Karl: Visst, om man har nått en hög grad av nedslitning i en stadsdel kommer få att vilja betala extra för att bo där. Det var så det var i Stockholm före 1970.

Men vad som hände då var att fastighetsägarna upptäckte en potentiell efterfrågan. De drog slutsatsen att de skulle få ut mycket mer för sina hus om de rustade upp dem. Och slutsatsen visade sig vara rätt. Samma sak sker i USA just nu.

Vad jag menar är att centralitet är ett värde i sig som folk är beredda att betala överpris för. Sen kan det givetvis motverkas av andra faktorer. T.ex. att den redan har övertagits av folk man inte känner sig hemma bland.

Och centralitet är i sin tur en funktion av täthet, blandning och frånvaro av barriärer.

Alltså: täthet, blandning och frånvaro av barriärer är kvaliteter folk är beredda att betala extra för. Men du har rätt i att det inte är det enda folk är beredda att betala extra för.

Det finns faktiskt en studie som undersökt frågan - "Attraktiva kvarterstyper" av Johan Rådberg (KTH 2000). Där har man isolerat bebyggelsestrukturens effekt på attraktivitet (i form av prisnivå) från andra faktorer som avstånd till stadscentrum, service, grönområden etc. Vad man fann var att villaboende var mest attraktivt, följt av klassisk kvartersstad, sedan kom ingenting, ingenting och mer ingenting och efter det punkt- och lamellhus, loftgångshus etc. När det gäller flerbostadsbebyggelse är alltså den täta blandstaden överlägset mest attraktiv.

Skulle man endast bygga efter attraktivitet borde man alltså bygga villor och kvartersstad. Villor har man redan byggt massor av, hälften av landets befolkning bor i eget hus idag. Kvartersstad har man knappt byggt alls. Trots att kvartersstad är överlägset villamattor ekonomiskt, socialt och ekologiskt.

Personligen skulle jag gärna se fler empiriska undersökningar av bebyggelsestrukturens påverkan. Framför allt vore det intressant att se bebyggelsestrukturens effekt på prisvariationen inom varje kvarter, alltså mao dess påverkan på den sociala blandningen.

---

Senast ändrad 14 oktober 2008 14:55

Suveränt, Johannes (och Rådberg)!

Sen skulle man behöva kolla in hur populära villor skulle vara om de tvingades betala den groteskt överdimensionerade, skattesubventionerade infrastruktur sådana kräver. Men det är en annan fråga.

Inte konstigt att vi har så mycket villamattor då när alternativet är punkthus.

Hm, även isolerat från avstånd till stadscentrum och service? Mycket intressant, ty med den täta blandstaden blir det nämligen bättre service och den ligger oftast närmare stadscentrum. Lägg till dom variablerna (och tillgång till grönområden som faktiskt nyttjas av de närboende) så blir valet mellan stad och punkt/loftgångshus alltså rätt så självklart för de flesta. Om nu bara det fanns mer av det hundratusentals 08or vill ha...

Just ja, Rådbergs studie. Tyvärr verkar den inte finnas online.
Däremot apropå grönstruktur och gröntillgång finns den mycket intressanta
licentiatavhandlingen "Mer park i tätare stad" av Alexander Ståhle (2005) som ni kan hitta här:
http://www.spacescape.se/pdf/as_lic_thesis.pdf

Undersökningens resultat är väl ganska självklar egentligen; folk vill antingen bo i innerstan eller i villa. Om man frågar folk så är ju den ideala boendekarriären oftast: innerstan tills man får barn, sedan villa tills barnen flyttar ut och sedan innerstan igen.
De två extremerna är alltså det som efterfrågas, och inte varken-eller-halvmesyrer som lamellhus, punkthus etc.
Så givetvis bör det var dessa två typer av bebyggelse som vi bör satsa på, men då den stora bristen är den på innerstadsmiljö så är det den som bör prioriteras.

Sedan tycker jag att den mellanform mellan innerstad och villa som nästan helt saknas i Sverige är (riktiga) townhouses, som annars är vanliga i östra USA, England, Holland etc. Nya utvecklingsområden som ändå knappast lär få innerstadskaraktär/citypuls (Bromma flygfält, Åstafältet m fl) vore idealiskt att bebygga med tät townhousebebyggelse.

Bromma flygfält hör nog till det som skulle kunna bli innerstad med den inflyttning till Stockholm vi har idag, kombinerat med den efterfrågan på innerstad som finns bland dagens stockholmare.

Men hur är det med det som idag är villabebygelse, typ Ängby, Mälarhöjden eller Storängen? Skulle inte det kunna utvecklas till townhouseområden (vet inte riktigt vad detta innebär men jag kan föreställa mig - flervånings enfamiljshus som sitter ihop?).

Det kan ju bli en intressant lösning i gränslandet mellan staden och villaområdena. Man knyter ihop dem med townhouses istället för förortsbebyggelse. Det blir nog lite jobbigt att försöka bygga townhouses mitt i ett villaområde, men i gränslandet så. Ett perfekt alternativ till förortsområden, i alla fall!

Att bygga enligt småstadens stadsbyggnadsidé torde nog vara avsevärt populärare för de som vill ha lugn och ro och grönska, men inte bo i en villa. Den lugna småstaden istället för förorten. Järla Sjö är ju rätt populärt väl?

Här är en amerikansk undersökning som tar upp den här frågeställningen.
Där visar det sig att amerikanerna helst vill bo i småstäder men att det i praktiken är förortsborna som är mest nöjda med sina samhällen.
Går kanske inte att direktöversätta till svenska förhållanden men lite intressant ändå..

http://pewresearch.org/pubs/1134/content-in-ameri..

---

Senast ändrad 28 februari 2009 19:13

Jag tycker att det här säger det mesta, även om YIMBY (förutom Martin Nilsson) inte verkar acceptera detta. Det finns t o m en tråd om hur man ska dra stråk genom villaområden.

De tidiga trädgårdsstäderna som Äppelviken är förbundna med kollektivtrafik, har t ex fina radhus, blandad arkitektur mm. Det finns t o m en del bottenvåningsaffärer längs huvudstråket.

Nej, riv förorterna och bygg innerstaden utåt. Det finns tillräckligt med sug att bo centralt utan att påverka villaområdena.

Intressant vore också om folk vill bo i innerstaden eller blandstaden. I klartext: går det att bygga en blandstad som t o m YIMBYs mest hårdföra fanbärare skulle acceptera (jag tror inte att det är möjligt, dock) och lägga den tämlligen perifert; typ Skarpnäck (vi säger att områden är en gräsplätt idag). Undantagen torde vara Råsunda?

Skulle det då vara lika attraktivt som att bo i den expanderande innerstaden, som Liljeholmen, Norra station eller Söderstaden?

Viktigast är väl att alla områden som ligger vägg i vägg med (den expanderande) innerstaden blir en förlängning av innerstaden? Låt den svälla ut över punkthusområdena och låt villaborna njuta av sin tillvaro. Sist jag tittade var villorna i Råsunda och Duvbo mycket populära just för att de är stadsvillor. Liksom möjligen Enskede.

Mathias: I praktiken har vi en massa villaområden som blockerar innerstans växt utåt, och det är ett problem. Vad gör vi med dem? Det absolut bästa vore att låta stan växa utefter stråk som Nynäsvägen (blockeras av Gamla Enskede), Huddingevägen (blockeras av Enskedefältet) eller Gamla Värmdövägen (blockeras av Lillängen).

Ett annat problem som du inte tar hänsyn till är att det krävs en viss täthet och massa för att blandstad ska vara ekonomiskt möjligt. Detta är huvudtemat i Jane Jacobs' bok Amerikanska storstäders liv och förfall. Det går inte att dutta ut lite blandstadskvarter hur som helst, de måste hänga ihop och de måste rymma mycket folk - både per ytenhet och totalt.

Detta verkar svårt att lösa och jag är inte alls säker på hur man gör. Kanske genom att skapa regler som i sin tur skapar ett ekonomiskt tryck som gör det lönsamt för villaägare att sälja till byggmästare som bygger stad, i de lägen där detta är rimligt, typ Stora Essingen eller Enskede. Och som gör det lönsamt att komplettera dagens flerfamiljshusförorter.

Villaboende är, till skillnad från förortsboende, attraktivt. Det får vi aldrig glömma i diskussionerna. Det eftersökta är eget hus (villa eller radhus) eller tät blandstad. Mellantinget, förorten, vill däremot väldigt få ha. Ändå byggs det, och finns, en massa förort.
Vad gäller stråk så är stråk viktiga för att knyta samman en stad och där kan helt klart villaområden ibland vara ett problem. Men det är knappast realistiskt att expropriera människor från sina villor, så det är nog bara att gilla läget. Kanske man markpriser på sikt göra det intressant för en del villaägare att sälja på mer centrala lägen, men boende i villa lär vi alltid ha, även om områdena som är planerade utifrån bilism troligen kommer behöva planeras om till viss del (och inte med det sagt att de byggs om till blandstad bara för det, märk väl).



Absolut. Fast de flesta i sådana områden har ändå bil, eftersom tätheten är för låg för att kollektivtrafiken ska bli attraktiv. Men det är nog också något som inte går att göra så mycket åt i dagsläget. Det finns mer akuta frågor, som exempelvis hur vi hanterar nyproduktion.



Några förorter ska vi inte riva om det inte visar sig för dyrt att renovera husen. För att det ska bli en blandstad behöver bebyggelsens ålder vara blandad, så att olika människor med olika förutsättningar kan samsas i området, liksom olika verksamheter. Nybyggen är för dyra för många. Förorterna bör alltså bebyggelsekompletteras och omvandlas till blandstad.



Folk vill bo centralt. Centralitet är dock något som går att skapa genom fysisk planering.



Nej, det går inte, eftersom det blir en enklav. Flöden mellan stadsdelar är grundläggande i en fungerande blandstad. För att Skarpnäck ska börja fungera som det var tänkt behöver den alltså knytas samman med Bagarmossen, Pungpinan (underbart namn det) och Sköndal. Det fina i kråksången är att det också skulle gynna Bagarmossen, Sköndal och Pungpinan. Häri ligger mycket av problemen våra förorter har, eftersom det var en uttalad planeringsideologi att isolera dem från varandra när de byggdes och att dessa smala grönbarriärer idag frentetiskt försvaras av människor som i sin villfarelse tror att de gör en miljön en tjänst.
Den enda tjänsten de gör miljön är dock en björntjänst.



Råsunda lider av en del isolerings/barriäreffekter (jag har själv bott i Gamla Råsunda) men fungerar ändå ganska bra eftersom det ändå finns en del skapliga samband till omkringliggande områden, t.ex. Sundbyberg.



Så länge den nya stadsbebyggelsen är tillräckligt tät och geografiskt utbredd för att fungera på egen hand så absolut. Skarpnäck har för få människor och är för geografiskt isolerad, samt har en del fysiska fel i miljön, för att fungera som stad.



Jag är i allt väsentligt beredd att hålla med här. Jag drar gärna en o annan spårvägslinje genom villaområdena när förtätningen runt dem skapar underlag för sådana dock.
Men den som bor i ett relativt centralt beläget villaområde får nog framöver finna sig i att de kommer att omgärdas av stad. (Vilket inte alls behöver vara något negativt).

---

Senast ändrad 28 maj 2009 21:43

Min poäng, som jag tror att Anders förstod ovan, var att innerstaden ska växa "organiskt"; dvs från dess gränser. Likt Sjöstaden, Liljeholmen och Norra station/Solna. Därför undrar jag lite varför det klagas så friskt på områden som Filmstaden eller detta obstinata motstånd mot fina områden som t ex Äppelviken eller Enskede.

Att det sedan blir för lite stad eller för låg exploatering i områden som Kista, Ulriksdal osv är därför ett mindre problem därför att jag gissar (trådens ämne) att folk vill bo i villa eller i innerstad. Blandstaden per se, när den inte är sammanväxt med innerstaden, är intressant men aldrig lika attraktivt. Som de mindre enklaverna i Råsunda, Aspudden etc. Frågan man invånarna där gillar de just "småstadskänslan" (iaf i Råsunda) och "närheten till Stockholm".

Sist menade jag inte att man behöver "riva" förorten men förtäta den. Det kom en bra understreckare i SvD som visade hur hela expansionen fram till 2030 kan sek inom tunnelbanenätets förortsområden där befolkningstätheten bara är en fjärdedel mot innerstan.

Som sagt: folk vill bo i kvartersstad eller villa. Så bygg om förorterna, men det går alldeles utmärkt utan att riva eller förändra villaområdena. Eller för den delen stoppa områden som Silverdal eller Ulriksdal. De som flyttar dit hade knappast Odenplan eller Mariatorget som alternativ utan snarare Vallentuna.

Om jag uppfattar dig rätt menar vi ungefär samma sak. Bygg inte förort, bygg blandstad. Likaså att villaområdena inte är problem för detta. Där är vi helt överens.

Vad jag då menar är hur pass väl blandstaden fungerar om den inte sitter samman med den existerande innerstaden? Hur många skulle flytta från Södermalm till ett hyperexploaterat Kista eller Ulriksdal eller en skyskrapeklunga vid Globen?

Ich weiss nicht - men jag tror att historik, sekelskiftesbostäder osv garanterat höjer värdet av blandstaden. De egenskaper man inte kan trolla bort. Mycket av esset i klassen New York är trots allt "sekelskifte" enligt svenskt synsätt.

Ofta hör man folk som vill äta kakan och ha den. De vill handla i småbutiker men åker till Barkaby. Sen vill ha stadspuls men gärna bo vid en lugn återvändsgränd. Osv.

Här ser vi lite det omvända. De som gillar blandstaden bor innanför tullarna men ser gärna mer blandstad i Kista, Älvsjö, Ulriksdal osv.

hur många flyttar ut?

Mathias:

Jag tycker inte att villaområden är något jättestort problem om gatustrukturen kan infogas i en stadsstruktur. Det skulle fungera på många stället i Norra Ängby. Det skulle även funka i Gamla Enskede, Duvbo och Tureberg. Ser som sagt gärna att de infogas och att de villaägare, som så önskar, kan sälja sin tomt för högre bebyggelse. Då får man en direkt blandning av villor och traditionell stadsbebyggelse.

Men senare planerade villa-/radhusförorter (60-00-tal) såsom Viksjö eller Sätra är snarare väldigt hierarkiskt uppbyggda med stora trafikleder som förgrenas i mindre vägar och slutligen återvändsgränd. De är svåra att integrera och vi ska nog vara glada att den typen av villaområden generellt ligger en bit ut.

Frågan i forumet gick ut på om vi skulle bebygga naturområden med villamattor. Jag förstår inte varför sådant ska uppmuntras. Villamattor får vi vare sig vi vill eller inte. Stad, som vi har ont om, får vi inte om vi inte loggar för det. Vi har väl ingen brist på villor, eller?

Scaft-problemet kommer ju att hänga kvar länge: bostadsområden som ligger som bubblor utanpå den traditionella staden. Jag har för mig att övr 50% av Sveriges byggnation har byggts utifrån Scaft-principer, någon som kan bekräfta detta?

För några år sedan läse jag om en undersökning om just hur folk ville bo. På frågan om vad de önskade med sitt boende kom svar som möjlighet att odla, släppa ut barnen, bra dagis, nära till affären etc. När de sean skulle gå vidare och svara på hur detta kunde uppnås så svarade en majoritet villa/radhusbebyggelse, trots att de flesta av "önskemålen" som framkom kan uppfyllas i betydligt tätare strukturer.

@Linda

Det tragiska är ju att man än idag planerar nya bostadsområden helt enligt scaft-principer. Se t.ex. den hemska Kvibergsstaden i Göteborg, där "huvudgator" separeras från bebyggelse med parkeringsplatser och död yta:

http://gbg.yimby.se/2009/05/anti-stad-kviberg_686.html

Slutsatserna redovisas också i ett kapitel i "Tankar om förstadens framtid" (Larsson och Laurell (red.), Formas, Stockholm 2005) och i artikeln "Segregation och attraktivitet" i tidskriften Arkitektur 2/2006. Insändardebatt följde i 3/2006 och 4/2006.

Anders