på skolan och i yrkeslivet (so far) hatar också monotoni och själlösa putslådor. De flesta vurmar för täthet, stadsmässighet, variation, kvalitet i utförande och material osv osv osv. Det är ett komplett missförstånd att vi bara vill rita glas och putslådor. Vi är dock tyvärr en väldigt tacksam syndabock ("det är ju ni som ritat husen! rita annorlunda bara!").

Om det ändå vore så enkelt. I vår vardag brottas vi ständigt med kortsiktiga ekonomiska kalkyler, hämmande och likriktade byggsystem, rigida och otidsenliga byggregler, politisk visionslöshet m.m. - alla viktiga pusselbitar för att förstå varför likriktning, monotoni och nedbantade projekt står som spön i backen. Vi arkitekter tvingas vare sig vi vill eller inte att verka inom många ramar vi inte rår över (annars förlorar vi jobbet), med det sagt menar jag inte att vi saknar ansvar. Arkitekturklimatet i landet är oerhört deprimerande idag, och jag beskyller lika mycket kåren som andra faktorer för den utvecklingen.


Ett inlägg angående den här infekterade debatten om ornament:

Ornamenten i den klassiska arkitekturen uppstod naturligt ur den stilepoken och det hantverkskunnande som fanns då (med undantag av vissa mer eklektiska perioder), i och med modernismen har den kunskapen mer eller mindre gått i graven (tyvärr) och skulle man reproducera den typen av stilelement idag skulle det antingen bli väldigt dyrt alternativt behöva fuskas på ett sätt som arkitekter är allergiska emot. Det skulle bli en historisk kuliss som inte är förankrad i samtiden.

Idag är dock ornamenten på stark frammarsch igen (om någon noterat det) i och med att nya produktionsmetoder plötsligt åter igen har gjort det ekonomiskt möjligt att smycka fasader m.m. Jag talar här om t.ex. screentryckning av glas, etsning i betong, parametrisk design som möjliggör mönsterverkan genom ett stort antal unika (men likartade) byggelement m.m. Alla dessa möjliggör "ornament", inte de klassiska (!), men ornament som är förankrade i den samtida byggkulturen. Säga vad man vill om hur lyckade vissa projekt är, men det finns åtminstone potential!

Arkitekter vill spegla samtiden, inte reproducera kopior av något förgånget. Medges att inte mycket håller måttet idag (pga ovan nämnda anledningar), men det är åtminstone ambitionen för många av oss.

Och nyfunkis är jag allergisk emot.

Tack och hej.
+1
Jan Wiklund (18 Oktober 2013 17:03):
MÄX: Jag har bara anekdotisk bevisföring att komma med eftersom jag inte hör till branschen.

Men sist jag stötte ihop med en projekteringsansvarig på ett byggbolag (Veidekke) frågade jag honom varför man bygger så tråkiga hus, och om han inte trodde att folk skulle vara mer positiva till nybyggen om husen vore mer fantasifulla. Han höll med om det - men framhöll samtidigt att detta vore omöjligt. Han skulle inte kunna få nån arkitektfirma att rita ett sådant hus.

Så vi har här ett fall där alla skyller på andra. Kanske det är byråernas fel? Kanske de meniga arkitekterna drömmer om att få göra något annat än lådor, men får inte för sina chefer som hör till en äldre generation?

Jag tror också att alltför stora upplåtelser är ett problem, liksom fyrkantiga regler från SBK. Men jag skulle verkligen se fram emot en åtgärdslista. Skulle vi inte kunna sätta ihop ett forum om detta?
+1
Elin (18 Oktober 2013 17:39):
För det första har jag samma uppfattning och erfarenheter som arkitekt som det MÄX beskriver. Men dock i många fall med en beställare som den Jag Wiklund beskriver som till en början har en vision om att bygga en spännande och utmärkande byggnad. Detta blir sedan en långdragen process där arkitektens kreativa idéer långsamt bryts ner med allt från kostnader till hantering av material på byggplatsen som argument. Slutligen sitter man som arkitekt anklagad för att ha ekonomiskt orimliga idéer.

I själva artikeln vill jag kommentera särskilt en del som uttrycker den historielöshet som genomsyrar hela texten. Du skriver:

"Att klassa kala betongfundament till kulturmärkning bara för att de speglar en speciell arkitektonisk stil eller tidsanda är också rena rama absurditeter. En kulturmärkt byggnad är för mig en byggnation som är omtyckt, klass- och tidslös och har en symbolisk karaktär väl värd att bevara för framtiden. Om man gör det av rent praktiska skäl kommer det att gå inflation i fenomenet."

Detta anser jag vara ett väldigt problematiskt, enkelt och ytligt (passande nog) sätt att se på arkitektur. Arkitektur är så mycket mer komplext än vad hela artikeln beskriver. Att till en början tro att det kan finnas någon arkitektur som kan vara klasslös och framförallt tidlös men ändå ha en symbolisk karaktär ter sig för mig omöjligt. Den symboliska karaktären i en byggnad bör ligga just i dess historia som inte kan bli tidlös och troligen heller inte klasslös. En modernistisk betongbyggnad i förorten har en lika viktig historia som en ornamenterad klassicistisk byggnad i innerstaden.
 0
Emanuel Alfredsson (18 Oktober 2013 18:18): Online
Att skapa trygghet och identitet tycker jag inte är ytligt.

Modernismens utopiska mål är en universallösning helt befriad från identitet. Det skapar anonymitet som i sin tur skapar otrygghet.

Ett av flera skäl till upploppen i våra förorter är just jakten på trygghet. Jakten på identitet. Ett sisyfosarbete numera.

Därför behöver vi förtäta och förena förorterna med en kombination av fungerande rutnät och varierad arkitektur som ger området en sund och jordnära identitet. Och det utan främlingsfientlighet, landgränser och murar mot tredje världen. Det går. Var bara lugn och sansad.
 0
David Nylund (19 Oktober 2013 08:14):
Lite förenklat: Ställer man inte ofta upp en kran mitt i ett tänkt kvarter och med hjälp av den bygger upp det runt kranen? Därtill har man väl även ett upplag och ett platskontor som servar bygget? Och i riktigt stora projekt åläggs väl byggherrarna också att anlägga vägar och parker?

Med andra ord, att dela upp nybyggnad av kvarter på flera byggherrar verkar inte vara rationellt. Även om en avgäld till vägar och parker istället för ett åläggande skulle möjliggöra olika byggherrar för olika kvarter, om staden äger marken.

Nåväl, den upplevda variationen kräver ju, som Jan är inne på, inte så mycket egentligen. Med utåtvända kommersiella lokaler i bottenvåningen blir det snart en stram mäklarskylt här, ett "fyndigt" frisörnamn där och ett par dussin färgglada handavtryck tillhörande dagisbarn på nästa ställe. Variationen kommer inte bara av arkitekturen i sig, utan även från vad den bereder plats för.

Storskalig exploatering syftande till småskaligt nyttjande, typ.
+1
SOB (20 Oktober 2013 09:00):
Några snabba synpunkter på nybyggnationer skulle jag vilja dela med mig som jag tror skulle förgylla både förort och staden:
1. Bygg inte bostäder i bottenplan - vare sig i innerstan eller i förorten. Där bör finnas butiker, cafeer, restauranger, kontor, tvättstugor, garageinfarter eller vad som helst som skapar liv och rörelse. Bostäder i bottenplan resulterar alltid i neddragna persienner och ett otroligt tråkigt yttre.
2. Bygg bottenplanen med mycket högre takhöjd än övriga våningsplan. Minst 1,5 gånger vanlig våningshöjd, gärna 2 våningsplan i höjd och med stora fönster. Både snyggare och mer praktiskt. Har sett detta i Barcelona och det är fantastiskt. Orimligt dyrt? Tja, man behöver ju inte bara ha högt i tak och en massa luft i ett 2-vånings bottenplan. Ingenting hindrar ju att man bygger just två plan innanför det yttre 2-våningsplansfönstret.
3. Bygg inte platta tak på hus - det finns ju alltid plats för att bygga en terass och ett schysst boende för den som bor högst upp (hela ytan på huset behöver ju inte vara bostäder ända upp). Ibland - på större hus kan man ju bygga terasser i flera steg. Vinningen med detta är ju inte bara för den lycklige som får bo där utan även för stadsbilden - vi får ju en lite mer irreguljär skyline.
4. Till sist men inte minst - var är alla ståtliga och storslagna entréer??? I många nybyggda hus känns det som att man går in genom en köksingång. Det är ju mycket bättre att känna den imponerande storslagenhet som en stor och vacker entré ger. Kom ihåg - det tar ca tre sekunder för en människa att bilda sig ett första intryck (och det består ofta).
+1
MÄX (21 Oktober 2013 13:27):
Svaren på varför samtliga punkter SOB efterfrågar stavas "kortsiktig ekonomi" (om man tillåter sig att bli polemisk):

1. För byggherrar och ägare av mark som vill bygga (men inte förvalta) är alla lokaler i bottenplan enbart en kostnad i processen, de går inte att kränga på samma sätt som antalet kvm uthyrbar bostads/kontorsyta (tydligen). Därför är de väldigt motsträviga mot den typen av idéer, det är enbart kommunerna som har makt att tvinga dem att få med lokaler i bottenplan och de är i allt för många fall för otydliga/mesiga/icke pålästa. Om man kan finna någon typ av ekonomisk morot för de som bygger att satsa på lokaler i bottenplan så kommer situationen antagligen se annorlunda ut, i nuläget är de bara lönsamma i ett förvaltningsperspektiv.

2. Samma här. Dubbel takhöjd? Det ger onekligen luftvolym, men det är antalet kvm du kan kränga, alltså vill man pressa rumshöjderna så mkt som möjligt (även fast det finns en viss förståelse numera för att generösa rumshöjder ger en flexiblare användning och lättare anpassningsbarhet på sikt osv). Din tanke om att ha dubbelt takhöjd enbart i fasad och köra två plan strax innanför är inte en så dum tanke :)

3. Terrasser och balkonger kostar pengar, både konstruktionsmässigt men också ytmässigt - man kan inte kränga de kvm som en takterrass upptar. Sen att det kanske kan motivera en högre hyra genom att göra bostaden mer attraktiv i nästa steg, det är en annan femma.

4. Jag saknar alla vackra gamla entrémotiv och generösa trapphus också. Det enkla svaret är återigen: du kan inte kränga de kvm som upptas till kommunikationsytor, därför minimeras de tills det knappt finns något kvar som är värt att kallas entré.

Som blivande arkitekt trycker jag (och mina kolleger) gärna och ofta på dessa faktorer, men de blir ständigt bortbantade av kortsiktiga ekonomiska kalkyler. Så krass ser verkligheten tyvärr ut för närvarande. Att det överhuvudtaget uppstår bostäder i bortre änden av planprocessen ter sig mer som en biprodukt av ekonomisk spekulation i flera led än att ett samhälle faktiskt vill någonstans med sin stad och sitt folk. De sociala visionerna lyser, så att säga, med sin frånvaro. Utom på floskelstadiet.
+1
Jan Wiklund (21 Oktober 2013 15:00):
1 och 2. Detta borde det kunna gå att göra politik av. Ju fler lokaler som byggs desto billigare blir de, desto mindre kostnader i nästa led, dvs företag som utnyttjar dessa lokaler. Desto livligare näringsliv borde staden kunna få. Idag är det svårt att hitta lokaler, särskilt i lägen som kunder och affärskontakter har lätt att komma åt. Det borde gå att engagera småföretagarföreningar och handelskammare för detta, tycker jag.

3 och 4. Detta kan endast tas ut som hyror, och det angår egentligen ingen annan än dem som bor i huset. Emellertid är det inte helt kört här heller. Idag byggs det så lite att de som letar efter en bostad måste ta det som bjuds. Om nybyggande underlättades, t.ex. genom att det fanns oerhört mycket mer stadsplanelagd mark som det bara var att bygga på, skulle fastighetsbolagen - ve och fasa - bli tvungna att konkurrera om kunderna. Då kanske det blev fart på sånt här också.
+2
MÄX (22 Oktober 2013 07:39):
Jan:

Poängen är just att det är två led, ett första som ofta inte anser sig kunna tillgodogöra sig vinsten av att bygga lokaler i bottenplan och en efter, som kan det.

Stadsmässigt känner väl de flesta till att lokaler i bottenplan, täthet, variation osv är viktiga aspekter för att få en fungerande stad. Det är fullständigt okontroversiellt att hävda det och vilken politiker som helst skulle skriva under på ett sådant manifest.

Problemet är att utfallet efter planprocesserna ser helt annorlunda ut; likriktat industriellt och storskaligt byggande, döda bottenplan, för låga exploateringstal, intetsägande arkitektur osv. Vad som händer i glappet mellan ord och handling är det få politiker som problematiserar på ett vettigt sätt. Istället föreslår stolpskottet Attefall MER likriktat byggande på industrins villkor och inskränkta medborgerliga rättigheter att överklaga dåliga projekt. Det har inte slagit honom att man inte kan sätta ett likhetstecken mellan ett hus och en bil. Ett hus har alltid en kontext som kräver en unik lösning, en bil har det inte.

Är det något han borde titta på så är det bl.a exploateringskontorets verksamhet. Deras enda samhällsuppdrag är numera att ta maximalt med betalt för stadens mark när det säljs av, gärna med en så hög prislapp att det inte finns några pengar kvar för att göra ett bra och vackert hus efter vunnen markanvisning.

http:​/​/​www.​ur.​se/​Produkter/​178460​-​UR-​Samtiden-​Arkitekt.​.​

Problemet idag är att samhällbygget förutsätts att gå med vinst och vara lönsamt i flera led (typ oavsett bransch...), alla projekt skall "bära sig själva" ekonomiskt vilket är ren galenskap om det ska bli bra. Samhällsbygget måste få kosta kortsiktigt för att vara lönsamt på längre sikt och i ett större perspektiv. Det är bara det att ingen kan sko sig på ett sådant framåtsyftande perspektiv...
+1
MÄX (22 Oktober 2013 07:53):
Jan, åter igen:

En fundering kring din anekdot från Veidekke. Som jag sa så skyller jag också på den egna kårens hållning till varför så mkt tråkig arkitektur blir byggt. Jag har märkt tydligt att många arkitekter utsätter sig för en stark självcensur redan på skisstadiet i olika projekt. Som jag förstår det så är det i ren självbevarelsedrift; man ORKAR helt enkelt inte stånga sitt kreativa huvud blodigt mot "systemet" varje gång, så istället förenklar man och förbilligar man utformningen redan innan beställaren har hunnit vara kritisk. Också stadsarkitekt Karolina Keyzer har identifierat detta som ett problem.

Det är inte konstigt att den här hållningen har uppstått, den är dock oerhört destruktiv och problematisk för en kreativ bransch.. Vi blir ängsliga konformister istället för framåtsyftande kreatörer. Jag ska göra mitt bästa för att inte bli avtrubbad på liknande sätt allt för fort.. :P
 0
Emanuel Alfredsson (22 Oktober 2013 08:42): Online
Låter som att arkitekten bör få kulturbidrag i samma utsträckning som övriga konstnärer för att få tid och rum att gå ihop. Vad sägs som det?
 0
Jan Wiklund (22 Oktober 2013 08:57):
Emanuel: Arkitekten är möjligen industridesigner. Arkitekten utformar produkter för masskonsumtion. Det ska vara kvalitet i det men banne mig inga personliga utgjutelser. Konstverk kan väljas bort av dom som inte gillar dem, arkitekturen icke.
 0
Emanuel Alfredsson (22 Oktober 2013 10:18): Online
Det är det som är problemet, Jan. MÄX pekar på stora stolthetsproblem hos arkitektkåren pga byråkrati och reducering. Detta måste bort för att arkitekterna skall orka rita.
+1
MÄX (22 Oktober 2013 10:33):
Emanuel:
Eftersom arkitekter inte bara är varken konstnärer eller "kulturarbetare" så är det nog ingen vidare idé, arkitektur kan BLAND ANNAT ses som konstart, men det är en väldigt snäv och missvisande bild som riskerar att ytterligare förpassa kåren till att pyssla med enbart gestaltning och dekoration (ett misstag). Arkitektens kompetens är och bör vara bred, vi sysslar med att försöka hitta välfungerande helhetslösningar utifrån en extremt stor mängd komplexa viljor, variabler, aspekter och perspektiv - däribland de estetiska värdena (som utgör en förhållandevis liten del av alla ställningstaganden vi måste göra). Att det ens kommer på tal att den kompetensen ska behöva få ett "bidrag" för att "överleva" är sorgligt, men säger väl antagligen något om tidsandan.


Jan:
Arkitektrollen kan vara väldigt många olika saker. Jag får en känsla av att om du fördjupar din användning av ordet "kvalitet" så kommer plötsligt saker som byggnadens utseende att dyka upp. Hur i halva friden vill du att man som arkitekt skall jobba om man inte får göra "personliga utgjutelser" i en byggnads gestaltning men att den ändå på något mystiskt sätt skall bli kvalitativt "vacker"? Vackra byggnader uppstår inte ur tomma luften om arkitekten "frikopplar" sitt estetiska sinne, tvärtom...

Det din kommentar snarare sätter fingret på är "smakglappet" som uppstått mellan arkitekter och många andra... Jag tycker det är en djupt problematisk företeelse, men jag som blivande arkitekt vill och måste tro på att den går att överbrygga. Annars har vi ett reellt demokratiskt problem, för det är ju som du säger, man kan inte välja bort att uppleva arkitekturen.. I den bästa av världar går det att skapa arkitektur som både akademi och brukare kan vara överens om är bra. Men det är väl bara jag som fortfarande är en idealist..
+1
Jan Wiklund (22 Oktober 2013 13:04):
MÄX: Smakglappet finns där, även om jag gärna hoppas och tror på att det finns många som du som ännu inte är så djupt inne i subkulturen som ännu har kopplingar till majoritetens uppfattningar.

Annars ville jag snarare fästa uppmärksamheten på att det är en skillnad mellan hur industridesigners, layoutare m.fl yrkesgrupper med en estetisk komponent förhåller sig till sin produktion och hur väldigt många konstnärer förhåller sig. Bland oss (jo, jag jobbar delvis med layout) finns en strävan att få folk att gilla det vi gör, bland alltför många konstnärer finns strävan efter motsatsen. Att chockera, utmana och visa att man själv skiljer sig radikalt från vanligt folk har blivit en poäng i sig. Konster istället för konst, som arkitekten och arkitekturkritikern Hans Asplund uttryckte sig.

Det finns en dragning åt det här hållet i den arkitektoniska subkulturen - även om jag återigen får lägga in brasklappen att det naturligtvis inte gäller alla. Säkert är kravet på billigast möjliga från byggherrens sida ett väl så stort hinder - men ändå undrar jag över Veidekkes projektledares besvikelse över att arkitekter inte visade större lyhördhet för folks smak. Att bara skylla på byggbolagen räcker uppenbarligen inte.
 0
MÄX (22 Oktober 2013 17:33):
Det finns en dragning åt "konster istället för konst" i alla kreativa branscher, jag tycker det är en problematisk företeelse i samtliga :) Arkitekturen har ju då tyvärr en särställning genom att det inte går att undvika den på riktigt samma sätt....
 0
Emanuel Alfredsson (22 Oktober 2013 18:05): Online
Ett utav skälen till varför jag tog upp det här med bidrag till arkitekter är att arkitekten skall kunna få odla sin egen stil bortom funkisen, som idag redan är kraftigt subventionerad. Varje arkitekt skall kunna hålla sig till sin stil hen känner sig mest bekväm med. Om någon vill rita klassicistiskt, som anses vara chockerande idag, så skall inte det kännas som ett gatlopp för henom, utan hen skall kunna i lugnan ro få igenom sitt hus. Det är så jag ser arkitektur som en konstart. Att arkitekten får det "sturm-und-drang" som alla andra konstnärer får. Löpande bandet-principen vi nu har är det mest själlösa som finns, eller?
+1
Jan Wiklund (22 Oktober 2013 21:39):
Mäx: Exakt! Arkitektur är publik, det är en del av vår gemensamma miljö. Och borde förstås därför skapas av alla gemensamt.

Detta är förstås en utopi, men man kan närma sig den genom att de yrkesmän som har de specialutbildningar som krävs ändå har någon sorts ansvar inför de yttersta uppdragsgivarna (och då menar jag inte bara byggbolagen). Sen är det en annan sak hur det ansvaret ska kunna utkrävas.

Men jag tror inte att det var i den andan White arkitekter ritade Stockholm Waterfront, för att ta ett exempel.
+1
MÄX (22 Oktober 2013 23:37):
Emanuel:

Jag förstår välviljan i din tanke, det är dock inte en finansieringsproblem kåren dras med :P snarare ett underskott på förtroende/förståelse från politiker/beställare/byggare/allmänhet m.f. (inte alla!) Problemen är kulturella och inte finansiella; ett bidrag gör varken till eller från för slutresultatet om ingen ändå lyssnar på vad vi säger. Och den sk. nyfunkisen du syftar på är i huvudsak ett resultat av vad som är lätt att bygga och sälja för byggbolagen, INTE en arkitektoniskt medveten stil.. Det är nog väldigt få arkitekter som skulle skriva under på att de älskar nyfunkis. Och om några arkitekter älskar klassicism och vill jobba på det viset på ett intelligent sätt så är jag helt med på det. Heja mångfald..! Liksom.

Jan:

Västvärldens generella utveckling mot att allt ska planeras av "experter" och att vanligt folk inte ska lägga sig i eller "har fel" är inte helt oproblematisk nej. Särskilt som boende oftast känner till sin närmiljö bäst själva. En övertro på planering har gett upphov till många strukturella problem i våra samhällen, tror jag.

Den stadsplaneringsmodell vi tillämpar för närvarande säger sig värna om demokratiska aspekter som medbestämmande och delaktighet i processen. Tyvärr stannar de värdena oftast på floskelnivån som det ser ut nu, och folk som med rätta är jävligt missnöjda på den låga nivån i föreslagna projekt ses mest som ett stort hinder än en resurs. Problemet är att allmänheten släpps in för sent i processen. När staden och exploatören i princip redan har skakat hand och vill börja gräva, DÅ först kommer projektet ut på samråd och man frågar folk vad de tycker. Och med tanke på den allmänna avsaknaden av en social vision i dagens stadsutveckling (alla räknar bara kronor, kvadratmetrar och p-platser) så är det klart att folk säger ifrån.

I det läget tycker jag att det är djupt oroväckande när politikerna (Attefall..) lyssnar ytterligare på industrin och vill inskränka de medborgerliga rättigheterna, ta bort framåtsyftande kommunala sk. "särkrav", hoppa över viktiga steg i planprocessen m.m för att snabba på byggtakten. Med den inställningen känns det som att vi riskerar att skapa ett miljonprogram 2.0 genom ytterligare ökad industriell likriktning, storskalighet, dålig kvalitet i gestaltning och utförande m.m...


Angående Waterfront. Stockholms nya offentliga byggnader (Waterfront, Karolinska, alla arenor) är i huvudsak resultatet av dåliga fastighetsaffärer och ser ut därefter...
 0
Emanuel Alfredsson (23 Oktober 2013 00:15): Online
Ja, problemen är kulturella. Det vet jag om. För att åtgärda dem problemen behövs resurser och då kan man ge arkitekter med talang för klassicistisk arkitektur en sporre i form av bidrag. Det gäller att sätta ner foten och markera och det gör man bäst med materiella ekonomiska medel. Enbart idealism och idéförskjutning kommer att göra att enbart språket förändras, vilket vi nu sett här, då stadsbegreppet urholkas och mäklare får stå för de arkitektoniska kunskaperna.

Hur kan man åtgärda något utan en morot, MÄX?
 0
MÄX (23 Oktober 2013 10:04):
Morötter är bra, jag tror att en arkitektmorot är en insats i fel led i processen dock. Jag skulle hellre se en morot i första leden; att exploatörer får rabatt på marken om de visar konkreta ambitioner att driva projekt som ligger i linje med vad staden (borde) vilja. Att byggare får någon form av morot när de bygger med hög kvalitet byggtekniskt, energimässigt, lokaler i bottenplan m.m. Alltså en tydligare styring från stadens sida så att man får den stadsutveckling man säger sig eftersträva, och gör punktinsatser i de led där det uppenbarligen skaver för att det skall uppstå. Om detta kan ske så tror jag att arkitektens roll i det ritande skedet kommer att bli viktigare automatiskt. Det blir ju plötsligt lönsamt att satsa på vårt kunnande!

Alltså, jag är inte säker på att du förstår hur arkitekter arbetar. Vi är inga fria konstnärer i det avseendet att vi kan göra precis vad vi känner för och genom "smakbidrag" kan fås att göra annorlunda. Vi är ett SERVICEyrke med kunder som vill saker i första ledet. Om en kund efterfrågar klassicistisk arkitektur, då har vi fria händer att uppfylla den kundens vision. Vill kunden inte ha klassicistisk arkitektur så rättar vi oss efter det, mig veterligen är det väldigt ovanligt att någon efterfrågar det..

Alltså. Det här med pastischer... Jag fattar att många är besvikna på vad moderna arkitekter (egentligen: byggkulturen) har lyckats frambringa, jag vill dock tro på att problemet är att arkitekter fått en krympande roll i stadsbygget snarare än tvärtom. När JM m.f. enbart låter oss välja färg på putsen och typ av balkongräcke - då utnyttjas inte vår kunskap! Ramverket som styr vårt handlingsutrymme är krympande, och det påverkar självfallet slutprodukten.

Efter modernismens misslyckanden och postmodernismens tafatta sökande efter nya svar har andra intressen övertagit huvudansvaret för hur vi bygger våra städer. Självklart är det lätt att bli nostalgisk och se tillbaka på när vi senast ansågs duktiga på stadsbyggnad och arkitektur, innan modernismen. För samhället och arkitekturen är denna hållning dock en historisk återvändsgränd och har inget som helst momentum framåt. Det blir replikor utan förankring i samtiden. Låt oss hellre blicka framåt och hitta nya svar på hur vi kan rita våra hem och planera våra städer! Eller har historien plötsligt tagit slut och vi har inget nytt, bra att komma med? Är vi så rädda för att söka nya svar att vi bara vågar blicka bakåt?

Eller vad säger ni :)
+1
Jan Wiklund (23 Oktober 2013 11:53):
Jag har stor sympati för vad du säger, MÄX. Exempelvis att det viktigaste för att uppnå en anständig arkitektur är ett regelverk som tvingar byggare att ta hänsyn till publiken - fast jag måste erkänna att jag inte kan se hur det borde formuleras, utan att resultatet blir omåttligt stelt. Har du några idéer om detta?

Dock förstår jag inte riktigt rädslan för pastischer. Allra helst som man ofta klistrar pastisch-etiketten på allt som avviker från de modernistiska idealen, typ fler detaljer, eller betoning av vertikala element snarare än horisontella. "Blicka framåt" säger egentligen inte ett dugg - det är ungefär som om "framåt" är en given storhet som inte har något att göra med hur vi själva beter oss. En sorts ödestro. Men vad avgör vad som är "framåt"?

Jag tycker väl att allt som får publiken att gilla nya byggnader, och inte spjärna emot allt dom kan, är av godo. Sen må det se ut som 1920-talsarkitektur eller som något helt oprövat - det ger jag fan i. Bara det är trevligt.
+1
Für Alle (23 Oktober 2013 14:58):
Det är ruskigt sant att de 1-2 nedersta våningsplanen kan spela stor roll för helhetsintrycket.

Jag vet inte riktigt vilket som är "trevligast" av dessa (ganska slumpmässiga) gatuvyer:

www.goo.gl/maps/2SWOa

www.goo.gl/maps/31YTS

www.goo.gl/maps/PW2gv

Tysk efterkrigsarkitektur i all ära, men det är i varje fall stad.

Å andra sidan, på väl synliga platser kan det vara trevligt med lite variation på taken (50-talet?):

www.goo.gl/maps/zraZP

Det här blev väl halvbra:

www.goo.gl/maps/aefEq
+1
MÄX (23 Oktober 2013 21:22):
Jan:

Jadu.. jag önskar att jag hade ett tydligt svar jag med. I nuläget tänker jag mig att frågan är fel ställd. Det bör inte vara: "hur detaljstyr vi byggkulturen så att den TVINGAS att producera det vi vill ha?", utan: "hur skapar vi förutsättningar för en byggkultur som producerar det vi vill ha självmant?". En utopisk tanke kan tyckas, men det handlar ju då genast om frågor som t.ex. hur man på bästa sätt ökar konkurrensen i byggsektorn, hur staden/kommunen kan ställa krav på exploatörer genom en aktiv markpolitik osv osv. Kort och gott, i vårt marknadifierade tidevarv: hur gör vi det LÖNSAMT att göra RÄTT.

Den stora frågan som surrar i hela samhället, i alla brancher, just nu är väl "hur mäter man kvalitet?" - en fråga som ställer New Public Management på sin spets... Jag sällar mig till skeptikerna i den här frågan; jag tror det är livsfarligt att mäta "kvalitet", det reducerar något oerhört komplext till frågor som "kundnöjdhet" eller "antal mvg" - med påföljande ofta bisarra utfall för nämnda "kvalitet"...

Pastischer, åter igen. Jag tror inte det är den klassicistiska stilen som sådan arkitekter är "rädda för", tvärtom uppskattar ju arkiteker de husen lika mycket som alla andra. Det är snarare HÅLLNINGEN man är rädd för, den hållning man antar som kreativ utövare när man börjar kopiera något som redan är gjort. Må det vara modernism, klassicism eller vad som helst. Det finns liksom inget kreativt i det, och en sådan hållning riskerar att urholka yrkets själva konstnärliga kärna - viljan och förmågan att omtolka/förnya/kommentera samhället genom byggd form. Does it make sense?

I övrigt har jag svårt att diskutera den här frågan på ett så oerhört polariserat sätt som du framställer det; modernism vs. klassicism, arkitekter vs. resten osv. Vad hände med postmodernismen t.ex.? Arkitektkåren är dessutom långt ifrån homogen, det finns en hel del generationsskillnader och i vår postmoderna värld florerar dessutom en uppsjö olika "arkitekturer" som definitivt inte kan klassas som modernism rätt och slätt. Och jag skulle gärna se exempel på där du anser att pastisch-etiketterna varit framme med avseende på nämnda, väldigt generella, arkitektoniska begrepp nyttjats (vertikalitet/horisontalitet och detaljeringsgrad)?
+1
Emanuel Alfredsson (23 Oktober 2013 21:47): Online
"viljan och förmågan att omtolka/förnya/kommentera samhället genom byggd form"

Där har vi problemet.

Detta har jag klippt in från en artikel in DN.

"1. Arkitekterna måste bli kommersiella i stället för utopiska. Uppskattade stadsdelar som Järla Sjö i Nacka, S:t Erik i Stockholm och Jakriborg i Skåne avfärdas av felutbildade kartongarkitekter och elitistiska arkitekturjournalister som ”populism”. Det är dags att ersätta svamlet om att ”rita för framtiden” med ett kommersiellt synsätt där kundens smak är det enda godtagbara kvalitetskriteriet. Mer 1800-talsarkitektur! Det populära är det moderna! Jämför med mobilmarknaden där efterfrågan avgör vad som produceras."

http:​/​/​www.​dn.​se/​debatt/​stockholmsdebatt/​franta-​egoist.​.​

Så kan man komma runt det problemet.
 0
MÄX (23 Oktober 2013 22:50):
Bra, läsvärda artiklar jag hittade precis som jag anser belyser situationen för arkitekter/arkitektur/samhällsbyggnad idag:

http:​/​/​www.​arkitekt.​se/​s77210​

http:​/​/​www.​dn.​se/​debatt/​regeringens-​byggpolitik-​gor-​sv.​.​
 0
MÄX (23 Oktober 2013 23:32):
Emanuel:

Läs den här artikeln i lugn och ro och fundera på vad den säger, den råkade passa som snabbt motsvar till ditt inlägg:

http:​/​/​www.​arkus.​se/​manadens-​tanke/​historien-​som-​proje.​.​

Jag hyser inga större förhoppningar om att nå fram dock, du verkar ha en ganska bestämd uppfattning redan :P

Personligen vill jag bara poängtera att jag finner både elitismen och populismen som problematiska företeelser. Jag ställer mig helst i mitten och bejakar båda sidor, de båda fundamentalistiska hållningarna är skadliga för nivån på debatten...
 0
MÄX (23 Oktober 2013 23:38):
Vidare angående marknadsanpassad arkitektur:

De "själlösa putslådorna i funkisstil" som de flesta ondgör sig över här på YIMBY är just ett resultat av byggbolagens KOMMERSIELLA approach. De utgör den fysiska manifestationen av arkitekturens marknadsanpassning i dagsläget. Är de bra också tycker du? Ledde kommersialiseringen rätt här?
 0
Erik Hellström (23 Oktober 2013 23:42):
Med all respekt för att arkitekter är bakbundna av regler och byggherrar. Det går inte att komma ifrån att det vilar en sorts extremt hårdnackad konservativ ande över yrkeskåren. Man vill uppenbarligen inte låta sig inspireras av någonting äldre än 1930. Det är inte kreativt att göra det tydligen. Det är mera kreativt att bygga på ett misslyckat koncept. För de senaste typ 80 åren har det väl i stor skala inte skapats annat än intetsägande hus eller konstiga otrevliga hus (waterfront tex). Ingetdera tycker jag är kreativt.

Jag vågar påstå att allmänheten längtar efter arkitektur som minner om nästan vilken tidsepok som helst innan 1930. Kreativitet vore att bygga något som fångar den känslan. Idag har vi ett lysande exempel i Jakriborg. Där har de lyckats med att skapa en allmän (folklig) förtjusning till ett nybyggt område (det är väl rätt unikt?). Där är en bra utgångspunkt att börja utveckla nya mänskliga miljöer. Det här området skulle jag säga är nyskapande och revolutionärt idag.
 0
MÄX (24 Oktober 2013 00:52):
Hm, jag vet inte vart jag ska börja riktigt... jag känner till den här inställningen du förmedlar, Erik, och jag skulle gärna försöka hitta ett sätt att bemöta den på ett sätt som inte ytterligare cementerar skyttegravspositionerna i de här frågorna..

Angående Jakriborg. Den organiska och oplanerade process som gav våra kära medeltida stadskärnor sin unika och människovänliga karaktär tycker jag är väldigt intressant och viktig, och jag hade önskat att våra städer hade fått fortsätta växa på samma sätt ända fram tills idag (faktiskt). Någon gång kom man dock på att man skulle börja PLANERA staden, vilket sedemera har lett till en hel del konsekvenser...

Till en början körde man ju ofta med rutnätsplaner, vilka har visat sig vara robusta och bra på väldigt många sätt som stadsstruktur (därav nuvarande vurm för kvartersstaden, efter modernismens sammanbrott).

Modernismens stadsplaneideal som följde VAR direkt stadsfientliga, det var själva poängen. Det är dock förståeligt med tanke på att staden på den tiden faktiskt var ett stort problem (trångboddhet, sjukdomar, smuts och misär).
Att vi kom till bukt med dessa bekymmer och därigenom kunde ta klivet till det moderna välfärdssamhället är modernismens förtjänst, att vi sedan fick en hög med nya stadsproblem är dess ovälkomna arv...

Det jag bland annat vill komma till är att Jakriborg på ett plan uttrycker en förståelig nostalgi efter en svunnen tid i den postmoderna världens sökande efter nya svar, samtidigt som det på ett annat plan uttrycker modernismens allra mest problematiska stadsplaneidé - den autonoma satellitstaden som ligger mitt ute i ingenstans matad med en motorväg.

Samtidigt är den en konstruerad kuliss, en i allra högsta grad planerad struktur som saknar den medeltida stadsbildens fulla integritet och "äkthet" - helt enkelt för att den inte uppstått ur den sortens organiska process. Hade vi kunnat återskapa PROCESSEN som gav oss våra medeltida stadskärnor så skulle jag jubla, vilka fantastiska städer vi skulle få! Tyvärr är så inte fallet, och jag köper inte att Jakriborg är "gott nog" för att verka som idealbild för stadsplaneutveckling. Jag vill ha STAD, inte disneyland. Om du ursäktar..

Allt det här sammantaget gör att arkitektkåren överlag är avigt inställda till den här typen av projekt och förhållningssätt... även fast de är dåliga att förklara varför de tycker det på ett icke-föraktfullt och lättbegripligt sätt. Jag är inte säker på att jag har lyckats heller xP
 0
MÄX (24 Oktober 2013 00:56):
Och jag måste bara förtydliga att jag också är missnöjd med merparten av de projekt som drivits igenom i Sverige sedan åtminstone rekordåren. Jag propagerar alltså inte MOT Jakriborg och FÖR den senaste tidens tafatta försök att bygga stad m.m. Jag finner båda problematiska :P Därav: kan vi hitta nya svar som både brukare och akademi kan vara överens om är bra? Jag vill tro på att det är möjligt...
 0
Emanuel Alfredsson (24 Oktober 2013 08:33): Online
Ofattbart vidrig härskarteknik genom att nämna Disneyland i det här sammanhanget. Jakriborg har skapat en trygghet som man BÖR utgå efter, vare sig du vill eller inte. Ängslighet skapar inte bra miljöer. Kolla bara på Hammarby Sjöstad.
 0
Anders Norén (24 Oktober 2013 09:59):
Mäx: Eh. Har du över huvud taget varit i Jakriborg?
 0
MÄX (24 Oktober 2013 10:36):
Ok, visst ber om ursäkt för det tilltaget :)

Jag säger inte att Jakriborg saknar kvaliteter, den trygghet som du nämner är något man absolut BÖR utgå ifrån, och jag VILL utgå från det. Och jag instämmer också i kritiken av Hammarby Sjöstad, jag är verkligen inte ett fan av den stadsdelen... Jag förstår att det här är känsligt eftersom många uppskattar Jakriborg, jag förstår varför man gör det och jag tror att de kvaliteterna är överförbara till andra projekt. Jag skulle sannolikt också trivas där. Jag försöker bara peka på det jag finner problematiskt..

Nej, jag har tyvärr inte besökt Jakriborg, men jag har gått igenom de bilder jag kunnat hitta på nätet och studerat stadsplanen i google maps, relationen till intilliggande tätort osv. "Tyvärr" är ju Jakriborg bilfri, så har inte kunnat använda streetview :P Och ja, jag tycker att det ser trevligt ut, om än på ett lite kusligt och allt för välordnat och tillrättalagt sätt.

Jag vill helst inte spä på skyttegravskriget i de här frågorna, jag tycker det är skadligt. Jakriborg har blivit väldigt symbolladdat på gott och ont. Om möjligt skulle jag vilja ha en diskussion som bygger broar snarare än river ner dem. Det är typiskt att man efter en stunds resonerar faller in i de här låsta positionerna..

Nu har ni bemött det som är lättast att bemöta, kan vi då diskutera de andra resonemangen jag förde fram?
 0
Anders Norén (24 Oktober 2013 12:10):
Mäx: Jag har inget att säga om resten av dina resonemang, jag blir bara irriterad när jag får en känsla av att Jakriborg slentrianmässigt dras fram som ett slagträ i en diskussion. Kritiken mot Jakriborg brukar bottna i en känsla av att "Meh... meh... meh...! Så här kan man väl inte göra! Bygga hus direkt vid gatan! Med butiker i bottenvåningarna! Meh! Vid en pendeltågsstation mitt ute på åkern! Här ska det ju vara GRUPPBYGGDA SMÅHUS! Med DUBBELGARAGE! Meh! De boende här ska ju KÖRA BIL TILL KÖPCENTRUMET, inte promenera till butiker och sedan sitta vid nåt torg och pimpla kaffe!" Området kritiseras, paradoxalt, för att inte vara det ingen vill att det ska vara.

Det man ska fråga sig i sammanhanget är: varför krävdes det ett helt privat initiativ för att få till det som alla politiker och tjänstemän bara snackar om? Hela Jakriborg är privat (familjeägt), inklusive gatorna och torget. Det finns bara kvartersmark, hela området skulle kunna vara ett gated community, om det inte vore för att fastighetsägaren inte vill att det ska vara så utan i stället den stadskärna som Hjärup saknar. (Se detaljplanen: http:​/​/​kartweb.​staffanstorp.​se/​Dokument/​Detaljplaner/​H.​.​ och http:​/​/​kartweb.​staffanstorp.​se/​Dokument/​Detaljplaner/​H.​.​ .) Jakriborgs tillkomst är en lyckträff för Hjärup, och samtidigt ett pinsamt misslyckande för Staffanstorps kommun.

Men det här var ett sidospår. Jag tycker att arkitektur är sekundärt i stadsbyggnadssammanhang, efter vissa grundläggande ramar såsom till exempel byggnads höjd, byggnads placering och byggnads användning och hur dessa skapar och relaterar till de offentliga rummen. Även byggbolagens mest kostnadseffektiva kataloghus kan göra en trevlig stadsmiljö (Åkvarteren i Lomma, någon?), på samma sätt som fritt placerade lamellhus i en trafikseparerad miljö aldrig kan bli en trevlig stadsmiljö om man så skulle klä husen i rikt ornamenterade jugendfasader. Jag vet dessutom att de rådande ekonomiska och produktionsmässiga förutsättningarna har en stark inverkan på aktuell arkitektur, vilket t.ex. är skälet till att såväl handtillverkade stenornament som slagna valv fallit ur bruk.

Nu sitter jag här och funderar på om jag kan komma på något nybyggt hus som jag spontant har tyckt var fult, men kan inte komma på något. Däremot många byggnader som inte tillför något till platsen eller t.o.m. minskar möjligheterna att få till stånd den utveckling som önskas för platsen. Men fint eller fult? Det är bara en smaksak.
 0
Jan Wiklund (24 Oktober 2013 12:45):
Jag vill nog instämma i MÄX' kritik mot Jakriborgs kärna - det är ett modernistiskt otyg med pendlingsberoende förorter... Men frågan är om det bara av det skälet också är ett otyg att bygga hus som ser ut på det viset?

Det förra är ju stadsplanering, det senare arkitektur, i alla fall enligt hur jag använder de begreppen.

När det gäller stadsplanering tror jag också på principen att bara skilja allmänning från tomt och låta tomterna fyllas på av dem som av någon anledning vill och kan bygga (givetvis enligt de regler som finns). Se Lindhagen 2.0. Och jag tror också att ju mindre transport som behövs desto bättre.

Men de hus som fylls på kan ju i princip se ut hur som helst. Och publiken verkar gilla vissa utseenden mer än andra. Är det då fel att låta publikens önskemål spela roll, gärna så stor roll som möjligt, givetvis inom de ekonomiska ramar som finns?

Fortfarande har dock ingen förklarat hur detta ska gå till. Det är byggherren som bygger. Och byggherren är bara intresserad av att tjäna pengar. I den säljarens marknad vi har idag finns därmed inga incitament för bra arkitektur.

Och frågan är om det ens finns det om marknaden av nån anledning skulle bli köparens. För den yttre arkitektur vi talar om här köps inte.

Så vi är tillbaka till regler och bestämmelser. Och hur ska sådana kunna utformas utan att de blir orimligt stela?
 0
Erik Hellström (24 Oktober 2013 19:38):
Avogheten mot Jakriborgs arkitektur kommer alltså ner till att det inte är"äkta". Nej det är ingen äkta medeltidsstad eller ens en korrekt replika av en medeltidsstad. Däremot är det en äkta trivsam plats. Poängen är ju att skapa bra miljöer, inte att vinna några sorters äkthetspoäng. Jakriborg, eller st Erik för den delen, är inte mer kuliss än något annat nybygge. Inspirerats av tidigare arkitektur har man ju gjort i alla tider. Inte är väl renässanspalatsen plastiga kulisser av antika byggen? Motståndet verkar mest av allt vara ideologiskt. Väldigt synd tycker jag för då är några av de bästa sätten att göra stad på tabu och omöjliga.
 0
Krister (24 Oktober 2013 21:12):
Hur kommer det sig att Östermalm i Stockholm, Vasastaden i Göteborg är populärare än samtliga nybyggda stadsdelar i dessa städer?
Själv tror jag att epoken efter andra världskriget präglas av någon slags klasskamp där påkostade entrepartier och fasadutsmyckningar förknippades med borgarbrackor och därför stred mot nya jämlikhetsideal. HSB och Riksbyggen liksom Allmännyttan är skapelser från denna epok. På senare tid har dock HSB och Riksbyggens nybyggda bostadrätter blivit så dyra att Svensson inte har råd att köpa. Därför har en dragning åt lite mer påkostad arkitektur börjat göra sig gällande vad gäller bostadsrätter. Hyresrätter byggs f.n. i mycket liten utsträckning.
 0
Jan Wiklund (25 Oktober 2013 10:46):
Krister: Där har du fett fel. Modernismen slog igenom i alla länder, oberoende av politiska majoriteter. Jag tror att det handlade om att massproduktion var lättast att bedriva i dom formerna. Detta kringvärvdes sen av ideologiskt snömos för att få folk att svälja kvalitetsförsämringen.

Snömoset kunde förstås se olika ut på olika ställen beroende på vad som bäst gick hem just där.

Idag torde det dock vara möjligt att bedriva massproduktion av vilka former som helst, varför den modernistiska renskalningen inte längre har något berättigande. Eller har jag fel?
+1
Mats (25 Oktober 2013 12:52):
Nu hittar jag inte länken men för någon månad sedan stod det på
Text-tv att byggbolagen i just Stockholm hade störst marginal i värden på byggkostnad/försäljning per lägenhet. Om så är fallet borde det knappast vara några större problem att höja kvaliteten rent estetiskt. Att byggbolagen ej kommer att göra detta om inte någon eldar dem i baken står dock helt klart.
+1
Jörgen Sundström (27 Oktober 2013 22:53):
Oscar Freyres artikel är mycket bra. Att diskutera arkitektur är svårt och fastnar fortfarande tyvärr i vissa alltför välkända hjulspår:
1. Det är någon annans fel. Arkitekter skyller på byggbolag. Byggbolag skyller på arkitekter.
2. Floskler som "vi ska blicka framåt" och "tycke och smak är olika".
3. Den arkitektiga versionen av Godwins lag där Hitler har ersatts av Disneyland.
 0
Jörgen Sundström (27 Oktober 2013 23:21):
I Arkitektur Stockholm: http:​/​/​www.​stockholm.​se/​PageFiles/​225267/​Arkitektur%20​.​.​
uttrycks skepcis mot "upprepning av typologier och formspråk".
Ska man gå efter detta blir det snarare "utforskning av nya rumsligheter än slutna stadskvarter.
Ett klassiskt arkitektoniskt formspråk skulle också bli omöjligt eftersom det åtminstone delvis innebär en upprepning av något som funnits tidigare. Kanske blir det en ännu nyare nymodernism?
I stället borde man ta lärdom av det som fungerar bra och har varit uppskattat över tid, både vad gäller arkitektur och typologi.
+2
Jan Wiklund (29 Oktober 2013 08:19):
Jörgen: Det är exakt den sortens resonemang som visar att stora delar av arkitektskrået fortfarande sitter fast i sin låsning.

Ingen annan industridesigner skulle tala vitt och brett om behovet om "utformning av nya rumsligheter" - om han kom på något nytt skulle han helt enkelt försöka lansera det på marknaden och se om det fungerade. Det skulle aldrig en arkitekt (av den gamla stammen) göra, han skulle först försöka skapa ideologi om hur "modern" den nya formen var, för att försöka skamstämpla dom om inte hänger med på hans idéer.

Det förefaller som dom ännu, efter snart hundra år av misslyckanden, inte har begripit att "nyhet" inte är något bra i sig. Det nya måste först bevisa sig i praktisk användning. Sen kan man bedöma om det var bättre än det gamla eller inte. Och om det var bättre konkurrerar det ut det gamla. Och behöver ingen ideologi.

Med all reservation för att vad som är "bättre" inte bedöms demokratiskt av alla utan av ett fåtal stora byggbolag.
+2
MÄX (30 Oktober 2013 21:35):
Ursäkta, har vist varit lite frånvarande ett tag :)

Jörgen:
vilken sida/stycke står det där om "upprepning av typologier och formspråk" i Arkitektur Sthlm? Skulle vilja läsa det i sitt sammanhang, jag tolkar det nämligen annorlunda. Jag tror inte att det handlar om att promota sökandet efter det ständigt nya som avses, snarare tolkar jag det som en pik till den senaste tidens stadsutveckling där just "upprepning av typologier och formspråk" kan anses vara ett problem (alltså: emot monotoni, för variation. Inte för det ständigt nya). Men skulle vilja läsa det i sitt sammanhang som sagt.

Jan:
Din harang mot arkitektkåren visar på en oförståelse inför hur liten roll arkitekten har i dagens samhällsbygge - det är inte längre arkitekterna som styr utvecklingen!!

Sedan modernismens sammanbrott har arkitektens roll i samhällsbygget marginaliserats nåt fruktansvärt. Anledningen till varför vi fortfarande bygger stad så jävla dåligt stavas med andra ord inte nödvändigtvis ARKITEKTER, det stavas KVARDRÖJANDE MODERNISTISKA IDEAL i lagstiftningen, i hur processen ser ut, i hur trafikingenjörerna tillåts härja, i hur byggindustrin går mot ökad industrialisering osv. Och att dessa otyg tillåts fortleva p.g.a politisk visionslöshet, underbemannade plankontor och new public management som frågar sig "hur många/hur snabbt/hur mycket (pengar)?" istället för "för vem? på vilket sätt? vad vill vi egentligen?".

Är du med? Arkitekter, i dess nuvarande position, har väldigt svårt för att ändra på ovanstående förutsättningar. Allt det negativa med de modernistiska idealen benämns inom kåren lika negativt som på YIMBY. Vi talar om problemen på i princip samma sätt. Sen går säkert åsikterna isär om det här med pastischer och jakten efter det originella (jag tror jag förstår båda sidor i båda frågor). De flesta arkitekter nu VILL HA medborgardialoger, vill skapa varma människovänliga miljöer, vill skapa täta, hållbara städer med liv i bottenvåningar osv. Det är bara det att ingen annan vill.

Jag sitter t.ex. nu och skissar på slutna, urbana stadskvarter med lokaler i bottenvåningarna och trevliga gaturum och platsbildningar. Jag samtalade senast igår med min chef om att man borde slänga ut ett grid över hela skiten igen och styra upp det mot en stadstyp man vet fungerar alá Lindhagenplanen. Han höll med helhjärtat.

Är ni med? Kåren har lärt sig sina misstag sedan miljonprogrammet, vi sörjer lika mycket citysaneringen som de flesta andra. Problemet nu är att vi inte kan få gehör för detta i processen som den ser ut för närvarande. Det är helt enkelt inte LÖNSAMT att bygga på det viset.

Förlåt för uppsatsen, ska försöka fatta mig mer kortfattat i fortsättningen..
+2
MÄX (30 Oktober 2013 21:48):
Jag tror inte det är konstruktivt att skylla på vare sig byggbolag eller arkitekter (eftersom ingendera sitter på ansvaret/viljan respektive möjligheten att förändra förutsättningarna).

Är det någonstans man ska rikta udden så är det mot politiken. Det är de senaste decenniernas avsaknad av styrning, ansvarstagande, visioner och kompetens som utgör grunden till varför det har blivit som det har blivit.
 0
Jörgen Sundström (2 November 2013 14:11):
@MÄX (30 Oktober 21:35), "upprepning av typologier och formspråk" hittar du på s.4 under rubriken: "Arkitektur som verktyg / Människan i fokus", andra stycket: http:​/​/​www.​stockholm.​se/​PageFiles/​225267/​Arkitektur%20​.​.​ Detta kan tolkas på många olika sätt. Men anta att man i Stockholm skulle bygga ett antal slutna stadskvarter där husen har ett klassiskt formspråk, då kan i alla fall jag inte tolka det på något annat sätt än att man upprepar både en tidigare typologi och ett tidigare formspråk. Det blir liksom en onödig låsning. Då många tenderar att uppskatta slutna stadskvarter och klassiskt formspråk är det fel att utesluta just detta. (Däremot är "utforskning av nya rumsligheter" inget citat från Arkitektur Stockholm vilket jag kanske borde varit tydligare med i mitt tidigare inlägg.)
 0
Krister (3 November 2013 09:20):
Stadsplaneringens mål enlingt Älvstrandens utvecklings AB:

ÄUB:s nya mål:
Att producera så makrnadsmässiga bostäder som möjligt och låta exploatörerna få bästa möjliga förutsättningar att göra bra affärer.
+1
Jan Wiklund (5 November 2013 11:16):
MÄX: Jag tror på vad du säger. Och jag tror att främsta skälet till att det ser ut som det gör är att hus kan säljas hur de än ser ut. Den som betalar skiter i utseendet, det är nån annans problem.

Men det skulle vara skönt att ha arkitektkåren på vår sida. Det har vi inte, så länge som flosklerna från modernismens glansdagar ständigt upprepas. Och så länge får arkitekterna finna sig i att bli betraktade med misstänksamhet.

Visst är det synd. Vi borde ha samma intressen.

För övrigt upprepar jag att det skulle vara intressant att försöka hitta på ett program man kan göra politik av. Hur skulle den mekanism se ut som ger oss fler byggnader som folk gillar? Jag skulle sätta värde på dina inlägg där, MÄX, eftersom du vet mer än jag hur det ser ut inifrån branschen.
+1
MÄX (6 November 2013 10:27):
Jadu Jan... det är dysfunktionellt på så många nivåer att det är svårt att veta vilka trådar man skall dra i xP Jag vågar påstå att ni har arkitekterna på er sida, även fast kåren verkar ha svårt att nå ut med vad vi står för exakt..

Som sagt så tror jag att huvudproblemet ligger i att samtliga administrativa, juridiska, ekonomiska och industriella strukturer i Sverige fortfarande är trimmade efter att bygga gles bilstad medan samhällets egentliga ideal förändrats till det motsatta; tät blandstad. Därav det enorma glappet mellan ord och handling i dagens stadsbyggande...

När subventionerna drogs in och allt avsektoriserades på 90-talet försvann även forskningen och kunskapsåterföringen, så i dagsläget finns heller ingen uppföljning eller kontinuerlig kunskapsuppbyggnad på vad som funkat eller inte. Vi bygger kort sagt i blindo i varenda nytt projekt och vägrar lära oss av tidigare misstag... vilket inte precis hjälper till situationen.

Helhetssynen har också i och med detta försvunnit; samtliga parter ser bara till sitt egenintresse vilket förhindrar samordning och ett mer sammansatt systemtänk. Arkitekterna är en av få yrkesgrupper i stadsbyggnadsprocessen som har som ambition att försöka se till att helheten bortom egenintressena fungerar, ur en mängd olika perspektiv som annars dribblas bort eller förbises av andra parter. Vilket förstås gör det oerhört frustrerande att vara arkitekt idag...

Jag vet inte om man skall propagera för en total omgörning av hela systemet, eller om man ska reformera lite i taget... jag lutar åt det första dock xP. Inte för att det lär hända med dagens icke-styrning från politikerhåll.
+1
Jan Wiklund (6 November 2013 14:36):
Jo, stadsplaneringen är en sak. Där tror jag att enigheten är större än när det gäller husens utformning. Där är det bara regler, byggbolagens och kommunernas rutiner, samt trafikingenjörernas ackumulerade makt som hindrar oss. Samt förstås markspekulanternas önskan att exploatera avlägsen mark.

Det finns många rutiner. Exempelvis den som Jerker Söderlind har satt fingret på: att alla kommuner är fantastiskt angelägna att få staten att stå för deras väginvesteringar för att spara pengar. Och på grund av Trafikverkets regler måste vägarna i så fall bli regionala motortrafikleder.

Mycket skit att röra i, således.

Men - hur är det med byggnadernas utformning? Vad är det som gör att det ser ut som på högra sidan av bilden överst på http:​/​/​urbanplacesandspaces.​blogspot.​se/​20​0​9/​11/​parkin.​.​ och inte som på vänstra? Varför det är så svårt att bygga med detaljer, vilket publiken älskar?

Jag föreställer mig att det viktigaste skälet är att den som betalar ger fan i hur det ser ut. Den som betalar vill ha en byggnad med tak och väggar och inredning. Exteriören är helt oväsentlig. Det är billigast möjligt som gäller.

Detta är som sagt drivkraften. Och kan branschen då få ihop några dussin arkitekter som gör ideologi kring detta, och säger att detaljer är fult, så betalar man mer än gärna för det. Det trycker ner den publik som tycker annorlunda.

Därför är det viktigt att det finns arkitekter som Gehl som säger motsatsen. Tyvärr är de alltför få. Du kan göra en insats där, MÄX.
+1
MÄX (6 November 2013 18:14):
Hah! Där har vi ett missförstånd! Man måste i sammanhanget särskilja på "ornament" (icke konstruktivt förankrad, dekorativ utsmyckning) och "detaljer" eller "detaljeringsgrad", vilket egentligen är något helt annat.

Aversionen mot "ornament" (då företrädesvis de klassiska) var och är en starkt modernistisk företeelse kopplat till bland annat ett ideologiskt ställningstagande mot borgerlighet och slöseri. Idag har de ideologiska skälen till avsaknaden av ornament i princip urvattnats av byggsektorn - nu handlar det BARA om vad som är billigast att bygga och inget annat (som du säger).


DOCK, viktig poäng: ARKITEKTER ÄLSKAR DETALJER!

Med detaljer avser jag då t.ex. utformning av fönsteromtagningar, fönsterkarmar, dörrpartier, fönstersättning, synliga strukturella element, materialbehandling, möten mellan byggnadsdelar, takfotens utformning, balkonger osv osv. Alltså element i arkitekturen som är förankrade i byggnadens egen logik och ej påklistrade i efterhand som dekor (= skillnaden mellan "detalj" och "ornament", enligt mig).

När folk numera vill ha mer klassiska stilelement med i fasadarkitekturen för att de upplever den befintliga som tråkig, då säger arkitekten:

"Ornament nej tack!", men uttrycker då egentligen bara en skepsis mot den "klassicerande dekoren" som efterfrågas, inte mot detaljering som sådan!!

Jag tror att man genom bra detaljering uppnår det som folk EGENTLIGEN efterfrågar (dvs. livfulla fasader).

Problemet är slutligen då, igen: det är dyrt att satsa på dessa detaljer, varför de inte byggs, trots att vi vill. Och då får arkitekterna missriktad kritik för de tråkiga fasaderna och blir kallade elitister när udden egentligen borde riktas mot nämnda systemfel i den övriga byggprocessen...

Det jag försöker säga är att det inte finns någon ideologisk sammansvärjning mot detaljrika fasader bland arkitekter, tvärtom!! "Problemet" ligger i att det är dyrare att bygga, varför vi tvingas förenkla allt jämt och ständigt!

Sry, tror det vart osammanhängande. Men jag känner att jag plötsligt förstår vari själva missförståndet ligger i det här med elitistiska arkitekter och pastischer och allt.. vi har bara varit dåliga på att förtydliga vad exakt vi vänder oss emot och varför.


Gör jag mig förstådd över huvudtaget? :)
+1
MÄX (6 November 2013 18:18):
Jan Gehl är lite av en husgud på arkitektskolan och refereras till ofta, vare sig ni tror på det eller ej.

Och Jane Jacobs "life and death of american cities" var den mest lästa boken när vi skulle skriva uppsatser utifrån kända arkitekturteorier ett år, om ni lyckas tro på det!

...fast vi sitter ju bara isolerade i vår elitistiska betongfortifikation och ritar modernistiska floskler, eller hur var det nu igen? ;)
+1
David Nylund (6 November 2013 18:34):
Men att säga att man är för detaljer men mot ornament är rätt elitistiskt. Som vanlig stadsbo ser man nog lika gärna ornamentik som en perfekt fog mellan en putsad och en tegelklädd fasad. Billigare är det nog också. :-)
 0
MÄX (6 November 2013 19:04):
Skulle verkligen en perfekt fog duga som ornamentik tror du? :P

Och jo jag vet, jag gillar inte den elitistiska hållningen heller, men vi har våra käpphästar.. xP

Grejen är den att jag tror att det hela är lite av ett missförstånd, som sagt :) Målet är livfulla fasader, det kan nog både arkitekter och publik vara överens om.
 0
David Nylund (6 November 2013 19:12):
Kanske för en arkitekt...
+1
Jan Wiklund (6 November 2013 22:14):
En liten fråga bara: Kan man inte bara leverera det folk gillar, och strunta i om det är ornament eller inte? Folk som designar tandborstar eller skåp har sannerligen inte några såna moralistisk färgade hangups. De gör som marknaden säger... Men så är det förstås den som gläds åt produkten som betalar också, vilket är svårt att få till med husfasader.

Men om det nu är så (vilket vi verkar vara överens om) att det är ekonomisk snålhet som bestämmer att det alltsomoftast ser ut som på högerspalten i bilden på länken i mitt förra inlägg - vilka åtgärder skulle då kunna styra över till vänsterspalten?

Det måste vara det viktigaste att diskutera.

Det har ju ändå gått 40 år sen Gehl skrev sin första bok, och mycket lite har hänt. Trots populariteten på arkitektskolorna. Skulle man kunna formulera någon sorts politiska krav nånstans? Eller handlar det om att utveckla billiga tekniska metoder att få fram omväxling? Eller, för all del, både och? Var börjar man?
+1
MÄX (8 November 2013 09:23):
Jag tror nog att de har liknande moralistiska hang-ups, det finns dock en klart större folklig acceptans för att t.ex. IKEA säljer möbler med ett "modernt" uttryck, snarare än enbart stilmöbler i rokoko eller dylikt... Försök att övertyga dagens samlade designers att börja leverera kopior på allmogeskåp eller gustavianska möbelgrupper så får du se vad som händer ;) Problemet är väl just att arkitekturen och samhällsplaneringen inte riktigt hunnit nyktra till efter modernismen ännu, och därmed infinner sig en allmän längtan efter den för-modernistiska eran som brev på posten.

Jag menar på att man KAN få till stånd ALLT det som var bra med den för-modernistiska planeringen och arkitekturen - utan att det måste se ut precis som den gör! Och lyckas man med det igen så kommer nog det få lika hög grad av acceptans från medborgarna som vilken ikea-byrå eller tandborste som helst :) Men det är ju lite av en utopi i dagsläget, tyvärr.. xP

Jag tror att en väldigt viktig pusselbit för att styra om utvecklingen är att lyfta fram, belysa och bilda opinion mot de systemfel som råder i byggandet idag. Skyttegravskriget mellan arkitekter som skyller på byggare och politiker, byggare som skyller på arkitekter och politiker, folk som skyller på arkitekter, byggare och politiker och politiker som skyller på varandra osv leder mest till konflikter som gör att man missar de viktiga, primära orsakssambanden.

Det är lätt att skylla på arkitekter för "de ritade ju husen", att förstå ramverket vi är bundna av kräver dock en mer invecklad tankeövning...och jag tror den slutligen riktar strålkastarljuset mot politiken och ingen annanstans.

Det tror jag är en bra början :) Vilket också är själva grundorsaken till att jag tar mig tid att försöka skapa dialog där debatten finns, t.ex. här på YIMBY. Jag är trött på att bli misstänkliggjord på fel grunder av människor jag vill rita hus för, snarare än emot.
+1
Ragnar Lind (8 November 2013 12:36):
Vad gäller IKEA, så säljer man väl där kopior på gustavianska möbler sen rätt lång tid tillbaka, och de verkar ju rätt populära vad jag förstått.
Vad gäller arkitektur, så fattar jag inte nutidens moraliska tabu på att rita och bygga något som har klassicism som inspiration. Det har ju aldrig varit tabu förr (i alla fall sedan åtminstone 2-3000 år bakåt i tiden?).
+1
Jan Wiklund (8 November 2013 13:10):
OK, MÄX, vi kanske borde börja med ett seminarium eller liknande om vilka dessa systemfel är, och hur de bör monteras ner? Jag håller helt med om att det är okonstruktivt att utnämna syndabockar. Fast visst är arkitektkårens moralistiska hangup ett systemfel - ett av de mindre kanske, men dock?

I ett sånt seminarium skulle förstås yrkesfolk med olika bakgrund delta, men också såna som t.ex. jag som bara har följt debatten ett tag. Jag har ingen som helst inblick i hur byggbolag eller stadsbyggnadskontor gör för att resultatet ska bli så trist som det är, och vad de skulle behöva göra annorlunda. Jag tror att man måste precisera ganska långt ner i detaljeringsgrad för att det ska framgå.

Ola Andersson berättade t.ex. hur under byggandet av Hammarby sjöstad trafikteknikerna krävde att räckena på bron över Sickla kanal skulle tåla påkörning av en buss i 70 km/h, för så stod det i deras manualer, men efter en massa bråk avspisades av Jan Inghe med att inga bussar skulle gå där, och definitivt inte i 70 km/h. Inghe var en man som kunde stå på sig, men de flesta i hans situation hade gett med sig.

Fler såna exempel skulle behövas!

Men den stora orsaken till tråkig arkitektur - att de som vill ha bra arkitektur inte betalar för detta, för att det inte finns några institutionella metoder att göra det - kommer man knappast åt med att ändra processerna på byggbolag och stadsbyggnadskontor. Här behövs det mer tänk!
+1
Krister (9 November 2013 06:41):
Vad gäller den inre utformningen av lägenheterna har utvecklingen gått framåt. Många regler finns om utformning av kök, badrum, handikappanpassning, hissar etc. Även tekniska mätbara saker som ventilation, isolering, brandsäkerhet är noga reglerat.

Byggnadens estetiska utformning har inte samma dignitet när man söker byggnadslov. Eftersom regelverket är som det är så behöver byggherren inte lägga ner någon energi på utseendet.
 0
Krister (10 November 2013 07:43):
Dutch studio DUS Architects has joined the race to build the first 3D-printed house with plans to print a full-size canal house in Amsterdam using a purpose-built printer called the KamerMaker. They plan to start work in the next six months.

http:​/​/​www.​dezeen.​com/​20​13/​0​3/​0​9/​amsterdam-​architects-​.​.​
+1
MÄX (10 November 2013 18:57):
Jan:
Alla typer av forum för att diskutera dessa frågor är välkomna skulle jag säga :)

Krister:
Jag vet inte om jag skulle säga att byggreglerna "gått framåt" nämnvärt.. bulken av våra byggregler skapades under modernismen, och vad som föreskrivs som t.ex. ett "korrekt" kök är djupt förankrat i den funktionalistiska traditionen. Inget fel med det dock, de köken fungerar bevisligen rätt bra. Problematiskt blir det dock med t.ex. P-normerna, krav på ljus och tystnad och att planlösningar i huvudsak har kärnfamiljen som målgrupp (samtliga grundade på modernistiska ideal).

Krister Malmquist:
....suck. Nej, det där är inte ett exempel på modern arkitektur. Vänligen spä inte på missförstånden :P
+1
Jan Wiklund (11 November 2013 13:38):
Jag undrar om man kunde börja med en sorts insamling av exempel i stil med det jag refererade till 8.11 13:10. Ju konkretare desto bättre, så att säga. Exakt när, var och hur har bra förslag stoppats av idiotregler? Även självcensurfall är förstås välkomna, jag inbillar mig att det mesta är av den sorten.

Och glöm för all del inte bort byggbolags interna regler! Jag kan tänka mig att de har anpassat sin organisation till modernistiskt byggande och är extremt ovilliga att göra något annat.
 0
Krister (13 November 2013 08:26):
Artikel i Ny teknik idag:
(Gäller fuskbyggda bostadsrättslägenheter)

http:​/​/​www.​nyteknik.​se/​asikter/​debatt/​article3785875.​e.​.​
 0
Jesper (9 December 2013 12:38):
Jag tror att väldigt många har områden från 40 och 50-talet som sina favoritområden. Husen från den tiden är genomtänkta och av hög kvalitet. 50-talets konstnärliga utsmyckningar är också väldigt avancerade även om de inte ser ut som i Gamla stan. En annan viktig aspekt är att de är anpassade efter naturen kring dem vilket gör områdena väldigt trevliga att vara i och lämpliga för barn att vistas i. För 30-40 år sedan fanns också många småaffärer, konditorier och biografer fortfarande kvar. Det var inga sovstäder och dessutom fulla med ungar. Tittar man i områden som Hammarbyhöjden, Hökarängen, Gubbängen och Telefonplan ser man att husen har väldigt olika karaktär och utformning.
 0
Jan Wiklund (9 December 2013 13:01):
Jesper: Husen är det inga större fel på, men det där med "anpassade till naturen" är väl själva grundfelet - bland annat orsak till att affärerna inte längre finns kvar. Det är för lite folk som bor där.

Annars skulle jag vilja säga att jämförelsen med gamla stan inte är så tokig - där har man faktiskt gjort en anpassning till naturen på ett mer stadsmässigt praktiskt vis, och husen är lika sparsmakat byggda.
+1
Rasmus Larsson (10 December 2013 12:53):
En viktig sak att förstå gällande områden byggda på 40 och 50-talet är att samhället såg helt annorlunda ut på den tiden. De flesta kvinnor var hemmafruar och barnen gick inte på dagis, det fanns inga fritidshem för lågstadiebarnen, inga eftis för mellanstadiebarnen och inga ungdomsgårdar för tonåringarna.

Det gjorde att det fanns en helt annan ekonomisk bas för närservice och ett helt annat behov av stora lekytor för barn i alla åldrar direkt utanför bostaden.

Idag ser det helt annorlunda ut. Dessa områden blir helt döda med dagens samhällsorganisation där alla vuxna heltidsarbetar och barnen befinner sig i organiserade aktiviteter längre tid än deras föräldrar är på sina arbetsplatser.
 0
Jan Wiklund (11 December 2013 11:15):
Väl så viktigt är väl att utbudet är så mycket större idag. Vi nöjer oss inte med affärer som är så små och så föga specialiserade som de var på 50-talet. Det kräver fler människor för att de ska gå runt.
 0
Söderortare (15 December 2013 15:54):
Det har blivit i genomsnitt mycket färre boende per lägenhetsyta i många av dessa områden, vilket också kan vara en delorsak till att områdena idag anses attraktiva. (Vem vill bo trångt, eller bo i ett område där de flesta bor trångt?) Men en följd av det är naturligtvis färre invånare och ett mindre kundunderlag.

Befolkningsminskningen sågs som ett bekymmer i bl.a. Hammarbyhöjden, där befolkningen åldrats och antalet barn minskat. Staden ville öka befolkningen bl.a. där, genom bl.a. lägenhetssammanslagningar och förtätning. En handlingsplan kom 1983. Från 13360 inv i början på 50-talet hade befolkningen minskat till 5574 år 1985 (8143 inv 2007.) Förtätningar blev dock inte så omfattande då. (Källa Wikipedia).

Det har inte heller blivit inne bland barnfamiljer att bo i 40/50-tals-hyresområden förrän ganska nyligen, och att det blivit inne beror sannolikt (förutom bostadsbristen) just på att områdena anses i dagsläget ofta vara ganska glesa och lugna. Inköp görs främst på annat håll och familjer har ofta tillgång till bil för skjutsningar, inköp mm. Om dessa områden skulle bli ansedda som mindre trygga kommer de barnfamiljer som har bäst resurser att välja andra områden i högre grad.
 0
Jan Wiklund (16 December 2013 13:44):
Attraktiviteten är nog främst relativ. När områdena byggdes låg de perifert och långt bort; idag ligger så många andra områden ännu längre bort och t.ex. Hammarbyhöjden anses därför idag centralt.

En utredning av vad som anses attraktivitet i Stockholm finns på http:​/​/​www.​spacescape.​se/​20​12/​10​/​stadskvalitet-​for-​kon.​.​ Gleshet hör inte till det som anses attraktivt.
 0
Jan Wiklund (25 Januari 2015 12:54):
Nu kanske också de tekniska metoderna för att bygga detaljerat och billigt har kommit! Se http:​/​/​www.​citymetric.​com/​horizons/​chinese-​company-​pri.​.​
 0
Johan (13 September 19:41):
De sista höghusen i Fittja tycker jag dock om. Har inget problem alls med miljonprogrammets arkitektur. Tvärtom.
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8572 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

Cykelbro till Gamla Stan i nya Slussem
18 September 18:50 av Martin Kolk
Politikerveckan Järva
17 Juni 12:57 av Sofia Buhrgard
Nytt linjenät för bussar i Stockholm
4 April 11:27 av Lison Perry

@yimbysthlm på Twitter