Utskrift från www.yimby.se
....

Ombyggnad planeras vid gallerian och Brunkebergstorg

Just nu pågår samråd om planerna för fastigheterna Trollhättan 29, 30, 31, 32 och 33 runt Brunkebergstorg och Hamngatan/Regeringsgatan.
Området föreslås få om- och tillbyggnader och Swedbankhuset omvandlas till hotell.



» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Miljöpartiet: Bygg på husen på Norrmalm

Miljöpartisten Nicke Grundberg i Norrmalms stadsdelsnämnd föreslår i en skrivelse till stadsdelsnämnden att det bör göras en inventering av vilka hus på Norrmalm som man kan bygga på med bostäder. Grundberg pekar i skrivelsen ut kvarteren mellan Sveavägen-Kungsgatan-Norrlandsgatan-Hamngatan samt kvarteren mellan Olof Palmes gata-Sveavägen-Klarabergsgatan-Vasagatan.

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Middag/öl på TGI Fridays i Kungsan på torsdag

Nu på torsdag den 26:e januari träffas vi för BIMBY (Beer In My Backyard) på T.G.I. Fridays i Kungsträdgården, på Hamngatan 19. Välkomna!

» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Ett Stockholm utan stadshuset och stadsbiblioteket?


Det Västra City Folkpartiet vill bevara

Folkpartiet Stockholm skriver i en artikel på Newsmill den 19 november om sin syn på Stockholms tillväxt och utveckling, med den ganska talande rubriken "Inga fler skyskrapor i City". Tyvärr säger Folkpartiet i princip inte någonting med sin artikel, och den väcker snarare fler frågor än den besvarar. Artikelförfattarna passar även på att kritisera den vikande respekt eller förtroende som vissa politiker har för stadsmuseets arbete med att k-märka byggnader och miljöer i Stockholm - Quis custodiet ipsos custodes?

Vi inom nätverket YIMBY delar inte denna syn på Stockholm.

Vad baserar Folkpartiet sitt ställningstagande på? De tar i sin artikel upp en del gamla och vid det här laget väldigt slitna argument, som rivningarna av de gamla Klarakvarteren för ett halvsekel sedan. Men vad har norrmalmsregleringen gemensamt med dagens förslag att förtäta och bygga igen en del luckor som finns i centrala Stockholm? Eller förslagen att ersätta en del av dagens mindre lyckade byggnader med någonting som fungerar bättre ihop med stadsbilden och ger ökade värden för staden? YIMBY har föreslagit en slags "byggväxling" som ger staden möjlighet att återställa en del av stadsbilden och framhäva det som återstår av Stockholms gamla kärna. Du kan läsa mer om det här.

Klara-rivningarna är en svår fråga. Främst för att den bild många har av den händelsen är ganska ensidig och onyanserad. Detta beror på att "rivningsraseriet" som argument har ägts av konservativa och reaktionära krafter som har valt att lyfta fram sin syn på norrmalmsregleringen som ett exempel på hur vår gamla stadskärna förstördes. I vissa aspekter har de rätt. Levande kvartersstad försvann i samband med rivningarna. Och levande kvartersstad är någonting som vi inom YIMBY förespråkar.

Samtidigt utelämnar de konservativa krafterna vissa detaljer, som skulle göra det lättare att förstå drivkrafterna bakom norrmalmsregleringen. Då är det svårt att bilda sig en uppfattning om man inte själv har upplevt gamla Klara, vilket väldigt få av dagens stockholmare ärligt kan säga att de har gjort.

Ett argument som kan nyansera bilden av norrmalmsregleringen är att det var ett socialt projekt, med målsättningen att få bukt med problemen i stadsdelen. Många av människorna bodde hopträngda i små lägenheter utan rinnande vatten och var hänvisade till utedass på gården. Fattigdomen var utbredd, och det var vanligt med sjukdomar som berodde på sanitära olägenheter. I Gamla Klara fanns slum där ohälsa och kriminalitet frodades.

Att förbättra situationen för dessa människor krävde någonting radikalt. Att modernisera hela stadsdelen var inte genomförbart, utan det krävdes nya bostäder eftersom invånarna helt enkelt inte fick plats. En stor del av dem hade alltså tvingats att flytta även om alla hus fått stå kvar. Tyvärr genomfördes detta projekt utan någon som helst finess eller respekt för stadens kvaliteter. Man rev mer än vad som var nödvändigt, och byggde som ersättning isolerade förortsenklaver långt utanför staden. Den levande innerstaden ersattes med sovstäder.

Folkpartiet förespråkar omedvetet en liknande utveckling genom att kräva stopp för en hög exploateringsgrad i centrala Stockholm. Problemet är i den här frågan att Edholm, Gundar och Sjöstedt i grund och botten menar väl, och vill slippa se en upprepning av 1900-talets misstag. Det vill vi nog alla. Men deras idéer kan mycket väl få sådana konsekvenser, eftersom vi genom en ogenomtänkt och restriktiv bostadspolitik riskerar att skapa nya problemområden. Det är en fråga som man inom folkpartiets ledning måste reflektera över.


Det Västra City YIMBY vill se

Bland de argument som är mindre relevanta är ledartrojkans uttalade mål att värna stadens visuella identitet. Där hittar vi samtidigt Folkpartiets huvudargument mot skyskrapor i City. Premissen för detta ställningstagande är att stadsbilden är bra som den är, och därför ska ingenting som kan förändra den få byggas.

Hur staden hade sett ut idag om man resonerat så under tidigare sekler?

Det finns många exempel på byggnader som var kontroversiella när de byggdes, men som idag är en så naturlig del av stadsbilden att inte ens den mest reaktionära nostalgiker skulle drömma om att "återställa" den till sitt tidigare utseende. Stadshuset är ett exempel på en sådan byggnad. Även stadsbiblioteket var på sin tid ett omdebatterat projekt. Söker vi oss utanför Stockholm har vi ett bra exempel i Eiffeltornet i Paris.

Kan du tänka dig ett Stockholm utan sitt stadshus, eller ett Paris utan Eiffeltornet? I båda fallen talar vi om byggnader som är ikoniska för de städer de står i. Säg "Stockholm" och många tänker på just stadshuset med sitt karakteristiska höga torn och röda tegel. "Paris" är för de flesta synonymt med Eiffeltornet. Detta gäller även byggnader som Globen, Söder Torn och S:t Eriks torn, som alla kritiserades och bespottades innan de byggdes. Nu är de en naturlig del av stadsbilden. Eller gjorde vi fel som byggde dem? Är det kanske i första hand en fråga om mentalitet, snarare än byggena i sig?

Folkpartiet anser också att det är ett problem att politiker börjar "tappa respekten" för stadsmuseets k-märkning av byggnader och miljöer i Stockholm, och menar att man som politiker inte ska ifrågasätta stadsmuseets kompetens. Är det inte snarare tvärtom, att man som politiker måste göra avvägningar mellan olika intressen? Stadsmuseet är part i den här frågan, och fokuserar ensidigt på just arbetet med att skydda olika kulturmiljöer, det är ju deras jobb! Quis custodiet ipsos custodes – vem övervakar övervakaren, eller vem vaktar väktaren? En fråga som går ända tillbaka till antiken. Stadsmuseets tjänstemän är till skillnad från stadens politiker inte demokratiskt tillsatta, och därför måste deras arbete få granskas och ifrågasättas, annars är det fråga om tjänstemannastyre.

Inom Folkpartiet måste man inse att vi inte kan ge en enskild part i frågan fritt spelrum och sedan tvinga alla andra att rätta sig efter det. Företräder Folkpartiet stadens invånare i den här frågan? Eller har man valt att rätta sig efter önskemålen hos olika konservativa intressegrupper som utgår från sina egna önskemål och värderingar utan hänsyn till stadens behov av att få växa och utvecklas? Och ställde sig inte Folkpartiet bakom planerna på att riva stadsbibliotekets annex för att ge plats för Delphinium? Eller planerna på att riva Aspuddsbadet?

Stadens framtid är en fråga som tillhör alla Stockholmare. Inte bara tjänstemännen på stadsmuseet, eller debattörer och intressegrupper som skönhetsrådet, YIMBY eller Samfundet S:t Erik. Och eftersom det angår oss alla kan vi inte leta oss fördärvade efter lösningar som gör alla lika nöjda, vilket Folkpartiet tycks vara ute efter. Det är dömt att misslyckas, eftersom det leder till att ingen blir nöjd. Vi måste ta hänsyn till att det finns olika önskemål, och acceptera att det i en växande storstad byggs sådant som vissa stör sig på, medan andra uppskattar det. En levande stad behöver kontraster.

Ingen har föreslagit att vi ska riva stadens äldre bebyggelse för att ge plats åt le Corbusierska monsterskapelser i gråbetong. Vi kan bygga högt i City, om det finns skäl för det. Varje projekt är individuellt och därför är sammanhanget och gestaltningen av det nya Stockholm viktig. Att däremot bara säga "nej" leder ingenstans. Även om man som Folkpartiet försökt att linda in sitt kategoriska nej för att ge sken av att vara för en utveckling av staden. För det precis det de gör genom att säga att de vill utveckla staden till en internationell storstad, samtidigt som utseendet inte får förändras.

Skönhet är nämligen någonting subjektivt.

Artikeln är också publicerad på Newsmill.

YIMBY lämnar in yttrande om Västra City

 

YIMBY ställer sig mycket positiva till planerna att däcka över spårområdet i city och läka samman det stora väg- och spårsår som idag dominerar mellan city och Kungsholmen. Projektet är en historisk möjlighet att tillskapa nya och eftersökta stadsmiljöer mitt i centrala Stockholm i ett område som idag i många delar är både otryggt och oattraktivt trots sitt oslagbara läge. YIMBY ställer sig positiva till en hög exploateringsgrad i området, framförallt på grund av dess centrala läge med oslagbar tillgång till kollektivtrafik, men också för att platsen rent visuellt med fördel kan markeras som Stockholms absoluta centrum.

Under många decennier har vi låtit vår stad sprida ut sig över allt större områden. Det är delvis därför vi idag har den trafikstörda plats som Västra City är. Nu har pendeln vänt och vi börjar bygga tätare igen. Västra City är en ny epok i stadens utveckling som bör ges en skala som stämmer överens med den europeiska storstad som Stockholm idag är på väg att bli. De miljömässiga fördelarna med att förtäta på denna Sveriges mest centrala plats är svårslagbara. Härifrån kan man nå hela Stockholm, och Sverige, med kollektivtrafik.

Yttrandet koncentrerar sig i huvudsak till det aktuella planområdet, men omnämner också vissa åtgärder utanför det avgränsade området för detta plansamråd.

Det är glädjande att se en förståelse för att byggnader i en stad kan tillåtas bli förhållandevis höga även om gatan är relativt smal. Det skapar ofta en mer intim och trivsam stadsmiljö med lägre hastigheter som är att föredra framför breda gator med låga hus.
Det är glädjande att se en förståelse för att byggnader i en stad kan tillåtas bli förhållandevis höga även om gatan är relativt smal. Det skapar ofta en mer intim och trivsam stadsmiljö med lägre hastigheter som är att föredra framför breda gator med låga hus.
 


» Klicka här för att läsa resten av inlägget

Staffan Björkman på DN Kultur: Dags att göra upp med Stockholmsnostalgin

Staffan Björkman skriver på DN:s kulturdebatt om Anders Wahlgrens dokumentär från 1992, "Staden i mitt hjärta" (finns tyvärr inte online men gick nyligen i repris på SVT) som handlar om klararivningarna och det som blev resultatet av dessa.

Staden i mitt hjärta är en dokumentär som nog hos de flesta som ser den ger upphov till både förfäran och ledsamhet över de många arkitekturskatter som försvann när Norrmalmsregleringen drevs igenom. Levande stadsgator ersattes av parkeringshus och kontorshus med tillstängda bottenplan. Dokumentären är en nedstämd, nostalgisk och romantiserad tillbakablick på det Stockholm som en gång var.

Staffan Björkman skriver:

Nu ryser jag när jag hör Wahlgren tala om ”fula sextiotalsbunkrar, hus som knappast kommer att gå till arkitekturhistorien” – som baksidan på Kulturhuset, en i mina ögon unik plats. Också det nya Riksbankshuset är i mina ögon vackrare än det gamla Telegrafhuset. ”Varför inte riva nuvarande Regeringsgatan och bygga upp den igen som den såg ut förut?” föreslår Wahlgren och hänvisar till Warszawa efter kriget. [...]

Varje gång filmen växlar från ”då” till ”nu” växlar också vädret: sol på det gamla, grå moln över det nya. Ett talande undantag: när bilden växlar från de Sagerska husen till dess ersättare PK-huset, skiner solen och löven vajar. Wahlgrens lakoniskt nedlåtande kommentar om ”ännu ett bankpalats” framstår som vek mot den chockrosa prakten. Att Wahlgren genast växlar till nästa ”bevis”, hotell Anglais vid Stureplan, känns misstänkt; efter att han visat det ”vackra, gamla hotell Anglais” säger han att ”det nya hotellet är så fult att det är inget att visa”. Nya Anglais är förstås en lika vacker byggnad. Men det får vi inte avgöra själva.



Att nya Anglais skulle vara lika vackert som gamla är kanske inte fullt lika självklart som Björkman vill påskina, och de flesta borde kunna vara överens om att det var synd att så många historiska och vackra byggnader revs. Men samtidigt har Björkman rätt i att ett nostalgiskt återskapande av gamla klara knappast är en bra väg framåt.

Mycket har förstås hänt sedan filmen gjordes. Lokal politik har arbetat för att förbättra staden. P-huset Elefanten, hatsymbolen för 60-talets citybygge, är borta. Men även annat har förändrats. Gallerian var ända tills för bara fem år sedan en plats för den som längtade efter ett sjabbigt sjuttiotalsförortscentrum, men är nu rätt vacker med många fik – en levande miljö.


Och här träffar Björkman helt rätt. Vägen framåt för city är just att bit för bit styra upp de misstag som gjordes, inte att göra om misstaget en gång till genom att återigen riva bort hela stadsdelar.

Tyvärr har klararivningarna under lång tid paradoxalt nog stoppat just denna nödvändiga utveckling. Ombyggnader, rivningar och nybyggen har varit så känsligt att staden har varit låst i ett vacuum i flera decennier.

Det börjar dock så smått att skönjas en ljusning och vi i YIMBY ser hoppfullt på framtiden för City.
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 6230 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

@yimbysthlm på Twitter