Utskrift från www.yimby.se
....

Replik: Folk röstar med sina flyttlass

 

Lisa Deurell har skrivit en debattartikel på Archileaks med rubriken "Stadens nya kläder". Deurell menar bland annat att ett förändrat språkbruk skulle kunna förändra synen på staden och att i framtiden kommer de kvalitéer av luft och grönska som finns i ytterstaden få sitt erkännande. Yimby har skrivit en replik som publicerats på Archileaks hemsida under rubriken "Folk röstar med sina flyttlass". Repliken förjer även här:

I debattartikeln "Stadens nya kläder" lyfter Lisa Deurell fram behovet av att tala klarspråk om stadens olika typologier. Helt riktigt florerar det myter och fördomar om såväl förort som kvartersstad i vårt samhälle och därmed även i stadsbyggnadsdiskussionen. Samtidigt finns det tydliga empiriska resultat och fysisk verklighet att ta på. Tyvärr bidrar inte Deurell till att lyfta fram det klarspråk hon efterfrågar när hon lägger fram hypotes efter hypotes utan underlag. Debatten behöver sannerligen bli mer konkret.

Deurell lyfter fram begreppet “stadsmässighet” och menar att det är oklart vad det betyder i konkreta termer. Samtidigt har hon själv förstått stora delar av begreppet när hon beskriver förutsättningen för stadsliv: “För stadsliv krävs det starka kopplingar till kringliggande områden och en blandning av bostäder, arbetsplatser, kultur, handel och samhällsservice.” Det är inte ytterstadens typologi och struktur som beskrivs. Ytterstaden har en struktur som bygger på uppdelning av arbete, bostad, centrumhandel, rekreation och transporter. En sådan struktur får helt andra möjligheter till liv än kvartersstaden.

Från "Stadsbyggnadskvaliteter Göteborg".

 

En ytterstadsstruktur som bygger på tanken om separerade enklaver försvårar möten och skapar uppdelning. Vi ser att socioekonomisk starka samlas i ytterstadens ensidiga villaenklaver och de socioekonomiskt svagaste samlas i vissa av ytterstadens enheter med flerbostadshus. I den centrala kvartersstaden finns en större blandning och kortare avstånd mellan socioekonomiska grupper, även om blandningen på senare år har börjat urvattnas något på grund av den stora bristen på kvartersstad.

Från "Stadsbyggnadskvaliteter Göteborg".

 

En av de mest koncisa sammanställningarna av stadens typologier finns i rapporten "Stadsbyggnadskvaliteter Göteborg" från Göteborgs Stadsbyggnadskontor år 2008. Rapporten går igenom tio olika typologier som t.ex. traditionell kvartersstad, trafikseparerade lamellhusområden och småhus i enklaver. Rapporten rekommenderas som en introduktion för alla som tycker att det är svårt att fånga begreppen, uttrycken och förutsättningarna för olika typologier.

Deurell tror att i framtiden kommer ytterstadens kvaliteter i grönska och luft att få sitt erkännande. Det är svårt att sia om framtiden och Deurells framtid är förstås en av många möjliga. Där vi står idag finns dock inga tecken på att denna kvalitet kommer vara så högt värderad i relation till andra kvaliteter att vi får en omfördelning i fokus från tätt centrumtill gles periferi. Framförallt finns det goda argument för att vi i framtiden kommer att ha svårt att försörja glesa och transportintensiva strukturer på ett hållbart sätt. Vi behöver troligen tränga ihop oss än mer för att samsas om resurserna.

I en tätare stad finns fler möten, arbetsplatser och funktioner inom gångavstånd. Empiriska undersökningar visar att antalet människor, serviceinrättningar, föreningar, restauranger, livsmedelsbutiker, verksamheter inom gångavstånd korrelerar starkt med befolknings- och arbetsplatstätheten (se t.ex.  "Mellanstadens utbyggnadspotential", Göteborgs Stad/Spacescape, 2013).

Från "Mellanstadens utbyggnadspotential" Ökat antal boende inom 1 km avstånd ger ökade antal urbana verksamheter inom 1 km avstånd. Det samma gäller service, skolor, tandvård, ...

 

Ja, ytterstaden har en kvalitet i mycket grönska och luft men dessa kvaliteter skapar samtidigt en gles uppbruten struktur, låg befolkningstäthet och stora avstånd. Kvaliteter som grönska och luft går även att få i alla andra typologier samtidigt som andra kvaliteter tillkommer.

Hur man än vänder på det så röstar stadens invånare och stadens blivande invånare med sina flyttlass. De visar här och nu vad de skulle vilja få del av i sina tröstlösa ansökningar i bostadsförmedlarnas långa köer. Några vill bo i ytterstadens flerbostadsområden och många fler vill bo i centrala kvartersstäder. På samma sätt visar studier av korrelationer mellan olika stadskvaliteter och bostadsrättspriser tydlig på den centrala täta kvartersstadens attraktivitet ("Värdering av stadskvaliteter", Spacescape och Evidens, 2011). Efterfrågan på kvartersstad är stor i alla socioekonomiska grupper.

Andelen gathus i traditionell kvartersstad är så liten att den inte redovisas separat utan läggs som en del i "Annat". "Annat" står för ca 8 procent av alla flerbostadshus och ca 6 promille av alla bostadshus.

 

Om vi ska tala det klarspråk som Deurell efterfrågar så är mindre än 6 promille av alla bostadshus i Sverige gathus i traditionell kvartersstadsstruktur.  Vi har en akut brist på kvartersstad med de kvaliteter som beskrivits ovan. Hur ska vi lyckas svara upp mot människors efterfrågan på kvartersstad och detta på ett sätt som är socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart? Det är vår tids utmaning.

Gå med i YIMBY Stockholm
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
Denna artikel är publicerad både här och på Yimby Malmö, Yimby Uppsala och Yimby Göteborg.
Kommentarerna nedan är från alla dessa siter.
 0
Alexander Åkerman (15 Februari 2014 17:16):
Tycker Lisa Deurells inlägg var vettigt. Hur formen (kvarterstad, husiparkering) gjorts synonymt med stadsliv eller förort är problematisk. Samt hur stadslivet säljs in i det som byggs utan att det egentligen skapats förutsättningar till stadsliv. Endast hus i kvarter - ger inte ett attraktivt stadsliv.

Små fickor av ett rikt stadsliv finns många gånger i betongförorterna, problemet är inte alltid att dessa är livlösa, snarare att stadslivet är segregerat och åtskillt från sin omgivning. (det finns så klart också andra problem, som det gör i alla stadsdelar).

En jämförelse kan ju också göras med kvartersstadens motsats - hus i park. Hus som obemärkt integrerar sig i naturen och landskapet - låter ju som naturälskarens dröm!? Förortsenklaven inbäddad i grönska är liksom stadspulsen i många nybyggda stadskvarter bara marknadsföring. Precis som kvartersstaden blivit synonymt med "stadsliv" så är punkthuset med sitt lilla fotavtryck synonymt med "grönska och öppenhet".

Detta stämmer ju förstås inte. Ett stadskvarter kan vara en betongöken lika väl som "hus i park" ofta blir "hus i parkering och andra trafikanordningar".


-förorten kommer nog se sitt uppsving, kanske inte som den ser ut idag. Men jag tror att det finns många som vill bo lite utanför smeten men fortfarande nära ett stadsliv och kanske med förortens charm...
+4
Johannes Westlund (16 Februari 2014 02:25):
Det går att skapa kvartersstrukturer som inte ger stadsliv, men inte stadsliv utan kvartersstrukturen. Det finns även andra viktiga parameterar. Ett öppet bottenplan till exempel.

Sen så visst. Det finns säkerligen stor efterfrågan på att bo nära smeten men inte i. Som en parasit. Ta men inte ge. Man vill ha staden, men inte själv bidra till den. Det finns en del intressanta problem som relaterar till det. Stadspuls handlar i stort sett om täthet. Många människor. Om få bor i innerstaden så blir det inte heller så mycket "mitt i smeten" att bo nära.

Ett annat problem är förstås att det stadsnära är ett väldigt begränsat läge. En innerstads struktur kan expandera så att innerstaden hela tiden växer. Den definierar sig dessutom utifrån sig själv, men det stadsnära läget är alltid en mycket liten sweetspot på kanten. Definierat utifrån att det är nära en annan struktur. Det finns helt enkelt inte särskilt mycket "stadsnära". Det blir väldigt snart förort långt borta.

Om man till detta adderar att stadsnära förort kapslar in innerstaden och hindrar dess expansion får man att väldigt många tvingat ut i lägen som är långt från staden, lägen där efterfrågan är väldigt begränsad. Det skapas en kronisk brist på stad helt enkelt för att några få ska få bo stadsnära och behålla den kvaliteten runt sitt boende. Slippa att innerstaden växer in och förvandlar deras gröna ringmur till stadsmässiga blandstadskvarter som öppnar upp.

I grunden handlar det om att vissa områden skapar kvalitet. Andra områden har kvalitet för vad de ligger nära. Jämför Linné och Masthugget t ex. Det senare har en prisbild som beror av närheten till det förstnämnda. Det är en parasiterande struktur som "fungerar" enbart för att den omges av områden som är attraktiva i sig själva.
+1
Alexander Åkerman (16 Februari 2014 11:29):
Johannes: det finns fler platser i en stad än bara "centrum" eller stadskärnan. En stadsdel kan ha sitt egna stadsliv, trots att den ligger lite utanför. Tänk Majorna!

Det är förstås beroende av en gatustruktur som främjar möten (kvarter), men som du säger också beroende av andra faktorer (offentliga bottenvåningar, stadsrummets skala, möjligheter för enskillda initiativ att addera till områdets komplexitet)

De bostadsrättskvarter som byggs idag i stadsnära lägen missar ofta många av dessa punkter, liksom hus i park sällan lyckas leva upp till drömmarna om ett boende i symbios med naturen.

För att återkomma till förortens framtid så tror jag att det finns potential att omvandla områden till små stadsenklaver med småstadens kvaliteter. Vardagslunkens stilla liv, ett varierat utbud av handel, lite trafik och med miljonprogrammets patina och charm som en säljande faktor.

Förorten kan bli den plats i staden som möjliggör urbana egnahem, gångavstånd till ett huvudstråk (stadspuls) med butiker och handel, närhet till friluftsliv, cykelavstånd till stan/jobb etc. Det är ingen parasit!

Intressanta förslag till omvandling av ett miljonprogramsområde syns på Yimby Uppsala just nu.
 0
Mats O. (16 Februari 2014 16:32):
Nu är det ju inte så att "kvartersstad" med automatik borgar för ett bostadsområdes popularitet. Allt handlar om områdets socio-ekonomiska-kulturella status.

Några av Göteborgs populäraste ställen att bo på är miljonprogramsbetonghusen i Nordostpassagen eller hus-i-park området i Skatås och Delsjön.
 0
Peter B (16 Februari 2014 17:01):
Johannes: Med "Masthugget" antar jag att du menar Nya Masthugget/Masthuggsterassen? Den gamla stadsdelen Masthugget är egentligen bl.a. Långgateområdet, vilket jag hoppas du inte tycker är parasiterande. :) Även primärområdet Masthugget har fläckar med duglig urbanitet. Bl.a. den lilla centrumbildningen i Fjällgatans mitt och områden med landshövdingehus.
+4
Johannes Westlund (16 Februari 2014 19:29):
Peter B: Ja jag menar naturligtvis terrassen :)

Mats O: Det är många aspekter som bidrar till ett områdes attraktivitet. Socioekonomisk status är dock inte en orsak utan en konsekvens. Det går dock ganska fort att konstatera att de flerfamiljshusområden som har attraktivitet men inte själva är stad (i bemärkelsen funktionsblandad kvartersstad med lokaler i bottenplanet) i regel är attraktiva för att de ligger nära stad. Detta applicerar på Guldheden, Skatås/Delsjön, Masthuggsterrasen, Annedal mm.
+3
Johannes Westlund (16 Februari 2014 19:50):
Alexander Åkerman: Förortens framtid är en intressant fråga. Det är inte omöjligt att man kan omdana vissa områden och sälja in dem. Särskilt de som ligger i "stadsnära" lägen har redan idag ett kvadratmeterpris som inte motsvarar stadsdelens egen kvalitet. Det berömda läget. Omgivningens attraktivitet spiller över. Men att staden skulle behöva dem är nonsens. De är beroende av innerstaden de ligger nära, men inte tvärt om.

"parasit, organism som utnyttjar resurser på en annan organisms direkta bekostnad, dock normalt utan att den senare dödas."

För stadens och stadsbornas del är det bara en barriär som försämrar deras tillgänglighet till natur och friluftsliv. Samt stadens möjligheter att växa när befolkningen gör det.
+1
Johannes Hulter (16 Februari 2014 21:16):
Håller helt med Johannes.
 0
Matthias H. (16 Februari 2014 21:55):
Johannes W, förutom att jag tycker att du som vanligt resonerar rätt så vill jag gratulera till er nya app för cykelolyckor som artikeln i GP tar upp idag. Men, ni har ju inga hjälmar på er...ajajaj
 0
Johannes Westlund (16 Februari 2014 22:20):
Jag ska försöka hålla detta OT-inlägg kort.

Tack Matthias H!

Kort anmärkning. Att hjälmar alltid ska bli en diskussion! :) http:​/​/​www.​youtube.​com/​watch?​v=​0​7o-​TASvIxY

jalp! har ingen koppling till hjälmar. Vi försöker förbättra processen efter att en olycka har skett så att hjälp kan sättas in snabbare. Oavsett om man använder hjälm eller ej!
+1
Matthias H. (16 Februari 2014 22:38):
Skojade bara Johannes, har själv först 2013 börjat använda cykelhjälm efter väldeliga påtryckningar från vissa håll hehehe
+6
Anders Nilsson (17 Februari 2014 11:55):
Föga förvånande så visar det sig att denna Lisa Deurell är bosatt på Södermalm i Stockholm.
 0
Anders Nilsson (17 Februari 2014 12:35):
Vill bara tillägga att siffran 6 promille traditionell kvartersstad är ju helt uppenbart felaktig.

Enligt SCB så bor 60 procent av Sveriges befolkning i småhus och 40 procent i flerbostadshus. Alltså ungefär 3,6 miljoner bor i flerbostadshus. Av dessa lär majoriteten bo i punkthus eller lamellhus, men att endast 6 promille av flerbostadshusen skulle vara av typen traditionell kvartersstad låter konstigt. Gör vi antagandet att det är samma antal boende per lägenhet i traditionell kvartersstad jämfört med övriga flerbostadstyper (alltså lamellhus, punkthus etc.) så innebär det att endast 21600 personer bor i kvartersstad. Enbart Stockholms innerstad har 320000 invånare och där får man nog ändå hävda att majoriteten bor i traditionell kvartersstad. Lägger vi sedan till Göteborg och Malmö och alla småstäder i landet, så kan man nog ganska säkert hävda att åtminstone en halv miljon bor i traditionell kvartersstad.

Har sett Yimby använda siffran 6 promille ett antal gånger, men den är ju uppenbart felaktig och klarar inte ett enkelt sanity test.
+1
Johannes Hulter (17 Februari 2014 12:52):
Anders: Det finns länk till utredningen av Boverket med tabeller och allt, så det är bara att kolla. Inga konstigheter. Jag ringde dessutom upp utredaren och stämde av.

Det är 6 promille av alla bostadshus. Småhus utgör dock över 90 procent av alla bostadshus. Andelen "Övrigt" där gathus ingår utgör 8 procent av flerbostadshusen.

Mao, 8 procent av flerbostadshusen eller 6 promille av alla bostadshus. Det är dock skattningar, så det kan diffa en del både upp och ner.

Originalinlägget: http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​20​12/​0​3/​urbofobi_​3118.​html
 0
Anders Nilsson (17 Februari 2014 13:25):
Johannes H: 8 procent av flerbostadshusen låter mer rimligt, men då är undertexten till Fig. 2.7 ovan felaktig.

"De 6 promille gathus i traditionell kvartersstad som vi har är så försvinnande lite att det är gömt som en liten del i kolumnen Annat."

Stapeldiagrammet visar endast flerbostadshus, så nästan hela stapeln "Annat" bör i så fall vara traditionell kvartersstad.
 0
Johannes Hulter (17 Februari 2014 17:03):
Anders: Håller med om att det blir något förvirrande med den texten till tabellen, men å andra sidan framgår det ju av tabellen att det gäller flerbostadshus och axeln visar ju procent tydligt (det står "andel i %"), så det är ju uppenbart att stapeln inte visar 6 promille. Och i brödtexten framgår också tydligt att 6 promille hänvisar till *alla* bostadshus.
 0
Johannes Hulter (17 Februari 2014 17:07):
Lite mer resonemang om fördelning av typologier finns för övrigt i det här inlägget: http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​20​11/​0​2/​mangfald-​eller-​enfald_​2985.​.​
 0
Sven R (17 Februari 2014 17:40):
Andelen radhus känns väldigt låg, t.ex bara hälften av lofthusen. Kan det vara så att självägda radhuslägenheter räknas som enbostadshus?
 0
Johannes Hulter (17 Februari 2014 21:21):
Sven: Jag har det inte i huvudet, länken till rapporten finns som sagt i inlägget. Men så kan det säkert vara.
+4
Mats O. (18 Februari 2014 07:26):
Alltid lika spännande med dessa -oftast vänsterliberala akademiker bosatta i innerstaden- som propagerar för förorterna.

Dom enda jag kan ta på allvar i debatten är förortsbor som själva gillar sitt bostadsområde. Men sorry alla kulturskribenter på Södermalm som diggar kreativiteten i Rinkeby, det går inte att ta er på allvar.
 0
Alexander Åkerman (18 Februari 2014 17:40):
@Mats O: Lisa Deurell har också skrivit denna: http:​/​/​archileaks.​se/​redaktionellt/​lat-​villakvarteren-​.​.​ Om hur villaförorten kan förtätas till kvartersstad - kanske är hon inte så stadsfientlig som du vill tro. Texten propagerar ju inte heller mot eller för staden/förorten.

Det texten säger är helt enkelt att den åtråvärda stadsmässigheten sällan uppnås i de "stenstadsromantiserande" stadsdelar som byggs och att den negativa laddningen i ordet förort är oförtjänt.
+1
Alexander Åkerman (18 Februari 2014 18:32):
@Johannes W: "För stadens och stadsbornas del är det bara en barriär som försämrar deras tillgänglighet till natur och friluftsliv. Samt stadens möjligheter att växa när befolkningen gör det." Då ordet förort i detta fall avser miljonprogramsområden i flerfamiljsmodell så vänder jag mig mot synen på dessa som parasiter (till skillnad från villamattorna)

De är generellt inte glest befolkade - tvärt om! De har förstås strukturella problem, men har ofta på grund av sin boendetäthet ett (stads)liv som kan utvecklas.

Stigmatiseringen och segregationen av dessa förorter är två stora samhällsproblem. I valet mellan att bo i en nybyggd stenstadsromantiserande men ändå livlös stadsdel eller att utforma sitt egna townhouse i ett relativt centralt förortsområde till en lägre kostnad och skapa underlag för stadsliv i dessa, tror jag inte är självklart till stenstadsromansens fördel.

För staden som helhet tror jag inte att ett kompletteringsbyggande i dessa förorter behöver vara fel. Stigmatiseringen o läget, ger lägre markpriser och så behöver det inte vara fel med städer med olika stadskärnor.

Bebyggelsen ska förstås inte spridas ut än mer. Samtidigt måste vi förhålla oss till den stadsstruktur som redan finns och då tror jag att en omvandling av miljonprogram och existerande noder utanför stadskärnan kan vara en fullt rimlig strategi, om målet är att skapa närhet, minska bilberoende, möjliggöra urbana näringar och skapa en mer sammanhållen stad.
+2
Peter B (18 Februari 2014 19:08):
Nu har jag läst Deurells artikel. Ouch. Inte bra för kortisolhalten. Det mest retande är nog den inte helt ovanliga retoriken om hur kvartersstadens renässans har dominerat länge nu, men som tur är tror Deurell på en "snar vändning". Nog för att stadsbyggandet verkar något bättre i Stockholm, men här har det fortfarande inte byggts ett enda riktigt stadskvarter sedan Yimbys födelse.
Inte. Ett. Enda.

"...men i sin form är byggnaderna tydligt återblickande." Återblickande till funkiseran, ja.

Angående språkbruket - genom att sticka huvudet i sanden och byta ut "förort" mot det lite disinformativa "stadsdel" så blir nog allt bra. För orden bestämmer ju helt vår världsuppfattning. Eller vad var nu lingvisternas uppfattning: https:​/​/​sv.​wikipedia.​org/​wiki/​Sapir%E2%80​%93Whorf-​hypo.​.​

Egentligen räcker det nog att läsa den här nyckelmeningen: "Snart kommer byggbolagen behöva se sig om efter nya berättelser om staden och boendet." Postmodernism Alert. Objektiva fakta göre sig ej besvär här.
+1
Hans Jörgensen (18 Februari 2014 20:03):
Det är alltid intressant att göra lite nedslag i den faktiska omgivningen.
Till exempel härifrån Gbg-regionen, där vi har Angered och Mölnlycke precis lika långt från Gbg C.
Den ena förorten anses vara mycket eftertraktad, den andra mindre så, åtminstone från människor som inte vuxit upp där.
Det finns förstås även skillnader, en är att Angered sedan ett 50-tal år tillhör storkommunen Göteborg medan M-lycke tillhör en mindre kommun. En annan skillnad är respektive tätorts befolkningsmängd (även om skillnaderna blir lite mindre om Angered/Lärjedalen vore en egen kommun och jämfördes med Härryda).

En likhet är respektive centrums ambition att efterlikna (små)stadscentrum.
+2
Johannes Westlund (18 Februari 2014 22:38):
Alexander Åkerman: Tätheten är extremt låg i förortsstrukturen. Det var naturligtvis en medveten strategi. Ett skäl var för att inte överbelasta infrastrukturen. Alla män skulle ju komma fram med varsin bil. Då på 50-talet var det ambitionen. Med den tidens kvinnosyn. Uppenbart vilken skillnad det handlar om framgår dock när man tittar på saneringsområden. Masthugget är ett exempel. Där fanns i kvartersstaden 1860 bostäder. De ersattes av 870 i en ny enklavstruktur. 1000 bostäder försvann alltså. Tätheten mer än halverades. Och då får Masthuggsterrassen ändå betecknas som förhållandevis tät jämfört med perifiera förorter. Innerstaden är ofta flera gånger tätare, vilket är fullkomligt nödvändigt för att ge rationella avstånd, underlag för service och attraktivt stadsliv. Just förortens gleshet diskuteras som ett stort problem för möjligheterna för att invånarna ska kunna få godtagbar lokal service. Så det du skriver om att de skulle vara täta stämmer helt enkelt inte.

Jag håller dock med om att vi måste förhålla oss till det arv vi har. Just nu slår vi knut på oss själva för att slippa röra frågan. Det mesta är fullkomligt ohållbara strukturer byggt för och omkring bil och billig olja. Det är rimligt att ifrågasätta dessa förorters långsiktiga existensberättigande. Låt människor få bo i staden istället.
+2
Johannes Hulter (18 Februari 2014 22:52):
En del områden från miljonprogrammet gjordes tätare än tidigare funkisenklaver eftersom man ville skapa "stadsmässighet" (detta var faktiskt ett uttryckligt mål bla när man ritade Gårdsten) men jämfört med den gamla kvartersstaden är tätheten naturligtvis låg, precis som Johannes W säger. Jag kom att tänka på den här illustrationen från programmet för Hammarkullen:

http:​/​/​uf.​yimby.​se/​se/​d771c117-​fc9e-​489c-​a22e-​fe0​cd597.​.​
 0
Patrik Höstmad (18 Februari 2014 23:16):
Johannes H, wow. Kommer den där struktur/täthetsjämförelsen från ett inlägg? I så fall länka gärna :)
+2
Patrik Höstmad (18 Februari 2014 23:17):
Deurell uppehåller sig vid de representativa dimensionen av typologier (typ vad de representerar, hur vi talar om dem). Som jag skrev har hon helt rätt om att det finns myter och fördomar om förorten och kvartersstaden. Och visst finns det lokallös kvartersstad med höga hyror på stora sanerade områden som fungerar dåligt. Där är vi helt överens.

Men när hon lägger fram en hel ounderbyggd hypotes om att "Det vitt spridda föraktet mot de så kallade förorterna är den kanske största bakomliggande anledningen till dagens vurm för kvartersstad." så försvann det klarspråk hon efterfrågar. Hela det stycket är att blunda för typologiernas performativa egenskaper (hur de fungerar). Hon avslutar med "Om vi alla tar ansvar för vårt språkbruk och slutar använda luddiga ord som reproducerar fördomar och upprätthåller en polariserad förståelse av staden, kan vi förändra synen på vad en stad är och på vad en stad kan vara." Detta precis efter att hon skrivit en text som späder på polariseringen utifrån sina egna fördomar. Deurell lägger inte fram något som styrker hennes hypoteser.

Ska vi kunna tala klarspråk måste vi först förstå mycket av den performativa dimensioner. Annars är fältet fritt för spekulation. Jag försökte bidra genom att lyfta fram den performativa dimensionen. Det är där klarspråket måste börja.

Sedan är frågan hur viktig den där representativa dimensionen är i skenet av de tydliga performativa egenskaperna?
+1
Patrik Höstmad (18 Februari 2014 23:17):
PS Jag uppdaterade bildtexten som var svårtolkad / kunde misstolkas DS
 0
Alexander Åkerman (19 Februari 2014 10:11):
Johannes W: "Det är rimligt att ifrågasätta dessa förorters långsiktiga existensberättigande. Låt människor få bo i staden istället."

Hur ser en sådan här plan ut egentligen? Det kanske är rimligt i vissa städer med stor utflyttning eller stagnation, men i växande städer som Stockholm, Göteborg, Uppsala ... Steget att sluta bygga villamattor och nya förortsenklaver är antagligen tillräckligt krävande...
+2
Martin Kolk (21 Februari 2014 16:35):
Idén att det bara kan finnas stadsliv i områden med kvarterstruktur är något befängd. Nästan all bebyggelse i alla större städer i Östasien saknar kvarter av europeisk typ. Det är istället rutnät helt fyllda med bebyggelse. Att säga att Hongkong, Tokyo eller Taipei saknar stadsliv är bara fånigt.

Man kan ju notera att rutnät dock är väldigt vanliga i Östasien dock, men så är det ju även i amerikanska sprawlstäder. En lärdom kan ju vara att ett väldigt tätt rutnät (som i Östasien) verkar bra både för täthet och stadsliv.

Det finns kvaliteter med en europeisk stenstad, men det är verkligen inte ända vägen till stadsliv. Täthet är flera gånger viktigare för stadsliv än någon annan faktor, och moderna "borg"-kvarter med en byggherre tror jag oftast är närmast kontraproduktiva.
 0
Filip (21 Februari 2014 19:18):
Problem: "Hur ska vi lyckas svara upp mot människors efterfrågan på kvartersstad och detta på ett sätt som är socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart? Det är vår tids utmaning."

Solution: Laissez faire.

Conclusion: Problem solved :)
 0
Patrik Höstmad (21 Februari 2014 23:06):
Filip, Laissez faire knappast en gångbar lösning. Som ett exempel byggs detta idag i göteborg. Notera hur många gatusträckningar som helt saknar lokaler
http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​Publishing/​FileStore/​777bd8d9-​ad64.​.​

Men det är ändå 500 gånger bättre än denna enklav med möjligen en lite lokal som har byggstart i dagarna
http:​/​/​s.​yimby.​se/​se/​2477/​93fe0​916-​8a67-​11e3-​8c90​-​bc30​.​.​
 0
Filip (22 Februari 2014 00:31):
Patrik: "Notera hur många gatusträckningar som helt saknar lokaler " - för vem är detta ett problem och varför? Om det hade varit ekonomiskt lönsamt att bygga fler lokaler så hade ju också fler lokaler byggts, eller?
 0
Martin Kolk (22 Februari 2014 13:48):
Laissez faire leder till en stad som Phoenix, inte till kvartersstad. Stadsliv är tyvärr en public good.
 0
Hans H (22 Februari 2014 14:32):
Wow, Phoenix var häpnadsväckande. Som om man gjort en miljonstad med Backaplan som mall.
 0
Filip (22 Februari 2014 15:35):
Martin: Laissez faire leder inte till att en enda stadstyp uppstår utan skapar de olika stadstyper som efterfrågas på marknaden. Alla vill inte bo i kvartersstad och alla vill inte bo i städer av typen Phoenix, och laissez faire möjliggör att allas behov - över tid - tillgodoses. Laissez faire skapar mångfald så att människor har möjlighet att välja. Det finns inte som objektivs säger att kvartersstäder är bättre än Phenix-städer, allt är subjektivt (även om jag själv också föredrar att bo i en kvartersstad).
 0
Rasmus Larsson (22 Februari 2014 15:57):
@Filip Nej, marknaden fungerar så att den bygger det mest lönsamma inom ramen för det regelverk den verkar i. Dvs marknaden är som en ballong man klämmer på med olika regler. Just nu klämmer reglerna till ballongen så att det blir olönsamt att bygga lokaler i bottenvåningarna eftersom huset ovanpå lokalerna inte självt representerar ett tillräckligt marknadsunderlag för lokalerna. Ändrar vi reglerna kommer marknaden att börja bygga lokaler.
 0
Filip (22 Februari 2014 16:16):
Rasmus; Ok, det råder begreppsförvirring. Laissez faire betyder frånvaro av statliga marknadsregler och att marknaden istället reglerar sig självt. Patrik menade med sitt exempel att laissez faire leder till för få lokaler, vilket är en felaktig slutsats. Det är det rådande regelverket som leder till brist på lokaler inte laissez faire. Jag visste inte att detta var reglerat, varför jag initialt trodde att Patriks exempel faktiskt var en laissez faire-lösning (vilket det inte var).
+2
Patrik Höstmad (22 Februari 2014 17:03):
Filip, Jag var lite kort och otydligt. De utmarkerade lokalerna är tvingande, sedan finns det några delar där det uttryckligen är förbjudet med lokaler, men i det stora hela medges handel och kontor i högst en våning. Vad jag vet är det någon byggherre som byggt ytterligare någon lokal. Jag ser ett antal problem med Laissez faire. För det första så sätter byggherren strukturen innan kunden är tillfrågad. Bostad är ett grundläggande behov, så står valet mellan ingen bostad och bostad utan rikligt lokaler i närmiljön är det svårt att säga nej. För det andra handlar det om vem det är ekonomiskt lönsamt för? Vissa beslut behöver tas på en nivå över individen eller företaget. Lokalerna är en angelägenhet för det offentliga rummet och för alla människorna som bor i området och för staden som området är en del av. Men för en enskild byggherre eller bostadsköpare kan det vara ointressant. Man lämnar över problemet till någon annan. Byggherrarna vill gärna sälja in sina objekt med "5 min från den attraktiva staden" likt en parasit utan att själva behöva bidra. Så det handlar inte bara om de lokala ekonomin där det ska avgöras om en lokal i just detta läge är lönsam(are än t.ex. en bostad som kan placeras där istället). Det handlar om ett strukturellt problem på en högre nivå som ska lösas. För att lösa detta måste vi ha kunskap om hur staden fungerar och vad som kan vara en hållbar utveckling för framtiden. Jag tycker att mycket tyder på att rikligt med lokaler i närmiljön både gynnar det individuella, det lokala, det allmänna och det globala. Att sedan lokaler utmed gator gör dessa mer attraktiva, trygga och livliga talar för att vi bör placera dem utmed gatorna.
 0
Filip (22 Februari 2014 17:54):
Patrik: "Jag tycker att mycket tyder på att rikligt med lokaler i närmiljön både gynnar det individuella, det lokala, det allmänna och det globala. Att sedan lokaler utmed gator gör dessa mer attraktiva, trygga och livliga talar för att vi bör placera dem utmed gatorna." - inte för att låta disrespectful på något sätt men detta låter mer som NIMBY snarare än YIMBY. Du vill ha mer lokaler men är varken byggherre (så vitt jag vet) som är beredd att bygga fler lokaler eller någon som är beredd att köpa/hyra alla dessa lokaler. Det är, som bekant, alltid lätt att ha åsikter om vad andra bör och inte bör göra med sin tid och sina ekonomiska resurser.
 0
Filip (22 Februari 2014 18:26):
Patrik: Bara för att förtydliga: jag tycker också att det är trevligt med mycket lokaler ut med gator och torg. Dock anser jag att det är helt och hållet upp till byggherren att bestämma hur många lokaler som ska byggas. Byggherren kan alltid välja att lyssna till folks åsikter, ex. genom att läsa på yimby.se, men byggherren bestämmer vad som ska byggas.
+1
Patrik Höstmad (22 Februari 2014 19:27):
Filip, problemet med din Laissez faire-hypotes är att du helt bortser från att fastigheterna som byggs ingår i en kontext som är större än fastigheten i sig och fastighetens lokala ekonomi. Bebyggs en massa fastigheter utan handel så ökar transportbehovet och då kommer kostnad för t.ex. trafikinfrastruktur som kommer att hamna på det allmänna eller på den enskilde. Det är helt rimligt att vi ställer upp regler för hur byggnader ska få uppföras i vår stad för att det ska vara ekonomisk hållbart även på nivåerna som är över den lokal fastighetsnivån.
 0
Filip (22 Februari 2014 20:39):
Patrik: Frivillig handel ökar alltid ett samhälles välstånd eftersom att människor som ingår frivillig handel byter bort varor och tjänster som de värdesätter lågt mot andra varor och tjänster som de värdesätter högre. På det stora hela så gynnas alla parter som ingår fri handel. En marknadsreglering gör, initialt, att en grupp människor gynnas på bekostnad av en annan. På lång sikt så gör marknadsregleringar att alla grupper missgynnas och att den frivilliga handel minskar och att samhället totala välståndsökning avtar som följd. Marknadsregleringar skapar alltid fler problem än vad de löser. Detta eftersom att skaparen av en reglering aldrig kan förutse all konsekvenser som regleringen kommer medföra för alla samhällsgrupper.

Även om en ny fastighet innebär högre infrastrukturkostnader så kommer, totalt sätt, samhället få ett ökat välstånd eftersom att en ny fastighet innebär fler boende som kommer ingå frivillig handel med andra personer i samhället.

Dessutom är begrepp som "vår stad" väldigt olyckliga att använda. Den staden du bor i är på intet sätt din, lika lite som den är min.
+1
Patrik Höstmad (22 Februari 2014 23:35):
Filip, din tro på att frivillig handel alltid ökar ett samhälles välstånd och att regleringar missgynnar alla grupper finns de definitivt delade åsikter om. Det är svårt att leda i bevis eftersom i stort sett alla marknader är reglerade - inte minst via regler för att minska miljöpåverkan, där köpare och säljer annars tenderar att inte ha tillräcklig kunskap eller intresse för att kunna göra ett hållbart val. Min filosofi är att på samma sätt måste vi via den demokratiska processen sätta spelreglerna för den marknad som handlar om stadens byggnader med bostäder och verksamheter. Hur spelreglerna ska se ut kan diskuteras och principen borde vara att vi endast reglerar det absolut nödvändigaste. Det finns goda argument för att det ska finnas krav på verksamhetslokaler i bottenplan på samma sätt som det finns goda argument för att det ska finnas krav på energi. Andra saker som färg, höjd och bilparkering kan vi däremot släppa helt fritt.

Vad gäller vår stad så är den lika mycket din som den är min :)
+1
Rasmus Larsson (23 Februari 2014 00:12):
Filip och Patrik:

Problemet ligger inte hos byggherrarna. De skulle bygga lokaler om inte finansinspektionen skiljde på lokaler och bostäder och tvingade bankerna att tillämpa olika riskvikter på olika typer av byggnadsyta. Det i sin tur är ett resultat av att det kräver detaljplaneändring för att byta användning på en byggnadsyta och att statliga byggregler ställer helt olika krav på brandsäkerhet och ventilation och sånt för olika lokaltyper. Marknaden kan allså inte i efterhand flytta en byggnadsyta mellan olika typer av användning efter att den är byggd.

Det fungerar ungefär såhär:

Bygger du ett hus med bara bostäder så kan du finansiera det till 80% med banklån till en ränta på 3 % och måste skaffa 20% som eget riskkapital vilket kostar 20% avkastningskrav om du får investerare att ställa upp.

Kostar huset 10 Miljoner att bygga så blir den årliga kapitalkostnaden 640.000 kr

Men bygger du ett hus med bara lokaler för handel och kontor så kan du bara låna 60% i banken med 3% ränta och måste skaffa 40% som riskkapital vilket kostar 20% avkastningskrav.

Bygger vi samma hus för 10 Miljoner men med lokaler så blir den årliga kapitalkostnaden istället 980.000 kr

Dvs för varje kvadratmeter lokalyta vi har så måste vi få in 53% mer hyresintäkt än om det var en bostad. Och visserligen kan lokaler vara lönsammare än bostäder att hyra ut, men att man skulle få 53% mer i hyresintäkt än för en bostad i ett visst läge för en lokal är inte realistiskt annat än i ett mycket attraktivt centrumläge. Samma hyresintäkt kan man nog få däremot. Därför vill ingen bygga lokaler i bostadshus. Det beror alltså inte på brist på efterfrågan på lokaler utan på att regelverket prissätter ut lokalerna från marknaden i alla lägen utom centrumlägen.

Kunde man bygga lokaler i bottenvåningen på bostadshus med samma finansieringsvillkor som ett rent bostadshus så skulle alla byggherrar kasta sig över möjligheten att bygga lokaler, speciellt om de fritt kunde växla mellan att hyra ut de som bostäder eller lokaler. Som det nu är går det inte att räkna hem.

Mekanismen ser liknande ut för bostadsrätter, men där blir det mer komplext eftersom man säljer lokalerna till brfen och det blir ytterligare komplikationer.

Så det är finansinspektionen och bankernas fel, inte byggherrarnas. Byggherrarna har bara anpassat sig till reglerna.
+2
Filip (23 Februari 2014 00:38):
Patrik: gällande externaliteter, e.g. miljöpåverkan, så ger David Friedman bra ekonomiska argument kring detta ämne. I princip all mänsklig aktivitet renderar miljöpåverkan och problemet är ofta (eller alltid) att man saknar information om alla externaliteter till följd av en mänsklig aktivitet och det blir alltså väldigt svårt att bestämma vilket tecken summa av alla externaliteter har, alltså om nettoeffekten är positiv eller negativ:

http:​/​/​www.​youtube.​com/​watch?​v=​s-​yJ3K9fNos

En annan problematik med reglering är att det lätt blir ett sluttande plan. Har man väl börjat reglera så är det väldigt lätt att regleringstakten ökar och att nya regleringar behöver införas för att lösa problemen som den förra regleringen skapade. Det är också lätt att de som reglerar marknaden, alltså politikerna, låter sig köpas av lobbygrupper och inför regleringar som endast är till för att skydda vissa marknadsaktörer. Därmed skapas ett korrumperat system, och sim sala bim så har vi fått Göteborgsandan. Politiker tycker så klart att regleringar är bra för det ger dem ett existensberättigande av typen "Det här klara inte marknaden själv, utan här behövs det politiker som kan införa regleringar för att lösa problemet. Rösta på mitt parti så får ni de bästa regleringarna!".
 0
Rasmus Larsson (23 Februari 2014 00:46):
Problemet vi har idag är att regleringarna som finns är så många och komplexa att ingen kan överblicka konsekvenserna. Sannolikt behöver vi någon grunduppsättning regler men det måste vara ett mycket enklare system.

En rimlig väg för att åstadkomma detta är att man standardiserar regler så att man inte längre skiljer på olika lokaltyper utan alla regler utformas så att alla byggnadsytor kan användas till många olika saker, fritt disponerat av fastighetsägaren.
 0
Martin Kolk (23 Februari 2014 01:05):
Filip: Om folk här trodde att den fria marknaden ledde till bättre stadsbyggnad så skulle ju inte Yimby behövas. Varför isåfall skicka in yttranden på detaljplaner eller skriva om olika kvartersformer? Det är möjligt att du tycker att fria marknadsprinciper är så viktiga att det inte gör så mycket om en stad sedan ser ut som Phoenix, men det är inte en åsikt som jag skulle tro är så vanlig här. Varför är du aktiv på Yimby om du tror att allt ordnas bara marknadskrafterna får råda
fritt?

Därmed inte sagt att det inte finns områden som behöver mindre reglering, och områden där ett ökat utrymme för marknadskrafter skulle vara positivt.
 0
Filip (23 Februari 2014 01:16):
Rasmus: det du efterfrågar - en grunduppsättning enkla regler - tror jag bara kan skapas under laissez faire. Om det finns ett behov av enkla standardiserade regler så kommer den fria marknaden skapa och sätta upp dessa självt. Liknelse med sport: fotbollslagen väljer frivilligt att spela med en viss uppsättning regler. Staten har inte behövt införa "offside" som spelreglering, det har spelarna själva gjort.
 0
Filip (23 Februari 2014 01:24):
Martin: jag är aktiv här delvis för att, som du själv nämner, få er att fundera på YIMBYs existensberättigande ;) Ert uppriktiga syfte är säkert att bl. a. förbättra stadsplanering, men kanske är lösningen ni propagerar för inte den rätta.
+1
Matthias H (23 Februari 2014 03:52):
Filip, när jag var nyutexaminerad ekonom för många år sen trodde jag att marknaden skulle sköta allt. Men den gör inte det pg a att vi människor inte alltid tar rationella beslut även om det är vad ekonomihögskolorna lär ut.
 0
Filip (23 Februari 2014 10:50):
Matthias: det beror på vad som menas med rationellt, och för vem. I stunden som jag väljer att köpa en ny iPhone så är det for mig alltid ett rationellt beslut. I köpögonblicket så värdesätter jag iPhonen men än pengarna som jag måste lämna ifrån mig för att få telefonen. Dock, kan det vara så att jag, av olika anledningar, sedan ångrar mitt köp och tänker "hur kunde jag vara så irrationell att köpa den här telefonen som jag inte behöver. Den gjorde mig inte så lycklig som jag trodde att den skulle göra". Men det är en annan sak, när jag köpte iPhonen så agerade jag rationellt. Människors beslut är i stunden alltid rationella för dem.

För dig kan mitt iPhoneköp alltid te sig irrationellt eftersom att du har andra preferenser och annan kunskap än vad jag har. Men det är din subjektiva åsikt. Om man vill få människor att ta beslut som dom sedan inte tycker är irrationella så bör man satsa på utbildning istället för reglering.
+5
Patrik Höstmad (23 Februari 2014 11:58):
Vi diskuterar två verkligheter här. En reell verklighet som vi har här och nu och där frågan är vad vi kan göra inom det givna systemet. Där är det t.ex. möjligt att idag reglera verksamhetslokaler i bottenvåningarna på plannivå om vi tycker att det är nödvändigt för det offentliga rummet och det allmänna intresset. Och som Rasmus påpekade så är det annat som är reglerat så att det förhindrar lokaler men det är inget vi enkelt kan förändra på kort tid på lokal nivå. Vad vi har att använda idag är planmonopolet.

Sedan har vi en annan verklighet som handlar om en framtid där hela samhällssystemet är omställt till en fri marknad. Det är otroligt mycket som måste förändras innan vi skulle kunna landa där. Det går inte att se det som något annat än en utopisk vision - inte minst under rådande politiska strömningar. Det är igen lösning på kort eller medellång sikt och troligen inte på lång sikt. Det är i grund och botten bara drömmar.

Personligen är jag övertygad om att det finns vissa frågor som inte löses på bästa sätt för det allmänna med fria köp-sälj-uppgörelser på individ-företags nivå. Vem bestämmer vad som är bäst? Tja, vi har ju demokrati och demokratiska processer som ska kunna användas för komma fram till det.
 0
Hans Jörgensen (23 Februari 2014 16:02):
Filip: liknelsen med idrottsregler verkar ohållbar på samhällsnivå där inte bara några få aktörer med ett specialintresse (ex fotboll) utan alla samhällets individer finns.

Ta en sån sak som trafikplanering och trafikregler. Med din princip skulle alltså företag inom logistikbranschen exempelvis föreslå att gator i stan gjordes om till breda lättframkomliga och med planskilda korsningar med stora svängradier för att mest effektivt kunna transportera gods. De skulle också ta bort regeln som ger fotgängare företräde vid övergångsställe. Etcetera. De sätter då sina standarder och regler som passar just den branschens behov.
Men nu har vi ett samhälle där flera intressen behöver tas hänsyn till, därför behövs trafikregler som bestäms över huvudet på marknaden (men i bästa fall i dialog med alla parter), och så måste det vara även i det mest avreglerade av samhällen. Enkelt.
 0
Filip (23 Februari 2014 16:26):
I grunden är vi faktiskt överens; vi vill förbättra "våra" städer och göra dem trevligare att bo i. Det är ju något väldigt positivt! Vi är inte ute efter att skada andra människor, och så länge man inte är det så är ju diskussioner av den här typen ganska angenäma problem.

På marginalen har vi dock olika uppfattningar om hur städer effektivast förbättras. Min uppfattning är att marknaden "löser biffen" självt och bör få verka ostört. Ni andra verka hålla med om att vissa regleringar bör tas bort/ alt. förändras, men att en helt oreglerad marknad inte skulle fungera. Må så vara.

Min främsta invändning mot marknadsregleringar är att dessa skapar mer problem än de löser; de är i sin natur kontraproduktiva. Detta eftersom att ingen människa som bestämmer regler är tillräckligt kunnig för att kunna förutse alla konsekvenser som en reglering medför, och en reglering kommer alltid med en uppsättning biverkningar.

Hans: Om jag förstår dig rätt så menar du att på en fri marknad så skulle logistikbranschen få sätta vilka vägstandarder som helst? Varför tror du att just den branschen skulle få bestämma hur breda vägarna skulle vara. Vägarnas bredd är ju av intresse av flera branscher, och dessa branscher skulle troligtvis förhandla om en gemensam standard.
 0
Hans Jörgensen (23 Februari 2014 17:27):
^
Om till exempel i en viss stad eller land transport/bilbranschen är stark och har stora resurser, kan tänkas att de skulle få ett stort genomslag på trafikplaneringen.
Men om jag tolkar det du föreslår, att hela "trafikbranschen" (vilket inkluderar alla som använder gator och vägar, inklusive gatumusikanter), skulle ha en konferens och sätta regler/standard, så skulle möjligen i teorin resultatet bli ett trafiksystem som tog hänsyn till alla individer. Frågan är hur snabbt det skulle gå om det överhuvudtaget gick att komma överens. Det finns ju exempel på konferenser som inte leder någonstans.
(Det skulle vara intressant att se hur Mexico Citys eller Tokyos konferenser skulle te sig).
Annars kan man ha det så som idag i hela den civiliserade världen, alltså ett system där politik (=invånarnas representanter), trafikplanerare och påverkan från allmänhet kommer fram till reglerna. Just allmänhetens påverkan är nog något jag själv skulle se ökade.

Min invändning gällde främst din liknelse med "fotbollsbranschen" som utan problem kan sätta sina egna regler då det inte är något som berör alla invånare.
Trafikplanering (för att ta ett exempel) handlar däremot om att skapa så bra förutsättningar till framkomlighet för så många som möjligt då i princip alla invånare är berörda, vare sig de vill eller inte.

Men ändå ser vi ju att trafik/stadsplaneringen ser olika ut i olika delar av världen, även inom "västvärlden".
I städer/länder där bil/transportindustrin är stark syns dess inflytande väldigt tydligt, trots att det formellt sköts genom politik och myndigheter.
 0
Filip (23 Februari 2014 18:04):
Hans: fotbollsliknelsen var bara tänkt att visa att regelverk tenderar att uppstå spontant inom en marknad, mellan marknadsaktörerna, vid behov. Jag bor i en bostadsrätt och vi bostadsrättsinnehavare har en uppsättning regler för ökad trivsel. Staten behöver inte tala om för oss hur ofta tvättstugan ska städas eller hur mycket pengar varje medlem sak betala i avgift varje månad. Det klarar vi av att bestämma själva. Problemet är när externa parter (politiker) bestämmer regler för hur andra ska bete sig. Staten bestämmer vilken hyra vi får sätta på vår hyreslokal. Det tycker jag är lika problematiskt som ifall staten fick bestämma hur ofta våra trapphusen var tvungna att städas.

Om bilbranschen är stark så beror de på att konsumenterna har givit dem den styrkan. Så fort människor väljer cykeln framför bilen så kommer bilbranschen krympa och försvagas. På en fri marknad så är det konsumenterna som, via sina pengar, fördelar "makten" till olika företag och branscher. Om konsumenterna tycker att vägarna där dom bor är för stora/breda så kommer dom flytta till andra städer där vägarna är mindre. Detta kommer även bilbranschen förstå och - över tid - anpassa sig till.

Ang, konferenser: jag föreslår inga konferenser. Vilken lösning marknaden väljer vet jag inte.
 0
Hans Jörgensen (23 Februari 2014 20:41):
Filip, det var just det jag menade: att en sektor som inte innefattar hela samhället, så som en brf eller en fotbollsklubb, helt klart kan sätta sina egna regler.
Eller att till exempel gjuteribranschen sätter sina standards. Inom många industrigrenar är just konferenser ett sätt för de olika parterna att träffas och komma fram till gemensamt fungerande standarder, därav föreslog jag det. Även om IT-tekniken förstås ger stora möjligheter att konferera utan att fysiskt samlas.

Men trafikplanering berör i princip alla invånare. Alla som går, cyklar, springer, hänger, kör motorfordon, spelar musik...
Så hur det än organiserades (vem skulle förresten arrangera det hela, dokumentera, och avgöra tvister?) gissar jag att skulle ta en väldans tid för Tokyos alla gatuanvändare att komma fram till något, och det är inte givet att det överallt skulle bli ett säkert eller fungerande system.
 0
David Nylund (23 Februari 2014 21:07):
För att hoppa in i den reala (snarare än utopiska) diskussionen. Bra artikel och intressanta följddiskussioner. För egen del ser jag det lite förenklat såhär:

I steg ett kan vi utifrån priser (respektive kötider) mäta vad som är mest uppskattat. Jag tror man då kommer fram till två saker långt populärare än några andra: urban stadsbebyggelse respektive egnahemsområden, men jag kan förstås ha fel.

I steg två utvärderar man kostnaderna för respektive slags bebyggelse (anläggning, drift, miljöpåverkan osv.).

I steg tre planerar man sedan för det som efterfrågas givet att man bedömer att efterfrågan kvarstår efter att man tagit ut de kostnader som faktiskt hör till respektive bebyggelseslag.

Sen kan man ge sig på metadebatten: varför får vi sådant vi inte önskar, vilka regler gynnar respektive missgynnar det som efterfrågas osv. Men först kommer tvivelsutan att få ordning på vad som faktiskt efterfrågas på denna genomreglerade marknad.
 0
Filip (23 Februari 2014 21:30):
Hans: på en fri marknad skulle kanske privata organisationer uppstå som fungerar som medlare mellan olika branscher/marknadsaktörer. En privatfinansierad version av Transportstyrelsen skulle kanske utvecklas, vem vet. Om olika branscher nödvändigt behöver sammarbeta för att hitta fungerande lösningar så kommer branscherna till slut att hitta ett sätt eftersom att incitamenten är tillräckligt stora. Men, som sagt, jag vet inte hur lösningen skulle se ut.
 0
Matthias H. (23 Februari 2014 21:33):
Filip, att du bestämmer dig för att köpa en iPhone är ett egoistiskt beslut men det innebär inte att det per automatik är rationellt.
 0
Filip (23 Februari 2014 21:41):
Matthias: rationellt för vem menar du? Det är korrekt att beslutet är egoistiskt i den meningen att det syftar till att förbättra för mig själv.
 0
Matthias H. (23 Februari 2014 21:54):
Men Filip, företag gör fortfarande det dom tjänar mest pengar på, dom agerar egoistiskt. Att agera rationellt innebär att inte bara jag själv får det bättre för att jag tar ett visst beslut utan att samhället i stort också får det marginellt bättre.
 0
Filip (23 Februari 2014 22:02):
Matthias: ok, vi har olika definitioner av begreppet rationellt. Ja, korrekt, företag agerar för att maximera vinst, vilket man lite slarvigt kan referera till som egoistiskt agerande. Vad är din poäng?
 0
Matthias H. (23 Februari 2014 22:11):
Skojar du? Du säger ju ovan att marknaden kommer se till att rätt mängd lokaler kommer till. Det gör den ju inte, det ser vi gång på gång på gång. Får marknaden bestämma byggs bara skiv-, lamell- och punkthus utan några lokaler alls. Så är det. Och så kan man inte bygga riktig stad. Man kan bygga annat så men inte riktig stad.
 0
David Nylund (23 Februari 2014 22:21):
Mattias, det där har du fått om bakfoten. Pratar vi om ekonomisk rationalitet så är det egoism som gäller, och eftersom att du hänvisar till en ekonomisk examen borde du veta det. Sen är det en villfarelse att ekonomiska mainstream-teorier skulle bygga på att alla alltid handlar rationellt, men det är en annan sak.
 0
Filip (23 Februari 2014 22:24):
Matthias: vilken tur för marknaden att du finns då så att du kan förklara hur en riktig stad byggs och kan upplysa oss okunniga om vilken mängd lokaler som är rätt.
 0
Andreas (23 Februari 2014 22:50):
Hur skulle marknaden tex kunna planera och bygga en stads väginfrastruktur? Vem skulle betala? Hur skulle det göras lönsamt av exploatörerna? Avgifter på alla vägar?

En av anledningarna till att delar av tex planprocessen styrs från politiskt håll är att det är det allmänna som står för många gemensamma funktioner i samhället - vägnät, avlopp, elnät, kommunikationer osv. För att allmänna medel ska läggas på utbyggnad av sådana system så behöver man kunna försäkra sig om att byggandet gagnar allmänna intressen, som tex bostäder, skolor, arbetsplatser osv. Marknaden är jättebra på vissa saker, men inte allt. Marknaden reagerar på behov, men är dålig på att förutse dem.
 0
Matthias H. (23 Februari 2014 22:57):
Fast Filip, det var ju faktiskt du som ovan sa att yimby har fel och att du vet hur man gör.
 0
Martin Kolk (23 Februari 2014 22:57):
Filip: Skulle du ha något problem med att samtliga husen på ena sidan din bostadsrättsförening ersattes med en 6-filig motorväg några meter från ert hus, samt att det byggdes en skjutbana på andra sidan av ert hus? Givet naturligtvis, att markägarna i bostadsrätterna bredvid blev erbjudna ett högt skäligt pris som de accepterat?
 0
Matthias H. (23 Februari 2014 23:06):
David N, jag har inte fått det om bakfoten.
 0
Filip (23 Februari 2014 23:10):
Till er som ställer frågor av typen "hur skulle marknaden lösa problem X?" så har jag bara ett svar: jag vet inte. Min övertygelse är bara att marknaden tids nog skulle hitta en lösning. Jag tror på marknaden.
 0
Filip (23 Februari 2014 23:40):
Matthias: välkommen till internet där alla vet att dom har rätt (så även jag) ;) Att marknadsregleringar alltid skapar problem kan man teoretiskt visa, delvis m.h.a. alternativkostnadskonceptet. Jag säger inte att man vet hur man gör, jag säger bara att regleringar skapar problem.

Martin: om du tror att en fri marknad innebär att det helt plötsligt börjar byggas motorvägar och skjutbanor överallt så får du väl tro det. Men visst, så klart hade jag inte önskat det. Är det ditt starkaste argument för varför en fri marknad inte är önskvärd?
 0
Martin Kolk (24 Februari 2014 00:06):
Filip: Jag försökte ge ett exempel på att fastighetsägande i en stad per definition innebär att värdet av vad du äger påverkas väldigt mycket av vad som finns runt omkring (t ex om det finns butiker, andra hus, parker, goda kommunikationer). Det gör att stadsbyggnad närmast av automatik kräver tydliga regler som inkräktar på markägarens möjlighet att göra absolut vad han vill. Det betyder också att ett projekt som en T-bana kräver koordination av hundratusentals individer (eller en stat).

Du svarade också aldrig på frågan, tycker du det behövs reglering kring vad markägare gör i en stad, eller skulle det vara helt okej att anlägga (säg en helt privat) motorväg några meter utanför en persons fönster i din idealsituation?
 0
Andreas (24 Februari 2014 00:24):
Det är i sammanhanget nog relevant att en helt fri marknad aldrig existerat, vilket nog är talande. Självklart finns det nackdelar med reglering, inget system är perfekt, men ingen har än så länge lyckats komma på hur en helt fri marknadsekonomi utan några regleringar skulle fungera. Ju större komplexitet det finns i ett system, desto större blir behovet av organisation.

Ta ett enkelt exempel. På medeltiden fanns det mycket lite reglering av stadsbyggandet. Folk fick bygga det de hade råd att bygga på den mark de ägde. Kungen kunde i och för sig beslagta mark för de byggnadsprojekt han ansåg viktiga (i Stockholms fall borgen och stadsmurarna), men förutom det rådde en i stort sett fri marknad. På många sätt fungerade det väl. Staden byggdes tät, med verksamheter i bottenvåningarna och publika utrymmen som bekostades av de olika skråna som organiserade stadens olika näringar. Men alla hade inte råd att bygga i sten, så många av husen var byggda i trä. Hus av trä och eld som primär ljuskälla är en dålig kombination. Inte mindre än 9 förödande stadsbränder finns dokumenterade mellan 1250-talet och år 1501. Det här var ett problem som 250 år av fri marknad inte kunde lösa. Kortvariga ekonomiska intressen gjorde att folk fortsatte bygga i trä i den trånga staden. Så 1501 bestämde man till slut att detta behövde regleras, och man beslutade att alla hus i staden var tvungna att byggas i sten/tegel.
 0
David Nylund (24 Februari 2014 00:51):
Andreas, då kan man ju fråga sig varför man inte bara bestämde sig för att bara bygga i sten tidigare? Det är aldrig fullt så enkelt som ditt exempel beskriver. För att kunna genomdriva slika beslut måste det finnas ekonomiska möjligheter för dem som ska bygga att bygga i det bättre materialet. Och då kan man (om man nu skulle vara lagd åt det hållet) hävda att egenintresset skulle lett till att man gått över till stenhus ändå.

Huruvida det sen finns public goods- och freerider-problem som inte skulle kunna gå att överbrygga med marknadslösningar känns rätt ointressant om jag får slänga in mina fem cent. Det är inte det samhället vi lever i och inte de problem vi de facto har när det kommer till stadsutveckling.
 0
Filip (24 Februari 2014 01:02):
Martin: det är korrekt att värdet på en fastighet avgörs till stor del av vad som finns runt omkring fastigheten. Men att ha det som ett argument för marknadsreglering är felaktig. Det är tack vare grannfastigheterna som en fastighetsägare kan åtnjuta ett högt värde på sin fastighet. Men fastighetsägaren kan inte kräva något från grannfastigheterna. Fastighetsägaren kan endast vara tacksam för att grannfastigheterna gör att hans fastighet ökar i värde men han kan inte förbjud att ägarna av grannfastigheterna ändrar sina fastigheter på ett sådant sätt så att hans egna fastighet sjunker i värde. Han äger inte rätten till värdet på sin fastighet.

Jag har svarat på frågan, men jag kan upprepa svaret: jag förespråkar en oreglerad marknad. En marknad reglerar sig självt. Att fler människor skulle bli grannar med motorvägar under en fri marknad jämfört med dagens system ser jag som osannolikt.
 0
Martin Kolk (24 Februari 2014 01:23):
Daniel: Jag håller dock med i stort om att diskussionen om extrem Laissez fair är i stort är irrelevant för stadsutveckling i Sverige, men det är ju trots allt vad Filip förespråkar (och också i någon mån relevant för krav på kommersiella fastigheter i bottenlokaler som ju var ursprunget till allt det här, vilket handlar om en public good problematik). Stadsbyggnad känns ju i stort som ett av de områdena där behovet som reglering är som störst i ett samhälle (vilket väll är varför det delvis gått över styr i Sverige).

Intressant i sammanhanget är ju att det finns många exempel på städer som styrts mer av rena marknadskrafter. Bra exempel är Phoenix, Mexico City, och Manilla (med varierande grad av BNP/capita dvs biltäthet). Viktigt i sammanhanget är spårbunden kollektivtrafik. Historiskt var den ofta privatfinansierad, men jag undrar om det finns något exempel med privat järnväg/t-bana i hela världen från de senaste 40-50 åren.

I stort tycker väll det flesta på Yimby att dagens nuvarande extremt reglerade system oftast (men långt ifrån alltid) skulle må bättre av lite mer marknadskrafter, och ännu viktigare fler aktörer.
 0
Dan Edholm (24 Februari 2014 01:39):
Kul diskussion. Verkligheten brukar skilja sig från skolböckernas och ideologiska extremer. Givetvis bör byggreglerna nystas upp och förenklas och givetvis bör marknadskrafterna få mer utrymme att verka. Särskilt tydligt blir det ju när allt som byggs i Stockholm kan säljas, alldeles oavsett om det rör sig om ett punkthus på en parkeringsplats flera mil från centrum och verksamheter. Inte för att denna bostad motsvarar någons drömboende, utan för att verkligheten kräver av tidsträngda att ta det som erbjuds. Det är köparnas marknadskraft som beskurits i och med att de fråntagits alternativ (fungerande byggande).

Men Filip, en stad är ett gemensamhetsprojekt. Vi lever här tillsammans i en social institution som kräver regler och planering precis som all annan social verksamhet (klubbar, kompisgäng), så att vi inte ska trampa på varandras tår för hårt. Genom samarbete kan vi skapa mervärden såsom tunnelbana och kluster (och det är kanske det som är hela poängen med att ta resan från individ/familj via klan/by till stad). Du tycker nog inte att det vore bra om jag valde att experimentera med upparbetat uran i samma tätbebyggda område som du bor i. "Låt gå"-biten kanske behöver en skjuts idag men all-in vill du nog inte gå.
 0
Andreas (24 Februari 2014 02:22):
David: Anledningarna till att alla inte gick över till att bygga i sten innan förbudet var förstås många. För det första så var det förstås dyrt. Även om man ägde en tomt i staden så betydde det inte att man hade råd att bygga ett stenhus. Regleringen tvingade säkert vissa att sälja sina tomter till folk med de ekonomiska tillgångarna som krävdes för att bygga enligt de nya reglerna. Observera att reglerna enbart gällde innanför stadens murar, alltså på stadsholmen där marken var begränsad. Många bytte säkert sin tomt innanför murarna mot en eller flera tomter på någon av malmarna där träbebyggelse fortfarande var tillåten.

En annan anledning var kortsiktigt ekonomiskt tänkande. Så länge som en del av bebyggelsen innanför murarna var byggd av trä var brandfaran överhängande. Många ansåg säkert att det därför var ekonomiskt ofördelaktigt att bygga av sten, då det skulle göra huset dyrare att återuppföra vid nästa brand. Så länge som tillräckligt många av stadens hus var byggda av trä så fanns det alltså ett ekonomiskt skäl att själv undvika att bygga i sten. När man inte kunde vara säker på att ens grannar skulle bygga i sten, så vågade man själv inte ta den ekonomiska risken, trots att stadens borgare utan tvekan sammanlagt la ut mer pengar under de 250 åren på att bygga upp om och om igen, än vad de skulle ha gjort om de alla gemensamt investerat i stenhus under samma tidsperiod och kanske drabbats av en tredjedel så många bränder (vilka dessutom hade varit mindre katastrofala).

Det här var alltså ett problem som visade sig vara svårt att lösa utan hjälp av reglering. Så länge som man fick bygga i trä i staden så fanns det tillräckligt många trähus (och därmed brandrisk) för att avskräcka tomtägare (även de med resurser) från att bygga i sten. Trots att det på längre sikt var ekonomisk fördelaktigt att gå ihop och bygga hela staden i sten, så kunde inte den fria marknaden driva hela stadens befolkning till att göra den investeringen. Glöm inte heller bort att medellivslängden var betydligt lägre än idag, så enskilda medborgare gjorde sina ekonomiska analyser utifrån ett betydligt kortare perspektiv än vi gör idag.
 0
Filip (24 Februari 2014 10:25):
Dan: om man siktar på stjärnorna så når man kanske iallafall trädtopparna ;) om man strävar mot ett avreglerat samhälle så resulterar kanske det i att nuvarande regelsystem luckras upp. Jag är inte naiv att jag tror att ett marknadsstyrt sammhälle kommer uppstå, men man kan ju sträva åt det hållet.
 0
Filip (24 Februari 2014 10:27):
Men först måste jag lära mig stava: samhälle. omg!
+4
Jan Wiklund (24 Februari 2014 13:50):
Snarare skulle gränserna mellan marknad och planering behöva dras på ett annat sätt. På den tiden man kunde bygga städer rådde stenhård styrning i vissa avseenden som vi idag släpper tämligen fritt, medan det rådde marknad på andra områden som idag styrs hårt.

På 1800-talet var det t.ex. verkligen inte fritt var man fick bygga nånstans, man fick vackert hålla sig till stadsplanerat område som var hårt begränsat. Å andra sidan var det ingen som la sig i vad man byggde så länge man följde vissa allmänna bestämmelser som fanns där av brand- och smittoskäl.

Idag lägger sig myndigheter i vilken färg man har på huset, men å andra sidan är det ingen som skriker stopp till den som vill bygga ett höghus ute i en skog två mil från annan bebyggelse - förutsatt att den som vill bygga har tillräcklig politisk tyngd.

Lite omreglering här vore jag tacksam för.
 0
Hans Jörgensen (24 Februari 2014 21:35):
Filip med flera:
Jag tror ju också det finns stora möjligheter att förenkla regelsystemen. Inte för att jag är insatt i PBL, men det lyfts ju fram av alla möjliga debattörer som en stort hinder för (stads)byggande.
Sen tror jag på mycket mer öppenhet för olika sorters aktörer - inte bara de traditionella företagen.
Jag är inte heller någon expert på national/företagsekonomi, men de klassiska marknadsmodsmodellerna är väl vad jag uppfattat rätt fyrkantiga och bygger på följande komponenter: företag som vill tjäna pengar, konsumenter som vill byta pengar mot varor&tjänster, finansinstitut, lite politik, och sen inte så mkt mer.
Men det finns ju en rad olika organisationer, föreningar och företag som har olika motiv - alltifrån finansvärldens bolag som ska maximera vinstutdelning till ideellt drivna aktörer.
Det finns säkerligen många däremellan - t ex byggare som verkligen vill skapa goda stadsmiljöer och/eller boende till mindre bemedlade framför sin egen vinstmaximering. Det är trots allt människor i företagen och de kan förstås ha en altruistisk ambition. Så det där snacket om att "företagens högsta syfte/önskan är att tjäna så mkt som möjligt" stämmer faktiskt inte överallt. Det finns andra intressen och drömmar, där företagandet bara är en form för att förverkliga det.
Jag tror alltså vi behöver bredda de där gamla ekonomiska modellerna så att alla möjliga typer av organisationer kan vara spelare på marknaden (om det ens fungerar i den typen av modeller, men det är inte mitt problem utan modellernas :). Till exempel rena välgörare/donatorer/mecenater som förvisso mycket väl kan ha förvärvat sina tillgångar på traditionellt företagande, men som därtill startar en verksamhet som inte passar in i utbud-efterfrågan-pris-modeller. Jag skulle gärna se mer "civila" initiativ som komplement till det som kommuner/landsting/stat idag sköter (eller borde sköta), och med ungefär samma syfte - dvs att skapa t ex boende som alla samhällsgrupper kan efterfråga ekonomiskt och som dessutom har en kvalitativ ambition (idag tycks varken kommunala eller privata initiativ lyckas speciellt bra med det vi här på Yimby vill se). Som vi hade för något hundratal år sedan här i landet (om än i liten skala). Jag väntar på dagens motsvarigheter till Dickson, Sahlgren och Chalmers att träda fram, fast med stadsbyggnadstema :)
+1
Dan Edholm (24 Februari 2014 21:39):
Jan: Vettigt sagt. Man undrar t ex hur mycket dyrare det skulle bli att "tvinga" staden stycka upp tomterna mer så att inte en byggmastodont får hela kvarteret. Följden blir ju monolitiska och/eller enahanda hus som känns lika arkitektritade som de färdiga friggebodarna på Bauhaus. Husen löper hela kvarteret och kan måhända få delar i olika färg för se ut som olika hus. Tanken far till de villa och radhusområden där hela åkern bebyggdes med samma hus, om och om igen, men där kan individerna bryta av genom att ordna flora och i vissa fall målningen olika. Jag skulle vilja veta hur mycket dyrare (eller ens om) det skulle vara att anlita mindre firmor än giganterna för delar i kvarteren. Nu pratar jag som om kvartersstaden vore självklar målbild för framtiden, men artikeln gör ju gällande att så inte är fallet.

Filip: Det har ju diskuterats tidigare att alla regler tar fram det vi ser byggas av byggjättarna. De hade givetvis byggt det folk ville ha om förutsättningar hade getts. Det blir någonslags självgående process som inte kommer fri från reglerna. Alldeles för få och tråkiga låd- eller punkthus på fel plats.
 0
Woyland Wallin (25 Februari 2014 22:59):
GÖTEBORGS STAD KOMMER ALDRIG ATT KUNNA LÖSA BOSTADSPROBLEMET I STADEN, EFTERSOM MAN INTE VILL ACCEPTERA ORSAKEN.

Man kan inte heller lösa de problem, som man har idag, med de regler och krav, som skapade dagens problem.

Här bygger man endast dyra lägenheter i staden, för de som kan betala. De som inte har samma förutsättningar, pressar man ut i ytterområdena, in i de gamla Allmännyttiga bostäderna, som man i sin tur tar ut överpris för, mot den utsatta delen av medborgarna.
Det kallas för segregering och diskriminering i andra kretsar.
W Wallin
 0
Woyland Wallin (25 Februari 2014 23:10):
Hej Dan
En kommentar till Dig om varför man inte vill anlita små och mindre byggbolag.
Själv har jag ett litet byggbolag och har en helt annan och mer ekonomisk byggprocess.(1/3e del av vad de större bygger för)
Därför kan jag inte acceptera de planer, som kommunen säger att de skall erbjuda de mindre byggarna. De planerna de har tagit fram, kommer att sluta på de pris, som de större har och som liten skulle jag aldrig få byggkreditiv för ett sådant bygge.
Endast de större byggarna kan det eftersom de "egenfinansierar" bygget, med kommunens goda minne.
Därför kan de ta ut de priserna. De är ju helt ensamma på marknaden.

Kommunens politiker och tjänstemän har beslutat så.

WW
 0
David Emmerdal (26 Februari 2014 11:13):
Lisa Deurell replikerar Patrik Anderssons inlägg:

http:​/​/​archileaks.​se/​redaktionellt/​replik-​yimby/​
 0
Patrik Höstmad (26 Februari 2014 23:38):
Vi talar inte riktigt samma språk. Min poäng är att vi måste börja prata om de performativa egenskaperna innan vi kan tala om vad som är "korrekt" i den deskriptiva dimensionen. Jag har ju gett henne rätt i att det finns fördomar om såväl kvartersstad som förort/ytterstad men om vi ska veta vad som är fördom och fakta så måste vi diskutera verkligheten med varandra och inte stanna vid diskussion om diskussionen i sig.
 0
Jens Ekengren (27 Februari 2014 07:11):
Men tank om hela losningen ligger i meta-meta-diskussionen? Vi maste vaga utforska det deskriptiva! ;)
+4
Jan Wiklund (27 Februari 2014 13:07):
Jens: varsågod. Men jag finner det lite meningslöst. Det här diskursfokuserade gänget tycks utgå från att folk inte begriper vad som är bra för dom utan hjälplöst hänger några ideologer i rockskörten. Jag finner detta lite folkföraktande.

Även om det vore så att folk inte kan tänka själva måste detta i lika hög grad gälla Deurell & co. För jag kan inte tro att de har så mycket större inblick i sanningen än några andra. De är bara lite större i orden, och antagligen självuppfattningen.

Personligen finner jag tät innerstad bättre än gles förort för att alla avstånd är kortare där. Jag har ingen lust att kasta bort mitt liv på transportsträckor. Detta är förstås min prioritering, men jag finner det inte osannolikt att många andra gör samma.

Och sen kan man enkelt matematiskt räkna ut att avstånden är kortare för att människorna finns närmare varandra. Mindre mark har slösats bort på impediment. Inga diskurser i världen kan göra något åt det.
+1
Andreas (28 Februari 2014 20:08):
Med tanke på att Lisa bor på Östgötagatan så tycks hon inte ens själv tro på sina egna teorier. såvida det inte är en ren uppoffring, för att stödja den stackars utarmade kvartersstaden... :)
+1
Alf . (5 Mars 2014 10:45):
Jan Wiklund (24 Februari 13:50):
"Snarare skulle gränserna mellan marknad och planering behöva dras på ett annat sätt. På den tiden man kunde bygga städer rådde stenhård styrning i vissa avseenden som vi idag släpper tämligen fritt, medan det rådde marknad på andra områden som idag styrs hårt. På 1800-talet var det t.ex. verkligen inte fritt var man fick bygga nånstans, man fick vackert hålla sig till stadsplanerat område som var hårt begränsat. Å andra sidan var det ingen som la sig i vad man byggde så länge man följde vissa allmänna bestämmelser som fanns där av brand- och smittoskäl".

Jag tror att den mesta av "lösningen" skulle var att återgå till detta.

Men vad är problemet, varför övergav man det och varför vill man inte man inte ha det så?
+1
Jan Wiklund (5 Mars 2014 15:57):
Alf: Det har vi grubblat över en hel del.

En möjlighet var att byråkratin ville ha mer detaljkoll men att priset för detta var att ge upp det övergripande.

En annan möjlighet var att fastighetsintressena tvingade byråkratin att ge upp den övergripande kontrollen och mutade den med att de fick möjlighet att kontrollera detaljer.

Såvitt jag vet finns ingen historieskrivning om detta. Fritt fram alltså för den som vill doktorera!
 0
Gösta Oscarsson (5 Mars 2014 18:39):
Ja "tråden" lever tydligen fortfarande. Därför:

Innerstadens sköna blandning av boende, arbete, kultur och service finns därför att det finns en omgivning som - i stort sett - bara har boende. Man kan alltså - även om man anstränger sig maximalt - inte "ge" innerstadens fördelar till alla. Innerstaden "suger alltså ut" sin omgivning. Denna omgivning måste alltså stå på egna ben. Hammarby sjöstad någon?
+1
Johannes Hulter (5 Mars 2014 21:37):
Gösta: Vanligt tankefel. Ytterstaden är inte bara bostäder (som antas serva innerstaden med kunder) utan har också arbetsplatser, handel etc. Skillnaden är att i innerstaden är allt finmixat och tätt, i ytterstaden ligger allt uppdelat och glest (bostadsenklaver, kontorsöar och externhandel). Stadslivet är inte konstant, utan beroende av hur människorna i staden är allokerade. Om innerstadens andel av stadsytan var hälften så stor så skulle den inte bli dubbelt så intensiv. Och om innerstadens andel av stadsytan var dubbelt så stor så skulle den inte bli hälften så intensiv. Tvärtom får man fler synergier och mindre transaktionskostnader ju större mängd tät finmixad stadsmiljö man har.
+2
Jan Wiklund (5 Mars 2014 21:49):
Som illustration till vad Johannes säger: Stockholms cityhandlare beställde en undersökning för några år sen av var deras kunder kom ifrån. Mer än hälften kom från gångavstånd och gick. Och större delen av resten kom från resten av innerstan. Det gör troligen även kunderna hos butiken/caféet på bakgatan.
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8590 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

@yimbysthlm på Twitter