Utskrift från www.yimby.se
....

KRÖNIKA: Om nittonhundratalets stadskonkurrens och stadsplanering

 
Jan Wiklund från alternativ stad skriver i en artikel i Fria Tidningen om sin syn på stadsutvecklingen under 1900-talet.

KRÖNIKA: Nittonhundratalets stadskonkurrens och stadsplanering har skapat dysfunktionella städer för alla. Hur ska vi skapa integration igen?



I åtminstone hela den industrialiserade världen pågår sedan åttiotalet enligt stadsforskarna vad som kallas stadskonkurrens. Enligt Ulf Stahre, som har skrivit den bästa sammanfattningen på svenska – Den globala staden (Atlas, 2007) – har stadskonkurrensen följande kännetecken:

  • De styrande är inte längre särskilt intresserade av villkoren för stadens invånare – istället läggs villkoren tillrätta för det globala kapitalet. Detta sker inte främst genom att skapa goda arbetsvillkor för produktionen, utan snarare genom olika marknadsföringstrick, vilka kallas ”att sätta X-stad på kartan” och i första hand syftar till att locka det flyktiga finanskapitalet och dem som säljer tjänster till detta.
     
  • Eftersom bara vissa nyckelkategorier av människor anses värdefulla i konkurrensen städerna emellan bryr man sig inte längre om ”vanligt” folk. Dessa lämpas över till entreprenörer att ta hand om – och istället omhuldas folk med vissa typer av akademisk utbildning och annat socialt kapital.
     
  • Detta leder till att staden delas upp i vad man kallar ”citadell” för de välbärgade och ”getton” för resten. Det vill säga att skillnaden mellan välbärgade och mindre välbärgade stadsdelar inte bara skärps, utan dessutom kapas alla förbindelser dem emellan. I synnerhet ser de styrande till att gettona hålls utanför synfältet så att de inte stör.
     
  • I det sönderstyckade stadslandskap som uppstår sprider sig allt fler ”icke-platser”, det vill säga restytor, barriärer och platser man vill lämna så fort som möjligt.

Var och en kan känna igen något av kännetecknen ovan. En del städer har nått längre, andra mindre långt. Det är möjligt att Sverige på grund av sin egalitära tradition inte har nått lika långt som USA, men alla kan känna igen storstädernas centra som citadell och vissa rekordårsbyggen som getton. Och det är inte svårt att hitta icke-platser. En del kanske skulle säga att det är lättare än att hitta platser.

Däremot är det förstås fel att beskriva den här utvecklingen som särskilt ny. Rivningen av Klara i Stockholm var en gigantisk övning i stadskonkurrens – syftet var enligt Stockholms starke man Hjalmar Mehr uttryckligen att konkurrera med Hamburg om att bli norra Europas metropol. Och Paris legendariska prefekt baron Haussmann sysslade redan på 1860-talet med att dela upp staden i citadell och getton – de farliga arbetarna skulle ut ur stan så att de inte ställde till med en ny revolution, samtidigt som centrala Paris skulle lyxas till efter den övre medelklassens smak.

I själva verket är hela stadsplaneringens historia en historia om stadskonkurrens, segregation och skapande av icke-plats. Under hela nittonhundratalet har städerna glesats ut och segregerats i monofunktionella stadsdelar och kvarter, i början med uttalad avsikt att avskilja den farliga underklassen, men efterhand allt mer med någon sorts inte närmare preciserad ”effektivitet” som täckmantel. Allt under skapande av skräpmark som oftast upptar långt mer än 50 procent av hela stadens yta.

 Ändå har stadsforskarna på sätt och vis rätt. Det var först på åttiotalet som den dysfunktionella stadsstruktur som skapats genom nittonhundratalets stadsbyggnadspraxis och stadsbyggnadsideologier började ställa till med verkliga problem för oss alla – till och med, föreställer jag mig, för den övre medelklass som är systemets relativa vinnare:
 

  • Uppsplittringen och de långa avstånden ställer inte bara de fattiga stadsdelarna utan egentlig service och egentliga försörjningsmöjligheter. Inte ens de rikare stadsdelarna är tillräckliga kundunderlag när det handlar om lite mer udda verksamheter. Följden blir en ensidighet och torftighet som drabbar alla, även om den förstås drabbar de fattiga gettoinvånarna värst. Utestängda från den traditionella arbetsmarknaden som de ofta är, hindras de till och med från att starta småföretag eftersom deras potentiella kunder hindras från att nå dem. De kan inte ens arbeta åt de rika, eftersom de rika finns för långt bort.
     
  • De centralaste delarna av staden, de som hade turen att bli till på den tid då städer ännu byggdes tätt och nära, blir därför ihjälkramade av alla som vill nå en publik och alla som vill leva mitt i utbudet och nära andra människor.
    Enligt lagen om tillgång och efterfrågan rusar priserna därför i höjden, så att bara de rikaste har råd att etablera sig där. Inte bara lägenhetspriserna bli oöverkomliga för de flesta, även butikslokaler och andra kommersiella lokaler stiger i pris tills bara de kapitalstarkaste märkeskedjorna får plats – vilket skapar en tråkig stad.
    Och vad värre är: genom att alla intressanta, nyskapande, kreativa verksamheter som ännu inte är kapitalstarka hindras från att etablera sig, stympas stadens ekonomiska utveckling och låses fast i gamla verksamheter.
     
  • Denna utglesade, segregerade stad lägger en tull på oss alla i form av reskostnad, restid och skatt. Tid är det enda som är absolut begränsat. Men även i reda pengar kostar de oändliga förorternas påtvingat överdrivna infrastrukturer gigantiska summor. Göteborgs stad beräknade på sjuttiotalet att en lägenhet i periferin kostade dubbelt så mycket som en lägenhet i centrum om man räknade in infrastrukturen.
    Och, om man ska exemplifiera: på den tiden Stockholm var tätt, gick spårvägen med vinst till ett pris av fem öre resan. I dag måste Storstockholms lokaltrafik subventioneras till 50 procent eller med 4,5 miljarder kronor om året. Och det är förstås Stockholms utspridning som nu ställer krav på infrastrukturinvesteringar på mer än hundra miljarder kronor.

Följden blir att till och med Handelskammaren, Cityköpmännen och åtskilliga byggbolag nu känner olust och revolterar mot segregationen och utspridningen, åtminstone i Stockholm. Och städernas stadsbyggnadskontor börjar lyssna på marknaden, vilket de kunde ha gjort för 60 år sedan – i förordet till Gubbängens generalplan från 1943 erkänner stadsbyggnadskontoret att folk helst vill bo i centrum, men de styrande valde att strunta i detta.

I Stockholm och Göteborg byggs nu den gamla stadskärnan ut. Åtminstone försöker man, även om resultatet blir tveksamt. Både Hammarby sjöstad i Stockholm och Norra Älvstranden i Göteborg är mer förort än stad, fast de har sålts in till kunderna under andra förespeglingar. Det är tydligt att stadsbyggnadskontoren inte riktigt vet hur städer byggs, även om nya projekt på Västra Kungsholmen och Norra station i Stockholm har större förutsättningar att lyckas.

Så vad krävs?

Den hittills bästa analysen av vad en fungerande stad kräver skrevs i början av sextiotalet av den amerikanska anti-motorvägsaktivisten Jane Jacobs. Hennes bok Amerikanska storstäders liv och förfall kom först för några år sedan ut på svenska. Den har fördelen att vara extremt oakademisk och uteslutande byggd på konkreta iakttagelser, vilket gör den extremt läsvärd.

Jane Jacobs anger fyra krav, varav samtliga måste uppfyllas:
 

  • Staden måste vara tillräckligt tät, i termer av tillräckligt många människor per yta. Det är människor som ger staden liv, makas de isär dör elden. Hon antyder ungefär 200 personer per hektar som ett lämpligt storstadsmått, vilket är något fler än i Stockholms innerstad och närmare tre gånger så många som i tätare förorter som Norsborg eller Bagarmossen. Tätheten uppnås främst genom att marken bebyggs maximalt – det är inte lika viktigt att husen är höga.
     
  • Alla kvarter måste ha fler än en primär användning, det vill säga både bostäder och arbetsplatser, eller både bostäder och publika attraktioner. Det beror bland annat på att en stadsdel måste kunna leva både på dagen och på kvällen.
     
  • Det får inte finnas några barriärer. Varken i form av sönderskärande motorvägar, kvarglömda tistelgärden eller jättestora kvarter. Staden består av sammanhängande stråk. Till och med stränder är tveksamma, om det inte medvetet placeras publika magneter där, annars är det risk att stränderna blir folktomma och därmed döda.
     
  • Det måste finnas billiga lokaler som kan hysa kapitalfattiga verksamheter.
     

Och då framstår det som ganska tydligt varför Norra Älvstranden och Hammarby sjöstad inte fungerar. Det finns inte tillräckligt mycket folk. De är avskurna från resten av stan. De har en ensidig användning. Och alla hus är nya och dyra.

Det förefaller finnas ett ganska brett intresse av en annan sorts byggpraxis. En som går på tvärs med citadell- och gettomodellen, som är dysfunktionell för alla parter. Möjligen kan man identifiera två parter som man blir tvungen att föra krig mot – de arkitekter och planerare som har satsat sin karriär i den nuvarande monokulturmodellen, plus de fastighetsägare som uteslutande har fastigheter i de dyraste lägena. Det är knappast någon oövervinnerlig allians. Alla andra borde kunna ena sig om ungefär detta:

  • Byt planpraxis. Istället för att bygga monokulturenklaver, lägg ut gammaldags kontinuerligt heltäckande stadsplaner med gator, kvarter, torg och parker. Tillåt hög exploatering i kvarteren, men förbjud ensidig användning exempelvis via kvotsystem (maximalt 80 procent av vardera) och begränsade tomtstorlekar. Och låt den som vill bygga få göra detta – inse att stadsbyggnadskontoret inte har full överblick över alla behov.
     
  • Låt gammal bebyggelse vara kvar i kvarteren. På så sätt bevaras byggnader som redan är betalda och därmed billiga att använda.
     
  • Inse att städerna är för utspridda. Lägg av de alltför stora ytterrockarna, koncentrera tillväxten, bygg inifrån och utåt som det heter på stockholmska. Var beredd att lägga ner perifera stadsdelar som visar sig oattraktiva.
     
  • Se till att stadsplanerna är stora nog. Albert Lindhagens Stockholmsplan från 1860-talet byggdes inte full på femtio år, men resultatet blev också hyggligt varierat.
     
  • Bygg stråk utåt från centrum, och från de sekundära centra som man ändå kan satsa på i storstäder som Stockholm och Göteborg – se i så fall till att dessa stråk möts.
     
  • Sluta upp med att av småsnåla skäl kräva fantasisummor av byggbolagen för byggrätter centralt. Inse att kommunen tjänar på att det byggs centralt, även om byggrätterna är gratis eller till och med subventioneras.
     
  • Bannlys trafikleder. I staden har vi gator. En led är en segregerande barriär och apartheid, en gata är attraktiv för många sorters aktiviteter.
     

Jan Wiklund
Även publicerat i Stockholms Fria 14.11.08
 

Gå med i YIMBY Stockholm
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Anders Gardebring (27 November 2008 00:48): Online
Utmärkt artikel Jan! Många kloka slutsatser och bra också med konkreta förslag på vad som bör göras.

Jag ser dock inte stadskonkurrens som något så enkelt som bra eller dåligt, stadskonkurrens blir vad man gör av det och jag tror att det i många aspekter kan vara ett bra verktyg, så länge målet blir att skapa en bra stad, inte att skapa illusionen av en bra stad.

Jag tror inte heller att de styrande överlag skulle vara ointresserade av villkoren för stadens invånare, däremot tror jag att det är lätt att gå vilse i en mycket djupt rotad planeringsparadigm och ibland också svårt att se helhetsbilden av vad olika beslut kan leda till.
 0
Joakim Bjerhem (27 November 2008 10:27):
Lysande skrivet Jan! Tyvärr stämmer det enligt mig att i distinktionen mellan att attrahera det globala kapitalet och skapa en stad för ALLA befintliga invånare (även de marginaliserade) så vinner långt oftare det förstnämnda. Men det handlar om vilken stad man vill ha, vill man ha en stad som är billig att bo i och har ett mycket rikt kulturliv (ex Berlin) eller vill man ha en stad med primärt stor ekonomisk tillväxt. Dock är båda dessa inriktningar fullt möjliga med ökad urbanitet, även om ett rikt kulturliv hela tiden verkar söka sig till urbana områden som någon gång varit relativt billiga att bo i (Möllevången, Majorna, Midsommarkransen) och innebära minskad segregation (Norrebro och Möllevången). Och som många påpekar är urbanitet och ett rikt kulturliv vägar till att klara sig väl i stadskonkurrensen. (Tex Richard Florida med boken "The Rise of the Creative Class - Why cities without gays and rock bands are losing the economic race"). Att vara en tydligt urban och miljövänlig stad med få icke-platser som ex Köpenhamn kommer att bära sig väl i stadskonkurrensen enligt min åsikt, oavsett om man gillar konkurrensen eller inte.
 0
Gustav Svärd (27 November 2008 10:30):
Håller med krönikan i hur vi bör bygga vidare på staden, men tycker analysen av de underliggande strukturerna är för dogmatiskt ytter-vänster för mig. Som Anders säger kan stadskonkurrens vara en bra sak - om man satsar på att konkurrera i "grenen" bästa stad att leva i (istället för exempelvis "största multi-arenan" eller "coolaste flygplatsnamnet"). Fokus måste vara att Stockholm ska bli bättre stad att leva/bo/arbeta/plugga/luncha/... i, och om vi på vägen gör något som kan sätta stan på kartan så är det inget att undvika.

Gillar starkt kartan över ny stadsplan mot Solna. Skulle nog inte gjort samma vägdragningar osv själv, men om den planen skulle antas och byggas skulle jag bli otroligt glad.
 0
Björn Nilsson (27 November 2008 10:34):
Det är väl bara att säga "halleluja" till artikeln. Inte mycket att invända mot om man inte är på väldigt grinigt humör. Jag hänger dock ännu kvar i tanken om flerkärnighet med tanke på att hur stora människoströmmar som helst går inte att ta in i centrala Stockholm. Men den verkligt tunga frågan kanske är: hur blir man av de med väl förskansade intressen som frodas i det nuvarande systemet? Och hur tar man hand om de människor som kanske inte frodas i systemet direkt men råkar vara infödingar i storstaden?
 0
Martin Nilsson (27 November 2008 11:19):
Frånsett de inledande marxistiska konspirationsteorierna, så kan man väl hålla med om det mesta vad gäller själva idéerna om den rent praktiska utformningen av städerna.
 0
Micke (27 November 2008 12:00):
Mycket bra artikel. Fint att du går längre än gator och torg och sätter stadsbyggnadsfrågan i ett större perspektiv
 0
Johan Eriksson (27 November 2008 12:51):
Här var vi betydligt mer överens Jan och här finns många bra formuleringar!

Gillar också "Solnakartan" men hoppas du är medveten om att den klassiska stenstad som föreslås där inte är så lämpad för stora betongviadukter med balkbanor. = Det här är ett jättebra exempel på hur vi strävar åt samma/liknande håll i stadsplaneringen men har olika uppfattning ang kollektrafiksförsörjningen av densamma där jag menar att stadsmiljön blir lika tråkig som på bilden ovan från Fruängen med stora stolpar och skrymande balkar som kräver mycket fri yta kring sig. Medan Jan på nåt sätt menar att det här går att kombinera?

Vi vill ju bort från förortskänslan och vi vill bygga tätare. Vi är medvetna om hur lätt det är att underutnyttja attraktiva tomter och friytor och vi talar återkommande om en levande stad som är öppen och utåtriktad i sin stadsplanering. Om allt detta har Jan skrivit jättebra om ovan varför det blir minst sagt två kolliderande uppfattningar om den här täta staden vi eftersträvar måste hackas upp av "viaduktremsor" inkl bulleravstånd för att få in balkbannor. Jag menar att det är två olika och oförenliga planeringsprinciper och förstår inte riktigt hur Jan får ihop det?
 0
Fet G_ (27 November 2008 15:34):
Utmärkt inlägg, Jan! Kan man få en autograf?

Gustav skrev: "stadskonkurrens blir vad man gör av det"
Vem är det som sätter spelreglerna? Jo det flyktiga kapitalet. Spelaren får väl agera därefter.

Boultbee tjänar exempelvis på förort och Stockholm tjänar ekonomiskt på att de utvecklar sin verksamhet här. Resultat? Nya motorleder och köplador. Nu ska snart bilmeckat Mall of Scandinavia konkurera och till en viss del utarma innerstan.

Vi måste ta mer hänsyn till de som faktiskt bor i staden och mindre till kortsiktig ekonomisk tillväxt genom att hjälpa vissa enskilda företag vars investeringar ter sig intressanta för politikerna.
 0
Gustav Svärd (27 November 2008 15:49):
Fet g_Vem är det som sätter spelreglerna? Jo det flyktiga kapitalet. Spelaren får väl agera därefter.
Nja. Det är så den stadskonkurrens som begreppet vanligtvis handlar om fungerar. Vad jag menar är att det blir vad man gör av det, stadskonkurrens blir den konkurrens man bryr sig om. Om man fokuserar mindre på kortsiktiga investerare som vill bygga en ohållbar förortsmatta för att tjäna en snabb hacka och istället fokuserar på andra mått när man jämför sig med andra städer så blir stadskonkurrens något helt annat. Därav att jag föreslog att satsa på att konkurrera i "grenen" bästa stad att leva i. Det är DÄR vi ska konkurrera, inte i att försöka få hit så flyktigt kapital som möjligt.
 0
Jan Wiklund (27 November 2008 15:55):
Hej och tack för de positiva kommentarerna.

Ett par tillrättalägganden:

Beträffande "vänster-radikalismen" får den stå för de akademiska urbanforskarna; jag distanserar mig ju lite som ni ser. Vad de fäster uppmärksamheten på är nog - kan man säga så här i efterhand - det extremt uppskruvade tonläget som var en följd av det spekulativa ekonomiska klimat som rådde fram till oktober 08. Vi får väl se hur det utvecklar sig i framtiden - kanske vanlig hederlig produktion kommer mer till heders. Det skulle i så fall bredda den kategori av människor de konkurrerande stadsledningarna vädjar till, vilket enbart är av godo.

Jag tror, som jag säger i slutavsnittet, att intresset av något annat än "citadell-och-getto-staden" är mycket brett och omfattar stora delar av kapitalägarna. Därav t.ex. Handelskammarens engagemang för att vidga staden söderut mot Årstafältet - innerstan börjar bli för dyr t.o.m. för dem. Citadell-och-getto-modellen är en följd av de kortsiktiga spekulationernas övervikt, som gagnar mycket få i längden.

Johan:
Kul att vi är eniga. När det gäller innerstan är jag inte alls för balkar. Där kan vi gräva ner t-banan eftersom avstånden är kortare. Vidare funkar det med vanliga spårvagnar i tät stad eftersom all trafik går så mycket långsammare där. Konkurrensen tvingar inte fram några extrema lösningar (om man nu inte tycker att nergrävning är extremt förstås).
 0
Jan Wiklund (27 November 2008 16:15):
PS Gustav: Även jag skulle nog dra gatorna lite annorlunda - det här verkar vara en gammal version även om den duger som illustration till en tes. Bl.a. skulle jag skära över Karlbergsparkens övre vänstra hör med en bågformad aveny från Essingeavenyn mot Norra station - det måste finnas en rätare förbindelse där. Se http:​/​/​www.​alternativstad.​nu/​resources/​Solna.​pdf
Har du fler förslag?
 0
Anders Anttonen (27 November 2008 17:11):
Jag kan ge några exempel på utarmning av stad (stadsdel)
Har bott i Hornstull på diverse adresser i 20 år. När jag först flyttade till Bergsundsområdet, fanns skrädderier, riktiga skomakare, mellanöls-shapp med sill och potäter på menyn samt en bod som sålde björkved till kakelugnar. Nu 20 år senare är allting borta. DÄREMOT; det finns minst 15 ställen där man kan beställa wok/sushi, ett tiotal caféer som serverar latte och frappucino. Skulle man mot förmodan vilja ha en kopp hederlig Gevalia med prinsessbakelse finns numera endast 3! ställen kvar. (plejset på Varvsgatan med tysk-klingande namn, den på Heleneborgs, har söndagsstängt, samt han "i Parken") Livsmedelbutikerna i Hornstull har 20 sorters olivolja i sortimentet, men inte nygjorda kroppkakor.
Vill jag köpa en sidenslips till någon jag tycker om, får jag åka till Mariatorget med omnejd. Gott om blomsteraffärer och och frisörer finns det dock! Vad händer?
 0
Jan Wiklund (27 November 2008 17:15):
Anders A:
Det låter som ett solklart fall av citadellifiering, alias gentrifiering.

En skräddare finns det dock kvar i Hornstull - i servicehusets bottenvåning, på Hornsgatan. Dom har tvätteri också.
 0
Karl Zetterholm (27 November 2008 18:08):
Anders:
Låter mer som förändring än utarmning.
 0
Anders Gardebring (27 November 2008 21:15): Online
Precis. Jag tycker inte att den process som Anders beskriver behöver ha med vare sig gentrifiering eller citadellifiering att göra. Sushi är idag att betrakta som snudd på husmanskost. Däremot är efterfrågan på sill o potatis avsevärt mindre än den var förr i tiden. (Själv gillar jag att äta båda :)
 0
Johan Andersson (27 November 2008 21:20):
Jag tycker att artikelförfattaren missat en viktig faktor som påverkat stadsutvecklingen förutom den som presenterats: personbilen. För mycket hänsyn till bilen och biltrafikanter har lett till den utspridda stad vi har idag.

Personbilen har gjort det möjligt att sprida ut bebyggelsen över stora ytor utan att förlora effektivitet i persontransporter. Detta har självklart också skett.

Jag anser att om man tar för mycket hänsyn till biltrafikanters behov och krav kan man inte bygga en "bra" stad som den som föreslås av Jan Wiklund. Det blir för breda gator och för många trafikleder. Därför är det mycket viktigt att man redan från början ser till att lösa kommunikationerna med hjälp av bra kollektivtrafik.
 0
Anders Ryding (27 November 2008 21:27):
Jag bor också vid Hornstull och kan inte tycka att området blivit utarmat. Det har snarare anpassat sig till de människor som bor i området nu.
Jag tycker inte att jobbare och pensionärer är mer genuina än ung och utbildad medelklass och jag tycker det är tröttsamt med folk som protesterar mot gallerior och vill behålla något slags genuinare knivsöder. Det stora problemet är väl att bristen på stad gör att vi som tillhör en hyfsat kapitalstark medelklass tar över hela innerstaden och det är ganska trist.
Det gör ingenting om en del områden är yngre eller exklusivare så länge de flesta människor har en valmöjlighet och tillåts bli en del av den genuina staden. Byggs det mer stadsmiljöer så att det inte alltid är en bristvara, då kommer folk att blanda sig i högre utsträckning men även att vissa områden får tex en etnisk särprägel eller kanske gay. Det är väl OK så länge folk väljer det själva. Idag är det bara plånboken som styr och det är inte bra. Anderssonskans Kalles tid kommer inte tillbaka dock, det var då, på gott och på ont.
 0
Anders Anttonen (28 November 2008 14:22):
Tack för alla påhopp! Nej jag menar bara att utbudet har blivit mer ensidigt under dessa 20 år. Alla dessa Sushi- och cappucinoställen ser så lika ut, men det finns t ex ingen herrklädesaffär. Det enda som sticker ut är Nya kvartersbion, där mycket kommer att hända framöver. Även Nya Street, enl. ett nytt koncept, ser jag fram emot, och så önskar jag att Liljeholmsbadet får vara kvar som en motvikt mot privata Central- och Sturebaden. Jag hade gärna sett en Hornstullsgalleria växa fram. Tack för ordet.
 0
Jan Wiklund (28 November 2008 15:19):
Anders R:
Om det finns tillräckligt med stad kommer den inte att bli segregerad. Vissa gator kommer att ha en karaktär, andra en annan, det är sant - och det gör ingen större skada.

Men om det finns för lite stad i förhållande till efterfrågan går priserna upp, vilket inte bara skapar segregation utan också en ovarierad och tråkig stad.
 0
Stefan Åström (28 November 2008 19:33):
Intressant artikel och plan for Solna. Ar det nagon som vet hur Solna skulle stalla sig till en stadsplan som denna?
 0
Mikael (28 November 2008 23:51):
Den här typen av artikel med ideologiska och konspiratoriska föresatser bör inte höra hemma i YIMBY. Detta är den första ideologiska artikeln som publiceras i YIMBYs namn och hela artikeln är med sin klassretorik helt onyanserad. Det känns tråkigt om detta ska markera någon sorts utveckling inom YIMBY.
 0
Anders Gardebring (29 November 2008 00:32): Online
Mikael:
Artikeln är inte alls publicerad i YIMBY:s namn. Artikeln är mycket tydligt markerad som en krönika, och avsändare är Jan Wiklund. Tidigare har vi exempelvis publicerat en krönika från stureplanscenterns ordförande Christer Mellstrand så jag tycker att vi håller en bra balans.
 0
Jörgen Sundström (29 November 2008 21:54):
Jan: Jättebra förslag. Sen kan man ju alltid diskutera om den eller den gatan skulle ha en annan sträckning, eller om någon formulering är ”ideologisk” åt något håll. Det viktiga är ju ändå helheten. Att bygga blandad kvartersstad och visa hur man kan omvandla ett dåligt planerat område till något attraktivt.

Frågan hur vi går vidare inom Yimby har ju varit uppe här tidigare. Det har diskuterats om att skriva ett ”manifest”, att anordna utställningar av förslag eller en hearing med politiker, tjänstemän från SBK och arkitekter. Nu har Yimby funnits i drygt ett år. Jag tycker att det känns som att det är dax för steg 2, att anordna en hearing kan vara en bra början. Jans förslag blir här en viktig pusselbit.
 0
Jan Wiklund (30 November 2008 20:09):
Mikael:
1. Jag markerar desutom tydligt att de först citerade ståndpunkterna är den akademiska urbanforskningens, som jag nyanserar kraftigt i min argumentation. Har du missat det?
2. Ideologier har vi nog alla, inte minst du. Yimbys ideologi är att tät stad är bättre än gles och att mångfald är bättre än enfald. Inom den ramen är det därför önskvärt att alla slags ståndpunkter presenteras - inte minst för att all slags publik ska känna sig hemma.
3. "Konspiratorisk" brukar i normalt språkbruk betyda att folk snackar sig samman i smyg. Här finns inget sådant. Vad menar du?
 0
Sven R (30 November 2008 21:41):
Jan, hela artikel andas konspirationsteori. T.ex:

"Under hela nittonhundratalet har städerna glesats ut och segregerats i monofunktionella stadsdelar och kvarter, i början med uttalad avsikt att avskilja den farliga underklassen, men efterhand allt mer med någon sorts inte närmare preciserad ”effektivitet” som täckmantel."
 0
Micke (1 December 2008 00:10):
Jan har rätt, han refererar ju Ulf Stahre i introduktionen, så orden får väl stå för Stahre. Jag tycker det är bra att saker inte är helt neutrala utan att röster kommer fram från olika håll, så är det ju i verkligheten. Bäst skulle vara om Mikael och Sven R utvecklar varför ni inte håller med Jan, istället för att avfärda honom som ideologisk och konspiratorisk. Då skulle säkert en intressant diskussion kunna växa fram.
 0
Sven R (1 December 2008 00:53):
Citatet är väl Jans egna ord? Det är bättre om någon socialdemokrat debatterar med Jan, jag är borgerlig. Citatet miskrediterar ju de som stod bakom 1900-talets svenska bostadspolitik rätt kraftigt. Jag tror iallafall inte att Erlander, Mehr, Åhrén, Markelius m.fl egentligen var elaka typer som ville arbetarklassen illa av någon outgrundlig anledning. Varför inte bara säga att de hade goda intentioner men de gjorde missgrepp? Man måste ju räkna in fler faktorer som har glesat ut staden, moderna transporter är ju den viktigaste.

Man byggde dessutom inte bara förorter för arbetarklassen. Även medelklass och överklass flyttade ut ur stan under den här tiden. Förorter är inte bara miljonprogram, det byggdes burgna villaområden också. Och överklassen var ju de första som började flytta ut ur staden, redan för flera hundra år sedan. Det är inte så konstigt att förortsbyggandet förr sågs som arbetarklassens förlösning.
 0
Mikael (1 December 2008 13:07):
Hej Jan,

jag delar också din uppfattning om den täta staden. Däremot så delar jag inte din uppfattning om att "det flyktiga kapitalet" och allt vad en sådan politisk diskussion innebär. Självfallet respekterar jag din uppfattning. Det kan tyckas som en liten avvikelse men om man anser att det flyktiga kapitalet är en av rötterna till det onda så får man en politiserad diskussion som jag tycker är opassande detta forum. YIMBY tar på ett sätt ett politiskt ställningstagande som jag tycker är problematiskt om man enbart ska lobba om stadsbyggnadsfrågor och enbart stadsbyggnadsfrågor.
 0
Anders Gardebring (1 December 2008 13:27): Online
Mikael:
Återigen, hur kan en krönika vara ett ställningstagande från YIMBY? Vi har tidigare publicerat texter från andra politiska läger som drar andra slutsatser. Vi kan väl inte ta flera motstridiga ställningstaganden samtidigt?
YIMBY är ett forum för diskussion kring stadsbyggnadsfrågor, och ibland väljer vi att ta in texter från olika debattörer i krönikeform. Det är inget konstigt i det, och är något som tidigar som City, Dagens Nyheter och Aftonbladet ofta gör utan att för den skull bli beskyllda för att ta ställning för det ena eller det andra.
 0
Lars Petersson (1 December 2008 21:21):
Ljuv musik denna krönika. Den sveper över mer än 100 år från 1860-talets Paris, 1960-talets Stockholm och in i vår tid med självklart 3 olika sätt att se på tingen. I vår tid, som vi känner bäst, är de i krönikan föreslagna synsätten närmast evangelium. Vad gäller Socialdemokraterna-60 så fanns en akut bostadsbrist för 100.000-tals. Var hitta plats för dem alla under mandatperioder? Med socialdemokratisk vänster-höger hjärnhalvo-politik blev detta lösningen: SE-banken in och barnfamiljerna ut. Allas behov skulle tillgodoses, både enligt huvudstads och välfärdsstandard. Stad och bostad sågs som olikheter. Det fanns Volvobilar och de nya fina gröna tunneltågen.
1800-talets klimat VAR annorlunda, det fanns då absolut djupare samhällsklyftor och politiker har ofta politiska åsikter. Nu ändras synen på stad och bostad som oförenliga till en ekologiskt vettig integrerad livsmiljö.
 0
Joakim Runnedal (3 December 2008 05:39):
Utmärkt krönika.

Håller helt med om Jane Jacobs fyra krav för en fungerande stad, som samtliga måste vara uppfyllda. Hoppas verkligen dessa krav blir vägledande för Stockholms utveckling framöver.

Lindhagenplanen för Solna var för övrigt grym. Skulle gärna se en sådan plan för Liljeholmen - Midsommarkransen - Västberga också. Stad byggs som sagt med kvarter och gator, inte med hus i park och trafikleder.
 0
Jan Wiklund (3 December 2008 16:44):
Apropå konspirationer:
En konspiration är definitionsmässigt något som äger rum i det fördolda. Här har allt skett fullt öppet - alltså ingen konspiration.

Apropå avsikterna:
I mitten och slutet av 1800-talet var avsikten helt öppet att få bort de "farliga klasserna". Detta klingade dock av, och från 30-talet - då Markelius och dom härjade - hade syftet blivit någon sorts "effektivisering" som aldrig närmare specificerades. Precis som jag skrev.

Allt detta är hur dokumenterat som helst. T.ex. i den gamla grundboken Leonardo Benevolo: Den moderna stadsplaneringens uppkomst.

Jo Joakim, jag tycker samma sak. Det är inte svårt alls. Bara ta en skärmdump på eniros karta och dra ut vägar och kvarter i photoshop. Här finns ett förslag från Årsta: http:​/​/​www.​alternativstad.​nu/​resources/​%E5rsta.​pdf
Och ett från västra Kungsholmen: http:​/​/​www.​alternativstad.​nu/​resources/​essingeavenyn.​p.​.​

Kan vi inte slå oss ihop och producera?
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8636 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

Gratis illustrationsprogram?
11 Mars 2020 04:44 av Huai Chuan
Tumba Centrum
1 Mars 2020 18:38 av Mårten Landström
Samråd om lägenheter längs Bredängsvägen
1 Mars 2020 18:26 av Mårten Landström
Vega station
1 Mars 2020 18:01 av Mårten Landström

@yimbysthlm på Twitter