DN På stan om framtidens Stockholm

DN På stan har idag en serie artiklar apropå att Stockholm beräknas växa med en halv miljon invånare fram till år 2030. Frågor som förtätning, flerkärnighet och skillnaden mellan att bygga bostadsområden och stad tas bland annat upp.

"Visionerna för hur Stockholm ska växa handlar till stor del om att bokstavligt talat göra staden större. Och samtidigt tätare. Det gäller att skapa fler centrum, knutpunkter som hänger samman direkt, utan att passera T-Centralen. Att inte bara bygga bostäder, som i dag, utan att ”bygga stad”, som arkitekten Jan Enfors formulerar det.
- Stockholm är planerat som en piltavla. Den modellen pallar inte med. Den genererar bara ännu mer stillastående bilköer."

Yimby kan bara instämma.

Med tanke på ämnet så finns naturligtvis nätverket Yimby också med:

"”Stockholm är inte Bullerbyn”. Så heter den Facebookgrupp som flitigast propagerar för en förtätad stad."

"Vatten, ren miljö och skönhet. Det är vad Stockholms varumärke bygger på i kommunens framtidsvision. Det klingar välbekant, men långt ifrån urbant.
På andra håll spirar förändringsivern. I höstas bildades nätverket Yimby (utläses ”yes in my backyard”) som, med egna ord, ”har tröttnat på fega politiker, bakåtsträvande stadsbor och människor som egentligen inte vill bo i en stad, fast de bor i Stockholm”. Idén är förtätad bebyggelse. Mer ”stad” och mindre ”förort”, fler hus och färre ”gräsbarriärer”. Sin Facebookgrupp kallar de ”Stockholm är inte Bullerbyn”."

"- Det gröna ska vara en del av staden. I Stockholm försöker man i stället göra staden till en del av naturen, säger initiativtagaren Anders Gardebring."

Resonemanget är här från DN:s sida något motsägelsefullt. Ren miljö kräver ju som bekant just förtätning, ett av de största hoten mot vår miljö och natur är det utspridda boendet. Som vi så många gånger påpekat, man bor inte miljövänligt bara för att man ser en skog från sitt fönster. Skönhet är ju som bekant också något subjektivt. En livlig stadsgata med uteserveringar en varm sommarkväll kan vara mycket vackert, liksom att titta ut över en tänkt framtida skyline i Värtahamnen eller Kista.

Aningen roande har artikeln där Yimby medverkar rubriken "Bomba bort nostalgin". Något som vi som bekant vänder oss mot. Blandningen av nytt och gammalt är tvärtom oerhört viktigt för en levande stad. Fast själva nostalgin som sådan är knappast konstruktiv för stadens utveckling.

Nu är det dock inte Yimby som avses utan ett förslag från arkitekten Tor Lindstrand under hans tid som student:

"För tio år sedan var den nybyggaranda som Yimby ger uttryck för inte alls lika utbredd, menar arkitekten Tor Lindstrand. Den attityden förekom främst på konst- och arkitekturutbildningar. Själv föreslog han som student att evakuera hela Stockholms befolkning till Gärdet för en dags folkfest. Därifrån skulle bomber skickas i väg för att spränga slumpvisa områden i innerstaden.
- Det var ett debattinlägg, ett sätt att säga ”bomba bort nostalgin!” och visa på destruktion som en möjlighet till förnyelse, säger Tor Lindstrand."

Att riva befintlig bebyggelse enkom i syfte att uppföra ny är knappast en konstruktiv syn på stadens utveckling. Däremot finns det naturligtvis tillfällen där det är lämpligt att riva bebyggelse i syfte att positivt utveckla staden. Här kan rivningen av Klara postterminal och Kungsbrohuset vid centralen ses som bra exempel.

Jan Enfors, stadsarkitekt i Sollentuna kommun, tar upp ett intressant förslag om den aldrig öppnade tunnelbanestationen i Kymlinge:

"- Det finns en ouppbyggd tunnelbanestation halvvägs ut, i Kymlinge. Den skulle man kunna öppna. Då behöver stockholmarna bara ta på sig sköna skor, eller skidor på vintern, och åka för att stiga av mitt ute på Järvafältet."

Det är ett intressant förslag. Studerar man en karta ser man att den ödsliga stationen ligger mycket nära Kistas befintliga bebyggelse. Med ett tillägg av ett smalt urbant bebyggelsestråk fram till stationen har man plötsligt två tunnelbanestationer inom Kista, vilket passar bra med målet att göra Kista till en del av den framtida flerkärnigheten i Stockholm. Åt andra hållet får man en tunnelbaneuppgång rakt upp i ett naturområde.
I en annan artikel får Per Ankersjö(c) komma till tals om den skyskrapa, trifoliumskrapan, som Stockholmscentern har föreslagit:

"- Stockholm har ambitionen att vara en världsstad. Men brukar kallas ”världens största småstad”. Jag tycker inte att det är speciellt smickrande."

Miljögruppen Alternativ Stad kommer till tals i en annan artikel, "Halva stan är bilockuperad mark":

"Miljögruppen Alternativ stad är inne på samma linje och pekar på sin hemsida på fler aspekter än miljövinsterna: ”Bilockuperad mark tar upp chockerande andelar av de flesta städer: hälften av den bebyggda ytan i Stockholm är vägar och parkeringsplatser, och bullerzoner är en stor del av vad som officiellt kallas parkmark.”

Vänsterpartiets förslag om bilfria zoner i innerstaden tas också upp.
Ett intressant alternativ till det är så kallade gångfartsgator. Biltrafik är tillåten, men på de gåendes villkor. Bilfria zoner och gångfartsgator bör bli en del av framtidens Stockholm. Men att helt förbjuda bilen i Stockholms innerstad, som föreslagits från sina håll, är troligen inte realistiskt, och kanske inte ens önskvärt ur en rent urban aspekt. Vad som däremot är helt säkert är att biltrafiken måste minska, göras miljövänligare, och anpassas till människans villkor. Idag är människans villkor alltför ofta anpassade efter bilen.

Fler artiklar:
Kulturen behöver ofärdiga områden
Disco i S:t Johannes kyrka?
Fler, större och senare klubbar