Utskrift från www.yimby.se
....

YIMBY lämnar in yttrande om Stockholm stads översiktsplan.

 


YIMBY har lämnat in ett yttrande om Stockholm stads översiktsplan.
Du kan läsa vårt yttrande som PDF här
.
Plandokumenten kan läsas här.

YIMBY ser mycket positivt på intentionen med översiktsplanen. Vi delar Stockholms stads bedömning att Stockholm behöver växa med mer blandad bebyggelse och bli mer sammanhängande. Vi är särskilt positiva till planen att omvandla trafikleder till stadsgator och stadsboulevarder.

I vårt yttrande har vi fokuserat på några specifika frågor som vi tycker är särskilt viktiga. Kortfattat föreslår vi att planen bör:

  • Ge mer ingående riktlinjer för omvandling av trafikleder till stadsgator och stadsboulevarder.
     
  • Slå fast att många stadsdelar byggdes för att inte ha urbana kvaliteter och att dessa inte kan tillföras utan att deras struktur förändras.
     
  • Ta upp betydelsen av befolkningstäthet för att skapa en god bebyggd miljö och inkludera en ökning av befolkningstäthet på bebyggd yta som ett uttalat mål.
     
  • Inkludera tydligare direktiv för hur stadsutveckling ska hanteras i områden som är identifierade som spridningszoner för naturområden.
     
  • Ha en mer visionär framställning och inkludera visionsbilder för planens olika mål och ambitioner.

Stadsgator, stadsboulevarder och stråk

YIMBY ser oerhört positivt på planens ambitioner att omvandla trafikleder till stadsgator med bebyggelse längs med. Detta är ett mycket bra sätt att skapa nya urbana stråk i staden som bidrar till att uppfylla målet om en sammanhängande stad.

"Stadsgata
Gata som på kort eller lång sikt föreslås omvandlas till stadsgata, med ny blandad bebyggelse, längs hela sträckan eller på delsträckor. Stadsgatan utformas som ett attraktivt offentligt rum med framkomlig och säker stadstrafik med gång, cykel och bil. Utrymme kan prioriteras för kollektivtrafik vid behov. (Från karta)"


"Stadsboulevard
Trafikled som har en fortsatt viktig regional trafikuppgift vad gäller personresor och näringslivets transporter men med potential att på lång sikt omvandlas till stadsboulevard, i sin helhet eller på delsträckor. Stadsboulevarden är en kapacitetsstark, bred gata kantad av blandad bebyggelse och med utrymme för såväl biltrafik som kollektivtrafik, gång och cykel. (Från karta)"


Dagens motorleder fungerar som barriärer mellan de olika stadsdelarna och att avlägsna sådana barriärer och förvandla dem till sammanlänkande stråk är ett utmärkt exempel på stadsomvandlingar som bevisligen möter minimalt motstånd från närboende.

YIMBY skulle gärna se att Stockholms stad redan nu börjar planera för omvandling till stadsboulevarder. Transporter av farligt gods nämns som en begränsning för denna utveckling. Möjligen kan kommunen följa Sundbybergs och Solna stads exempel och genomföra utredningar av sina rekommenderade leder för att se om vissa kan bedömas vara inaktuella, för att i så fall ansöka till Länsstyrelsen om att de upphävs.

Det är bra att kategorierna "stadsgata" och "stadsboulevard" definieras i kartan, att de inte antas vara allmänt vedertagna begrepp. Trots det tycker vi att det behövs mer beskrivning i planen av vad som gör en bra stadsgata. Några kompletteringar som vi skulle vilja föreslå är:

  • Riktlinjer för tvärgator. De flesta utpekade leder har mycket färre tvärgator än vad som behövs för att skapa en bra stadsgata. Om man ser till befintliga stadsgator i Stockholm har de tvärgator var 50:e till 200:e meter. Detta bör vara en uttalad målsättning för de nya gatorna. Om avståndet mellan tvärgatorna är längre än så blir gatan och den omgivande bebyggelsen en barriär, eftersom förbindelserna över den är så få. Varje tvärgata behöver inte nödvändigtvis tillåta utfart för personbilar. Vissa kan utformas så att endast gående, cyklister och/eller bussar kan ansluta till gatan.
     
  • Riktlinjer för bebyggelsens täthet och utformning. Om en exploatör ansöker om planbesked för att bygga enplansvillor och radhus skulle det tekniskt kunna betraktas som "blandad bebyggelse" men effekten skulle knappast vara att gatan blir mer av en stadsgata. Bebyggelsens fasader ska löpa parallellt med vägbanan och byggas ända fram till tomtgränsen mot trottoaren och det bör finnas kontakt mellan aktiviteter i bottenvåningarna och gatan.
     
  • Behovet av parallellgator som fungerar som avlastning till stråken och som alternativrutter vid behov.


Vi vill också påpeka att det inte bara är vid trafiklederna som det behövs nya stadsgator. Som planen nämner ligger många stadsdelar idag avskiljda från varandra, och många av dem förbinds endast med gång- och cykelvägar. Detta skapar otrygghet för många gående kvällstid och omöjliggör en snabb förbindelse med buss mellan områdena.

Planen beskriver behovet av ett mer sammankopplat gatunät mellan olika områden men endast generellt och nämner inte trygghets- eller kollektivtrafiksaspekten. Vi anser att planen bör ta tydligare ställning för nya stadsgator och beskriva varför dessa är nödvändiga. Målet bör vara ett nätverk av urbana stråk som sammanlänkar olika stadsdelar. Dessa stråk måste gå mellan centrumen i olika stadsdelar, där finns det flest målpunkter.

Konflikten mellan modernism och stad

Vi ser i dokumenten en konflikt mellan att bygga stad i enlighet med rådande värderingar och kunskap och att förhålla sig till den befintliga bebyggda miljön och de värderingar som skapade den. I dokumentet finns riktlinjer som:

Stockholm har en struktur där många stadsdelar ligger avskiljda med svaga kopplingar till omgivningen. De kan vara omgivna av trafikbarriärer och otrygga baksidor, eller ha en topografi som skapar avstånd. En angelägen uppgift för stadsbyggandet är att göra strukturella förändringar som motverkar de begränsningar som finns i stadsstrukturen och skapa förutsättningar för en mer sammanhängande stad.
(sid 20)

Men även:
Ny bebyggelse och tillägg till befintlig ska ta sin utgångspunkt i kunskap om och analys av den lokala identiteten, och staden som helhet. Förutsättningarna som stadssilhuett, relationen till mark och terräng, relationen till gata, entréförhållanden och gårdsmiljö är viktiga att förhålla sig till. Det gäller även karaktär som gavel eller långsida mot gatan, taklandskapets utformning eller hur enhetlig eller varierad bebyggelsen är.
(sid 72)

Vi vill poängtera att de modernistiska värderingar som låg till grund för den fysiska planeringen i Stockholm under större delen av 1900-talet var en reaktion mot stad. Urbana kvalitéer såsom invånartäthet, funktionsblandning, ett sammanhängande gatunät och blandning av olika trafikslag sågs som något icke önskvärt som ansågs skapa ohälsosamma, osäkra miljöer. Ambitionerna var istället färre invånare per yta, uppdelning av olika funktioner och trafikseparering.

Detta skapade de negativa faktorer som översiktsplanen identifierar: trafikbarriärer, otrygga baksidor och avstånd, samt många andra. Att tro att dessa ska kunna byggas bort med utgångspunkt i den nuvarande bebyggelsens struktur är inte rimligt. Bebyggelsen strukturerades medvetet för att vara icke-urban.

Att tillföra den urbana kvalitéer är att förändra dess struktur från vad som avsågs. Vi anser att staden i första hand bör prioritera att skapa sammanhängande och blandade stadsmiljöer i många delar av kommunen som idag saknar dessa kvaliteter. Vi menar att staden bör påpeka att dessa ambitioner väger tyngre än att anpassa ny bebyggelse till dagens strukturer. Som det sägs i dokumentet:

"Var tid har gjort sina tillägg av byggnader, gator, broar, torg, parker och andra stadselement - från medeltid till samtid." (sid 72)

Tillåt även dagens bebyggelse att göra ett tillägg i staden utifrån dagens värderingar och samhällshistoriska perspektiv. Det handlar inte främst om estetik utan om kunskap om vad som skapar en god bebyggd miljö.

Ett sätt att minska konflikten vore att tydligare definiera de termer som används i dokumentet för att beskriva målen för stadens utveckling. Exempel på termer som används ofta men som aldrig, vad vi kan se, definieras är:

  • Stadsutveckling
     
  • Blandad bebyggelse. Vi hoppas att det betyder en blandning av bostäder, kontor, handel och andra funktioner men detta är långt ifrån självklart. Även en blandning av olika hustyper, såsom villor och radhus, kan beskrivas som "blandad bebyggelse".

Betydelsen av befolkningstäthet

Vi menar att planen saknar tillräckliga beskrivningar av befolkningstäthetens betydelse för att skapa en god bebyggd miljö. Den tar upp dess betydelse för transport:

"Ny bebyggelse ska planeras med en täthet så att gång-, cykel- och kollektivtrafik blir de självklara valen." (sid 12)

"Nåbarhet kan skapas dels genom närhet, vilket förutsätter täthet och funktionsblandning, dels genom goda transportmöjligheter." (sid 58)

Men planen nämner det inte alls i delarna där målen för god offentlig miljö och för en sammanhängande stad beskrivs. Exempel på punkter där betydelsen av befolkningstäthet bör inkluderas är:

"Målpunkter i varje stadsdel
Hur människor rör sig i staden och vilka de möter påverkas av var olika typer av målpunkter är placerade. Starka målpunkter som simhallar, idrottsplatser, temalekplatser eller kulturinstitutioner kan bidra till att människor söker sig till nya platser och får tillträde till nya delar av staden. I många stadsdelar finns lokalt välkända platser eller evenemang som kan bli starka dragare, om de lyfts fram och synliggörs. Det kan vara en spännande lekplats, ett fint torg, en matmarknad, en bra restaurang eller en återkommande festival. Även vardagens miljöer som skolor, lekplatser, butiker, bollplaner och odlingslotter är viktiga mötesplatser som med genomtänkt placering kan skapa nya relationer i staden och stärka sammanhållning mellan stadsdelar."
(sid 21)

"God tillgång till stadskvaliteter
Många stadsdelar kommer att kompletteras med bostäder och behöver samtidigt få ett tillskott av andra funktioner för att kunna erbjuda en god livsmiljö. Det är viktigt att alla delar av Stockholm får tillgång till grundläggande stadskvaliteter som samhällsservice, kultur, kollektivtrafik, butiker, arbetsplatser, bra offentliga rum och parker. En mer jämlik fördelning av stadens kvaliteter motverkar segregation och minskar risken för utanförskap, vilket är positivt för samhället i stort."
(sid 22)

Befolkningstäthet är en avgörande faktor för att skapa målpunkter och goda stadskvalitéer i ett område. När många människor samlas på en plats blir underlaget för lokal kommers och service stort. En högre befolkningstäthet skapar även större underlag för kommunala satsningar, såsom simhallar, idrottsplatser, lekplatser, torg eller parker av hög kvalité. Ju fler människor en investering gynnar desto mer samhällsekonomiskt lönsam är den.

Det är även viktigt att planen tar upp betydelsen av bebyggelsens täthet för bekämpning av den akuta bostadsbristen. På grund av alla intressekonflikter som finns i Stockholm är tillgången på byggbar mark begränsad och varje chans att skapa nya bostäder bör utnyttjas till fullo.

FN:s boende och bosättningsorgan UN Habitat har skrivit en rapport med fem punkter för en hållbar stad: http://unhabitat.org/a-new-strategy-of-sustainable-neighbourhood-planning-five-principles/ .

En av de fem rekommendationerna är en befolkningstäthet på minst 15 000 invånare per kvadratkilometer. Vi instämmer med denna rekommendation och anser att Stockholms stad bör ha den som riktlinje i sin fysiska planering. Enligt SCB hade Stockholms stad 2015 en befolkningstäthet på endast 4 935 invånare per kvadratkilometer. Även om vi räknar bort 50% av kommunytan som grönområde och vatten (baserat på uppgifter från http: / / www. stockholm. se/ OmStockholm/ Fakta- och- kartor/ och SCB) och bara räknar på den bebyggda ytan så blir det endast 9 870, mycket lägre än det rekommenderade 15 000. Vi anser att planen bör ha ett uttalat mål om att uppnå en befolkningstäthet på 15 000 invånare per kvadratkilometer på åtminstone den bebyggda ytan och en tydlig strategi för hur detta mål ska följas upp för varje stadsplaneringsprojekt.

Villaområden har den lägsta befolkningstätheten och upptar stora centrala områden i kommunen. Vi ser därför positivt på att Stockholms stad nämner möjligheten att utveckla och komplettera bebyggelsen där.

"Kompletteringsmöjligheter finns även i de delar av staden som inte pekats ut som stadsutvecklingsområden. Det kan handla om att förbättra stadsmiljön, tillföra nya bostadstyper, bygga en skola eller förstärka lokala centrum. Utvecklingsmöjligheter finns även i villastadsdelar, där tätheten kan ökas längs centrala stråk och i kollektivtrafiknära lägen." (sid 28)

I praktiken pågår redan en partiell omvandling av villaområden i staden. Exploatörer köper upp villatomter där byggrätten enligt detaljplan är större än nuvarande byggnad med syfte att riva och bygga fler bostäder. Denna typ av omvandling riskerar att skapa negativa effekter för närboende (såsom ökad biltrafik, konkurrens om gatuparkering och om förskoleplatser) utan att ge några fördelar i form av tillförda urbana kvalitéer eller ökad service.

Stockholms stad har möjligheten att leda trycket på denna typ av exploatering på ett sådant sätt att det skapar nytta för de boende. Detta genom att peka ut villaområden inom kommunen där det ses som positivt med nya detaljplaner med syfte att utveckla områdena på gemensamt initiativ av de boende. Detta kan vara områden med dålig tillgång på lokal handel och service, eller med närhet till kollektivtrafik som inte utnyttjas till fullo. Genom att identifiera vissa sådana områden kan Stockholms stad undersöka om det finns intresse för villaägare att öka sina byggrätter på ett planerat sätt. För att detta ska kunna genomföras praktiskt bör Stockholms stad bekosta detaljplanearbetet och tillhörande utredningar för att sedan ta ut en planavgift vid bygglov som ersättning.

Vi anser att staden bör börja med att möjliggöra omvandling till stadsmiljöer av följande områden på grund av deras goda kommunikationer:

  • Villaområdet väster om Älvsjö station
  • Villaområdet söder om Alvik
  • Ulvsunda

Vi tror att en stor del av stadens villaområden på sikt kommer omvandlas till stadslika områden med sluta kvarter, precis så som har skett i tidigare småhusområden i innerstaden. För att försäkra sig om att viktiga kulturvärden bevaras anser vi att staden borde peka ut ungefär 10 procent av den totala villabebyggelsen som extra skyddsvärd mark ur ett kulturhistoriskt perspektiv. Modellen är inspirerad av Södermalm där det finns flera områden med bevarade äldre småhus (exempelvis Yttersta tvärgränd och trähusen på Lotsgatan). Sådana områden skulle kunna vara:

  • Södra Ängby
  • Större delen av Tallkrogen
  • Delar av Gamla Enskede
  • Delar av Ålsten.

Konflikten mellan urbana och gröna samband

YIMBY håller med Stockholms stad om att grönska är en essentiell del av staden och något som måste utvecklas när staden växer och blir tätare. Vi instämmer med bedömningen att det är viktigt att anlägga nya parker och förbättra existerande, eftersom många stadsdelar idag har dålig tillgång till högkvalitativ grönska i form av goda anlagda parker. Vi anser det positivt att planen nämner möjligheten att göra halvprivata naturområden mer tillgängliga genom att bebygga kanten av dem på ett sätt som förtydligar att de är offentlig miljö. Vi tycker att planen bör förtydliga vad detta skulle innebära, med en mer ingående beskrivning och exempel.

Även i denna del ser vi dock en konflikt, mellan ambitionen att bygga sammanhängande stad och ambitionen att inte bebygga de grönområden som är barriärer för sammanhängande stad.

"Stockholm ska vara en sammanhängande stad, där det är naturligt att röra sig mellan olika stadsdelar och besöka nya platser. Människor med olika bakgrund ska kunna mötas i vardagen och stadens många stadsmiljöer med sina olika kvaliteter ska vara tillgängliga för alla invånare." (sid 20)

"Den biologiska mångfalden är delvis beroende av större sammanhängande naturområden, så kallade kärnområden, sammanbundna med väl fungerande spridningszoner. Stockholms stad har kunskapsunderlag för dessa kärnområden och de spridningszoner och livsmiljöer som är viktiga för att behålla Stockholms rika växt- och djurliv." (sid 68)

Stora obebyggda naturområden minskar möjligheten för människor att röra sig naturligt mellan olika stadsdelar. Som vi nämnde tidigare är grönområden upplevda barriärer för många människor kvällstid. Stora obebyggda ytor medför lägre befolkningstäthet, längre avstånd mellan olika funktioner och lägre stadskvaliteter. Har inte även de invånare som bor intill spridningszoner för kärnområden rätt till stadsmiljö? Hur ska konflikterna mellan dessa två intressen hanteras? Risken blir att det görs kompromisser där små bitar av spridningskorridorerna bebyggs utan att det bidrar till några fler stadskvalitéer för boende.

Det behövs tydligare direktiv för hur stadsutvecklingen ska hanteras i områden som är identifierade som spridningskorridorer. Planen går till en liten del in på det genom att beskriva parkutveckling och utveckling av stadsbryn. Vi anser att beskrivningarna av dessa bör utvecklas och mer exempel på kombination av urbant och grönt bör tas upp. Till exempel borde det på vissa platser finnas möjlighet att jobba med olika nivåer, där den urbana strukturen sammanbinds med broar över en obruten grön struktur.


Jardi del Turia i Valencia

I boken "The death and life of great American cities" beskriver Jane Jacobs på ett utmärkt sätt hur parker ska anläggas så att de fungerar som en länk mellan folk som bor på var sin sida snarare än barriärer. Jacobs beskriver hur byggherrar, stadsarkitekter och stadsplanerare unisont svarar på frågan "Hur ska ni förbättra en viss stadsdel" "genom fler grönytor", även om stadsdelen redan innehåller ett flertal oanvända, nedskräpade och oattraktiva grönområden. Det är inte grönområdenas kvantitet som är avgörande, utan deras kvalitet. Kvantitivt har Stockholm redan mer än tillräckligt med grönområden; det är kvalitén på dessa som måste utvecklas. Jacobs jämför de olika amerikanska storstäderna och konstaterar att ingen storstad hade (på den tid boken skrevs) så många och så stora grönområden som Los Angeles, samtidigt som inga storstäder var så bilberoende och hade så dålig luft. Många och för stora grönområden glesar ut staden, gör avstånden för stora och ökar på bilberoendet.

Vi håller med Stockholms stad om att biologisk mångfald och ekosystemtjänster är mycket viktiga och att dessa aspekter bör vägas in i stadsplaneringen. Dock anser vi att det ofta i stadsplanering tas ett alltför lokalt och begränsat perspektiv på dessa frågor och att de indirekta negativa effekterna av utspridd bebyggelse inte vägs in i bedömningarna. Utspridd bebyggelse kan ha fördelar för lokala ekosystem och artrikedom men innebär ur ett större perspektiv att mer markyta tas i anspråk, mer resurser förbrukas och mer föroreningar skapas.

"I Sverige är artrikedomen ofta större i städer än på landsbygden, eftersom de gröna stadsmiljöerna generellt är fredade från intensivt jord- och skogsbruk." (sid 68 och 69)

I våra ögon visar detta framförallt på problem med hållbarheten i dagens jord- och skogsbruk, men genom att bygga en tätare och därmed mer resurseffektiv stad kan den totala belastningen på miljön minskas.

Visioner!

Slutligen vill YIMBY uttrycka ett allmänt önskemål om att hela dokumentet görs mer visionärt. Tänk vad fantastiskt det är att så många vill bo i Stockholm och att det finns så mycket ekonomisk drivkraft att använda för utveckling av staden. Tänk så mycket det finns att göra bättre och utveckla. Vi stockholmare kan skapa den mest inkluderande, miljövänliga, innehållsrika, smarta staden om vi bara vill. Vi har alla förutsättningar.

Fler visionsbilder bör inkluderas i planen för de olika målen. Genom att visa illustrationsidéer av nya gator och stadsboulevarder, nya parker och andra offentliga miljöer av hög kvalitet, stadsbryn mot det gröna och utveckling av befintlig bebyggelse väcker Stockholms stad tankar hos invånare och företag om hur detta skulle kunna åstadkommas.


Visionsbild för boulevard i Helsingfors översiktsplan

Gå med i YIMBY Stockholm

YIMBY Stockholm om:

Bloggar om:

Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Tony Bergman (13 Januari 11:16):
Besvikelsen är stor att inte ens Yimby uppmärksammat att vattnet i Stockholm kommit bort i ÖP.
Alla bör ges tillgång till vattenspegeln med nytänk runt våra öar. Tex Södermalm bör ges en beläggning och anpassning runt sig så att handikappade, äldre, alla kan vandra, springa, transporteras runt hela Söder. Varför finns ej Nordens Venedig visionen kvar. Visionsutveckling kring kajer, båthamnar, vattenbroar mm.
Med utökad tillgång till kajer för allmänheten ges förutsättningar till båttrafik i större utsträckning.
 0
Ekonomix (14 Januari 09:22):
Visst kunde Stockholm verka för att vissa gator klassade av riksintresse och för farligt gods avklassades. Tex Vallhallavägen, Lidingövägen och yttre delen av Bergslagsvägen.

Men samtidigt, vill man komma längre får man nog i likhet med Sundbyberg och Solna samtidigt verka för att vissa andra stråk uppklassades.

Tex anslutning Ulvsundaleden-Huvudstaleden, ibland kallad Tritonlänken. I Stockholms fall ett par hundra meter tunnel från Bromma flygplats till stadsgränsen (vid Mio)

Då kunde den södra gatuliknande delen av Ulvsundaleden avklassas.
 0
Martin Ekdahl (16 Januari 21:41):
Mycket bra och genomarbetat yttrande. Kan enbart hålla med, med ett enda (och mycket viktigt) aber: skall villaområden omvandlas till slutna kvartersstadsdelar så skall det ske med fastighetsägarna (villaägarna) som frivilliga partner.

Fastigheter skall inte tvångsinlösas eller tvångsköpas för underpriser. Folk som tagit stora lån och gjort "sitt livs affär" för sig själva och sina efterkommande skall inte köras över för "det allmännas bästa". Sådant har vi ägnat oss åt i alldeles för stor skala under modernismens härjningar och ägnar oss fortfarande för mycket åt i detta land.

Tvångsinlösningar och -rivningar är kanske en av de största grunderna till de negativa känslor som alltid kommer till ytan när nya stadsutvecklingsprojekt presenteras.
+1
Jan Wiklund (23 Januari 12:44):
Den främsta poängen med den här skrivningen är förstås att den direkt riktar in sig mot den trojanska häst som stadsbyggnadskontoret alltid kommer dragande med för att slippa bygga stad: "det måste anpassas till stadsdelens karaktär".

Det är fantastiskt bra att vi påpekar att förortens karaktär har skapats för att inte vara stad, och att det är nödvändigt att bryta mot den om man ska nå nån vart. Formuleringar borde kunna tas härifrån till alla möjliga framtida remissvar.
 0
Jan Wiklund (14 Mars 10:26):
Martin: Att tvinga folk att flytta är aldrig bra. Man borde ha rätt att slippa överheter som blandar sig i ens privatliv. Men det borde inte finnas någon "rätt" till spekulationsvinster. Den kapitalistiska principen är att om man spekulerar får man stå sitt kast om man spekulerar fel.

Kommunal förköpsrätt vid arvsskiften är exempelvis en utmärkt princip att komma över tomter som utnyttjas dåligt. Givetvis då med ett pris som sätts efter någon generell och av alla känd princip så att det inte uppstår några överraskningar eller någon risk för godtycklig behandling. Exempelvis taxeringsvärdet - som borde vara ungefär lika med långsiktigt marknadspris. Men då måste det förstås finnas ett taxeringsvärde till att börja med.

Fördelen är att arv hur som helst är en oförtjänt inkomst som ingen borde kunna göra anspråk på att ha "rätt" till - och som i motsats till alla andra civiliserade länder inte ens beskattas i Sverige...

Möjligen kan man utvidga detta till kommunal förköpsrätt vid försäljning. Fast då blandar man sig verkligen i folks privatliv och trasslar till deras flyttningar. Så det är mer tveksamt, tycker jag.
 0
Martin Ekdahl (14 Mars 21:19):
Ytterst tveksamt ja. En av de få vettiga svenska skattereglerna är att arv inte skall beskattas då det vore skatt på redan beskattad egendom.
 0
Martin Ekdahl (14 Mars 21:27):
Ärvd egendom skall tillfalla arvingen. Kommunen kan gärna få köpa av ägaren men det skall ske på samma villkor som andra köpesöverenskommelser. Annars körs privatpersoner godtyckligt över för "det allmännas [inte alltid så] bästa".
 0
Jan Wiklund (15 Mars 10:18):
De stora arven håller på att bli ett samhällsproblem, även om detta kanske inte är en yimbyfråga. Det håller på att bli som på 1800-talet: det lönar sig bättre att hitta en arvtagare att gifta sig med än att skaffa sig ett yrke. Vilket knappast är bra för den allmänna ekonomiska utvecklingen.

Se den här (o)roande artikeln i Financial Times: https:​/​/​www.​ft.​com/​content/​d8b97920​-​76eb-​11e3-​80​7e-​0​0​1.​.​

Trots att jag så småningom kommer att ärva en tredjedel av min mammas redan betalda stockholmslägenhet tycker jag kommunal förköpsrätt (som ger mig bara tredjedelen av taxeringsvärdet) vore ett billigt pris för möjligheten att snabba på förtätningen av dåligt utnyttjad mark, i yimbys anda.
 0
Martin Ekdahl (15 Mars 15:18):
Det må vara ett samhällsproblem. Eller enbart en utmaning som man måste finna smarta och rättvisa lösningar för.

Äganderätten är dock samtidigt en fundamental grundprincip i ett civiliserat samhälle. Lika viktig som våra andra fri- och rättigheter. Ruckar man på den för samhällets bästa så är man också beredd att rucka på andra värdenoch rättigheter.

Så var glad att du ärver din mammas lägenhet. Det är en grundpelare i den moderna demokratin.
 0
Martin Kolk (16 Mars 07:38):
Jag tror inte tvångsinlösningar är så intressant. De ska naturligtvis göras till marknadspris. Det är nog mest intressant för infrastruktur.

Om man bara ger markägaren större möjlighet att bygga vad han vill på sin tomt, så tar nog marknadskrafterna över ganska enkelt. Stockholms kommun verkar ju vara väldigt konservativ i sitt markutnyttjande av den mark den äger (samtidigt som de stoppar massa bebyggelse via planmonopol), så jag tror friare möjlighet att bebygga mark man äger är viktigare.

Arvsskatt ska man ha av andra anledningar. Vi har enorma mängder skatter med stora dödviktskostnader som all skatt på arbete. Vi bör verkligen beskatta saker som fastigheter och arv högre. Det har dock inget med markägande att göra.
 0
Martin Ekdahl (16 Mars 12:37):
Jag är övertygad att marknaden är bättre än kommunen på att utnyttja marken effektivt om den ges de rätta villkoren.

Vad det gäller skatter är jag en minimalist. Men det är som sagt en annan fråga!
 0
Jan Wiklund (16 Mars 17:07):
OK, jag är helt för att man låter markägare bygga som dom vill, inom ramen för strikta men inte särskilt mångordiga byggbestämmelser. Men jag tror inte detta går fort nog.

Jag tror heller inte att "marknadspriser" är något särskilt bra mått. Vi vet var den nivån ligger i Stockholm idag... Ingen blir lidande på förköpsrätt till arv till ett fixt långsiktigt pris, det handlar bara om att arvingar kan profitera lite mindre på nöden.

Skatt har inget med detta att göra, jag nämnde bara frånvaron av sådan för att markera arvingars extremt gynnade ställning i dagens svenska samhälle. Jag föredrar att gynna bostadslösa - samt förstås stadsförtätningen.
 0
Martin Ekdahl (16 Mars 22:17):
Marknadspriser är egentligen det bästa och mest rättvisande måttet av alla. Det är det pris som du och jag är beredda att betala för något enligt principen om tillgång och efterfrågan.
 0
Jan Wiklund (20 Mars 11:05):
Om det råder hungersnöd i ett land betyder marknadspris på mat att många svälter ihjäl medan de som har pengar kan hamstra.

Redan för hundra år sen insåg man att växande storstäder var en parallell - om än kanske inte fullt lika drastisk. Om marknadspriser skulle tillämpas där skulle en stor del inte ha råd att köpa alls.

Det effektivaste sättet att hantera detta var med kommunala bostadsbolag som hade till uppgift att hålla tillgången uppe i nivå med efterfrågan, så att marknadspriset kunde hållas konstant. Tyvärr havererade den metoden med miljonprogrammet, och de kommunala bostadsbolagen har fått till uppgift att vara mjölkko för kommunen. Sen ungefär 1992 har nästan inget byggts. Följaktligen har marknadspriset dragit iväg till löjliga nivåer.

Marknadspriset är därför en olämplig mätare. Det kan fungera i en stationär stad där byggandet hinner anpassa sig. Det kan också fungera i en stad där det finns ett överflöd av lediga tomter som det är tillåtet att bygga på, dvs om Stockholm inför nånting i stil med Lindhagenplanen 2.0. Men det fungerar inte idag.

I vetenskapliga sammanhang brukar detta kallas för "Theory of the second best", se https:​/​/​en.​wikipedia.​org/​wiki/​Theory_​of_​the_​second_​bes.​.​ Dvs att om någon av villkoren för perfekt marknad inte finns så lönar det sig inte att försöka upprätthålla illusionen om perfekt marknad, då måste man börja administrera.
 0
Martin Ekdahl (26 April 01:05):
Om jag förstår det rätt handlar "Theory of the second best" om att ifall en oreparabel marknadsbugg existerar som förhindrar att en fri marknad skall fungera så skall man välja det "näst bästa alternativet"; att myndigheterna administrerar verksamheten.

Enligt exemplet i wikipediaartikeln: en gruva ägd av ett företag som har monopol på gruvdrift sprider gifter som förgiftar gruvarbetarna. Istället för att bryta upp monopolet och skapa en situation med fler aktörer och potentiellt ännu mer utsläpp bör myndigheterna enligt teorin alltså reglera monopolföretaget och få det att släppa ut mindre gifter.

Låter som ganska ett extremt exempel i Stockholms fall där det ju inte finns en "oreparabel" bugg som gör marknadsekonomin omöjlig. Dessutom finns det ju inget i teorin som säger att staten/myndigheterna/kommunen verkligen är bättre lämpad att lösa problemen än vad marknaden är. Det bara antas vara så.

Om man tittar på historien så har det ju ofta visat sig vara tvärtom. Den fria konkurrensen leder till smarta lösningar inte för att någon tvingar marknadens aktörer att göra så utan för att det ligger i deras eget intresse att arbetarna inte blir sjuka, dör eller går till en konkurrerande gruva och att de vill vara ett steg före sina konkurrenter. Eller (i fallet där man väljer det "näst bästa alternativet"): myndigheterna ser genom fingrarna med monopolföretagets nedsmutsning för att det är den enda aktören och ger många arbetstillfällen till orten.

Som du själv påpekar har kommunala bostadsbolag visat sig vara kontraproduktiva. De har inte lyckats hindra att Stockholm har en av de europeiska huvudstädernas värsta bostadsbrister. Tvärtom. Istället har bostadsbristen tvingat marknaden med sina lagar om tillgång och efterfrågan under jorden där förstahandshyreskontrakt säljs till högstbjudande och bostadslösa står årtionden i kommunal bostadskö.
 0
Jan Wiklund (27 April 11:03):
Snälla Martin, det finns oändligt många marknadsbuggar. En lämplig introduktion är t.ex. Joseph Stiglitz Nobelföreläsning "Information and the Change in the Paradigm in Economics". Eller om den är för expertinriktad kan man försöka med Jesper Meijlings trevliga lilla bok "Marknad på villovägar".

Kritiken innebär inte att marknader alltid eller ens oftast är fel. Alternativet kan nämligen ibland vara värre. Man får helt enkelt vara lov att vara pragmatisk. Teorin om det näst bästa innebär bara att det inte finns En Perfekt Lösning På Alla Problem Samtidigt på denna sida om himmelriket, och det får vi leva med.
 0
Martin Ekdahl (27 April 21:25):
Ett par böcker i all ära. Det finns minst lika många böcker som pläderar för att marknaden är självreglerande och stryker ut buggar i rent egenintresse. Att vissa stör sig på buller, vill ha en parkeringsplats eller älskar att ha solljus i vardagsrummet är till exempel (om det ens platsar som marknadsbugg) knappast argument för lagstiftning och kommunal/statlig administration. Vi måste ha lite mer förtroende för aktörerna (människorna som bor och lever i städerna) och mindre för personer som anser sig vara väl lämpade att administrera marknaden "för allmänhetens bästa".

Men visst håller jag med dig om att det är viktigt att vara pragmatisk. Pragmatism heter att hitta lösningar på problem och anpassa sig till de förutsättningar som finns. Inte att försöka anpassa verkligheten till ett regelverk som man själv har skapat.
 0
Jan Wiklund (30 April 17:33):
Det finns böcker som pläderar för allt möjligt. Man får bruka sitt förstånd.

För mig verkar det lite verklighetsfrämmande som att ett pussel som stjälps ut ur en kartong faller ut med alla bitar i rätt ordning. En del gör det, men det behövs också en del koncerterat samarbete. Som sagt, det var inte för inte som det kaos som skapades av bristen på vatten och avlopp i Europas storstäder på 1800-talet var orsaken till att det uppstod en politisk styrning över huvud taget.

Något som förvånar och förbryllar mig i hög grad är alla dessa liberaler som tror på One Size Fits All, dvs "Marknaden är svaret, vad är frågan?" Trots att dom i andra sammanhang säger sig vara för mångfald. Det finns åtminstone tre olika metoder för resursfördelning - marknad, organiserad omfördelning och gåvor - som var och en har sina för- och nackdelar. Varför inte använda dom där de fungerar som bäst?
 0
Martin Ekdahl (2 Maj 17:54):
Det är nog ett av de vanligaste missförstånden när man pratar om marknaden.

Marknaden är inte en "one size fits all"-lösning. Marknaden är alla transaktioner som utförs mellan människor. Alla utbyten av varor, tjänster och betalningsmedel. Till skillnad från byråkratiska regelverk och statliga och kommunala riktlinjer är det en oändlig mängd lösningar på en oändlig mängd problem. Enbart människans fantasi och uppfinningsrikedom sätter gränserna för dessa lösningar.

Det handlar alltså inte om pusselbitar som faller ur en kartong och hamnar i rätt ordning. Om du tror att det är marknaden så blandar du nog ihop den med en naturkraft. Marknaden handlar om just det du nämner - "koncerterat samarbete" mellan människor. Utan samarbete byggs inga hus eller vägar.
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8567 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

@yimbysthlm på Twitter