Skönhetsrådet knappast nyckeln till stadens skönhet

Svenska dagbladet hade för ett par dagar sedan en artikel med Martin Rörby från skönhetsrådet. Rubriken till artikeln har SvD satt till "Nyckeln till stadens skönhet", något som torde vara ytterst tveksamt.

Svenskan beskriver Rörby som "allmänhetens förlängda arm" vilket väl får ses som en rätt märklig beskrivning av verkligheten. Skönhetsrådet är ingen demokratiskt tillsatt sammanslutning. Rådet består av en liten grupp av "proffstyckare" som anses ha en bättre koll på vad som är "vackert" än andra Stockholmare. Ett slags elitistiskt kulturråd för arkitektur som består av 16 personer och som remissinstans har en mycket stor makt över arkitekturen i miljonstaden Stockholm. Vad är det som säger att skönhetsrådets åsikter om vad som är vackert är viktigare än andra Stockholmare? I många undersökningar och i bostadspriserna kan vi tydligt se att Stockholmarna vill bo i den täta och urbana kvartersstaden, men skönhetsrådet agerar bromskloss mot detta. På vilket sätt gagnar det Stockholm?

Vilka åsikter måste man ha för att passa in i skönhetsrådet?

Vad är skönhet? Vari ligger nyttan av att låta ett litet elitistiskt råd sätta sig över Stockholmarnas åsikter i frågan om vad som är vackert och vad som inte är det? På vilket sätt kan skönhetsrådet ha lyckats med att skapa skönhet när Stockholm fortsätter på den inslagna vägen med "sprawl" och ineffektiva och miljömässigt olämpliga glesa bostadsområden med den allenarådande nyfunkisen som arkitektoniskt monopol?

Bör Stockholms utveckling baseras kring en liten odemokratisk grupp av proffstyckare? Borde vi inte istället börja fråga Stockholmarna hur de vill bo och vilken stad de vill ha? Om Stockholm skall kunna utvecklas till en dynamisk och pulserande storstad måste vi få bort elitismen och toppstyrningen kring Stockholms utveckling och istället låta staden utvecklas på egen hand utifrån behoven hos de människor som bor och arbetar här.

Martin Rörby säger i artikeln:
"- En stad måste kunna förnyas, men samtidigt måste man ha insikt nog att inte riva de hus som man borde låta stå, säger han."

Detta är ett vanligt argument men i grunden felaktigt. Stockholms förnyelse handlar inte om att riva det som finns. Stockholms förnyelse handlar om att våga blanda och bygga nytt och bra när man bygger nytt. Att utnyttja marken effektivt och att bygga sådant som folk vill bo i. Den krampartade bilden av anpassning till omkringliggande bebyggelse måste vi våga släppa. En stad kan aldrig bli spännande och dynamisk så länge allt måste vara likadant som det som redan finns.

Att svenska dagbladet kallar Rörby för "den nya generationen Stockholmare" trots att han är 43 år gammal är också ett intressant ordval. Om Rörby med sina 43 år tillhör den nya generationen i skönhetsrådet, hur ser då resten ut? Varför inte lyssna mer på yngre människor, de som faktiskt kommer att flytta in i de byggprojekt som man idag planerar?

Skönhetsrådet heter egentligen "rådet till skydd för Stockholms skönhet" och det säger egentligen mer om rådet. Skydd. Man skall skydda staden från nya intryck och nya idéer. Det som en gång var är automatiskt bättre än det som vi bygger idag. Vår bästa tid ligger tydligen bakom oss.

Rådet tillkom redan efter rivningarna vid förra sekelskiftet med syftet att skydda gammal och bevaransvärd bebyggelse. Idag är detta inte längre ett problem. Det råder en bred koncensus om att den klassiska stenstaden med sina vackra byggnader är mycket bevarandevärd och skönhetsrådet har utifrån sitt ursprungliga uppdrag därför spelat ut sin roll. Idag är man mer av en bromskloss som hindrar stadens fortsatta utveckling och förädling och frågan man måste ställa sig är om det egentligen längre behövs?

Andra som har bloggat angående artikeln:
Det är dags att lägga ner Skönhetsrådet
Öppet brev till skönhetsrådet