Stora planer för Västra City

I förra veckan anordnade arkitekturmuseets vänförening en föreläsning med efterföljande samtal om den planerade utvecklingen av Västra City, området runt centralstationen i Stockholm.

Vi ber om ursäkt för den bitvis dåliga bildkvaliteten, alla illustrationer och foton är avfotograferade från en overheadprojektor.

Ann Wiberg, ansvarig för strategisk utveckling på Jernhusen, inledde föreläsningsdelen genom att berätta om de planer som Jernhusen har för området.


Wiberg gav först lite bakgrund där hon berättade att tågtrafiken står inför flera utmaningar, som kommer att kräva förändringar vid Centralstationen. Resandeutvecklingen på tåg är stark, tågtrafiken står inför en avreglering. Nya fordon, trafikupplägg och bansträckningar är på väg. Regionförstoringen och klimatdebatten kommer enligt Viberg ytterligare att driva på utvecklingen för tågtrafiken. Jernhusens målbild för utvecklingen av centralstationen är enligt viberg att stationens utveckling ska 

• vara tydligt kopplat till staden
• öka det kollektiva resandet
• öka förutsättningarna för att fler ska vilja etablera sig i området
• bidra till hållbar stadsutveckling
• skapa tydliga och säkra gångstråk

och det är ju punkter som knappast gör en YIMBY:ist ledsen.

 

Bland annat innebär planerna för stationsområdets utveckling att stationen (och perrongerna) kommer att förlängas på båda sidorna om Klarabergsviadukten. Tillkomsten av citybanan kommer också att innebära förändringar i stationsbyggnaderna.

 

Jernhusen har också en glädjande målsättning att tillföra bostäder till området. Bland annat för att klara buller- och säkerhetsnormer har man skisserat på en cirka 100 meter hög byggnad, Klarabergs Torn med kontor längst ned, följt av bostäder och en bar eller restaurang högst upp. Denna byggnad är tänkt att placeras vid det hål ner mot spåren som idag finns intill Centralen/World Trade Center.


En mycket tilltalande vision, som direkt orsakade högljudd kritik från en man i publiken. Höjden skulle visa sig bli återkommande för en hel del osaklig kritik från delar av publiken under kvällen. Höjden är naturligtvis en av de frågor som måste diskuteras i ett sånt här forum, men tyvärr tog det stor fokus, och sakfrågorna kom lite i skymundan.


När Ann Wiberg var klar tog Nils Ahlberg, stadshistoriker, vid för att berätta lite historia om Stockholm, järnvägen och för att sätta de nuvarande planerna i ett historiskt sammanhang.


Ahlberg berättade bland annat om den stora betydelse som järnvägen haft för Stockholms och hela det industriella samhällets framväxt. Ahlberg tog upp den äldre stationsbyggnaden som ett exempel på monumentalarkitektur med syfte att markera att platsen är viktig och påtalade att han var av uppfattningen att en viktig plats måste kunna få synas. Samtidigt manade Ahlberg också till eftertanke och påtalade att höga hus på den aktuella platsen kommer att synas på långt håll. Framförallt uppehöll sig Ahlberg här kring hur Stadshuset påverkas av hög bebyggelse på platsen. Ahlberg presenterade en skiss som han gjort för att illustrera:


När denna bild kom upp hördes återigen högljuda protester från publiken om att det såg "hemskt" ut, men denna gång bröt andra in och var av motsatt åsikt. Hushöjder är verkligen en fråga som engagerar. YIMBY kan konstatera att det ser ut som en ganska trevlig vision med en kaj som går att komma åt utan att passera under trafikleder, med båthamn, en torgbildning istället för trafikleder, och några storstadsmässiga höga hus. Huset till höger i bild är det hus som diskuterats för citybanans nedgång. Huset till vänster är det hus som Jernhusen har skisserat på.
Att Ahlberg var tveksam till överdäckningen framgick och han valde här ett intressant ordval när han beskrev parken på överdäckningen som "artificiell". Här kan man ju dock konstatera att alla parker är artificiella, som i "skapade av människor". Ahlberg menade att det är ett problem med en överdäckning av järnvägen, då man då inte längre kan följa historien. YIMBY har svårt att instämma i den tanken. Städer utvecklas alltid, och även om man ska ta historisk hänsyn där man kan ser vi ingen poäng i att behålla en genuint otrevlig del av staden som den är enkom av historiska skäl.

Ahlberg argumenterade för att höga hus inte per automatik fungerar som vare sig identitetsskapande för en stad, eller som goda markörer. I detta har Ahlberg naturligtvis rätt. Det är dock ett argument för att göra ett bra arbete när man planerar och bygger, snarare än ett argument mot höga hus i sig.

Ahlberg tog upp Glasgow som ett exempel på en stad som försökt med höga hus, men utan att lyckas. Samtidigt visades nedstående bild som bakgrund:


Vi YIMBY:ister kan nog alla vara överrens om att det knappast var husens höjd som var problemet här...

Ahlberg berättade sedan om hur Glasgow lyckats återuppfinna sig själva genom att istället satsa på sin historia och genom att ta tillvarata och utveckla sina befintliga byggnader. Att även Stockholm bör vårda sina historiska värden instämmer YIMBY till fullo i. Det innebär dock, som vi ser det, inte något hinder för en utveckling av Västra-City-området, som idag i huvudsak uppfattas som ett urbant hål.

Ahlberg visade också på hur Stockholms stadshus är ett självklart varumärke för Stockholm, på samma sätt som Eiffeltornet är ett självklart varumärke för Paris, och menade att den symbolen kan vara hotad om man tillåter höga hus alltför nära. Ahlberg ville också påvisa att Paris, på grund av sina många förändringar över tid är "svårläst" historiskt sett, medan Stockholm på ett lättare sätt kan avläsas historiskt. Varför Eiffeltornet trots detta fungerar som symbol för Paris framkom inte.

Till Ahlbergs försvar ska dock sägas att han på intet sätt var dogmatisk i sin framställning och även om vi från YIMBY:s sida inte fullt ut delar alla de slutsatser som Ahlberg drog var sammanställningen intressant och tänkvärd.

En intressant punkt som Ahlberg också tog upp är att flera olika riksintressen gäller i området. Även järnvägen och dess betydelse för stadsutvecklingen är ett riksintresse, och hamnar här alltså i direkt konflikt med det riksintresse som Stockholms "skyline" är.

Efter att Ahlberg var klar följde en genomgång av Klas Groth som jobbar med fysisk planering på Stockholms stad.


Groth inledde med att ge lite historik kring rivningarna i City, och visade några intressanta bilder:


Groth fortsatte med att prata om några av de problem som cityområdet idag har. Några av de punkter som nämndes:

• Få boende, idag cirka 1800 personer
• Stora kontors- och butikskomplex, trista baksidor, få entréer
• Dålig social kontroll kvälls- och nattetid
• Sargat av barriärer

Utgångspunkterna för den pågående cityförnyelsen beskrevs med dessa punkter:

• Återskapa liv och attraktivitet i de offentliga rummen.
• Levandegöra kvarteren genom fler entréer och bostäder.
  Politiskt mål om 1000 nya lägenheter.
• Bygga bort mörka prång - ökad trygghet
• Omvandla stängda bottenvåningar till publika lokaler
• Skapa en sammanhängande gatumiljö utan återvändsgränder
• Kollektivtrafiken i fokus
• Energieffektiva byggnader - klimatsmart byggande
• Märkesbyggnader/höga hus
• På- och tillbyggnader med kontor och andra kommersiella lokaler
• Överdäckning av spårområdet vid Centralen/Klara Strand

Punkterna är naturligtvis mycket välkomna och alldeles lysande. Vi kan dock snabbt konstatera att 1000 nya lägenheter är en på tok för låg siffra. Förvisso innebär det en bostadstillskott med drygt 50%, men det är från en väldigt låg nivå.

Groth fortsatte med att berätta om det arbete som gjorts tidigare och det som pågår just nu och nämnde där bland annat Sahlénhusets omvandling, Cityspårvägen och Citybanan.

Groth berättade också att det just nu tyvärr är osäkert hur det blir med höghuset vid station city på grund av riksintresset.

Efter Groths genomgång började diskussionen som modererades av Carl-Gustaf Hagander - landssekreterare på länsstyrelsen. Vi har skrivit om Hagander tidigare här på YIMBY i samband med den artikel om att höga hus hotar riksintresset som Svenska Dagbladet publicerade nyligen.
I efterhand har det dock visat sig att artikeln i Svenska Dagbladet, föga förvånande, var vinklad. Hagander ger en mer nyanserad bild i en intervju i Radio Stockholm den 26 mars (börjar 10 minuter in i klippet).



Den efterföljande diskussionen låste sig tyvärr snabbt när en liten grupp personer kom med upprörda utläggningar över "de hemska höghusen" varför diskussionen tyvärr inte blev så kvalitativt intressant. Bland annat uppstod den något paradoxala situationen där en äldre man beklagade sig över höga hus "för ungdomarnas skull", samtidigt som de yngre personer som fanns närvarande utan undantag verkade vara för uppförandet av högre hus inom det aktuella området. Det fanns dock också många närvarande som gav mothugg så det blev i alla fall en debatt om frågan. En del intressanta inspel kom dock från publiken där bland annat vikten av att våga skapa nya landmärken och att inte konservera staden kom fram. En man berättade om hur han när han hade utländska vänner på besök fick höra beröm över vår stads gamla byggnader, men att det nya uppfattas som mediokert och tråkigt. Så nog är det dags att våga släppa Klaratraumat och gå vidare nu.
 
Uppdatering:
YIMBY var närvarande på en presskonferens måndagen den 20 april då planerna presenterades för pressen. Inget nytt framkom dock utöver det som presenterades hos arkitekturmuseets vänförening. Svenska Dagbladet, City och Dagens Nyheter skriver.