YIMBY i Södermalmsnytt om förtätning

I det senaste numret av Södermalmsnytt skrivs det om förtätningen av Södermalm.

Landskapsarkitekten Alexander Ståhle, som doktorerat på ämnet förtätning, intervjuas och pekar på några av de många positiva värden som en förtätning innebär exempelvis för miljön.

Södermalmsnytt skriver:

"För Alexander Ståhle är det en självklarhet att Stockholm ska förtätas och byggas inåt. Trenden att folk flyttar till storstäderna finns i hela världen och går inte att stoppa. Och det finns flera fördelar med bygga staden tätt: det är miljövänligt eftersom det sparar på mark och minskar behovet av transporter. Det är socialt och gör att folk kan bo nära varandra och leva det storstadsliv som så många gillar. Och det är ekonomiskt eftersom det skapar underlag för företagande. Som samhället utvecklas är det inte en fråga om Stockholm ska förtätas utan hur. De centrala delarna av Söder är väldigt tätbebyggda, men i stråket utanför Ringvägen till exempel kan man kanske bygga mer."

YIMBY kan bara nicka instämmande. Och här gäller det att kunna göra en åtskillnad. Samtidigt som det är viktigt att både behålla värdefulla och välanvända parker och torg, och också bygga nya, så är det viktigt att samtidigt kunna bygga nytt på oanvänd överbliven mark.

I artikeln får också Hans Edler, som nyligen anordnade en demonstration mot fler byggen på söder, komma till tals. Enligt Södermalmsnytt har Hans Edler räknad fram att parkmarken per invånare på söder har minskat med 40 procent sedan 1990-talet och antalet invånare har ökat med 30.000 personer.

Problemen med en sådan jämförelse är flera.

För det första säger en per capita-jämförelse naturligtvis ingenting om den faktiska ytan. Ökar befolkningen minskar per capita-tillgången. Minskar befolkningen så ökar per capita-tillgången, utan att en enda grönyta behöver tillskapas eller bebyggas. En ökad befolkning innebär också större möjligheter till kvalitativa grönytor. Jämförelsen problematiseras vidare av den nedvärdering av gröna ytor som har skett i Stockholm under lång tid, där man inte gör någon egentlig skillnad på en välskott park och en slyig och oanvänd gräsmatta mellan två vägar. Jämförelsen är ointressant då den inte gör någon sådan åtskillnad. Att oanvänd impedimentmark i redan urbaniserade områden får en funktion är någonting positivt. Vad Edler också undviker att nämna är att Stockholms befolkningsutveckling vände nedåt på 1970-talet, en nedgång som inte vändes förrän just på 1990-talet. Edler utgår således i sin jämförelse från en period då Stockholm hade genomgått en avfolkning under flera decennier.

Edler säger:

"Att förtäta Söder mer är rent vansinne. Politikerna spottar oss i ansiktet. Den här stadsdelen är färdigbyggd för länge sen. Sverige är ett stort land, Stockholm kan växa utåt, det går också att bygga nya städer."

Här ger Edler exempel på den felaktiga tron att en stad kan bli färdigbyggd. Men den enda stad som är färdigbyggd är den övergivna staden. Där det bor människor sker också förändring för att nya behov uppstår, gamla behov försvinner och för att staden utvecklas.
Att Stockholm ska växa utåt kan YIMBY bara instämma i, vilket sker i projekt som exempelvis Nordvästra Kungsholmen, Norra Stationsområdet, Liljeholmen, Hammarby Sjöstad, Norra Djurgårdsstaden med flera. Men att det finns plats "någon annanstans" är inte i sig ett argument mot att förtäta i den befintliga staden på lämpliga platser. Staden måste också växa inåt, då markutnyttjandet i många delar av Stockholm är mycket dåligt. Argumentet att "man kan bygga nya städer" måste ses som ganska märkligt. Varför bygga en ny stad när det redan finns städer som många vill flytta till? Varför exploatera i orörd natur och lägga mångmiljardbelopp på att bygga upp ny infrastruktur i en konstgjord stad utan ett upparbetat kulturarv, stadsliv och historia? Det finns ett fåtal exempel i världen där man gjort så. De är sällan lyckade.

Edler avslutar:

"Att lämna ett kulturarv vidare till nästa generation är inte egoistiskt."

Att uppförandet av nya byggnader automatiskt skulle förstöra vårt kulturarv saknar täckning. Kulturarvet är stadens samlade historia. Att konservera staden i en given form vid ett givet årtal är om något att inte lämna ett kulturarv till nästa generation. Det enda vi då efterlämnar oss är ett mausoleum.

Även Erika Nettelbladt, medlem i YIMBY, och själv boende på Södermalm, får komma till tals. Erika säger:

"En storstad kan väl inte vara färdig, den måste leva och förändras. Och förtätning behöver inte betyda att man tar av grönområden. Att säga att en stad är färdigbyggd när man själv redan har ett förstahandskontrakt eller en bostadsrätt där är förmätet. En stad lever, rör sig och växer. Alla säger bygg gärna men inte här. Vi behöver lyfta blicken lite. Bostadsbristen är ett problem och unga kan inte flytta hemifrån."

Södermalmsnytt skriver:

"Därmed inte sagt att hon tycker att man ska bygga igen populära parker. Det finns fortfarande områden på Söder som är glesa, mörka och otrygga. Längs Ringvägen vid Tanto är ett exempel där Erika Nettelbladt tycker att mer liv skulle vara en fördel.

- Man borde också kunna ta av områden som bara är gjorda för bilar. Hela norra delen av Söder är helt förstörd av alla billeder. Visionen för innerstan borde vara att man kan leva här utan bil. Ändå planeras det för en parkeringsplats för varje nybyggd lägenhet.

Erika Nettelbladt tycker att många stockholmare verkar rädda för förändring. Det som byggs ser alltid likadant ut med vit puts. Hon är positiv till djärvare byggprojekt som märks och sticker ut.

- Jag gillar när det händer saker i stadsbilden."