Nimbyister använder gärna barn som slagträ mot nya stadskvarter. Man betraktar villa- och radhusförorter som en barnvänlig idyll, och stadskvarter som anpassade för ensamstående ungvuxna med enorm aptit för caffe latte.

Finns det något argument som en gång för alla tar kål på myten om att barn bara kan må bra om de växer upp i trädgårdsstäder?

Villaområden/radhusområden kan ju inte vara trygga när alla föräldrar vill ha ut blomlådor på gatorna för att telningarna ska kunna röra sig där . Detta är konstigt dels med tanke på den planering som försigår (hos tekniska sektorn med gator, inte planeringssektorn). I planerna brukar ofta vara specificerat bredd på gator (och avstånd mellan korsningar osv) men det är inte ofta teknisk förvaltning får gehör för sina kunskaper.

Iofs sker väldigt få olyckor längs dessa gator så,

Själv bodde jag i tät stadsmiljö fram till jag var 7 år och jag lever än ;)

Den här diskussionen gick för ett tag sig på Yimby Gbg. Det mest övertygande argument som fördes fram för villor för barnfamiljer var att med dagens planeringspraxis är det enda sättet att få många kvadratmeter någorlunda billigt. Fast det är ju snarast ett uttryck för dagens kraftiga subventioner av infrastruktur, och därmed kraftiga subventioner för villor (som behöver mycket infrastruktur), och knappast ett argument för byggsättet i sig.

Det bästa argumentet mot villor för barnfamiljer som jag hittills har hört framfördes på 70-talet av Inga-Lisa Sangregorio som hade sålt villan i Täby för att flytta till Kungsholmen just för barnens skull. Hon arbetade nämligen på Kungsholmen, och att föräldrarna bor nära arbetet ger dem mycket tid för barnen. Då kunde barnen rentav titta in till henne på jobbet om de behövde något.

En fördel är att barnen kan ta sig till fritidsaktiviteter på egen hand eftersom de aldrig behöver korsa några farliga vägar. En nackdel är att det är lite farligare att cykla i innerstan eftersom det ofta inte finns separerade cykelbanor. Jag fick inte cykla utan vuxet sällskap i stan när jag var liten. Men från elva-tolv års ålder går det ju bra att cykla om man håller sig till mindre gator och cykelbanor.

Kollektivtrafik är förmodligen det säkraste sättet för barn att ta sig fram: noll risk för olyckor och alltid många vuxna som har uppsikt över barnen.

Vad gäller cykling är lösningen naturligtvis att bygga cykelbanor, inte att tvinga ut alla utanför stan.

Vet inte om jag håller med om att cykelbanor är någon höjdare i dagens samhälle. Bilar står på dessa, personer går där osv. Inte direkt något toppförslag, men kanske det minst dåliga idag?

Den som bryter mot trafikregler ska lagföras. Cykelbanor är utmärkt och nödvändigt i städer och fungerar utmärkt på andra håll i världen (t.ex. Köpenhamn).

jag som inbiten cyklist i Stockholm föredrar dom cykelbanorna som är upphöjda från gatan, så länge gångarna respekterar dom är dom utmärkta!

kollar vi på odengatan där dom går utanför parkerade bilar längs vasagatan så föredrar jag mycket mer delen efter sveavägen mot valhallavägen som inte har några för då håller alla koll! annars skapar dom en falsk trygghet och blir nog farligare.

dom nya banorna på norra delen av valhallavägen är riktigt trevliga!

Först ett svar till er båda, det är inte förbjudet att vara gående på en cykelbana (hur tokigt det än låter).

Har inte så stora erfarenheter av att cykla i Stockholm, men det man sett av andra städer (Köpenhamn och Barcelona främst) så har dessa lyckats betydligt bättre. Samma sak med "studentstäderna" Lund och Umeå.

Finns mycket intressant som berör just cyklar i städer. Sen är det (som vanligt) intressant att diskutera planeringsparadigm för "villa/radhusområden", dvs alla vill ha blomlådor på "sina" gator, trots att den största delen av trafiken är intern (dvs boende i området). Vad har hänt med att prata med sina grannar?

Blev lite osammanhängande men hoppas att det gick fram ändå.

du har rätt och det är ett problem, det är därför dom riktigt avskilda cykelbanorna är bäst! (både från trafik och "gångare") annars cyklar jag faktiskt hellre i trafiken.

Jag kan inte prata för andra men personligen så ser jag det som barnvänligare att bo i stad än i villaförort.

1. Om man har eget hus så kommer man behöva spendera mycket tid och mycket pengar på att exempelvis hålla den yttre miljön fin. Det kan handla om att byta ytterplankor på huset var 10:e år eller måla om var 5-10:e år eller att se till att trädgården är fin varje dag/vecka. Detta är tid jag hellre spenderar med mina barn(när jag skaffar) med att exempelvis gå på museum, stadsvandra, etc.

2. Om man bor i tät kvartersstad så finns oftast innergårdar och om man har en aktiv Brf eller hyresgästsammanhållning så kan man anlägga gräsplätt och mycket mycket annat. Fördelen är att det blir en avgränsad och skyddad plats där barnen och deras eventuella vänner i samma fastighet (tänk på att det kan finnas 50+ lägenheter som har rätt till innergården)kan leka fritt men under uppsikt och skyddade från trafik.


Det beror helt på vad man är för typ av person och vad man har för förhoppningar för sina barn antar jag men jag vet i alla fall att jag vill att mina barn är sociala, världsvana och har god allmänbildning och jag tror att det blir enklare att lära barn om historia (exempelvis Stockholms historia) om man kan berätta om olika områden när man är där.

---

Senast ändrad 11 december 2009 15:23

Om man är en barnfamilj som vill ha mycket boyta för pengarna, och dessutom bo naturnära, så kan jag rekommendera miljonprogramsförorterna.

Jag har flera "etniskt svenska" vänner som bor där och trivs, enda problemet är väl egentligen att det finns fördomar mot "svenskar" som väljer att bo i miljonprogrammet.

I miljonprogrammet finns det tyvärr nästan bara 2-or och 3-or. Jag tror att de flesta barnfamiljer vill ha lite större än så. Huvudargumentet för föräldrar att bo i stad borde som nämnts tidigare vara att slippa pendlingen och därmed få mer tid för barnen.

Hammarby Sjöstad är exempel på en ny stadsdel som på kort tid har blivit väldigt populär bland barnfamiljer. Receptet där är bla. blandade lägenhetsstorlekar, många grönområden och lekplatser, lekplatser även på innergårdarna. Genomfartstrafiken samlad till vissa stråk, i övrigt återvändsgränder och gator för lokal trafik. Jag tror att de halvöppna innergårdarna gör det mer spännande för barn också.

Skrev ett inlägg om detta på gbg.yimby för en tid sedan. Det och därpå följande diskussion kan måhända vara av intresse.

Jag bor i villa, visserligen i ett tätt kvarter med flerbostadshus, parhus, villor och kombihus blandat,och väldigt nära centrum, jobb och station, men ändå en villa. I princip tycker jag inte att villa är ett måste, men när jag och min man fick barn ville vi ha ett ändrat boende. Det var dock inte en fråga om att det är snällare mot barn att bo i villa, utan om att vi inte hade vare sig balkong eller innergård och kände oss väldigt begränsade i att inte komma ut från lägenheten med barnvagnar och allt, men framför allt kvällstid när barnet gått och lagt sig kändes lägenheten som en burk. Så vi letade, och letade och försökte byta lägenheten, eller hitta en större lägenhet med balkong, terass eller åtminstone en utegård värd att vistas på, men till slut gav vi upp och köpte hus. Vi ser fördelar och nackdelar med huset jämfört med att bo i stan, men på det stora hela tror jag att det är stan som vinner.

@Linda: Så ni kanske försöker flytta till stan när era barn blir äldre?

@All: Om man inte har varken innergård eller andra mindre grönytor att vistas på så kan jag förstå att man flyttar till radhus, dock så skulle jag hellre flytta till hus med innergård.

Villa- eller radhusboende behöver inte betyda avlägsen villaförort. Här i Lund finns väldigt centralt belägna (äldre) villaområden.

Anders

Det finns villaområden i Stockholm med mycket goda förbindelser med innerstaden (Enskede, Alvik, Djursholm etc) men de kostar därefter. Det är bara ett fåtal som har råd att bo där.

---

Senast ändrad 18 december 2009 18:55

Det går liksom inte att komma ifrån att villor kräver mycket mer mark än andra byggsätt, och att det följaktligen blir väldigt lite personer per yta, och väldigt långa avstånd.

Stadens syfte är närhet till folk som har något att göra med. Gångavstånd helst. I en småstad funkar detta med villor, däremot inte i en storstad. I en storstad måste man bygga tätt för att slippa pendling. Och pendling kommer inte att fungera när oljetillgångarna minskar och priserna går upp.

Och dessutom vill ju vi i Yimby ha myllrande täta städer.