Printout from www.yimby.se
....

Dags för en stadsminister?

Map
Sammanfattning

Många talar om bristen på bostadspolitiken, det är värre än så. Sverige saknar en samlad politik för våra städers utveckling. Vi har en landsbygdsminister. Kanske dags för en stadsminister? Hur ser framtidens stad ut och vilka utmaningar behöver framtidens städer hantera?

Beskrivning

Många talar om bristen på bostadspolitiken, det är värre än så. Sverige saknar en samlad politik för våra städers utveckling. Vi har en landsbygdsminister. Kanske dags för en stadsminister? För det är i staden det händer. Nya idéer och kunskaper uppstår där människor möts. I staden sker utveckling och tillväxt. Nya arbetstillfällen skapas som gynnar hela Sverige. I staden kan förutsättningar skapas för ett hållbart och tolerant samhälle. De städer som prövar, försöker, orkar och kan lyssna är framtidens vinnare! Men har politikerna och stadens aktörer verktygen, viljan eller kunskapen? Hur ser framtidens stad ut och vilka utmaningar behöver framtidens städer hantera? Möt Sveriges Arkitekter och aktörer från Malmö, Göteborg, Stockholm och Helsingborg i ett samtal om planering och arkitektur för framtidens städer!

Arrangör: Sveriges Arkitekter
Evenemangstyp: Seminarium & mingel
Ämne: Byggande, Infrastruktur
Medverkande: Björn Siesjö, stadsarkitekt, Göteborgs stad. Christer Larsson, stadsbyggnadsdirektör, Malmö stad. Tomas Rudin, oppositionsborgarråd för (S) i Stockholm vice ordförande för stadsbyggnadsnämnden, Stockholm stad. Ola Andersson, arkitekt författare och debattör. Kristoffer Nilsson, arkitekt med inriktning på samhällsplanering, Helsingborgs stad. Laila Strunke, förbundsordförande, Sveriges Arkitekter. Catherina Fored, förbundsdirektör, Sveriges Arkitekter.
Förtäring: Ja

Mer information: http://www.almedalsveckan.info/event/user-view/9693

Date and time: July 5 2012 15:00 - 16:30
Location: Kårhuset Rindi, Tage Cervins gata 1
City: Visby
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:


If you support our ideas, join YIMBY Stockholm:s 5640 members. It only takes a minute and costs nothing.

Förrädiska impediment och potentialen de gömmer
En av dessa platser heter Esperantoplatsen. Det är en plats som kommit att bli omdiskuterad. Platsen råkade bli attraktiv för skejtare, till de närboendes förtret. Yimby Göteborg bevakade hela förloppet och vi fick från första parkett följa en fasansfull föreställning utveckla sig. Demokrati och rättvisa åsidosattes och kommunen valde efter att närboende tillgripit ren skadegörelse och sabbotage av platsen att helt enkelt bygga bort skejtmöjligheterna trots att skejtare och närboende tillsammans med kommunen kommit överens om annat. Efter många turer verkar dock platsen nu ha somnat in, vilket de närboende som tidigare blev störda förhoppningsvis är nöjda med. Kvar står nu en fullkomligt död plats som i alla fall större delen av året inte används. Jag har avsiktligt passerat platsen soliga dagar och när bänkarna i resten av stan börjar fyllas så tycks denna sida av Esperantoplatsen förbli rätt öde.

 

Detta ser ut att vara någon slags kombination av ett torg och en park, en designad öppen plats. Den otränade drar snabbt slutsatsen att detta är någon slags värdefull och viktig öppen yta. I själva verket menar jag att det är glorifierad impedimentsmark. Om nu så få vill vara på den här markplätten finns bättre användningsområden för den. Faktum är att denna markplätt har varit bebyggd tidigare, och vad som är ännu mera intressant är att det i området funnits stora visioner och planer historiskt. Det är alltså inte ens ur ett historiskt bevarandeperspektiv möjligt att trovärdigt motsätta sig en förtätning. Platsen är med andra ord idealsik för en någorlunda anmärkningsvärd förtätning.

Detta var visionerna då, hur ser våra visioner ut idag? Det projekt som finns i området är Skeppsbron. Om jag förstod det projektet rätt var en inte obetydlig dimensionerande faktor parkeringsgaraget, visionen tycks alltså vara att bygga en hel stadsdel efter den bilparkeringskapacitet som man lyckas skaka fram. Om så är fallet liknar det kvarteret Venus i Gårda där byggherren valde att kapa bygghöjden och minska antalet lägenheter i bostadsbristens Göteborg för att undvika kostnadströsklar (t ex ett extra våningsplan) för den redan olönsamma bilparkeringen. Ännu en absurd konsekvens av den stads- och människofientliga parkeringsnormen, som Yimby med flera kritiserar hårt av just detta skäl.

Att bygga stad efter bilparkeringar, det är inte mycket till vision. Stan ska naturligtvis byggas för att bli bättre för Göteborgarna, för att bli häftigare och mer konkurrenskraftig, samt för att ingjuta hopp och framtidstro. Det kan man inte göra med byggnad ensamt, i alla fall tror inte jag det. Men en byggnad kan vara en del i det. Varför inte plocka upp visionen om skyskrapor? Inte för de vanliga löjliga nonsensargumenten om att sätta stan på kartan som så ofta anförs när det gäller skyskrapor. NYC har redan vunnit den tävlingen. Men varför inte helt enkelt bara för att markera för oss själva att vi tror, vågar och kan?

 

Jag tror på blandning, så en viktig utgångspunkt i designval har varit att försöka öka den. I området finns det mesta i fasadväg. Puts, tegel, plåt. Jag saknade glas. Och då återstår frågan hur högt man ska bygga. I grunden är det en fråga om mod och ambition. Vad vågar Göteborg? Det gamla Rosenlundsverkets skorsten är 98 meter hög, och nog borde vi våga lite mer idag? 122 meter ger utrymme för totalt 40 våningar. Verksamhetsplan i botten, 38 vanliga våningsplan och ett särskilt utsiktsrum högst upp avsett att användas som thinktank. Varje våning ger brutto ca 500 kvadrat. De 38 "vanliga" våningsplanen adderar upp till 19000 kvadratmeter eller över 250 lägenheter på 70 kvadratmeter. Det är inte illa för en liten trekantig gräsplätt som inte riktigt kommer till användning! 

 

Det är lätt att tänka att de här små platserna runt om i vår stad ändå är så små. Att man lika gärna kan lämna den där öde gräsplätten som den är. Men skenet bedrar. I själva verket ruvar alla dessa små gräsplätta och anspråkslösa impediment på en stor och viktig potenital.


Förrädiska impediment och potentialen de gömmer
En av dessa platser heter Esperantoplatsen. Det är en plats som kommit att bli omdiskuterad. Platsen råkade bli attraktiv för skejtare, till de närboendes förtret. Yimby Göteborg bevakade hela förloppet och vi fick från första parkett följa en fasansfull föreställning utveckla sig. Demokrati och rättvisa åsidosattes och kommunen valde efter att närboende tillgripit ren skadegörelse och sabbotage av platsen att helt enkelt bygga bort skejtmöjligheterna trots att skejtare och närboende tillsammans med kommunen kommit överens om annat. Efter många turer verkar dock platsen nu ha somnat in, vilket de närboende som tidigare blev störda förhoppningsvis är nöjda med. Kvar står nu en fullkomligt död plats som i alla fall större delen av året inte används. Jag har avsiktligt passerat platsen soliga dagar och när bänkarna i resten av stan börjar fyllas så tycks denna sida av Esperantoplatsen förbli rätt öde.

 

Detta ser ut att vara någon slags kombination av ett torg och en park, en designad öppen plats. Den otränade drar snabbt slutsatsen att detta är någon slags värdefull och viktig öppen yta. I själva verket menar jag att det är glorifierad impedimentsmark. Om nu så få vill vara på den här markplätten finns bättre användningsområden för den. Faktum är att denna markplätt har varit bebyggd tidigare, och vad som är ännu mera intressant är att det i området funnits stora visioner och planer historiskt. Det är alltså inte ens ur ett historiskt bevarandeperspektiv möjligt att trovärdigt motsätta sig en förtätning. Platsen är med andra ord idealsik för en någorlunda anmärkningsvärd förtätning.

Detta var visionerna då, hur ser våra visioner ut idag? Det projekt som finns i området är Skeppsbron. Om jag förstod det projektet rätt var en inte obetydlig dimensionerande faktor parkeringsgaraget, visionen tycks alltså vara att bygga en hel stadsdel efter den bilparkeringskapacitet som man lyckas skaka fram. Om så är fallet liknar det kvarteret Venus i Gårda där byggherren valde att kapa bygghöjden och minska antalet lägenheter i bostadsbristens Göteborg för att undvika kostnadströsklar (t ex ett extra våningsplan) för den redan olönsamma bilparkeringen. Ännu en absurd konsekvens av den stads- och människofientliga parkeringsnormen, som Yimby med flera kritiserar hårt av just detta skäl.

Att bygga stad efter bilparkeringar, det är inte mycket till vision. Stan ska naturligtvis byggas för att bli bättre för Göteborgarna, för att bli häftigare och mer konkurrenskraftig, samt för att ingjuta hopp och framtidstro. Det kan man inte göra med byggnad ensamt, i alla fall tror inte jag det. Men en byggnad kan vara en del i det. Varför inte plocka upp visionen om skyskrapor? Inte för de vanliga löjliga nonsensargumenten om att sätta stan på kartan som så ofta anförs när det gäller skyskrapor. NYC har redan vunnit den tävlingen. Men varför inte helt enkelt bara för att markera för oss själva att vi tror, vågar och kan?

 

Jag tror på blandning, så en viktig utgångspunkt i designval har varit att försöka öka den. I området finns det mesta i fasadväg. Puts, tegel, plåt. Jag saknade glas. Och då återstår frågan hur högt man ska bygga. I grunden är det en fråga om mod och ambition. Vad vågar Göteborg? Det gamla Rosenlundsverkets skorsten är 98 meter hög, och nog borde vi våga lite mer idag? 122 meter ger utrymme för totalt 40 våningar. Verksamhetsplan i botten, 38 vanliga våningsplan och ett särskilt utsiktsrum högst upp avsett att användas som thinktank. Varje våning ger brutto ca 500 kvadrat. De 38 "vanliga" våningsplanen adderar upp till 19000 kvadratmeter eller över 250 lägenheter på 70 kvadratmeter. Det är inte illa för en liten trekantig gräsplätt som inte riktigt kommer till användning! 

 

Det är lätt att tänka att de här små platserna runt om i vår stad ändå är så små. Att man lika gärna kan lämna den där öde gräsplätten som den är. Men skenet bedrar. I själva verket ruvar alla dessa små gräsplätta och anspråkslösa impediment på en stor och viktig potenital.


Förrädiska impediment och potentialen de gömmer
En av dessa platser heter Esperantoplatsen. Det är en plats som kommit att bli omdiskuterad. Platsen råkade bli attraktiv för skejtare, till de närboendes förtret. Yimby Göteborg bevakade hela förloppet och vi fick från första parkett följa en fasansfull föreställning utveckla sig. Demokrati och rättvisa åsidosattes och kommunen valde efter att närboende tillgripit ren skadegörelse och sabbotage av platsen att helt enkelt bygga bort skejtmöjligheterna trots att skejtare och närboende tillsammans med kommunen kommit överens om annat. Efter många turer verkar dock platsen nu ha somnat in, vilket de närboende som tidigare blev störda förhoppningsvis är nöjda med. Kvar står nu en fullkomligt död plats som i alla fall större delen av året inte används. Jag har avsiktligt passerat platsen soliga dagar och när bänkarna i resten av stan börjar fyllas så tycks denna sida av Esperantoplatsen förbli rätt öde.

 

Detta ser ut att vara någon slags kombination av ett torg och en park, en designad öppen plats. Den otränade drar snabbt slutsatsen att detta är någon slags värdefull och viktig öppen yta. I själva verket menar jag att det är glorifierad impedimentsmark. Om nu så få vill vara på den här markplätten finns bättre användningsområden för den. Faktum är att denna markplätt har varit bebyggd tidigare, och vad som är ännu mera intressant är att det i området funnits stora visioner och planer historiskt. Det är alltså inte ens ur ett historiskt bevarandeperspektiv möjligt att trovärdigt motsätta sig en förtätning. Platsen är med andra ord idealsik för en någorlunda anmärkningsvärd förtätning.

Detta var visionerna då, hur ser våra visioner ut idag? Det projekt som finns i området är Skeppsbron. Om jag förstod det projektet rätt var en inte obetydlig dimensionerande faktor parkeringsgaraget, visionen tycks alltså vara att bygga en hel stadsdel efter den bilparkeringskapacitet som man lyckas skaka fram. Om så är fallet liknar det kvarteret Venus i Gårda där byggherren valde att kapa bygghöjden och minska antalet lägenheter i bostadsbristens Göteborg för att undvika kostnadströsklar (t ex ett extra våningsplan) för den redan olönsamma bilparkeringen. Ännu en absurd konsekvens av den stads- och människofientliga parkeringsnormen, som Yimby med flera kritiserar hårt av just detta skäl.

Att bygga stad efter bilparkeringar, det är inte mycket till vision. Stan ska naturligtvis byggas för att bli bättre för Göteborgarna, för att bli häftigare och mer konkurrenskraftig, samt för att ingjuta hopp och framtidstro. Det kan man inte göra med byggnad ensamt, i alla fall tror inte jag det. Men en byggnad kan vara en del i det. Varför inte plocka upp visionen om skyskrapor? Inte för de vanliga löjliga nonsensargumenten om att sätta stan på kartan som så ofta anförs när det gäller skyskrapor. NYC har redan vunnit den tävlingen. Men varför inte helt enkelt bara för att markera för oss själva att vi tror, vågar och kan?

 

Jag tror på blandning, så en viktig utgångspunkt i designval har varit att försöka öka den. I området finns det mesta i fasadväg. Puts, tegel, plåt. Jag saknade glas. Och då återstår frågan hur högt man ska bygga. I grunden är det en fråga om mod och ambition. Vad vågar Göteborg? Det gamla Rosenlundsverkets skorsten är 98 meter hög, och nog borde vi våga lite mer idag? 122 meter ger utrymme för totalt 40 våningar. Verksamhetsplan i botten, 38 vanliga våningsplan och ett särskilt utsiktsrum högst upp avsett att användas som thinktank. Varje våning ger brutto ca 500 kvadrat. De 38 "vanliga" våningsplanen adderar upp till 19000 kvadratmeter eller över 250 lägenheter på 70 kvadratmeter. Det är inte illa för en liten trekantig gräsplätt som inte riktigt kommer till användning! 

 

Det är lätt att tänka att de här små platserna runt om i vår stad ändå är så små. Att man lika gärna kan lämna den där öde gräsplätten som den är. Men skenet bedrar. I själva verket ruvar alla dessa små gräsplätta och anspråkslösa impediment på en stor och viktig potenital.


En av dessa platser heter Esperantoplatsen. Det är en plats som kommit att bli omdiskuterad. Platsen råkade bli attraktiv för skejtare, till de närboendes förtret. Yimby Göteborg bevakade hela förloppet och vi fick från första parkett följa en fasansfull föreställning utveckla sig. Demokrati och rättvisa åsidosattes och kommunen valde efter att närboende tillgripit ren skadegörelse och sabbotage av platsen att helt enkelt bygga bort skejtmöjligheterna trots att skejtare och närboende tillsammans med kommunen kommit överens om annat. Efter många turer verkar dock platsen nu ha somnat in, vilket de närboende som tidigare blev störda förhoppningsvis är nöjda med. Kvar står nu en fullkomligt död plats som i alla fall större delen av året inte används. Jag har avsiktligt passerat platsen soliga dagar och när bänkarna i resten av stan börjar fyllas så tycks denna sida av Esperantoplatsen förbli rätt öde.

 

Detta ser ut att vara någon slags kombination av ett torg och en park, en designad öppen plats. Den otränade drar snabbt slutsatsen att detta är någon slags värdefull och viktig öppen yta. I själva verket menar jag att det är glorifierad impedimentsmark. Om nu så få vill vara på den här markplätten finns bättre användningsområden för den. Faktum är att denna markplätt har varit bebyggd tidigare, och vad som är ännu mera intressant är att det i området funnits stora visioner och planer historiskt. Det är alltså inte ens ur ett historiskt bevarandeperspektiv möjligt att trovärdigt motsätta sig en förtätning. Platsen är med andra ord idealsik för en någorlunda anmärkningsvärd förtätning.

Detta var visionerna då, hur ser våra visioner ut idag? Det projekt som finns i området är Skeppsbron. Om jag förstod det projektet rätt var en inte obetydlig dimensionerande faktor parkeringsgaraget, visionen tycks alltså vara att bygga en hel stadsdel efter den bilparkeringskapacitet som man lyckas skaka fram. Om så är fallet liknar det kvarteret Venus i Gårda där byggherren valde att kapa bygghöjden och minska antalet lägenheter i bostadsbristens Göteborg för att undvika kostnadströsklar (t ex ett extra våningsplan) för den redan olönsamma bilparkeringen. Ännu en absurd konsekvens av den stads- och människofientliga parkeringsnormen, som Yimby med flera kritiserar hårt av just detta skäl.

Att bygga stad efter bilparkeringar, det är inte mycket till vision. Stan ska naturligtvis byggas för att bli bättre för Göteborgarna, för att bli häftigare och mer konkurrenskraftig, samt för att ingjuta hopp och framtidstro. Det kan man inte göra med byggnad ensamt, i alla fall tror inte jag det. Men en byggnad kan vara en del i det. Varför inte plocka upp visionen om skyskrapor? Inte för de vanliga löjliga nonsensargumenten om att sätta stan på kartan som så ofta anförs när det gäller skyskrapor. NYC har redan vunnit den tävlingen. Men varför inte helt enkelt bara för att markera för oss själva att vi tror, vågar och kan?

 

Jag tror på blandning, så en viktig utgångspunkt i designval har varit att försöka öka den. I området finns det mesta i fasadväg. Puts, tegel, plåt. Jag saknade glas. Och då återstår frågan hur högt man ska bygga. I grunden är det en fråga om mod och ambition. Vad vågar Göteborg? Det gamla Rosenlundsverkets skorsten är 98 meter hög, och nog borde vi våga lite mer idag? 122 meter ger utrymme för totalt 40 våningar. Verksamhetsplan i botten, 38 vanliga våningsplan och ett särskilt utsiktsrum högst upp avsett att användas som thinktank. Varje våning ger brutto ca 500 kvadrat. De 38 "vanliga" våningsplanen adderar upp till 19000 kvadratmeter eller över 250 lägenheter på 70 kvadratmeter. Det är inte illa för en liten trekantig gräsplätt som inte riktigt kommer till användning! 

 

Det är lätt att tänka att de här små platserna runt om i vår stad ändå är så små. Att man lika gärna kan lämna den där öde gräsplätten som den är. Men skenet bedrar. I själva verket ruvar alla dessa små gräsplätta och anspråkslösa impediment på en stor och viktig potenital.