Utskrift från www.yimby.se
....

Staden behöver fler och bättre parker

 
Stockholm är en stad som växer. Staden förtätas, invånarna blir fler. Och nu väljer allt fler barnfamiljer att bosätta sig i innerstan. Föräldrarna lockas av de många fördelar som finns med att bo tätt och urbant. Bra kollektivtrafik, minskat bilberoende, nära till ett stort utbud av kultur, nöjen, utbildning, shopping, och liknande. Och ofta ett rikare socialt liv, eftersom staden erbjuder gott om mötesplatser och utrymme för spontana möten.

Med den urbana livsstilens alla fördelar följer inte helt oväntat också vissa nackdelar. Innerstan är av flera orsaker en sämre uppväxtmiljö för barn än förorten eller landet. Luften i innerstan är sämre pga den högre koncentrationen av motorfordon. Trafiken utgör i sig en fara för barn. Naturliga lekplatser saknas. Och grönområdena är, inte helt oväntat, färre än utanför stan. Ofta klagas det på att innerstan är dåligt anpassad för barn och barnfamiljer. Många småbarnsföräldrar anser att staden inte tar hänsyn till barnens behov när man planerar för nya bostäder i innerstan. (Samtidigt vore det kanske bra om de föräldrar som klagar på bristen på barnvänlighet reflekterade lite över sitt eget beteende, då de själva väljer att bosätta sig i områden som inte är barnvänliga - vems behov är det då som sätts först?)

Här vill jag dock höja ett varningens finger, och göra dig som läser detta uppmärksam på att vi alla måste vara konsekventa i den här frågan!

Den struktur och planering som många småbarnsföräldrar efterfrågar finns redan. Den finns i förorterna, alltså den miljö som dessa föräldrar valt bort till förmån för innerstaden. Förorterna är av naturen mer barnvänliga, oavsett om de har planerats med barnvänlighet i åtanke eller ej. Några av fördelarna med förorterna är att det där finns mer grönska och större ytor för barnens aktiviteter. Den mindre koncentrationen av människor gör att trafiken blir mindre, vilket gör miljön säkrare för barn, och att luften blir bättre. Men precis som med innerstaden går fördelarna hand i hand med olika nackdelar.



Förorterna erbjuder av sin natur ett sämre utbud av nöjen, shopping, kultur, kollektivtrafik och utbildning. Detta beror på det sämre befolkningsunderlaget, det bor för få människor i förorterna för att sådant ska bära sig. Därför skiljer sig förorten så markant från staden i sin struktur. I förorten koncentreras mycket av utbudet till de mest centrala delarna (dvs förortscentra), medan det i staden är mer jämnt fördelat och utspritt i olika kvarter. Du kan öppna ett café nästan var som helst i Stockholms innerstad, och ändå ha ett hyfsat underlag av kunder i närheten. Det går inte att göra i förorten, pga den lägre koncentrationen av människor.

Och det är just detta samband som många av dagens småbarnsföräldrar inte tar hänsyn till. Visst skulle det gå att anpassa innerstan så att den blev mer barnvänlig. Men genom att göra det flyttar vi bara in förorten i innerstan, och det leder i sin tur till att underlaget för den urbana livsstilens kvalitéer försvinner, med minskat utbud av det som en gång lockade barnfamiljerna till att bosätta sig i innerstan, eller stanna kvar när de fick barn. När det är dags för barn så innebär det vissa förändringar och anpassningar i livet, man kan tyvärr inte kräva att omvärlden ska anpassa sig så att man kan behålla sin tidigare livsstil. Det går alltid ut över någon annan.

Å andra sidan så håller jag med om att vissa av Stockholms problem bör åtgärdas. Jag ser vissa av dem som onödiga och i grund och botten ganska lätta att lösa. Staden går faktiskt att göra mycket mer barnvänlig, utan att förvandla den till en stor förort.

OK, hur då?

Jag skulle vilja börja med att ta en titt på stadens parker. Stockholm behöver fler och bättre parker. De är för få, och de är för dåliga. Observera dock att jag nu inte talar om att staden behöver fler grönområden, sådana har vi gott om i Stockholm. Enligt min åsikt har vi t o m för många.

Problemet är att man i Stockholm gärna förväxlar de spridda gröna plättarna med parker. Detta trots att dessa plättar antingen ligger otillgängligt till eller helt enkelt inte är inbjudande, vilket i slutänden leder till samma sak, nämligen att de inte används. Samma sak med de kvarlämnade skogsområden som finns här och var i stan (främst utanför tullarna, dock), som vissa förväxlar med parker. Inte heller de används i någon större omfattning, eftersom de ligger där människor inte rör sig, och därför att många människor upplever otrygghet i dem. Sådana områden är som gjorda för rån och överfallsvåldtäkter.

Om vi skulle ändra vår inställning till stadens grönska tror jag att vi i ett svep skulle kunna göra staden mycket mer inbjudande för både barn och vuxna, utan att behöva tumma på dess urbana kvaliteer.

Först och främst bör vi minska på de gröna plättar som inte har något existensberättigande (som inte används alltså), trots vad den lokala parkmaffian kommer att säga i sina skrivelser. Mönstret kommer att se ut som följande - någon talar om att bebygga en viss grön plätt, eftersom det bara är en gräsmatta med ett par buskage, som ingen människa vistas på. När det blir känt så kommer grannarna att organisera sig för att “rädda” sin “park”. Helt plötsligt kommer den att bli väldigt värdefull för de omkringboende, trots att de aldrig satt sin fot i den under tiden de bott i området. Man saknar ju inte kon förrän båset är tomt, som det heter. Blir det stopp för byggplanerna återgår allt till det vanliga, plätten förblir lika öde som den en gång var, och grannarna noterar inte ens dess existens.

Går planerna däremot igenom kommer allt att ha blåst över på några månader efter att bygget är klart. Ingen saknar plätten eftersom ingen uppskattade den när den fanns. Efter några år är det inte ens någon som minns den.

Jag har en sådan plätt utanför mitt eget vardagsrumsfönster, på andra sidan gatan. Som mest har jag kanske sett en eller ett par människor sitta och sola och ta igen sig i dess gräs. Men oftast är den tom, eftersom den ligger så till att den inte känns inbjudande. Den är öppen ut mot en gata (som tack vare vårt tidigare trafiklandstingsråd nu blir en genomfartsled), och ramas in av en korsande gata. Dock är detta en gräsplätt med potential, som skulle kunna bli till en liten park.

Men gräs och buskage gör inte en park. En park måste byggas och planeras. Och för att den ska få liv måste den ha ett visst utbud av service. Kiosker, serveringar, och liknande utbud brukar efterfrågas. Utbudet drar till sig människor, och många människor i rörelse gör att man känner sig trygg, och minskar risken för rån och överfall, som annars brukar ske just på de avsides plättar där det är lite folk i rörelse. Här har vi dessutom en bra och barnvänlig miljö, där föräldrarna vet var de har sina kottar, och inte behöver oroa sig för att de ska ge sig ut på rymmen, hamna i dåligt sällskap, eller springa ut i trafiken.

Tyvärr är det ont om sådana parker i Stockholm. Vi har gott om gröna plättar som ingen använder. Nu är det dags att vi börjar förädla dessa, antingen till tomter där stadens nya invånare kan bo, eller till parker där stadens människor kan ta igen sig och ladda batterierna.

Relaterade artiklar: SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD
Gå med i YIMBY Stockholm
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Mikael Hörnlund (2 Juli 2008 00:21):
Mycket bra artikel Magnus. Jag kom att tänka på alla skriverier om Stadshagen och det som byggs där. Det var väldigt många som gnällde över att området inte var barnvänligt nog och att det saknades områden för ungarna att kuta omkring i(läs menlösa gräsmattor). Det som är lite skrämmande är just det att många boende i innerstaden verkar vilja ha förortens "grönska" inne i stan.

Det går som du själv skriver i din artikel att på ett gansa enkelt sätt fixa till det så att det blir bra, nämligen -VÄLDEFINIERADE PARKER och bort med alla menlösa gräsplättar som finns överallt.

Ett problem är nog: Hur ska man kunna gestalta en park när det inte finns någon definition på vad en park är och alla dessa kvaliteér? Det är dags för många att sätta sig ner och tänka till en smula på vad en park är och vad det innebär.
 0
Anders Gardebring (2 Juli 2008 00:29):
Jag skulle vilja infoga ett litet tillägg. Jag menar att det faktiskt finns många positiva aspekter för barn som bor i staden. Den primära är naturligtvis att föräldrarna får mer tid för barnen. Istället för att sitta och svära i en bilkö i en timme åt vardera hållet eller skumpa 40 minuter på ett pendeltåg, sedan byta till en anslutningsbuss för att efter ytterligare 20 minuter senare komma hem, så kan föräldrarna gå, cykla eller åka några tbanestationer så är de hemma.

Själv bor jag i stan och går jag till jobbet på 18 minuter. (Nu har jag förvisso inga barn)

I staden finns också alltid människor i rörelse. Barn i förortern blir lätt utsatta för mobbare och liknande då inga vuxna finns där barnen är. I staden är det mer blandat av människor överallt. Risken för att det skall komma någon "äckelgubbe" och göra dumheter är såklart också mindre. Återigen, många människor gör att ljusskygga företeelser hålls borta.

Mina första 6 år i livet bodde jag själv i stadsmiljö. Vad jag framförallt minns var den gröna innergården. Där kunda man leka, vuxna hade uppsikt, och det var en väl avgränsad privat yta som jag minns att jag upplevde som trygg. När jag fyllt sex flyttade vi till Upplands-Bro utanför Stockholm. Där fanns ingen trygg innergård. Mobbare och missbrukare kom på köpet.
Slutna innerstadskvarter är utmärkta platser för barn. Där kan man ha en lekplats och föräldrarna liksom barnen kan känna en trygghet. Stadsplanerare nuförtiden envisas ju med att skapa uppbrutna kvarter. Något absurt används ibland barnens perspektiv för att motivera detta. Exakt varför den här sönderbrutna strukturen skulle vara bra för barn har jag dock aldrig fått riktigt förklarat.

Men det är ju så. Modernismen är en religiös kult. Sådana behöver inte rationalisera sina ställningstagangen.

Där jag bor nu finns en grön och lummig innergård. Omgärdad av byggnader på alla sidor. Och jodå, barnen leker så bra härnere så, spelar boll, leker kurragömma med mera. Mitt på Karlaplan, vid fontänten, inte långt härifrån ser jag också ofta barn leka. Ser jag barn leka mellan husen som ligger utströsslade på övre gärdet? Nope. Det gör jag inte, trots att jag passerade där dagligen under sex års tid.
 0
Dan Edholm (2 Juli 2008 11:26):
Bra artikel. Det är generationen som vill ha allt som börjar göra sig hörd. Och det är inte nödvändigtvis fel med det, sålänge man inte vänder den utveckling vi främjar genom att göra stan till förort. Att börja utnyttja menlösa grönområden till park eller hus tjänar ju alla på. Det finns ju både för- och nackdelar för barn i både stad och förort så den som inte är nöjd med det ena kan ju söka det andra. Jag måste ändå gå emot mig själv och medge att jag skulle vilja se förtätning och urbanisering även i ytterområdenas centra, vilket skulle ske med förbättrad kollektivtrafik. Resturanger och affärer gör ju områden trevligare. Tids nog kommer innerstaden växa dit och då fungerar punkthusen inget vidare.
 0
Anders Gardebring (2 Juli 2008 11:45):
Dan:
En urbanisering i förorternas kärnor är precis vad jag själv också efterfrågar. Det finns fortfarande kvar mängder av utströsslade punkt- och lamellhus även om man urbaniserar just vid kärnan. Tillgången är som bekant klart större än efterfrågan på den typen av boende. En hel del lamellhus tror jag att man kan "rädda" (nåja ;) genom att bygga in dem i ett par våningars sockelvåning som får följa ett gatumönster. Det är en modell man skulle kunna prova just i en centrumurbanisering.
 0
Johannes Hulter (2 Juli 2008 12:38):
Fler och mer väldefinierade parker, istället för alla dessa menlösa gräs- och buskremsor, skriver jag under på. I likhet med Anders G har jag dock svårt att se tät blandstad som sämre än gles sprawl ur ett barnperspektiv. Men som sagt, innerstan är ju vårt minsta problem vad gäller stadsplanering. Frågan är hur vi ska rädda förorterna från den urbana entropin.
 0
Dan Edholm (2 Juli 2008 12:56):
Anders
Nyfiken på din idé. Hur skulle denna sockelvåning kunna se ut? Jag är inte helt hundra på att min inre bild stämmer med ditt förslag. Det finns kanske något exempel?
 0
Anders Gardebring (2 Juli 2008 13:08):
Dan:

Tanken är att man bygger några våningar som följer ett gatumönster och låter dessa byggas in med det befintliga lamell- eller punkthuset. De nedersta våningarna i det befintliga huset behöver naturligtvis också byggas om för att inkorporeras i den nya helheten.

Kolla på http:​/​/​kartor.​eniro.​se/​
i korsningen Brahegatan/Valhallavägen ett hus ner på den västra sidan (slå över till utsiktsläge) så ser du ett exempel.
Detta är dock inte helt optimalt då det bara är en våning (bör vara minst två) och också är en ganska död fasad ut mot gatan. Men det illustrerar principen som sagt.
 0
Dan Edholm (2 Juli 2008 13:48):
Anders.
Tack, jag tror min inre bild var korrekt. Det är ju bättre men måste ändå ses som en "katastrofräddning", vilket väl är vad som väntar bakom hörnet. Även om 60-talshusen ofta är i dåligt skick så blir det svårt att riva och bygga "rätt" med dagens bostadsbrist. Man blir inte så lite upprörd över alla "nya" planer på att fortsätta i samma återvändsspår.
 0
Anders Gardebring (2 Juli 2008 13:54):
Dan:
Visst är det så. Men det kanske är det bästa som går att göra utifrån rådande situation.

Och visst är det upprörande att miljonprogrammet fortsätter att uppföras, men nu med fasader i nyfunkis...
 0
Oscar Fredriksson (2 Juli 2008 15:22):
Mycket bra inlägg! Här finns onekligen en hel del tänkvärda synpunkter som jag kommer att ta med mig i mitt arbete med stadsmiljöfrågor i Kungsholmens stadsdelsnämnd.

Mvh
Oscar Fredriksson (c)
Kungsholmsalliansens talesperson i stadsmiljöfrågor
 0
Anders Gardebring (2 Juli 2008 22:10):
Härligt att höra Oscar! :)
 0
Jan Wiklund (2 Juli 2008 23:07):
Att bygga parker är inte lätt, enligt Jane Jacobs. Eftersom det inte naturligen finns folk bara för att det finns grönska är parker beroende av att det finns stråk genom och magneter i eller i omedelbar närhet. Alltså handfasta anledningar för folk att gå dit eller passera igenom. Det räcker alltså inte att parken är trevligt planerad i sig, de måste dessutom ingå som länkar i stadens stråknät.
 0
Leonardo Frithunanthz (2 Juli 2008 23:25):
^^
Bra poäng, Jan.
De måste ingå i ett stråknät.
Människor kan ibland liknas vid vattnet i rör eller blodomloppet. Hur de tar sig från punkt A till punkt B är oftast ingen slump.
De söker sig till vissa stråk. När stråken har beprövats och visat sig vara "populära" (av olika och ibland helt otroliga skäl) så bildas det efter ett tag flöden och området runtomkring kan leva upp.
 0
Eric Thärnström (3 Juli 2008 00:59):
Jag tycker att man ska lägga ner mer tid och arbete på underhåll, eller framför allt att skapa "underhållsfria" parker. Jag slås gång på gång av att många "parker" ser väldigt slitna (och därmed oinbjudande) ut. Det känns som att det finns mycket att göra för (landskaps)arkitekterna. Det känns som att det finns ett stort behov av gestaltning av parker ur ett funktionsperspektiv. Mer tanke bakom!
 0
Leonardo Frithunanthz (3 Juli 2008 01:52):
Jo, det har jag också påtalat för privatpersoner och myndigheter att vi behöver bättre underhåll. Verkligen, det håller jag verkligen med dig! Men vi behöver också en bättre stadskultur. Något har skett i Sverige på sistone. På 80-talet hade vi färre papperskorgar i Sthlm men det var ändå mindre skräpigt. Idag har vi samtidigt fler papperskorgar men det är skräpigare. Jag märker själv på många, ibland majoriteten av människorna på gatorna, att de själva skräpar ned och bryr sig inte så mycket; unga som gamla. Det är väldigt, väldigt, väldigt synd i så fall. Synd att man ska förstöra naturen så, jag kommer att tänka på alla dessa djur som får i sig eller trampar på skräp och dör, människor som halkar och slår sig. Lekplatser där det inte går att leka för att det kryllar av fimpar och annat skräp, platser där det inte längre går att rasta djuren för att det är så skräpigt och medför fara för husdjurens liv, o s v.
Jag har en bekant från Madrid som var över här förra sommaren. Han var helt till sig, snarare begeistrad över Stockholm! Han hade sådana stora förväntningar, han hade hört och läst så mycket om det "fantastiska Stockholm"!
Och han var nästan deprimerad när han åkte hem. Deprimerad över att se att en efter en av hans förväntningar hade krossats. Det var jätteskräpigt i Sthlm. Han hade hört o läst att det skulle vara så rent här. Folk var otrevliga mot honom. Han hade hört att människorna skulle vara så trevliga och tillmötesgående. O s v. Nu är det här bara 1 fall, ok. Men det duger som exempel på hur vi tar hand om staden och vilken bild den får vis-à-vis bilden som besökare har innan de kommer hit.
 0
Leonardo Frithunanthz (3 Juli 2008 02:21):
Magnus:
lysande inlägg!

"Jag har en sådan plätt utanför mitt eget vardagsrumsfönster, på andra sidan gatan. Som mest har jag kanske sett en eller ett par människor sitta och sola och ta igen sig i dess gräs. Men oftast är den tom, eftersom den ligger så till att den inte känns inbjudande. Den är öppen ut mot en gata (som tack vare vårt tidigare trafiklandstingsråd nu blir en genomfartsled), och ramas in av en korsande gata. Dock är detta en gräsplätt med potential, som skulle kunna bli till en liten park." Jo, det känner jag alltför väl igen.

Vi behöver bättre parker. Mer högkvalitativa parker både underhållsmässigt, planmässigt och artmässigt! De flesta av dagens s.k. parker (som de döps av myndigheterna) är egentligen planeringsmissar och man överkompenserar det lite grann och döper om det till "park". Det kanske t o m har varit (...och är) förorenat där men det var en miss och man vill inte tvingas inse det! Man tar bort lite schaktmassor eller häller dem över området, plattar till det, anlägger en gräsmatta, ritar dit och bygger några gångvägar samt smäller upp några skyltar och voilà! Vi har fått en s.k. park! Jag önskar mig personligen fler välplanerade, väl underhållna riktiga parker (d v s , inga planeringsmissar där man kompenserar lite billigt) med en stor flora som kan locka till sig en stor och ännu större fauna.
Vi har redan sådana i Stockholm! Varför inte ha fler?
 0
Eric Thärnström (3 Juli 2008 16:19):
Vi är helt överens, Leonardo.

Det finns för lite tanke bakom de flesta projekt idag. När någon väl har offrat en kafferast för att verkligen fundera en stund så ses det som sensationellt genomtänkt. Det är så små steg, och det är synd att så få orkar ta dem.
 0
420 (3 Juli 2008 17:03):
No offense, men Madrid kan vara den skitigaste staden jag varit i, och samtidigt en helt underbar stad. Jämför med vissa kvarter i Barcelona - sönderklottrat och skitigt, men det är en del av charmen.
 0
Leonardo Frithunanthz (3 Juli 2008 17:28):
^^
Du får gärna använda ditt riktiga namn.
Jag vet inte varför du säger så, det är inte så att jag har angripit Stockholm. Det handlar om en Madrileños förväntningar av Stockholm och hur de krossades fullständigt om och om igen. Han (född och uppväxt i Madrid, kan hela sin storstad) sa när han skulle lämna Stockholm att Madrid är renare än Stockholm. Jag har också varit där och kan styrka det.

Men som sagt, du får gärna använda ditt riktiga namn istället för någon siffra. ;-)
 0
420 (3 Juli 2008 18:05):
Varför i hela fridens namn skulle jag använda mig av mitt riktiga namn på internet? Jag är inte företrädare för någon, jag är inte känd, jag är ingen opinionsskapare.

Inte för att verka grinig, men lämnade du någonsin turistkvarteren? Jag har flera goda vänner bosatta i Madrid men inte tänker jag bjuda in dem hit bara för att bevisa att jag har "rätt".

Min poäng var mera att det inte alltid behöver vara positivt att det är kliniskt rent överallt. I samband med kalla glasbyggnader blir det en kall och otrevlig miljö. Jag ser hellre väggmålningar och "lite skit i hörnen".

För att vara lite mer on topic så håller jag med den här texten till fullo, om det ens behöver nämnas. Jag bor i en kommun som kallar sig "stan på landet" och vars vision är "halva kommunen grön", vilket i praktiken bara innebär att man lämnar gräsplättar och skog kvar.
 0
Theodor Adolfsson (3 Juli 2008 18:23):
Det behövs också bättre torg i Stockholm. Ett uppenbart misslyckat torg är förstås det människofientliga Sergelstorg. Det lilla mysiga Blasieholmstorget är i nuläget befolkat av föga mer än en gullig häst. Skulle inte någon glasskiosk och en korvkiosk göra torget till en levande plats? Torget erbjuder en skön svalka under varma sommardagar och känns dessutom väldigt stadsmässigt, bortsett från att husen verkar vända sig bort från torget snarare än mot det. Men det skulle väl lite kommers kunna ändra på. Torget har dessutom den fördelen att det är relativt förskonat från trafikbuller. http:​/​/​img95.​imageshack.​us/​my.​php?​image=​dsc0​0​30​5rs4.​jpg
 0
Jan Wiklund (3 Juli 2008 23:01):
Theodor: Även torg kräver att de ligger vid stråk - Blasieholmstorg har nog inga större chanser, såvida man inte lägger ett sjudundrande dragplåster där. Det räcker nog inte med en korvkiosk...
 0
Theodor Adolfsson (4 Juli 2008 01:49):
Jan: Men med tanke på att det ligger centralt så går det ju förbi en hel del folk där. Problemet verkar vara att ingen ser någon anledning att stanna till eftersom det inte finns något att stanna för. En uteservering borde väl kunna liva upp stället. Men vad vet jag.
 0
Jan Wiklund (4 Juli 2008 13:03):
Absolut. Det är ett typiskt lugnt torg som skulle kunna funka omgivet av uteserveringar. Vem tipsar fastighetsägarna?
 0
Mikael Hörnlund (4 Juli 2008 13:14):
Jag tipsar gärna fastighetsägarna. Fixar någon fram mail adresser så mailar jag.
 0
Peder (4 Juli 2008 16:58):
När vi slutat använda en park har den upphört att existera, fungerar ungefär som underhållning. Menar att när vi inte kan konsumera miljö är denna mindre viktigt. Vill påminna läsarna om att träd, luft och grön mark har icke underhållande värde också för de flesta människor som bättre förstår Stockholms äkta genuina kvaliteter.
 0
Theodor Adolfsson (4 Juli 2008 17:41):
Peder: Det är klart att träd och grönska har kvalitetér och är nödvändiga. Detta betyder dock inte att det blir bättre ju mer grönt och ju fler träd som finns.
 0
Anders Gardebring (4 Juli 2008 18:06):
Rewind, Repeat and Regurgitate.
 0
Anders Gardebring (4 Juli 2008 18:13):
Jane Jacobs säger det bättre än jag kan. (Boktipset i nästa bloggpost är ett tips för både stadsälskare liksom de som är djupt indoktrinerade i modernismens idéer om att allt blir bra bara det finns öppna ytor, luft och ljus).

"In orthodox city planning, neighborhood open spaces are venerated in an amazingly uncritical fashion, much as savages venerate magical fetishes. Ask a houser how his planned neighborhood improves on the old city and he will cite, as a self-evident virtue, More Open Space. Ask a zoner about the improvements in progressive codes and he will cite, again as a self-evident virtue, their incentives toward leaving More Open Space. Walk with a planner through a dispirited neighborhood and though it be already scabby with deserted parks and tired landscaping festooned with old Kleenex, he will envision a future of More Open Space.

More Open Space for what? For muggings? For bleak vacuums between buildings? Or for ordinary people to use and enjoy? But people do not use city open space just because it is there and because city planners or designers wish they would."


och

"The first necessity in understanding how cities and their parks influence each other is to jettison confusion between real uses and mythical uses - for example, the science-fiction nonsense that parks are "the lungs of the city". It takes about three acres of woods to absorb as much carbon dioxide as four people exude in breathing cooking and heating. The oceans of air circulating about us, not parks, keep cities from suffocating.

Los Angeles, which needs lung help more than any other American city, also happens to have more open space than any other large city; its smog is partly owing to local eccentricities of circulation in the ocean of air, but also partly to the city's very scatter and amplitude of open space itself. The scatter requires tremendous automobile travel and this in turn contributes almost two-thirds of the chemicals to the city's smog stew.
[...]
The air and open land paradox, and it is obviously not a temporary paradox, is this: in modern cities generous scatters of open space promote air pollution instead of comating it."


Det riktigt läskiga är att det här skrevs 1961. Men det är lika aktuellt idag.
 0
Eric Thärnström (5 Juli 2008 01:41):
Ganska skrämmande gammalt, egentligen. 47 år senare har vi fortfarande inte tagit det till oss.
 0
Dan Edholm (6 Juli 2008 11:42):
1961!!! Jisses. Om bara tanken fanns redan då borde det väl ändå ha varit diskussion bland planerarna. Bra Anders.
 0
Jan Wiklund (6 Juli 2008 15:58):
En stor recension av boken fanns ca 1963 i Dagens Nyheter. Reaktionen på planerar håll var ungefär "ha, vad naivt!".
 0
Eric Thärnström (6 Juli 2008 18:33):
Gött då! Egentligen borde vi, som skötsamma yimbyister, ta det här lite längre. Gå lite djupare och se vad som faktiskt fungerar bäst från fall till fall, gärna med lite mer innovation så att folk inte bara kan utropa "borgarnas stenstad!" eller "miljöaktivister!". Jane Jacobs har gjort en enastående insats, men hennes jobb är knappast över, och vi kan inte förlita oss på att hon har de bästa lösningarna i alla situationer.
 0
Johannes Hulter (6 Juli 2008 19:22):
@ eric: Jag håller med dig. Men många verkar missförstå Jacobs, det handlar bara om några ganska enkla och rationella tumregler: täthet, funktionsblandning, finmaskigt gatunät och varierad hyresnivå. Hur det sedan uppnås bäst får man avgöra från fall till fall, det är ett väldigt öppet perspektiv. Jag har aldrig riktigt förstått vad som är så provocerande med det.
 0
Eric Thärnström (6 Juli 2008 19:41):
Johannes Åsberg
Angrepp som "Borgerlig stenstad!" och "Miljöaktivist!" ska väl snarast ses som motståndarnas misstolkning av oss, men också av Jacobs.

Jag tycker att man, dessutom, ska lyfta blicken ännu högre och se stadens roll i landet och världen. Se vilka funktioner en stad bör fylla i ett globalt perspektiv, så att vi får med det också.
 0
Johannes Hulter (6 Juli 2008 19:49):
@ eric: Klokt sagt, det globala perspektivet är viktigt. Sedan kan vi nog inte göra så mycket åt det där med "miljöaktivist" - det är ju sant :)
 0
Eric Thärnström (6 Juli 2008 19:59):
Miljöaktivist eller inte, så gäller det ju att vara praktisk. Jag vill inte bli kallad miljöaktivist om jag då förknippas med grottmänniskor. Jag vill kallas miljöaktivist om det förknippas med ett framåttänkande som samtidigt genererar teknisk, ekonomisk, social och miljömässig tillväxt och utveckling. Pro development.
 0
Erik (6 Juli 2008 22:36):
"I förorten koncentreras mycket av utbudet till de mest centrala delarna (dvs förortscentra), medan det i staden är mer jämnt fördelat och utspritt i olika kvarter."

Det är väll just ABC-tänket som skapar döda områden, man lotsar runt befolkningen mellan zonerna under dagens lopp. Alla går till "A" på morgonen åker till C efter jobbet och handlar, går hem till "B" i slutet av dagen, Under dagen befolkas bara "B" och "C" av socialbidrgastagare och pensionärer.
 0
Anders Gardebring (6 Juli 2008 22:48):
Det roliga är ju att många "miljöaktivister" ser oss som motståndare. Nu pratar jag naturligtvis om de många falska miljöaktivister som finns, som saknar förmågan att se helhetsbilden utan istället tittar enskilt på varje grässtrå och varje träd, så länge det ligger på deras radar...
 0
Jan Wiklund (7 Juli 2008 00:16):
Anders: Miljöaktivister regeras inte med dekret. Men faktum är att såväl Miljöförbundet Jordens Vänner som Naturskyddsföreningen som organisationer vill se tätare städer. Det var Naturskyddsföreningen som gav ut Jerker Söderlinds första bok till exempel.

Kanske det råder en skillnad mellan miljöaktivister som vet vad dom pratar om för att dom har satt sig in i frågorna, och nimbies som gömmer sig bakom en miljöetikett för att de måste ha något att gömma sig bakom?
 0
Anders Gardebring (7 Juli 2008 00:40):
Jan W:
Exakt så ja. Dock tror jag inte att de alltid inser detta själva.
 0
Jan Wiklund (7 Juli 2008 09:21):
Nej förvisso! Exempelvis kryllar det av nimbisar i miljöpartiet, även om våra ståndpunkter finns där också.
 0
Anders Gardebring (7 Juli 2008 10:41):
Jag hyser en förhoppning om att det yngre gardet i MP kan rensa ut bland de värsta "röd-stuga-i-skogen"-kramarna. Jag tror att det kommer.
 0
Jan Wiklund (7 Juli 2008 11:43):
Jag hyser en lika stor förhoppning att så snart den generation som är född på landet har dött ut kommer vi att värdesätta stadslivet på ett helt annat sätt.
 0
Eric Thärnström (7 Juli 2008 18:11):
Det vore ju givetvis intressant om Miljöpartiet kunde krypa ut ur grottan och istället gasa på utvecklingen, fast åt deras håll. Hellre det än att de bromsar den.
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8608 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

@yimbysthlm på Twitter