Utskrift från www.yimby.se
....

Fler ungdomslägenheter utlovas

 
I förra veckan invigdes 202 nya ungdomslägenheter i Stadshagen och det skall komma fler.

"De 202 nya ungdomsbostäderna med tidsbegränsade kontrakt fylldes snabbt. Enligt Stiftelsen Hotellhem behövs minst 1000 liknande lägenheter till för att man ska kunna möta den akuta efterfrågan på bostäder bland 18 till 25-åringar som inte studerar.

- Åtminstone under mandatperioden kommer vi att kunna leverera detta. Det här har varit en bortglömd grupp, säger borgarrådet Joakim Larsson (m). "


YIMBY gläds åt de nybyggda ungdomslägenheterna och hoppas att löftet om fler lägenheter uppfylls.
Ungdomar är en grupp som har en extra svår situation på bostadsmarknaden i Stockholm, som behöver all den hjälp de kan få. Bostadsbristen bland ungdomar är stor, något som vi tidigare har påtalat.
Gå med i YIMBY Stockholm
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Johan Eriksson (11 November 2008 02:13):
Jättebra och ännu fler behövs!

Fråga: Tillåter inte Nationalstadsparkens regelverk förtätning av S:t Lappkärrsberget?
 0
Carl Johan Hall (11 November 2008 08:59):
Johan Eriksson:

Stora Lappkärrsberget förtätades 2000, med den gasklockeliknande byggnaden i kvarteret fysikern.
 0
Johan Eriksson (11 November 2008 19:10):
Tack för svar men en byggnad kan väl knappast kallas förtätning!?

Denna lilla superseparerarde förortsenklav skulle av en mängd skäl må bättre av lite mer gemenskap och sammanhang med något annat och området brevid, Ekhagen, upplever jag som Guds straff att få en lgh i så totalt avskärmat som det är. Ett slags "gated community" redan på 30-talet utslängt på en backe där man varken ser några människor eller affärer.

Mitt tips till dig som har tröttnat på tillvaron: Flytta till Ekhagen och känn dig väldigt väldigt ensam. En timmes mellanrum (eller mer) mellan bussarna i lågtrafik och som byggt för att dina polare ska tröttna på att ens ta sig dit. Känn dig ensam som sagt o lyssna på motorvägsbruset i ett område som nästan kräver att du är en jättestor naturvän men avskyr allt som skulle kunna ha någon som helst koppling till begreppet urbanitet!

Förslag: förtäta och bygg ihop Ekhagen med St Lappkärrsberget så att våra internationella studenter slipper bli påprackade en överdos av svensk mörk kall nordisk ensamhet (den lär dom märka av ändå tids nog under vinterhalvåret) och bästa stads- o trafikplanerare:
Bygg en förbindelseväg mellan de två områdena så att buss 40 slipper den tveklöst mest absurda kringel-i-krok-upp-o-ner-för-bergen-i-kurvor-ständigt-i-kurva i Sthlm!

Hindrar Nationalstadsparken varje form av drägligt (stads)liv genom att det inte får förtätas mer?

(Kan säga positiva saker också i andra ämnen men här har allt som kan gå fel gått fel!)
 0
Anders Gardebring (11 November 2008 19:39): Online
Johan:
Inlägget från Leonardo handlar ju om att det byggs för ungdomar. Hur det byggs lämnar nog mycket i övrigt att önska.
Ungdomar, om några, tilltalas knappast av det glesa förortslivet...
 0
Alexander Larsson (11 November 2008 19:43):
Att det råder brist på boende för ungdomar är knappast någon hemlighet, som ny på KTH känner jag flera som inte hade bostad vid terminens start och som överlever via att vara inneboende, bo i andrahand etc. Jag ställde mig i SSSBs studentbostadskö två och ett halvt år innan jag flyttade hit eftersom jag kände på mig att Stockholm var ett mycket troligt alternativ, men långt från alla vet så långt i förväg vad dom vill göra med livet efter gymnasiet.

Angående det nya runda huset på Lappis så förstår jag mig inte riktigt på det - jag menar, balkonger? Hyran ligger på över 4100 kr för en etta på 24 kvadrat där, jag skulle aldrig lägga ut så mycket pengar på boende (jag betalar 3600 för en etta i Bergshamra, skulle inte kunna tänka mig något dyrare). Nu gäller visserligen ungdombostäderna i artikeln folk som inte studerar, men man brukar knappast ha pengar i överflöd i den ålder jag är i, oavsett om man studerar eller inte. Så jag efterlyser fler, och billiga, bostäder. Vi behöver inte balkonger och flashiga planlösningar, bara ett ställe att bo på.
 0
Niklas (11 November 2008 20:12):
Har aldrig förstått mig på fortet som kallas för Lappis - 1 km otrygg mörk gångväg till tunnelbanan. En liten butik som håller skyhöga "student"-priser. Vilken student skulle vilja bo där om hen hade ett val?

Jag tycker att man istället skulle bygga studentbostäder invid universitet och t-bana.

Jag skulle hemskt gärna se att man rev "picnic" och byggde kvartershus intill den gångväg som går från t-banan mot Allhuset. På samma sätt skulle man bygga intill Frescativägen och på så sett skapa någon form av halvöppet kvarter, där Aula Magna och Juristernas hus finns i mitten. Bottenvåningarna skulle kunna utnyttjas som studentrestauranger/festlokaler/matbutiker (idag har vi restaurangmonopol och den enda restaurangen är tidvis överfull så behovet finns).


Fast det är klart: Ett sådant projekt är väl otänkbart med tanke på de ovärderliga träd och det bevaransvärda sly som finns där idag.
 0
Johan Eriksson (11 November 2008 22:26):
Jovisst är min drapa ett sidospår men om man nu är på det klara att man ska försöka bygga fler studentlägenheter så är min stilla tanke att Lappis/Ekhagen är en möjlig plats att både få in fler lgh och på så sätt få lite mer stadskänsla.

-Men då måste man vara beredd att släppa till mark och det är det jag undrar om det är en "död tanke" dvs att N-parken i praktiken omöjliggör en förtätning här?
 0
Leonardo Frithunanthz (11 November 2008 22:58):
Anders G: Det var exakt det jag menade, bra att du klargjorde det.
 0
Eric Thärnström (12 November 2008 08:27):
Jag håller med Johan Eriksson om att man borde bygga ihop Ekhagen och Lappkärrsberget, och undrar också om det skulle få N-parkens vänner att ladda kanonerna. Man borde kunna bygga några kvarter mellan Bergiusvägen och Professorsslingan för att börja någonstans. Butiker och restaurangplatser i bottenplan på åtminstone hälften av kvarteren (kommersen är kanske inte så skrikande hög i området att det behövs i alla bottenvåningar). Sedan jobbar man vidare utefter Bergiusvägen, på båda sidor. Men det är bara mitt förslag.
 0
Carl Johan Hall (12 November 2008 09:50):
Johan Eriksson:

Själv trivdes jag utmärkt på Lappis när jag bodde där 1996-2002. Smaken är ju som baken; jag gissar att det var för att det var ett så STORT studentbostadsområde. Men visst funderade jag på att flytta till Körsbärsvägen, mest för att jag kände att jag hade mer gemensamt med teknologer än med universitetsstuderande. Och Lappis kanske hade kunnat vara ännu bättre med mer blandad bebyggelse runtomkring.
 0
Eric Thärnström (12 November 2008 18:58):
Kraven på ett studentområde är lite annorlunda. De flesta studenter har inte en så stark köpkraft och oftast lite annorlunda prioriteringar. Då fungerar ett rent bostadsområde ofta ganska bra, såvida det finns andra resurser inte alltför långt borta. Då talar jag kanske mer för Uppsalas studenter, men det kommer i alla fall ifrån Sveriges mesta studentstad.

Klart är i alla fall att det behövs fler studentlägenheter och ungdomslägenheter. Då ligger inte fokus på standarden i själva boendet, utan mer på den funktionella kvaliteten.
 0
Anders Gardebring (12 November 2008 19:00): Online
Eric:
Fast bra planering behöver inte vara dyrt. Men sedan kanske man inte skall koncentrera sig på att lägga in ekparkett och dyraste spisen i student- och ungdomslägenheter...
 0
Eric Thärnström (12 November 2008 19:08):
Anders Gardebring
Jag säger inget om planeringen, annat än att man kanske har lite andra prioriteringar i planeringen. Kostnaden har jag inte sagt något om. Standarden i själva boendet syftar på det som du också tog upp: ekparkett och Rolls Royce-spisar. Fokus ligger mer på kvaliteten på själva byggnaden, om inte annat, slitagemässigt. Bra planering av lägenheterna i sig lönar sig, för övrigt.
 0
Erika N (13 November 2008 11:16):
Jag bor i studentlägenhet och har varit på besök i ett otal, såväl nya som äldre. Den tråkiga verkligheten är dock att där varken finns tjusig ekparkett eller lyxiga spisar; det är helt enkelt svindyrt ÄNDÅ!
 0
Jan Wiklund (13 November 2008 16:11):
Att det behöver byggas särskilda ungdomsbostäder pekar bara på hur det i en växande storstad aldrig kan byggas tillräckligt mycket utan politiska styrmedel. Tyvärr monterades dessa ner efter debaclet med miljonprogrammet. Barnet med badvattnet, om man får säga så.
 0
Theodor Adolfsson (13 November 2008 16:24):
Eric Thärnström:
Att studenter skulle trivas i sovstäder ställer jag mig tveksam till. Studenter är väl snarare en grupp som ofta tar del av det stadsliv som finns. Prioriteringen hos de flesta studenter är väl att fika och dricka öl :P. Jag har egentligen svårt att tänka mig lägenheter som passar bättre i de mest centrala delarna av staden än just lägenheter för ungdomar och studenter. (För övrigt är Stockholm Sveriges mesta studentstad i absoluta tal)

Erika N:
Fast det är ofta rätt hög standard. Mitt intryck är att det oftast är betydligt finare än i vanliga lägenheter. Men å andra sidan verkar väldigt många studentlägenheter vara nybyggda vilket kanske kan vara anledningen till att det ser fint ut, men kanske också en del av anledningen till att det är dyrt.
 0
Peter D (13 November 2008 22:18):
Det byggs för få bostäder över lag. Det som behövs är inte politiska styrmedel för en viss typ av bostäder utan politisk förenkling av lagar och regler. Idag är det dyrt att bygga av många skäl, se till att minska på dessa kostnader istället.

Varje gång nya regler kommer så innehåller de hårdare krav på bullernivåer, energihushållning etc. Sluta försvåra, det är inte så konstigt att det är dyrt att bygga när kraven bara blir högre och högre.
 0
Eric Thärnström (14 November 2008 08:05):
Erika N
Det man kan fråga sig är: Varför är de så dyra ändå?

Här uppe i norr finns ett praktexempel på privatfinansierade studentlägenheter: Majklockan. En entreprenör från utsocknes startade ett fastighetsföretag och ett byggföretag. Han anställde en konsultfirma för att rita allt åt honom, sedan anställde han erfarna byggare i byggföretaget och byggde åt sitt eget fastighetsföretag. De nya lägenheterna är lika billiga som de som funnits här i 30 år, men med modern standard. Ett mycket lyckat projekt! En på hundra, kanske, men det går! Kan tilläggas att området ligger precis intill en ganska hårt trafikerad väg, men de boende tycks inte klaga.
Det är snarare så att reglerna bör förenklas (som Peter D säger) så att fler innovativa företag kan komma in på marknaden. Extra viktigt nu i en lågkonjunktur.

Theodor Adolfsson
Problemet med stadsplaneringen för studenter är studenternas ekonomi och köpkraft. Man får anpassa planeringen efter det, i alla fall när man bygger rena studentområden, som vid Ekhagen/Lappkärrsberget.
(För övrigt syftade jag på studentlivet i sig. Ett mer utvecklat nationsliv finns inte någon annanstans i Sverige. Halva Uppsala är helt enkelt byggt för studenter.)
 0
Anders Gardebring (14 November 2008 09:28): Online
Jag vidhåller det jag sagt förut. Regelverket bör inte tala om vad man får göra, utan vad man inte får göra.
 0
Bergius (14 November 2008 11:41):
Till Johan Ericsson:

Jag bor i Ekhagen och ser inte det som "Guds straff" utan tvärtom, det är ett helt underbart område att bo i. Nära till stad, natur, kultur och kunskap. Det kanske inte passar alla men Ekhagen ger en frihet till variation i boendet i Stockholm.
Ja, buss 40 är kanske inte den bästa linjen med den tätaste turlistan i SLs trafik men det är inte Ekhagens fel att SL har valt att dra ner på turtätheten. Vi i Ekhagen ser gärna tätare turer. Utöver buss 40 finns stationen Frescati 5 minuters gångväg från Ekhagen. Men även där vill SL försämra genom att flytta stationen till Universitetet. T-stationen Universitetet ligger bara 10 minuters gångväg från Ekhagen, bra motion, men kunde vara kortare om SL öppnar upp den norra uppgången till Univeristetets T-banestation.

Att miljövänligt cykla in till Sergelstorg tar ca. 20 minuter, bra för hälsan också ;-). Det kunde gå lite fortare om inte Stockholms stad har gett upp all vettig planering av cykelbanor och trafikljusomptimering som prioriterar biltrafik.

När Ekhagen byggdes på 30-talet fanns det en mängd affärer i området såsom Fisk-, chark-, järn-affärer, bageri, konditori, frisör, cykelreparatör och tobaksaffär. De försvann efterhand då samhället förändrades på många olika plan. Områdets demografi förändrades, från att ha varit ett barnrikt område med hemmafruar till att befolkas av äldre i ensamhushåll i en period från 1935 till slutet av 1990-talet då en yngre generation flyttade in.
Nu är det ett populärt område med eftertraktade bostadsrätter och det finns en livaktig livsmedelsaffär med ekologisk inriktning i området. Flera företag har etablerat sig i det gamla affärslokalerna. Gatulivet är kanske inte lika intensivt som vid Stureplan men det har skett en stor förändring bara det senaste åren och det är en ökande trend.

Bostadsområden har livscykler, ibland är de populära och fulla med liv men andra perioder somnar de in en smula för att sedan vakna upp igen. Tex. har vissa delar av Södermalm och Östermalm inte alltid varit så livliga och urbana som de är nu.

Ekhagen har haft en törnrosaperiod ett tag men har nu vaknat upp. En förtätnig mellan Lappis och Ekhagen kanske ser bra ut på pappret men skulle förstöra den unika miljön.
Däremot tycker jag Lappis och Docentbacken kan förtätas och förbättras med olika boendeformer. Kategoriboende är inte någon bra boendeform någonstans.

Dessutom ligger området i Nationalstadsparken vilket är ett området som är skyddat enligt lag. Den lagen innebär inte att det är ett totalförbud att bygga inom parken men att en stor hänsyn ska tas till en mängd olika värden som parken har. Det gör det svårt att bygga nytt men det är inte omöjligt om det görs på rätt sätt. Ett miljövänligt byggande med hållbart samhälle som ledord är fullt möjligt. Det som krävs är modiga politiker som förstår det. Som det ser ut nu är politikerna fortfarande kvar i bilsamhället och har inte riktigt förstått hur framtidens smhället kommer att se ut. De är fortfarande kvar i det gamla ohållbara samhället med stöd från de stelbenta byggföretagen.

Vi boende i Stockholm ska inte skylla på varandra utan rikta vår energi mot dom som styr istället!
 0
Theodor Adolfsson (14 November 2008 13:29):
Eric Thärnström:
Men bostadsområden är ju inget Yimby förespråkar. Blandad bebyggelse ska det vara :)

Att Uppsala innehåller många studenter kan jag hålla med om, däremot inte att det skulle vara uppbyggt för deras behov. Snarare är ju Uppsala ett av de bättre exemplen i Sverige på gles bilstad, där många verkar har långt till närmsta affär och där det ligger stora parkeringsplatser överallt. Inte minst universitetsbyggnaderna själva är ju bra exempel på hur bilismen prioriteras.

Norrköping ser jag som ett betydligt bättre exempel på där man planerar efter studenternas behov. Universitets- och studentområdet där är rena motsatsen till det förortsmässiga Uppsala, även om det handlar om ett betydligt mindre antal studenter.
 0
Anders Gardebring (14 November 2008 13:38): Online
Bergius:
Tack för flera intressanta synpunkter.
Nationalstadsparken är ett problem idag, inte för skyddet i parken, utanför skyddet utanför den. Idag får man inte bygga stadsbyggd intill parkens gräns, vilket kraftigt försvårar Stockholmarnas tillgång till parken. Miljömässigt och kommunikationsmässigt är det inte heller särskilt bra att inte bebygga centralt belägen mark effektivt. Själva parken i sig ser jag dock som en stor tillgång för Stockholm.
Det finns dock ett undantag till detta, och det är universitetsområdet. För Stockholms framtids skull bör detta område undantas från nationalstadsparkens regler, så att universitetet kan byggas ut enligt behov, utan att varenda utbyggnad skall dras i långbänk. Jag ser inga problem med att ta motsvarande markyta i anspråk som ersättning längre ut.

"men det är inte Ekhagens fel att SL har valt att dra ner på turtätheten.".

Det är avsevärt svårare att motivera tät kollektivtrafik i glesbebyggda områden. Det är ju inte så enkelt att turtäthet handlar om var SL "känner" för att köra.
 0
Bergius (14 November 2008 16:23):
Anders G:

Tack själv Anders, vilket bra forum du har skapat!

Nationalstadsparken (NP) behöver inte vara något problem om bara man tänker ett steg längre än normalt vid en exploatering. Det visar tex. planeringen av bostadsområdet vid Husarviken som i första planen var utan miljöprofil och med sjuvånings hus precis vid NP-gränsen vilket var ogenomtänkt. Det står klart och tydligt i lagen om NP att byggnation vid gränsområdena skall anpassas till NP och inte tvärt om. Efter flera år av planeringsharvande har nu området fått en miljöprofil och en mer anpassad hushöjd och kommer troligen att börja bebyggas nästa år.

Jag och de jag känner som är intresserade och engagerade i NPs utveckling är inte emot byggnationer runt eller i parken bara den anpassas till dess värden. Svårare en så är det inte. Problemet är att Stadsbyggnadskontoret och Exploateringskontoret inte riktigt kan läsa innantill och följa lagen.
Utifrån ser det ut som NP-anhängarna är emot allt och bromsar utvecklingen medan det i själva verket är de olika kontoren som inte har kunskap och insikt i hur de ska planer för NP.

Det byggs en hel del redan idag i NP tex. Norra Länken, Annex till Naturhistoriska riksmuséet, ny station vid universitet, Studentbostäder på Lappis, Fysicum vid Albano och nya studentbostäder planeras vid Albano.
Det tycker jag är en rejäl byggaktivitet i en "skyddad park" eller vilket område som helst.

Vad det gäller SL så är jag inte övertygad om det kloka i deras trafikbedömningar. Låt mig ta ett exempel, förra året hade Naturhistoriska riksmuséet (NRM) 556 000 besökare. Det är ett snitt på 1520 besökare per dag. Varav de flesta åker med kollektivtrafiken. Granne med NRM ligger Bergianska trädgården som har ca. 130 000 besökare per år. I flera år har NRM bett SL att öppna den mer lättillgängliga norra uppgången (som redan är byggd) från Universitetets T-station men utan resultat.

Vad det gäller området Ekhagen, Docentbacken och Lappis bor det ca. 5000 personer där vilket är ungefär samma som Hjorthagen som har bättre kommunikationer.

Det visar på att SL inte bryr sig så mycket om antal personer i området. Vad SL utgår ifrån vet jag inte.
 0
Niklas (14 November 2008 18:05):
Bergius:

Så här säger lagen:

"Området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården är en nationalstadspark. Inom en nationalstadspark får ny bebyggelse och nya anläggningar komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas"

Kom ihåg ordet "inom".

SÅ vitt jag vet ligger Hjorthagen utanför. Ändå har man valt att "anpassa hushöjden". Varför? Det finns ingenting i lagen som säger att det måste vara så.

Ett annat exempel är stadsutvecklingområdet, Norra Station. Där har man trappat ner hushöjden ju närmare parken man kommer. Är man tillräckligt nära har man inte ens vågat bygga stad längre. Där har man lämnat 100 meter bred remsa av gräs som bufferzon. Det finns ingenting i lagen som säger att det måste vara så.

Nej det har inte med lagen att göra. Den är hur tydlig som helst: Ny byggnation inom parken får uppföras om det uppfyler vissa villkor. Byggnation utanför berör inte alls. Anledningen till att man hela tiden "anpassar sig" ju närmare parken man kommer är att vi har starka lobbygrupper som trycker på för att området inte ska vara en park, utan ett naturområde. De är livrädda för byggnation nära parken, förmodligen för att de tror att en sådan kanske banar väg för exploatering i själva parken.

Man vad får denna ryggmärgsmässiga reaktion för konsekvenser för parken? Jo det som sker får till följd att tillgången till parken minskas. Inga incitament finns för att konvertera trafiklederna vid parken (Roslagsgatan och Uppsalavägen) till stadsgator eftersom man ändå inte kan bygga stad i närheten. Öde industriområden får vara kvar eftersom man inte kan bygga stad där. Vad blir följden av detta? Jo: Vädligt få bor nära parken samtidigt som inte gör något åt de barriärer som skiljer parken från staden. Därigenom är det väldigt få stadsbor som verkligen har god tillgång till parken. Vad är det som som skulle minska parkvärdena om fler människor fick den?
 0
Eric Thärnström (15 November 2008 07:23):
Theodor Adolfsson
Det går en skiljelinje mellan studenter och övriga invånare i Uppsala. Majoriteten av studenterna tar cykeln, då Uppsala stad är en cykelstad, om man inte ser till omgivningarna. Vi har Flogsta som ett studentnäste med utmärkta cykelvägar till samtliga institutioner, men också bostäder som kryper närmare staden. Parkeringsmattorna till institutionerna är för personalen främst.

Faktum kvarstår hur som helst att studenter inte är en köpstark grupp. Det är något man måste ta hänsyn till.
 0
Bergius (15 November 2008 14:34):
Niklas:

Ett vanligt förfarande när det gäller att tolka lagar är att gå till propositionen som föregick lagen för att få en fördjupad information.
I det här fallet är det proposition 1994/95:3 Nationalstadsparken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården. Den finns att läsa på Rixlex, http:​/​/​rixlex.​riksdagen.​se/​ .

Lagstiftarnas intentioner med lagen, som framgår i propositionen, är att Nationalstadsparken som är ett riksintresse inte påtagligt får skadas av åtgärder utanför parken.

Några vägledande citat från propositionen:

"nationalstadsparken med hänsyn till
sina samlade natur- och kulturvärden i sin helhet skall vara av riksintresse. Ny
bebyggelse och nya anläggningar får komma till stånd och andra ingrepp utföras
endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmark och utan att i
övrigt skada natur- och kulturvärden i ett sådant område."

"Växt- och djurlivet är beroende av spridningsvägar. Kontakten mellan naturom-
rådena inom Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården är minst lika viktig som den
mellan Järvafältet och de stora sammanhängande naturområdena utanför staden.
Dessa samband mellan olika naturområden och biotoper styr långsiktigt den bio-
logiska mångfaldens möjligheter att överleva. Spridningsvägarna kan bestå av
gröna stråk, täta biotopöar eller naturmark intill bebyggelse och vägar. Ju mer
natur, desto säkrare spridningsväg. Brunnsvikenområdet utgör en viktig sprid-
ningsväg mellan Ulriksdal/Sörentorp och Norra Djurgårdens naturområden. De
gröna partierna kring Sofiahemmet, Ryttarstadion vid Storängsbotten och
Tessinparken kan karaktäriseras som särskilt svaga länkar mellan Norra och Södra
Djurgården. Det är från biologiska utgångspunkter viktigt att dessa länkars
betydelse som spridningsväg inte försämras ytterligare. "

"Föredragande statsrådet strök också under
att den gräns som läggs fast, normalt i samband med planläggning enligt plan-
och bygglagen, bör utgå från syftet med bestämmelserna i naturresurslagen. S.k.
"buffertzoner" behöver inte ingå i området av det skälet att staten skall
garanteras en ingripandemöjlighet om ett exploateringsanspråk skulle dyka upp i
denna buffertzon. Plan- och bygglagens regler medför nämligen att staten, dvs. i
första hand länsstyrelsen, kan ingripa mot kommunala beslut som innebär att ett
riksintresse hotas, oavsett om hotet ligger inom ett område av riksintresse
eller i sådan närhet av området att riksintresset hotas"

Det finns alltså andra lagar och bestämmerlser som också styr Nationalstadsparken skydd.

Parken har årligen miljoner besökare. Men det kunde vara bättre om tex. kollektivtrafiken fungerad bättre enligt mitt tidigare inlägg. Dessutom finns det fortfarande ingen skötselplan eller fördjupad översiktplan klar för området som myndigheterna fick i uppdrag att göra år 1996. En ondödigt lång fördröjning som har gjort att parken inte har utvecklats nämnvärt sedan starten och har i förlängningen gjort den mindre tillgänglig än vad den kunde vara.
Oklarheter om vad det är för skydd som gäller för Nationalstadsparken har också tilltagit på grund av den långa handläggningstiden av myndigheterna.
 0
Theodor Adolfsson (15 November 2008 18:52):
Eric Thärnström
Visst är studenter mindre köpstarka än arbetande människor. Men det leder också till att de sällan har bil och alltså har dåliga möjligheter att åka iväg till köpladorna i stadens utkanter. Det är inte helt otänkbart att detta leder till att de närmar sig den arbetande befolkningen betydligt när det gäller att använda det lokala affärsutbudet.

Det är också mycket möjligt att studenter som grupp går ut och dricker öl oftare än den arbetande befolkningen i stort, vilket kanske leder till att underlaget för vissa sorters barer är större.

Hur som helst så förstår jag inte riktigt diskussionen eftersom Yimbys åsikt i frågan väl är väldigt tydlig: Bygg urban blandstad med många olika grupper i samma hus, kvarter och stadsdel. Även köpsvaga grupper har sin självklara del i staden.

För övrigt, visst är Uppsala en cykelstad på det viset att studenterna cyklar runt överallt och cykelvägarna är rätt bra utbyggda. Staden har också den fördelen att den är ganska platt så att det är förhållandevis enkelt att cykla längre sträckor. Men åtminstone jag ser ett tydligt problem ur Yimbyperspektiv när bebyggelsen är så utspridd att man inte kan köpa sig en bit mat utan att gå, cykla eller åka bil flera kilometer (Ulltuna). Det är väldigt långt ifrån en ultimat stad ur Yimbyperspektiv, även om det finns fler cyklar än bilar, vilket inte brukar vara fallet i de städer som vi ser som skräckexempel.

----------------------

Bergius
Fast hur många besökare har parken om man räknar bort de som inte besöker parken för naturvärdets skull? Om jag förstår saken rätt så räknas Skeppsholmen som en del av parken, vilket säger en hel del om hur man räknar om det är sant. Vilka mer eventuella saker som inte har med parken att göra råkar ligga innanför parken och genererar stora folkströmmar?
 0
Anders Gardebring (15 November 2008 20:12): Online
Bergius:
YIMBY har officiellt tagit ställning i frågan om hur byggnation utanför parken skall hanteras. Vi anser att parklagstiftningen inte bör kunna påverka vad som sker utanför parkens gräns. Detta är någonting som vi aktivt verkar för genom att konsekvent propagera för stadsbebyggelse intill parkens gräns i yttranden om utvecklingsprojekt i närheten av parken. Däremot propagerar vi normalt inte för byggnation i parken annat än i undantagsfall. Så tolkas inte lagstiftningen idag men det hindrar oss naturligtvis inte för att propagera för att den borde förändras i den riktningen.

I slutändan handlar det om hur man ser på ekoparken. Är den en glasdocka som skall beundras på avstånd, men aldrig förändras, och helst inte ens användas? En park vars existens endast är till för sig själv? Eller är det en park för stadens invånare, en park som får utvecklas med sina invånare och användas av dem?

Vi menar att ekoparkens mest centrala delar i egenskap av oanvänd och isolerad naturmark saknar existensberättigande. Det finns ingen mening med att behålla central mark på extremt attraktiva ytor i utmärkta kollektivtrafikslägen om inte syftet med parken är just att vara en resurs och en tillgång för stadens invånare. Idag präglas många av gränserna mellan park och stad av glest bebyggda och otillgängliga områden med obefintlig kollektivtrafik, ett direkt resultat av den olyckligt formulerade lagstiftningen. Just därför kämpar också YIMBY för att den täta staden skall få byggas tätt intill parkens gräns. Först då kan parken komma till verklig gagn för stadens invånare och tjänstgöra som just en nationalstadspark och bli den fantastiska resurs som den har potentialen att vara.
 0
Eric Thärnström (16 November 2008 07:10):
Theodor Adolfsson
Det verkar som att vi hamnat på fel fot här. Jag motsätter mig inte en blandstad i studentområden. Jag menar bara att tätheten av restauranger och affärer inte behöver vara fullt lika hög som i centrum, när vi pratar om områden nära campus, en bit från staden. Studentlägenheter med närhet till universitetet. Innerstaden kräver att folk åker in från kringliggande stadsdelar för att alla butiker ska bära sig. Ett studentområde, där man byggt kostnadseffektiva studentlägenheter, kommer knappast att ha samma attraktionskraft ens om kommerstätheten vore lika hög som i centrum. Jag förespråkar inte ett rent bostadsområde. Jag vill se en utvecklad kvartersbebyggelse med en viss kommers, i form av nödvändiga butiker och ett par restauranger. Och jag har hela tiden syftat på Lappkärrsberget.
 0
Bergius (16 November 2008 22:18):
Theodor Adolfsson:

Vet inte riktigt vad du menar med att Skeppsholmen inte skulle var en del av parken. Nationalstadsparken är en park för natur, kultur och historia.

Vad det gäller naturdelen har Länstyrelsen gjort följande enkät: "Så använder vi naturreservaten" - Resultat från en enkät till 1000 hushåll i Stockholms län 2003. Länk: http:​/​/​www.​ab.​lst.​se/​templates/​PressRelease_​_​_​_​70​10​.​asp

Några citat därifrån:

"Enkäten skickades ut till 1 000 slumpvis valda personer i åldern 18 till
75 år i länet. Svarsfrekvensen var knappt 60 procent, vilket enligt SCB är
normalt för denna typ av enkätundersökning."

"Intresset för att vistas i naturen är stort bland länets invånare. Hela 87
procent av dem som besvarade enkäten angav att de var mycket eller
ganska intresserade av att vistas i naturen och 78 procent hade varit
ute i ett större naturområde de senaste 12 månaderna. Skillnaderna
mellan de olika åldersgrupperna var små."

"Bland dem som inte hade besökt något naturreservat de senaste 12 månaderna dominerade den yngsta åldersgruppen (de mellan 18 och 30 år)."

"De populäraste områdena att besöka
var Nationalstadsparken, Tyresta nationalpark, Nackareservatet och Järvafältet. Den klart vanligaste aktiviteten var att promenera eller
vandra."

" ”Frihet och rymd” är den kvalitet som uppskattas av flest personer, 74 procent, följt av ”Skogskänsla” som angavs av 65 procent."

"Att Nationalstadsparken för så många besökare är favoritområde är inte förvånande eftersom det är ett både välkänt och centralt beläget område i Stockholmsregionen. "

"Nationalstadsparken som det reservat/område som man besökt oftast, vilket
motsvarar 14 procent av de årliga reservatsbesökarna i länet. Dessa hade
enligt tidigare resonemang (se sid 41) uppskattats till cirka 1,2 miljoner, med
de reservationer som diskuterades ovan. En beräkning skulle därmed ge att cirka 170 000 invånare har Nationalstadsparken som det område som man oftast besöker i länet."

Hoppas det besvarar din fråga.
 0
Anders Gardebring (16 November 2008 23:04): Online
Bergius:
Frågan som dock onekligen uppstår är denna: Skulle inte Stockholmarna då må ännu bättre om tillgången till parken förbättrades? Om det faktiskt gick bussar och spårvägar (Med tät tidtabell) invid parkens yttre gräns, så att tillgången till parken blev bättre? Om nu människor mår bra av att vara nära parken, vari ligger problemet att bygga nära parken (men notera väl, inte i den).
I planerna för Norra stationsområdet har man medvetet fjärmat bebyggelsen från parken och skapat en "buffertzon" mellan bebyggelsen och parken. Man arbetar alltså aktivt i planprocessen för att förhindra människors tillgång till parken. Verkar det vettigt?

Kort sagt: Vad är parkens syfte? Är den till för Stockholmarna, eller är den till för sig själv?
 0
Niklas (16 November 2008 23:22):
Bergius:

Frågan var hur många som verkligen besöker parken för naturvärdets skull.

Själv befinner jag mig ofta på universitetet (som har över 50.000 studenter). Innebär det då att jag och studenterna räknas som några av de åtskilliga miljoner besökare parken årligen har?

Jag bodde tidigare i Bergshamra. Betydde detta att jag då i stort sett konstant var Nationalstadsparksbesökare?

Jazzälskare på Skeppsholmsfestivalen, besökare till Gröna Lund, boende i Ekhagen, Lappis, Bergshamra, Djurgårdsstaden och Kastellholmen. Är alla dessa del av besöksstatistiken?
 0
Bergius (17 November 2008 08:55):
Niklas:

Jag har precis besvarat frågan i mitt senaste svar till Theodor Adolfsson. Se länk: "Så använder vi naturreservaten" - Resultat från en enkät till 1000 hushåll i Stockholms län 2003. Länk: http:​/​/​www.​ab.​lst.​se/​templates/​PressRelease_​_​_​_​70​10​.​asp

Där är givetsvis inte de som stadigvarande befinner sig i parken medräknade. Det är bara att läsa innantill.
 0
Bergius (17 November 2008 09:30):
Anders Gardebring:

Håller med om att tillgängligheten till parken bör öka. Gärna mer kollektivtrafik till parken.

Problemet med att bygga tätt precis vid parken är många. Jag har också skrivit om det i mina tidigare inlägg i denna tråd men gör här ett förtydligande.

I fallet Husarviken är det viktiga spridningsvägar mellan norra- och södra djurgården som hotas. Utan spridningsvägar blir det en dålig biologisk- och ekologisk balans i området. Naturen i parken kommer sakta att utarmas och förlora den mångfald som den har i dag. Det rimmar illa med att vi idag har insett att samhället måste byggas hållbart för att kunna klara framtiden för både människor och natur.

Husarviken ligger också precis invid ett kulturhistorisk mycket viktigt område nämligen den i stort sett orörda marken kring Karl XI fiskartorp. En alltför kraftig stadsfront kommer att totalt förstöra det områdets kultuhistoriska värde. Lagen om Nationalstadsparken kom till just för att skydda sådana områden.

Enligt Länstyrelsens undersökning som jag skrev om ovan är det "Frihet och rymd som uppskattas mest när besökarna vistas i parken. Citat:
" ”Frihet och rymd” är den kvalitet som uppskattas av flest personer, 74 procent, följt av ”Skogskänsla” som angavs av 65 procent."

Det talar för att en hög stadsfront precis på gränsen till parken motverkar den upplevelsen.

Gillar man inte lagen får man arbeta för att den ändras men just nu är det den som gäller.
Jag jobbar för att lagen ska följas.

Länstyrelsens enkät visar också att Nationalstadsparken inte är en "glasdocka". Den används av många människor men det alltid bli bättre.

Jag reagerar på följande:
"Vi menar att ekoparkens mest centrala delar i egenskap av oanvänd och isolerad naturmark saknar existensberättigande."
Det är ett väldigt starkt utalande. Skulle alla de växt-, djur och insektsarter som finns i parkens centrala områden sakna exitensberättingande? Vad är det för syn på världen? Tycker du att människan har rätt att utplåna djur och natur utan särskilld anledning?

Vad många idag inser är att vi måste leva i samklang med naturen och bygga ett hållbart samhälle för att klara framtidens utmaningar. Tiden är förbi när naturen var något som bara var ett hinder för exploatering och inte hade något egenvärde. De stora global miljöproblemen som vi idag lider av visar att det är fel väg att gå även lokalt. Naturen är en resurs inte ett problem.
 0
Anders Gardebring (17 November 2008 12:38): Online
Bergius:

Lite svar till dig:

"Håller med om att tillgängligheten till parken bör öka. Gärna mer kollektivtrafik till parken."

En fråga där vi är överens således. Frågan då blir, hur ökar vi kollektivtrafiken till parken? Det är inte gratis att köra bussar, spårvägar och tunnelbanor, alltså måste det finns ett underlag för sådan trafik. Så länge områdena runt parken präglas av lågexploaterade buffertzoner/industriområden kommer således inte kollektivtrafiken att öka.

"I fallet Husarviken är det viktiga spridningsvägar mellan norra- och södra djurgården som hotas. Utan spridningsvägar blir det en dålig biologisk- och ekologisk balans i området. Naturen i parken kommer sakta att utarmas och förlora den mångfald som den har i dag."

Det har du naturligtvis en poäng i. Samtidigt kan man inte ha det snäva perspektivet. Varför är just specifikt den bilogiska och ekologiska mångfalden för djur just i Husarviken (ett kraftigt förorenat område skall tilläggas) så viktig, medan det naturliv som försvinner i rasande takt utanför stan när glesa bostadsområden och villaområden, med tillhörande motorleder, sprider ut sig, inte viktig? Jag menar att man här faktiskt måste se helheten. Hur bygger vi vår stad för att spara kvar så mycket natur som möjligt? Hur bygger vi vår stad för att skapa så korta transporter, och så lite miljöpåverkan som möjligt, i ett regionalt och globalt perspektiv? Jo, genom att byga effektivt i en tät expansion och förtätning av innerstaden, och i en tät expansion och förtätning av våra förorter. Bygger vi inte i Husarviken bygger vi "någon annanstans". Människor fortsätter att flytta till Stockholm. Och bygger vi "någon annanstans", längre ut(där det inte finns starka intressegrupper som kan överklaga och opinionsbilda), kommer exploateringsnivån bli lägre, och sålunda naturen som tas i anspråk större.
En intressant artikel om förtätningsfrågan och miljöfrågan kan du hitta här:
http:​/​/​www.​stockholmsfria.​nu/​artikel/​75665

"Det rimmar illa med att vi idag har insett att samhället måste byggas hållbart för att kunna klara framtiden för både människor och natur."

Inte alls. Tvärtom rimmar det illa med hållbart samhällsbyggande att försvara trädet där man står, men inte se skogen som skövlas en bit bort.

"Husarviken ligger också precis invid ett kulturhistorisk mycket viktigt område nämligen den i stort sett orörda marken kring Karl XI fiskartorp. En alltför kraftig stadsfront kommer att totalt förstöra det områdets kultuhistoriska värde. Lagen om Nationalstadsparken kom till just för att skydda sådana områden."

De flesta områden i Stockholm anses av någon vara kulturhistoriskt värdefullt. Det innebär inte att vi skall låta staden sluta utvecklas för det. Jag själv tycker inte att det kulturhistoriska värdet på ett område, mitt i Stockholms innerstad, blir sämre av att det finns just en stad en bit bort. Den byggnation som planeras i Husarviken är ytterst modest och kommer inte nämnvärt påverka upplevelsen av Fiskartorpet. Jag skall här kanske flika in att jag själv, då jag inte bor så långt därifrån, besökt området många gånger och uppskattar det. Jag ser dock inga skäl att förhindra byggnation av Husarviken pga fiskartorpet.

"Enligt Länstyrelsens undersökning som jag skrev om ovan är det "Frihet och rymd som uppskattas mest när besökarna vistas i parken. Citat:
" ”Frihet och rymd” är den kvalitet som uppskattas av flest personer, 74 procent, följt av ”Skogskänsla” som angavs av 65 procent."

Det talar för att en hög stadsfront precis på gränsen till parken motverkar den upplevelsen."


Nationalstadsparken är 27 (tjugosju) kvadratkilometer stor. Den som således vill besöka nationalstadsparken för att få ostörda naturupplevelser behöver således bara vandra någon kilometer in i parken för att få den upplevelsen, även om en stadsfront skulle byggas intill parken. Jag har svårt att se varför det skulle vara ett problem. Dessutom innebär parkens storlek att även om vi skulle bygga en stadsfront mot parken på några ställen, skulle också fortsatt många gränsområden inte vara det för överskådlig framtid. Samtidigt kan man på det sättet också tillföra många värden just eftersom åtkomsten till parken blir så förenklad för så många.

"Jag jobbar för att lagen ska följas."

Och vi för att den skall ändras.

"Länstyrelsens enkät visar också att Nationalstadsparken inte är en "glasdocka". Den används av många människor men det alltid bli bättre."

Visst används parken av många, men det kunde vara fler. Att behålla barriärerna och buffertzonerna runt parken är direkt skadligt, även för parkens egen existens. Om människor inte har en relation till parken är det lättare för politiker att släppa greppet och tillåta större exploateringar även i parken. Om det däremot finns bostäder intill parkens gräns finns ett stort lokalt engagemang och en stor lokal medvetenhet om parkens värden, vilket gör att den också skyddas.

"Jag reagerar på följande:
"Vi menar att ekoparkens mest centrala delar i egenskap av oanvänd och isolerad naturmark saknar existensberättigande."
Det är ett väldigt starkt utalande. Skulle alla de växt-, djur och insektsarter som finns i parkens centrala områden sakna exitensberättingande? Vad är det för syn på världen? Tycker du att människan har rätt att utplåna djur och natur utan särskilld anledning?"


Med här menas alltså inte att ekoparken skall exploateras, men att man skall tillåta exploatering intill dess gräns. Återigen måste man här lyfta blicken. Vi blev fler människor i Stockholm. Så har det sett ut i hundratals år. Det är ett faktum som vi inte kan ändra på. Hur hanterar vi bäst denna situation? Genom att behålla stora buffertar runt parken, vars enda syfte är att man inte skall kunna se hus inifrån parkens ytterkanter, och istället för att exploatera dessa områden av ICKE-natur (märk väl), exploatera avsevärt större ytor av riktig natur, längre ut? Men, om ekoparkens syfte är att vara en isolerad enklav, dit människor skall hindras tillträde (genom att behålla de oexploaterade buffertzonerna), vad är då parkens syfte? Ett naturreservet kan i så fall lika gärna anläggas längre ut i länet, där nu istället motorvägarna och de glesa bostads- och villaområdena breder ut sig över tidigare orörd natur, utan att några större protester hörs. Nu tycker jag ju inte det, utan ser ekoparken som en viktig tillgång för just Stockholmarna. Men då bör det också vara enkelt att ta del av dessa värden.

"Vad många idag inser är att vi måste leva i samklang med naturen och bygga ett hållbart samhälle för att klara framtidens utmaningar. Tiden är förbi när naturen var något som bara var ett hinder för exploatering och inte hade något egenvärde. De stora global miljöproblemen som vi idag lider av visar att det är fel väg att gå även lokalt. Naturen är en resurs inte ett problem."

Ja. Det är precis det som vi inom nätverket YIMBY har insett. Alltså tycker vi att riktiga naturvärden, att spara naturlig miljö och värna växter och djur, är viktigare än om man råkar se några hus från fiskartorpet.
 0
Johannes Hulter (17 November 2008 13:33):
Två grejer:

1. När Anders talar om ekoparkens "centrala delar" så antar jag att han menar de delar som ligger centralt i staden, inte de centrala delarna av själva parken.

2. Det är naturligtvis lagen man ska utgå från, inte alla möjliga uttalanden som kan finns i propositionen (regeringens förslag till riksdagen). Håller med Niklas - jfr: http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​0​8/​11/​fler-​ungdomslagenheter-​ut_​.​.​
 0
Theodor Adolfsson (17 November 2008 14:01):
Johannes Åsberg
I svensk rätt utgår man även från förarbetena.

Bergius
Jag vet inte om jag har fått något riktigt svar på hur många som besöker parken. Av din statistik kan man möjligvis sluta sig till att det är 170 000 länsbor som varit där minst en gång det senaste året. Eller finns det mer statistik? Poängen med att inte räkna med museum och liknande i statistiken är ju att de antagligen hade fått lika mycket besök om de råkat ligga utanför parken.
 0
Anders Gardebring (17 November 2008 15:07): Online
Johannes:
"1. När Anders talar om ekoparkens "centrala delar" så antar jag att han menar de delar som ligger centralt i staden, inte de centrala delarna av själva parken. "

Precis så ja. Ber om ursäkt för att jag kanske var lite otydlig där.
 0
Bergius (18 November 2008 10:07):
Anders:

Ja det var inte så lite :-)

"Det är inte gratis att köra bussar, spårvägar och tunnelbanor, alltså måste det finns ett underlag för sådan trafik. Så länge områdena runt parken präglas av lågexploaterade buffertzoner/industriområden kommer således inte kollektivtrafiken att öka."

Jag tog upp det problemet i ett tidigare inlägg här ovan angående Naturhistoriskariksmuséet och det verkar inte som SL helt går efter underlagsprincipen. Dessutom är besöksfrekvensen hög till parken vilket borde motivera en bättre kollektivtrafik. Buffertzonen zonen i det här fallet är några hundra meter och det borde inte var helt oöverstigligt. Jag menar inte heller att det inte ska vara obebyggt i buffertzonen men i mindre skala än det som planeras. Ser vi till Nationalstadsparken i sin helhet är det väldigt nära till parken. Några exempel: Gärdet, Södra Djurgården, Ulriksdal, Tessinparken, Lill-Jansskogen, Brunnsviken, Hagaparken m.m. Det lite mer svårtillgänliga området, Stora Skuggan ligger 1 km från T-Universitet. Bus40 har en hållplats i Stora Skuggan. Det kallar inte jag långa avstånd eller otillgängligt.

"Varför är just specifikt den bilogiska och ekologiska mångfalden för djur just i Husarviken (ett kraftigt förorenat område skall tilläggas) så viktig, medan det naturliv som försvinner i rasande takt utanför stan när glesa bostadsområden och villaområden, med tillhörande motorleder, sprider ut sig, inte viktig?"

Det är inte bara livet vid Husarviken som är i fara, även Södra Djurgården påverkas mycket. Eftersom den enda spridningsvägen går just över Storängsbotten och Husarviken. En väldigt smal passage redan idag. Spridningsvägarna är till för att Djur, insekter och växter ska kunna sprida sig mellan olika områden så att det inte sker en utarmning av arterna. Spridningsvägarna går igenom hela Stockholmsområdet för att hålla hela det biologiska systemet igång. Om inget kan spridas mellan områdena kommer de delarna av parken att sakta dö ut och bli en artificiell park.
Jag är inte för att natur ska förstöras på andra platser heller. Naturen är viktig var den än är.

"Tvärtom rimmar det illa med hållbart samhällsbyggande att försvara trädet där man står, men inte se skogen som skövlas en bit bort."
Det är inget motsatsförhållande, jag tycker inte man ska skövla natur var den än befinner sig men nu handlade frågan om Husarviken.

"Den byggnation som planeras i Husarviken är ytterst modest och kommer inte nämnvärt påverka upplevelsen av Fiskartorpet."
Det får nog stå för dig. En massiv husfasad på fem till sju våningar 20 meter från ett 1600-talslandskap tycker jag är ett väldigt stort ingrepp. Men där är smaken olika.

"Nationalstadsparken är 27 (tjugosju) kvadratkilometer stor. Den som således vill besöka nationalstadsparken för att få ostörda naturupplevelser behöver således bara vandra någon kilometer in i parken för att få den upplevelsen, även om en stadsfront skulle byggas intill parken."

Först vilja avliva myten om den "jättestora" parken på 27kvadratkm. Först kan du dra bort allt vatten som ligger i parken. Det är en tredjedel av ytan, 9 kvadratkm. I parken ligger en hel del tätbebyggda områden som Bergshamra, Djurgårdstaden, Gärdet, Universitetet, SAS-huset i Haga, Polishögskolan i Sörenstorp, Stadionområdet, Diplomatstaden och Skeppsholmen, vägar m.m. Det uppskattar jag grovt till en fjärdedel av parkytan, 7 kvadratkm. Då är det 11 kvadratkm park med något som liknar natur.

Parken är tyvärr inte så stor att det bara är att vandra iväg en bit för att få uppleva en ostörd natur. Stora skuggan är en av den mest ostörda delen av parken och även där kommer man att se den planerade stadsfronten vid Husarviken. Det är alltså en av de sista orörda områdena som kommer att förstöras. Det som folk gillade mest med besöken i parken var "rymd och frihet", enligt Länsstyrelsen enkät .

""Jag jobbar för att lagen ska följas." "Och vi för att den skall ändras.""
Bra att du förtydligar det eftersom det i en hel del debattinlägg här på forumet skylls på andra orsaker till skyddet kring parken.

"Visst används parken av många, men det kunde vara fler. Att behålla barriärerna och buffertzonerna runt parken är direkt skadligt, även för parkens egen existens."
Där tycker vi olika som jag har påpekat här ovan om spridningsvägarna som dessutom är vederlagt i flera rapporter.

"Vi blev fler människor i Stockholm. Så har det sett ut i hundratals år. Det är ett faktum som vi inte kan ändra på. Hur hanterar vi bäst denna situation? Genom att behålla stora buffertar runt parken, vars enda syfte är att man inte skall kunna se hus inifrån parkens ytterkanter, och istället för att exploatera dessa områden av ICKE-natur (märk väl), exploatera avsevärt större ytor av riktig natur, längre ut?"

Det är inte stora buffertar det är frågan om. Det kanske rör sig om några hundra meter beroende på byggnation och placering. Syftet med buffertzoner är inte bara att man ska bevara siktlinjer och ostörda naturupplevelser. Det är också viktigt med spridningsvägarna som jag tog upp tidigare.
Vad det gäller icke-natur eller inte så är det inte så enklet att dela upp små områden i parken och säga att det är är riktig natur och det här inte. Allt hänger ihop för att få en fungerande och hållbar miljö. Jag upprepar igen: Jag är inte för att natur ska förstöras på andra platser heller. Naturen är viktig var den än är. Jag är inte heller för att villaområden breder ut sig över orörd natur men frågan gäller återigen Nationalstadsparken.

"Men, om ekoparkens syfte är att vara en isolerad enklav, dit människor skall hindras tillträde (genom att behålla de oexploaterade buffertzonerna), vad är då parkens syfte?"

Nationalstadsparken är en av Sveriges mest besökta platser. Det kan givetvis bli bättre men jag tror inte det blir bättre om man bygger bort dess alla värden som folk kommer för att uppleva.

"Ja. Det är precis det som vi inom nätverket YIMBY har insett. Alltså tycker vi att riktiga naturvärden, att spara naturlig miljö och värna växter och djur, är viktigare än om man råkar se några hus från fiskartorpet."

Ja, där är vi delvis överrens! Det handla dock inte bara om några hus vif Fiskartorpet som jag har skrivit om ovan.

Bra att det är en sådan energi här på forumet om en sådan viktig fråga som ett hållbart samhälle och byggandet i Stockholm!


Vi får kanske inte glömma ämnet i den här tråden...ungdomsbostäder. Det är självklart att det ska finnas boende för alla i Stockholm men kanske inte i form av kategoribeoende, unga för sig och gamla för sig etc. Byggg blandat.
 0
Anders Gardebring (18 November 2008 10:18): Online
Bergius:
Jag återkommer med ett längre svar senare. Jag vill bara trycka på det som vi inom YIMBY ser som grundläggande i planeringen av Stockholm. Att planera effektivt, på ett yteffektivt sätt, som tar så lite riktig natur som möjligt i anspråk. Det innebär inte att vi alltid motsätter oss att man bygger i vad som idag är naturområden, däremot kritiserar vi när man tar stora naturytor i anspråk, för att producera ett litet antal bostäder, kontor eller andra former av exploateringar. Tar man naturyta i anspråk (o nu pratar jag i allmänhet, inte om ekoparken) är det viktigt att man bygger yteffektivt och på ett sätt som kan försörjas effektivt med kollektivtrafik (bil skall vara ett val, inte något man är tvingad att använda). Detta är tyvärr något som många nätverk och organisationer, både ekoparkens vänner liksom flera olika miljörörelser, än så länge inte fullt ut har tagit till sig. Det saknas ett helhetsperspektiv helt enkelt. Som sagt, jag återkommer med mer senare (nu måste jag jobba).
 0
Jan Wiklund (18 November 2008 11:35):
Och som kommentar till ovanstående: Om Stockholm har ett krav på sig att årligen producera si och så många bostäder, kontorsytor etc etc måste man välja var de ska läggas.

Och då är det bäst att lägga dem centralt. Folk ska inte tvingas till långa resor (både för deras egen skull och naturens).

Detta erkändes inom de största demokratiska miljöorganistationerna i Sthlm - Miljöförbundet, SNF och Fältbiologerna - redan på 80-talet.

Det är ett värde med ett stort oexploaterat område centralt, som ju både Nationastadsparken och Nackareservatet är. Värdet är att vi har en skarp gräns mellan park och stad som gör parken åtkomlig för stadsborna. Värdet är inte för naturens skull utan för människornas. Naturen är lika glad för en skog i Bergslagen.
 0
Johannes Hulter (18 November 2008 11:54):
Angående buffertzoner: I citatet från propositionen (som ursprungligen är ett citat från en proposition från 1985) så sägs ju klart och tydligt att det inte ska finnas några buffertzoner. Man ska lägga exploateringsförslag och sedan ska Länsstyrelsen bedöma om de är OK eller inte. Men då måste man ju lägga exploateringsförslag först. Så då är det väl bara bra om kommunen lägger tydliga exploateringsförslag?
 0
Bergius (19 November 2008 09:12):
Theodor Adolfsson:

Jag vill bara klargöra en sak:
Nationalstadsparken består av både natur, kultur, stad och arbetsplatser. Det är ett helt nytt tänkande vad det gäller en stad i hållbar utveckling.

Jag antar att du frågar efter hur många som besöker "naturen" i parken utan att passera eller vistas i något av de andra verksamheterna i parken. Det kan vara svårt att särskilja eftersom parken är tänkt som en helhet inte som en traditionell park i stad som tex. Humlegården. Där är en stor skillnad i tankesätt.

Det är inte mina siffror, de kommer från en enkät som Länstyrelsen har gjort. Länk till rapporten har jag tidigare hänvisat till här i tråden.
För att ytterligar klargöra vad Länsstyrelsens siifror syftar på, citerar jag från rapporten:

"I enkäten ställdes frågor till de utvalda personerna om hur intresserade de var
av att vistas i naturen, hur ofta de brukade besöka större naturområden och
naturreservat liksom orsaker till att de inte brukade vistas i naturen."

Läs gärna rapporten, där finns mycket intressant information och förklaringar.

För övrigt undrar jag om YIMBY har några bra länkar till rapporter och undersökningar som understöder era åsikter?
 0
Niklas (19 November 2008 09:57):
Bergius:
Var drar man gränsen. Om man läser konstvetenskap på universitetet: Är man inte NSP-besökare då.
Om man besöker Etnografiska muséet: Är man NSP-besökare då?
Om man åker till sin arbetsplats som kulturarbetare i Bergshamra är man inte NSP-besökare då?

Detta är ett problem då vissa påstår att parken har "15 miljoner" besökare årligen. Att siffran är överdriven kan vi nog alla vara överens om.

Om vi dessutom tar hänsyn till att parken är så stor som 27 km2 kan vi dra slutsatsen att även om 15 miljoner besökare (förutsatt att den siffran är korrekt) skulle utnyttja parken är den väldigt lågutnyttjad för att vara en stadspark (enligt namnet så är det faktiskt en stadspark, vilket är värt att hålla i minnet).

Utnyttjandegraden är nog inte speciellt mycket högre än andra naturområden i förorten.
 0
Anders Gardebring (19 November 2008 10:54): Online
Bergius:
Jens Forsmark, fil.mag. i samhällsgeografi som bland annat har arbetat för Naturskyddsföreningen med hållbar stadsutveckling skriver intressant om ämnet här:
http:​/​/​www.​stockholmsfria.​nu/​artikel/​75665

Läs också gärna denna:
http:​/​/​www.​buildinggreen.​com/​auth/​article.​cfm?​fileName.​.​
(Verkar tyvärr vara inloggning på denna numera, den var tidigare öppen).

Jag har själv skrivit om det hela tidigare bland annat här:
http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​0​8/​0​7/​ar-​ekoparken-​till-​for-​sto_​.​.​
http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​0​8/​0​1/​falska-​miljovanner-​och-​na_​.​.​
http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​0​8/​0​2/​nationalstadsparken-​hamma_​.​.​

"Jag tog upp det problemet i ett tidigare inlägg här ovan angående Naturhistoriskariksmuséet och det verkar inte som SL helt går efter underlagsprincipen."

Jag känner inte till det specifika fallet men den generella regeln är ju den att kollektivtrafiken blir tätare och mer utbyggd (och går lättare med vinst) desto fler människor som behöver vistas inom en viss yta. 1520 besökare per dag till NRM är inte någon jättehög siffra om vi pratar tunnelbana, alla besökare ryms i två tunnelbanetåg.

"Jag menar inte heller att det inte ska vara obebyggt i buffertzonen men i mindre skala än det som planeras."

Vilket ger sämre samband till parken och mindre underlag för kollektivtrafik. Det går inte att komma ifrån. Frågan som då måste ställas är hur högt vi värderar att man inte kan se hus ifrån parkens utkant kontra yteffektiviteten och miljövänligheten i att bygga yteffektivt.

"Dessutom är besöksfrekvensen hög till parken vilket borde motivera en bättre kollektivtrafik."

Så länge inte besöksfrekvensen avser geografiskt mycket begränsade områden är det omöjligt att översätta detta i effektiva kollektivtrafiktermer. Det handlar inte så mycket om att skapa kollektivtrafik för att ta sig till parken, utan att man kan dra nytta av kollektivtrafiken till de bostäder och arbetsplatser som finns intill parken, också för att ta sig till parken. Kollektivtrafik är dyrt och kan inte byggas utan att ha samhällsekonomiska skäl att göra det.

"Buffertzonen zonen i det här fallet är några hundra meter och det borde inte var helt oöverstigligt."

Det skall inte underskattas. Gränsvacuum uppstår snabbt och stoppar effektivt flödena. Det finns mycket forskning på detta (Jan W kan säkert fylla i med länkar).

"Jag menar inte heller att det inte ska vara obebyggt i buffertzonen men i mindre skala än det som planeras. Ser vi till Nationalstadsparken i sin helhet är det väldigt nära till parken. Några exempel: Gärdet, Södra Djurgården, Ulriksdal, Tessinparken, Lill-Jansskogen, Brunnsviken, Hagaparken m.m.

Jag bor själv i stadsdelen Gärdet och är inte i nationalstadsparken mer än några få gånger per år. Inte för att jag ogillar parken, utan för att jag måste traska igenom det synnerligen oländiga och ganska otrivsamma Storängsbotten för att ta mig dit. Det blir helt enkelt inte av med några spontana promenader dit. Vid bebyggelse i Storängsbotten/Gasverksområdet är det mycket troligt att buss 62 (som går utanför där jag bor) förlängs upp till de nya områdena, och jag får plötsligt mycket enklare tillgång till parken.

"Det lite mer svårtillgänliga området, Stora Skuggan ligger 1 km från T-Universitet. Bus40 har en hållplats i Stora Skuggan. Det kallar inte jag långa avstånd eller otillgängligt."

En km är mycket långt om vi pratar stadstermer, men framförallt är det bristen på visuella samband som är problemet. Ser du inte att det finns en park besöker du den inte. Ett besök till en park skall inte vara ett "projekt" utan skall kunna vara en del av det dagliga livet.

"Det är inte bara livet vid Husarviken som är i fara, även Södra Djurgården påverkas mycket. Eftersom den enda spridningsvägen går just över Storängsbotten och Husarviken. En väldigt smal passage redan idag. Spridningsvägarna är till för att Djur, insekter och växter ska kunna sprida sig mellan olika områden så att det inte sker en utarmning av arterna. Spridningsvägarna går igenom hela Stockholmsområdet för att hålla hela det biologiska systemet igång. Om inget kan spridas mellan områdena kommer de delarna av parken att sakta dö ut och bli en artificiell park.
Jag är inte för att natur ska förstöras på andra platser heller. Naturen är viktig var den än är."


Likväl kvarstår fakta. Någonstans måste vi bygga. Att ha inställningen att all natur är skyddsvärd och all natur därför måste skyddas håller inte. Människor flyttar hit, hus byggs. Att hålla emot där man kan bygga yteffektivt och tätt innebär att mer natur går till spillo när områden bebyggs ytineffektivt och glest. Dessa fakta går inte att bortse ifrån hur mycket man än vill. Det kommer att flytta in en dryg halv miljon människor till StorStockholmsregionen fram till år 2030 enligt prognoserna. Skall vi bygga yteffektiva bostäder centralt, med underlag för effektiv och miljövänlig kollektivtrafik, eller skall vi sprida ut gles sprawl med högt bilberoende och stora naturytor till spillo som följd?

Jag skrev:
"Tvärtom rimmar det illa med hållbart samhällsbyggande att försvara trädet där man står, men inte se skogen som skövlas en bit bort."

Varpå du svarade:
"Det är inget motsatsförhållande, jag tycker inte man ska skövla natur var den än befinner sig men nu handlade frågan om Husarviken."

Jo. Det är precis just ett motsatsförhållande. Du måste lyfta blicken. Det är ofrånkomligt att viss natur måste tas i anspråk när Stockholm växer. Den bostad du själv bor i står på ianspråktagen mark som en gång i tiden var natur. Den bostad jag själv bor i står på ianspråktagen mark som en gång var natur. Hela Stockholm står på ianspråktagen mark som en gång var natur. Tänk om någon skulle vilja bygga Östermalm idag. Vi skulle få se diverse rörelser som skulle vilja "rädda" Ladugårdsgärdet. Inställningen håller inte. Den procentandel av världens befolkning som bor i städer ökar, så även i Sverige. Detta är både en utmaning och en möjlighet. Det skapar fantastiska möjligheter för energieffektivisering och frigörande av tidigare ianspråktagna naturområden om vi gör rätt. Är det inte bättre att ta i anspråk lite mark centralt i Stockholm, än att ta i anspråk mycket mark utanför Stockholm?

Återkommer om resten...
 0
Jan Wiklund (19 November 2008 11:20):
Tyvärr Anders, jag har inga länkar till forskning om gränsvacuum. Men man kan läsa Jacobs, som har ett helt kapitel om det.
 0
Bergius (19 November 2008 16:40):
Hej Anders!

Den här tråden handlar inte så mycket om ungdomsbostäder har jag märkt :-) .

Är det möjligt för dig att flytta debatten till en ny tråd med ett mer talande namn?

Förslag på rubriker: Nationalstadsparkens buffertzoner, Nationalstadsparkens gränsområden, Bör Nationalstadsparken finnas?, Vad är Nationalstadsparken?
 0
Anders Gardebring (19 November 2008 19:08): Online
Bergius:
Det skulle man kunna diskutera i forumen. Problemet är att man måste vara medlem i YIMBY för att kunna skriva i forumen (alla kan däremot läsa) och jag misstänker att du inte vill bli medlem i YIMBY... ;)
 0
Bergius (21 November 2008 18:54):
Anders:
OK jag förstår vinken :-)
Får fundera på det. Jag instämmer i mycket som YIMBY står för men har också åsikter som avviker kraftigt.

Men samtidigt tycker jag att det här allmänna och öppna forumet är mer aktivt.
 0
Bergius (21 November 2008 19:34):
Johannes Åsberg:
"I citatet från propositionen (som ursprungligen är ett citat från en proposition från 1985) så sägs ju klart och tydligt att det inte ska finnas några buffertzoner. Man ska lägga exploateringsförslag och sedan ska Länsstyrelsen bedöma om de är OK eller inte. Men då måste man ju lägga exploateringsförslag först. Så då är det väl bara bra om kommunen lägger tydliga exploateringsförslag? "

Eftersom det är Länstyrelsen som just nu är huvudman för parken och ska bevaka dess intressen så blir det mycket onödigt arbete om kommunen gör ett förslag som Länstyrelsen aldrig kommer att acceptera. Vilket också har skett med Husarviken. Med ett fördyrande fördröjning som följd. Detta hade kunnat undvikas om kommunen hade förstått vad lagen gick ut på.

Jag citerar Länstyrelsen egna analys fån år 2006: "Landskapsekologisk analys av Nationalstadsparken"
Länk: http:​/​/​www.​ab.​lst.​se/​upload/​dokument/​publikationer/​M/​R.​.​


"Nationalstadsparkens ädellövbestånd bör inte ses avgränsat utan istället som en del i ett större landskap, Mälardalens landskap med sina ädellövträdsbestånd av olika slag. De viktigaste länkarna till och från Nationalstadsparken och Mälardalens övriga ädellövskogar går såväl mot nord-nordväst som söderut. Inom Nationalstadsparken utgör Gärdet en viktig spridningslänk mellan de viktigaste kärnområdena på Norra och Södra Djurgården, en länk som är mycket sårbar för bebyggelse. En förtätning kan få allvarliga konsekvenser för möjligheten att långsiktigt bevara den biologiska mångfalden, särskilt för bevarandet av rödlistade evertebrater i livskraftiga populationer."

"Åtgärder bör vidtagas, så att ädellövträden, och speciellt ekens, kärnområden och spridningszoner gynnas. Barriärer som finns idag bör undanröjas. Man bör även undvika åtgärder som skapar nya barriärer, särskilt i spridningszonerna. Detta kan innebära att ädellövträd också inom bebyggda områden gynnas, till exempel genom att speciella planer införs i stadsplaneringen."

"Att bevara naturvärden och biologiska mångfald i och kring städer är viktigt enligt riksdagens miljökvalitetsmål ”God bebyggd miljö”. Detta är nedbrutet i ett antal delmål, och delmål 1 innebär att senast år 2010 ska fysisk planering och samhällsbyggande grundas på program och strategier för hur
bland annat grön- och vattenområden i tätorter och tätortsnära områden ska bevaras och utvecklas."

"Ett av de viktigaste grönområdena med hög biologisk mångfald i Stockholm är Nationalstadsparken. Ett flertal inventeringar har visat att Nationalstadsparken hyser mycket höga naturvärden, av nationellt intresse (till exempel
Wanntorp och Sjödin 2003, Bråvander och Jacobsson 2003, Länsstyrelsen i Stockholms län 2005). Nationalstadsparkens höga naturvärden och betydelse för den biologiska mångfalden bekräftas av den rika förekomsten av sällsynta och rödlistade arter."

Lagen om Nationalstadsparken är till för att skydda alla dess värden. Den är inte skriven för att man listigt ska komma runt den och skada den ändå. En för tät stadsdel vid Husarviken klipper av de biologiska spridningsvägarna mellan Norra- och Södra Djurgården vilket gör att det biologiska livet, särskillt på Södra Djurgården, sakta men säkert kommer att utarmas. En "onaturlig" park med obalans i ekosystemet blir resultatet. Träd dör, djur och insekter drabbas av sjukdomar och dör ut.
Den parken kan man lika gärna bebygga för den är död ekologiskt sett men det är kanske det som YIMBY vill?
 0
Anders Gardebring (21 November 2008 23:08): Online
En spontan reflektion gällande Länsstyrelsens analys är att man ingenstans pratar om spridningsvägar för människor. Barriärer för människor i staden, som skapar enklaver och isolation, nämns inte. Nu menar jag inte detta specifikt vad gäller nationalstadsparken dock, men den här typen av ganska enögda resonemang är tyvärr vanligt från myndigheterna, och det är ett faktum att grönområden på sina ställen i Stockholm är rent skadliga för människors välbefinnande. Jag pratar nu här framförallt om grannskapsplaneringens förorter, som med vett och vilje isolerades från varandra. Jag skrev lite om detta i Fria tidningen för en tid sedan:
http:​/​/​www.​stockholmsfria.​nu/​artikel/​75433

Jag citerar mig själv:
"Stadsbyggnadsfrågorna dominerades under 1940-talet av grannskapsplaneringen. I diskussionerna framkom det bland annat en oro för att familjen börjat förlora sin funktion. Man oroade sig för att grannskapskänslan i städerna höll på att gå förlorad. Oro uttrycktes för ungdomars situation där bland annat den ökande individualismen, och den minskade respekten för traditioner och ”moral” utpekades som problem. Man menade att städernas storlek och täthet gav möjlighet till oönskad anonymitet.

För att uppnå gruppgemenskap och samhörighet i de nya förorterna blev det viktigt att tydligt i den fysiska miljön visa grannskapets gränser. Områdena isolerades därför medvetet från varandra med olika former av barriärer, såsom stora trafikleder och grönområden."


Det är således av yttersta vikt att inte per automatik se all natur som automatiskt skyddsvärd, även ur denna aspekt. Samtidigt får man inte heller tappa fokus på att just naturen och det gröna alltid har varit, och fortsätter att vara, en enormt viktig aspekt inom stadsplaneringen. Lite av problemet ligger ju just i att man egentligen mer eller mindre inte har brytt sig om att planera grönstrukturen alls, man har kastat ut hus i öar i grönskan och tyckt att man således har löst den gröna frågan. Inget kunde naturligtvis vara längre från sanningen. Naturen i dessa punkt- och lamellhusområden är defacto till stor del redan förstörd om vi skall prata i termer om riktig natur, varför jag ser det som avsevärt bättre att förtäta där, än att ta nya naturytor i anspråk.

"God bebyggd miljö" handlar om bra mycket mer än att bevara naturvärden och god biologisk mångfald, men ibland får jag känslan av att våra myndigheter och planerare i stort har tappat kompetensen för att bygga goda boendemiljöer.

Vad gäller Djurgården så hårddrar du resonemanget ganska långt, men har också vissa poänger. Men för att lyfta frågan lite skulle det vara intressant att se vilka områden du hellre skulle vilja bygga på än i Hjorthagen. Det skulle också vara intressant att se på sådant som i vilken utsträckning Hjorthagen idag fungerar som spridningslänk för djur, området är som sagt redan ganska exploaterat med trafikleder, spårområden, byggnader osv. Att bygga i en stad innebär att ta naturområden i anspråk. Det innebär att ta bort spridningslänkar för djur. Det är ofrånkomligt. Samtidigt kan vi genom att bygga tätt och centralt spara väldigt mycket natur. Frågorna är inte så lätta att man kan lyfta ut endast ett område och titta isolerat på det.
Vad jag skulle vilja vore att staden tog fram en översiktsplan för stadsutveckling där man pekar ut vilka områden som skall förtätas och bebyggas, men samtidigt också ta ett helhetsgrepp på det gröna så att även de värdena i staden tas om hand. Det är bara genom att bygga en bra tät stad, som så många som möjligt kan få närhet till obebyggd natur.
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8636 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

Spamanvändare?
26 November 09:55 av Anders Gardebring
Gratis illustrationsprogram?
11 Mars 2020 04:44 av Huai Chuan
Tumba Centrum
1 Mars 2020 18:38 av Mårten Landström
Samråd om lägenheter längs Bredängsvägen
1 Mars 2020 18:26 av Mårten Landström

@yimbysthlm på Twitter