Utskrift från www.yimby.se
....

Stockholm presenterar Söderstaden

 
Visionsbild för Söderstaden
Visionsbild för Söderstaden
 

Stockholm växer. Efter en lång tid av stiltje händer nu mycket. Länge fick Hammarby sjöstad ståta i eget majestät men nu byggs det för fullt på Nordvästra Kungsholmen och i Liljeholmen. Arbetet med Norra Stationsområdet (som dock har många brister) ligger i startgroparna. Norra Djurgårdsstaden är också på gång med en efterföljande vidareutveckling i Värtan. Planerna för Årstafältet, Västra City och Albano börjar också att utkristalisera sig. Och runt Norra Bantorget, ett av Stockholms mest lyckade förtätningsprojekt på länge, har det plötsligt blivit levande stad.

Under gårdagen presenterade staden ytterligare ett stadsutvecklingsområde, Söderstaden.
Det nya stadsutvecklingsområdet utvecklas i och i närheten av Globenområdet, en idag ganska livlös del av staden på grund av trafikseparering, monofunktionell planering och stadsrumsmässig isolering.

Söderstaden kommer att ingå i ett sammanhang i öst-västlig riktning och planen är att den ska bli en urban koppling mellan söderort och södermalm. Söderstaden blir en viktig del i det framtida urbana stråk som ska gå från Danviks Lösen och Hammarby Sjöstad via Gullmarsplan vidare till Årstafältet och Liljeholmen.

 
Visionsbild för Gullmarsplan
Visionsbild för Gullmarsplan
 

I stadens vision är målen högt satta. Visionen beskriver att Söderstaden år 2030 ska vara en stadsdel med upplevelser och nöjen i världsklass. Glädjande är att man i visionen har identifierat flera viktiga parametrar. Globenområdets problem idag är att det saknar blandad bebyggelse, och tydliga urbana stråk. Detta är något som visionen berör och ämnar att åtgärda genom att tillföra nya urbana sammankopplande stråk, bostadsbebyggelse och handels- och evenemangsytor i en blandad stadsdel. YIMBY vill här rikta en uppmaning till staden att planera för blandade upplåtelseformer i den nya bostadsbebyggelsen. I visionen omnämns också att man inte tänker göra en "tabula rasa" utan istället spara och integrera mycket av den befintliga bebyggelsen, vilket YIMBY applåderar.

Flera projekt pågår just nu i Globenområdet, bland annat Stockholmsarenan, Matstaden och Stockholm Skyview. Det är därför glädjande att staden avser att ta ett större grepp på området som kan realisera den potential som dessa, och kommande, projekt har.

Dagens Nyheter skriver att boende och verksamheter involveras tidigt i processen genom att visionsdokumentet nu kommer att skickas ut till boende och företagare i området och att man avser att samla in idéer och tankar från dem. YIMBY välkomnar den tidiga medborgardialogen i utvecklingsprojektet och hoppas naturligtvis att YIMBY-medlemmar och andra i närområdet engagerar sig i en konstruktiv dialog med staden.

DN rapporterar också att det råder en samsyn över blockgränserna om att området ska utvecklas, vilket är mycket glädjande. Oppositionen kritiserar planerna i Dagens Nyheter, men på helt rätt grunder. Man tycker att det går alldeles för långsamt fram:

"- Jag är förvånad över att inget nytt presenterades. "Matstaden", den nya arenan och utvecklingen av Globenområdet är alla pågående utvecklingsprojekt som Stockholm arbetat med under lång tid, kommenterar Teres Lindberg, vice ordförande i Stadsbyggnadsnämnden (S), tisdagens presentation.

- Utmaningen är inte att göra en powerpoint med flashiga bilder utan att ta fram konkreta ärenden som kan bli föremål för beslut och realiseras, fortsätter hon.

Opposition efterlyser en blandad bostadsbebyggelse med både hyresrätter och bostadsrätter i nya Söderstaden, fler mötesplatser för föreningsliv och kultur samt en integrerad miljö- och trafiklösning för Nynäshamnsvägen."


YIMBY gläds över att staden planerar för en utveckling av Globenområdet, men instämmer också i oppositionens kritik. Stockholm växer explosionsartat och det finns all anledning att fråga sig om det  verkligen ska behöva ta drygt två decennier att realisera Söderstaden. Regelverket kring byggande är långsamt, stelt och i mångt och mycket anpassat för att bygga glesa förorter. Det behöver således reformeras. YIMBY hoppas att detta är en fråga som Stockholms stad försöker att lyfta till riksdagsnivå där våra lagar stiftas.

Matstaden/Slakthusområdet
Matstaden/Slakthusområdet
 

Med alla de projekt som nu pågår i söderort börjar en liten del av det som YIMBY har efterfrågat, en stadsplan för söder om söder, att realiseras. Det är glädjande att se att staden tänker i termer som stråk, promenerbarhet, täthet och trafikintegrering (istället för trafikseparering). Vi hoppas att staden i planeringen av dessa områden förmår att ta ett helhetsgrepp på alla utvecklingsområdena i Söderort så att de inte planeras som isolerade enklaver. Planerna för Årstafältet lider exempelvis av en tydlig enklavproblematik som behöver åtgärdas för att stadens vision om promenadstaden ska kunna realiseras. Det är också viktigt att komma ihåg att även om området runt Söderstaden är relativt väljförsörjt med kollektivtrafik kommer en kapacitetsförstärkning att behövas med många nya boende och evenemansmöjligheter.
 
Andra som skriver om Söderstaden:
UDPFSvD, City
Gå med i YIMBY Stockholm
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Mats Andersson (30 April 2009 07:49):
Tack för en fin sammanställning av allt som trots allt planeras och genomförs i Stockholm. Även om man alltid kan tycka att saker kan göras bättre och att det kan genomföras lite snabbare så tycker jag nog ändå att man som urbanist kan se framtiden an med tillförsikt. Men inget händer av sig självt och jag som vanlig medborgare är tacksam för Yimbys arbete med att föra fram budskapet att långtifrån alla är intresserade av att bo i en färglös och utslätad semistad. Själv har jag sökt mig till Sveriges enda storstad för att det endast är där som jag kan uppleva en pulserande, brokig och ständigt föränderlig miljö att försvinna i, umgås i eller bara vara i. Om det varit viktigt för mig med stillsamhet, att veta vem jag möter på gatan, av förutsägbarhet, av social kontroll av likformighet hade jag haft oändliga möjligheter att bosätta mig på vilken annan plats som helst i Sverige, men det har jag inte - så jag hoppas verkligen att alla planer och visioner för Stockholm förverkligas.
 0
Daniel Jonsson (30 April 2009 08:57):
Jag skulle aldrig erkänna det här så någon hör, men jag håller med (S) där :) Visioner finns det många bra, men de brukar filas ned till trista halvmesyrer när planen väl görs. När man väl plockar bort träden för att göra plats för parkeringsplatser och sänker hushöjden med några våningar blir det inte mycket kvar av den där planen. Jag noterar också inget tyder på att buss 4 som spårvagn är en del av visionen för gullmars 2030.

(Sen vill inte jag vara sån... men jag mår lite dåligt när jag läser att regeringen stiftar lagar. Jag förstår vad som avses men i dessa dagar av polisstatsbyggande vill jag ändå sätta hoppet till att riksdagen fortfarande är lagstiftande församling...)
 0
Anders Gardebring (30 April 2009 12:22):
Daniel:
Det har du ju naturligtvis helt rätt i. Jag får skylla på att klockan var sent slagen när jag skrev texten... Naturligtvis är det riksdagen som stiftar våra lagar, även om man nuförtiden kan undra ibland..

Mats:
Det gläder mig att du uppskattar det arbete som vi gör. Du är naturligtvis också själv alltid välkommen att engagera dig om det är någon fråga du känner att du vill engagera dig i!
 0
Johan Eriksson (30 April 2009 12:34):
Bara en undran här, visst är illustrationerna ovan samtliga från vad som förr kallades Slakthusområdet och inte "Götgatans förlängning på andra sidan Skanstullsbron" dvs Nynäasvägen?
-den är fortfarande för dyr att däcka över eller?
 0
Anders Gardebring (30 April 2009 13:04):
Johan:
Det saknas uppgifter i materialet om exakt var dessa miljöer är tänkta.
 0
Jan Wiklund (30 April 2009 14:03):
Finns det något mer om det här området än en text, och några tjusiga arkitektskisser baserade på luftiga visioner?

Jag såg arkitektskisserna på Södermalmsallén innan gatan var byggd, och av dem föreföll det som om Södermalmsallén skulle bli Söders nya stora gångstråk.

Jag skulle gärna vilja se en kartskiss också. Först då kan man dra slutsatser om skissernas realism.
 0
Mats Andersson (30 April 2009 14:12):
Anders:
Tack! Av tidsbrist kan jag ännu så länge tyvärr bara passivt dra nytta av ert arbete som "fripassagerare". Men när tiden medger ska jag mer aktivt börja agera som YIMBYist. Jag gillar verkligen gräsrotsengangemang. Särskilt sådant som går stick i stäv mot slappa invanda föreställningar, i stil med att glesa utspridda städer på något sätt skulle vara mer miljövänliga och resurseffektiva än täta sådana eller att alla igenväxta busksnår per automatik ska klassas som omistliga naturvärden där inte ett barr får rubbas. Det finns många som behöver sig en tankeställare och där gör ni en verklig insats.
 0
Joakim Bjerhem (30 April 2009 14:28):
Jag förstår inte riktigt denna förkärlek för överdäckning. Det är otroligt dyrt och jag anser att det snarare är gatornas/ledernas utformning som är problemet. Nynäsvägen borde göras om till stadsgata med rödljus och övergångsställen med 40-50 kmh i maxhastighet - minskad hastighet leder till minskat buller och bygger man ända ut till vägen med funktionsblandning har man sin stadsgata. Cykelbanor och ev spårvägslinje samt långsammare tempo för bilar tar då även resande från bilarna. Både nynäsvägen och drottningholmsvägen hade varit schyssta att bo vid om de haft samma utformning som hornsgatan och sveavägen. Det är typ lika mycket trafik.
 0
Niklas Öhrström (30 April 2009 14:55):
Trevlig rapportering och speciellt roligt är det att oppositionen vill snabba på processen och att de trycker på för att få mer blandade upplåtelseformer. Blandningen av bostäder och verksamheter måste även gälla Matpackningsdistriktet.

Andra synpunkter:
Jag har en förhoppning att man skulle kunna åtminstone fördubbla antalet tillkomna bostäder (allra helst tredubbla eller t.o.m fyrdubbla). 4000 låter lite för lågt. Har staden inte lärt sig läxan från Norra Station? 4000 bostäder skulle ge en täthet på runt 115 personer per hektar (2,3 personer per bostad). Detta kan jämföras med innerstadsdelen av Kungsholmen som har en täthet på drygt 200 inv/ha. För att komma upp i den siffran krävs ett tillskott på runt 9000 bostäder. Ska vi komma upp i den magiska gränsen, 300 pers/ha krävs ett tillskott på runt 14500 bostäder. Detta är något som bör åtgärdas i planerna om man menar allvar av att bygga innerstad och inte tät förort.

Sedan så är det det här med trafiklösningar:

"Det är glädjande att se att staden tänker i termer som stråk, promenerbarhet, täthet och trafikintegrering (istället för trafikseparering)."

Jag är inte så insatt i planerna men har hört att man planerar att däcka över Nynäsvägen som idag utgör en barriär.

Min fråga är om Yimby har tagit ställning till detta: Ska infartsleder med mycket biltrafik slentrianmässigt överdäckas eller ska man göra om det till boulevarder? Själv ser jag gärna att de görs om till just infartsboulevarder då de har naturliga förutsättningar att bli stråkbildande. Det finns endast några få leder som jag svårligen skulle se att de skulle kunna göras om, nämligen ringleden, E4:an och eventuellt E18. Vad har ni för åsikter om detta? Slentrianmässiga överdäckningar ser jag som en risk, då det kostar massor av pengar, och att man riskerar tacka nej till stadsutveckling då pengar i framtiden saknas för just sådana åtgärder. Jag anser att överdäckning endast ska komma på tal då andra åtgärder inte finns till buds (dit räknas exempelvis järnvägar).
 0
Magnus Orest (30 April 2009 16:23):
Joakim och Niklas, är det praktiskt möjligt att göra stadsgata/boulevard av en ganska hårt trafikerad motorväg som t ex Nynäshamnsvägen? Jag är ganska skeptisk till den idén.

Visserligen kan vi tycka att det är trevligt med sådana lösningar, men hur vi än vänder oss kommer vi inte ifrån att dessa vägar faktiskt har en funktion att fylla. Och den funktionen är att snabbt släppa igenom stora mängder fordon som är på väg någonstans. Även om dessa motorvägar görs om till boulevarder kommer trafiken att finnas kvar. För många trafikanter finns det nämligen inget alternativ, eftersom kollektivtrafiken (läs: den spårburna) är dåligt utbyggd, eller för att det handlar om yrkestrafik där fordonet är ett måste.

Jag tror att vi inom Yimby tjänar på att ha en ganska pragmatisk inställning till biltrafiken i sådana här frågor. Annars är det lätt att vi blir stämplade som bilhatande visionärer som inte tar någon hänsyn till hur saker och ting fungerar i verkligheten. "Idealisterna" bakom förslaget "Ny syn på Slussen" gjorde det misstaget i och med att de främst försökte föra fram hur vacker miljön skulle bli med t-banan nedgrävd, men utan att fokusera på hur trafiklösningen i sig skulle fungera. Någonting som inte gick hem hos alla de människor som faktiskt reser kollektivt här i stan. När de väl började tala om sitt koncept ur trafiksynvinkel framstod det mest som ett försök till att korrigera ett tidigare misstag.

Vi får nog acceptera att det går en del motorvägar och motortrafikleder kors och tvärs genom en så pass stor stad som Stockholm. Att däcka över dem är ett sätt att ta bort de barriärer de utgör, samtidigt som deras funktion bibehålls.
 0
Anders Gardebring (30 April 2009 16:33):
Niklas:
Du skrev:
"Min fråga är om Yimby har tagit ställning till detta: Ska infartsleder med mycket biltrafik slentrianmässigt överdäckas eller ska man göra om det till boulevarder?"

Svaret är att nej, det är ingenting som vi tagit något principbeslut om. Jag ser det också som svårt att göra det, det är något som behöver avgöras från fall till fall. Gator som idag har en trafikering i stil med Sveavägen borde inte vara några problem att göra om till boulevarder. I teorin alltså. Tyvärr finns det lagstiftning som förhindrar en sådan omvandling i dagsläget vilket är en del av den problematiska lagstiftning som jag tar upp i inlägget. Sveavägen är alltså olaglig enligt gällande planregler idag, liksom stora delar av Stockholms innerstad.

Pratar vi större trafikmängder kan man diskutera lösningar för att antingen får ner trafikmängden, alternativt däcka över. Det är dock problematiskt om man från stadens sida fortsätter att tänka i termer om att få in så mycket trafik som möjligt, och därför slentrianmässigt förespråkar överdäckningar. Trafik är inget egensyfte och staden bör snarare eftersträva att få ner trafiken, men utan att försämra människors tillgång till service, kultur och så vidare. Det gör vi som bekant bäst med en tät stad med välutbyggd kollektivtrafik.
 0
Jan Wiklund (30 April 2009 16:58):
Vilken trafik som "finns kvar" avgörs ganska mycket av vilka t-banelinjer som byggs ut. Som bekant har vi inte byggt några såna sen 70-talet så det finns ett stort uppdämt behov. Och vad som kostar mest att bygga - motorvägstunnlar eller spårtrafik - går nog på ett ut.
 0
Anders Gardebring (30 April 2009 17:19):
Jan:
Jag skulle tippa på att spårtrafik är avsevärt billigare att bygga när man sätter det i ett samhällsekonomiskt sammanhang. Hur många människor som kan transporteras per tidsenhet till en given kostnad.
 0
Christian (30 April 2009 17:56):
Ny PDF om Stockholmsarenan.
http:​/​/​planer.​sbk.​stockholm.​se/​SBKPl.​.​.​px#bookmarkB14

Börjar se riktigt bra ut!
 0
Cattis Carlén (30 April 2009 18:31):
Infrastrukturlösningar är aldrig enkla men jag håller med om att den kollektiva trafiken bör utvidgas och gärna som spårbunden sådan. Det är viktigt med en hög densitet av människor precis som nämnts tidigare; dessa utgör dessutom underlaget för kollektivtrafiken. Man får inte glömma att vi står inför en energiomställning, där vi inte borde främja "billösningar" i en storstad som Stockholm. Diskussioner kring bilismens plats är dock känsliga, och det det svåra är att finna en lagom balans för allas tycken.

Utveckling av spårtrafik är en dyr investering men desto mer betalar det sig i framtiden. Människor önskar närhet och tillgänglighet i staden och detta motiverar sådana satsningar i sig. Stockholm är fullt av fysiska barriärer med allt från vatten till motortrafikleder. Det går att överkomma med upplevelsen om att det är lätt att färdas och ta sig mellan plaster (omvänd retorik: det är lättare att ta bussen än bilen), så tonvikten måste också ligga på att knyta samman olika stadsdelar oavsett metod. Men skynda på processen och utvecklingen av Söderstaden tack!
 0
Martin Ek (30 April 2009 19:51):
Tycker att nergrävning av t-banan i området går före överdäckning av nynäsvägen. Som det är idag utgör dessa större barriärer än nynäsvägen.
 0
Niklas Öhrström (30 April 2009 23:53):
Magnus:
Visst ska man tänka i termer av funktion. Att göra om leden skulle förstås kräva bättre kollektivtrafik, men med rätt planering skulle nog snabbheten inte påverkas speciellt mycket.

Jag roade mig med att räkna på hur det skulle bli med restiderna om vi gjorde om det till stadsgata 4 kilometer ut till Skogskyrkogården:

90 km/h i 4 km tar 2 min och 40 sekunder
70 km/h i 4 km tar 3,5 minuter
50 km/h i 4 km tar knappt 5 min
30 km/h i 4 km/h tar 8 minuter

Jag antar att det är 90 eller 70 km/h hastighetsbegränsning idag. Om gränsen sänks till 50 km/h blir tidsförlusten maximalt 2 minuter och 20 sekunder, om trafikljus är inställda för "grön våg". Man skulle också kunna tänka sig att mittfilerna kan dyka ner i en kort tunnel vid korsningarna så blir inverkan mindre från trafikljusen.

Ju mer trafik det är, dvs i rusningen, desto mindre blir marginalen, eftersom den verkliga hastigheten är mer beroende av trafikrytmen.

I själva verket tror jag det är det den psykologiska restiden som påverkas då man konverterar till boulevard, inte så mycket den faktiska. Men detta innebär förstås att fler väljer att åka kommunalt, vilket kräver lite visioner och investeringar på den fronten.

Om man räknar med ett konstant maximalt tidsavstånd mellan bilar (kanske 2 sekunder), bör den totala kapaciteten faktiskt öka om hastigheterna sänks.
 0
Joakim Bjerhem (1 Maj 2009 13:42):
"Pratar vi större trafikmängder kan man diskutera lösningar för att antingen får ner trafikmängden, alternativt däcka över."

Jag tycker att allt talar för att vi kan få ner trafikmängderna. Det är en mycket liten del av transporterna som skapar all denna trafik som måste gå med bil. En gata som Nynäsvägen har definitivt inte mer trafik än att man kan göra om den till en boulevard bara man ställer om resvanorna med en medveten politik riktad mot tunnelbaneutbyggnad (för längre avstånd), spår och cykel (för kortare). Endast mycket lite trafik ska verkligen förbi stan, och den bara vinner ju på mindre biltrafik i övrigt.

Detta tycker jag är ett talande exempel

http:​/​/​www.​ecoprofile.​se/​150​0​_​1291_​Nørrebrogade_​storre.​.​
 0
Niklas Öhrström (1 Maj 2009 14:17):
Är det någon som vet varifrån man kan få siffror angående trafikmängder på vissa huvudgator i innerstaden, samt på vissa infartsleder?

Jag misstänker att trafikmängderna på infartslederna (Essingeleden borträknad) inte är dramtiskt mycket större per dygn än, låt säga, Sveavägen. Men den kanske är större just i rusningstrafik.
 0
Johan (1 Maj 2009 15:55):
Niklas Öhrström:
Gå in på http:​/​/​www.​stockholm.​se/​TrafikStadsplanering/​Stockholm.​.​ och välj sedan Trafikflödeskartor, sedan kan du välja den del av staden som du vill titta på.
 0
Joakim Bjerhem (1 Maj 2009 17:05):
Perfekt! Bara man tänker på att det är antal fordon som mäts, inte antal människor som passerar (dvs exkl cykel och gångtrafikanter samt busspassagerare). Flödet av människor är ju inte problemet, utan vilket transportsätt det sker på.
 0
Niklas Öhrström (1 Maj 2009 17:37):
^^
Tackar! Ja Nynäsvägen är rätt så hårt trafikerad.
Mest trafik i innerstaden har (kanske inaktuellt) övre Valhallvägen med 52.000 fordon per dygn. Nu är ju Valhallavägen nästan utformad som en trafikled. Om vi bara ser till regelrätta innerstadsgator ser vi att Sveavägen har uppåt 32.500 fordon per dygn och delar av S:t Eriksgatan uppåt 36.000 fordon per dygn (är det någon som känner till trafikmängder på den Manhattans (eller någon annan större stad) större gator?).

Med dessa mått ser jag inga problem med att flera av infartslederna övergår till att bli stadsgator. Problem uppstår då lederna går ihop i en (Örbyleden/Tyresövägen/Nynäsleden/Huddingevägen, Ulvsundavägen/Drottningholmsvägen osv). Då blir trafimängderna svåra att hantera. Istället bör trafiken förgrenas in i staden på många fler stråk än idag. Södermalm har bara två infarter söderifrån + en österifrån. Om man samlar ihop all trafik på några få ställen blir det naturligtvis mycket.

Ytterligare en åtgärd vore att göra två enkelriktade gator av infartsleden och kvarter däremellan - Kanske något för Nynäsvägen?
 0
Jan Wiklund (1 Maj 2009 20:16):
Niklas: Exakt. Passagerna är alldeles för få idag. Ett skäl till att vi i vårt stadsplanearbete för Stockholm - http:​/​/​www.​yimby.​se/​forum/​thread.​aspx?​id=​467 - opererar med fler broar än de nuvarande.

PS. Jag efterlyste en kartskiss över projektet - finns det?
 0
Virre (1 Maj 2009 21:27):
Överdäckningar kan ju som sagt ha sina fördelar ibland. Inget man per automatik behöver bli nimby av. :)
 0
Anders Anttonen (3 Maj 2009 08:01):
Förtätning runt Gullmarsplan ser jag fram emot. Ett Mat-Mekka vid Globen har jag väntat på i 20 år. Tydligen ska något stickspår utefter Arenavägen bort. Jag hade gärna sett en t-banegren fråm Skärmarbrink till nya arenan och Globen. Självklart med underjordisk station. Och vips har man fått en evenemangslinje (18E, som trafikerar Arenorna och Hötorget/Odenplan under stora evenemang. Synd att flat junctions inte accepteras i Stockholms t-bana. Det är rätt så ont om plats för avgrening mellan Skärmarbrink och Blåsut. En kartskiss över projekten vore inte fel... ;-)
 0
L (3 Maj 2009 09:17):
Anders A:

Stickspåret är ett enkelspår som viker av just före station Globen och leder till en av SLs mindre depåer i nuvarande Slakthusområdet. Depån ska försvinna, men det finns nog inte rum för en ny station. Dessutom är station Globen ganska nära planområdet så det skulle nog inte behövas något nytt. Om man byggde om stationen med vändspår skulle man nog ändå kunna köra speciallinjen
 0
Martin (5 Maj 2009 17:22):
Inte topic, men vad tycker Yimby om tjafset kring Trygg Hansa-byggnaden?
 0
Anders Gardebring (5 Maj 2009 18:51):
Martin:
YIMBY tycker att det nya förslaget ser bra ut, även om vi inte hunnit studera det i detalj. Vi kommer troligen att inlämna ett yttrande när projektet kommer dit. Den enda byggnad som ska rivas är den lilla paviljongen och den ser ju onekligen inte speciellt spännande ut...
 0
Kalle . (5 Maj 2009 23:40):
Finns det förslaget att se nånstans?
 0
Anders Gardebring (5 Maj 2009 23:49):
Det finns bara ett tjänsteutlåtande än, så det finns inte så jättemycket att gå på ännu:
http:​/​/​planer.​sbk.​stockholm.​se/​SBKPlanTemplates/​SBKPla.​.​
 0
Kalle . (6 Maj 2009 11:18):
Tack, det var intressant att läsa.
 0
Johan (6 Maj 2009 14:50):
Angående Trygg-Hansas fastighet, även om detta är en diskussion som borde föras under en egen rubrik och inte här:
Ronnie Forsberg sammanfattade problematiken alldeles utmärkt i ett tidigare inlägg under en annan rubrik. Å ena sidan har staden som helhet allt att vinna på att det byggs mer inom fastigheten, att så mycket som möjligt av tomtmarken bebyggs, helst mer än i det förslag som nu föreligger.
Å andra sidan är Trygg-Hansakomplexet en arkitektoniskt mycket väl genomarbetad anläggning, som - om den får stå kvar utan om- och tillbyggnader – redan inom ett något decennium kommer att ses som lika konst- och kulturhistoriskt intressant som Konserthuset eller Tändstickspalatset, och ingen kommer då att vilja eller våga röra byggnaderna.
Detta har ingenting att göra med vad någon enskild individ idag uppfattar som ”fult” eller ”vackert”, oavsett om hon är borgarråd eller inte. Det är därför det finns professionella instanser som Stadsmuseet som har till uppgift att göra kulturhistoriska värderingar. Och om politikerna i Stadshuset börjar anse sig bättre på att värdera byggnader än proffsen på Stadsmuseet så är vi riktigt illa ute. Vilken sakkunskap kommer de i så fall att strunta i nästa gång de ska fatta ett beslut? Politikerna ska inte tro att de är experter, för det är de inte, och just därför gör de klokt i att lyssna på sakkunskapen.
Sedan kan politikerna naturligtvis välja att prioritera annat än de kulturhistoriska och arkitektoniska värdena när de fattar beslut om ärendet. Stad, eller urbanitet, handlar om addition, täthet och föränderlighet, och ju fler olikheter som kan komma nära varandra, ju mer byggnadsvolym, ju fler möjligheter som hålls öppna för framtiden, desto bättre. Arkitektur, eller byggnadskonst, handlar om det motsatta, reduktion, renodling och permanens. Ju mer renodlad och definitiv byggnaden är, ju mindre den kan förändras, desto bättre. Staden och arkitekturen syftar med nödvändighet till helt olika saker.
I linje med detta är den valhänt formade tillbyggnad som föreslås katastrofal ur ett arkitektoniskt perspektiv, men positiv ur ett urbanistiskt perspektiv, även om det borde vara möjligt att bebygga en större andel av marken och göra den större. Politikerna är helt enkelt tvungna att välja vad som är viktigast, stad eller arkitektur. Men då måste de först ha förstått frågeställningen, vilket går lättare om de lyssnar på sakkunskapen.
 0
Anders Gardebring (6 Maj 2009 21:54):
Johan:
Det som jag ser som lite oroande med den utveckling som nu ligger är å ena sidan att stadsmuséet verkar ha lite svårt med prioriteringarna och således skyddsklassat snart halva storstockholm (och nästan hela innerstaden och många av våra miljonprogramsförorter mer eller mindre i sin helhet) och att därför allmänhetens och stadens respekt för klassningarna minskar. Det är en logisk reaktion (både upplevelsemässigt, få stockholmare gillar idag "betongmodernism" men också en ekonomisk nödvändighet. Den centrala staden måste även den få utvecklas).
Men samtidigt är det problematiskt eftersom stadsmuséet är just de som sitter på expertisen i de här frågorna. Samtidigt har stadsmuséet så att säga själva skjutit sig i foten genom att klassa så mycket. För att respekten för stadsmuséets klassningar ska komma tillbaka måste de helt enkelt ha lite högre krav innan de markerar en byggnad som viktig att bevara i oförvanskad form.
 0
Kalle . (6 Maj 2009 23:25):
Kan man se vilka byggnader som Stadsmuseet har "klassat" nånstans?
 0
Kalle . (6 Maj 2009 23:32):
Glöm det, kom på att jag faktiskt är kapabel att gå in på Stadsmuseets hemsida själv..
 0
Johan (6 Maj 2009 23:55):
Anders:
Stadsmuseet har till viss del bäddat för den här situationen själva, det stämmer att de tolkar sitt uppdrag på ett väldigt rigoröst sätt, och att detta minskar respekten för klassningarna. Dock gäller deras uppdrag endast Stockholms stad, inte Stor-stockholm, utanför kommungränsen har de ingenting att säga till om.
Att "få stockholmare gillar" "betongmodernism" är emellertid ett fullständigt irrelevant argument i det här fallet. Dels går det att ifrågasätta hur pass väl Trygg-Hansahuset uppfyller kriterierna för "betongmodernism", dels handlar Stadsmuseets klassningar inte om att tillfredställa en föränderlig folklig opinion, utan om att bevaka arkitektoniska, kulturhistoriska och konsthistoriska värden i bebyggelsen. Trygg-Hansahuset upppfyller gott och väl de krav som kan ställas för en blåmärkning. Och om det får vara ifred tillräckligt länge kommer alla att vara överens om att det är en måttfull, vacker och välstuderad anläggning som försvarar sin plats i staden, och som vi inte vill vara utan.
När Kristina Alvendal säger att det är "obegripligt" att Trygg-Hansahuset kan ges samma klassning som slottet blottlägger hon bara sin okunnighet om vad stadsmuseets klassningar innebär, och vad de grundas på. Det finns betydligt sämre och mindre intressanta byggnader som är blåklassade, t.ex. Stockholms Universitets gamla byggnader i kvarteret Vega vid Drottninggatan eller det lågexploaterade bostadsområdet Röda Bergen i Vasastan. För att inte tala om Nationalmuseums illa komponerade fasad som ligger exponerad ut mot Strömmen. Och i alla dessa tre fall finns det utrymme för om-, till- och påbyggnader som gör att marken utnyttjas betydligt effektivare än idag.
Sedan kan politikerna alltid prioritera annat än de arkitektoniska och kulturhistoriska värdena, och de kan besluta om att omformulera Stadsmuseets uppdrag. Bara de vet vad de fattar beslut om. Men när de börjar se sig själva som allsmäktiga så är vi illa ute. Vad blir i så fall nästa steg? Att öka antalet elever i varje skolklass till 40 stycken, med motiveringen att de "inte kan förstå" att det skulle kunna påverka kvaliteten på undervisningen?
Som jag skrev i föregående inlägg, ibland måste man välja mellan stad och arkitektur. För övrigt, vore det inte bra om du flyttade den här diskussionen till en alldeles egen sida?
 0
Daniel Jonsson (7 Maj 2009 11:49):
Till Stadsmuseets försvar får man ju faktiskt säga att de har olika grader av klassning.

Den vanligaste klassningen, gul, är ju "Fastighet med bebyggelse av positiv betydelse för stadsbilden och/eller av visst kulturhistoriskt värde". Förhoppningsvis ska nästan all bebyggelse ha en positiv betydelse för stadsbilden, annars är nånting fel. Poängen med att ha en klassning där det mesta utom typ elskåp kvalar in är väl lite tveksam dock. Det bör definitivt inte vara ett hinder för att ändra på saker.

Klassningen blå är konstig också, "Fastigheter med bebyggelse vars kulturhistoriska värde motsvarar fordringarna för byggnadsminne i kulturminneslagen. Statliga byggnadsminnen. Kyrkobyggnader tillhörande svenska kyrkan"... känns lite otidsenligt. Ett tråkigt protestantiskt kapell har alltså enligt stadsmuseet ett större värde än en rikt utsmyckad synagoga? Är det rimligt att staden lägger den typen av värderingar i sitt planarbete?

(Bara för att vara komplett kan jag väl kopiera in texten till klass 'grön' också (mellan gul och blå, såklart): Fastighet med bebyggelse som är särskilt värdefull från historisk kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt.)
 0
Anders Gardebring (7 Maj 2009 22:51):
Johan:
Jag tror du feltolkade mitt inlägg lite. Jag tycker, liksom du, att trygg-hansahuset har en del arkitektonisk kvaliteter. (Dock ser jag ett ganska lågt värde i den låga paviljongen som är den enda byggnad som är den byggnad som är tänkt att rivas i dagsläget). Vad jag menade var snarare just att eftersom stadsmuséet har klassat mängder av byggnader som många Stockholmare tycker genuint illa om så sänks respekten för alla deras klassningar. Är du med hur jag tänker? Jag ser inget märkligt i att stadsmuséet klassar byggnader som jag själv avskyr (även om det naturligtvis påverkar vårt ställningstagande om byggnaderna ifråga är behäftade med uppenbara problem för de som bor där, man måste alltid väga det mot en klassning).
Det problematiska är just en-masse-klassningen.
Ska det finnas någon respekt för en klassning kan inte allt vara klassat.

Sedan så finns det olika klassningsnivåer, dock tror jag att det är en aspekt som sällan når fram till människor i allmänhet. Här borde man kanske fundera på att helt skippa färgnamnen och istället hitta mer beskrivande korta namn på klassningsnivåerna.
 0
Johan (8 Maj 2009 12:50):
Anders:

Stadsmuseet har tre olika klassningar, som påpekats ovan. Om du t.ex. tittar på den karta över Stadsmuseets klassificeringar som finns på http:​/​/​www.​map.​stockholm.​se/​kartago/​kartago_​fr_​sth.​html (visar tyvärr bara innerstaden, och är inte helt aktuell) så ser du att utanför Gamla stan är det relativt få hus som har fått den högsta klassningen, d.v.s. blått. Så jag förstår inte riktigt vad du menar med en-masse-klassning. Stadsmuseet gör sitt jobb i enlighet med de direktiv de har, och i huvudsak så tycker jag att de klassningar som de har gjort är rimliga. Sedan har de ofta gett uttryck för en ganska rigorös syn i bevarandefrågor, men klassningarna verkar de sköta som de ska. Och det är viktigt att komma ihåg att inte ens blåklassningen i sig utgör ett absolut hinder för vare sig ombyggnad eller rivning, ett ganska färskt exempel är de enligt min mening gravt överskattade annexbyggnaderna vid Odengatan intill Stadsbiblioteket.

Problem blir det först när exempelvis bygglovhandläggare på Stadsbyggnadskontoret anför klassningen ”gul” som ett argument mot att förändra någonting överhuvudtaget, men det är inte Stadsmuseets fel. Det går att diskutera museets uppdrag, och, som antyddes i ett tidigare inlägg, det kanske är dags att se över några av formuleringarna i de kriterier som anges för klassningarna. Men Stadsmuseet ska göra sitt jobb med klassificeringarna utan några sidoblickar. Sedan måste alltid de kulturhistoriska värdena vägas mot andra värden av planerare och politiker.

Kristina Alvendals problem i det här fallet är att hon inte verkar förstå att den s.k. blåmärkningen inte har med hennes personliga smak att göra, och att konst- och kulturhistoriska värderingar är en annan sak än valet av tapet i det egna sovrummet. Det handlar inte om vad som anses vara ”snyggt” eller ”fult” just nu, det handlar över huvud taget inte om smak eller estetik. För femtio år sedan ansåg så gott som alla – alla – människor att jugend och nyrenässans var det fulaste som fanns, få ansåg att det fanns någon större anledning att bevara sekelskifteshusen på Malmarna.

Att använda ordet ”obegripligt” som ett slags argument mot en kvalificerad antikvarisk bedömning ser jag bara som ett uttryck för djup okunnighet och maktarrogans. Den logiska konsekvensen av att hon inte förstår borde vara att hon tar kontakt med Stadsmuseet, så att hon får lära sig litet mer om hur de arbetar och gör sina bedömningar, och om varför Trygg-Hansahuset har fått ”samma klassning som slottet”. Och om hon har synpunkter på hur Stadsmuseet arbetar så har hon alla möjligheter att inleda en diskussion med dem om nya former för arbetet. Men att fatta beslut utifrån sin personliga smak och okunnighet, och att håna det kunskapsunderlag som faktiskt finns – så gör man helt enkelt inte om man har fått förtroendet att sitta som borgarråd.

Till slut, när det gäller den lilla byggnaden i hörnet Scheelegatan – Fleminggatan så kan man ha olika åsikter om hur vacker eller speciell den är, så därför är det klokt att även i det fallet låta Stadsmuseet göra en bedömning. Det som inte går att diskutera är att den lilla byggnaden i hörnet är en viktig del i den arkitektoniska kompositionen som helhet. Så ska man bevara kompositionen så får man också bevara den lilla byggnaden. Det är arkitekturens, och kompositionens, styrka och svaghet på samma gång: det avslutade, definitiva, oförmågan att tillåta några förändringar. Så vi är tillbaka där vi började: stad eller arkitektur, i det här fallet måste man välja. Tyvärr så tror jag inte att Alvendal förstår att det egentligen är det frågan handlar om.
 0
Jan Wiklund (8 Maj 2009 16:52):
Din poäng är tydlig, Johan. Stad eller arkitektur. Ska staden vara funktionell, eller ska den vara ett konstverk. Det är inte nödvändigtvis samma sak.
 0
Anders Gardebring (8 Maj 2009 22:50):
Jan formulerade redan ett svar som ligger åt samma håll till vad jag själv skulle komma till.
Jag tycker att du argumenterar bra för din sak Johan, och jag håller principiellt med i mycket av vad du säger.
Men jag vill återkomma till att klassningarna måste väga också mot annat. Här kan säkert Kristina Alvendal, och andra (inklusive mig själv), vara mer ödmjuka i sin framtoning. Men som jag också påtalat så finns det en utbredd trötthet hos många på grund av det nästan institutionaliserade motstånd mot att göra upp med modernismen som dominerat i Stockholm länge så att det inte är ett dugg märkligt att det kommer en motreaktion. Tvärtom är det förvånande att det dröjt så länge.
Idén om klassningar är relativt ny, och jag är inte helt säker på att det sätt man jobbar på idag är det rätta. Om vi alltid hade hanterat vår stad på det sättet, så kan man faktiskt fråga sig vilka av de uppskattade byggnader som idag finns som i så fall inte hade funnits. Det är en legitim fråga.
Det finns också andra aspekter, som t.ex. siktlinjerna från skogskyrkogården som man måste ta hänsyn till när man bygger nationalarenan. Men om man behövt ta hänsyn till det tidigare hade en av Stockholms mest spektakulära byggnader, globen, idag inte existerat. Det är också tänkvärt.
 0
Johan (9 Maj 2009 17:40):
Anders:

Jag tycker att det verkar som om du missförstår det jag skriver. Jag har inte tagit ställning för eller emot en nybyggnation som ersätter dagens tvåvåningsbyggnad, jag har bara försökt förtydliga och klargöra frågeställningen. Än en gång: detta är en principiell fråga, det är därför den är intressant, och det handlar inte om vad någon tycker, utan om att välja mellan urbana eller arkitektoniska kvaliteter, och jag tror faktiskt inte att Alvendal är medveten om att det är det frågan ytterst handlar om. Personligen tycker jag inte att valet är givet på något sätt.

Sedan förstår jag inte riktigt vad du menar när du skriver att det finns ett ”motstånd mot att göra upp med modernismen”. När det gäller enskilda byggnader, till vilka Trygg-Hansakomplexet måste räknas, så är det mer än 30 år sedan den modernistiska estetiken hade blivit så ifrågasatt och komprometterad att den började överges av de flesta arkitekter, Trygg-Hansa är ett av de sista stora modernistiska husen som byggdes i centrala Stockholm. Sedan dess har modernismen så småningom återupptäckts av en ny generation arkitekter, som gärna ritar byggnader inspirerade av 50- och 60-talsarkitektur, och möjligen är den modernistiska estetiken till slut på väg att bli folklig också. Men för ungefär tio år sedan, när DN frågade sina läsare vilka hus som var de fulaste i Stockholm, så toppades listan av Kulturhuset, tätt följt av bl.a. KFs glasbyggnad vid Stadsgården och KTH-Arkitekturs byggnad vid Danderydsplan. Och så sent som för ett par år sedan arbetade dåvarande borgarrådet Mikael Söderlund för att KTHs byggnad för A-sektionen skulle rivas. Så att påstå att den modernistiska estetiken skulle ha varit allmänt omhuldad fram till idag stämmer inte.

Däremot har vi inte övergett de modernistiska planeringsprinciperna, inom den fysiska planeringen finns det ett starkt om än outtalat motstånd mot förändringar, och de modernistiska principerna lever i högsta grad vidare. Men det är någonting annat, och det har ingenting med Trygg-Hansahuset att göra. Enskilda byggnader och stadsplanering är olika saker.

Ur ett kulturhistoriskt och arkitektoniskt perspektiv så bör Trygg-Hansahuset bevaras, medan det ur ett urbanistiskt perspektiv är orimligt att inte utnyttja marken effektivare än idag. Och den frågeställningen tycker jag att det ansvariga borgarrådet bör vara medveten om innan hon uttalar sig offentligt eller fattar några beslut. Stad eller arkitektur? Det är det som är min poäng. Ingenting annat.
 0
Anders Gardebring (9 Maj 2009 20:07):
Johan:
Jag tror vi springer runt varandra lite :)
Jag syftade mer på generella stämningar än dig specifikt.
Jag tycker att du verkar ha en nykter syn på dessa frågor.

Vad gällde modernism menade jag också mer generellt, både gällande arkitektur men också planering.
Vad gäller Trygg-Hansa-huset specifikt så gillar jag den fastigheten delvis, men jag tycker att just två-våningsdelen inte fungerar speciellt bra ur ett urbant perspektiv. Dessutom har jag svårt att se att den håller samma arkitektoniska klass som resten av huset (min personliga väldigt subjektiva åsikt naturligtvis).
Då jag är av åsikten att stadens flöden och funktion är viktigare än hur husen ser ut blir min slutsats således att den lilla tvåvåningsbyggnaden bör rivas. Jag är dock naturligtvis medveten om att den synen inte delas av alla, däremot är jag övertygad om att den delas av de flesta av YIMBY:s medlemmar.

Vad gäller de hus som du tog upp så är väl synen på kulturhuset än idag kluven. Själv gillar jag det, liksom hötorgshusen som också blir ifrågasatta till och från. KTH-arkitektur skulle jag dock inte gråta över om den försvann, en syn som verkar delas av de flesta Stockholmare sedan rätt många år tillbaka. (Den har vunnit flera tävlingar som Stockholms fulaste byggnad. Det kan naturligvis diskuteras, de färgrika och detaljrika hus som omger den förstärker naturligtvis den bilden mer än om huset stått för sig själv). Ska man se till forskningen verkar det ju vara småskaliga detaljer på byggnader (byggnaderna i sig behöver inte vara småskaliga) som är viktiga för att de ska uppskattas, snarare än exakt i vilken stil som de är uppförda i.
 0
Johan (10 Maj 2009 11:01):
Ja, det är det jag har skrivit hela tiden, att man får välja mellan stad och arkitektur i det här fallet. Och du har bestämt dig, bra. Själv har jag betydligt svårare att ta ställning i just den här frågan.

Dock tycker jag att det är oklokt att uttala sig alltför svepande och generellt om t.ex. modernismen, då kan det bli väldigt fel. Alltså, än en gång: mycket av modernismens principer för stadsplanering lever vidare i Sverige, både som regelverk och som praxis. Däremot övergavs den modernistiska arkitektursynen och estetiken successivt under 1970-talet. Det är direkt felaktigt att påstå att det finns ett ”motstånd mot att göra upp med modernismen” om du syftar på arkitektur och enskilda byggnader, uppgörelsen ägde rum för ungefär 30 år sedan och motståndet är brutet sedan länge.

Stad och arkitektur är skilda saker. Ett av modernismens stora misstag, kanske det största, var att bortse från skillnaderna mellan städer och enskilda byggnader. Jag hoppas att Yimby inte gör samma misstag.
 0
Kalle . (10 Maj 2009 12:23):
Jag tycker man bör fråga sig vem som tjänar på vad vid en eventuell ombyggnad.
Att det kommer vara en fastighetsekonomiskt god affär för fastighetsägaren behöver man nog inte ifrågasätta, det är därför tillbyggnaden är aktuell. Men vad tjänar vi andra?
Jag är inte superförtjust i paviljongen rent arkitektoniskt men dess vikt för hela komplexets komposition tycker jag är väldigt tydlig.
Frågan är väl då om vinsterna med att ersätta den med det liggande förslaget är större än förlusterna. Där är jag tveksam, jag tycker förslaget, både uttrycksmässigt och volymetriskt, ser ut att hantera sin uppgift rätt så klumpigt och obegåvat. Vad som förloras framgår väldigt tydligt, vinsterna lite mindre så..

Ang. ifrågasättandet av modernismen så skedde det systematiskt åtminstone från 50-talet och fram till dess ideologiska död på 70-talet. De spår vi ser av modernismen idag, främst i ytterstadens planering, tycker jag snarare verkar vara ett resultat av slentrianmässig och visionslös (icke-)planering än av en tydligt definierad planeringsstrategi (dvs modernismens motsats).

En grej till, när stadens politiker drar iväg på egna korståg för att (privat ägda) byggnader ska rivas för att de anser de vara "fula" så är de ute på extremt djupt vatten.
 0
Anders Gardebring (10 Maj 2009 20:39):
Johan:
Huruvida vi gjort upp med modernismen kan förvisso diskuteras, både inom arkitektur och planering.
Om vi tittar på det som idag byggs i Stockholm är det väldigt mycket fyrkantiga punkthus-i-park omgivna av trafikleder. Det trafikplaneras aktivt för mer utglesning av staden (framförallt via förbifarten) osv. Jag kan dock hålla med Kalle om att modernism idag ofta inte handlar om något medvetet, utan mer om en slentrianmässig formkopiering. Vilket väl egentligen gör det än värre än när det faktiskt fanns en tanke bakom.
 0
Johan (11 Maj 2009 11:07):
Anders:

Jag förstår inte riktigt vad du menar. Jag får intrycket att du tillskriver mig värderingar som jag inte har uttryckt, och att du sedan argumenterar utifrån detta.

Det enda jag har sagt är att stad och hus är skilda saker, och att det är litet viktigt att komma ihåg det om man ska diskutera stadsbyggande. Annars faller man lätt i samma grop som modernisterna och de amerikanska nyurbanisterna.

Modernismen var i stort sett allenarådande som arkitekturstil och ideologi i efterkrigstidens Sverige till och med slutet av 1970-talet, då ifrågasättandet av modernismen hade nått en sådan styrka att den svenska arkitekturens huvudfåra under en period på mindre än tio år kom att förskjutas från renlärig modernism till postmodernism, pastischer och en större stilmässig mångfald. Detta är inte någonting som ”kan diskuteras”, det är ett historiskt faktum.

Denna utveckling har lett till att modernismen idag är en arkitekturstil bland flera andra, frikopplad från den ideologi och de värderingar som den ursprungligen var ett utryck för, på ungefär samma sätt som den 1920-talsklassicism som har tillämpats på St Eriksområdet. Att den modernistiska arkitekturen har reducerats till en stil, till ”yta”, är en klädsam nedtoning av de modernistiska sanningsanspråken och en i grunden positiv utveckling. Det är definitivt inte ”värre” nu än på 1970-talet, då modernismen gjorde anspråk på att vara det enda sanna uttrycket för samtiden, tvärtom. Att någonting är uttryck för en dominerande ideologi innebär inte i sig att det är bra.

Den modernistiskt inspirerade fasadarkitektur som är populär i dagens Stockholm, och som t.ex. tillämpas i förslaget till nybyggnad inom Trygg-Hansas fastighet – s.k. ”vit nyfunkis” – har ingenting att göra med någon särskild form av stadsplanering, oavsett om planeringen syftar till utglesning eller förtätning eller någonting annat.

Det är möjligt att jag har missat något, men jag kan inte se vad fyrkantiga punkthus som uppförs i skogsbackar omgivna av trafikleder har att göra med någon särskild fasadarkitektur, eller med projektet på Kungsholmen. Förekomsten av punkthus i skogsbackar hänger till viss del ihop med vårt nuvarande planeringssystem, som är präglat av modernistiska metoder och prioriteringar, men detta har ingenting med enskilda byggnaders uttryck att göra. Stad och hus är skilda saker.

Vad du eller jag eller någon annan eventuellt tycker om en viss fasad eller byggnad är ointressant om vi talar om stadsplanering. Och därför kan man inte heller motivera rivning eller ombyggnad av en viss byggnad med hänvisning till att vi inte har gjort upp med de modernistiska planeringsprinciper som lever vidare i dagens stadsplanering. Stad och hus är skilda saker.
 0
Anders Gardebring (11 Maj 2009 22:51):
Johan:
Jag tillskriver inte dig några värderingar, vet inte varför du tolkar det så. Jag pratar snarare om det samhällsklimat som har rådit under lång tid och hur arkitekter, planerare och byggbolag hanterar sina uppgifter.

I övrigt har du helt rätt i att stad och hus är olika saker. Men modernismen, om bara i en förenklad form snarare än med en eftertanke, finns kvar i många projekt, både i planering och i arkitektur.

Spontant känns det som att vi pratar om varandra hela tiden. Du tolkar in sådant jag inte menar, och jag kanske tolkar in sådant som inte du menar?
 0
Johan (12 Maj 2009 11:46):
Anders:

Ja, uppenbarligen pratar vi förbi varandra. Det jag har försökt formulera är att Trygg-Hansa är ett principiellt intressant ärende eftersom man där är tvungen att välja mellan arkitektoniska och urbana kvaliteter, och att detta val inte handlar om personlig smak eller estetik, utan om mycket mer grundläggande frågor. Samt att jag tycker att det är oroande om politiker struntar i vad deras egna förvaltningar säger bara därför att de själva inte kan förstå bakgrunden. Mycket tydligare än så kan jag nog inte uttrycka mig.

Sedan förstår jag inte vad du menar med en del av det du skriver, som att Stadsmuseet skulle ha skyddsklassat halva Stockholm (som sagt, inte Stor-Stockholm) med någon slags ”en-masse-klassning”, att det skulle bli mer rimligt att riva byggnaden i hörnet Scheelegatan – Fleminggatan därför att få stockholmare idag gillar ”betongmodernism”, eller att Stockholm länge har dominerats av ett ”nästan institutionaliserat motstånd mot att göra upp mot modernismen” (från vem eller vilka?) Det vore intressant om du kunde utveckla de tankarna på ett litet mer precist och systematiskt sätt.

Om man ska kunna föra en konstruktiv diskussion om frågor som t.ex. siktlinjer från Skogskyrkogården, drivkrafterna bakom ett stadsbyggande som leder till att det byggs punkthus i skogsbackar, eller konflikten mellan stad och arkitektur, så tror jag att det är nödvändigt att först försöka beskriva frågeställningarna sakligt, utan att blanda in sina personliga preferenser.
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8656 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

Uthyrningsdel
19 Mars 12:57 av Tom Keller
Nytt hotell på Vasagatan 22
19 Januari 14:08 av Sebastian Dahl
Samråd om lägenheter längs Bredängsvägen
31 Oktober 2023 11:28 av Mårten Landström
Tumba Centrum
31 Oktober 2023 11:25 av Mårten Landström
Welthauptstadt Germania vs. Berlin
6 Juli 2023 11:50 av Carl S

@yimbysthlm på Twitter