Utskrift från www.yimby.se
....

Soldyrkan

 
I Sverige är det kallt. Långa tider på året är det mörkt. Att Svenskarna älskar solen är därför inte så märkligt.

När funktionalismen slog igenom i Sverige så tog man fasta på detta. Helt plötsligt blev det oerhört viktigt att få tillgång till solljus inne i sin lägenhet när det gick. I realiteten alltså några få månader om året. Men att kunna få solljus inne i lägenheten under några få månader om året, då normalt folk ofta är bortresta, utomlands eller till lantstället, måste väl ändå vara viktigt? Saker som en fungerande stadsmiljö och urbana stadskvaliteter kan väl ändå inte vara viktigare än de där få månaderna solljus inne i vardagsrummet? Att man får kalla och döda omgivningar kan väl inte vara viktigare än de där varma stålarna?

Jo. Vi tycker faktiskt det. Vi tycker att man skall bygga staden efter verkligheten. Och verkligheten är att det är en kort tid under året som solvinkeln är sådan att man kan få sol in i vardagsrummet. Vi tycker det är viktigare att bygga så som folk faktiskt vill bo, än vad funktionalisterna kom fram till.
Om solen skiner, och man vill njuta av det, så kan man faktiskt gå ut.

Empiriska studier (Rådberg, Attraktiva kvarterstyper KTH, Stockholm 2000)  visar just att bebyggelsestruktur är den avsevärt tyngsta parametern i människors val av bostad. Större än både läge, service, affärer och så vidare.

I dessa studier kan man se att flerbostadshus i slutna kvarter, som slutade byggas i och med funktionalismens intåg, är långt populärare än funktionalistiska sol-optimerade skiv- eller lamellhus. Den populäraste bostadstypen är alltså det traditionella rutnätskvarteret med slutna och skyddade innergårdar, tydliga gaturum och fasader längs gatan. Det som vi definierar som just stad.

Visst är det märkligt? Den populäraste boendeformen har i princip slutat byggas. Istället ser vi byggplan efter byggplan med minutiöst uppbrutna kvarter med fristående hus och zonering. Bostad där. Centrum där. Att de fristående husen gör det omöjligt för affärsverksamheter, och därmed folkliv, att uppstå då gatustråk saknas verkar märkligt nog inte spela någon roll.
Gå med i YIMBY Stockholm
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Patric Nilsson (5 Februari 2008 00:40):
Yeah! Helt rätt skrivet Anders.
 0
Anders Gardebring (5 Februari 2008 01:28):
Det är så märkligt.. Det är som att man liksom har fastnat.
 0
Leonardo Frithunanthz (5 Februari 2008 01:29):
Vi byggde stad, vi byggde vackert, vi byggde smart, tät och dynamiskt.

Såvitt jag har förstått det rätt så överger man inte (helst aldrig!!!!) ett framgångsrecept, men vi gjorde det. Hur i allsin da'r kunde vi göra det?
 0
Anders Gardebring (5 Februari 2008 02:24):
Jag får ibland känslan av att arkitekter och stadsplanerare tror sig vet vad folk vill ha. Och vad man tror är att de vill ha just dessa solinsläpp. Att det är den största prioriteringen.
Varför de tror det vetitusan. Undersökningar visar ju som sagt på något annat.
 0
Theodor Adolfsson (5 Februari 2008 03:21):
Under de 3-4 åren som jag haft och sökt egen lägenhet så har jag alltid viljat ha så lite sol som möjligt in i lägenheten. Om man har solen in i lägenheten så innebär det ju att det blir onödigt varmt och att utsikten ligger i skugga.
 0
P-O Karlsson (5 Februari 2008 08:15):
I min lägenhet i Hammarby Sjöstad, som naturligtvis är maximalt "solanpassad" blev det i somras hett som en bastu, varvid vi genast fick investera ett femsiffrigt belopp i olika typer av solskydd. I övrigt är gamla lugnet, området där jag bor, trevligt byggt med relativt slutna gårdar och en del lokaler på bottenvåningarna. Området känns tätare och intimare än övriga delar av sjöstaden, vilket jag tror paradoxalt nog beror på att man tvingades bygga så för att ge bullerskydd mot värmdöleden. I övriga sjöstaden är ju som bekant kvarteren sönderhackade så mycket det bara går och anledningen verkar vara att alla ska få så mycket sol och vattenglimtar som möjligt. Mellan varje hus har dessutom "generösa" ytor skapats (som det framställs i planbeskrivningarna). Dessa ytor är ofta meningslösa plättar av gräs och konstgjorda vattendrag (läs det Kaspar Sahlin-prisade området Sjöstadsparterren). Visst finns det kvalitéer i denna gestaltning men faktum är att dessa så kallade halvprivata parkområden egentligen inte går att använda eftersom de är för små och privata för att kunna fungera som riktig park. Har man små barn som jag är kombinationen täta stadskvarter (med bostäder, resturanger, kaféer och affärer) och en rejält tilltagen stadspark med lekplats friluftsteatrar osv att föredra. Konstigt att detta enkla framgångsrecept blivit så totalt bortglömt, konstigt också att det är så svårt att föra denna debatt utan att hela tiden mötas av misstro från så kallade miljövänner, media och arkitekturexperter. Gardebring och övriga Yimby-gänget ska ha en stor eloge för det envisa opinionsarbete ni bedriver. Jag är också imponerad över det tålamod ni har med debattörer som så uppenbart inte klarar av att ta till sig rimliga argument utan väljer att alltid missförstå och misskreditera.
 0
Johannes Hulter (5 Februari 2008 09:44):
Bra inlägg! Kunde inte sagt det bättre själv ;)
 0
Gustav Svärd (5 Februari 2008 11:53):
Just vad gäller sol och skuggor från höghus så kan jag medela att jag här hemma i lägenheten i Kista har MER soljus sedan Kista Science Tower stod klart. Hur kan detta vara möjligt? Jo, huset har en ganska reflektiv glasfasad som spegar in solnedgångar från "fel" sida.
Men huvudargumentet mot solmaximering för en tät stad är just de P-O tar upp, så läs den igen gärna :)
 0
Jan Wiklund (5 Februari 2008 15:47):
Jag misstänker att de funktionalistiska lamellhusen helt enkelt var billigare att bygga. De kunde standardiseras och upprepas gång på gång, vilket är lite svårare med hus som formas efter gatumönstret.
Visserligen är den funktionalistiska staden oerhört mycket dyrare att hålla vid liv än den traditionella, men det var ju inte byggbolagens problem.
 0
Anders Gardebring (5 Februari 2008 16:20):
Nja. Jag vet inte. Eftersom lamellhusen byggdes i nya områden så behövde man anlägga nya vägar. Jag ser ingen anledning till att man inte kunde lagt dessa "standardiserade" hustyper enligt ett klassiskt rutnät i kvartersstad. Det hade förvisso fortfarande varit likriktad arkitektur, men det hade iaf funnits liv i områdena! Special-lösningar hade bara krävts i anslutningar till tidigare stadsdelar. Något som förvisso i princip är obefintligt i dessa områden. Dessutom, även om det skulle innebära en något ökad kostnad skulle det snart tas igen på ökad densitet. Mark kostar pengar och får du plats med fler bostäder på mindre yta, vilket du får i kvartersstad, så lär du nog snarare ekonomiskt tjäna på det.

Det hela är helt enkelt riktigt märkligt. Den som letar bostad vill bo så och byggbolagen tjänar mer på att bygga så. Likväl gör man det inte. Sanslöst.
 0
Lasse (6 Februari 2008 03:54):
Jag tror att riktig kvartersstad kommer att komma tillbaka eftersom det finns stora nackdelar med att bygga som i Sjöstaden. Som P-O nämde, exploateringen där är ganska hög så friytorna runt husen har reducerats till obestämda plättar som inte går att använda till lek eller liknande ändå. Helt klart så är det bättre att bygga tätare och sedan spara större gröningar som rymmer bollek m.m. Men det är också det att alla dessa utblickar som punkthus och lamellhus erbjuder, vad är det man ser? Jo, rakt in i grannhuset eftersom gårdsmåtten är ganska snäva. Om man bygger slutna kvarter istället så ger samma exploateringstal större gårdar. Och då förmodligen en utblick som är värd mycket mer.
 0
Niklas (6 Februari 2008 10:38):
Lasse, forhoppningvis har du rätt i att kvartersstaden är på väg tillbaka. Som du skriver så är det bättre att bygga tätare. Däremot är jag inte ense med dig att stora bakgårdar är en bra lösning. Som exempel tänkte jag ta Montmartre i Paris som är väldigt urbant och de jag har pratat med trivs väldigt bra där. Här finner man butiker o Restauranger på bottenvåningarna oavsett om det är huvudgata eller "bakgata". Typiskt för denna stadsdel är smala gator, men också små bakgårdar. Oftast finner man ett antal bakgårdar per kvarter. Husen är generellt lite högre än i Stockholm (runt 10 våningar är inte ovanligt). Insyn har inte jag upplevt som störande i Montmartre.

Hammarbysjöstad är byggt med gräsplättar OCH stor bakgård enligt principen: Ett kvarter - en bakgård. Ändå har man problem med insyn på grund av de astronomiska fönsterpartierna. Det är snudd på att man måste vara exhibitionist för att kunna trivas där. Så jag tror inte att små bakgårdar är ett problem då det har fördelen att densiteten ökar.
 0
Anders Gardebring (6 Februari 2008 11:15):
Åh! Montmartre är ju faktiskt jättetrevligt.
Men backigt så in i...

Igår satt jag, Gustav och Leonardo och skrev på ett föredrag i Gamla Stan i Stockholm. Och det är en mycket trevlig miljö. Och som du säger Niklas, med bakgator och små gårdar. Det roliga var att caféet på centralstationen som vi satt på först stängde redan vid 19(!) men när vi förflyttade oss till Gamla Stan hittade vi fik som var öppna till 10 på kvällen på en alldeles vanlig tisdag. Människor i rörelse även sent. De små gatorna gör att husen känns högre vilket gör att miljön blir intimare och trevligare. Varför är gatorna i Stockholm alltid så förbaskat breda? De behöver ju inte vara så smala som i gamla stan såklart, det är inte så praktiskt, men i Stockholm har vi ju ofta väldigt breda vägar. Och så bredvid placerar man hus på 4-5 våningar. Ofta till och med utkastade på en gräsmatta. Total brist på urbanitet och den där mysiga stadskänslan uteblir totalt.
Det finns en anledning att folk tycker om de gamla kvarteren. Kanske dags för stadsplanerarna att börja studera lite historia och dra lärdom av den?
 0
Christoffer (6 Februari 2008 22:32):
Angående Sjöstaden då. Jag bor också där, fast precis i andra änden, i de kvarteren under uppbyggnad närmast Skanstullsbroarna (Hammarby Gård). Här, liksom i Lugnet, är gårdarna relativt slutna och det planeras för butiker längst med huvudgatorna (kajen och allén).

Håller också med i sak att Stockholm bör förtätas, både på höjden och bredden. Men är samtidigt för många av funktionalismens ideal rörande planering. Emellanåt blir det därför lite väl enkelspårigt. Självklart bör vi bygga helt slutna kvarter och skyskrapor, självklart bör i ha hög densitet och butikslokaler. Men samtidigt anser jag att det måste finnas plats för områden som t.ex. Sickla udde eller Sjöstadsparterren. Få städer består enbart av en enda byggnadsstil. Att helt enkelt begrava funktionalismen som något dåligt och vurma för en gammal sekelskiftesstad känns lite bakåtsträvande. Varför inte istället söka förena det bästa av de två?

Jag personligen skulle då aldrig byta ut mina stora fönsterytor och min ut- och insyn för något prångit sekelskifteshus med små fönster och utsiktshämmande fönsterspröjs. Däremot skulle jag gärna se ett modernistiskt område med höga hus, rätvinkligt gatunät och slutna kvarter på t.ex. Gärdet eller i Hjorthagen.
 0
Anders Gardebring (7 Februari 2008 00:46):
Christoffer, du skriver:
"Få städer består enbart av en enda byggnadsstil."
Exakt! Men idag byggs ju bara nyfunkis. Antingen i formen hus i park eller i halvslutna kvarter som inte riktigt är stad. Stad byggs det i princip ingen.
 0
Anders Gardebring (7 Februari 2008 00:55):
Sedan är delar av funktionalismen dåliga. Till exempel de fritt ställda husen som den så småningom ledde till. Då är den tidiga funktionalismen klart bättre där man fortfarande har hela kvarter, men delar av det har en lägre höjd. Det gör att du får in ljus på innergården, men kan fortfarande behålla ett slutet kvarter.

Naturligtvis kan man bygga uppbrutna kvarter också om det efterfrågas. Frågan är väl hur populärt det är att bo i "nästan stadsmiljö" mot stadsmiljö. Är det inte snarare så att antingen vill man bo i stad, eller så vill man bo i radhus, villa eller kanske stadshus?
 0
Christoffer (7 Februari 2008 01:53):
Anders,
jag håller helt med dig om att vi måste börja bygga stad igen och att det görs i för liten utsträckning idag. Men frågan jag anser att man då bör ställa sig är Vad är stad? Är det alltid rätvinkliga och slutna kvarter, finns det avsteg, eller finns det rent av helt andra former?

I min värld är stad snarare frågan om strömningar och rörelsemönster än kvarterens utformning, som bara är ett medel för att åstadkomma detta. Det handlar om gatuliv och människors möjligheter att röra sig från punkt A till punkt B på fler sätt än ett utstakat, vilket uppmuntrar t.ex. möten, etableringar och dyl som inte är på förhand uttänkta. I den kontexten ryms många olika kvarterstyper inom begreppet stad, och kvarteren kan vara både hel- och halvslutna, höga och låga. Däremot blir det tydligt att ABC-staden är mindre lämpad, då funktioner är separerade från varandra och människor tänkta att röra sig på vissa (gå)gator till en viss plats (centrum och t-banestation).

I denna kontext passar med andra ord Sickla udde lika bra in på stad som Strandvägen, trots att det är två olika sätt att bygga densamma.

Och, jag kan tänka mig många personer som hellre bor i funktionalistiska, helt eller delvis uppbrutna kvarter än i slutna dito. Fråga dem i funkishusen på Norr Mälarstrand :). Eller för all del även dem på nämnda Sickla udde. Sen kan man givetvis ha en diskussion om sekelskiftesidealen skapade "finare" kvarter än funktionalismens dito, men då är vi ju nere i personlig smak, och det är rätt ointressant i sammanhanget.

Med det alltså inte sagt att jag tycker nuvarande stadsplaneideal är perfekta, absolut inte. Vad jag efterfrågade var enbart lite nyansering i nedvärderandet av funktionalismen, som på många sätt måste anses ha stadskvaliteter sekelskiftesidealen bara kan drömma om.
 0
Anders Gardebring (7 Februari 2008 02:01):
Nej för bövelen! Inte behöver de vara rätvinkliga inte! :-D
Tvärtom, om någon bara tar fram en linjal och ritar upp ett perfekt rutnät blir det ju urbota trist. Det trevligaste är ju när städer får utvecklas dynamiskt över tid, ett eller några hus i taget, så är det ju dock sällan realistiskt att göra idag men man kan ju iaf "låtsas" lite genom att böja av gator, göra trekantiga kvarter, små kvarter, större kvarter och så vidare. Sedan ser ju Yimby just gärna en blandad stad. Alltså inte bara gata efter gata med flerbostadshus, utan hus av olika form, karaktär och typ. Olika höjder, olika funktioner. Parker, torg och så vidare. Och visst kan kvarteren få brytas upp någon gång ibland men sker det ofta så slutar det ju att vara stad eftersom kontinuiteten längsmed gatan försvinner.
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8604 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

@yimbysthlm på Twitter