Soldyrkan

I Sverige är det kallt. Långa tider på året är det mörkt. Att Svenskarna älskar solen är därför inte så märkligt.

När funktionalismen slog igenom i Sverige så tog man fasta på detta. Helt plötsligt blev det oerhört viktigt att få tillgång till solljus inne i sin lägenhet när det gick. I realiteten alltså några få månader om året. Men att kunna få solljus inne i lägenheten under några få månader om året, då normalt folk ofta är bortresta, utomlands eller till lantstället, måste väl ändå vara viktigt? Saker som en fungerande stadsmiljö och urbana stadskvaliteter kan väl ändå inte vara viktigare än de där få månaderna solljus inne i vardagsrummet? Att man får kalla och döda omgivningar kan väl inte vara viktigare än de där varma stålarna?

Jo. Vi tycker faktiskt det. Vi tycker att man skall bygga staden efter verkligheten. Och verkligheten är att det är en kort tid under året som solvinkeln är sådan att man kan få sol in i vardagsrummet. Vi tycker det är viktigare att bygga så som folk faktiskt vill bo, än vad funktionalisterna kom fram till.
Om solen skiner, och man vill njuta av det, så kan man faktiskt gå ut.

Empiriska studier (Rådberg, Attraktiva kvarterstyper KTH, Stockholm 2000)  visar just att bebyggelsestruktur är den avsevärt tyngsta parametern i människors val av bostad. Större än både läge, service, affärer och så vidare.

I dessa studier kan man se att flerbostadshus i slutna kvarter, som slutade byggas i och med funktionalismens intåg, är långt populärare än funktionalistiska sol-optimerade skiv- eller lamellhus. Den populäraste bostadstypen är alltså det traditionella rutnätskvarteret med slutna och skyddade innergårdar, tydliga gaturum och fasader längs gatan. Det som vi definierar som just stad.

Visst är det märkligt? Den populäraste boendeformen har i princip slutat byggas. Istället ser vi byggplan efter byggplan med minutiöst uppbrutna kvarter med fristående hus och zonering. Bostad där. Centrum där. Att de fristående husen gör det omöjligt för affärsverksamheter, och därmed folkliv, att uppstå då gatustråk saknas verkar märkligt nog inte spela någon roll.