Utskrift från www.yimby.se
....

Många fel i krönika i City

 
Onsdagen den 5 november anordnade Stockholms skönhetsråd ett heldagsseminarium på temat höga hus. Nätverket Yimby var, liksom representanter från andra intresseföreningar, politiker och journalister, inbjudna. Föreläsningarna var intressanta, liksom diskussionerna med andra politiker och intresseföreningar. Från Yimbys sida kunde vi hitta gemensamma såväl som motsatta ståndpunkter i samtal med politiker, skönhetsrådet, samfundet S:t Erik och andra närvarande. För en stadsbyggnadsintresserad som mig själv var det naturligtvis oerhört givande och intressant.

Från tidningen city närvarade journalisten David Grossman. City har flera gånger tidigare skrivit om nätverket  Yimby, och vi tycker naturligtvis att det är glädjande att City vill nyansera stadsbyggnadsdiskussionen och lyfta fram båda sidorna i debatten, något som media tidigare inte alltid har lyckats så bra med. Att city därför nu publicerar en krönika som är ganska negativ till idén om höga hus i Stockholm är därför inget märkligt i sig. Det som är märkligt är den argumentation som används.

När jag läser krönikan kan jag inte låta bli att fundera på vad som går fram, och vad som inte går fram, till den som i förväg har bestämt sig för hur det är. Jag slås av frågan om jag och David ens har varit på samma seminarium.

På seminariet berättade skönhetsrådets sekreterare Martin Rörby om de höga byggnadernas historia i Stockholm. Det var en intressant genomgång som sakligt gick igenom höga hus och torn  från Tre kronor till Kista Science Tower. I sitt föredrag pratade också Rörby om den arkitekturdebatt som pågick i samband med de nya byggnader som uppfördes vid Stadsgården i början av förra seklet. David Grossman drar, helt korrekt, paralleller till dagens diskussion om höga hus i Stockholm. Men samtidigt undviker han att nämna att debatten om höga hus i Stockholm inte heller är så mycket äldre än så. Det vittnar våra många höga kyrktorn om. Vad krönikören heller inte berättar är att debatten vid Stadsgården inte handlade om husens höjd i sig, utan om att de riskerade att dölja Katarina kyrkas kupol på söders höjder.

Krönikan fortsätter, intressant nog, med att berätta att det höjs röster om att Stockholms identitet och varumärke skulle förstöras om skyskrapor tillåts sticka upp över våra kyrktorn. Här erkänns således plötsligt de högre byggnadernas plats i staden, men missar också en mycket ofta förbisedd, men likväl viktig, parameter i diskussionen. De nya höga husen ska inte skymma våra kyrktorn. Det finns helt enkelt inga sådana förslag, vare sig från staden, exploatörer, eller från nätverket Yimby. Det planeras inga skyskrapor i gamla stan. De höga husen planeras i nya stadsutvecklingsområden, som t.ex. Värtahamnen och Norra Stationsområdet, samt kanske också i de delar av city som byggdes om när klarakvarteren revs.

I krönikan berättas också att "föreningen" Yimby ser höga hus som en frihetssymbol och som ett nödvändigt avbrott i en annars jämnhög arkitektur.

Då David Grossman inte lyckas få vårt namn rätt (vi är ett nätverk, inte en förening) ter det sig inte heller märkligt att resten också blir fel. Att bygga en jämnhög taksiluett, och avbryta den med ett eller ett par högre hus, är vad man planerar att göra i Norra Stationsområdet. Detta har vi från nätverkets sida kraftfullt kritiserat. En varierad taksiluett innebär låga såväl som medelhöga och höga hus. Inte att alla hus är lika låga, med ett eller två undantag med höga hus. Detta tog vi upp, både i vårt föredrag, och i den efterföljande paneldebatten.

Grossman fortsätter sedan med det klassiska "jag gillar skyskrapor men..." där han talar om att han älskar skyskrapor, där de har sin "naturliga" plats. Naturliga platser är enligt Grossman Manhattan och La Defense i Paris. Men naturliga platser för skyskrapor uppstår inte av sig själva. Någon måste bygga den första skyskrapan. Så som gjordes på Manhattan, liksom det gjordes i La  Defense. I Stockholm stod de första skyskraporna klara 1924-1925. De ritades av Sven Wallander och Ivar Callmander. De 17 våningar höga Kungstornen kan med fördel beskådas när man vandrar längsmed Kungsgatan, och var på sin tid enligt den tidens definition just skyskrapor. Inte "skyskrapor", utan skyskrapor. Vi var först i Europa. Ändå är La Defense, som började byggas 1958, en "naturligare" plats.



Vi får veta att skyskraporna i Paris och på Manhattan är bra, men "för det mesta, inte minst i alla nyrika länder i Asien, är skyskrapor könlösa byggnader som poppar upp som svampar ur jorden. De står där som symboler för ohejdad kapitalism och total avsaknad av stadsplanering."

Att placera Yimby, och kritik mot skyskrapans misslyckade stadsplanering på många ställen, i samma artikel, utan att med en stavelse nämna hur Yimby ställer sig i den frågan är en bedrift. Speciellt eftersom halva det föredrag som vi höll handlade om urbanism, stadens värden, vikten av  att integrera de höga husen i stadens naturliga flöden och folkliv. I vårt föredrag tog vi upp goda exempel, som flera byggnader i New York och här hemma Kungstornen, och dåliga exempel, som Wennergren Center och Turning Torso. För den som inte vet så omges Turning Torso av en liten vallgrav för att riktigt tydligt signalera att man icke skall göra sig besväret att besöka dess foajé. Argumentationen haltar också betänkligt med det faktum att stadsplaneringen i La Defense inte i alla lägen är helt lyckad.

Grossman kopplar ihop "könlösa" byggnader med "ohejdad kapitalism" och vill således få in diskussionen i en ny riktning. Men arkitektur handlar inte om ekonomiska system. Genom historien har "vackra" såväl som "fula" byggnader beställts av länder, städer, privatpersoner, statschefer, borgmästare och företag. Det går att bygga både vackra och fula skyskrapor, såväl som det går att bygga både vackra och fula trevåningshus. Att kalla Moskvauniversitetets 240 meter höga byggnad, uppförd på Stalins beställning och färdigt 1953, för "ohejdad kapitalism" låter sig inte enkelt göras. Samtidigt är många av de byggnader i New York, som i krönikan tas upp som något bra, just resultatet av "ohejdad kapitalism".

Det går att stadsplanerara både bra och dåligt, med höga såväl som låga hus. Det är inte ett argument mot skyskrapor, det är ett argument mot dålig stadsplanering.

"Skyskrapan är inte heller, vilket många tror, en resurseffektiv och miljövänlig byggnad. Hissar, trappor och tjocka väggar tar upp stor del av det som skulle kunna bli boyta. Kostnaderna blir 20-30 procent högre och byggbolagen ser husen mer som pr än lönsamma projekt."

Att syssla med generaliseringar och förenklingar är sällan en givande utgångspunkt för en saklig diskussion. Under vissa förutsättningar stämmer påståendet. Under andra inte. Om markarbetena exempelvis är mycket dyra, som vid en överdäckning av spårområdet vid centralen, blir marken dyr. Då måste man bygga högre för att skapa lönsamhet. På attraktiva lägen, där många vill bo eller arbeta, finns ett underlag för att ta mer betalt för de ytor som uppförs, och projektet blir på så vis lönsamt. Höga hus är också en attraktivitet i sig själva. En del är beredda att betala den högre kostnaden som det innebär att bo i ett högt hus. Andra är det inte. Stockholms sätt att ta betalt, där man betalar för byggd yta, inte använd mark, gynnar heller knappast de höga husen.

"Talande är att inte ett enda byggföretag infann sig på seminariet."

På seminariet fanns ett flertal arkitektkontor, fastighetsbolag och byggbolag representerade, vilket Grossman sett om han studerat deltagarlistan.
 
"Höga hus skapar även blåsiga miljöer, skuggar omkringliggande områden och kräver extremt mycket extrautrymmen för p-platser."

Höga hus kan, liksom låga hus, skapa blåsiga miljöer. Om de byggs fel. Byggs de rätt, och det vet man väl vid det här laget hur man gör, uppstår inte dessa problem. Det handlar om att ställa krav på arkitekter och planerare att bygga rätt. Skuggor är ett vanligt argument, men det hindrar inte områden med skyskrapor från att vara omåttligt populära att bo i på många platser i världen. I Gamla Stan är det mycket skuggigt, men vi tycker normalt sett inte synd om den som har en lägenhet i Gamla Stan.

Och så har vi då parkeringsplatserna. Att skylla ett problem som är ett resultat av Stockholms trafikplanering på skyskrapor är ett ytterst märkligt, men ofta förekommande, argument. En 40 våningar hög byggnad kräver inte en enda extra parkeringsplats jämfört med 8 byggnader på fem våningar. Tvärtom skapas ett helt annat underlag för riktigt tät kollektivtrafik och alltså möjligheten att kraftigt minska antalet parkeringsplatser. Problemet här är att man i Stockholm planerar trafiken i hus-i-park-förorter, stadskvarter, höghus, och villaområden enligt samma princip. Alla skall köra bil överallt. Det är naturligtvis fullkomligt absurt. Trafikplaneringen måste naturligtvis anpassas utifrån den bebyggelse, och den stadsplanering, som gäller i det aktuella området. I New York har man nyligen uppfört en ny 40 våningar hög skyskrapa med lägenheter. Till den har man byggt noll parkeringsplatser. I Stockholms innerstad äger idag ungefär 40-48% av hushållen en bil. I ytterstaden är siffran 53 till 84%.

På Manhattan åker 72% av befolkningen till jobbet med kollektivtrafik. Mindre än 25% av befolkningen på Manhattan, i bilens hemland USA, äger en bil. Vad en sådan fördelning av trafiken gör för klimatet behöver ingen närmare genomgång.

I Stockholm byggs det istället nya områden där parkeringsnormen säger att 110% av hushållen skall ha bil. Är det konstigt att vi får problem?

Debatten om höga hus i Stockholm har länge präglats av myter, felaktigheter och förutfattade meningar. En av YIMBY:s uppgifter är att påtala dessa fel och brister. Det kommer vi fortsätta att göra.
Gå med i YIMBY Stockholm
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Sven Renquist (7 November 2008 03:18):
Ord och inga visor Anders! :-) I Gbg läste jag för ett tag sedan ungefär en likadan ledare i GP eller GT. Visst är Gothia Towers snygga hus men hur kul blir markplanet runt höghusen, frågade sig skibenten. Tja, troligen betydligt mer kul än om hotellet hade varit en liggande låda på 5 våningar istället för två torn på 17 och 23 våningar. Ett storhotell är ett storhotell, volymen måste ju hamna någonstans.
 0
Gustav Svärd (7 November 2008 07:42):
Bra skrivet, Anders. Two thumbs up.
 0
Magnus Orest (7 November 2008 09:13):
Bra skrivet. Kanske en aning långt, i och för sig. Men så blir det om man ska ta upp alla felaktigheter i krönikan i City. ;-)
 0
Anders Gardebring (7 November 2008 09:32):
Magnus:
Jag har skickat en avsevärt kortare version som replik till city.
 0
Jonas Frejd (7 November 2008 09:39):
Man kan ju som sagt undra om herr Grossman överhuvudtaget var på samma seminarie som oss?
 0
Mats Åhrman (7 November 2008 10:16):
Bra skrivet!

tjockare väggar? herregud har mannen glömt att vi har uppfunnit stål?
 0
Andreas Samuelsson (7 November 2008 10:56):
Bra och sakligt skrivet, det är viktigt att bemöta Grossman och andras felaktigheter med fakta på ett seriöst sätt, som ovan. Mycket bra och värdefullt för hela debatten om stadsplanering och höga hus.
 0
Jan Wiklund (7 November 2008 11:30):
Suveränt!
 0
Bengt O. (7 November 2008 11:43):
Litet meningslöst kanske att skriva en kommentar som bara säger "Bra inlägg! Jag håller med" men i det här fallet måste man göra det. Hoppas att City tar in repliken.

En fråga bara: varför är Wennergren Center "dåligt"? Ett triumferande pekfinger i ändan av Sveavägen om jag säger så.
 0
Mats Åhrman (7 November 2008 11:51):
Wennergren, helt avskuret från resten av stan, alla har sett huset men har någon förutom dom som jobbar där varit framme vid det? jag cyklar förbi varje dag och har aldrig ens varit framme vid huset, å då cyklar jag på den sidan.

på det glada 90-talet jobbade jag på ett företag som kollade på lokaler där, det valdes bort ju efter som kommunikationerna är noll.
 0
Jonas Frejd (7 November 2008 11:52):
Bengt O: Felet ligger inte i att Wennergren Center byggdes, snarare HUR det byggdes. Utformingen i gatunivå dödar allt vad rutnätsstaden står för. Den är placerad på andra sidan en hårt trafikerad led som en solitär utan minsta försök till att integrera den med den befintliga stenstaden.
 0
Anders Gardebring (7 November 2008 12:47):
Bengt O:
Det här blogginlägget är alldeles för långt för att ta in som replik i City. Vi har dock mailat in en kortare replik, men det är naturligtvis upp till City om de vill ta in den eller ej.
 0
Alexander Larsson (7 November 2008 13:02):
Kan bara instämma i hyllningarna, mycket bra skrivet Anders! I David Grossmans krönika reagerade jag lite extra på hur han kallade Manhattan och La Defense för "naturliga" platser för skyskrapor - det är ju knappast som att det alltid funnits höga hus där, precis som du påpekade.
 0
Lars Petersson (7 November 2008 13:03):
Jag hör till dem som avvisar FOKUS på skyskrapor. Stockholm ses som en mycket vacker stad av besökare. Den innehåller inte skyskrapor. Har man inte tillgång till mark, tvingas man bygga på höjden som en nödåtgärd. Så inte fallet i Stockholm. Vårt dilemma är att stadens senare utveckling, vid byggandet av miljonprogrammen, hittade på satellitstäder: Tensta, Kista, Rinkeby.. För att dölja motivet att det var billig, värdelös, perifer mark som användes till bostäder åt oss, we the people. Kontor skulle ligga i Stockholm. Bör Stockholms kommun ta ut ett högt pris för "vår" mark när vi behöver den till bostäder åt oss? Knappast. Vad kommunen skall göra är att tillhandahålla vår mark till våra bostäder. Kommunen får nya skattebetalare, lägre levnadskostnader i Stockholm och därmed ökad konkurrenskraft. Hur ser de hyresbilliga huset ut? "Heidi-huset". Det finns en 15 år lång kö till billiga hyreshus i innerstad. Glöm aldrig att staden är människan och är till för människan. Debatten om höghus i sig missar målet, såsom satellit-tesen missade målet på 60-talet. Det utgör de två ytterligheterna. Vem beundrar 5 "vita" skrapor i city? Frågan är hur man spränger bort dem, kulturhuset, knarkplattan och övrig förortsbebyggelse i hjärtat av Stockholm. Vill man bygga en skrapstad, välj Kista. Stockholm skall växa som "ringar på vattnet" så att de som vill, får plats där i.
 0
Peter D (7 November 2008 13:23):
Lars Pettersson: Håller med dig om några av dina påståenden, fokus ska inte ligga på att det ska byggas stora mängder skyskrapor. Dock ska det inte vara omöjligt för den byggherre som anser det vara lönsamt med sådana att uppföra dem. Fokus skall vara på stadsmässig bebyggelse. Staden ska byggas ihop med de satelliter som skapades under miljonprogrammet.
 0
Leonardo Frithunanthz (7 November 2008 13:38):
Urbant sett är La Défense ett misslyckande, kanske inte arkitektoniskt men väl urbant. Det är sammankopplingen och strukturen som det är si o så med. Ergo, förort.
 0
Anders Gardebring (7 November 2008 13:40):
Lars:
YIMBY:s fokus är staden, och allt som hör staden till. Att ibland bygga högt innebär inte att man inte kan bygga billiga hyresrätter. Något sådant motsatsförhållande finns inte. Snarare tvärtom skulle jag nog säga, kapital flyter in, skatter betalas, mark exploateras effektivt, infrastrukturen utnyttjas bättre, och stadens finanser förbättras. YIMBY säger inte ja till skyskrapor för att säga nej till billiga hyresrätter och urbanisering i förorten. Vi säger ja till urbanisering, billiga hyresrätter och skyskrapor.
 0
Gustav Svärd (7 November 2008 14:02):
Tänkte skriva ett svar till Lars, men ser att Anders redan skrev ungefär det jag ville uttrycka. Jag gillar skyskrapor, men inte hur som helst. Har svårt för Dubai t.ex. med tanke på så mycket annat än hur skyskraporna ser ut och hur högt de skrapar. Men det betyder inte att jag inte gärna ser skyskrapor i Stockholm, jag ser inget motsättning alls mellan att bygga skyskrapor och att bygga en urban stad för alla.
 0
Fet G_ (7 November 2008 14:04):
Appropå blåsiga miljöer så brukar man lätt gå runt denna problematik, genom att bygga skyskrapor ovanpå ett podium.

Skyskrapor är häftiga och ska naturligtvis byggas i västra city.

Så här fin är utsikten från skatteskrapan:
http:​/​/​i33.​tinypic.​com/​fz9ij5.​jpg
 0
Mr Outside Looking In - OLI Blir UTI (7 November 2008 15:17):
Initierat skrivet Anders!

Ja vi får inte glömma det "vackra" Frankfurt med sitt Meinhattan. Det finns kanske bara en stad som har lyckats bygga en stad med skyskrapor och det är New York. Med det vill jag säga att det finns en stor risk att Stockholm blir ett nordens La Defense eller Frankfurt. Så frågan är hur vet vi att det blir "bra" skyskrapor byggda i Stockholm?

Det är kanske den osäkerheten folk och jag är rädda för.

Jag vill inte se ett Wennergrens Center till inte heller en Skatteskrapa även om utsikten är fin. DN-skrapan är inte heller till glädje i livet. De fem "trumpetstötarna" i city tutar allt mindre i takt med deras osköna åldring och sterila omgivning.

Ge mig hopp!
 0
Mats Åhrman (7 November 2008 15:28):
Chicago, Hong Koong, Tokyo, Bangkok, Manilla etc. visst finns det fler städer som har lyckats! dock är det ju tyvärr kanske inte regeln.

Skatteskrapan tycker jag håller på att intrigeras bra i stadsbilden (även fast huset inte är vackert)
 0
Anders Gardebring (7 November 2008 15:51):
Precis. Det finns faktiskt fler städer än New York som lyckats bra, även om ju just New York har blivit sinnebilden av den urbana skyskrapestaden. Tokyo älskar jag som stad, även om den är ganska brokig och inte lika mycket tydlig kvartersstad som New York men kontrasterna och tätheten gör den bra. Men vad folk ofta också glömmer är att det i New York finns mängder av låga hus också. Blandningen gör den så spännande, vilket väl också gör att en del nya skyskrapekontorsområden blir tråkiga. Att bara ha skyskrapor är precis lika tråkigt som att bygga bara hus-i-park (speciellt om skyskraporna i sig själva är just hus-i-park...)

Skrapan blir, som Mats skriver, allt bättre integrerad med staden. Här är lite fler bilder från dess topp:
http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​0​8/​0​3/​utsikt-​fran-​skrapan_​510​.​ht.​.​
 0
Adam Blomberg (7 November 2008 17:33):
Initiativet att tillföra studentbostäder i skatteskrapan kan ju så här i efterhand sägas vara ett extremt lyckat tilltag. Statsbilden vitaliserades mer än vad jag trodde var möjligt på en sådan redan livlig plats.
Detta, samt att hela huset har öppnats upp för fler människor än kontorsnissar ger mig förhoppningar om att flera höga byggnader i Stockholm ska fungera på ett liknande sätt.
 0
Oscar A (7 November 2008 20:00):
Klickade på länken till City och läste, inte bara krönikan, utan också kommentarerna. Vissa argumenterar för att skyskrapor inte skall byggas av den anledning att de signalerar makt. Jag fattar ingenting! Vad är poblemet med att någonting signalerar makt?
Jag betvilar dessutom att skyskraper automatiskt signalerar makt, men om det så gör, vad är problemet?
 0
Martin Ek (8 November 2008 00:55):
Det är en sak jag inte riktigt förstår. Varför är det större sannolikhet att vi bygger skyskrapor på dyr mark? Fast det kanske bara är för att det är för olönsamt att bygga en lite mängd bostäder där och att man bara när man är tvungen kan bygga skyskrapor. Varför kan man inte tjäna mycket pengar på bllig mark?

Och precis som tidigare skribenter redan nämnt vill man inte gärna ha solitära skyskrapor i en för övrigt väldigt skarp skyline. Detta är helt enkelt inte tillräckligt estetiskt tilltalande.

Något som inte skrivits angående miljöfrågan i just den här delen av sidan, är en sak man inte får glömma. Det är all orörd skog som försvinner för radhuslängor ifall vi inte bygger skysakrapan.

Jag tycker inte att Stockholm (innerstaden) ska fortsätta växa utåt med samma täthet som den befintliga. Jag tror att det skulle göra att gatorna blir mer glesbefolkade än de är nu, just därför att innerstans gatuliv är beroende av att folk från yttterstaden åker dit och "fyller ut". Exploateringen i ringen runt innerstaden bör alltså byggas med högre exploatering än vad den befintliga har.

Sedan är jag lite kluven i frågan om huruvida man ska behåla någon slags skyline i bandet tätast inpå innerstaden. Å ena sidan tycker jag att det är väldigt trevligt och estetiskt tilltalande att bygga en ganska varierad takhöjd. Låt säga 5-17 våningar med någon enstaka uppstickare på över 20. Detta då alltså för att dels öka befolkningstätheten men även att det ger en mer livlig gatumiljö, än en slätdragen linje. Å andra sidan är den ganska skarpa skylinen i Stockholm en del av stadens identitet och därför kanske det är bra ifall man fortsätter att bygga staden med en rätt skarp skyline - notera att det även i innerstaden tillåts sticka upp byggnader, bl a kyrkor - höjden på den måste dock öka. Så varför inte en ny årsring på Stockholm med, kanske, 4 våningar högre skyline än innerstaden?

Något som jag ser som ett krav är att vi bygger ordentlig kvarterstruktur och inte efter bilen som huvudsakliga färdmedel.
 0
Bengt O. Karlsson (8 November 2008 10:41):
@Jonas Frejd ang. Wennergren Center. Jag förstår hur du menar och det är naturligtvis rätt. Men på avstånd (från Sveavägen) är den åtminstone estetiskt tilltalande. Jag har f.ö. jobbat där ett år i min gröna ungdom.
 0
Bengt O. Karlsson (8 November 2008 10:59):
@Martin Ek. ang. "solitära" skrapor. Jag kan berätta hur man gjort i Wien som ju är en mycket gammal stad med en historisk stadskärna som rigoröst bevakas. Här finns för det första på "andra" sidan Donau det s.k. "Donaucity" med en stor samling skyskrapor - det verkar litet Manhattan på avstånd. Men det är en ganska död miljö och framför allt har man byggt in det arkitektoniskt mycket vackra Vienna Internatonal Center så att det numera inte syns alls. Intressant är att butiker, restauranger, hotell osv inte sprungit upp inne i stadsdelen utan på den stora genomfartsgatan som stryker förbi strax utanför. Jag har jobbat många år i VIC. En mycket fin arbetsmiljö men går man ut någonstans på lunchen eller tar ut gäster så måste man sticka ifrån området om man vill göra något trevligt.

Sedan finns en annan anhopning av höga hus det. s.k. Wienerberg, gansk långt från stadskärnan. Jag har nästan aldrig varit där så jag vet inte hur det ser ut från marken. På håll är emellertid båda en berikning för Wiens skyline. Tycker jag. Sedan finns det -och det var det som föranledde min kommentar- några "solitära" skrapor - en längs kajen "Millennium City" som faktiskt fungerar ganska bra med shopping malls, massvis med restauranger och äterier, biografer och föranstaltningslokaler. Både kollektivtrafik och fina parkeringsmöjligheter. (Tyvärr störs intrycket mycket genom att rökning inomhus är tillåten precis som på de flesta platser i Wien.) Sen finns det ett par till som huvudsakligen används som kontor och bostäder. Jag kan inte säga att de stör pecis men det ser kanske litet omotiverat ut. Men varför inte.

Ursäkta mångordigheten i denna lilla rapport från en annan stad.
 0
Gustav Svärd (8 November 2008 11:42):
Bengt O. Karlsson
"Men det är en ganska död miljö och framför allt har man byggt in det arkitektoniskt mycket vackra Vienna Internatonal Center så att det numera inte syns alls. Intressant är att butiker, restauranger, hotell osv inte sprungit upp inne i stadsdelen utan på den stora genomfartsgatan som stryker förbi strax utanför."
Min följdfråga här är, är det pga att husen är över 10 våningar höga eller pgahur området är planerat, hur husen är placerade, döytor mellan husen och vägar?
Jag är övertygad att det handlar om en misslyckad stadsplanering i gatunnivå, inte om att husen är höga.

Som sagt; jag gillar skyskrapor, men steg ett för att få en trevlig levande stadsdel är en bra planering i gatunivå.
 0
Per Ankersjö (9 November 2008 10:50):
Fantastiskt bra skrivet! Man blir tyvärr dagligen påmind om vilka starka krafter och strukturer som verkar emot en förnyelse av Stockholm oavsett om det handlar om ideologi, rädsla - eller som i detta fall - mediala förenklingar i kombination med felaktigheter.
 0
Anders (9 November 2008 12:10):
Re: Mr Outside

Frankfurt som stad är lite tråkig och inte direkt vacker... men så var det ju även innan skyskraporna byggdes där. Jag tycker dock att integrationen av skyskrapor i Frankfurts stadsbild är ganska lyckad.

http:​/​/​farm2.​static.​flickr.​com/​1130​/​1416812139_​1b6b983.​.​

OpernTurm ovan är skolexempel på hur skyskrapor ska byggas i stadsmiljö. Jag tror annars Frankfurt skulle behöva betydligt mycket mer bostäder centralt. Staden kan ibland kännas lika öde som centrala Trollhättan en söndagförmiddag veckan innan löning.

Håller med att New York är den stad som till 100% lyckats integrera skyskrapor i staden. Jag bodde ett tag i Hong Kong och den staden är absolut inget föredöme i stadsbyggnadsfrågor. Hong Kong är iofs så otroligt tät att det funkar ändå.
 0
Bengt O. Karlsson (9 November 2008 12:12):
@Gustav Svärd. Eftersom jag inte är någon expert kan jag inte sara på den frågan, jag kan bara konstatera faktum. Men att det inte har med husens höjd att göra håller jag med om.

Däremot var det ett stort fel att bygga in VIC som består av fem vackra torn av olika höjd, rytmiskt utplacerade kring en "UN Plaza". Jag vet inte varför man gjorde så.
 0
Anders Nilsson (9 November 2008 12:16):
http:​/​/​img123.​imageshack.​us/​img123/​1219/​otch0​.​jpg

På den här bilden syns OpernTurms anslutning till gatuplan lite bättre.
 0
Dan Edholm (9 November 2008 13:48):
Grossman är nog medveten om att han pratat i nattmössan, lösnummer ska ju "säljas". Människan har konserverande grundinställning, en rädsla för förändring. Det är liksom inbyggt i organismen. Alla omvälvningar har betraktats med skepsism. Minns mikrovågsugnen som gjorde maten "radioaktiv", dataspelen, TV:n, kameran som "bestal själen från objektet". Listan är lång och mycket mänsklig. Att argumentera mot en nydaning appellerar till läsarnas inre och ogenomtänkta väsen. Det krävs mångfalt fler och bättre argument för att skapa nytt än det krävs för att kväsa det nya.
 0
Lars Petersson (9 November 2008 15:39):
Höga hus är oftast bra inne-miljöer och alltid så är utsikten strålande. De ser ofta lockande ut på håll, nästan alltid på håll. Men det finns en inbyggd svårighet med makro och mikro-perspektiv. Inne-miljöerna i höga hus fungerar, där upplevs inte det lite kyliga makrot som man hastar förbi. OM man kan integrera perspektiven kan man bygga högre. Skulle jag göra bombprovet idag, så skulle några höga byggnader stryka med för att jag gillar Stockholm. Folksam-huset vid skanstull. Jag vill helt enkelt inte sitta där utanför och äta min glass. ..plus att jag skulle knappast få med mig brudarna dit. Sergelhusen, höghuset i änden av Folkungagatan, nitroglycering tack. Platsen där Wennergren-center ligger, den skulle jag vilja använda till stadsbebyggelse. Skulle huset stå kvar, så skulle det tvingas till blend in.

Kungstornen klarar sig. Med bravur tycker jag. Jag tror knappt någon önskar dem bort. Det är så. Försvaras med näbbar och klor, Al'Qaida don't think it. De har utseende, man kan se dem. En idé som är utförd och förverkligad. Stadshuset, don't touch my tower! En av de vackraste platserna. Ett picknick-place i världsklass (och brudarna kommer gärna!)
Så färg, form, struktur, dimension och skönhet verkar på människan trots allt. Det finns en procent-marginal som är motståndare till urbanisering i sig. Det finns också en procent-marginal som är emot extrem-höga hus i sig. Låt oss därför inte slå samman de två marginalerna så att motståndet blir för stort. Det ställs höga krav på höga hus, som Stockholm skall ha i sig.
 0
Magnus Orest (9 November 2008 15:58):
Lars, vad är det egentligen som avgör vad som är snyggt? Och som även är snyggt över tid? Går det verkligen att bygga en stad utan att någon byggnad är fulast, förutsatt att man inte bygger allt precis likadant?

Där har du problemet. Fult och vackert är ytterligheter och varandras motsatser. Någon byggnad kommer alltid att vara fulast, och någon kommer alltid att vara vackast. Man kan inte riva den fulaste byggnaden i staden, för då blir det bara någon annan byggnad som får ta över den titeln.

En dynamisk stad måste ha både vackra och fula byggnader. Båda är lika viktiga, eftersom fult och vackert inte kan existera utan varandra.
 0
Mats Åhrman (9 November 2008 16:04):
En ändras ju smaken väldigt fort! när Birkastan byggdes tyckte folk det var fruktansvärt fult, vem skulle vilja bo där? idag tycker många att det är bland dom finaste områdena i staden.

Arkitekturhögskolan kanske också kommer uppskattas om 50år om eländet får stå kvar, vem vet?
 0
Jan Wiklund (9 November 2008 16:26):
Arkitekturhögskolan har nu stått i snart fyrti år och omdömet är fortfarande detsamma.

Omdömet är f.ö. internationellt. Jag stämde träff med en kinesisk student där och han skulle förklara: - you know, the building that looks like a prison.
 0
Lars Petersson (9 November 2008 18:23):
Magnus, ja det är en svår fråga. Jag har inte svaret. Jag kan peka ut en vacker plats (Stadshusparken) och en ful, (bussterminalen i Akalla). Kunde jag beskriva underliggande facts and figures, satt jag med nyckeln till alla konstverk. Men på Yimby-sidorna har jag läst en absolut detaljerad deflouration av området kring Gärdet, vad det är som steg för steg tar bort stadskaraktären, dvs, flytta in husen 20m, vänd ingången bort från gatan, plantera Rododendronbuskar framför, så vips är där inte längre något folk.
Jag kunde göra det lätt för mig: (låt andra städer bygga de fulaste husen, se och lär).
Jag håller inte med om att man inte kan riva den fulaste byggnaden, i princip. Det sållas i de allra flesta sammanhang. När koncencus råder, då river man. Det är förnyelse, uppåt på skalan. I teorin kan jag inte besvara din fråga, men i praktiken så kan jag det. Så även jag halvblundar när jag går förbi nära Arkitekturhögskolan. Jag tror på att den varierade mängden av skönhet i Stockholm, gör den till en vacker stad. Antalet japanska kameror som klickar talar för att ex. riksdagshuset är vackrare än A-bunkern.
Så skönhet finns.
 0
Magnus Orest (9 November 2008 18:34):
Jan, Mats -> Jag tror inte att Arkitekturskolan kommer att stå för evigt. Att den är ful är en sak, men där finns det en bakomliggande tanke. Den ska vara så intetsägande som möjligt, så att studenterna inte ska frestas att hämta inspiration från sin närmiljö.

Däremot är den full av exempel på dålig arkitektur och dålig design. Dörrarna i trapphusen är t ex så placerade och slagna att de slår både i varandra och i hissdörrarna när de öppnas. Framkomligheten är så dålig att det sitter en nödutgång intill varje vanlig dörr, eftersom det annars skulle bli tvärstopp vid en nödutrymning. Och i den miljön ska alltså våra framtida arkitekter och stadsplanerare utbildas.

Inte helt ändamålsenlig design, alltså. Och det är någonting som talar för att Arkitekturskolan borde få nya lokaler, men det verkar inte vara så högt prioriterat - det är alltid på tapeten, men sedan tycks det aldrig bli någonting i slutänden.
 0
Magnus Orest (9 November 2008 18:40):
Lars, jag tror att du missförstod mig. Vad jag menar är inte att de fula byggnaderna faktiskt är vackra. Det är de inte, i alla fall inte i mina ögon. Men vi måste ha även det fula med som en del av sammanhanget, för att förstå och uppskatta det vackra.

Att låta andra städer bygga fult, medan vi låter bli, är ingenting som fungerar. Fult och vackert kan bara samspela om det tillåts samexistera. Att bara tillåta det som vi anser vara vackert gör att vi slutar att uppskatta och värna om det. Sedan kanske vi ser en upprepning av Klara-traumat.

Att en planerad byggnad kommer att bli vacker är ett godtagbart argument för att bygga den. Men att en byggnad anses vara ful är å andra sidan inget godtagbart argument för rivning.
 0
Anders Gardebring (9 November 2008 19:32):
Själv tycker jag faktiskt om våra "fem trumpetstötar", hötorgshusen. Inte så mycket i sin originalidé, men i den mer urbana miljö som allt tydligare framträder i den delen av city tycker jag att de har börjat hitta sin plats.
 0
Martin (9 November 2008 21:33):
Visst, Hötorgshusen bidrar till urbanitet. Men visst fan är de tråkiga. Alla är ju exakt likadana och lika höga. Variationen kunde varit bättre.
 0
Magnus Orest (9 November 2008 21:43):
Martin, i själva verket så är de alla olika, men det lägger man inte märke till förrän man tittar närmare på dem. Fast även jag hade föredragit större variation, i alla fall i fråga om höjden.
 0
Jan Wiklund (10 November 2008 10:47):
Jag tror att fula byggnader inte spelar så stor roll om de inte är för dominerande. I en rad normalbreda sexvåningshus längs en innerstadsgata spelar det ingen roll om något hus är en betongbyggnad från 1970. Om en byggnad av samma sort dominerar ett kvarter spelar det roll, däremot. Typ arkitektskolan, eller kv Garnisonen.

Detta är för övrigt ett skäl till att det är så känsligt med höghus. De dominerar oavsett, och det är därför så känsligt hur de ser ut. Och vi är nu en gång misstänksamma mot arkitekter, eftersom de under de senaste femti åren eller så oftare har misslyckats än lyckats.
 0
Theodor Adolfsson (10 November 2008 14:35):
Magnus Orest:

Visserligen kommer alltid byggnader att vara olika vackra relativt sett så länge inte alla är precis lika vackra, men det betyder knappast att de fulaste byggnaderna behöver vara fula. Det är mycket möjligt att även den fulaste byggnaden kan vara vacker.

Att fult ska existera för att vackert ska göra det låter mest som filosofiskt strunt. Allt i världen kan mycket väl vara vackert utan att något behöver vara fult.

Sen vet jag inte om jag har fått uppfattningen att smaken ändras särskilt mycket med tiden. De detaljerade sekelskiftesbyggnaderna har väl till exempel alltid setts som vackra och lådorna från 60-talet har alltid betraktats som fula.

Att en byggnad är ful ser jag som ett skäl som talar för rivning. Dock är det knappast lämpligt att riva ett hus ENBART för att det är fult. Ingen gråter över postterminalen, till stor del för att den var så erbarmligt ful. Hade det varit en vacker byggnad hade det sannolikt blivit ett jäkla liv.

Dessutom tycker jag nog att fula byggnader ofta gör sig bättre om de är höga än om de är låga. Jämför till exempel Studentskrapan med det intilliggande Åsö skola. Den senare blir man självmordsbenägen av att se på medan jag upplever den tidigare som en av de mer lyckade urbana byggnaderna från de senaste 60 åren, vilket dock inte betyder att den är jättelyckad eftersom konkurrensen är långt ifrån mördande.
 0
Jan Wiklund (10 November 2008 15:48):
Det gläder mig att du skrev detaljerade sekelskiftesbyggnader eftersom det tycks vara just detaljer folk gillar (och som alltså konstituerar det "vackra"). Detta enligt åtminstone tre försök att förklara det som jag har sett.

Givetvis finns det en massa individuella skillnader som bl.a. Pierre Bourdieu har visat och som arkitektkåren har gett ett övertygande exempel på, men alltså enligt majoritetens uppfattning.
 0
Magnus Orest (10 November 2008 19:41):
Jadu, Theodor, mycket av det man inte förstår kan man avfärda som "filosofiskt strunt". Men det betyder inte att det är fel. I själva verket är det väldigt viktigt att vara medveten om det om man ska arbeta med design och formgivning. Lika viktigt är det att förstå att bra design (som är någonting mätbart) och snygg design (i linje med för tillfället rådande trender och ideal) är olika saker.

Vackert och fult är varandras motsatser, och vad som är vad varierar i takt med att människans smak och värderingar förändras. Oavsett om du förstår det eller inte.
 0
Lars Petersson (11 November 2008 13:55):
Magnus, jag förstår vad du menar, jag lovar. Du pläderar för att det fula har existensberättigande. Vitt är vitt bara i relation till svart och är beroende av svart. Frågan är svår därför att den enda måttenhet vi har för skönhet är vår mänskliga genkod. Och vem förstår människan? Hankönet tycker visst är vackert och honkönet annat, är ett exempel på det. Begreppet fulsnygg används också. Right? Ändå måste vi ta oss igenom svårigheten, så vi kan komma igång och bygga.
Arkitekter har olika grad av skicklighet att förstå vårt genom. Vad det gäller A-bunkern så kan den mycket väl vara ritad just av en (på det området) obegåvad man. Jans beskrivning av placeringen av dörröppningar och annat talar för det.
Det finns i kåren fantastiskt obegåvade arkitekter som är i full sving, tro inte annat. En A kom in på utbildningen genom att rita gråa rektanglar för att bryta mot ögats regler. Han ritade en A-bunker (står överväxt i Bromma). Övergick till stadsplanering då kunderna inte köpte hans hus. Fick sparken igen, blev sedan vikarierande lärare! på A-skolan. Ja, sen blev han mentalskötare istället och så till slut förtidspensionerad. Men huset i Bromma står kvar... Som en värdefull symbol för vår tid? Det är snarare ett personligt avtryck, ungefär som boken Mein kampf. Han menade väl så klart, det gör de flesta. Ingmar Bergman har skrivit en film om den metamorfen, "Den goda viljan" om en råelak himmelsman och präst, med morot och piska och syndabock förstås. För sådana måste vi ha för att vara bättre än i jämförelse med? Jag tycker inte det. Jag har inte behov av att se det goda och sköna i relief mot det onda och sånt som skämmer ögat. Jag tror människan är måttet och att det är (till del i alla fall) inbyggt. Rumpan har hållit sig väl över tiden som formspråk. Tiden är åtminstone ett verktyg. Kvalitativa objekt håller sig. Egypternas dödsmasker tyckte förstås de var vackra och det tycker jag med, 3000 år senare. Men det okvalitativa slinker igenom ibland som derivatpapper på Wallstreet. Vilket kan motivera att man river nångång mellan varven. Jag är en byggare, inte en rivare. Låt oss inte upprepa misstag utan låt oss bygga på framgångarna och inte vara rädda, varken för att bygga eller för framgångar. Om Yimby "fick" sergelplattan i present, skulle där bli annorlunda eller skulle det bli samma som nu? Byggskönhet har knappast värde annat än som en kvalitetshöjare i vår konstlade livsmiljö men livsmiljön är vår viktiga, viktigare, viktigaste, växt och den måste vi lyckas med. Skönhet finns, om än obeskrivlig.
 0
Anders Gardebring (11 November 2008 14:37):
Jag ser ganska osentimentalt och enkelt på problematiken. Man måste vara pragmatisk. Det som inte fungerar fungerar inte. Det som inte är omtyckt är inte omtyckt. Då får man göra något åt det. Att sentimentalt hålla kvar det gamla, bara för att det finns, saknar mening. Att bara riva det gamla, för att "här skall vi bygga nytt", är precis lika meningslöst.
På 60-70-talet ville man bygga nytt för det nybyggdas egen skull. Idag vill man spara allt, för sparandets egen skull. Ingendera av dessa två extremer är önskvärd om vi vill ha en levande stad.

Vad gäller gamla klara brukar det användas som argument mot den här typen av resonemang. Men de vackra 1800-talspalatsen i klara (och det är de folk "minns" (sett på bilder), inte de nedgångna och ruttna träskjulen) ville bara bilälskande politiker riva, vilket det stora motstånd som så småningom formerades tydligt visar. Idag har situationen slagit knut på sig själv och pendeln vänt åt andra hållet. Idag är det kontroversiellt att till och med rätta till de misstag som rivningarna och det modernistiska projektet gav upphov till.
 0
Jan Wiklund (12 November 2008 08:14):
Det finns en annan inte oväsentlig aspekt på rivning och det är att det oftast bor folk i rivningshotade hus. Påtvingad flyttning kan vara traumatiskt - se boken Root shock av Mindy Fullilove, som handlar om vad som hände med folk som hade bott i ett "stadsförnyelseområde".

För övrigt kan man hävda att det första motståndet mot rivningarna i Stockholm hade samma grund - jfr Olle Adolphsons klassiker Gustav Lindströms visa, som ju handlade om en man som blev utdriven ur sitt hem för nybyggnads skull.

Så rivningar bör nog oftast undvikas. Det finns så mycket mark att bygga på att det knappast heller är nödvändigt utom i undantagsfall.
 0
Lars Petersson (12 November 2008 18:41):
..Så då bygger vi nytt då??? Tillräckligt för 2.000000 stadsbor. Tillgången på lyor håller hyrorna nere. Folk slipper pendla vilket är bra för miljön. De behöver inte ta bilen, de behöver inte HA bilen om de bor där, vilket är ännu bättre. Trafikviadukter (sergelstorgs epicentrum inräknat) kan ses över. Och ingen ska fördrivas för gräsmattors skull. I så fall är Gustav välkommen att flytta in det hus som förhoppningsvis byggs där p-huset i klara står idag. Om det inte GÅR att spränga bort (jag tror de bunkerbyggde på intuition) så kanhända det går med bostäder on top of that..

..Arkitekturhögskolans hus är nog i verkligheten precis så fult som det faktiskt ser ut att vara. Även om man döpte om fastigheten till något motiverande, "Inveckling" eller så, så lurades kanske en del, men Gustav skulle aldrig flytta in där.
 0
Gustav Svärd (12 November 2008 19:19):
Menar du mig?
Nu hänger jag inte med alls. Just A-KTHs hus har jag varit i många gånger (gick ett år Arkitekt, insåg att det inte var för mig), inte en byggnad jag längtar tillbaka till.
 0
Lars Petersson (1 December 2008 04:28):
Nej för sjutton vett'du här hänvisas till Gustav Lindström, Olle Adolphsons klassiska söderkis. Synd bara att Olle skrev visan när rivningarna var klara och avfolkningen ett faktum. I nutid kan Yimby anlägga verkanseld medan det är fråga om frigolit & pappersprojekt, om projektorn glömt dem som ändå inte syns på ritningar, människan.
Hänger'u me..
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8636 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

Baugruppen - dags att bli inspirerade av Berlin?
7 Maj 08:24 av Assortlist Assortlist
Hjälp! Jag håller på att bli en Nimby!
8 Oktober 2020 19:07 av Trevor Bower
Politikerveckan Järva
8 Oktober 2020 19:06 av Trevor Bower
Gratis illustrationsprogram?
11 Mars 2020 04:44 av Huai Chuan

@yimbysthlm på Twitter