Norra Station revisited

I maj lämnade Yimby in sitt yttrande om Norra Stationsområdet, ett av de mest spännande stadsutvecklingsprojekten i Stockholm på mycket länge. Vi uttryckte i yttrandet vår stora glädje över att man planerar Norra Station som en stadsmässig expansion av innerstaden med det uttalade målet att länka samman Solna och Stockholm. Stadsbyggnadskontorets svar på vårt yttrande är blandad läsning. Både bra och mindre bra alltså.

"Kontoret anser att Yimbys förslag om att värna områdets urbana prägel är intressant. Möjligheten att utvidga bebyggelseområdet österut mot Nationalstadsparken är emellertid orealistisk. Dels p.g.a. den alltför hårda trafiken på Uppsalavägen även i framtiden, dels p.g.a. att detta skulle kunna innebära ett intrång i riksintresset Nationalstadsparken. Vad beträffar den aktuella bebyggelsestrukturen har Yimby många intressanta uppslag som kommer att analyseras i det pågående detaljplanearbetet"

För det första är det naturligtvis glädjande att stadsbyggnadskontoret är öppna för synpunkter på att säkerställa den urbana prägeln i området, liksom de alternativa förslag på bebyggelse som vi föreslagit. Många är de intressorganisationer i Stockholm som ser städer som en styggelse (men ändå valt att bosätta sig i en av någon märklig anledning...), varför det är viktigt att även vi finns där för att skydda stadens värden. Att man valt att inte ta intryck angående våra synpunkter att skapa bra samband med nationalstadsparken är naturligtvis tråkigt. Här finns som bekant en stark lobby som inte vill se några hus inifrån parken, vilket är vad som torde avses med formuleringen "intrång i riksintresset nationalstadsparken". Några hus i parken har vi nämligen inte föreslagit. Här finns en uppenbar brist då de uttalade målen, både från SBK och från många intresseföreningar och myndigheter, är att skapa just bra samband mellan Norra Stationsområdet och nationalstadsparken. Det aktuella planförslaget misslyckas med detta då urbaniteten trappas ner när man närmar sig parken, och avslutas med en barriär i form av en fortsatt isolerad Uppsalaväg. Bra samband kan inte skapas med ord. Bra samband skapas genom att park och stad får mötas.

Samrådssynpunkterna är överlag förvånansvärt positiva. Visst finns det en del av de vanliga slentriansynpunkterna om "mer grönt", "lägre hus", "glesare mellan husen", liksom rena ryggmärksreaktioner som denna:

"N H, Järfälla
Bevara all naturmark - vacker och oersättlig, nyttig och nödvändig för syrets
skull."

För den som faktiskt bemödat sig med att gå runt och titta vid Norra Stationsområdet, och sedan också bemödat sig att läsa planen, så framgår det med all tydlighet att grönskan kommer att öka, inte minska, med det aktuella planförslaget. Istället för motorväg, snårbuskage, parkeringsplatser och spårområde så blir det levande stadskvarter, stadsparker och trädplanterade alléer.

Birka Vasa stadsmiljögrupp säger:
"Önskar hus i mänsklig skala. I en kompakt stenstad bör husen inte vara högre
än 6 våningar. Med för höga hus skapas en anonymitet bland de boende vilket
leder till en otrygg boendemiljö."

Detta är naturligtvis rent subjektiva åsikter. Vad som är en mänsklig skala är någonting relativt och att just 6 våningar skulle vara någon slags gräns mellan trygga och otrygga boendemiljöer ter sig ytterst tveksamt. Det finns gott om miljöer med 6-våningshus som är trygga och gott om andra exempel på miljöer med hus i liknande skala som är otrygga. Men det finns också miljöer med höghus och skyskrapor som är trygga, vilket det finns gott om exempel på i städer runt omkring oss i världen. Trygghet har inget magiskt samband med husens höjd, det handlar om stadsplanering. Det går att bygga både bra och dåligt, tryggt och otryggt, både med höga och låga hus. Att planera för låghusbebyggelse vid Norra Station skulle dessutom göra det ytterst svårt att få projektet att gå ihop ekonomiskt.

Men någonting har hänt. Det verkar som att det inte längre bara är Yimby som hör av sig till stadsbyggnadskontoret om stadens värden. Ett flertal personer har inkommit med synpunkter där man efterfrågar en högre exploateringsnivå och tydligare stadsmässighet.

"PO H, boende Dalagatan:
Gillar inte kvarter uppbrutna av gränder runt en alldeles för stor parkmiljö.
Varför bryta upp tydliga slutna kvarter? Bygg innerstaden med slutna kvarter, variabel höjd och med flera olika byggherrar i varje kvarter. Här har vi en av de få platser där stenstaden kan förlängas på ett naturligt sätt."

Så hur har det då gått?

I måndags sa Stockholms kommunfullmäktige ja till den fördjupade översiktsplanen. DN skriver om det här, och protokollet från mötet kan laddas ner här.

Det verkar råda samförstånd över blockgränserna om att området skall däckas över och bebyggas, vilket är utmärkt. Det handlar om ett stort projekt som kommer att löpa över många år.

Från alliansen i Stockholm(moderaterna, kristdemokraterna och folkpartiet) anfördes bland annat detta:

"Genom förverkligandet av Karolinska – Norra Station läks ett av de största öppna såren i Stockholm och staden förenas med Solna i en ny spännande stadsdel. Stadsdelen kommer att vara bostadsort för tusentals människor och kommer genom sin blandning av verksamheter som sjukhus, näringsliv och akademi att stärka Stockholm som ledande kunskapsstad. [...]
Under åren fram till 2030 beräknas Stockholms invånarantal växa till en miljon människor i kommunen och närmare tre miljoner i den omgivande regionen. För att klara den utvecklingen behöver Stockholm planera för framtiden och lära av de misstag som begåtts tidigare. Vi lämnar därför den glesa stadens planering där skivhus placerats ut på åkrar med motorvägar som barriärer runtomkring. Vi bygger istället stenstaden vidare, och ansluter oss till det klassiska mönstret för effektiv urbanisering med dess fokus på täthet, variation och öppenhet för stadens invånare. Att bygga på detta vis har många fördelar: När arbetsplatser och bostäder blandas och det är nära till kommunikationer, affärer och social service blir staden mer livlig, mer trygg och mer miljövänlig.
Stockholm behöver modern arkitektur. I stockholmsområdet råder brist på samtida urbana miljöer, och när vi nu läker ett av stadsvävens största sår ges en historisk möjlighet att binda samman två städer med arkitektur av världsklass. Det är dags att vår tids arkitekter får göra avtryck. [...] Behovet av god kollektivtrafik med hög kapacitet till området är mycket stort. Med 12 000 nya invånare och mer än 30 000 arbetsplatser kommer den planerade tunnelbanan till Karolinska sjukhuset vara oerhört viktig för området."

Detta är naturligtvis alldeles lysande visioner som vi från Yimbys sida varmt applåderar. Det återstår dock att se om visionerna kan realiseras i faktiska detaljplaner. Mycket arbete kvarstår.

Vidare:

"Det är också mycket viktigt att annan trafikförsörjning fungerar till området och att onödiga runtkörningar i stadsdelen med enda syfte att finna en parkeringsplats minimeras. Parkeringstalet ska därför vara 1.0 i Norra Stationsområ-det liksom i övriga nybyggda stadsdelar."

Här finns det all anledning till kritik. Man kan till exempel fråga sig varför man först påtalar behovet av en kapacitetsstark kollektivtrafik, medan man i nästa stycke säger att det är viktigt att samtliga hushåll skall äga en bil. Det är nämligen precis det som menas med ett parkeringstal på 1.0 Varje lägenhet skall ha en parkeringsplats. Att man vill ha parkeringstal i nivå med glesa förorter och villaområden, fast man bygger täta stadsmiljöer, är ett mycket allvarligt problem, som vi har tagit upp tidigare. Bortsett från den uppenbara miljöproblematik som det innebär att planera en stad som alla skall åka bil i, så finns det också rent fysiska aspekter att ta hänsyn till. Hur skall alla dessa bilar få plats? Ett tunnelbanetåg ersätter en bilkö på över en halvmil. Bussar och spårvagnar är avsevärt mer yteffektiva än personbilar. I stockholms befintliga innerstad ligger parkeringstalet på drygt 0,6. I riktigt tätbebyggda miljöer är parkeringstalet ännu lägre. Som jämförelse så ligger parkeringstalet på Manhattan på cirka 0,25. De mål om en tät och levande stad som alliansen sätter upp är helt enkelt oförenliga med det parkeringstal som planeras.



Oppositionsborgarrådet Carin Jämtin (s) anförde en reservation som följer:
"Utvecklingen går alltmer mot att barnfamiljer väljer att bosätta sig i täta stadsmiljöer. Norra Stationsområdet kommer sannolikt att bebos av en stor mängd barnfamiljer. Det är därför särskilt viktigt att ansvariga nämnder ytterligare utvecklar planeringen med avseende på ljusförhållanden, tillgång till rekreationsytor och lokaler för social och kommunal service, exempelvis förskolor och skolor."

I princip håller Yimby här med. Stadens urbana värden lockar idag många barnfamiljer. Det är dock viktigt att "tillgång till rekreationsytor" och "ljusförhållanden" inte innebär att det stadsmässiga försvinner. Då försvinner just de urbana värden som lockar barnfamiljerna, och hela poängen går förlorad. Tillgång till rekreationsytor för barn kan lämpligen anordnas på innergårdar och takterasser samt i den park som planeras. Genom goda samband med nationalstadsparken kan även denna nyttjas som rekreationsyta. Att planera för förskolor och skolor i tillräcklig utsträckning är ytterst viktigt. Här måste staden lära sig från Hammarby Sjöstad.

Yvonne Ruwaida(mp) anförde bl.a att området borde utformas som en klimatneutral stadsdel, med effektiv kollektivtrafik och miljöeffektiva hus. Det är ett utmärkt initiativ som Yimby gärna ser att staden fångar upp och jobbar vidare med.

Ruwaida anförde också:

"För att minimera trafiken bör bilsnål planering tillämpas. Det innebär att stadsdelen bör erbjuda bilfria kvarter, bilpoolssystem, goda cykelmöjligheter och spårbunden kollektivtrafik i världsklass. P-normen bör inte vara högre än 0,8."

Här är det något förvånande att miljöpartiet sätter ett så pass högt tak som 0,8. Att lägga sig något lägre än så torde inte vara orealistiskt om man samtidigt planerar just för god kollektivtrafik, tät bebyggelse, bilpooler och goda cykelmöjligheter.

"Kollektivtrafikförsörjningen till området behöver förbättras avsevärt. Ett förslag är att via Värtabanan leda in Roslagsbanan dit."

Detta förslag är ej genomförbart då Roslagsbanan är smalspårig. Lämpligare är att använda Värtabanan för spårvägstrafik, vilket Yimby påtalat i sitt yttrande om både Norra Station och Norra Djurgårdsstaden.

"Grönska bör tas med som en väsentlig del i projektet. Det bör finnas med gröna ytor även mellan husen."

Här ansluter sig tyvärr Ruwaida till den slentrianmässiga synen på grönt. Att placera grönska mellan husen i alltför stor grad är skadligt för stadsbilden och omöjliggör den urbana levande staden, och kan dessutom vara direkt kontraproduktivt vad gäller upplevelse av och nyttjande av just det gröna. Grönska i staden handlar om kvalitet, inte kvantitet. Kvantitativ grönska finns det gott om i den angränsande nationalstadsparken. Menlösa gräsmattor mellan husen tillför inget. Däremot ser vi gärna grönska i form av murgröna, allér, trädplanterade torg, gröna innergårdar och stadsparker. Det finns många fler kommentarer från Ruwaida, både bra (t.ex. blandning av hyres- och bostadsrätter) och dåliga (kritik mot bebyggelseskalan), men plats finns inte här för att återge allt.



Ann-Margarethe Livh (v) anför bland annat:
"Vänsterpartiets ställer sig positivt till att förtäta och bygga staden inåt. Det blir nya bostäder för nuvarande och framtida Stockholmare samtidigt som värdefulla natur- och grönområden kan bevaras. Att däcka över större vägar och använda det överdäck-ade området för bostäder och arbetsplatser är en mycket bra idé som ligger helt i linje med vårt bostadsprogram."

Detta är naturligtvis utmärkt och Yimby välkomnar vänsterpartiets tydliga ställningstagande i den här frågan. Bortsett från att vänsterpartiet tydligt tar ställning för strategin att bygga staden inåt (vilket miljöpartiet tyvärr inte varit tydliga med och i många sammanhang direkt motarbetar) så anför de i stora drag samma synpunkter som miljöpartiet. Bra kritik som väl utbyggd kollektivtrafik, sänkt parkeringsnorm, miljösmart byggande, men också sådan där vi inte instämmer, som att det skall anläggas menlösa gräsmattor mellan husen och att bebyggelseskalan är för hög.

Eie Herlitz (mp):
"Man ska kunna ha odlingar mellan husen. Det är bra om människor kan skapa sin föda"

Dessa tankar ställer vi oss ytterst tveksamma till. Norra Station blir en ny del av innerstaden. Hur realistiskt är det att tro att de som bosätter sig där kommer att ha tid till, och intresse av, att odla sin egen föda? Här lyser tyvärr en landsortsromantism igenom. Det är viktigt att förstå att Stockholm är en storstad, och behöver byggas som en sådan. Att bo i en storstad, och att vara jordbrukare, är två vitt skilda saker. Att flytta landet till staden är lika okonstruktivt som att flytta staden till landet. Dessutom är det ytterst tveksamt att sådant skulle vara positivt ur en ren miljöaspekt. Den största miljöpåverkan från många grödor ligger i transporten från affären till konsumenten, där stora köplådor utanför stan intill motorvägar naturligtvis inte är en särskilt miljövänlig lösning. Sådana problem kommer dock att öka så länge vi inte får bygga täta stadsdelar som skapar korta och effektiva transportvägar från affär till konsument. Det torde också vara ytterst tveksamt att små personliga odlingar skulle kunna vara miljövänligare än effektiva jordbruk med yrkesutövande jordbrukare. Naturligtvis kan det finnas önskemål hos boende som har odling som hobby, sådana odlingar kan med fördel anläggas på de takterasser som planeras.

Per Ankersjö (c) anför bland annat:
"Centerpartiet är mycket positivt till att innerstaden expanderar utåt och ser positivt på stora delar av förslaget Karolinska - Norra station. Norra Stationsområdet har goda förutsättningar att bli ett bra stadsutvecklingsprojekt, det kan också bli en stadsdel som sticker ut från den rådande Stockholmsskalan. Centerpartiet anser att exploateringsgraden i Norra Stationsområdet ska vara mycket hög. Förslaget bör utvecklas och omformas till en ännu tätare stadsdel som också inbegriper några riktiga skyskrapor."

Här kan vi från Yimbys sida bara applådera. Att Centerpartiet här vågar sticka ut hakan och uttryckligen propagera för den täta staden, inklusive skyskrapor, är mycket glädjande.

På det hela ser det ganska hoppfullt ut. Den sittande majoriteten har här tydligt tagit ställning för den täta staden, men parkeringsnormen behöver ses över då den står i direkt kontrast med det som man säger sig vilja uppnå. Även oppositionen är i huvudsak positiva, men där finns tyvärr en hel del myter kvar om både höga hus och att kvantiteten grönska är viktigare än kvaliteten. Många debattörer verkar också ha glömt bort att nationalstadsparken ligger ett stenkast bort när de propagerar för mer grönytor i stadsdelen. Oroväckande tendenser finns också där man å ena sidan talar om att många barnfamiljer vill bo i staden, för att i nästa andetag kritisera att man bygger just stad, med samma barnfamiljer som argument. De barnfamiljer som söker sig till staden gör det för de urbana värdena. Att då göra om staden till en förort är således knappast en bra lösning.