Satsa på storstäderna

Skall läsa rapporten, den verkar intressant. Ett problem som vi dragits med under slutet av 1900-talet var parollen "hela Sverige skall leva". Den låter sympatisk men har förmodligen lett till att stora resurser stoppats in på ställen som ändå inte haft så stor chans att överleva. Ungdomarna flyttar därifrån i alla fall för att få en framtid. Påminner om jättestöden till varv och järnverk för trettio år sedan - pengarna försvann i de svarta hålen och sedan lades de ned likförbaskat eftersom de inte längre kunde bära sig. Det är bättre att satsa på stora och medelstora orter, och sedan selektivt på ren landsbygd och glesbygder som ändå har sådana kvaliteter att de kan ha en självgående ekonomi. Generellt stöd till vartenda torp ute i skogen verkar inte vettigt.

Christian:
Det tror jag inte. Rapporten menar nog att dessa investeringar egentligen redan borde ha varit gjorda. Rapporten talar ju just om att det här är någonting som man bör låna till, då det är en investering som mycket snabbt betalar sig.

Anders måste glömt att också det socialdemokratiska oppositionsborgarrådet Carin Jämtin fanns med i skaran...

Anders: Nej du har rätt, hon finns inte med på listan på handelskammarens sida. Jag måste blandat ihop med hennes kommentarer i ABC.

Ulf Adelsohn, fd partiordförande (m), ordförande för Stockholmsfrämjandet (som administreras av Stockholms Handelskammare) och styrelseordförande för SJ AB fanns dock med i skaran...

Ja, man har helt klart en tendens att blanda ihop rena utgifter och investeringar i statsfinanserna, det verkar inte vara nåt man gör skillnad på helt enkelt.

Näringslivet däremot är ju vana att hantera investeringar som löper över 10-tals år och det är väl därför s k OPS-lösningar blivit populära där staten får nånting byggt gratis mot att konsortiet tar intäkter under några år.

Det kan ju definitivt ha sin plats, särskilt i kombination med ett driftansvar osv, men det är ju bara ett bokföringsmässigt kryphål som gör att det ser ut som att statsskulden inte ökar då. Man kan köpa mobiltelefoner för 1 kr också om man tecknar ett abbonemang, men om man inte är försiktig riskerar det att bli dyrare i slutändan.

Daniel:
Jag ser inte riktigt hur din jämförelse skulle vara korrekt? I vanliga projekt finansierar och driver staten projekten ifråga. I OPS finansierar privata aktörer (precis som du säger) projekten mot att de också får ta del av intäkterna. Intäkter kan t.ex. vara avgifter som i Öresundsbro- eller Arlanda Express-fallet eller i form av skattepengar. När det är frågan om avgifter så belastas ju inte staten alls lika hårt och jag ser i princip ingen som helst anledning att t.ex. säga nej till ett privat konsortium som vill t.ex. bygga höghastighetståg mellan Stockholm och Köpenhamn och sedan finansiera detta genom att ta ut avgifter. Vad är det värsta som kan hända? Att konsortiet går i konken? Tja, det är ju inte svenska statens problem. Alternativet är att fega regeringar drar det här i Svensk långbänk och vi på sin höjd har ostlänken klar lagom till oljan kostar $300 fatet...

Arlanda Express har ju som sagt kritiserats, med rätta. Koncessionen som gavs var framförallt på tok för lång!
Men det är ju inte så att staten går miste om pengar per se på Arlandabanan. Det vore naturligtvis utmärkt om staten kunde finansiera alla nödvändiga infrastrukturprojekt. Frågan är om det är möjligt. Vi börjar att få ganska allvarliga problem i Stockholmsområdet, hur länge till kan vi vänta?

Det är ju allmänt känt att Bottniabanan var politisk kohandel. Miljöpartiet behövde köpas för stöd åt socialdemokraterna. Banverket påtalade då att det fanns andra järnvägsprojekt som kom högre upp i prioriteringslistan och alltså hade högre samhällsnytta. Regering Persson drev igenom Bottniabanan ändå som bekant.

Nu är inte Bottniabanan och Norrbottniabanan dåliga projekt iaf om man ser till godstransporterna. Persontransporterna är nog mest glädjekalkyler eftersom man ofta är beroende av bilen ändå i Norrland. Infrastrukturen är eftersatt i hela landet. Problemet kring Bottniabanan är att andra projekt med mer samhällsnytta hade behövt pengarna.

Nästan alla ban- och vägprojekt på planeringsnivå idag kommer generera mer pengar än de kostar. Till det ska man addera all vunnen tid för privatpersoner som inte reser i tjänsten. Man kan tycka att det är inte så lite märkligt att vi satsar så lite idag, trots att vi har vetskapen om hur det tidiga 1900-talets satsningar bidrog till att göra Sverige rikast i världen.

OPS ser ut att bli vägen det måste gå. Det är mycket prat om att det är dyrt att ta A-train till Arlanda, men utan konsortiet skulle ingen bana vara byggd att gräma sig över eller diskutera. Däremot kan man ifrågasätta varför inte staten satsade mer då och nu. Flertalet projekt kommer bära sig även om vi lånar till dem. Istället pratas det om att försäljning av statliga bolag ska användas till att amortera på statsskulden. Det visar på väldigt lågt självförtroende och pessimism rörande Sveriges framtid.

Min jämförelse med mobiltelefoner är kanske lite onödig, men min poäng är att det finns en kostnad i att dela ut ett monopol i många år och bara för att den är svår att uppskatta är den inte noll. Det är en möjlig finansieringväg, man kan säkert göra klipp men man kan också gå på pumpen. Men det är bara ett annat sätt att finansiera saker, inte en helig graal.

Angående järnväg i Norrland:
Micke nämnde skog och malm. Helt rätt! Skogsindustrin (med virkesprodukter och massaprodukter) och gruvindustrin är väldigt viktig för Sveriges export. Så vinsten ligger knappast i persontransporter, även om Umeå och Haparanda-Torneå växer, utan den ligger i svensk export.

Angående OPS och dylikt:
Jag håller med Dan Edholm, både vad gäller OPS (man får i alla fall saker gjort) och vad gäller Sveriges framåtanda. Jag tror dock att OPS-lösningen och Sveriges paroll att minska statsskulden kan gå hand i hand. De 37 miljarder som Svenska staten lägger på infrastruktur varje år kan göra mycket mer nytta om Staten enbart tar ett samordningsansvar, istället för att ta hela kostnaden.

Vinsten med järnvägsprojekt lär ju inte ligga i extra intäkter från SJ, utan i ökad ekonomisk tillväxt i de områden där de byggs. Då känns det egentligen ganska bortkastat att Staten ska betala precis allt, när andra företag kan satsa pengarna och ta hem de direkta vinsterna, men ändå få projekten genomförda.

Hur OPS-lösningar ser ut i Sverige vet jag inte, men jag har läst utvärderingar om hur det har fungerat i England. Och där har det visat sig bli dyrt. Huvudskälet är att staten alltid får låna till mycket lägre ränta än ett privat bolag får, varför det verkar fnoskigt att först låta ett privat företag låna upp på marknaden och sen låta skattebetalarna betala för detta.

Att idén över huvud taget kommer upp beror bara på det s.k. budgettaket. Dvs att staten över huvud taget inte får låna. Varför den inte får det, om det nu blir billigare än en OPS-lösning, är mig en gåta. Förmodligen beror det bara på att någon gärna vill tjäna pengar på mellanskillnaden.