Svenska dagbladet slår till igen

Svenska dagbladet fortsätter sin outtröttliga tirad av utvecklingsfientliga inlägg.

Det börjar bli ganska uppenbart vilken åsikt Svenska dagbladets ledarredaktion har i frågan då man till dags dato, trots detta formliga batteri av oftast grovt felaktiga inlägg endast har släppt in ett inlägg som är positiv till en ordentlig förtätning av staden, och det skrivet i form av en direkt replik från Mikael Söderlund på kritik han fått.

Kanske vore det läge för Svenska Dagbladet att nyansera sig en aning?

Hursom, vidare till dagens inlägg av Svenska Dagbladets arkitekturskribent Ola Andersson.

Återigen dyker argumentet att skyskrapor är oförenligt med tät stad upp. Det är ju, som vi redan påpekat ett ganska magstarkt påstående då det bevisligen finns många täta och höga städer världen runt. Argumentera kan man naturligtvis göra men det blir ändå lite som att slåss med väderkvarnar när man tar en utgångspunkt ur en argumentationslinje som man bara behöver åka till valfri storstad för att motbevisa. Bara för att man påstår något tillräckligt många gånger blir det inte sant.

Ola skriver:
"Av reaktionerna att döma skulle man kunna tro att skyskrapor är något nytt i Stockholm, men så är det inte. Höghusen på Danviksklippan 1943 startade en våg av höghusbyggande som kulminerade runt 1960."

Det här är Olas skyskrapor vid Danvikstull:



Och så hade den så kallade debatten glidit ner på en om möjligt än mer infantil nivå.

"Minst ett dussin höghus byggdes i innerstaden och för förorten blev de ett kännetecken."

Höghus kan några av dem kanske kallas med lite god vilja. Vad det har med dagens idéer om skyskrapor att göra framgår dock inte. Snarare är det ett illa dolt försök att försöka skylla förortens problem på hushöjden när det i själva verket är stadsplaneringen som inte fungerar. Att Ola, i egenskap av arkitekt, inte har förstått denna koppling är ganska märkligt.

"Det är 50- och 60-talen som är höghusets och skyskrapans glansperiod i Stockholm."

Stockholm har en skyskrapa och den är med sina 32 våninger ett gränsfall. Den stod klar 2002 och heter Kista Science Tower. Byggnaden har för övrigt betytt mycket för området som fått en välbehövlig vitalisering och byggnaden har också gett mersmak.

Ola fortsätter naturligtvis med att dra upp kortet med klararivningarna. Ledsen Ola men det kortet är utspelat nu. Det är över 40 år sedan. Stockholm har stått still i över 40 år. Det räcker nu. Vi köper det inte längre. En liten kulturelit som krampaktigt håller kvar vid dåtiden har inte längre något stöd bland medborgarna.



Ola fortsätter med att försöka göra en demokratifråga av tankarna om skyskrapor. Men om det är demokrati Ola oroar sig för så dyker det upp ett problem. Stockholmarna vill nämligen ha skyskrapor.

Det är uppenbart att medborgarna är ordentligt trötta på den elitistiska attityden hos ett fåtal proffstyckare.

Jag besökte idag en bostadspolitisk debatt mellan Veronica Palm(s) och Magnus Andersson(cuf). Kvällens absolut största jubel, som nästan fick taket att lyfta sig, var när debattens moderator frågade om det inte var dags att bygga några ordentliga skyskrapor i Stockholm.
Stockholmarna är trötta på att bli behandlade som ett museum.

Ola prisar ett uttalande från Mikael Söderlund som ett positivt tecken, nämligen att han vill lämna den glesa stadens planering. I samma andetag kritiserar han att en plan på nästan 3000 småhus inte har genomförts. Argumentationen är minst sagt spretig.

"Problemet är inte bara att skyskraporna stjäl uppmärksamheten från de goda idéerna"

Skyskrapor är en god idé. Bland flera. Får man bara ha en god idé i taget? Yimby klarar av att förena flera idéer på samma gång, då klarar nog också stadsplanerarna av att göra det.

"Att åstadkomma en tät stad inom den stadsfientliga svenska lagstiftningens ramar är tillräckligt svårt med normala hushöjder"

Och det är ett argument mot skyskrapor för att? Lagstiftning kan som bekant ändras, och är också något som Yimby efterlyser. Stadsplaneringslagstiftningen är idag uttalat stadsfientlig, trots att den typen av boende är en av de populäraste boendeformerna. Att en lagändring måste till är uppenbart. Det är inte byråkrater som skall bestämma hur vi vill bo, det skall vi göra själva.

"Skyskrapors krav på trafik, parkering, inlastning och svängrum gör att de knappast ens på Manhattan fungerar i en tät stad."

Manhattan är en urban smältdegel. En fantastisk och pulserande storstad med ett otroligt utbud. Staden fungerar alldeles utmärkt. Att som Ola helt fräckt påstå att den inte gör det är synnerligen märkligt. New York är en av Sveriges populäraste resmål, så något måste det uppenbarligen vara som lockar.

Och så dyker naturligtvis de heliga parkeringarna upp. I en storstad åker man inte bil. 75% av Manhattans invånare äger inte ens en bil. Detta i ett land där normalt sett 90% av befolkningen åker bil till jobbet.

Ola kritiserar stadsbyggandet som skedde på 50- och 60-talet. Och där lär ju inte många säga emot.
Men. Ola är ju arkitekt. Hur vill han då bygga Stockholm? Jag gjorde lite research och fann en områdesskiss på kvarteret Baltic i Mariehäll som han varit med och tagit fram:



Notera speciellt den 100-procentiga frånvaron av slutna kvarter. Notera de stora sammanhängande huskropparna. Notera den formliga väggen i vänsterkant ut mot en stor parkeringsplats.
Mer 60-tal än så här blir det inte.