En av citys skamfläckar byggs om.

Kommer bli en rejäl förbättring, men varför inte ge den några extra våningar? Stockholm är i desperat behov av varierande byggnadshöjder, så se för fan till att bryta er loss ur 8 våningsgränsen för innerstaden. Vi vet att ni kan!

[borttaget av admin]

Kan ngn vänlig själ ta bort den mkt sjuka människan som skrivit inlägg här ovan.Tyvärr är det inte bara arkitektur och stadsplanering som inte fungerar i dagens sverige.Uppmanar Björn att söka sig till närmsta psykiatriska öppenvårdsmottagning för att dosera upp sitt neuroleptikum.

Positivt men väntat, visionsbild 5 får ombyggnaden att påminna mycket om Södra Nämndhuset på Rosenlundsg/W Yxkullsg/T Knutssonsg/Krukmakarg och så oerhört fantastiskt är inte den ombyggnaden, och inte den här heller i det att man är rätt stram och tråkig med bara räta linjer och absolut ingenting alls som sticker eller gör just det här kvarteret unikt bland de andra Lego-lådorna i det "nya" City. Är det ingen arkitekt numera som tycker det kan vara en poäng att skilja sig från de andra på M Samuelssgatan?....

Stadsmuseets enda argument för bevaring, och det håller inte det heller, vore att spara Oxen Större som ett exempel på vad som händer när man gått för långt för en sketen biltunnels skull så oerhört mycket problem som den skapat sedan -79, den är en bilmagnet som leder mer trafik in i City istället för tvärtom och är ur planeringssynpunkt en misslyckad halvmesyr som aldrig borde byggts.

Då tycker jag så här istället bästa kritiker:
Hörnhuset M Samuelssg/Regeringsgatan från 1755, fasadtillägg 1892, bör åtminstone fasadmässigt återuppbyggas även om det är lägre (4 höga våningar). Nu får jag väl alla på mig men det är inte 1970-tals arkitekturen i City vi bör värna om utan någon/några av de ca 450 fastigheter som revs 1951-2002! Det går aldrig och jag vill inte återuppbygga hela gamla Klara men jag vill se några byggnader återuppförda av dubbla skäl: Dels pga av den totala bristen på historia i City idag, dels bristen på något "extra", något lockade mitt bland det nya och en återuppbyggnad av det klassistiska 1700-talshuset i Oxen Större skulle definitivt vara en sådan magnet och följdaktligen finns det en ekonomisk vinst att hämta om man vågade satsa.

Säger inte att det måste göras på det knepigaste sättet utan hänvisar till Dresden och området runt Neumarkt/Frauenkirche där man sedan 15 år med modern teknik återskapar några kvarter utbombade sedan 12-13.02.1945 och gissa om det drar folk!?......, klicka runt på Neumarkts hemsida och häpna!: http:​/​/​www.​neumarkt-​dresden.​de/​aktuelle-​fotos.​html

Som sagt, annars blir bara Oxen Större precis lika tråkig som illustration 2 uppifrån, ett välmenat försök att göra mer kapitalism av modernismen men så fyrkantigt och Lego-artat att jag är övertygad om att de gamla arkitekterna, liksom hela planeringsgruppen bakom efterkrigs City, skulle ha bejublat White för att helt följa i deras "City62/67"-anda, m a o: det är ingen vidare dramatik i denna "nya" arkitektur och som nån skrev så hade det varit kul med något högre inkl ojämna takhöjder.

Säkert för visionärt för Sthlm som har uppenbara problem med att hantera sina "årsringar" men jag menar att så pass utbombat som Sthlms, och de flesta andra svenska städers, centrum är så är några få tillskott av historia/återuppbyggnader viktiga för stadens respekt och identitet! Tyvärr är min erfarenhet av mina förslag att det är ännu mera fel än att spara 70-tal, man blir anklagad för att vara "historieförfalskare" m m och endast nybyggda hus kan frälsa oss från tidigare misstag, men då undrar jag dels vad är för fel på lite historia, går det inte att blanda? -och varför Dresden idag är en sådan smash-hit magnet om det var så vansinnigt fel och tokigt med återuppbyggnader???

Är majoriteten av 60- 70-tals klossarna i Klara/City numera K-, blå- eller grönmärkta? Är det någon som vet? Visserligen har man här valt att gå vidare ändå men utan grönmärkningen hade det kanske funnits större frihetsgrad att göra en ännu bättre ombyggnad av fastigheten, t.ex varierad höjd. Det verkar som om vi har ett stort och växande problem med att nästan allt K-, blå- eller grönmärks. Det vore ju ett stort misstag om man nästan lägger en död hand över utvecklingen av Klara och för den delen även över en del miljonprogramsområden. Klantigt om man spelar bort en massa framtida möjligheter att förändra dessa områden.

Johan Eriksson:
Mycket bra förslag. Man skulle kunna få en mycket större blandning och variation än med det aktuella förslaget.

"Stadsmuseet har 2006-2007 inventerat Salénhuset och grönklassat kvarteret, vilket innebär att byggnaden är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt. I värderingen anges att anläggningen utgör en betydelsefull representant för 1970-talets ideal inom stadsbyggandet och har ett samhällshistoriskt värde."


Ska man skratta eller gråta? Jag kan inte bestämma mig.

Att göra något åt Sahlénhuset är välkommet, dessvärre är det kvarteret (och flera av de omgivande) mina främsta kandidater till att jämna med marken och bygga nytt över ruinerna. Att smeta på glasfasader kommer inte göra huset så där våldsamt mycket roligare trots allt.

Jag tror mig minnas att det här kvarteret, när det var färdigbyggt, fick väldigt bra kritik i DN. Jag har för mig att den gick ut på, "att här byggdes äntligen lite variationsrikt och säkert för fotgängarna, till skillnad från det som tidigare under 60- och 70-talen byggdes i city". Något i den stilen-
Ja, allting är relativt, det finns grader i helvetet.
Bra att det byggs om. Glasfasaderna är ändå rätt bra här. Det kunde gott byggas på lite bostadsvåningar också, tex i hörnorna. Det fattas ju bostäder i city, bygg mer bostäder på modernismens hus i city! Över huvud taget talas det väldigt mycket om kontor, hotell och konferensanläggningar, planeras det i city bostäder i någon större omfattning?

En banal, förutsägbar ombyggnad i enfaldens tjänst. Det här är inget projekt som får mig att höja på ögonbrynen, snarare stönar jag över bristen på nytänkande, på "följa-John"-syndromet som tycks besjäla varje fastighetsombyggnad i centrala Stockholm där byggherrarna gör sitt yttersta för att pressa in några mer kvm2 i kontor eller överprisade bostadsrätter inom det befintliga husbeståndet.

F.ö. undrar jag vad "det levande" kommer att bestå i: Kontorsråttornas leverne som kommer att observeras strikt 09-17 vardagstid, inkluderat karriäristers och städerskors arbetstider kommer säkerligen några fler ränna omkring därinne till efter midnatt. Hela huset verkar vara utanför sitt sammanhang, verkar vara en isolerad ö där de som arbetar där endast där och ingen annanstans kan prestera sitt maximum, där flanörer erbjuds ännu en intetsägande glasfasad och stadsbyggnadskontoret firar ännu en exploatörers och finansiärers bekväma triumf över de andra, icke översedda och icke bedömda, möjligheterna av den här platsen.


När kvarteret byggdes i slutet av 1970-talet (invigt 1979) var det av hänsyn till att man kom att få en in/utfart till/ur Klaratunneln i huset. Prio ett, om man nu vill ha mer av mänskligt liv på platsen, måste vara att få bort denna trafiktekniska helt olämpliga anslutning. Antingen får man förlänga tunneln till Nybroplan, eller en stängning av östra tunnelgrenen om det skulle visa sig omöjligt. Felet består inte i att huset inte är anpassat för tunneln, utan att omgivningen inte är det; olämpligtvis måste trafiken till/från tunnelmynningen köra på Regerings/Norrlandsgatan.

Kan nu inte tunnelmynningen försvinna, så låt oss då liva upp terrasserna istället! Hur vore det med "hängande trädgårdar" och trappor upp så att även folket fick tillträde?
Ta en titt på den här bilden:
http:​/​/​yimby.​se/​photos/​imageloader.​aspx?​url=​5d16cfc4-​9.​.​
Tänk er nu, hur mycket inbjudande hade det inte sett ut med lite grönska på däcket ovanför tunnelmynningen och med uppluckrade fasader mot Mäster Samuelsgatan! Om man nu inte kan få till stånd en stängning av den där förbaskade tunneln, det vill säga. En stängd tunnelmynning, låt oss hoppas på det, kunde bli en utmärkt lokal för en nattklubb. Huset ovan är som sagt var byggd för att stå emot tunnelväggarnas vibrationer.

Fantastiskt! Äntligen görs något åt den hemska gatan. Trodde knappt att jag något sådant, i min livstid, skulle få uppleva.

Varför tycker jag att det blir ännu värre än den är?
De glas akvarium som numera byggs är SÅ motbjudande, kalla och långtråkiga.
Dessvärre inte ens tidens gång gör de bättre, glas hus inte ärgar sig vackert som andra material gör. Om den enda merit är att "äntligen görs det NÅGOT" - låt hellre det bli och börja planeringsarbetet om.

..eller är glas fasad kanske ett tecken att byggnaden redan har en rivningsplan i närmaste tiotals åren? Glas strukturer är troligen mycket lättare att rivas och återvinnas än sten och andra material.

Sedan svar till Andree "Stockholm är i desperat behov av varierande byggnadshöjder"

Om hög hus i överhuvudtaget..
Stockholm har redan ett mycket varierande landskap som gör det att oavsett man inte har nu byggt höga hus med över 30 våningar så finns det ändå goda möjligheter att byggnaden kommer att vara mycket synlig - och att man har en utmärkt utsikt in i från byggnaden också. Det här fenomen finns överallt i Stockholm eftersom Stockholm ligger på tiotals öar som oftast har rätt stora nivåskillnad till vatten och stränderna går därmed upp i höjderna automatiskt.

Om man vill titta höjdvariationer på det som människan har skapats och hur den passar in i bilden med det som markytans variation ger, så kan man gå på Slussens höjder i Söder Mälarstrand och tar en titt mot Gamla stan. Eller göra det motsatta och gå i Riddarholmen och titta hur hela Söder Mälarstrand går upp i höjder... utan att en enda skyskrapa finns med i bilden.

Vill man titta innerstaden från höjder från andra sidan kan man ta sig till t.ex. artonde våning i ett höghus som redan står på en kulle vid universitetet
http:​/​/​tinyurl.​com/​5eod8a.​

Går man utanför innerstaden till närförorten så dyker in i bilden igen den det samma fenomet som gör att hus med bara arton våningar har en effekt om trettio våningar. Tar man en promenad längst Trekantens strand mot Liljeholmen och tittar man upp höghus som ligger på andra sidan den lilla sjön så syns effekten utan tvekan. Och samma fenomen bara forsätter hela vägen ändå till Hammarby Sjöstad.
Forsätter man promenera så kan man ta vilken som helst strand väg så ser man det upprepa om igen och igen. Jag är inte alls säkert att det krävs särskilt många höga hus i Stockholm för att skapa landskap variation för variationen redan finns där. Inte överallt men i stort sätt.
Visst finns det flack områden men man ska fundera noggrant innan man bygger. Man ska tänka om det verkligen behövs och hur hög huset egentligen ska vara. Väldigt höga hus som dyker upp i stadsbilden kraftigt börjar ofta kännas rätt tråkiga i längden eftersom de är så närvarande. De tar helt enkelt så mycket plats i omgivningen. Lite samma sak som att ha en egoist som granne året ut året in.

Tittade på Dresdenbilderna, härligt! Varför vågar man återuppbygga så här i Tyskland, men inte i Sverige? Mer av sån´t i Stockholm, gärna också i nya stadsdelar. (St Erik finns förstås - vacker 20-talspastisch - blev väl genast utskällt av arkitekterna?) Sen ska det ju också finnas plats för nyskapande, modern arkitektur också: görs den bra kan den nog utmärkt samspela med de äldre stilarna.

Anders: Ja, jag vet - vi hade ju tidigare en diskussion om St Erik. Själv gillar jag just småputtrigheten och lugnet. Men jag säger: Tur att människor är olika, hur skulle annars världen (och stan!) se ut?

Att så många dussinkåkar är kulturskyddade tror jag är ett institutionellt problem. Den som har i uppgift att göra bedömningen är generös med klassningen - han vill förstås inte få sitt jobb att framstå som onödigt, med risk att få dess existensberättigande ifrågasatt. Lite som forskare som skriver "larmrapporter" (t ex om akrylamid i chips) med dubiös relevans.

Anledningen till att Klaratunneln slutar just här är en kompromiss. Egentligen skulle den ha fortsatt till Karlaplan, var det tänkt.

Kommer in lite sent i debatten.. Men skulle ändå vilja säga några saker:

Jag tycker att Salénhuset är ett av de få lyckade 70-talsbyggena i city. Det är genomtänkt och har en egen karaktär. Det innehåller en blandning av material, vinklar, ljusinsläpp, gårdar och gröna planteringar som är spännande och ovanligt för ett 70-talshus. I Japan och Danmark kunde man bygga såhär under den tiden, men i Sverige finns få exempel. Huset är besläktat med Peter Celsings och Ralph Erskines arkitektur.

Det som inte fungerar i kvarteret är den märkliga rampen mot Mäster Samuelsgatan. Rampen och trottoaren borde byggas om, och butiker öppnas åt gatuhållet. Man måste kunna gå längs Mäster Samuelsgatans norra trottoar för att kvarteret ska fungera, vilket inte är möjligt idag.

Men att förstöra Salénhusets kvaliteter för att något fastighetsbolag vill tjäna pengar är fel. De bilder som publicerats här visar att man tänkt sig kontorsarkitektur av allra simplaste typ. Arkitekturen hade lika gärna kunnat finnas i Kungens Kurva, Kista, Arlanda, eller var som helst där någon vill hyra ut kontorslokaler. Finns ingenting av stockholmskaraktär eller stadsmässighet i den.

I city finns många andra exempel på 70-talsbyggen som inte alls är bra och som skulle behövas byggas om. I kvarteren runt Drottninggatan finns stort behov (departementskvarteren), och längs med Norrlandsgatan och Regeringsgatan har en del saker redan hänt.

Gick in på länken från Johan Eriksson ovan, och håller med om att de i Dresden gör ett gott arbete med att återskapa en förlorad stadsbild.

Tips: Klicka på Geschichte i vänsterkanten, och scrolla ner till bilden av Polishuset, en fruktansvärd betongskapelse från 1979. Skillnaden är att man i Dresden rev skiten 2005. I Stockholm hade det nog snarare K-märkts!