Alvendal: Stockholm blir en promenadstad

I dagens Svenska Dagbladet kan vi läsa ett intressant utspel av Stockholms stadsbyggnadsborgarråd Kristina Alvendal. I utspelet presenterar Alvendal en vision om en ny översiktsplan för Stockholm där inriktningen benämns som "Promenadstad".

"I år slår Stockholm det nästan 50 år gamla befolkningsrekordet och redan år 2030 kommer en miljon människor att bo i kommunen. Därför behövs en ny översiktsplan för Stockholm med inriktning på en tätare, tryggare och miljövänligare stad.

Den nya visionen för Stockholm kallar jag för ”promenadstad”. Den 23 oktober fattas beslut om att gå vidare med en ny plan och få stockholmarnas synpunkter i ett brett samråd.

För snart 150 år sedan beslutades den så kallade Lindhagensplanen. Det var en djärv plan för att skapa en större kostym för det då lantligt betonade Stockholm.

Stadsplaneraren Albert Lindhagen stod bakom planen som gjorde det möjligt för staden att växa vidare och lade grunden till offentliga stråk som Ringvägen, Valhallavägen och Karlaplan.

Nu står Stockholm inför en ny historisk möjlighet att växa. Det kräver en ny översiktsplan som fokuserar på de kvaliteter som den täta och miljövänliga staden ger."

Utspelet är utifrån Yimbys idéer för Stockholm och dess utveckling naturligtvis alldeles lysande. Vi har flera gånger påtalat hur viktigt det är att sluta att tänka på Stockholm i öar och som enskilda projekt, och istället ta ett helhetsgrepp. Att ta fram en översiktsplan som skapar en plan för stadens utveckling för många år framöver. Albert Lindhagens översiktsplan för Stockholm från 1866 är ett bra exempel på tät och klassisk stadsplanering, med väl definierade stadsrum och stora gröna stadsparker, även om idéerna naturligtvis måste uppgraderas för dagens behov.

"Stockholms nya strategi för stadsbyggandet kallar jag för promenadstad. Det betyder att vi ska skapa många fler stadsmiljöer som bygger vidare på innerstaden men leder långt utanför tullarna.

Den täta stadens form är den mest attraktiva stadsmiljö vi idag känner till. För att möta den efterfrågan som finns måste vi helt enkelt bygga en mer tät stad.

Stockholms innerstad har på 30 år gått från att ha varit en avfolkningsbygd till en miljö så attraktiv att priser och bostadsköer skjutit så i höjden att alla som vill bo där inte får plats med dagens mått.

Slutsatsen är att innerstaden måste växa och bli större.

I promenadstaden ska det vara möjligt att gå i en sammanhängande stadsmiljö från till exempel Södermalm till Aspudden, Årstafältet och sedan tillbaka via Gullmarsplan."

Yimby kan bara instämma. Framförallt så måste fokuseringen på den befintliga innerstaden minska och istället få ge vika för en expanderad innerstad. Det finns inte så många platser kvar att bygga på innanför tullarna, men gott om plats att skapa nya stadsmiljöer utanför. Här är projekt som Nordvästra Kungsholmen ett bra exempel där man utvidgar innerstadens värden till nya områden.

"En sådan strategi för stadsbyggandet skapar inte bara en tryggare stad som saknar mörka barriärer utan kortar också transporter och skapar förutsättningar för mer kollektivtrafik. Bilens roll kan vara viktig, men den måste underordnas stadens villkor."

Om denna strategi också kan omsättas i handling vore det ett klart trendbrott från tidigare förd politik. Det återstår att se om det kan bli så. Hittills har vi fått se en höjd parkeringsnorm, höjda hastigheter och diskussioner om att ta bort cykelbanor. Trafikpolitiken i Stockholm, förd av företrädare för både blocken i många år, har satt sina tydliga spår i staden. Antalet svårt skadade i trafiken har nästan fördubblats i Stockholm sedan 1990, samtidigt som de minskat med drygt 70 procent i Göteborg. Diskussionen får inte handla om svart eller vitt, bilen eller gångtrafikanten, allt eller inget. Vad det handlar om är att bilarna måste anpassa sig till stadens villkor, inte att staden skall anpassa sig till bilens villkor. Hoppfulla tecken, som spårväg city, finns, även om man även där gör en del tveksamma trafikprioriteringar.

"Strategin med promenadstad är ett brott mot den stadsplanering som under stora delar av förra seklet ökat avstånden i Stockholm. Ända fram till 1980-talet byggdes perifera områden som förutsätter kraftig biltrafik för att fungera."

Sådan områden byggs tyvärr fortfarande. Punkthus långt ut, nya villamattor. Stadens egen Vision för Järva 2030 pryds av ett förvisso arkitektoniskt intressant, men ändock typiskt o-urbant bostadsområde:



Det finns nog anledning att påminna våra politiker om vad en tät blandstad egentligen är.

"Då var Stockholm världsledande i den så kallade grannskapsplaneringen, som innebar att det byggdes små öar av bostadsområden med barriärer i form av trafikleder eller skogsområden. Från dessa skiljdes arbetsplatser, och alla trafikslag separerades från varandra.

Med facit i hand kan vi idag konstatera att denna planering misslyckats."

Ett politiskt öppet erkännande av den modernistiska planeringens misslyckande är mycket välkommet. Vi hoppas att detta är förankrat hos alla partier i alliansen, och skulle naturligtvis också glädjas åt om övriga partier i stadshuset anslöt sig. På riksnivå är socialdemokraternas bostadspolitiska rapport intressant läsning.

"Resultatet har blivit områden som är döda under stora delar av dygnet och som saknar naturliga kontaktytor människor emellan. Följden är otrygghet, vantrivsel och segregering.

Men möjligheterna att skapa en bättre fungerande stad är också mycket stora.

Med en ny översiktsplan som fokuserar på att fylla i otrygga tomrum och ge hela Stockholm mer innerstadskaraktär kan såren läkas. Den nya planen ska knyta an till arvet efter Lindhagen och ge Stockholm förutsättningarna att än en gång växa för framtiden.

Jag hoppas på många synpunkter i samrådet från stockholmarna och på ett brett stöd för att fortsätta byggandet av promenadstaden Stockholm."

Stöd för visionen är lätt att ge. Men det gäller också att visionen får bli mer än en vision, och omformas i realpolitik och i just en riktig stadsplan som sedan faktiskt följs. Myterna, missförstånden och motståndet mot staden finns fortfarande hos många. Här ligger ett stort arbete hos politiker och planerare att sakligt skilja fakta från myt, och att involvera Stockholmarna i processen på ett givande sätt.
 
Visionen om blandstaden har vunnit en framgång. Nu gäller det att göra det till mer än en vision.