Utskrift från www.yimby.se
....

Vilken särart ska bevaras?

 
I tisdags publicerade SvD brännpunkt ett inlägg i stadsbyggnadsdebatten från Anna Micro Vikstrand, fil dr i konstvetenskap med inriktning mot 1900-talsarkitektur.

I artikeln argumenterar Vikstrand mot att stadsmuseets nuvarande position som remissinstans i planärenden föreslås avvecklas, och kompetensen istället tas in som en del i planprocessen på Stockholms stadsbyggnadskontor. Argumentationen från Stockholms stad är att planärenden tar för lång tid.

Från Yimby's sida ser vi definitivt en poäng i att ha någon form av kontrollmekanism som kan slå vakt om vackra och uppskattade byggnader och platser. Det visar inte minst vår sentida historia som givit oss motorvägar genom innerstaden och rivna 1800-talspalats. Frågan är om stadsmuseet som remissinstans är den kontrollmekanismen. Vikstrand verkar tvärsäker på detta, men riktigt så enkelt är det inte.

Enligt Vikstrand står Stockholm, på grund av förslaget, "inför en uppenbar risk att förlora många kulturhistorisk intressanta byggnader".

Vikstrand skriver:

"Utredaren Göran Gahm säger till SvD att om SBK tog ett helhetsansvar även för de kulturhistoriska frågorna skulle man slippa en remissvända och därmed skulle planprocessen komma att kortas. Detta är helt fel.

Det är nämligen inte bara Stadsmuseet som får yttra sig utan det gör totalt ett tjugotal remissinstanser. Alla har samma tid på sig att behandla ärendet. Därför effektiviseras inte planprocessen för att den kulturhistoriska bedömningen görs inom SBK; däremot kanske byggtiden kortas lite om man kan riva alla befintliga hus i området."

Att riva alla befintliga hus i området är naturligtvis för det mesta, men inte alltid, ett problem.

I artikeln frågar sig Vikstrand vilka konsekvenser förslaget skulle få:

"För det första skulle det leda till en allvarlig urholkning av den demokratiska processen. I en demokrati ska alla intressen i största möjliga mån vägas samman. I och med detta förslag skulle SBK få en alltför stor makt över Stockholms planering."

Att Vikstrand vill behålla stadsmuseets maktposition är förståeligt från hennes synvinkel som konstvetare, samtidigt är det för oss stadsvänner som har läst många planförslag uppenbart att SBK idag knappast har så mycket makt. Planförslag blir regelmässigt nedfilade, anpassade och allt glesare och osynligare för varje remissrunda. Det klassiska scenariot är att stadsbyggnadskontoret står på ena sidan och vill bygga något ganska modest. På andra sidan står stadsmuseet, skönhetsråd, samfundet S:t Erik, ekoparkens vänner, miljöorganisationer (som helt missat att förstå att de ofta skadar miljön genom att motsätta sig förtätning), lokalt motstånd, stadsfientlig lagstiftning, och inte sällan också länsstyrelsen och andra remissinstanser som skall skydda olika former av intressen. Inte med det sagt att SBK:s förslag alltid är bra, men maktfördelningen är kanske inte fullt så stark på SBK:s sida som Vikstrand vill ge intryck av.

Om Vikstrand i sanning oroar sig för demokratifrågorna är det väl snarare befolkningens röst man bör lyssna på, snarare än en samling tyckande experter? Vilka miljöer uppskattar medborgarna, och ser som viktiga att bevara, och vilka miljöer vill man att staden skall ändra på?

Det är lätt att tro att stadsmuseet är en garant för den klassiska vykortsbilden av Stockholm. Ett trivsamt och levande Stockholm, som får utvecklas i samklang med existerande miljöer. Som läsare får du kanske bilder av pittoreska miljöer i gamla stan, eller en stenlagd böljande bakgata på söder med pastellfärgade husfasader mot gatan.

Inget kunde vara mer fel.

Det var länge sedan som stadsmuseet klassade klart alla "klassiska" byggnader i Stockholm. Dessa åtnjuter idag en mycket hög skyddsklassning och det är ytterst sällsynt att sådana byggnader rivs eller förvanskas i någon större grad. Att som byggare ens föreslå något sådant är förenat med klara risker, som t.ex negativ mediaexponering. Inte heller från stadens sida är man intresserad av en sådan utveckling.

I brist på bättre saker att göra har stadsmuseet således fortsatt framåt i tid och idag klassat i princip allting som är äldre än 25-30 år i både innerstaden och förorterna.

I stadsmuseets ytterstadsprojekt har man gett sig på att klassificera många av våra förorter utifrån antikvariska aspekter.

Om Rinkeby kan vi t.ex. läsa:
"Trafiksystemet är på tidstypiskt 1960-talsmanér utformat så att bilister och fotgängare helt skiljs åt. Gångvägarna leds på broar över de nedsänkta bilgatorna. Dessa broar är ett viktigt stadsbildsmotiv utmed Rinkebys gator, och de skulle enligt Igor Dergalin anspela på Venedig med broar och kanaler.
[...]
I planeringen introducerades bandstadsprincipen i Stockholm. Bebyggelsen grupperades i tre parallella öst-västliga bälten, med högre hus i norr, lägre i söder och med ett centralt bälte med centrumfunktioner och gemensamma anläggningar."


Tensta beskrivs bland annat med dessa ord:

"Svenska Bostäders område med loftgångshus utmed Tensta Allé präglas av 1960-talets strävan att skapa monumentala gaturum där rytm, likformighet och massverkan ger karaktären – här kompletterat av den nedsänkta bilgatan och de upphöjda gångbroarna. Även HSB:s stora bostadsområde uppe vid E:18 har en medveten monumentalitet.
[...]
Husens sparsmakade utformning gör detaljerna desto viktigare för intrycket. Även relativt små förändringar riskerar att få negativa konsekvenser för arkitekturen. Ett exempel på detta är den breda inklädnad i korrugerad plåt som i början av 2000-talet ersatte husens ursprungliga och ytterst smäckra taklister."

I sammanställningen för Husby kan vi läsa:



"Flera bostadshus har byggts på med en våning vilket har påverkat byggnadernas karaktär i en för de kulturhistoriska värdena negativ riktning."



Vi får också se "Ett fint exempel på den offentliga konsten i Husby":



Ur ett antikvariskt perspektiv är stadsmuseets bedömningar naturligtvis helt korrekta. Att ett område präglas av enformig arkitektur och gråa fasadfärger, har ödsliga och osäkra gångstråk som många undviker kvällstid, och lider av andra typer av problem som en följd av sin utformning är naturligtvis inte stadsmuseets uppgift att ta ställning till.

Frågan måste därför bli denna: När övertrumfar värdet av en förändring de antikvariska aspekterna? Vad skall vi ta mest hänsyn till; miljön, människors trivsel, trygghet och möjlighet att förbättra sin närmiljö så att den blir trivsammare och tryggare, eller att området måste se ut som det alltid har gjort? Svaret borde vara givet, att måla en grå fasad i en varm kulör eller att tilläggsisolera de energiläckande husen från miljonprogrammets dagar borde vara för staden självklara saker. Inte kan väl de antikvariska aspekterna i sådana fall tillåtas väga över?

Så är det nu tyvärr inte. Yimby skrev i mars om miljonprogramshus i Bredäng som Svenska Bostäder renoverade. Fönster byts ut och fasaden tilläggsisoleras. Men bara på kortsidorna. Långsidorna får man inte röra:

"- Stadsmuseet säger att det här är ett tidstypiskt miljonprogramsområde, där man inte vill förändra fasadens uttryck. Vi kom överens om att vi fick isolera gavlarna. Så där kan man säga att säga att våra olika mål går isär, säger Lars Skoglund, ombyggnadschef vid Svenska Bostäder."

Här blir alltså bevarandet inte bara ett hot mot en förnyelse och upprustning, det leder dessutom till större miljöpåverkan och högre uppvärmningskostnader, vilket naturligtvis drabbar de boende via hyran.

I maj skrev vi om Nybohovsbacken, där man i en av bostadsrättföreningarna tagit beslut i god demokratisk ordning att måla om fasaden på ett av husen.



Tre grannar bestämde sig dock för att överklaga bygglovet. Medhåll fick de, såklart, av både skönhetsrådet och stadsmuseet.

Ett annat exempel, lite mer centralt, är Salénhuset mitt i city:



Om detta har stadsmuseet följande att säga:

"Stadsmuseet har 2006-2007 inventerat Salénhuset och grönklassat kvarteret, vilket innebär att byggnaden är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt. I värderingen anges att anläggningen utgör en betydelsefull representant för 1970-talets ideal inom stadsbyggandet och har ett samhällshistoriskt värde."

Här väljer dock staden, glädjande nog, att gå vidare med byggplaner. Varför 70-talskåkar i city får byggas om, men inte i förorten, förtäljer inte historien.

Åter till Vikstrands debattinlägg:

"För det andra är det en uppenbar risk att man kommer att bygga bort Stockholms särart. Stockholm är en stor turiststad. De utländska besökarna kommer för att vi har en mycket vacker stad med relativ homogen bebyggelse som är omgiven av vatten."

Frågan blir naturligtvis, vilken särart är det som Vikstrand avser? Centralbron?

"Om byggtakten ökar och med den antalet rivningar finns en uppenbar risk att Stockholm bara blir en storstad i mängden. I stället bör man se de befintliga hus som finns i områden som ska förnyas som en tillgång och inte som en belastning."

Vikstrand gör här det så vanliga felet att anta att nybyggnation per automatik måste leda till stora rivningar. Det mesta som byggs i Stockholm nu är i form av förtätningar. Det som trots allt rivs är oftast låga industribaracker i korrugerad plåt och liknande byggnader. Mer robusta konstruktioner kan ofta sparas, och så sker också ofta. I det andra stycket har hon däremot naturligtvis en poäng. Dock måste de befintliga husen naturligtvis vara användbara  och kunna fungera i sitt nya sammanhang.

"Man bör inte vara alltför fokuserad på att bygga nytt utan utgå mer från vad som redan finns."

Vikstrand är alltså fil dr i konstvetenskap med inriktning mot 1900-talsarkitektur. Frågan är hur mycket Vikstrand hade haft att doktorera om ifall hennes inställning till staden hade fått råda på 1800-talet? När man bygger ut staden måste man naturligtvis utgå från en helhet. Skapa nya värden, och samtidigt på ett bra sätt införliva de värden som redan finns. Att ensidigt se byggprojekt utifrån vad som redan finns är naturligtvis ingen framkomlig väg.

Vikstrand fortsätter:

"Det gamla gasverksområdet i Hjorthagen är ett bra exempel. Området är fyllt av vackra tegelhus, många ritade av Ferdinand Boberg, en av Sveriges främsta arkitekter. De två gasklockorna skulle bli utmärkta som konserthall respektive museum.

Många av de andra husen skulle kunna byggas om till hotell och restauranger. Området skulle kunna bli en verklig kulturmagnet för både regionens invånare och långväga turister.

Om man istället river många hus och bygger nya bostäder kommer området att förlora sin själ och bara bli ett bostadsområde i mängden."

Genom att sätta samman tegelhusen och gasklockorna med resonemanget om rivningar försöker sig här Vikstrand på en retorisk fint. Att gasklockorna och tegelbyggnaderna kan komma att rivas. Det är en halmgubbe. Det finns inga som helst planer på att riva gasklockorna eller de gamla tegelbyggnaderna. Tvärtom. De skall införlivas med den nya bebyggelsen i Hjorthagen och ges nya funktioner. Olika former av kulturverksamheter har nämnts som möjligheter.

Vikstrand avslutar:

"Den tredje anledningen till att Stadsmuseet bör behålla den antikvariska kontrollen över stadens planering är att Klararivningarna under 60- och 70-talen fortfarande är ett oläkt sår för de flesta stockholmare."

Som vi tydligt har påvisat är stadsmuseet knappast någon garant för att vi skall slippa ödslig betongarkitektur. Tvärtom är de en garant för att såren från 60- och 70-talet får fortsätta att vara oläkta.

"Om förslaget att SBK ska få fria händer att själva bestämma vad som kan rivas är risken uppenbar att vi om några år har förlorat så mycket värdefull äldre bebyggelse att vi får ett nytt ”Klaratrauma”.""

Några fria händer skall förvisso SBK inte få, men Vikstrand har här en poäng. Att helt släppa över besluten till byggbolagen och tjänstemän på SBK är knappast en framkomlig väg. Tyvärr fyller inte här heller stadsmuseet någon roll i att skapa en trivsam och omtyckt stad, då de endast ser just till de antikvariska värdena. En grå betongvägg från miljonprogrammet skiljer sig där inte nämnvärt från bebyggelsen i gamla stan. Den organisation som skulle ha potential att ha en sådan roll är naturligtvis skönhetsrådet. Men även de sällar sig tråkigt nog till betongvurmarna. Ett reformerat och demokratiserat skönhetsråd som inte går i stadsmuseets ledband kanske är den framkomliga vägen?
Gå med i YIMBY Stockholm
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Patric Nilsson (19 September 2008 04:30):
Wow!

Skön dissekering av hennes argument, bra jobb Anders.

Man blir ju extra irriterad över att hon faktiskt antyder att gasklockorna på något sätt är rivningshotade.
 0
Eric Thärnström (19 September 2008 07:07):
Vi kan ju bara beklaga att Stadsmuseet vägrar samarbeta på ett konstruktivt sätt. Instansen har blivit mer av en belastning än en tillgång för Stadsbyggnadskontoret. Det är bra att Stadsmuseet kopplas bort som det är nu. De kanske får en andra chans i framtiden.
 0
Magnus Orest (19 September 2008 07:59):
Bra skrivet Anders! Just att analysera och lyfta fram olika retoriska knep är viktigt, så att läsaren ser igenom de tomma och ogiltiga argumenten.
 0
Mats Andersson (19 September 2008 09:00):
Artikeln är en njutning att läsa! De ohållbara utgångspunkter och ibland totala förvirring som ligger bakom Stadsmuseets resonemang i stadsbyggnadsfrågor blir helt uppenbar. Mycket skickligt skrivet!
 0
Jonas Frejd (19 September 2008 09:31):
Stadsmuseet sprider ett löjets skimmer över sig när man försöker få massproducerad gammal grå betong att framstå som värdefulla monument.
Och just som Anders skriver så är ju den folkliga förankringen hos Stadsmuseet närapå noll varpå man kan fråga sig hur den demokratiska processen blir lidande av deras uteslutande?
 0
Ragnar Lind (19 September 2008 10:18):
Att läsa det här är ju förstås väldigt nedslående. Man får inte ens förändra betongfasadernas färg! Själv tycker jag iofs att man inte behöver göra såna stora ingrepp i miljonprogramsområdena. Det finns ändå kvalitéer i dem. På 80-talet byggde man om totalt, med varierat resultat. En del blev lyckat, annat inte lika lyckat. (Men det blev dyrt.)För att bryta den horisontelloa monotonin i själva arkitekturen räcker det ofta med att förändra fasaderna (varma förger i tegel och puts) samt byta ut balkongerna mot vackrare dito. Inuti behöver man inte göra så mycket, lägenheterna är ofta bra. (De allra fulaste loftgångshusen, som på bilden härovan, måste däremot kanske rivas.) Tillför man sedan stadskvalitéer genom nybggnader kring centrumen så är mycket gjort. (Sedan har vi trafiksepareringen: vad kan man göra något för att öka genomströmningen av folk i områdena?)
 0
Anders Gardebring (19 September 2008 10:33):
Ragnar:
Vad som bör göras i dessa områden är naturligtvis en fråga för diskussion. Det trista är ju just stadsmuseets ovilja mot att överhuvudtaget göra förändringar. Områden som fungerar dåligt ser jag mycket liten poäng med att bevara helt oförändrade av enbart antikvariska skäl. Det bor faktiskt människor i husen. Att något så enkelt som infärgningar av fasader kan göra en oerhörd skillnad visar Nybohovsexemplet tydligt. Vidare bör gatuplaneringen göras om. Bort med otrygga scaft-gångbroar och trafikseparation. Och så förtäta i centrum och längsmed huvudstråken så att det skapas urbana kvaliteter då.
 0
Johannes Lilleberg (19 September 2008 11:26):
Bra artikel!

Detta är ett problem vi måste uppmärksamma media om tycker jag.

Under 60 och 70 talet byggde man mycket segregation genom att bygga miljonprogram som innehöll för få bra kvaliteter. Det har lett till att de som har råd väljer att bo i andra områden och det räcker för att förstå varför Stockholm är så segregerat.

Miljonprogrammen är hastight byggda och ogenomtänkta. Miljöerna i områdena uppskattas inte av de flesta Stockholmare. På grund av den dåliga kvaliteten i byggnadena måste de nu renoveras till ofantligt stora kostnader. Dessa kostnader är dock inget i jämförelse med de enorma kostnader segregationen kostar samhället.

Miljonprogrammen är helt enkelt ofärdiga stadsdelar som måste kompletteras och renoveras för att fungera bra. Att Stadsmuseet stoppar invånarna från att utveckla deras miljonprogram av "kulturhistoriska" skäl låter naturligtvis fint för en kulturhistoriker. Men för människorna som bor i miljonprogrammen är det ett stort problem som påverkar deras livskvalité negativt. Stadsmuseets museiserande skrämmer iväg alla konstnärer, investerare och entreprenörer som vill utveckla miljonprogrammen.

Vi måste prioritera rätt. Jag önskar att vi kan prioritera människors livskvalité framför museiserandet av miljonprogram.

För övrigt förstår jag inte varför Stadsmuseet nästan alltid föredrar monotoni (eller enhetlighet som de så vackert kallar det) framför variation i stadsmiljöerna. Stadsmuseet är en av bovarna bakom våra landskap med millånga förorter bestående av fyrkantiga hus i en färg. Detta gör Stockholm till något unikt. Det moderna Stockholms arkitektur är nämligen det mest monotona som finns att hitta i Västeuropa. Och eftersom det monotona är Stockholms särart i Europa så löper vi risk att få höra Stadsmuseet propagera för att vi ska fortsätta bygga monotont även i framtiden.
 0
Johannes Lilleberg (19 September 2008 11:30):
Anders: Har du möjlighet att skicka denna artikels länk till Vikstrand så att han kan få ge svar på artikeln?
 0
Niklas (19 September 2008 11:30):
En kommentar: Texten om Husby var tidigare:

"Flera bostadshus har byggts på med en våning vilket har påverkat byggnadernas karaktär i negativ riktning."

Efter påstötning ändrade de det till (påbyggnaden skapade ju mer variation i området och gjorde det mer levande):

"Flera bostadshus har byggts på med en våning vilket har påverkat byggnadernas karaktär i en för de kulturhistoriska värdena negativ riktning."

Stadsmuséet verkar alltså inte har tolkningsföreträde när det gäller husens karaktär i sig. Däremot anser de sig ha det om det sätts in i en kulturhistorisk kontext.
 0
Ragnar Lind (19 September 2008 11:35):
Anders:
Din "formel" för förnyelse av förorterna låter bra. Med enkla medel utveckling och förvandling, samtidigt som särarten faktiskt också finns kvar. Synd att inte Stadsmuséet är med...
 0
Dan Edholm (19 September 2008 11:42):
Anders, jag instämmer. Jag läste hennes insändare när den publicerades och hade svårt att hålla mig. Att stadsmuseet skulle vara en demokratisk konstruktion är ju så långt från verkligheten att man häpnar över okunskapen. Som remissinstans är de ju raka motsatsen och uppbär alltså en auktoritär teknokratfunktion. Uppgiften ligger ju i att genom sitt bättre vetande (...eh) hindra att folket (demokratin) förstör för sig själva.
 0
Dan Edholm (19 September 2008 11:54):
När det gäller den fantastiska arkitekturen från 60-talet så måste man fråga sig vad som är så förbannat bra med att ständigt bevara allt. Vi har också haft livegendom i landet, kanske är det också värt att bevara av kulturhistoriska skäl? Inget är någonsin färdigt, vi bygger bara på och förbättrar - ibland blir det bra och lever vidare, ibland blir det dåligt och måste förbättras. Byggnadstypen importerades ifrån Sovjet och Östtyskland, där hade arkitekturen en tydlig roll att förminska människans indivualitet och förmedla att samhället (betongen) var en kraft att räkna med. De var dessutom billiga att bygga. Som Anders skrev "Det bor faktiskt människor i husen"!
 0
Theodor Adolfsson (19 September 2008 12:20):
Johannes Lilleberg: Under 60 och 70 talet byggde man mycket segregation genom att bygga miljonprogram som innehöll för få bra kvaliteter. Det har lett till att de som har råd väljer att bo i andra områden och det räcker för att förstå varför Stockholm är så segregerat.

Att göra segregationer i städer till enbart en fråga om dåligt stadsbyggande är att göra det allt för lätt för sig. I USA och förr i tiden även i Europa var det stadskärnorna som ofta var förslummade och hade dåligt rykte.

För att rik ska bo granne med fattig krävs det faktiskt mer än att inte bygga isolerade förorter. Det krävs att man aktivt bygger hus med många olika sorters lägenheter och antagligen även något annat system än en fri marknad för prissättning på boende, eftersom det leder till områden med ungefär samma inkomstgrupp, alternativt att rik och fattig bor i samma hus men den första gruppen i tolvrummare och den senare i ettor. Historien visar att sammanboende inte behöver ha något samband med social integration när det sker med väldigt olika materiell standard.
 0
Adam Blomberg (19 September 2008 12:22):
Så här ska ni fortsätta!
Att sakligt och punktligt plocka isär stadsmuseets argument, och visa deras retorik för vad den är. Mycket bra.
 0
Johannes Hulter (19 September 2008 13:53):
Bra inlägg! Det som är intressant med just den estetisk-teoretiska nimbyismen är att den utgår från en mycket naiv och oproblematiserad modernism, i synen på konst och kultur. Originalitetskulten lever vidare som om inget hänt sedan 50-talet.

Idag inser ju de flesta att byggnader, konstverk etc förändras och utvecklas över tid vare sig man vill eller inte. Inget är beständigt, inget kan konserveras i sin "ursprungliga" och "rena" form. Stadsmuseet verkar behöva lite konstvetenskaplig fortbildning...
 0
Jörgen (19 September 2008 14:42):
Lägg ner och gör om från grunden borde vara ledorden för en förändring av stadsmuseum. Detsamma gäller skönhetsrådet som alltmer har tagit rollen av ett "fulhetsråd". Hoppas att Alvendal tar tag i det här nu när hon börjar som stadsbyggnadsborgarråd. Det här visar hur det går när jantelagen löper amok och all arkitektur blir lika värdefull att bevara, både betonglådor från 1970 och 1600-talshus.
 0
Anders Gardebring (19 September 2008 15:27):
Jörgen:

Till skönhetsrådets försvar måste ändå sägas att de har förbättrat sig de senaste åren vad gäller inställningen till ny arkitektur. Visst finns det fortfarande en konservativ hållning, men den har ändå förbättrats. Numera kan ju till och med skönhetsrådet tänka sig höga hus på sina ställen, och deras uttalande om det föreslagna huset vid folkantomten hade kunnat komma från Yimby:

"Skönhetsrådet finner det beklagligt att man i ett av stadens mest attraktiva nybyggnadslägen inte kan prestera något som bättre motsvarar de arkitektoniska krav som måste ställas. Det borde ha varit självklart att berika Östermalmstorg med ny, samtida arkitektur av hög rang."

Inte med det sagt att jag håller med skönhetsrådet så ofta, men jag tolkar ändå deras agerande på senare tid som ett försök till förnyelse och nyansering.

Däremot är de tyvärr djupt nedgrävda i gropen vad gäller betongkramandet, och det är djupt olyckligt, och knappast något som bör finnas inom ramarna för "rådet till skydd för Stockholms skönhet". Väldigt få utanför det innerstadsboende kulturkofte-skrået verkar ha något gott att säga om den arkitektur och de planeringsidéer som dessa områden domineras av. Jag hyser ändå en viss förhoppning för att skönhetsrådet kan utvecklas till det bättre, stadsmuseet ser jag dock inga sådana tendenser alls hos.
 0
Gustav Svärd (19 September 2008 18:13):
I'm Gustav Svärd, and I approve this blogg-post.

Väldigt bra skrivet, Anders!
 0
Dr Evil (19 September 2008 22:51):
"Tyvärr fyller inte här heller stadsmuseet någon roll i att skapa en trivsam och omtyckt stad, då de endast ser just till de antikvariska värdena."

Vad skall ett stadsmuseum ägna sig åt om inte åt just antikvariska värden?
 0
Dr Evil (19 September 2008 22:54):
Jörgen: "Det här visar hur det går när jantelagen löper amok och all arkitektur blir lika värdefull att bevara, både betonglådor från 1970 och 1600-talshus."

Kika in på tråden om ommålningen på Nybohovsbacken så kan även du läsa problematiseringen kring vilken historia man skall bevara och vem som skall bestämma det.
 0
Dr Evil (19 September 2008 22:55):
Eric: "Instansen har blivit mer av en belastning än en tillgång för Stadsbyggnadskontoret."

Deras funktion är inte att vara en underhuggare till SBK. De är fristående och kan därför säga vad de vill. Man brukar ha fristående kompetenser som man tillfrågar i remissrundor.
 0
Anders Gardebring (19 September 2008 23:04):
Dr Evil:
"Vad skall ett stadsmuseum ägna sig åt om inte åt just antikvariska värden?"

Det påstås aldrig i artikeln. Tvärtom påtalar jag ju att stadsmuseet bara ser just till de antikvariska värdena. Läs inte som fan läser bibeln nu... Kritiken handlar ju om att stadsmuseet knappast är den garant för en trivsam stad som Anna Micro Vikstrand vill ge sken av i sin artikel. De retoriska greppen är uppenbara, hon pratar om risken av rivningar av byggnader som inte riskerar att rivas, och undviker konsekvent att nämna kontroversiella stoppanden av upprustingar i miljonprogrammet.
 0
Anders Gardebring (19 September 2008 23:06):
Dr Evil:
"Kika in på tråden om ommålningen på Nybohovsbacken så kan även du läsa problematiseringen kring vilken historia man skall bevara och vem som skall bestämma det."

Vi kan nog vara rörande överens om att vi inom Yimby inte delar den fullt så snustorra och elitism-akademiska inställning till staden som kom fram i den tråden.
 0
Jörgen (20 September 2008 00:25):
Dr Evil: Vad gäller ommålningen på Nybohovsbacken. För mig är det självklart att majoriteten av dom boende där har rätt: måla om!
 0
Anette Furöstam (20 September 2008 00:31):
Men herre jävlar vad alla tycker hit och dit. Gå med i de beslutsforum som finns istället för att "bara" vädra hela tiden om ni nu vill påverka besluten och inte bara läcka tankar utan ansvar.
 0
Anders Gardebring (20 September 2008 00:36):
Anette:
Vem riktar sig din kommentar till?
 0
Adam Blomberg (20 September 2008 07:33):
Anette=
"Läcka tankar utan ansvar" ??
Något av det märkligaste citatet jag sett här på ett tag.
 0
Eric Thärnström (20 September 2008 11:40):
Dr Evil (som vägrar visa sitt riktiga namn)
De kommer ju att ha all rätt att uttrycka sig i fortsättningen också, på samma villkor som gemene man :-)
 0
Marre (22 September 2008 10:55):
Salénhuset är ju en mycket märklig skapelse. Har alltid stört mig på att man inte kan gå längs södra sidan av kvarteret i o m att det helt saknas trottoar där...
Hur kunde man bygga så mitt i city?
 0
Anders Gardebring (22 September 2008 11:10):
Marre:
Ja du, det är vi nog fler som undrar. Stadsplaneringen havererade ju dock fullständigt under 60- och 70-talet så det är väl egentligen inte förvånande ur den synvinkeln. Det är tur att jag inte jobbar på stadsmuseet iaf, jag skulle nog ha svårt att säga något positivt om byggnader som jag spontant känner för att göra såhär med:
http:​/​/​www.​youtube.​com/​watch?​v=​-​1qgx95SFds&fmt=​18
 0
Magnus Orest (22 September 2008 11:50):
Marre och Anders, man kunde gå där för några år sedan, längs med terrassen ovanför Mäster Samuelsgatan, som finns kvar än idag. Den slutade med ett par rulltrappor som ledde ner till gatunivån vid Norrlandsgatan. En riktigt smidig lösning, IMHO, eftersom Filmstaden låg vid korsningen Mäster Samuelsgatan/Regeringsgatan, och donken nere vid Norrlandsgatan. Funktioner som bands samman av den här passagen.

Sedan stängde man av någon för mig obegriplig anledning av den passagen, och hänvisade fotgängarna till den minimala och ogästvänliga trottoaren på andra sidan Mäster Samuelsgatan. Ungefär samtidigt slutade folk röra sig i det området.
 0
Anders Gardebring (22 September 2008 12:09):
Magnus:
Det har du ju rätt i ja, hade glömt bort den. Fast om den var så smidig vet jag inte? Luktar ju SCAFT lång väg om du frågar mig.
Att man stängde av den har jag för mig hade med trygghetsfrågor att göra (surprise surprise!)
 0
Magnus Orest (22 September 2008 12:36):
Jag är lite skeptisk till om trygghetsargumentet har något värde. Hela Stockholm var ju en ganska osäker plats på den tiden, och jag tror inte att den passagen var vare sig bättre eller sämre. Det var nog så enkelt att man ville slippa underhållet och kostnaden för att köra rulltrapporna. Att göra stället tryggare hade ju varit en baggis, med bättre belysning, igenbyggda pundarprång och väktare/polis i området.
 0
Carl Johan Hall (22 September 2008 12:53):
Anledningen till Salénhusets konstiga utformning är att den östra Klaratunneln är en kompromiss. Den skulle ha fortsatt längre österut, men pengarna tröt, eller också hade tunneln blivit politiskt omöjlig. Därför lät man den sluta just där. (Källa: Wikipedia) Gångbroar verkar ha sin plats där, eftersom tunnelmynningen är mycket vältrafikerad.
 0
Fredrik Söderberg (22 September 2008 13:21):
På sätt och vis tycker jag ändå att miljonprogrammens arkitektur ska bevaras. Jag är övertygad om att man i slutet av detta sekel kommer att betala en halv förmögenhet för att få bo i ett hus från 1960-talet (förutsatt att huset inte är i ett så bedrövligt skick att det rasat det vill säga). Sedan är det ju naturligtvis otroligt märkligt att en bostadsrättsförening inte får ändra färgen på sin fasad, det har väl knappast med bevaring av arkitekturen att göra.

Det stora problemet i miljonprogramsförorterna är väl snarare trafik- och boendeplaneringen. Jag får intrycket av att stadsmuséet enbart tar hänsyn till husfasaderna. Ursäkta min okunnighet, men vilka styr över besluten om att förtäta redan befintliga byggnader? Gatukontoret? Och vilka är de traditionella NIMBY instanserna där? Är det skönhetsrådet då också?
 0
Anders Gardebring (22 September 2008 13:32):
Fredrik:
Jag är inte så säker på att miljonprogrammets arkitektoniska estetik någonsin kommer att efterfrågas. Den har aldrig varit omtyckt av "vanligt folk", vare sig idag eller när den var nyproducerad. Inte med det sagt att man skall gå fram med stora skopan och riva allt, men viss revitalisering och ombyggnad bör ju få ske för att förbättra situationen.

Stadsmuseet tar inte enbart hänsyn till husfasaderna. Tvärtom så klassas ofta hela områden och bebyggelsestrukturen. Förtätning ses alltså på med ganska ogina ögon.
 0
Eric Thärnström (22 September 2008 15:07):
Många av miljonprogramshusen kommer ju att självdö p.g.a. sina renoveringsbehov. Förr eller senare blir det billigare att riva och bygga nytt, och för miljonprogramshusen blir det snarare förr än senare. Å andra sidan bor det ju faktiskt människor i husen, så det är inte tal om tvångsrivningar, direkt.

Alla borde ha rätt att revitalisera sitt område och göra det mer levande. Bostadsrättsföreningar som jobbar med egna pengar borde ha all rätt att förädla sina fastigheter. En sak om man begär offentliga medel, men om man står för det själv så borde det inte få finnas några hinder.
 0
Theodor Adolfsson (22 September 2008 17:46):
Det är ju inte så att gamla hus är omtyckta bara för att de är gamla. Det handlar istället om att de är gediget byggda och trevligt utformade. Det byggdes förstås många dåliga hus förr i tiden. De finns dock inte kvar numera eftersom de saknat den kvalitet som gör att hus kan stå i några hundra år. De allra flesta 60-talshus lär inte heller kunna stå kvar i flera hundra år, eftersom de brister i kvalitet. De rejäla stenhus från runt 1900 som Stockholms innerstad till stor del består av lär dock kunna stå kvar och uppskattas i 1000 år till.

60-talshusen är till stor del billig massproduktion medan sekelskifteshusen inte är det. De senare blir säkert billigare i längden och förstås betydligt trevligare.
 0
Fredrik Söderberg (22 September 2008 22:21):
"Det är ju inte så att gamla hus är omtyckta bara för att de är gamla. "

Nej, det har du helt rätt i. Jag tror också att många av husen från 1960-talet kommer få det svårt att klara sig i längden, detta gäller väl f.ö. de gipsväggsbyggen vi ser idag i H-by Sjöstad, Solna och en del andra stadsdelar också. Rent principiellt tycker jag dock man bör ha ett öppet sinne gällande arkitekturen. Det vi tycker illa om idag kanske kommer att uppskattas imorgon. Konserthuset t.ex. var väl inte alls uppskattat av Stockholmarna när det byggdes på 20-talet.

Vi kan dock alla enas om att problemen i miljonprogrammsförorter är hur man byggt bort varje möjlighet till gatuliv genom sin planering. Om man, som Anders säger, klassar hela områden finns det ju väldiga problem att urbanisera dessa. Kan klassningar hävas? Hur i sådana fall?
 0
Anders Gardebring (22 September 2008 23:54):
Klassningen kan vara olika stark. En ren K-märkning innebär lagskydd. Men i många fall handlar det bara om en "värdering", som man om man vill från politikers och stadsbyggnadskontorets sida kan välja att köra över. Det är ju det man (glädjande nog) har gjort i fallet med Salénhuset. Så i vissa fall handlar det bara om politisk vilja. Värt att minnas är dock att det här finns en stark lobby som också har bra hand med media. Däremot har jag aldrig riktigt lyckats förstå vad drivkraften är. Hur kan man aktivt vilja motarbeta människors vilja att förbättra sitt närområde? Mig gör det faktiskt illamående, det pekar på en väldigt otrevlig människosyn. Men är man inbiten modernist i sin övertygelse tror man ju också på modernismen dogma om staden som en maskin. Människan är bara en kugge i maskineriet och skall rätta in sig i ledet...
 0
Fredrik Söderberg (23 September 2008 09:22):
Tack för svaret, Anders. Delar din ideologiska uppfattning. Så klart.
 0
Jörgen (23 September 2008 11:52):
"Det vi tycker illa om idag kanske kommer att uppskattas imorgon."

Jag är inte lika säker på att det alltid är så. När det gäller att folk i allmännhet inte gillar 60-tals husen pratar vi om en uppfattning som har varit bestående i ca. 40 år. Det är i alla fall min erfarenhet efter att ha lyssnat på / pratat med folk sedan omkring år 1970.
 0
Anders Gardebring (23 September 2008 12:06):
Jörgen:
Jag delar dina tankar där. Återigen måste man minnas vilka planeringsideologier som gällde under denna tid. Modernismen. Man såg torrt på staden som en ren maskin. Dess funktioner skulle brytas ner i sina beståndsdelar och göras så effektiva som möjligt. Bostadsmoduler, arbetsmoduler, konsumtionsmoduler. Vi skulle bo så effektivt som möjligt. Vi skulle arbeta så effektivt som möjligt. Vi skulle konsumera så effektivt som möjligt. Vi skulle transportera oss så effektivt som möjligt (därav trafikleder, gångbroar och SCAFT-trafikseparation). Om det var trivsamt var inget som reflekterades över, annat än i problematiseringstermer, hur man skulle kunna komma runt det jobbiga faktumet att människor är människor. Att miljonprogrammets byggnader av väldigt få upplevs som estetiskt tilltalande är inte tidsmässigt eller värderingsmässigt utifrån vår nutid kopplat. De har aldrig varit omtyckta. De är ett resultat av tanken om staden som en maskin. Estetik var irrelevant för modernismens förespråkare och de som implementerade de inte så lite dogmatiska ideerna i realiteten.
Visst kan vi uppskatta effektivteten i en maskin. Men utan estetik, utan värden som tilltalar oss, blir maskinen en flopp. Det finns en anledning till att mobiltelefontillverkare lägger stora belopp på att designa sina mobiler... De går inte att sälja med funktioner allena.
 0
Micke (24 September 2008 00:49):
Har inte kommentarerna på yimby nåt ett konsensus för länge sedan. någon som är intresserad av att taitu med lite egen stadsplanering? flytta in i lagerlokaler och bygga ett soho eller williamsburg från grunden?
 0
Micke (24 September 2008 00:55):
Bytheway, anders gardebring och co, ni gör ett fantastiskt jobb. jag älskar erat engemang och jag hoppas ni fortsätter. kul att många kommenterar dessutom. men. som jag sa innan. har inte yimby nåt någorlunda konsensus. alla vet ungefär vilka estetiska värden som gäller här. hugget, hatandet, gnället och förtvivlan börjar kännas tjatigt. jag efterlyser lite DIY. london, ny och berlin är ju alla så urbana och vibrerande just för dess gräsrotsrörelser. det behövs här också. mer än beslut från stadsbyggnadskontoret. belägra rivningshus! plantera trädårdar i gathörn! starta svartklubbar! gatumarknader! flytta in i lagerlokaler! osv osv. allt är möjligt, men inte inom ramarna
 0
Micke (24 September 2008 00:58):
Ta en titt på nya liljeholmen vid årstabron, där kunde stockholms framtida galleri-kvarter ha legat. vad hände? jo. fabriken slås sönder och upp reser sig nyfunkis!
 0
Niklas (24 September 2008 02:38):
Micke:
Det ligger mycket i det du skriver. Staden ÄR blandning. Jag tycker frågan spontant känns väldigt svår eftersom att uppmuntra något sådant genom planering är väl en paradox i sig, eller? Har du någon idé om hur sådant skulle kunna ske praktiskt?
 0
Karl Zetterholm (24 September 2008 09:06):
Det är väl just nya planeringsmodeller som tar nya vägar gällande vem som bygger staden, hur staden kan byggas i existerande strukturer och vad som är kärnan i önskvärd stadsutveckling som är viktiga frågor för planerarna att jobba med. Det görs t ex i Norra Sorgenfri i Malmö: http:​/​/​www.​arkitekt.​se/​s3490​1
Sen ska man ju komma ihåg att mycket av stadutvecklingen sker utanför SBK genom gentrifieringsprocesser, etc.
 0
Karl Zetterholm (24 September 2008 09:10):
En bra start kan vara att börja med frågan:
Vad vill vi att staden ska innehålla?
istället för
Hur vill vi att staden ska se ut?
 0
Anders Gardebring (24 September 2008 09:33):
Sorgenfri är klart intressant. Jag skulle gärna se de ideerna testas i Stockholm.

Micke:
"hugget, hatandet, gnället och förtvivlan börjar kännas tjatigt."

gnälliga är vi väl ändå inte? Konstruktiv kritik tycker iaf inte jag är gnäll :) Den här artikeln kan kanske ses som lite gnällig, men den är å andra sidan ett svar på ett gnälligt och felaktigt debattinlägg i svenska dagbladet.

"har inte yimby nåt någorlunda konsensus. alla vet ungefär vilka estetiska värden som gäller här".

Nja. De estetiska värdena torde skilja sig åt ganska mycket mellan olika Yimby:s. Vi förespråkar ingen arkitektonisk stil före någon annan. En del gillar ganska stram arkitektur med raka linjer och mycket glas, andra gillar organisk arkitektur med runda former. Själv uppskattar jag både det ena och det andra från en hög olika discipliner. Det Yimby talar om är just blandningen. Det är ju också det här som ofta är så stråkigt i nya områden. Hus efter hus i samma stil uppfört under samma tid av samma byggbolag. Hur levande blir det?

"london, ny och berlin är ju alla så urbana och vibrerande just för dess gräsrotsrörelser. det behövs här också. mer än beslut från stadsbyggnadskontoret. belägra rivningshus! plantera trädårdar i gathörn! starta svartklubbar! gatumarknader! flytta in i lagerlokaler! osv osv. allt är möjligt, men inte inom ramarna"

Förslag är välkomna! Men att göra olagliga saker är inget som vi kommer att uppmuntra.
 0
Johannes Hulter (24 September 2008 10:42):
@ micke: Ta inte illa upp nu, men du inser väl paradoxen i att försöka få folk att sluta debattera i internetforum och istället agera praktiskt - genom att debattera i internetforum? :)

Jag tror ju inte att det finns en motsättning mellan teori och praktik, tvärtom, de förutsätter varandra. Samtal, diskussion, dialog, kritik etc. är inte hinder i vägen för handlande, utan förutsättningar för konstruktivt och demokratiskt handlande.

Ibland är det dessutom enklare att ta initiativet själv än att försöka få någon annan att göra det man vill ska göras...
 0
Johannes Hulter (24 September 2008 11:12):
@ karl z: Håller med om N:a Sorgenfri, det är ett mkt spännande projekt, ska bli intressant att se hur det utvecklas.

Det låter som du förespråkar "form follows function" i planeringen och det håller jag verkligen med om. Det är just dagens formmässigt dogmatiska modernism (uppbrutna kvarter etc) som förhindrar en god funktionalitet och lamslår stadslivet.
 0
Kalle (24 September 2008 13:28):
Snarare att funktionen är en följd av långt fler parametrar än bara formen (sociala, ekonomiska, politiska, programmatiska, byråkratiska, etc). Stadens form är ju ofrånkomligen en viktig faktor men att t ex lyfta fram kvarters ev. slutenhet som en nyckelfråga i stadsutvecklingen känns som en felprioritering.

Att kalla dagens planering för formmässigt dogmatisk modernism tycker jag är fel.
 0
Anders Gardebring (24 September 2008 13:35):
Nja. Fast att lyfta stadens form är ändå viktigt menar jag. Saknas formen för stadsliv kan det aldrig uppstå stadsliv. Däremot är naturligtvis stadens form ingen garant för stadsliv.

Med andra ord: Du kan aldrig få något stadsliv i de glesa monofunktionella punkthusen i skogen (och sådana byggs det fortfarande massor av). I nybyggena i Liljeholmen kan du få stadsliv, men det krävs mer än bara formen för att det skall uppstå. Det finns ett antal parametrar att titta på.

* Stadens form. Den måste möjliggöra tydliga flöden av människor via stråk. Längsmed dessa flöden måste det finnas publika utåtriktade verksamheter i form av butiker , restauranger, kulturinrättningar osv.

* Flerfunktionellt. Bostäder, arbetsplatser, butiker, serviceinrättningar, allt blandat i samma område

* Prisblandning. Billiga, normalprissatta och dyra lokaler och bostäder måste finnas nära varandra. Detta uppnås enklast genom åldersblandad bebyggelse (vilket gör att bef. bebyggelse bör sparas där så går i nyexploaterade områden, detta ligger dock sällan i byggbolagens intresse).

* Exploateringsnivå. För få människor gör det svårt för verksamheter att överleva, och för stadslivet att uppstå. Rädslan för att bygga tätt är alltså ett stort hot mot möjligheten för stadsliv att uppkomma.
 0
Kalle (24 September 2008 13:51):
Ja, det är viktigt. Men den formen kan och måste ju se ut på en mängd olika sätt och stadslivet kan, har och kommer ju få en mängd olika karaktärer. Så jag tror man ska vara öppen för att stadslivets förändringar och för att staden inte alltid ser ut som man trodde den skulle göra eller uppstår där man trodde den skulle uppstå.
 0
Anders Gardebring (24 September 2008 13:54):
Kalle:
Absolut, det håller jag helt med om. Vad jag menar är att man inte bör bygga på ett sätt som aktivt motarbetar gatulivet. Därför bör just modernistisk stadsplanering undvikas då den var uttalat stadsfientlig. Det innebär inte att staden skall fyllas av standardiserade fyrkantiga slutna kvarter bara för det. Samtidigt finns det heller ingen anledning att bryta upp hål i strukturer som nästan är kvarter bara för att man "ska" göra så. Då har man bara tagit idén om stadskvarteret och gjort den sämre, bara för att man skall göra något "annat". (För det mesta, det finns undantag såklart). Det innebär däremot inte att det inte kan finnas andra former som passar bra.
 0
David Westerberg (24 September 2008 14:49):
Jag förstår inte att man måste skydda miljonprogramshusen från renovering/utbyggnad, för jag menar hela jävla Sverige är ju täckt av dom. Och jag tycker inte grannar ska ha makt över vilken färg man ska ha på sitt hus. (förutom om man väljer radioaktiv blyfärg eller nått)
 0
David Westerberg (24 September 2008 14:52):
Föresten snygg dissning av alla argumenten. Keep up Gardebring!
 0
Jan Wiklund (24 September 2008 15:30):
Det där med att det får vara slut på klagandet och att vi får göra något positivt:

En möjlighet skulle vara att vi var och en tar en eller ett par delar av stan som vi uppfattar som stötande och föreslår något vi vill ha där istället, illustrerat bäst vi kan med skisser, fotomontage eller vad vi kan komma på.

Och sen när vi har fått ihop ett trettital projekt kollar vi med Kulturhuset om vi kan göra en utställning.

Uteslutande positiva förslag, inget gnäll. Och kanske ett visst genomslag i debatten?
 0
Johannes Hulter (24 September 2008 17:29):
@ kalle/anders: Jag menar FFF på planeringsnivån alltså, det du sa kalle - vilket innehåll vill man ha? Vill man uppnå de saker Anders räknar upp (jag håller ju helt med honom, surprise surprise) kan man inte ha vilken form som helst. Funkisgubbarna byggde ju inte husipark och lamellmattor för att det var kul eller för att de var korkade, utan för att de formerna maximerade det de såg som funktionen - sovlåda med mycket sol, luft och grönt. Hade de velat bygga dynamiskt och rörigt stadsliv hade de valt en annan form. Gissa vilken?
 0
Anders Gardebring (24 September 2008 22:37):
Precis så ja. Skall man vara lite elak kan man ju säga att Sveriges eskapader in i modernismens förortsbyggande var ett gigantisk experiment med hela samhället som försökskanin. Utifrån sin tids förutsättningar och tankesätt hade det kanske en viss relevans, men idag finns det inte längre någon anledning att bygga glest och utspritt. För att stadens funktion skall uppstå måste det helt enkelt till täthet, stråk, blandning. Det går att uppnå detta på andra sätt än med slutna kvarter, men man bör inte experimentera för experimenterandets skull. Bygg "bulken" med det som vi vet funkar, prova gärna nya grepp någon gång ibland, visar det sig fungera, använd det. Men jag tycker att det är dags att våra stadsplanerare slutar användas oss som försökskaniner bara för att de vill pröva "något nytt". (Sedan är ju det mesta som beskrivs som "något nytt" egentligen bara olika illa genomtänkta försök att nästan, men inte helt, undvika att bygga stad).
 0
Johannes Hulter (24 September 2008 23:03):
Man bör väl som vanligt tillägga att "slutna kvarter" inte betyder mer än att gatuplanet är helt. Hur husen ser ut, antal våningar etc är en annan femma. Och förutsättningen är förstås att gatuplanet är publikt (lokaler etc), annars försvinner ju hela poängen. I Frölunda (GBG) har man fyllt igen sidorna mellan några enorma skivhus med envånings-butikslängor (glasskiosk, thaimat mm). Resultat - nästan slutna kvarter och ett nytt mysigt stråk. Men antikvariskt är det förstås en katastrof... ;)
 0
Anders Gardebring (24 September 2008 23:24):
Johannes:
Har du några bilder från Frölunda på det som man har gjort?
 0
Micke (25 September 2008 00:22):
Oj, mycket har sagts sen sist jag tittade in. sorry att jag slängde ur mig några spontana, kanske inte helt underbyggda feberyriga argument. först och främst kan vi nog alla konstatera att teori och praktik inte utesluter varandra. jag tror att mobiliseringen av åsikter i nätforum är en mkt stark kraft och yimby är ett gott exempel på detta. vad jag försöker säga är följande:

jag gillar ambitionen i yimby just för att den är både praktisk och teoretisk. inlagorna som lämnats är praktiska och imponerande. diskussionen är ofta teoretisk och intressanta men faller allt för ofta in i samma hjulspår, "slutna kvarter", "butikslokaler i bottenplan", nyfunkis vara eller ickevara, kritik av miljonprogrammet, osv... jag tycker det är synd om ett så spännande projekt som yimby faktiskt är stagnerar i dessa dogmer.

vad jag efterlyser i en organisationen yimby som växt sig ganska starkt är praktiska initiativ. vad kan man göra själv som innevånare? finns det något sätt som stockholmare kan organisera sig och bygga om staden från grunden. anledningen att jag yrade om new york är att där har faktiskt folk lyckats bygga upp "levande" stadsdelar just genom självorganisering. soho, williamsburgh osv. en gång lika döda som stockholms miljonprogram, numera vibrerande områden kända världen över. inte på grund av politiker eller byggföretag. utan just tack vare drivande människors praktiska initiativförmåga och mod att utmana lagar och konventioner.

alltså. no offense yimby! alla här är jätteduktiga och drivna. bara lite pepp!
 0
Micke (25 September 2008 00:26):
Jan wilkund: jättefint förslag!

hoppas jag inte lät för neggo tidigare. klagan är ju såklart helt befogad när läget varit som det varit så länge. men fatta vilket genomslag om alla drivna människor här kunde gemensamt bygga något konstruktivt.
 0
Anders Gardebring (25 September 2008 01:43):
Micke:
Tack för din konstruktiva kritik, det uppskattas!
Samtidigt kräver ju det du efterfrågar att den typen av människor, som drivs på det sättet, också går med och engagerar sig i Yimby. Kanske ni redan finns där? Ge er tillkänna i så fall! Men till viss del skall jag säga här, så finns det ju också ett sådant initiativ. Inte riktigt, men nästan. Jag pratar då om Wasted Space
http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​0​8/​0​9/​kronika-​john-​higson-​om-​wa_​.​.​
där medborgarna kan lämna förslag om vad som kan göras. Men det förutsätter ju då att någon "annan" gör det. Stockholm skulle nog må väldigt bra av fler medborgarinitiativ överlag.

Kanske något är på gång ändå?
Senast idag pratade jag med en person som först kritiserade tvärbanan i Solna. Först tänkte jag bara "suck", men sedan framkom det att de har arbetat fram två alternativa förslag, varav iaf det ena verkar lösa problemet på ett bättre sätt än vad Solnas eget förslag har gjort. Precis sådant vill jag också se mer av. Inte bara gnäll o nej, utan just "nej jag vet gör såhär istället!".
 0
Micke (25 September 2008 02:11):
Anders: det solna personen gjort låter ju fantastiskt och jag tror att det på något sätt är framtiden. stadsplanering som open source lite grann. massor med små moduler från gräsrötterna i stället för en färdig lösning uppifrån
 0
Gustav Svärd (25 September 2008 07:54):
Hm... lite opensource-tänk i stadsplanering vore inte fel. Självklart måste alla alla beslut tas av en central offentlig instans (SBK & Kommunfullmäktige), men att på ett tydligt sätt vara öppen för idéer från medborgarna vore grejt. Att detta sker på ett sätt som likt opensource är offentligt och blir till att intresserade medborgare kan bolla idéer och komma med lösningar som SBK tar en närmare koll på utan att slå bakut för att idén kom utifrån... I like it.

För att återknyta till blogginlägget längst upp... idag verkar det ju som Stadsmuseet inte är för att särarter och unikum bevaras. De vill att ALLT bevaras som det är/var. Ommålning och tilläggsisolering är två lysande exempel på detta. Detta försök till skydd av allt får dessutom som konsekvens att man slutar lyssna helt på dem, att deras skydd helt försvinner från allt.
 0
Niklas (25 September 2008 07:58):
Anders G:
Bara en liten fråga: Hur såg deras alternativa förslag ut?
 0
Johannes Hulter (25 September 2008 09:46):
@ micke: Inga problem :) Jag tycker din vision är fin och hoppas att vi som samhälle kan röra oss i den riktningen. Men, som Anders är inne på, det förutsätter ju medborgare som gör något. Något jag har märkt, efter att ha hållit på med YimbyGBG, är att det finns många som har kloka idéer och synpunkter - som de vill att någon annan ska förverkliga. Men ibland måste man ju vara med själv och hjälpa till om det ska bli som man vill.

Vad gäller våra "dogmer". En dogm är något man tror på utan reflektion, det gäller inte våra åsikter. Tvärtom, det är ju därför de här forumen finns, för att reflektera och diskutera. Sedan kan vi ju inte byta åsikter eller sluta argumentera bara för att vi tyckt något en viss tid. Åsikter är ju inte kläder...
 0
Jan Wiklund (25 September 2008 12:59):
Jag kommer tillbaka till mitt förslag: samla upp förslag till förbättringar av platser som vi idag tycker fungerar illa.

Yimby har gjort så, men bara reaktivt, när kommunen har bett om synpunkter. Platser som kommunen (-erna) idag tycker fungerar så bra att de själva inte har något förslag glöms på så vis bort.

Higsons initiativ är utmärkt, men eftersom Yimby i viss mån fungerar som ett kollektiv borde vi kunna hjälpa till aktivt. Om Higson vill ta på sig jobbet att publicera externt skulle vi kunna ta på oss jobbet att samla folk som vill diskutera förbättringar och spotta ut förslag för Higson att föra fram.

Själv har jag en massa förslag - Lindhagenplan över södra Solna, Essingeleden som aveny, E4 som aveny vid Fruängen, galleria genom slottet för att skapa ett nordsydligt stråk genom city som avlastar Drottninggatan, och så har vi kollektivt diskuterat ett förslag att förtäta Årsta. Jag är alldeles övertygad om att de som frekventerar denna webbplats tillsammans har massor av förslag och att vi tillsammans är helt kompetenta att förbättra dem såpass att de blir svåra att stå emot.
 0
Magnus Orest (25 September 2008 17:40):
Bra idé, Jan. Jag har själv tänkt klura ut någonting ang. Henriksdalsberget/Sickla/Danviksklippan, som är ett intressant utvecklingsområde.
 0
Eric Thärnström (25 September 2008 18:39):
Speaking of Slottet: Varför är Gamla Stan helig mark, för? Åkte gröna linjen till och från Globen häromdagen och såg ett hus vars fasad lutade obehagligt mycket.

Essingeleden borde grävas ner under Kungsholmen så att Stockholm får en separerad ringled som inte barrikaderar staden. Norra Länken täcks över vid Norra Station och byggs som tunnel hela vägen till Värtan. Södra länken är till stora delar täckt, och jag hoppas att Östra Länken läggs i tunnel från Värtan till anslutningen till Södra Länken vid Värmdöleden. En spårvagnslinje (eventuellt förberedd för T-bana) borde ligga i samma tunnelslinga som Östra Länken.

Pampas borde förenklas och bli del av en stadsplan (Lindhagenplan javisst, Jan!). Lagskyddet kring Nationalstadsparken borde ses över också.
 0
Leonardo Frithunanthz (25 September 2008 18:49):
"Essingeleden borde grävas ner under Kungsholmen så att Stockholm får en separerad ringled som inte barrikaderar staden. Norra Länken täcks över vid Norra Station och byggs som tunnel hela vägen till Värtan. Södra länken är till stora delar täckt, och jag hoppas att Östra Länken läggs i tunnel från Värtan till anslutningen till Södra Länken vid Värmdöleden. En spårvagnslinje (eventuellt förberedd för T-bana) borde ligga i samma tunnelslinga som Östra Länken.

Pampas borde förenklas och bli del av en stadsplan (Lindhagenplan javisst, Jan!). Lagskyddet kring Nationalstadsparken borde ses över också."


Word, Eric! Riktigt vettiga idéer var det här.
 0
Theodor Adolfsson (25 September 2008 20:00):
Eric Thärnström:
Speaking of Slottet: Varför är Gamla Stan helig mark, för? Åkte gröna linjen till och från Globen häromdagen och såg ett hus vars fasad lutade obehagligt mycket.


Jag förstår inte riktigt vad du vill ha sagt med detta. Men att Gamla stan är helig mark är väl inte särskilt svårt att förstå med tanke på att väldigt många av byggnaderna har ett stort kulturhistoriskt värde. Dessutom har de ett ännu större värde när de sitter ihop och bildar en liten stadsdel, som dessutom är väldigt vacker. Vägarna omkring bör man ju dock skrota omgående.
 0
Anders Gardebring (25 September 2008 23:01):
Dessutom, alldeles oavsett de antikvariska aspekterna av gamla stan så vore det ju ekonomiskt vansinne att göra några stora förändringar där. Gamla stan är en kassakö för Stockholms turistindustri, vilket här gör att antikvariska och ekonomiska intressen går hand i hand.
 0
Theodor Adolfsson (26 September 2008 03:42):
Anders Gardebring:

Strunt. Om turisterna inte vore köpta av dessa två: http:​/​/​www.​upplandsvasby.​se/​images/​18.​6f33491110​d2d3ab.​.​ så skulle de älska Fittja och Nykvarn.
 0
Eric Thärnström (26 September 2008 07:43):
Theodor Adolfsson och Anders Gardebring
Om det fungerar med en galleria under Slottet så visar ju det att inget är heligt.
http:​/​/​www.​building.​co.​uk/​story.​asp?​sectioncode=​284&st.​.​

Allt går att ifrågasätta, även det som är heligt. Så länge folket vill ha kvar Slottet eller Gamla Stan så besvaras ju frågan "Ska vi byta ut dem?" med "NEJ!". Det kanske kommer en dag då folket svarar "JA!" på den frågan, även om det inte är idag.

Leonardo Frithunanthz H-C
Tack, tack! Ska försöka komma på mer!
 0
Jan Wiklund (26 September 2008 09:40):
Theodor: Hur bär man sig åt för att köpa en turist? Är det inte turisten som köper?

Skämt åsido, Gamla stan stämmer väl helt in på den stadsmodell de flesta här gillar - tätare än så kan det knappast bli. Och det är också därför som turisterna kommer dit. Det är likadant över hela världen, turister flockas i täta städer och visar inget intresse alls för sprawlet såvida det inte råkar ligga en havsstrand där.
 0
Marre (26 September 2008 10:15):
Micke: anledningen till att SoHo och Williamsburg har fått nytt liv är ju att den fysiska förutsättningen - tät kvartersstad - fanns där, om än förfallen. Ungefär som hur Södermalm lyfts från sjavig knegarstadsdel till trend- och kulturområde.
Mig veterligen har däremot inget s k "project", som ju är den amerikanska motsvarigheten till miljonprogrammet, fått något liknande uppsving.
 0
Peter Sörensen (26 September 2008 11:17):
Grymt intressant diskussion på detta inlägg. Och massor av bra idéer!

Yimby lyckas i mitt tycke skapa den kanske mest levande arenan för stadsmiljödiskussion i Sverige idag. Och det är grymt välkommet. Denna diskussion har tidigare varit förbehållen en allt för begränsad krets. Kraftigt dominerad av modernist-skolade arkitekter, makthungriga politiker och penningstinna exploatörer. Ingen av dessa två kategorier har visat sig vara särskilt bra på att skapa levande, dynamiska och omtyckta stadsmiljöer. Det ser vi alla exempel på i de städer vi bor.

Varför byggs det då så få, om ens några, exempel på bra stadsmiljö idag? Vad har hänt med stadsbyggnadskonsten i Sverige? Den som i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet gjorde oss kända i Europa och skapade de stadsplaner och -miljöer som vi egentligen fortfarande ägnar oss åt att rota runt i.

Stadsbyggande var vid denna tid ett traditionsbundet hantverk där de som utövade den hade en klassisk skolning som vilade på fundament och erfarenheter som gick ända tillbaka till de gamla romerska och grekiska stadsbildningarna.

Men så, en bit in på 1930-talet, så bestämde man sig för att kasta alla de gamla erfarenheterna och kunskaperna överbord med anländanet av de nya funktionalistiska idéerna. Det traditionella stadsbyggandet var passé. Nu skulle staden inte längre växa inifrån, utan utifrån i förorter. Och all form av dekoration som inte hade en konkret funktion bannlystes. Så anlände bilen, de stora varuhusen som skulle in i stadskärnorna, de grandiosa externetableringarna och resten vet ni. Våra stadsbyggare harvar forfarande förvirrat i den fåran.

I många små och medelstora städer har detta lett till att den ursprungliga stadsbilden helst slagits sönder och samman. Här råder förfall och total förvirring. I Värmland, där jag bor, är detta mer regel än undantag. Och det fortgår alltjämt. Andra, lyckligt lottade städer, inte sällan belägna vid sidan av det kommersiella trycket, har klarat sig bättre undan vad detta beträffar.

Idag väcks allt fler kritiska röster, tack och lov, inte minst från gräsrotsnivå, dvs människorna på gatan. Typ Yimby. Vi vill ha staden tillbaka. Den levande, dynamiska, vackra, trygga, trivsamma och stolta staden.

Men hantverkskunskapen förefaller ha gått förlorad. Arkitekterna som styr och ställer på våra stadsbyggnadskontor och på de "fina" arkitekkontoren är skolade i modernistskolor där de inte fått någon som helst skolning i det traditionella hantverket. De står där med sina krystade modernistklyschor och raka linjaler, och ritar lamellhus och hus i park på löpande band. Och är så indoktrinerade att de inte ens förefaller se sitt tillkortakommande. De är i det avseendet en sorglig samling att skåda.

Inte blir stadsbyggandet enklare av det är uppdelat på en uppsjö av olika instanser och omgärdat av så många bestämmelser att den traditionella staden, den som vi så hett efterfrågar, snart sagt förefaller näst intill omöjlig att bygga.

Inte heller underlättar det att stadsarkitekternas roll utarmats allt mer till förmån för lokala kommunalpolitiker och profithungriga exploatörers godtycke. Eller att den gamla övergripande stadsplanen försvunnit som planinstrumet och ersatts av detalj- och översiktsplaner. En arkitekt som jag pratade med sa en gång "Att försöka rita en stad med hjälp av detaljplaner är som att försöka måla en tavla genom att titta genom ett rör". Det är lätt att förstå vad han menar när man tittar runt i det fragmentiserade och dåligt sammanhållna stadslandskap som åstadkommits de senaste åren. Det är en djup olycklig utveckling.

Stadsbyggande är ett mångfasetterat hantverk som kräver en djup kunskap. Det är inget man lär sig på en kafferast, eller genom att försöka kopiera det som gjorts tidigare. Och om vi någon gång ska komma framåt så måste stadsbyggnadskonsten återuppväckas. Och jag tror att det är vi, du och jag, som måste se till att det sker.

Traditionell arkitektur och stadsbyggnadskonst måste tillbaka in på de stora arkitektskolorna, sida vid sida med de kreativa, moderna och framåtblickande ämnena. Och stadsplaneringens redskap och organisation måste ses över så att vi återigen kan ta ett helhetsgrepp på staden i planeringen.

Frågan måste adresseras och förankras på högsta politiska nivå. Och vi måste därför fortsätta att diskutera, argumentera och mötas i alla sammanhang och forum som vi kommer åt. Men vi bör också försöka samlas i ett sorts manifest, där vi gemensamt försöker åstadkomma en politisk förändring i frågan. Först då tror jag att vi kan få se en verklig förändring i frågan.

Kanske Yimby vill fånga upp den bollen?

Stadsmiljöhälsningar,

Peter Sörensen, Karlstad
Egen företagare, byggnadsingenjör och civilekonom
Länsombud i Värmland för Svenska Byggnadsvårsföreningen
http:​/​/​operationkarlstad.​wordpress.​com/​
http:​/​/​byggnadsvardsnytt.​wordpress.​com/​
peter@greenhouse.se

PS. Stockholms Stadsmuseum spelar en mycket viktig roll när det gäller vårdandet av kulturarvet, oavsett hur det ser ut. Och det hoppas jag varmt att de får fortsätta göra, för de gör det bra. Även om jag delar uppfattningen att det också bör finns instanser som väderar andra aspekter med i processen. DS
 0
Jan Wiklund (26 September 2008 13:38):
Peter:
Du har listat några viktiga orsaker till eländet. Själv har jag (med stöd av bl.a. Anders Hagson på CTH) många gånger på dessa sidor pekat på de offentliga subventionerna till utglesningen i form av skattefinansierad infrastruktur, som en viktig bov i dramat.

Någon (vem?) borde göra en uttömmande lista, väl motiverad och försedd med åtgärdsförslag.

Sen lanserar vi den som ett politiskt krav, motiverad av såväl klimatskäl och ekonomiskäl som folks faktiska efterfrågan.
 0
Anders Gardebring (26 September 2008 13:45):
Hej Peter.
Tack för ditt inlägg, kul att du gillar oss!
Det är, som du säger, oerhört viktigt att medborgarna tar tillbaka staden från "experterna" nu. Experterna har i över ett halvsekel producerat sådant som vi inte vill ha, vilket ju tydligt visar att vi måste ta initiativet för att få en förändring.

Någon form av manifest har diskuterats tidigare, och började formuleras i den för forumtråden:
http:​/​/​www.​yimby.​se/​forum/​thread.​aspx?​id=​57
Kanske kan vi jobba vidare med det hela därifrån?
 0
Peter Sörensen (26 September 2008 14:28):
Hej Jan och Anders,

syftet med en lista eller ett manifest skulle vara att sätta fokus på ett antal områden som inte fungerar, visa med exempel,och komma med förslag till lösningar. För frågan måste, tror jag, adresseras på högsta politiska nivå. Det gäller att få en bred förankring i formuleringen av manifestet och få med ett antal tunga namn, samt en bred allmänhet. Jag skulle gärna medverka i ett sådant försök. Och den forumtråd du föreslog är ingen dum början. Jag hakar på där. Så tar vi det vidare därifrån. Vore kul om vi kunde hitta tid för ett möte, kanske en lö-sö i Stockholm, där vi kunde samlas i ett fysiskt forum. Det tror jag vore grymt bra. För att skiss på grunderna i hur vi ska gå vidare med manifestet. Det vore grymt kul.

Vad som också saknas, delvis som en följd av det jag pekade på i mitt tidigare inlägg, är en handbok som på ett lättillgängligt sätt tydliggör och skapar en gemesam grundsyn på stadens byggstenar. Typ dem Jacobs pratar om. Hur ser man på en stad? Och hur hanterar man den? Vilka är dess beståndsdelar?

Ett sånt dokument skulle vi också kunna spåna kring. Nyurbanisterna i USA och England har också sett det behovet och jobbat på att ta fram den typen av nedkokade handböcker, och idén är inte dum alls. Se t ex SmartCode som ni hittar på http:​/​/​www.​newurbannews.​com/​ samt Urban Design Compendium som du hittar på http:​/​/​www.​urbandesigncompendium.​com/​

Jag tänker mig något med en titel typ "Urban Design Workbook". Något att sticka i händerna på stadsplanearkitekter och ledamöter i stadsbyggnadsnämnder, landet runt. Där finns ett enormt behov av kunskap och av en gemensam terminologi. Idag är de helt ute och seglar och trevar i många fall i blindo, helt utan karta och kompass. Och blir då ett lätt byte för exploatörer med galna visioner och tjocka plånböcker.

Måste rusa nu, men kommer att kika in senare. Jag är grymt intresserad av det här. Och grymt frustrerad över den återvändsgränd stadsbyggandet hamnat i.

Hälsningar,

Peter Sörensen
 0
Anders Gardebring (26 September 2008 14:50):
Att träffas en helg i Stockholm och diskutera de här frågorna låter som en alldeles lysande idé. Kanske kan vi även få upp Johannes från Göteborg också?
Kontakter för att trycka och designa ett sådant manifest finns, men lite kapital för att täcka kostnader måste såklart tas in.
 0
Leonardo Frithunanthz (26 September 2008 15:35):
^^

Och Eric Thärnström från Uppsala samt Robin Andersson ansvarig för Linköpingsvisioner.
Det är nästan ett måste.
 0
Johannes Hulter (26 September 2008 16:11):
@ anders: E du go ella? De e la änna självskrivet att bästkusten ska knö saj in i denna görgoa samling av käcka tjötande tjommar. Mossning!
 0
Eric Thärnström (27 September 2008 09:21):
Jag är på! Stockholm, Göteborg, Uppsala, Linköping, Karlstad... Härlig kombination! Känns som att Uppsala ligger mest pyrt till, dock. Karlstad, som är en tredjedel så stort som Uppsala har ett större centrum...

Kapital ska inte ses som något problem 0:-)

När kan vi få till ett sådant möte, då? Hur ser tidsperspektivet ut? Det här ska ju bli ett högkvalitativt verk, så det är kanske bra om det får ta sin tid.
 0
Peter Sörensen (27 September 2008 11:22):
Härligt! Det här ser jag fram emot. Bra om vi kan snacka ihop oss om någon sorts upplägg på hela resan. Från detta nu fram tills vi lanserar manifestet. Målet, som jag ser det, är att peka på tillkortakommanden i dagens modell, och komma med förslag till förbättringar. Av modellen alltså. Man kanske rent av skulle kunna leka med tanken att arrangera en helgkonferens på temat, med uppdelning i gruppdiskussioner, och en avslutande sammanfattning. Det finns säkert många som kan vara intresserade av att delta i en sådan. Och ju bredare förankrad debatt, desto bättre. Kan dessutom, rätt arrangerad, kanske ge ett visst välkommet överskott.

Mark Isitt hade en intressant debattartikel i GP i januari på ämnet http:​/​/​www.​gp.​se/​gp/​jsp/​Crosslink.​jsp?​d=​121&a=​39620​4 och flera andra personer och grupperingar, bl a Sveriges stadsarkitektförening http:​/​/​byggnadsvardsnytt.​wordpress.​com/​20​0​8/​0​7/​0​4/​sver.​.​

Många funderar i dessa banor idag, och problemen är ingalunda okända. Det vi kan bidra med är att ta initiativ till ett manifest för en förbättring.

Stadsmiljöhälsningar från ett höstsoligt Karlstad,

Peter Sörensen
0730-205282
 0
Peter Sörensen (27 September 2008 11:23):
By the way - Mark Isitt måste vara med. Om han vill alltså :-)
 0
Anders Gardebring (27 September 2008 16:31):
Är det någon här som har erfarenhet av att arrangera konferenser? Jag vet inte riktigt i vilken ände man skall börja... Kanske skall vi börja med att sätta upp en gemensam epost-lista för de som är intresserade av att vara med och arrangera detta?
 0
Peter Sörensen (27 September 2008 17:47):
Bra ide! Jag är ju länsombud i Svenska Byggnadsvårdsföreningen, kanske kan deras kansli tänka sig att vara med och arrangera. De har ju erfarenhet av sånt sedan tidigare. Vad säger ni? Ska jag testa och höra med dem vad de tycker om idén?
 0
Anders Gardebring (28 September 2008 13:26):
Peter:
Jag tror att vi i första hand skall försöka arrangera det här i egen regi. Byggnadsvårdsföreningen har naturligtvis en erfarenhet av att arrangera saker som detta men jag tror samtidigt att det är viktigt att ett manifest som detta blir vårt "eget", där vi inte känner nödvändigheten att ta hänsyn till andra intressegruppers ståndpunkter.
 0
Eric Thärnström (28 September 2008 17:20):
Jag håller med Anders om det. Jag vill inte veta av några kompromisser i ett sådant manifest.
 0
Erik Sundin (28 September 2008 23:43):
->Peter Sörensen
Du efterlyser en lättförståelig handbok i stadsbyggnad på svenska. En sådan finns på sätt och vis redan i Jerker Söderlinds Stadens Renässans från 1998. Den är kanske något lång, men beskriver exakt det du är ute efter. Jerker Söderlind är förövrigt en person man skulle ha med i ett sånt här projekt.
http:​/​/​www.​biblioteket.​se/​default.​asp?​id=​8227&extras=​4.​.​
 0
Jan Wiklund (29 September 2008 08:40):
Visst. Lilksom Anders Hagson på Chalmers.
 0
Jonas Frejd (29 September 2008 18:39):
Hur skall upplägget på ett sådan manifest se ut?
Kan det vara en idé att snegla åt Allan Jacobs och Donald Appleyard´s "Towards an urban design manifesto"?

http:​/​/​www.​pps.​org/​info/​placemakingtools/​placemakers/​a.​.​
http:​/​/​www.​pps.​org/​info/​placemakingtools/​placemakers/​d.​.​
 0
Jan Wiklund (30 September 2008 09:44):
Säkert. Liksom åt all den litteratur som finns listad på Forumtråden Litteraturtips, http:​/​/​www.​yimby.​se/​forum/​thread.​aspx?​id=​93

En kortversion av Jerkers resonemang finns i hans artikel Tensta som hårdvara som märkligt nog inte finns på hans webbplats men som vi har lagt in på Alternativ Stads: http:​/​/​www.​alternativstad.​nu/​Dokument/​S%F6derlind.​1-​co.​.​ resp http:​/​/​www.​alternativstad.​nu/​Dokument/​S%F6derlind.​2-​co.​.​

I nr 1 finns ett schema över två sidor som är rätt uttömmande.
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8629 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

Hjälp! Jag håller på att bli en Nimby!
8 Oktober 2020 19:07 av Trevor Bower
Politikerveckan Järva
8 Oktober 2020 19:06 av Trevor Bower
Gratis illustrationsprogram?
11 Mars 2020 04:44 av Huai Chuan
Tumba Centrum
1 Mars 2020 18:38 av Mårten Landström
Samråd om lägenheter längs Bredängsvägen
1 Mars 2020 18:26 av Mårten Landström

@yimbysthlm på Twitter