Vad hände med skolgårdarna?

Vansinne. Avskaffa parkeringsnormen helt, den hindrar en sund stadsutveckling.

En grej som var vanlig i Japan var att lägga skolgårdar på taket. Jag föreslår inte att vi nödvändigtvis skall ersätta skolgårdarna med konstruktioner ovanpå tak, men där det är ont om plats kan man ju faktiskt också använda takytan, något som vi i Sverige generellt sett är usla på.

Marre: Hur kan du säga sådant?

Jag kan inte tala för alla de 2771 medlemmarna, men jag bryr mig i alla fall.

Anders Gardebring
Det är kanske en anledning till att vi inte ska få bygga högt: Folk ska inte få för sig att titta ut över detta hav av tak och tänka tanken att bygga något på dem.

Marre
Tvärtom! Vi vill ju ha kvalitativa parker som man kan använda till något, istället för gröna plåster utefter husfasaderna. En väl planerad skolgård är ju i allra högsta grad en kvalitativ park. Vi har aldrig föreslagit att man ska bygga på en kvalitativ park.

Skolgårdar är viktiga, men ett problem i sammanhanget är att skolor och förskolor, slösar bort mark.

För det första så ligger många förskolor i envåningsbaracker, mitt i parker. Det är förstås önskvärt att förskolebarn slipper trappor, men det bästa är om de kunde inrymmas i bottenvåningen på höghus, där det oftast finns en massa lediga grönytor. Se vidare http:​/​/​www.​yimby.​se/​forum/​thread.​aspx?​id=​116

Många skolgårdar är omgivna av stängsel. Det må behövas för de små skolbarnen, men vid högstadie- och gymnasieskolor blir de onödiga barriärer.

Bättre är i så fall att integrera skolgårdar med parker, så att hela området kan användas av elever under skoltid, och av allmänheten under kvällar, helger och sommarlov. Jag har ett sådant förslag för Kungsholmens gymnasium: http:​/​/​www.​yimby.​se/​forum/​thread.​aspx?​id=​48

Minskat bilberoende fordrar å andra sidan förbättrad kollektivtrafik. Så för att få större skolgårdar behöver vi mer spårväg.

Dr Evil:
Du skriver:
"Ett argument för grönytor kanske..."

Vad är en "grönyta"? För mig är en grönyta precis just det. En grön yta. Det saknas tanke eller analys bakom en "grönyta". Behövs den? Används den? Förbättrar den de boendes situation, eller förvärrar den de boendes situation? (Och jodå, grönytor kan förvärra situationen för de boende, liksom den kan förbättra den, allt handlar om planering och hur saker hänger ihop).

Vad säger oss ordet "grönyta"? Ingenting. Är det ett planerat stycke mark med en idé, eller är det bara kvarlämnad oplanerad yta?
Däremot säger oss parker, gräsmattor, strandpromenader, alléer, gårdar och skolgårdar någonting. Men den odefinierade termen "grönyta" vänder jag mig starkt emot. Det är ett precis lika intetsägande ord som att kalla allt som är bebyggt för "bebyggd yta". Bebyggd yta säger oss absolut ingenting. Är det en parkeringsplats eller en skyskrapa? Precis lika meningslöst är "grönyta" som term när vi diskuterar staden.

Tyvärr har vi som samhälle i mångt och mycket tappat bort förståelsen för och skillnaden på stad och landsbygd. Strösselplanerade förorter har luckrat upp denna tidigare tydliga avgränsning och det är idag ofta svårt att veta vad som är stad och vad som inte är stad. På landet finns det grönområden, ej planerade ytor. Men i en stad har sådant ingen plats. En stad är, per definition, en av människan planerad yta. Men kan i en stad låta en skog vara en del av planeringen, men då är det fortfarande ett val, något planerat, något som finns där för att fylla ett syfte. Så fort den distinktionen lämnas, så har vi också lämnat staden.

1. Förskolan jag gick i på 50-talet i Västberga hade lekplats på taket. Det var kul, minns jag, det gav möjligheter att titta ner på folk på gatan utan att bli sedd.

2. När trängselavgifterna debatterades berättade någon att lärare som hade parkeringsplats på skolgården åkte bil medan de som inte hade det åkte kollektivt. P-platser eller inte p-platser vid jobbet är ett oerhört starkt styrmedel.

3. Vad är det för fel med att ungar springer i trappor? Det är väl då de har behov av att röra sig, så de bygger upp muskulaturen?

En lekplats på taket är ju en säkerhetsfaktor också. En lekplats på taket är mycket svårare att nå för någon utomstående med otrevliga avsikter. Man måste ta sig genom skolhuset för att komma upp. Istället för att barnen ska springa rakt ut i närmaste buskage... och inte ses mer. Det är en fördel för det extrema, men det kan ju ändå spela in som en trygghetsfaktor.

Eric:
Fast i paragrafsverige ses det säkert som en negativ säkerhetsfaktor. Barnen kan ju slå sönder staketet och hoppa ner o slå ihjäl sig (oavsett hur icke-troligt ett sådant resonemang är).

Anders Gardebring
Jag skulle vilja kalla just det för naturligt urval, men det går kanske inte hem i debatten. Men det finns ju annars väldigt stora möjligheter med att bygga en lekplats på en skola istället för bredvid den. Om det ska vara så extremt så kan man väl köra modell ESB och ha 4-metersstängsel... för en fallhöjd på en våning.

..och helst linda in barnen i vaddering och låta dem ha hjälm på sig dygnet runt. (Ok, jag spårar ur något nu känner jag men ibland blir jag lite trött på trygghetsnarkomanin...)

Carl Johan Hall:

En skogsdunge eller en bergsknalle är inte en "grönyta". Det är en skogsdunge respektive en bergsknalle. Jag menade alltså inte med mitt inlägg ovan att alla rekreationsområden måste vara "planerade" i sig själva, men de skall vara en del av en bärande stadsidé. Behåller man en bit skog gör man det av en anledning. Är du med i hur jag resonerar?
Det är den slentrianmässiga nedvärderingen av rekreationsytor till den odefinerade och, menar jag, nedvärderande termen "grönyta" som jag vänder mig mot.

Återigen kan man hänvisa till Alexander Ståhles avhandling Mer park i tätare stad - http:​/​/​www.​spacescape.​se/​pdf/​as_​lic_​thesis.​pdf

Tes: folk i innerstan är nöjdare med sina parker än folk i förorterna. Orsak: innerstans parker är mer genomtänkta.

Dr Evil: Annars talar väl Yimby om tät stad kontra gles, om man ska vara noga?

Beträffande grönytor är detta var Ståhle redogör för, se mitt förra inlägg. Han urskiljer flera dussin olika användningsområden som en grönyta kan användas till, och ju mer den kan användas till desto bättre är den. Åtskilliga är varken hackade eller malda, enligt Ståhle; de kan inte användas för någonting. Det är den sorten vi inte har något till övers för.

Ett exempel: den vanliga sortens överblivna icke hårdgjorda markyta är ofta för liten för att användas som natur. Och för föga påkostad för att användas som park. Det finns inte stort mer att göra än att rasta hunden på den. Behövs så mycket av detta som det finns i Stockholm idag?

Personligen misstänker jag att när man säger "grönyta" eller "grönområde" är det denna sorts oanvändbara restmark man menar. De lämpar sig bara för abstrakta ord eftersom man inte kan göra nåt med dem. När man syftar på en park säger man park, när man syftar på en skog säger man skog och när man syftar på en blomsteräng säger man blomsteräng. Man använder konkreta ord för sånt man kan ha en direkt relation till.

Ann-Charlotte:
YIMBY har studerat planerna för Engelbrekt och det är mycket troligt att vi kommer att stödja bygget. Inte minst för att det ser ut att kombinera flera positiva faktorer som bättre lokaler för barnen, en bättre, tryggare och trivsammare stadsmiljö (som kommer de redan boende till del), fler lokala butiker, fler bostäder i bostadsbristens Stockholm i ett mycket bra kollektivtrafiksläge. De enda negativa aspekter vi kan se av bygget handlar om störningar under byggtiden. Sådant är naturligtvis jobbigt när det pågår, men Stockholm är en stad som växer varför temporära störningar är en naturlig utveckling i arbetet för att skapa en bättre stad för fler människor.

Engelbrektsplanerna har jag börjat skriva om, i mycket positiva ordalag. Av just de anledningar som Anders nämner. Skolgården är inte under hot, såvida hot inte innebär "kan komma att rustas upp ordentligt".