Utskrift från www.yimby.se
....

Luft och ljus - är inte det tillräckligt?

 

"Utvecklingen från det gamla slutna stadsplanesystemet till det nya öppna" - illustration ur den funktionalistiska debattboken acceptera

1931 publicerades debattboken acceptera av ett gäng radikala arkitekter. Boken var en programskrift och ett försvar för Stockholmsutställningen 1930, som hade introducerat funktionalismen i Sverige. Bokens författare, bl.a Uno Åhrén, Gunnar Asplund och Sven Markelius, kom att få ett enormt inflytande på 1900-talets svenska stadsplanering. Bokens grundtankar var hämtade från Le Corbusier och Bauhaus-skolan.

Åhrén och Markelius var tidigt involverade i Le Corbusiers funktionalistiska lobbyorganisation CIAM och propagerade kraftfullt för CIAMs idéer i Sverige. CIAMs grundtankar sammanfattades i Aten-chartan 1933 och innefattade radikal funktionsseparering (zonering), trafikseparering och gles husipark-bebyggelse.

Precis som Strindberg femtio år tidigare, i den välkända dikten Esplanadsystemet (som travesteras i rubriken), så menade acceptera-gänget att det var dags att acceptera den nya tiden och den nya stadsplaneringen. För att vara en propagandaskrift är texten i acceptera för det mesta mycket sansad och resonerande, vilket förmodligen är den diplomatiske Asplunds förtjänst.

Boken omfattar en mängd olika aspekter av arkitektur och design och innehåller faktiskt många kloka synpunkter. Intressant nog är den svagaste delen i argumentationen den som gäller det kanske viktigaste området, den övergripande stadsplaneringen. Detta trots att det var just på detta område som funktionalismen kom att få störst konsekvenser.

Här följer ett längre utdrag, bilderna och fetstilen är original:





Det öppna stadsplanesystemet

Om vi måste kräva i hygieniskt hänseende likvärdiga bostäder för alla, blir den sämsta, ej den bästa bostaden normerande för stadsplanen. På så vis har kravet på tillgång till direkt solljus för alla bostäder kommit att sätta en helt ny prägel på moderna huslängor, vilkas riktning bestämmes med hänsyn till solen, i öster-väster om man har genomgående lägenheter, annars i norr-söder. Den förra hustypen har det företrädet, att den medger genomluftning av bostäderna och skänker dem en verkligt effektiv solsida.






Den fordrar emellertid genomgående lägenheter som drar med sig ringare husdjup och större fasadlängd samt färre lägenheter per trappa, varigenom systemet blir ekonomiskt underlägset det med längorna i norr-söder. Dessutom måste avståndet mellan längorna bli större, om solen under den mörkaste årstiden, då den som bäst behöves, skall tränga ned till bottenvåningarna. På grund av det mindre husdjupet blir även gatukostnaden större per enhet våningsyta.

Så länge byggnadsverksamheten måste inrikta sig huvudsakligen på att producera lägenheter av minsta typ och så länge produktionskostnaderna äro så höga, måste vi nog fortsätta med att bygga relativt djupa huslängor med sin riktning i norr-söder, såvida vi ej anser oss kunna offra ytterligare av bostadens bekvämlighet eller rymlighet för att som kompensation få södersol och möjligheten till genomluftning.









Den nya stadsbilden

Men ej blott kvarteret bör på detta sätt luckras upp för att varje lägenhet skall tillförsäkras sitt kvantum av luft och ljus. Bostaden måste få ett komplement i parker för äldre och lekplatser för barn som ytterligare uppluckrar hela stadsområdet.

Bygger man städer efter detta öppna byggnadssätt och samtidigt önskar utvinna lika mycket nyttig våningsyta av varje enhet markyta som i äldre stadspartier med deras slutna kvarter och trånga gator, måste hushöjden ökas liksom även avståndet mellan byggnaderna på ömse sidor om gata och gård.

Vi ser alltså, hur ett radikalt tillgodoseende av primära krav på bostadens kvalitet redan i stadsbilden förorsakar en fullständig nybildning och ett avvikande från traditionen. Men vi tror även, att det skall ge oss nya skönhetsvärden fast av en annan art än den barockens rumsbildande stadsplaneformationer skänkte.

Att det öppna stadsplanesystemet nu allt allmännare börjat accepteras, styrker oss i tron på det fåfänga i att motsätta sig ett radikalt och logiskt byggande.



- - - - -


Författarna argumenterar till synes övertygande för att primära krav på bostadens kvalitet och i hygieniskt hänseende likvärdiga bostäder för alla rent logiskt innebär att vi måste acceptera sterila rader av gles och utspridd bebyggelse. Tittar man närmare på resonemanget ser man dock att hela argumentationen bygger på att "direkt solljus i lägenheten" är överordnat alla andra hänsyn.

Ja, "direkt solljus i lägenheten" är faktist den enda anledningen som anges till varför man skulle behöva "ett öppet stadsplanesystem", även om man kan anta att det också underlättar biltrafik. Rinnande vatten, avlopp, värme, service, stadsliv - inget av detta förutsätter "ett öppet stadsplanesystem". Tvärtom verkar attraktiva bostäder snarare förutsätta att stadsplanesystemet inte är öppet.

Den avgörande frågan är alltså om "direkt solljus i lägenheten" verkligen är viktigare än alla andra tänkbara kvaliteter i boendet tillsammans. Idag, snart 80 år efter acceptera, så har vi svaret. "Direkt solljus i lägenheten" är inte viktigare än allt annat tillsammans. Det är inte ens det viktigaste av allt. För många är det inte ens viktigt. Alltså, för att besvara Strindbergs fråga: Nej, luft och ljus är inte tillräckligt!

Ibland misstänker jag att författarna till acceptera insåg detta redan 1931. Men de behövde ett gångbart argument för att förverkliga sina estetiska utopier och lyckades till slut faktiskt hitta ett - "direkt solljus i lägenheten".

På grund av funktionalismens genomslag (i samverkan med bygg- och bilindustrin) blev verkligen "den sämsta, ej den bästa bostaden normerande för stadsplanen". Precis som acceptera-gänget förutspått, men kanske inte riktigt på det sätt som de menat.

Många som idag arbetar professionellt med arkitektur och stadsplanering tror att funktionalismen försvann för länge sedan - "det där gjorde vi upp med på 70-talet", "kritiken kommer 40 år försent", "vi jobbar annorlunda nu".

Så är det tyvärr inte. De funktionalistiska dogmerna lever kvar som en "frusen ideologi", för att låna ett uttryck som dyker upp i teknikhistorikern Per Lundins uppmärksammade avhandling Bilsamhället (KTH 2008). Även Anders Hagsons avhandling Stads- och trafikplaneringens paradigm (CTH 2004) visar på ett plågsamt tydligt sätt att funktionalismens stadsfientliga ideologi lever vidare i det tysta.

Vi på YIMBY ser den här frusna ideologin hela tiden när vi skärskådar nya planer. Uppbrutna kvarter, funktions- och trafikseparering, glest utströsslad husipark-bebyggelse. Ibland beroende på någon apokryfisk reglering, ibland beroende på krasst ekonomiskt tänkande, ibland beroende på orimliga överklaganden och ibland helt enkelt beroende på gammal vana.

Vi tycker det är jätteroligt att så många har insett funktionalismens grundläggande dysfunktionalitet och den sociala, ekonomiska och ekologiska förödelse som den glesa bilstaden medför. Vi är glada att så många istället säger sig förespråka den täta, levande och miljövänliga blandstaden och påstår sig vilja bygga attraktiva, integrerade och spännande stadskvarter. Men vi skulle bli ännu gladare om vi fick se handling bakom orden.

Det är dags att verkligen i grunden acceptera att modernistisk stadsplanering är ett gigantiskt fiasko. Det räcker med strösselplanering nu. Vi har en utglesad och söndertrasad stad att lappa ihop och ingen tid att förlora. Acceptera den föreliggande verkligheten och gör den bättre!
Gå med i YIMBY Stockholm
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Anders Gardebring (25 Mars 2009 10:11):
Från "stads- och trafikplaneringens paradigm":

"Plan- och bygglagen 1987 var, liksom föregångaren Byggnadslagen 1947, resultat av mångårigt utredningsarbete karaktäriserat av motstridiga uppfattningar om samhällets styrmedel, om den enskilda ägorätten och om allmänna hänsyn. Också idag pågår denna debatt. Nu bland annat inriktad mot att stadsplanering enligt Plan- och bygglagen omöjliggör byggandet av traditionell tät, funktionsblandad stad.

Jerker Söderlind tillhör de stadsbyggnadsteoretiker som bland annat med utgångspunkt i den teori om institutionernas betydelse för tillväxt och välstånd som Douglass C North fick 1993 års nobelpris i ekonomisk vetenskap för, hävdar att det han kallar reell stad, som i den tidigare framställningen benämnts rutnätsstad alternativt traditionell stad eller funktionsblandad stad, förutsätter antingen spontan och oplanerad stadsutveckling där en plan underhand eller efteråt beskriver den utveckling som redan skett (de facto plan) eller stadsplaner som i förväg bestämmer stadens form men inte dess innehåll (a priori plan). Den sistnämnda formen menar Söderlind skulle fungera utmärkt i Sverige också idag, eftersom enkla avstyckningsplaner för anläggandet av städer i strikta rutnät från 1600-talet fungerar bra fortfarande. Han fortsätter sin argumentation med att påstå att stadsplaneinstitut som både föregriper formen och innehållet i den tillkommande stadsbebyggelsen (pre facto plan) – såsom i Plan- och bygglagen – obönhörligt leder till funktionsuppdelning, bebyggelseöar med tidstypisk byggnation, social balkanisering och ekologisk härdsmälta"
 0
Jonas Frejd (25 Mars 2009 10:14):
Touché Johannes! visst stämmer det att modernismen är en "frusen ideologi", den tycks appliceras inom samshällsplanering med mer ryggmärg än med hjärna, kan det vara därför överbevisning om dess uppenbara brister inte tycks hjälpa?
 0
Johannes Lilleberg (25 Mars 2009 10:58):
Mycket bra och intressant artikel!

Jag vill passa på att nämna att många historiker anser att det var politikerna som pressade på stadsplanerare att bygga de ”ljusa” miljonprogrammen (modernismens extremaste period). I USA och i många andra länder satte arkitekterna stopp för den extrema modernismen men i Sverige tappade arkitekterna initiativet. Istället började stadsplanerare och politiker styra och ställa. Jag har förstått att det än idag är svårt för Sveriges politiker att erkänna att man gjorde fel och stadsplanerare har ännu inte gett arkitekter större svängrum efter den makt man tillskansat sig under modernismens epok. Det är ett stort problem som jag ser det.

Har någon av er hört en högt uppsatt politiker erkänna misstagen man gjorde under miljonprogramseran?
 0
Jan Wiklund (25 Mars 2009 11:01):
Frusen ideologi - kanske. Men framför allt regler och rutiner som utgår från strösselstaden som något naturligt.

Glöm inte att för tjänstemän är regler och rutiner heliga. Eller i alla fall avgörande.

Jag misstänker att även om vi fick politiska beslut och ny lagstiftning som utgår från en blandstad byggd med a priori-plan så skulle stadsbyggnadskontoren fortsätta som de är vana. Det sitter för djupt i väggarna, som man säger. Antagligen skulle man bli tvungen att bygga upp nya stadsbyggnadskontor för att adminstrera den nya politiken.

Ungefär som en av mina kompisar, som satt i miljö- och hälsovårdsnämnden, sa om sin förvaltning: De byggdes upp för att bekämpa bakterier och de bekämpar fortfarande bakterier. Kemi och livsstil förstår de sig inte på, trots att de är de stora hälsohoten idag.

Och Johannes L: Jodå, miljonprogramsområdena kan man nog finna fel på och anslå pengar för att göra något åt, men det grundläggande paradigmet "förort" eller "funktionsseparering" eller "stadsdelsåtskillnad" eller "hus i park" eller "pre facto-plan" är helt ok.

Miljonprogrammet kritiseras i termer av att det gick för fort eller liknande. Men man bortser då helt från det gigantiska bostadsbyggnadsprogram som fyllde Stockholms malmar på föga längre tid än miljonprogrammet, och vars resultat blev ganska bra sen man hade kompletterat husen med ordentliga våtutrymmen.
 0
Anders Gardebring (25 Mars 2009 11:05):
Johannes L skrev:
"Har någon av er hört en högt uppsatt politiker erkänna misstagen man gjorde under miljonprogramseran?"

Svaret är faktiskt ja. Jag har hört Kristina Alvendal säga något åt det hållet (minns inte exakt formulering nu).
 0
Johannes Lilleberg (25 Mars 2009 11:25):
Ja Alvendal erkände faktiskt att Klarakvarteren byggdes fel efter påtryckningar av DNs Peder Alton i en sluten debatt en gång...
 0
Jan Wiklund (25 Mars 2009 11:35):
Om det gäller Klara har även Göran Persson tagit avstånd, om man får tro Göran Hägg i boken Retorik idag.

Däremot har ingen tagit avstånd från principerna bakom.

För övrigt satt jag i Norge 1994 eller 1995 och läste ett referat från en konferens på Kulturhuset, dit Stockholms stad hade bjudit in gräddan av stadsplanerare från hela världen för att diskutera Klaras problem. Alla experterna var rörande överens: Det går inte att bygga en hel stadsdel av bara kontor. "Aha", sa stadens då ledande politiker Mats Hulth, "varför var det ingen som sa något då, när det byggdes".

Vad jag minns stod vi utanför stadshuset och protesterade ca 2000 personer 1970 då beslutet om Brunkebergstorg togs, men om man inte vill lyssna så hör man inget.
 0
Jörgen Sundström (25 Mars 2009 12:56):
Johannes L skrev:
"Har någon av er hört en högt uppsatt politiker erkänna misstagen man gjorde under miljonprogramseran?"
Ja, för ett par dagar sedan var det Sabuni och Ullenhag (båda FP) som skrev på DN-debatt att det som inte är värt att bevara skulle kunna rivas för att ge plats åt mer varierad arkitektur. Men det behövs ett långsiktigt opinionsarbete för att den typen av synpunkter ska få genomslag. Fortfarande hörs mest svammel om att kritik av miljonprogrammets arkitektur är kränkande mot dom som bor där.
 0
Daniel Jonsson (25 Mars 2009 13:51):
Jag har inte direkt solljus in i min lägenhet på Hornstull. I o m att jag har tillgång till elektriskt ljus så är det inget jätteproblem. Det har också sina fördelar, som att den håller sig rätt sval på sommaren. Tricket med att bo i en stad är ju att man är välkommen att gå ut genom sin port och så finns det massa saker man göra och gå till om man vill. Uteserveringar är ju lite som en balkong, fast med anställd personal som ger en öl.

Det är klart att allt annat hållet lika skulle ju en takvåning med stor terass i söderläge mot vattnet vara alla tiders, men jag skulle ju aldrig byta det här mot en aldrig så ljus lägenhet ute på nåt gärde, oavsett hur bra kebabpizzan på den lokala pizzerian är.

Det här är lite off topic, men språknörden i mig tilltalas av hur ordet "projekt" används i bilderna ovan, att man har ett projekt "till ett bostadsområde", att bostadsområdet inte i sig "är ett projekt".
 0
Daniel Jonsson (25 Mars 2009 13:57):
Hm, mellanstycket i det jag just skrev är nog ett exempel på en rätt arrogant och inproduktiv attityd mot miljonprogrammen som bara leder fram till att det fortfarande "hörs mest svammel om att kritik av miljonprogrammets arkitektur är kränkande mot dom som bor där."

Det jag kanske borde ha sagt är att det ökade serviceutbudet i mina ögon väl uppväger nackdelerna med att bo lite tätare :)
 0
Hans Stålner (25 Mars 2009 13:59):
För 15 - 17 år sedan blev jag undervisad på modernism och postmodernism och funktionalismens brister. Det var på Lunds Universitet. Våra lärare var mycket kritiska till modernismens stadsbyggande med funktionsuppdelning - även mot principerna för denna. Mot detta sattes den tradionella staden, eller den europeiska staden, den postmoderna staden som man sa då (och kanske gör ibland även idag).

Jag tyckte på den tiden att det var enormt trist att det inte byggdes ordentlig stad någonstans i Sverige - ingen intressant arkitektur heller.

Poängen är att detta var ganska länge sedan nu. Inte så mycket har egentligen hänt. Skillnaden är att man nu äntligen pratar om att bygga stad (blandstad som vi kallar det idag).

Men på 20 års tid borde mer ha hänt kan man tycka, det går långsamt. Och landet är så konservativt, man lever gärna kvar i det förgångna. Det ser man bl a på planeringen för Norra stationsområdet, där man nu minskar på bostäderna.

Det är något som är fel, jag är inte säker på var det ska sökas. Om det är politikerna eller planerarna (eller både och). Eller om det är byggherrarna och exploatörerna. Ordentlig stad är en bristvara. Lika stor bristvara som bostäder i våra större städer. Och stad verkar vara så enormt svårt att bygga.

Kanske är det helt enkelt så att svenskarna vill bo glest, att man vill kunna få vara ifred, liksom smyga sig unden från andra i sin trädgård? Att det är ett kynne? Att de flesta egentligen vill bo utanför städer. Att städer är något fult?

Jag vet inte, det finns tendenser åt båda håll. Det är fint att bo i innerstaden. Men inte så fint att bo i en stad och leva stadliv, att hellre sitta på café på trottoaren än att vistas i ett grönområde. Det ska helst vara glest även mitt inne i staden, helst ska man kanske vara mot förtätningar och kompletteringsbebyggelse - hänga ut lakan osv och gå med i protestgrupper.

Nej, jag tror inte svenskarna är mogna för att leva stadsliv, det är där skon klämmer. Svenskarna hyllar glesheten (och grönområdet). Därför blir det inte mycket till stad byggt.

Kanske en teori att spinna vidare på?
 0
Jan Wiklund (25 Mars 2009 14:17):
Hans: Knappast, titta på bostadsrättspriserna. 50.000/kvm i innerstan, 20.000 i Farsta. Läget är alltså värt mer än själva lägenheten. Jag håller en femma på att det är ingrodda byråkratiska regler och rutiner - både i offentliga och privata institutioner - som hindrar. Plus en rejäl dos av "nej det går väl inte för det har vi aldrig gjort".
 0
Anders Gardebring (25 Mars 2009 14:23):
Hans:
Jag delar inte din analys. Folk i allmänhet verkar gilla täthet och urbanitet. De som protesterar mot förtätningar är ofta de som redan bor ganska tätt (alltså folk med hög inkomst som är rädda för att en förändring ska innebära att deras lägenheter går ner i värde, trots att förändringen ofta i realiteten kommer leda till det motsatta), medan de som bor i ett skivhus i förorten snarare brukar efterfråga det (Detta kan Leo bland annat intyga från ett samrådsmöte i Botkyrka). Bostadspriser och köer talar sitt tydliga språk.

Det är välförankrade särintressen, byråkratiska konstruktioner och dogmatiskt fastlåsta politiker som är bromsklossen.
 0
Johannes Hulter (25 Mars 2009 14:30):
@ hans: Intressanta iakttagelser, även om jag (i likhet med Jan) inte tror på slutsatsen.

Om man bara gick på preferenser så skulle vi ha hälften villor och hälften tät blandstad (sedan finns det andra problem med villamattor men det är en annan sak). Idag har vi en massa villor och en massa husipark.

Alla system är uppbyggda för att producera mer husipark, så det är enklare och mer lönsamt för alla inblandade att fortsätta göra det. Politikerna måste skapa förändrade incitamentsstrukturer inom stadsbyggandet (vad det skulle kunna vara finns det ju olika svar på beroende på politisk uppfattning) men det kommer de inte att göra om det inte finns ett opinionstryck på dem. Enter Yimby... :)
 0
Theodor Adolfsson (25 Mars 2009 17:53):
Jag tror att det ligger en del i det Hans säger. Staden ses av många som något fult och onaturligt. Alla har nog hört pratet om lattemammor och hur man är en dålig förälder om man inte bor i en villa och har nära till en skog. Staden ses ju också av många som något som bör bekämpas så mycket som möjlig till förmån för naturen. Det är knappast en ovanlig uppfattning att Stockholms innerstad är tät och ogästvänlig för boende och att varje inbrott av naturen i betongdjungeln är av godo för de stackars från vårt ursprung distansierade invånarna.

Men det är förstås samtidigt tydligt att väldigt många vill bo just i sådana områden. Och som boende kan jag omöjligen känna igen mig i nidbilderna utan ser tvärt om staden som en bristvara i ett Stockholm som mest består av annat.
 0
Anders Gardebring (25 Mars 2009 18:48):
Sanningen är väl att många tycker om att SÄGA att staden är dålig... Substansen bakom verkar det dock vara lite sämre med...
 0
Björn Nilsson (25 Mars 2009 20:24):
Jag skrev en kommentar men den försvann tydligen ut i cyberrymden. I alla fall syns den inte. Men i princip handlade den om att det finns en historia före stockholmsutställningen 1930 och det då fanns reella problem som man kämpade för att få bort. I någon tidigare debatt var det någon som ironiserade över att man ville bygga glesare för att "folk luktade". Och visst tusan luktade det i slum och halvslum med överbefolkade små våningar och kallvatten och dass på gården!

Historien upprepar sig aldrig, men den gör spiralrörelser, så jag ber yimbyfolket att tänka i fler steg än bara till det trevliga kvarteret där alla dricker sin latte på kafeet hela dagarna. Hur undviker man en ny-slum baserad på tätt byggande och mängder av ägarlägenheter vars ägare håller sig borta och hyr ut till mängder av inneboende? Jag undrar om det kan vara en tillfällighet att en del av de här ideerna dyker upp ungefär samtidigt som de människor som upplevde Stockholm på 1920-talet håller på att gå ur tiden?
 0
Anders Gardebring (25 Mars 2009 21:05):
Björn:
Slum eller inte har ingenting med avståndet mellan husen att göra. Trångboddast är det idag i våra "glesa" förorter medan innerstaden håller på att söndergentrifieras.
 0
David (25 Mars 2009 21:44):
De två sista böckerna du nämner i texten (Hagson och Bilsamhället) är båda riktigt bra. Hagsons är ju rena stridsskriften. En akademisk text som glöder.
 0
Johannes Hulter (25 Mars 2009 23:07):
@ björn: I princip har ju Anders redan svarat men anyway - Jag tycker den stora politiska satsningen på drägliga bostäder för vanliga människor under 1900-talet var fantastisk (no surprise med tanke på att jag är sosse). Det var stadsplaneringen som var fel, inte bostadspolitiken. Jag har inget emot att vanliga människor har bostäder av god kvalitet. Tvärtom, jag tycker det är oerhört viktigt och en avgörande rättvisefråga att människor har goda bostäder.

Men är det enda sättet att bygga drägliga bostäder att bygga glesa och bilberoende husipark-enklaver? Nej. Varför skulle det vara det? För att Sven Markelius tyckte det?

Hur undviker man en nyslum undrar du. Det är en viktig fråga, för idag har vi redan en nyslum, trångboddheten på vissa platser är fruktansvärd. Hur ska vi lösa det? Bilberoende skivhus i granskogen eller levande, integrerade, miljövänliga och ekonomiskt dynamiska stadskvarter?

Sven Markelius valde det första, jag väljer det senare. Vad väljer du?
 0
Kurt W (26 Mars 2009 09:53):
Björn:
Visst kan täta kvarter också bli slum men knappast pga ägarlägenheter.
De finns praktiskt taget i hela världen och de fungerar jättebra. Det är väl snarare bostadsrätter som är en udda skapelse som visserligen funkar här i brist på alternativ men som är en reformerad variant av kollektivt ägande man hitta på när det klassiska kollektiva ägandet genom stat och kommun havererat.
 0
Anders Gardebring (26 Mars 2009 10:02):
Jag tycker det är viktigt att inte ideologiskt låsa sig vid en viss upplåtelseform. Olika människor vill olika saker. Det viktiga är att jobba med att få till en blandning, så att olika människor med olika önskemål om sitt boende får blandas i staden. Att ideologiskt låsa sig vid en viss form av boende blir lätt problematiskt. Däremot tycker jag att vi kan kräva att olika upplåtelseformer ska blandas, gärna inom samma kvarter.
 0
Mikael Hörnlund (26 Mars 2009 10:35):
Tackar för denna historielektion. Intressant och det är verkligen tydligt att det modernistiska tankesättet finns kvar än idag. Många av oss här på Yimby är lekmän och många av oss förstår och ser de negativa effekterna av ett modernistiskt planeringssätt, frågan är när de styrande och de som jobbar inom området ska inse att det inte går att bygga stad enligt de teorierna som lades fram på 30-talet. Vare sig vi vill eller inte så fungerar inte hus-park, strösselplanering, osv längre. Det är inte ekonomiskt eller miljömässigt hållbart.

En stad där täthet och ett miljötänk går hand i hand är några parametrar som jag saknar i dagens stadsplanering.
 0
Gustav Svärd (26 Mars 2009 19:40):
Upplysande och tydlig artikel, Johannes. Gillar att du på slutet håller fram att det är o så många fina ord från politiker och planerare men i praktiken blire mest bara ännu mer husipark långt från stan.
 0
Björn Nilsson (27 Mars 2009 15:15):
Jag vägrar att tro att folk är så in i h-e naiva att de tror att ägarförhållandena inte spelar någon större roll. Ägandet är i själva verket avgörande för om bostadssitutationen i den här regionen kan få en rimlig lösning. Ägandet (eller annorlunda uttryckt: bristen på billiga hyresrätter) råkar också vara avgörande för folk som slår vakt om prislapparna på sina bostadsrätter. De vill inte ha en bostadspolitik som slår ur botten för spekulanterna. Och därför behövs befintliga och nya hyresrätter nyttjas maximalt för att just sparka undan fötterna under spekulanterna (och potentiella slumlorder).
 0
Anders Gardebring (27 Mars 2009 15:24):
Björn:
YIMBY påtalar ofta, och det är en grundtes i vad vi står för, att upplåtelseformerna ska vara blandade. Bristen på hyresrätter är ett problem, som vi också har tagit upp. Bristen på studentbostäder och bostäder för unga har vi också specifikt tagit upp vid ett flertal tillfällen, och det är något som våra politiker verkar inkapabla att göra något åt (oavsett blockpolitisk tillhörighet as it seems).
Men visst, man kan alltid diskutera om vi borde ta upp det oftare och jobba mer med det. Däremot kan vi exempelvis inte ta ställning i frågan om hyresreglering eller marknadshyror då det skulle krocka med vår tvärpolitiska regel oavsett vad vi skulle välja för väg.
 0
Jan Wiklund (27 Mars 2009 15:55):
Det senare är lite synd, eftersom det innebär att allt som blir en stridsfråga mellan blocken blir förbjudet för Yimby att nämna. En olycklig självcensur, tycker jag.

Man behöver ju dessutom inte ta ställning för hyresreglering eller marknadshyror som princip, och bara blanda sig i hur det ena och det andra slår just nu.

Och då är det väl så att marknadshyror just nu leder till att de som bor ekonomiskt och miljömässigt sparsamt (dvs tätt) straffas till fördel för dem som bor ekonomiskt och miljömässigt slösaktigt (dvs glest). Det måste stå i strid mot allt vi annars arbetar för.

Förutom att det står i strid med all vettig ekonomi.

Ett rimligt krav borde kunna vara "inga marknadshyror förrän vi har en jämn spelplan", dvs innan utbudet är någotsånär i samklang med efterfrågan, och innan varje bostadsforms totala självkostnader betalas av den som bor där.

Principen om tvärpolitisk förankring borde kunna tillgodoses på ett bättre sätt genom att man plockar ståndpunkter från båda blocken. Yimby är för att planerarna släpper på sin totalkontroll över vad varje hus används till, till exempel, vilket väl får sägas vara en liberal ståndpunkt. Vilket kan motvägas mot t.ex. att man tar avstånd från marknadshyror medan marknaden är så knäpp som den är.
 0
Anders Gardebring (27 Mars 2009 16:18):
Jan:
Det där har vi redan avhandlat :)
Jag förstår vad du vill säga. Realpolitiskt är det omöjligt.
Det går inte att få fram villkor och motiv till inblandade aktörer och allmänhet i en så politiskt infekterad fråga. YIMBY skulle omedelbart bli inkastad på vänster eller höger planhalva, beroende på val i frågan.
Däremot finns det andra blockpolitiskt skiljande frågor jag tror vi kan ta ställning i, frågor som inte är lika politiskt infekterade, och som också har ett svar som lättare kan argumenteras runt. Både markandshyror och hyresreglering kan nämligen argumenteras både för och emot utifrån YIMBY-ståndpunkter lite baserat på vilken utgångspunkt man har.
 0
Jan Wiklund (27 Mars 2009 16:57):
Ett annat sätt att lägga upp det är förstås att påpeka vad som krävs för att marknadshyror ska vara rimliga - ändrade planeringsprinciper som gör det möjligt att öka utbudet av det som efterfrågas, belastning av varje hus med dess sociala kostnader osv.

Sakligt sett är det samma sak, men man undviker att hamna i ett fack.
 0
Anders Gardebring (27 Mars 2009 17:34):
Jan:
Fast då blir problemet att vi indirekt tar ställning *för* marknadshyror...
 0
Jan Wiklund (30 Mars 2009 14:02):
Det beror på hur man skriver det. T.ex. "För att marknadshyror över huvud taget ska kunna övervägas krävs..." eller liknande.

En allvarligare invändning är snarare att det inte tjänar stort att ha uppfattningar om man inte verkar för dem, på något vis. Att blanda sig i en diskussion om marknadshyror och engagera sig för eller mot är inte Yimbys syfte. Vi har annat att göra.

Däremot går det an att i den allmänt folkbildande uppgift vi har påpeka att marknadshyror i ett läge där strössel subventioneras motverkar vårt syfte. Det är inte ett argument för eller mot marknadshyror, det är ett argument mot subventioner av strössel.
 0
Anders Gardebring (30 Mars 2009 14:08):
Jan:
Nu känner jag att diskussionen börjar hitta rätt, och häromkring kan vi nog nå fram till någon slags koncensus. Vi ser ju ett problem i att det är alldeles för billigt att bygga perifert. Sedan exakt hur det ska lösas blir ju upp till politiken att lösa.
 0
Jan Wiklund (30 Mars 2009 14:18):
Bra, då handlar det bara om hur och i vilket sammanhang.

När frågan var som aktuellast i höstas försökte jag publicera en artikel på det temat, men det var nog för journalistiskt svårbegripligt. Jag kan i och för sig publicera den här, med vissa förändringar.
 0
G (31 Mars 2009 17:46):
Jag hyr mitt boende i England (London) och hyr ut min bostadsrätt i Sverige. På många sätt har denna kombination visat sig vara den absolut mest ofördelaktiga av alla; worst of two worlds om man så vill (för att nu spinna vidare på den något märkliga vanan på YIMBY att beströ svenska meningar med engelska instick).

England är inlåst i en i grunden klassbaserad politik i olika avseenden, däribland hur upplåtelseformer fungerar. Det är inte ovanligt att delar av adeln äger hela gator och kvarter i London, varvid många köpekontrakt i staden egentligen inte är något annat än riktigt långa hyreskontrakt (sk. leaseholds på 100 år eller mer). Marknaden är fri och självreglerande/okontrollerad. Följden är - vilket säkert de flesta redan vet - fullständigt barocka hyror och överlåtelsesummor för bostäder generellt samtidigt som dessa håller överlag väldigt dålig kvalitet. Som hyresgäst har man få rättigheter och det typiska hyreskontraktet handlar i huvudsak om vad hyresvärden har rätt att göra och vad ens skyldigheter är. Mig veterligt har ingen som någonsin lämnat en hyresbostad i London lyckats komma undan att bli avlurad hela eller delar av sin deposition, helt oberättigat men fullt möjligt. En favorit ur menageriet är principen av "inventory check" vid hyrestidens början, varvid saker som är trasiga eller på annat sätt otjänliga tas upp i en förteckning. Detta görs emellertid inte som man kunde tro så att dessa fel kan rättas till, utan snarare så att man som hyresgäst har rätt att även lämna samma inventariedel i obrukbart skick. Det behöver kanske inte ens nämnas att min hyra är skyhög.

Över till Sverige, där jag till att börja med endast får hyra ut min bostad under begränsad tid och under förutsättning att jag kan åberopa ett av föreningens stadgars giltiga skäl. Hyran jag får ta ut är reglerad i lag och i enlighet med kostnaden som satts för "likvärdigt objekt ur det allmännyttiga beståndet". Skulle jag ta ut ett belopp som hyresgästen i efterhand anser varit oskäligt kan jag bli återbetalningsskyldig på "överskjutande belopp". Detta kan ske trots att jag haft ett kontrakt på att denna hyra är överenskommen för hyrestiden, samt utan att hyresgästen behöver åberopa något annat skäl för ersättningskravet än att han/hon upptäckt att ett "likvärdigt objekt ur det allmännyttiga beståndet" under samma period kostat mindre. Depositionskulturen är heller inte utbredd i Sverige så skulle något bli förstört genom användning är det i princip upp till hyresgästens goda vilja att ersätta skadan (inom rimliga gränser). Allt detta i en bostad som jag förvärvat till marknadsmässigt pris och därmed har lån på i proportion. Det ska sägas att jag trivs utmärkt i min bostad i London och anser mig (relativt sett) få valuta för hyrespengarna. På samma vis är såväl min bostadsrättsförening som min hyresgäst i Sverige trevliga och resonabla, och sedan lågkonjunkturen slog till kan jag till och med täcka lägenhetskostnaden med hyran jag får in (det går på ett ut på en 100-lapp när).

Det är nu inte särskilt svårt att se hur det skulle kunna finnas ett antal gyllene medelvägar mellan dessa två extremer. Det engelska systemet är på många sätt fortfarande inte långt från en tid då ”slumlords” regerade. Man har objektivt sett orimligt svaga rättigheter som hyresgäst. Å andra sidan existerar här överhuvudtaget inte ”överlåtelse av förstahandskontrakt” och andra relaterade dubiösa förehavanden, vilka mer än andrahandsuthyrning av bostadsrätter är det som låst våra innerstäder. Jag är nu inte en förespråkare av marknadshyror då de i slutändan leder till orimliga prisstegringar. Däremot kan jag inte se det rimliga i marknadstyrda priser på köpta objekt, men helt reglerade hyror för desamma. Själv är jag inte ens intresserad av att tjäna pengar på min uthyrning, skulle dock samtidigt uppskatta att inte behöva förlora på företaget. Jag tror inte att en privat hyresvärd undantagslöst är sämre än en allmännyttig dito. Likväl är man som ägare till en lägenhet, snarare än hela fastigheten den ligger i, fast i någon sorts roll av en andra klassens hyresvärd. Man kan endast erbjuda sin hyresgäst ett andrahandskontrakt och känner sig på alla sätt som att det man har för sig är utanför normen; inte det man egentligen borde göra. Det är lika enfaldigt att påstå att man utan funkislameller får slumbebyggelse som att hävda det enda alternativet till det ekonomiska system vi just nu bevittnar i härdsmälta skulle vara planekonomi. Likväl är det i princip detta polära resonemang som förs angående bostadsmarknaden, såväl dess reglering som planering av nybyggnationer. Svensk bostadspolitik utgörs av en besynnerlig hybrid mellan nyliberalism och klassisk toppstyrning, i flera avseenden till fromma för ingen.
 0
nekav (5 April 2009 09:50):
Det var intressant, men för mej som en skräckfilm att se den där stadsplanerings ritningarna.

de där stadsplanerings ritningarna är det bland det värsta jag vet. avlåååånga hus ,kalla öppna deppiga ytor mellan husen, allt är platt, utanför husen inga nivå skillnader, bara platt, husens väggar platta.... ödsligt, ingen värme i arkitekturen, och själ i planeringen.

Sedan en ritningen där husen står placerade en efter en på ett bisarrt sett med en sne väg och allt är bara fult och äckligt.
fy f*n va fula ritningar... sämst planering...

Sån stadsplanering gör att folk känner tomhet och deppresion istället för en glädje att bo i såna planeringar av hus.

Bara död, ödslighet, osv osv... men ingen verkar se det som jag ser... Men visst,jag vet att många förstår det jag skriver, men man känner sig ensam om dessa känslor för denna typ av bostadsområden som beskrivningarna visar.

hatar svergies stadsplanering.
Vi vet att svenskar är gladare utomlands, det finns STORA anledningar till det och svaret är delvis beskrivet ovan.

bara ett livlöst sverige helt utan riktiga arkitekter och stadsplanerare... ta hit kineser,mexare,spanjorer och låt dom göra en varmare stadsplanering och mer färgrika byggnader på rätt sett, inte 5-årings settet som svenska arkitekter gör.

bra sida www.yimby.se
 0
Johan Eriksson (9 April 2009 15:13):
Har för länge sedan läst och fördjupat mig i vad jag numera anser gränsa farligt nära facistisk arkitektur och trots många fina och t o m orginella hus i funkisens barndom som jag verkligen uppskattar så är de långsiktiga följderna av denna monotomi så förödande för allt vad idenditet heter att jag betackar mig för "alla balla Celsing", Markelius, Åhren och resten av gänget, -ni har gjort Sthlm en stor historisk otjänst och satt så djupa sår i stadsbilden att jag fullkomligt skiter ifall ljusförhållandena och standarden blev bättre!

Titta bara på illustratonen ovan "det Stockholm som borde gå", de struntade fullkomligt ifall det var 1700-tals hus eller något av de 13 funkishus som revs i City/Klara (en ny modernism ersätter en annan) ty de ville ha en ny stad med en helt ny stadsplan oavsett årsringar på då befintlig bebyggelse.

Blir bara sur på Jan Bergman i SvD och hans fortsatta och ständigt pågående lögner om Klara: "Visst tog de i för mycket när de rev Klara, tycker han, men man måste veta något om tiden, om misären och lössen, och om hoppet om en ny tid för att förstå varför vissa beslut fattades.

-Vadå var det värre med lössen i Klara än i andra stadsdelar som tex Gamla stan som var i betydligt värre skick än Klara/Jacob vid samma tid men som det uppenbarligen gick att rusta? Nej förstås inte, Bergman (född -56) hakar bara på samma myt som någon i "acceptera" från 1931 kunde ha skrivit, ungefär: "jo du måste förstå hur nedgånget det var och att det därför var tvunget att riva, det förstår du lilla vän".

Det är ren historiförfalskning och har inget med verkligheten att göra! = Visst fanns det låga gamla okommersiella skruttiga hus här och var som faktiskt inte hade något arkitetoniskt intresse men att gå därifrån till att riva drygt 450 fastigheter med att "man måste förstå att det var fullt med löss" är inget annat än en ren och skär lögn! Här låg banker, hotell, biografer, kontor, affärer m m och de skulle inte ha varit så populära om de var totalt nedlusade med löss!

Sanningen är denna: På 30-talet hade man redan bestämt att hela stadsdelen skulle bort och 1935 införde man ett förbud mot större upprustningar (men inte underhåll som att tex dammsuga och hålla rent!) och om man då medvetet låter husen förfalla i 30-40 år så tacka f-n för att de ser skruttiga ut och till slut blir extremt dyra att öht rusta upp. Det är klassisk taktik att fastighetsägaren då, med planerarnas och moddernisternas goda minne, medvetet lät hus förfalla för att sedan tuta i folk att de inte längre står att rädda och det sker tyvärr fortfarande här och där i landet om än inte i samma skala.

Till alla forskare, intresserade, arkitekturstudenter, journalister och nostalgiker som Jan Bergman: Get your facts straight och sluta pracka på efterkommande generationer en massa verklighetsförvridna lögner innan ni utger er för att "förstå den tiden"!
-

Länk till en annars trevlig bok, om än något sentimentalt nostalgisk: http:​/​/​www.​svd.​se/​kulturnoje/​nyheter/​artikel_​270​9237.​s.​.​
 0
Mikael Hörnlund (12 April 2009 21:23):
Johan:
Inte att förglömma heller att när rivningarna sattes igång på allvar så började man rusta upp träkåkarna på Söder för att ge dom en "modern standard" och att det var kulturhistoriskt intressant att behålla dessa träkåkar. Och visst var det så att "slummen" vid Klara var planerad redan från början. För er som är intresserade kan jag starkt rekomendera Anders Wahlgrens film "Staden i mitt hjärta".

Det är dags att släppa Klaratraumat nu och gå vidare.
 0
Jan Wiklund (13 April 2009 13:45):
Jojomen! Stadsarkitekten Göran Sidenbladh, som drev på rivningarna i Klara bodde själv i en kulturkåk på Söder.
 0
Johan Eriksson (13 April 2009 13:52):
Mikael:

Ja du har helt rätt i att det är dags att släppa Klaratraumat. Vad jag talar om är en småslapp förenklad historibeskrivning där en del av "förstå-sig-på:arna" bara berättar en del av sanningen och den andra delen blir för lång eller komplicerad(?) för att nå ut i media.

Debatten tystnar eller blir vilsen i alla sammanhang när man talar om "det moderna Klara" och ibland känns som om media inte heller vill veta om den delen ty den stämmer inte överens med den inhamrade bilden av stadsdelen som total slum med gamla 17/1800-hus som samtliga höll på att rasa ihop av sig självt.

Som historieintressad men inte nostalgiker, och egentligen i alla (media)tillfällen, ogillar jag snuttifieringen av fakta för den har redan lett till att flera skriver i stort sett samma korta text. Samtidigt krävs det ingen avhandling eller expertintresse för att variera sig lite i vilken del av historien man berättar och jag är övertygad om att det finns intresse för tex snygg funkis i Klara/Jacob också!

Anders Wahlgrens film "Staden i mitt hjärta" är ett typexempel på en historia -som visst bör förtäljas- men som är en nostalgisk, känslosam, ensidig och ganska flackande personlig betraktelse. I brist på någon annans film/röst så hålls den fram och dess "historia" blir (liksom allt annat som upprepas likadant tillräckligt ofta) nån slags sanning. Även i många Klaraböcker valsar samma bilder runt runt så att iaf jag undrar om det bara är en/samma historibeskrivning man vill/orkar berätta?

Man kan slå två flugor i en smäll och både variera sig och göra det någorlunda begripligt/sammanfattande och se det som en (mindre) journalistisk utmaning. Slås ofta av hur många (intresserade) Sthlmare som tror sig veta, därför att de tror på det som står i media, i själva verket är något enkelspårigt vilseledd av densamma och som ofta inte ens är medvetna om att stadsdelen också på sina ställen var i bättre skick än vad myten (som blivit sanning?) vill göra gällande!
 0
Johan Eriksson (13 April 2009 14:32):
Sidenbladhs bodde inte i någon träkåk på Söder utan i en megalägenhet högst upp på Narvavägen och jag minns att jag tyckte det var en nagel i ögat, -skulle inte denne supermodernist självklart bo i någon av modernisthusen tänkte jag? Nä utan precis i en sån där tinnar-och-torn-miljö som illustreras i yimbyinledningen ovan med texten "det Stockholm som bör gå".

Jag var hemma hos Göran Sidenbladh några år före han gick bort och diskuterade de tekniska möjligheterna att i nutid bygga Blasieholmsleden men enbart för spårvagnar, dvs en tunnel mellan Skeppsbron och Nybroplan så att man äntligen kan spränga bort provisoriet Strömbron från 1946. Mycket imponerad av hans djupa kunskaper, inte minst hur det ser ut och vad som funkar resp inte funkar under jord.

En trevlig korrekt väluppfostrad tekniker av den gamla skolan inkl uppassande tystlåten fru och det var i sammanhanget inte riktigt läge att gå på honom för Klararivningarna även om vi snuddade vid det. Hans svar på den kritiken i korthet var ungefär som i vissa krig där man försöker frånsäga sig personlig skuld med att säga "vi lydde bara order" eller rättare sagt, "vi trodde det skulle bli bra". Han verkade mest förvånad över att det nya City inte hade blivit den framgång han/de förutspått men där fanns iaf lite av självkritik och det känsliga ämnet gick att diskutera!

Hann tyvärr aldrig tala vidare med honom om den saken eller något annat men hann uppmuntrande faktiskt vårt Cityspår-förslag till spårväg på stomnätet och sa rakt ut att nedläggningen var ett misstag och att viktiga mötesplatser misslyckat asfalterats över 1967 och blivit öde! Tex dog Stureplan helt när k-trafiken försvann från sina naturliga hållplatser på ömse sidor om Svampen (Stureplan var före den nuvarande ombyggnaden 1989 en trekantig "ö" på torgets mitt med bilar på alla sidor) och hann i DN få med sitt nya förslag där bussarna gick in i enkelriktade hållplatsfickor vid svampen, lite grann som på spårvägstiden.

Kanske hann t o m de grövsta av modernister och Klarasanerare med lite eftertanke när resultatet började stå klart vid 70-talets slut?

Rekommenderar mycket varmt "min bibel" i tonåren, Göran Sidenbladhs: "Planering för Stockholm 1923-1958": http:​/​/​www.​fackboken.​se/​index.​php?​main_​page=​product_​bo.​.​

-men som också finns gratis i Pdf-format här!, del 1: http:​/​/​www.​stockholmia.​stockholm.​se/​media/​pdf/​22_​siden.​.​ och 2: http:​/​/​www.​stockholmia.​stockholm.​se/​media/​pdf/​22_​siden.​.​

-Den är en någorlunda personlig beskrivning av vad som hände i Klara med fakta från källan s a s och innehåller även andra mycket intressanta kapitel om Sthlms framväxt 1923-58. Ett absolut måste om man vill lära känna bakgrunden till vårt nutida Sthlm under en samhällsutveckling som saknar motstycke i historien. Visst, kanske nån bit saknas eller är för kort men det är väldigt spännande och intressant med någon som berättar "innefrån"!
 0
Leonardo Frithunanthz (13 April 2009 14:36):
Utmärkta inlägg av Johan Eriksson och Mikael Hörnlund samt Nekav. Klockrena! Extremt jordnära och rakt på sak. Inget lallande eller daltande. Ingen romantisering å ena sidan eller å andra sidan förvridande av fakta. Jag håller med er i det mesta som ni har skrivit i den här tråden. Det är en fröjd att läsa er.
 0
Anders Gardebring (13 April 2009 14:52):
Jag måste instämma i Leo:s kommentar här. Väldigt intressant att läsa. Om någon av er är intresserade av att författa ett blogginlägg som lyfter fram den riktiga historien om Klara (snarare än den nostalgiska snuttevinkeln som ju är så vanlig) skulle det vara väldigt intressant att publicera här... Jag tror det är viktigt att förstå vad som hände i Klara för att just kunna släppa det och gå vidare.
 0
Mikael Hörnlund (13 April 2009 15:06):
Johan
Tackar för länkarna och visst är det så att bilden av Klara som det slumområde som målats upp måste bevaras till vilket pris som helst, om inte, ja då är det bara för politikerna att gå ut att säga ursäkta till Stockholmarna över det enorma misslyckande Citysaneringen ändå var. Att jag nämde filmen "Staden i mitt hjärta" var mest för att få människor som aldrig har sett hur staden såg ut innan saneringen. Sen om det är av nostalgiska skäl eller inte är upp till var och en. Att hålla debatten om Klara med nostalgiska vingslag kan aldrig bli bra, möjligtvis för ens ego.

Jag tror att de flesta som var med i beslutsprocessen om Klara insåg och har insett att det var ett misslyckande av stora mått och som sagt, det är dags att göra upp med Klaratraumat och den modernistiska stadsplaneringern en gång för alla. För att detta ska ske tror jag nog att "sanningen" om Klara måste lyftas upp till en nivå som är helt annan än vad som skrivs om Klara idag. Den modernistiska stadsplaneringen har enligt mig aldrig gjort eller kommer aldrig att göra något gott för människan i staden. Positivt är att det finns en del politiker idag som har insett detta, - även om de inte säger det med ord om de negativa effekter som modernismen och funktionalismen drar med sig, och har dragit med sig, - med att låta människan vara i fokus, och inte bilen och funktionsseparering, hus-i-park, osv.

Du kanske vill skriva en artikel om Klara? Där utgångspunkten är vad som EGENTLIGEN hände.
 0
Mikael Hörnlund (13 April 2009 15:31):
Johan
2 som vill att du (eller någon annan)vässar pennan och beskriver för Yimbys läsare den riktiga historien om Klara.

Tror det är oerhört viktigt att det kommer fram.
 0
Leonardo Frithunanthz (13 April 2009 16:06):
Mikael och Johan:
Ni får gärna skriva ett inlägg om Klara och den modernistiska planeringens tillämpande där och dess svallvågor i senare tiders förorter, tillsammans eller var för sig. Ni vet bäst. Vi ska inte lägga oss i. Men för all del, skriv! För ni sitter inne med mycket kunskap som många inte känner till och som måste komma fram! Ett stort tack till er!
 0
Anders Gardebring (13 April 2009 16:40):
Det gäller dock att samtidigt som sagt inte gräva ner sig i nostalgiska tankar. Rivningen av Klara var samtidigt förutsättningen för att Stockholm fick ett riktigt city, och också för mycket av tunnelbanans dragning genom centrala Stockholm. Vad jag alltså menar är att det inte vara att något gjordes som i sig var fel, Stockholm hade ju vuxit ur sin kostym, mycket så som Stockholm nu återigen är på väg att göra. Problemet är snarare vad som gjordes och hur det gjordes. Dels att man gick för hårt fram med grävskoporna, och dels att det som kom efter lämnade mycket i övrigt att önska.
 0
Jan Wiklund (13 April 2009 19:25):
Visst insåg dom. Någon gång under mitten av 90-talet bjöd Sthlms stad in en samling internationella planerarstorheter till en konferens på kulturhuset för att diskutera vad som gick snett. Man kom fram till, av pressreferaten att döma, att det största felet var att man hade gjort det till en ensidig kontorsstadsdel. Därav det intresse vi ser nu av att få in bostäder, nästan till vilket pris som helst.

Det finns också ett beslut från 2007 - http:​/​/​www.​sfv.​se/​cms/​showdocument/​documents/​sfv/​aktue.​.​ - om att ta bort det värsta av cityslummen, vet dock inte hur långt det har gått. Det förefaller som om det finns ett motstånd någonstans mot att få in de publika lokaler i gatunivå som promemorian ovan talar om och som många av citys fastighetsägare faktiskt vill ha. Förmodligen rasar en strid inom kommunens förvaltnigar som Yimby skulle kunna gripa in i.
 0
Anders Gardebring (13 April 2009 19:34):
Jan:
Jag skulle nog säga att vi inte bara "skulla kunna" gripa in i det, utan att vi i allra högsta grad gör det. Såklart kan man alltid göra mer (men då behöver också fler bli aktiva... *hint* *hint*)
Arbetet pågår också och är i allra högsta grad levande från stadens sida, med en hel del projekt som nu är under genomförande (Sahlénhuset, Kv. Jericho, lästmakargatan m.fl).
Västra City-projektet (som vi skrev om häromdagen) är ett väldigt stort projekt som det finns all anledning för oss att bevaka.
 0
Jan Wiklund (13 April 2009 19:46):
Vet du något om just ovanstående projekt, som väl främst gäller det misshandlade området söder om Sergels torg?
 0
Mikael Hörnlund (13 April 2009 20:40):
Jag är inte ett dugg förvånad att man kom fram till att det blev en för ensidig kontorstadsdel då modernismen och funktionalismen förutsätter just funktionsseparering. (känns som jag tjatar om detta ämne... :-))

Många politiker måste inse de negativa effekter som modernismen medfört och medför då det fortfarande idag planeras utifrån den modernistiska tankesättet, medvetet eller omedevetet vet jag inte. Här skulle Yimby kunna göra väldigt mycket och en artikel som vi har nämnt i tidigare inlägg är en bra sak att göra.
 0
Johan Eriksson (13 April 2009 22:57):
Tack för snälla ord!

Jo jag skriver gärna något om Klara vid tillfälle men jag har ovanligt ont om tid så det får tyvärr bli vid ett senare tillfälle!
-
Att riva för en bit av T-banan under tre och ett halvt kvarter låter dock bättre tex att man rev 10 kvarter för Klaratunneln eller alltihopa för att få ett sammanhängande underjordiskt varuförsörningssystem, så visst fanns och finns det psykologi i "marknadsföringen" av Citysaneringen som man lätt kan gå på utan att ha gjort något egentligt fel!

En annan myt som åtminstone kan punkteras här på yimby är att hela stadsdelen var låg rivningsmogen och inte tillräckligt modern eller stor nog för "Sthlms växande kostym". Det är helt sant i många kvarter, verkligen, men här fanns även många nya eller relativt nya höga och atraktiva (mest) hotell- och kontorslokaler som tveklöst kunde ha konkurrerat med det nybyggda om man velat. Klara/Jacob hade ju fram till 40-talet växt med nya hus lite då och då och här och där tämligen normalt för en stad så det naturliga hade givetvis varit att sanera/bygga nytt men behålla de redan ekonomiska byggnaderna istället för att riva i förtid. Bara 20 år stod ett av funkishusen tex.

Sidenbladh skriver dock i sin bok (Pdf-länk ovan) att man visst tänkt på en "naturlig självförnyelse" dvs riva vid behov men de ville inte ha det så, Sverige var tillräckligt rikt för att kunna säga nej, vi vill förändra hela stadsdelen trots relativa och om man så vill, redan genomförda nybyggen. Här spökar det underjordiska varuförsörjningssystemet igen!
-
Er uppmuntran får igång mig och det finns en del att tillägga. Jag tycker man borde rivit men i mindre skala osv men den största tabben var att frångå idéen om att dra Sveavägen hela vägen rakt söderut till Gustav Adolfs torg. Inte för att det främst är en estetisk miss utan för att det både fanns och definitivt idag finns ett behov av ett alternivt nord-sydlig (gång)stråk till (främst) Drottninggatan genom Brunkebergsåsen, som trots att den under de synliga husen är bortsprängd fortfarande en mur som på nåt sätt måste forceras.....!
 0
Anders Gardebring (14 April 2009 00:28):
Jan:
Tre-torg projektet var det väl något år jag hörde något om, men då pågick arbetet fortfarande som jag förstod det.
 0
Daniel Jonsson (14 April 2009 18:10):
Intressant om klaratunneln är tänkt som en del av ett sammanhängande underjordiskt varuförsörjningssystem iom att maxhöjden i den är så låg att den utesluter nästan all nyttotrafik inklusive de lägsta stadsbussarna.
 0
Daniel Jonsson (14 April 2009 20:17):
Den där boken av Sidenbladh som är länkad är verkligen fantastiskt läsvärd, bland annat innehåller den "Idealisternas" förslag med en tunnelbanestation istället för två på Slussen / Gamla stan på sidan 168/169. Insikten på sidan 197 att Strömbron försigicks av 60 olika förslag på broar i 18 olika sträckningar och 40 förslag på tunnlar i 18 olika sträckningar sätter också slussenprojektet i perspektiv.
 0
Johan Eriksson (14 April 2009 20:46):
Daniel:

Nja, Klaratunneln är väl iofs ett eget tunnelprojektet dock väl samplanerat med det underjordiska varuförsörjningssystemet som i sin tur har sina in- och utfarter i eller brevid de vanliga P-garageentréerna, alltså två parallela tunnelsystem.

Daniel igen:

Javisst finns det mycket godis i Sidenbladhs bok!?
-Tex finns debatten/tankegångarna kring en T-tunnel istället för bro Slussen-Gamla stan redan på 40-talet, T-gren från Odenplan mot Solna likaså, varför Sveavägen svänger och slutar vid Sergels torg, hur man tänkt och planerat liksom en hel del yimby direkt eller indirekt snuddat vid eller har haft trådar om!

En annan krass men rak sanning om Klara och modernismen är följande konstaterande på sidan 198:
"Många nutida läsare frågar väl: fanns det då ingen som ville bevara den gamla stadsplanen och bebyggelsen på (nedre) Norrmalm? Svaret är nej". !
 0
Daniel Jonsson (14 April 2009 23:33):
Johan: Ja, helt underbart mycket godis.

Det här är rätt priceless också:

Man införde begreppen exploateringstal (e) = förhållandet mellan
total våningsyta och total markyta inom ett område, samt rymlighetstal
(r) = förhållandet mellan den obebyggda markytan och våningsytan.
Om antalet våningar i genomsnitt var n fick man ett förhållande
r = 1/e - 1/n^3. "Mycket osakligt diskuterande skulle undvikas om alla
stadsbyggnadstekniker gjorde detta elementära förhållande klart för
sig", skrev Åhrén.


Man får anta att man förväntas gilla "rymlighet" och vilja maximera funktionen då för att få den perfekta staden, eller? Den andra termen blir snabbt oerhört liten och hela funktionen kan summeras med "gles bebyggelse är bra", men det där ser ju mer vetenskapligt ut :) Men jag är såklart osaklig nu. Mått är såklart användbara, men sånt där känns alltid lätt komiskt.
 0
Jan Wiklund (15 April 2009 11:00):
Lite läsning om hur Stockholms stad idag officiellt ser på City, taget ur Tjänsteutlåtande Dnr 2007-04625-53 Startpromemoria för planläggning av Stockholms citykvarter:

"Stockholm planerade under efterkrigstiden ett modernt city av internationellt snitt. Resultatet blev ett biltrafikanpassat kontorscentrum med få och stora kvarter; gatornas utrymme ökade, samtidigt som den samlade byggnadsvolymen minskade. Innehållet i kvarteren effektiviserades. Antalet entréer minskade. En uppdelning mellan kommersiella stråk och butikslösa bakgator växte fram. Säkra passager för fotgängare under och över de breda bilströmmarna genomfördes endast delvis. Den centrala staden omvandlades till en trist och otrygg miljö; nattetid stod City öde." (min emfas).
 0
Anders Gardebring (15 April 2009 11:07):
Jan:
Den formuleringen känner jag till sedan tidigare, och den är utmärkt. Jag tycker överlag att Stockholms stads visioner och målsättningar överlag är utmärkta. Kristina Alvendals vision om promenadstaden kan man inte annat än applådera! (Fast det där med parkeringsnormen verkar man tassa runt än så länge...)

Den nya översiktsplanen är ett stort steg i rätt riktning och planerna för city är ett stort steg i rätt riktning. Det som förbryllar är framförallt att man i faktiska projekt utanför stadens kärna ofta helt missar att följa dessa målsättningar och fortsätter att kasta ut snedställda nyfunkis-byggen omgivet av gott om impedimentmark och trafikleder.
 0
Jan Wiklund (15 April 2009 11:13):
Vi har ju kastat fram många teorier om detta på den här webbplatsen, vi kanske borde fråga stadsarkitekten och några andra ledande personer nån gång, för att få veta varför dom gör som dom gör?
 0
Jan Wiklund (15 April 2009 12:29):
PS SvD:s arkitekturskribent Ola Andersson har ett förslag: byggnormerna - se http:​/​/​www.​svd.​se/​kulturnoje/​mer/​kommentar/​artikel_​273.​.​
 0
Jörgen Sundström (15 April 2009 12:47):
^^^

Mycket bra artikel av Ola Andersson.
Läs den!
 0
Martin Nilsson (16 April 2009 14:03):
När teknologin möjliggör tidsresor så bör det dåtida stadsbyggnadskontoret få påhälsning. Byt ut "Sarah Connor" mot "Hjalmar Mehr"...

http:​/​/​www.​youtube.​com/​watch?​v=​8zN4X_​nYHEo
 0
Mikael Hörnlund (16 April 2009 14:46):
Minst 3 stycken Ola Andersson artiklar per dag behövs i detta land, - med riktning mot våra politiker. :-)
 0
Anders Gardebring (16 April 2009 15:37):
Mikael:
Denna artikel av Ola var naturligtvis alldeles lysande.

Även Ola har dock vissa förutfattade meningar som är problematiska:
http:​/​/​www.​svd.​se/​kulturnoje/​mer/​kommentar/​artikel_​817.​.​
och YIMBY:s replik på den:
http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​0​8/​0​1/​svenska-​dagbladet-​slar-​ti_​.​.​

Jag tycker att det som Ola skriver oftast är vettigt, och inte sällan alldeles lysande. Men han har en märklig aversion mot högre byggnader som jag aldrig riktigt fått grepp på.
 0
Daniel Jonsson (16 April 2009 16:03):
Angående Olas artikel gillar jag att vår integrationsminister har börjat intressera sig för stadsbyggnad. Det känns insiktsfullt. Dags att ta tillbaka stadsplaneringen från trafikingenjörerna.
 0
Mikael Hörnlund (16 April 2009 16:05):
Anders:
Jag försökte vara lite ironisk i mitt inlägg... :-)

Jag menade att ju mer det skrivs om detta ämne och ju mer politiker som hörsammar att människor vill få till en förändring, ja, då kanske det blir en förändring. Så minst 3 artiklar om dagen till Stockholmarna om en förändring av byggnormen behövs... :-)

Angående artikeln du länkar till så verkar det som att Ola blandar ihop höghus med skyskrapor. Det har väl aldrig funnits några skyskrapor i Sverige, - då menar jag en internationell definition av en skyskrapa. Lätt då att ha en aversion mot skyskrapor medans det i själva verket handlar om en aversion mot höga hus, som det finns gott om i Stockholm och särskilt då i förorterna. Det är väl det som Mikael Söderlund menade med att han inte ville se några mer höga hus alá förort, utan skyskrapor, som är något helt annat.
 0
Jan Wiklund (16 April 2009 16:14):
Olas aversion mot höga hus hänger såvitt jag förstår av artikeln ihop med hur byggnormerna ser ut idag - höga hus skulle automatiskt kräva större avstånd mellan husen. Det är förstås inget naturgivet, och bestämmelser kan ändras. Men tills vidare har vi de vi har.

Ola är inte författare utan arkitekt som har arbetat med sånt här konkret och har antagligen en del dåliga erfarenheter.
 0
Mikael Hörnlund (16 April 2009 16:29):
Jan:
Hmmm, är det höga hus eller skyskrapor han har aversion emot undrar jag.

Av reaktionerna att döma skulle man kunna tro att skyskrapor är något nytt i Stockholm, men så är det inte. Höghusen på Danviksklippan 1943 startade en våg av höghusbyggande som kulminerade runt 1960. Minst ett dussin höghus byggdes i innerstaden och för förorten blev de ett kännetecken.

Först är det skyskrapor sedan är det höghus.

Att höga hus kräver större avstånd är helt rätt enligt det modernistiska synsättet och det är väl den dagens byggnorm bygger på?
 0
Jan Wiklund (16 April 2009 16:50):
Mikael: Vi får väl fråga honom om han ser nån skillnad på begreppen.

Och vi får fråga vilka konkreta byggnormer han tänker på (jag har mejlat SvD, har inte hans egen adress eller tel). Det kunde vara bra att ha en lista på paragrafer som vi kräver avskaffade eller hårt förändrade. Det finns ju också bra byggnormer av typen brandsäkra väggar och hållfasthetskrav för tak.
+1
Anders Gardebring (16 April 2009 21:00):
Problemet i Olas höghuskritiska artikel är att han går på fel punkt. Han dissar höga hus, för att de är problematiska att bygga enligt dagens byggnormer. Men det är ju att ge efter inför fullbordat faktum.
Att istället kritisera byggnormerna, som han gör i den senare artikeln, är däremot helt rätt att gå.
Jag tycker inte vi ska acceptera knasigheter bara för att reglerna ser ut så. Då är det reglerna som ska ändras, inget annat. Sedan är naturligtvis inte Stockholms viktigaste punkt framöver att bygga höga hus, men det irriterar mig att envist hacka på fel punkt.
 0
Mikael Hörnlund (16 April 2009 21:03):
Jan:
Låter som en bra idé. Hoppas du får svar på SVD. Var får vi tag på dessa paragrafer? Någon som vet?
 0
Jan Wiklund (17 April 2009 13:01):
Anders:
Felet är kanske att han blandar ihop lång och kort sikt. Han är som jag sa arkitekt och har erfarenhet av att höghus nu leder till gles stad. Och det är ju nu politikernas projekt handlar om. Men det vore förstås bättre att skriva klart ut att det är byggnormernas fel, om det är så, för att inte locka in läsaren på ett villospår.

Dock skulle det vara intressant att veta i hur hög grad dessa normer är uttryck för rimliga behov (om än kanske överbetonade). Dvs vad måste man offra om man vill bygga både högt och tätt?
 0
ulrik (15 December 2011 13:17):
Bild på ett av de förfallna, lusinvaderade rucklen som revs: http:​/​/​upload.​wikimedia.​org/​wikipedia/​commons/​1/​13/​Sag.​.​
+1
Anders Gardebring (28 December 2011 15:54):
ulrik:
Att Sagerska husen revs är en Stockholmstragedi. Det bör dock inte hindra oss att läka de många urbana såren i denna stad.
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8616 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

Gratis illustrationsprogram?
11 Mars 04:44 av Huai Chuan
Tumba Centrum
1 Mars 18:38 av Mårten Landström
Vega station
1 Mars 18:01 av Mårten Landström

@yimbysthlm på Twitter