Dagens nyheter tar upp spårbråket

Det skrivs en hel del i pressen om att Stockholm inte har tillräckliga visioner vad gäller infrastruktur och hållbar ekonomisk utveckling. Läste senast i dagens Metro att Madrid i Spanien har en enorm utveckling och att det sattsas enorma mängder kapital i olika projekt. Madrid har idag världens tredje största t-banenät (enl.artikelförfattaren).

Jag blir mycket fundersam när debatten handlar om spårvagnslinjer i centrala Stockholm i stället för en utbyggnad av t-banan i stället. Spårvagnar må vara hur pittoreska som helst i stadsmiljön men kapacitetsmässigt går det inte att jämföra med t-bana.

Varför inte bygga en t-banering runt cetrala staden och dra nya sträckningar ut till förorterna? Detta i stället för spårvagnar som måste trängas med övrig trafik och som tyvärr dras runt olika hinder i gatumiljön i stället för som t-bana, sprängs fram kortast väg.

Det är mycket mer kostsamt att bygga t-bana men det är väl för en långsiktig planering infrastruktur planeras? Låt oss i Stockholm slippa en utbyggnad av infrastrukturen som påminner om utbyggnader av vägar där det börjas med att bredda en väg för att några år senare sätta upp mitträcken för att tillslut bli motorväg. Tillåt olika finansieringsmöjligheter och bygg ordentligt från början!

Jag blir däremot glad när jag vid flera tillfällen läser i dagspressen att Kristina Axén Olin och Mikael Söderlund talar varmt om stadens utveckling. Hoppas bara att det blir något av det också!

Skulle det inte vara coolt att bygga nån typ av monorail en bit över marken och öppna upp för en ytterligare gatunivå på broar?

Richard Ahlsröd: att Madrid kunnat bygga som man gjort beror på stort EU-stöd från EUs nettobetalare - inte minst Sverige. Våra infrastrukturpengar har m a o gått till att ge Spanien en ny infrastruktur samtidigt som vår egen stagnerar...

Funderar lite grand på vem ni som skriver här anser ska betala en utbyggnad av tunnelbanan, spårvägsnätet?

Ville bara provocera lite eftersom son utomsocknes kan man ibland få uppfattningen om att stockholmare sätter likamedtecken mellan statens pengar och kommunens/länets pengar. Som ni kanske vet är jag från Göteborg och har även här ett antal gånger gett utlopp för min frustration över hur urusel kollektivtrafiken är här kontra Stockholm. Jag har ändå bott fem år i Stockholm mellan 98-03 och kan därför jämföra. Här nere har vi nästan slutat att räkna med statliga pengar till utbyggda spårnät.

Jag har inte varit i Madrid men känner att jag vill dit. Deras politiker verkar ha fattat en del av hur saker och ting hänger ihop. Detta bör vi ha som föredöme i Stockholm.

Leonardo, jag har skrivit det förut här, självklart tillför ni en större del till BNPn än vad befolkningens del är, ni är ju huvudstaden och som sådan lever ni i en viss symbios med staten. Tänk dig hur många karriärvägar det finns i Stockholm som bara finns i huvudstäder, andelen statliga jobb t ex i Stockholm är oerhört mycket större än vad er befolkning är, era spårbundna infrastruktur (som denna tråd tar upp) är så fantastisk i jämförelse med Göteborgs (som kanske är den enda regionen som man kan någorlunda jämföra med), andelen kulturella pengar som överöses Stockholm är enorm bara för att man anser det vara av nationellt intresse. Ca 60 muséer i Stockholm får statliga anslag, i Göteborg 7. Göteborgsoperan har betydligt mer publik än Kungliga Operan men får en fjuttsumma av staten jämfört med nationalscenen i Stockholm. Dom här exemplen kan göra hur många som helst. Ni har TV1, TV2 och TV4 trots att man sa att TV4, när den startades, inte skulle läggas i Stockholm. Hur blir mediarapporteringen då, den blir naturligvis utifrån ett Stockholmsperspektiv, kommer man från Stockholm och bor där tänker man inte på sånt, man tar det för givet.

Den Robin-Hood skatt som ni betalar är en struntsumma i förhållande till de pengar som genereras bara för att staten och Stockholm lever i en sorts symbios men lite rättvisa skipas i alla fall.

I Storgöteborg bor ca 10 % av Sveriges befolkning och ökar med ca 8-9000 årligen, egentligen är det mer imponerande än att Stockholms län ökar med det dubbla. Vår region är fortfarande väldigt beroende av några enskilda sektorer inom samhället och har ingen kudde i form av massa statliga verk och myndigheter. Staten har dessutom alltid låtit Göteborg fått klara sig själv och det har väl funkat så länge som Volvo funkat. Under varvskrisen på 70-talet kunde man tänkt sig att ett antal statliga verk kunde lagts här eftersom ca 25000 pers blev av med sina jobb på kort tid men icke. Göteborg har väldigt bra högskolor så brist på kunnande finns det inte tyvärr blir dock Stockholms mediarapportering över Göteborg ofta lite Kal och Adaaktig vilket gör att göteborgaren uppfattas som lite korkad. Egentligen är det bara ytterligare ett skäl till att inte alla rikskanaler bör ligga på ett och samma ställe.

Min poäng med att nämna Robin Hood-skatten är att rätt ofta tar stockholmare upp den i olika sammanhang som väldigt orättvis men glömmer/förstår inte hur mycket gratis Stockholm har utav att staten är lokaliserad i stan.

Det är för övriga Sverige lite tröttsamt att höra fraser som "Stockholm är Sveriges lok", "Stockholm bidrar med si o så mycket" när det är självklart liksom.

Fan, skicka över 25-30000 statliga jobb hit till Göteborg så skulle proportionerna bli lite mer i förhållande till befolkningen, Göteborg hade blivit mindre Volvoberoende, dessutom skulle Stockholm stagnera rätt rejält och behovet av ny infrastruktur hade försvunnit. Eller hehehe?

Mhean: håller med dig. Det är så tajtigt att höra, stockholm är svetiges si och stockholm är sveriges så, tillväxt, motor, lok bla bla... Det finns historiska förklaringar till att Stockholm är sveriges makt, finans och politiska centrum. Mén rent geografiskt så vore ju Malmö eller Göteborg ett bättre lämpat centrum i förhållande till kontinenten. Men å andra sidan, Sverige är ett avlångt land och en huvudstad så långt söderut skulle missgynna den norra delen. Men å tredje sidan så talar man (?) norrut om att bilda ett nytt land: nordkalotten som sträcker sig över norge, sverige, finland och ryssland. Och, (som ett stickspår i spårvägsdebatten...) kan jag tänka att det skulle bli ett bättre land för invånarna i norr jämfört med hur det är nu.

Mhean: Visserligen bidrar Stockholm med 40% och vi bor ju i ett någorlunda solidariskt samhälle där behoven till störst del ska styra vart statens utgifter går. Det som upprör mest för stockholmare är alltså INTE att långt mindre än 40% av statens investeringar hamnar i Stockholm. Däremot är det frustrerande att av statens infrastrukturinvesteringar går betydlig mindre del än de 21,22% som är Storstockholm befolkningsandel av Sveriges befolkning (enl SCB dec 2007). På något sätt har man från centralt håll ansett att storstadsbor inte har samma behov av att transportera sig som folk i glesbygd (vilket ju är rent nonsens, man går ju inte till jobbet resvägen är 10-20 km, vilket är ganska vanligt i Stockholm).

Sedan har vi problematiken med Göteborg. Jag ser ingen motsättning mellan bra infrastruktur i både Stockholm och i Göteborg. Göteborg är i dagsläget alldeles för bilanpassat med fina motorvägar men dålig kollektivtrafik. Detta har lett till ett ourbant Göteborg. Malmö är en betydligt mindre stad men känns ungefär lika stor som Göteborg, tack vare en mer urban stadstruktur. Göteborg skulle (i likhet med Stockholm) må bra av en YIMBY-grupp, som satte lite press på politikerna att planera för mer urbanitet och bättre kollektivtrafik.

Dr Evil: Detta hör visserligen verkligen inte till debatten i denna tråd, men jag undrar varifrån du fått följande information ifrån: "Men å tredje sidan så talar man (?) norrut om att bilda ett nytt land: nordkalotten som sträcker sig över norge, sverige, finland och ryssland."

Vilka vill bilda nytt land? Samerna? Skulle vara intressant att veta hur det skulle gå om de utropade självständighet med tanke på att en del av området ingår i Ryssland.

Niklas, om alla kommuner fick statliga pengar strikt efter befolkningssiffrorna så skulle inte Sveriges stora städer sitta ihop. Så fort du kommer ut i glesbygdskommunerna så skulle järnvägen och landsvägarna hålla 50-talsstandard.

Lasse: Naturligtvis bör man ha i åtanke att man bygger infrastruktur lokalt, regionalt och nationellt. Det jag menade med de 21,22 procenten var att långt ifrån så mycket infrastruktur kommer Stockholmarna till godo överhuvudtaget. Det är provocerande att mil efter mil kunna åka på breda motortrafikleder i Norrland utan att möta en enda bil, medan man i Stockholma sitter fast i köer på motorleder som går rakt igenom stadskärnan. Det är provocerande att rikspolitiker utan att reflektera slänger ut en massa pengar på byggandet av en (norr)botniabana, medan det krävs år av övertalning för att de ska satsa något på spårutbyggnad där det behövs allra mest, dvs där det bor mest människor. Som jämförelse kan nämnas att botnabanan + norrbotnabanan är 46 mil lång och trafikerar ett område med en befolkning på runt 0,56 miljoner (räknat på hela kommuner, ungefärliga siffror enligt wikipedia)
Västra stambanan (Stockholm Göteborg): 45 mil, befolkning: 3,0 miljoner
Västkustbanan (Göteborg Malmö): 29 mil, befolkning: 1,9 miljoner.
Södra Stambanan (i stor sett Stockhom Malmö) drygt 60 mil, befolkning 3,2 miljoner
Varför prioriteras inte de mest befolkade områdena vad gäller spåvägssatsningar är för mig en gåta. Det är som att slänga pengar i sjön.


Mhean: Om du är engagerad i Göteborg och dess utveckling föreslår jag att du startar en YIMBY-grupp där. Göteborg skulle må bra av att ta steget från provinsiell stor småstad till internationell storstad (vilket Malmö redan har börjat med), det krävs bara lite visioner (statliga verk och myndigheter spelar mindre roll i sammanhanget).

Läs deras blogg: http://www.chamber.se/se/naringsplitik/kommentarer/det..

= De som inte accepterar deras bild av "verkligheten" avfärdas och körs över i bästa "besser-wisser"-stil och några intryck av EU har de inte tagit utan det är "Tunnelbaneplan för Storstockholm 1965" och dess ideologi som fortsatt råder efter 42 år! Nu har de öppnat en blogg för debatt men de vill inte ha något mothugg och de svarar inte på frågor så de ångrar säkert den "öppenheten" nu.

Jag är övertygad om att deras Putin-attityd inte hjälper vare sig stockholmarna i allmänhet eller och dess kollektivresenärer i synnerhet med detta stöddiga och isolationistiska synsätt och debatteknik efter att ha blivit utskälld efter noter per telefon av dem för att vara "drömmare" och i nästa sekund heter det att "C-förlängningen kostar 2 miljarder" vilket är en megalögn, -"smooth move" HK!

Niklas: har inte sett din fråga förrän idag.
Ja, det var några år sedan och vem eller vilka vet jag inte, men jag tror att idén kom från Norge eller Finland och presenterades i samenyheterna någon gång. Samtliga länders norra delar ligger ju långt från sin huvudstad med allt vad det innebär. Det finns ett par stora städer där: haparanda och murmansk och så har man havskontakt via norge. För invånvarna där tror jag att det skulle bli något positivt. Men nivån på idén är nog mer ett önsketänkande. Men intressant icke desto mindre.

Så här skriver HK: "en vi tycker att just Hamngatan är en illa vald plats för en spårvagn. Dessutom finns det betydligt viktigare projekt inom kollektivtrafik att satsa på, som tex en tunnelbana till Nacka"

Det är oerhört intressant hur olika man kan se på saker och ting. Jag tycker Hamngatan är en av de bästa platserna i Stockholm stad för spårvagn. Att förlänga spårvagnen från centralen ut till Djurgården torde vara en av de mest effektiva åtgärderna för att få ner busstrafiken. Är jag ensam om att tycka det?

Tunnelbana till Nacka är högst osannolikt. Det är alldeles för dyrt att dra trafik i tunnlar nu för tiden. Däremot att koppla ihop Saltsjöbanan med tvärbanan och dra den ända till Gustavsberg/Ingarö och längre kanske till Stavsnäs, vågade tanke. Vore inte det en välgärning för Nackaborna och miljön? Vad skulle ett sådant projekt gå på? Och vem fasiken vill ha tunnelbana om det kan undvikas? På sina håll borde tunnelbanan heta spårväg, den går i ytläge i till exempel hela söderort.

Niklas, Malmö spelar inte i samma division som Göteborg när det gäller att vara internationell storstad. Göteborg är Sveriges industriella hjärta och kommer alltid att ha en plats i världen tack vare det. Hamnen är Skandinaviens största och växer snabbt. Universitetet är Skandinaviens största. Besöksnäringen är betydande. Allt det där är ingen slump, det är resultat av visioner. Att sedan Malmö bygger en hel del snygga hus är bara att applådera. Men det det krävs mer än så för att bli en internationell storstad.

Tja, jag vet inte om jag tycker att vi nödvändigtvis behöver just t-bana som binder samman de olika linjerna. Jag håller med HK i sak, men tycker att det vore bättre att kolla på stadtbahn-konceptet i den frågan. Tvärbanan bör ganska enkelt kunna konverteras till stadtbahn, och på så vis ges högre kapacitet.

Hannovers stadtbahn-system är min favorit, i synnerhet eftersom de haft den goda smaken att namnge en av dess hållplatser efter oss. Fina och luftiga stationer under jord, trevliga och smidiga fordon, och bra täckning: http://en.wikipedia.org/wiki/Hanover_Stadtbahn

Magnus Orest: Det är inte Tvärbanan tvisten gäller (även om HK hellre sett T-bana istället även på den linjen) utan det är deras fientlighet till spårvagnar i innerstan som är kruxet!

Sveriges idag mest belastade busslinje, linje 4, med mer än dubbelt så många resenärer som Tvärbanan har HK inte ens "tittat på" men tonen låter inte något vidare positiv "med byggstart om 15 år" utan snarare glada om de slipper, -T-bana på 4an är melodin också eller?

Lasse:
Nja, Göteborg lider av problemet att vara extremt utspritt. Själva stadskärnan är inte mycket större än Gamla Stan. Sedan tillkommer innerstadsliknande kvarter som ligger utspridda i enklaver.
Malmö å andra sidan är betydligt mer kompakt med en relativt stor innerstad. De förorter som finns, ligger på kort avstånd från centrum.
Detta gör att Malmö (av mig, dvs subjektivt) upplevs som en minst lika stor stad som Göteborg. Att sedan staden inte är lika utbredd är irrelevant då man besöker staden.

Det där med Göteborg som Sveriges "industruella hjärta" får stå för dig. Både Malmö och Göteborg är typiska industristäder (Stockholm är inte det) och har under en tid lidit av postindustrialismens kollaps. Malmö har delvis haft hjälp av sin närhet till storstaden Köpenhamn som är mer tjänstmannabetonat. Göteborg ligger ju inte nära någon storstad (miljonstad) och har därmed fått klara sig själv på ett annat sätt.