Utskrift från www.yimby.se
....

Kritik för kritikens egen skull

 
Svenska Dagbladets Elisabeth Andersson har sedan en tid tillbaka en artikelserie om Stockholms tillväxt och utveckling. Artikelserien tar upp många intressanta frågor. Tyvärr leder Anderssons personliga åsikter till en bitvis vinklad rapportering som snarare skulle höra hemma i krönikeform än förment objektiva artiklar. Som exempel kan nämnas den artikel som tar upp Länsstyrelsens kritik mot höga hus i Stockholms innerstad och som YIMBY sedemera kritiserade. Denna artikel visade sig dock senare vara vinklad, med citat ryckta ur sitt sammanhang och där bara den argumentation som verkar ha passat journalistens målsättning för artikeln valts ut. 

Det här är tyvärr inte första gången som Svenska Dagbladet har utmärkt sig med att ta ställning mot den för Stockholm aktuella förtätningen och det är inte utan en viss förvåning som YIMBY ser denna oseriösa hantering av en så viktig fråga. Stadsutvecklingen bör diskuteras, och alla sidor få komma till tals. Men diskussionen ska också föras på ett korrekt sätt och det minsta man borde kunna kräva av en påstått seriös nyhetsförmedlare som Svenska Dagbladet  är att man inte försöker förleda sina läsare.

Den senaste artikeln i Anderssons serie handlar om Karin Bradley, doktorand i miljörättvisa på KTH. Vad gäller denna artikel finns det dock skäl att anta att den är i huvudsak korrekt. Bradley har länge ställt sig kritisk till urbanismrörelsen. Men det är likväl intressant att konstatera att när en forskare får komma till tals så är det en forskare som avviker från den syn som idag är allmänt accepterad, men som istället passar in i den bild som SvD vill förmedla.

Artikelns rubrik är "tät stad inte alltid bäst", vilket naturligtvis är helt sant. Vad som är bäst måste ju utgå från vad man vill uppnå. Vill man till exempel uppnå ett högt bilberoende, segregation och större miljöpåverkan är täta städer naturligtvis inte bäst.

Kartin Bradley ifrågasätter den täta staden som den mest hållbara och miljöriktiga modellen för stadsutveckling:

"- Man anser att man har hittat svaret, och det är att återgå till den täta kvartersstaden. Men herregud, man kan ju bygga på andra sätt också, säger Karin Bradley som efterlyser fler och mer visionära sätt att tänka kring framtidens stad."


Vilka alternativa stadsformer vill då Bradley istället se? Det intressanta svaret är att hon inte vet:

"Själv gör hon inte anspråk på att sitta inne med lösningen för framtidens stad. Men i samarbete med arkitektkontoret Spridd, som nyligen fått medel från konststödsprogrammet Iaspis och Bildkonstnärsnämnden, ska hon utveckla stadsformer som kan utmana den täta kvartersstaden.

- Tanken är att visualisera konkreta alternativ, att skapa idéprojekt som kan fungera som inspiration. "


Det är en enkel strategi att kritisera något som de flesta är överens om ifall man vill få uppmärksamhet och framstå som radikal. Men om man saknar alternativ blir det just också bara det. Kritik för kritikens och uppmärksamhetens egen skull. Att komma med konstruktiva förslag är inte nödvändigt för att kunna kritisera, kritiserandet blir istället den bärande argumentationen. På YIMBY tycker vi absolut att idéer bör kritiseras och utvärderas. Det finns ingen anledning att sopa problem under mattan. Men en kritik utan substans, en kritik utan bättre alternativ, är svårt att uppleva som vare sig konstruktiv eller seriös.

I artikeln i Svenska Dagbladet påstås att:
"De senaste årtiondena har traditionell kvartersbebyggelse manglats ut på många orter i Sverige. Urbanitet har blivit ett ideal – och livet i en tät stadsmiljö framställs som det goda och hållbara livet."

Huruvida det är Elisabet Andersson eller Karin Bradley som påstår detta framgår inte, men det är likväl fel. Om det vore så väl skulle nätverket YIMBY inte behövas. Men sanningen är att det mesta som rullas ut fortfarande är punkthusmattor och villaområden. Det byggs mycket lite tät blandstad, och många av de projekt som påstås vara stad lyckas inte nå upp till de uppsatta visionerna.

"Karin Bradley konstaterar att det finns många fördelar med täta stadsmiljöer; i en tät bebyggelse skapas underlag för effektiv infrastruktur, och människor kan promenera till butiker och arbetsplatser. Samtidigt är hon kritisk till den konsensus som finns kring den täta staden som enda vägen till hållbar stadsutveckling.

- Det finns en tendens i Sverige att det bara är en diskurs åt gången, säger hon och tillägger att hon också tycker att den täta kvartersstaden idealiseras. "


Här utkristalliseras sig ett av problemen med Bradleys stadskritik. Hon konstaterar att det finns många fördelar med en tät stad, men ogillar den ändå, till synes för att det råder en koncensus om detta. Idéer bör förvisso alltid ifrågasättas och kritiseras. Men ifrågasättande för ifrågasättandets egen skull är varken konstruktivt eller utvecklande. Det blir bara akademiskt navelskåderi.

Det är fullt möjligt att det finns andra stadsformer än den täta staden som kan komma att utkristallisera sig. Men faktum är att den täta blandstaden idag är enormt efterfrågad, alldeles oavsett om Karin Bradley gillar detta eller ej. Det är inte hennes sak att avgöra hur vi ska vilja bo. Det misstaget gjorde modernisterna som experimenterade med en annan stadsform utan att ta reda på om befolkningen ville ha den. De förkastade den täthet som städer är, utvecklad under tusentals år, för utopiska visioner om det perfekta samhället. Vi har äntligen, efter nästan ett sekel, börjat att dra lärdomar av detta och gå vidare. Bradley är inte nöjd utan tycker att vi ska fortsätta experimentera. Ett sekel av misstag verkar inte vara nog. Det är inte utan att man undrar varför. Det råder idag en enorm stadsbrist. Bradley verkar vara av åsikten att allt som byggts de senaste decennierna är tät blandstad. Få saker kan vara mer osanna. Faktum är att vi inte ens idag, men en stor koncensus om blandstadens positiva värden hos politiker, forskare, planerare och andra, lyckas speciellt ofta.

Bradley säger i artikeln att att tät stadsbebyggelse kan drivas fram av exploatörer och byggherrar som vill ha största möjliga avkastning. Det rimmar ganska illa med hur det mesta som idag byggs faktiskt ser ut. Om byggherrarna verkligen tog till sig den längtan efter stad som idag finns kan man ju tycka att de skulle klara av att bygga stad, något som de förvånansvärt ofta misslyckas med. Men det intressanta i detta är också att Bradley både identifierar och erkänner att tät stadsbebyggelse kan ge en högre avkastning för byggherrarna. Alltså att det är attraktivt och efterfrågat och att bristen på den täta staden driver upp priserna. Men istället för att dra den logiska slutsatsen att vi behöver bygga mer stad för att komma tillrätta med denna ojämna prissättning så verkar Bradley vilja bevara status quo och låta staden vara enbart för den med tjock plånbok.

Bradley vill ifrågasätta den täta staden utifrån hållbarhetsaspekter. Bradley väljer här helt att bortse från de många positiva miljövärden som staden har, och pekar istället ut att "det stadsliv som hyllas går hand i hand med en konsumtionskultur som är allt annat än hållbar.".

"- Det som lyfts fram mycket är livet i innerstaden, säger hon och talar om en urbanitet där människor är ute och shoppar alternativt sitter på kafé."


I detta kan det finns viss grund att ge Bradley rätt i att det som stad ofta "säljs in" med är just ganska förenklade och, om man så vill, banala bilder på shopping och caféliv. Men bara för att byggbolag och politiker vill förmedla denna bild innebär det inte att den är sann. Sanningen är att staden handlar om så mycket annat. Kultur, möten, samvaro, idéer och inte minst det faktum att vi människor är flockdjur som gillar att ha människor omkring oss. Sedan kan man onekligen fråga sig om det leder till mer miljöpåverkan att dricka kaffe på en uteservering än hemma bakom köksbordet i förorten. Och är det verkligen bättre att ta bilen till Kungens kurva, än att handla i butiken på hörnet? För handla måste man, oavsett om butiken ligger nära eller långt bort.

Faktum är att cafékulturen lever och frodas även i förorten när den får chans att göra det. Rinkeby torg är ett utmärkt exempel. Bradley verkar mena att det är fel att skapa miljöer som folk tycker om. YIMBY menar att det inte är hennes sak att bestämma det.

Låt oss för en sekund studera om Karin Bradley lever som hon lär. Om hon nu ser staden som ett problem, hur bor hon själv? Hon bor i Hjorthagen. På bekvämt promenadavstånd från den stads- och cafékultur som hon tydligen inte vill ha något att göra med. Det finns all anledning att hålla sig kritisk till den som vill säga åt andra vad de ska tycka, men sedan inte gör det själv.

"- Många miljonprogramsförorter som exempelvis Tensta är ju också väldigt tättbefolkade, och de har sin urbanitet. Där finns också ett folkliv. Men folk kanske sitter mer ute på bänkar och pratar istället för att handla, säger hon och tillägger att det bara är innerstadens urbanitet som framställs som eftersträvansvärd."

Säger Bradley, som själv valt att bosätta sig i innerstaden.

En urban miljö kräver en viss fysisk täthet (det handlar inte bara om befolkningstäthet), stråk och blandning, saker som i allt väsentligt är frånvarande i de flesta av våra modernistiska stadsstrukturer. Urbanitet kan inte, som Bradley vill antyda, vara vadsomhelst. Bradleys romantiserade beskrivning av förorten är också ganska långt från verkligheten. Människor konsumerar upp den lön de har. Om den som bor i förorten konsumerar mindre beror det på att den har mindre att konsumera för. Inte på hur långt det är mellan husen.
 
Bradley fortsätter med sin förortsidyllisering:

"Samtidigt påpekar hon att livet i den täta innerstaden kan innebära mer miljöbelastande resor än livet i den glesare förorten. Tillvaron i innerstaden bygger på att man kan resa därifrån, exempelvis till ett lantställe.

- En barnfamilj är knappast kvar inne i Vasastan hela sommaren, säger hon och tillägger att den som har tillgång till grönytor och badplats kanske känner ett mindre behov av att resa bort. "

Bradley gör misstaget att koppla samman stadens form med önskemålet om att resa bort. De flesta människor tycker om att resa. Om man sedan reser eller inte hänger i huvudsak samman med om man har den ekonomiska möjligheten att göra det. Inte med hur ens närmiljö ser ut. Det är inte så att människor tappar lusten att resa bara för att det finns stora gräsmattor mellan husen. Storstäder som New York och London tillhör Svenskarnas favoritresmål. Med Bradleys sätt att resonera kan vi alltså vända på steken och påstå att mer tät stad skulle minska viljan att resa. Det gör det dock inte mer sant. Precis som att olika människor tycker om olika levnadsmiljöer tycker också olika människor om olika resmål.

Våra vardagsresor och sättet vi bor på påverkar miljön i en mycket stor grad.


YIMBY gillar fakta. Så här ser fakta ut.

Något av det bästa vi kan göra för miljön är att skapa en stad som belastar miljön så lite som möjligt. Där miljövänlighet inte bara handlar om medvetna val, utan blir en naturlig del av det dagliga livet. Där miljövänligt inte upplevs som något jobbigt utan tvärtom som något bra. Det är en fantastiskt möjlighet som den täta staden kan erbjuda oss.
Gå med i YIMBY Stockholm
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Magnus Orest (7 Juni 2009 02:10):
Bra skrivet, Anders. Jag tycker väl i och för sig inte att Bradley har fel i att det kan vara bra att ta fram alternativ till den traditionella kvartersstaden. Men med tanke på hur efterfrågad den typen av boendemiljöer är känns det som om hon är fel ute när hon dömer ut kvartersstaden.

Framgångsreceptet ligger nog i att skapa olika miljöer som tilltalar alla, snarare än att försöka hitta någon mellanväg som innehåller någonting för alla. One size fits nobody, ungefär.
 0
Anders Gardebring (7 Juni 2009 02:22):
Magnus:
Jag tycker inte heller det är fel att ta fram alternativ, och jag påstår inte heller det i artikeln. Däremot finns det skäl att undra varför Bradley kritiserar något som bevisligen är väldigt efterfrågat, samtidigt som hon saknar egna alternativ.
 0
Niklas (7 Juni 2009 02:50):
Mycket bra skrivit och isärplockande av det som man tyckte var en aningen ogenomtänkta uttalanden från henne. Speciellt tänker man på resonemanget kring resebehovet.

En lite synpunkt: Karin B har nyligen disputerat så hon kan numera titulera sig doktor och inte doktorand.
 0
Grumpy (7 Juni 2009 09:39):
Personangrepp & liknande fula knep är inte förtroendegivande: YIMBY verkar å andra sidan stå för en innerstadsfundamentalism som inte inbjuder till mer kritiskt tänkande än den tidigare funkisfundamentalismen.

Kom inte parker och likande till för de som inte hade möjlighet att fly staden? Personligen skulle jag hellre sätta i kula i pannan än tvingas tillbringa 365 dagar om året i typisk innerstad, speciellt en där park- och grönskehatande svenskar styr.
 0
Hans Guldevall (7 Juni 2009 10:19):
Jag hatar när det dyker upp artiklar i framförallt SvD och DN där skribenternas åsikter framstår som fakta. Det var samma sak förra året i en artikel i DN när det kritiserades att Waterfront Building skulle byggas och att denna skulle "slita sönder proportionerna mot Stadshuset". Det är skribentens subkejtiva åsikt. Det är inte fakta.
Känns lite som samma sak här.
 0
Gustav Svärd (7 Juni 2009 10:24):
@Grumpy
Har du ens läst det Anders G skrev? När det är saklig, väl underbyggd kritik av någons arbete är det INTE personangrepp. Eller får individer inte kritiseras alls?
YIMBY inbjuder till en hel del kritiskt tänkande. Det var en av grundbultarna för YIMBY när vi startade: att vi inte är dogmatiska.
"park- och grönskehatande svenskar"? var får du denna idé från? om något är det det grönytorna som sets som långt viktigare än allt vad stad heter de senaste 60 åren i Sverige.
 0
Per Elfström (7 Juni 2009 11:00):
Bra där, Anders! Väldigt nyanserat isärplockande av Bradley.
Snart dags för Brännpunkt alternativt DN Debatt?
 0
Philip (7 Juni 2009 11:04):
Tack for en harlig artikel.
 0
Dan (7 Juni 2009 11:11):
Det här måste skickas in till Brännpunkt. Sakligt, metodiskt och faktaunderbyggt - så ska det se ut.
 0
Mattias Källman (7 Juni 2009 11:46):
Finns inget att tillföra, mer än en applåd.
 0
Lars Hansson (7 Juni 2009 11:46):
Ibland undrar jag vad som försigår borta hos KTH. Det är inte bara Bradley som har framfört sådana här tankar i medierna. De ska ju trots allt vara experter på stadsbyggande. Borde de inte forska på vad som faktiskt efterfrågas av befolkningen? Istället får jag samma obehagliga elitistvibbar som av modernisterna.

Efter snart 100 års experimenterande av stadformer börjar det bli ganska tydligt vad som fungerar. Vi behöver fokusera mer på attraktiva stadstyper som exempelvis skyskrapestad, tät innerstad, stadsradhus och villor. Inte ensamstående punkthus utan kontakt med omvärden. Förmodligen inte heller på de stadsformer som Bradley har i åtanke (hon får ju gärna försöka men det låter inte lovande). Kvartersformen har visat sig ha en enastående förmåga att skapa miljöer som människor tycker om.
 0
Jan Jörnmark (7 Juni 2009 11:49):
Great!
 0
Jan Wiklund (7 Juni 2009 11:50):
Man får förstås föra fram vilka åsikter som helst, men det oroande är att man får åsikter antagna som doktorsavhandlingar. Borde det inte ligga ett sakligt argumenterande bakom en avhandling? Eller har Bradley disputerat på något helt annat och tar sitt doktorskap till intäkt för åsikter i ett ämne som inte har med doktorskapet att göra? Det är förstås också tillåtet, men bör klargöras.
 0
Niklas (7 Juni 2009 12:21):
"- Det finns en tendens i Sverige att det bara är en diskurs åt gången, säger hon och tillägger att hon också tycker att den täta kvartersstaden idealiseras. "

Här kan man nog till viss ge henne rätt. Problemet är att staden inte varit någon allenarådande diskurs under de senast 80 åren. Det är inte det idag heller.
 0
Anders Gardebring (7 Juni 2009 12:56):
Grumpy:
"Ad hominem-argument, i vardagligt tal personangrepp, är ett osakligt argument, där debattören angriper motståndarens karaktär, förmåga eller avsikter i stället för att debattera sakfrågan."

Var ser du detta i artikeln ovan? Det har inte varit min avsikt att syssla med personangrepp i artikeln och, du får ursäkta, jag ser inte heller några. Men påtala gärna var du ser sådana i så fall. Märk dock väl, kritik som man inte instämmer i blir inte per automatik personangrepp...

YIMBY är inte innerstadsfundamentalister. Däremot är vi urbanister. Vi gillar den täta blandstadens form, dess sociala möjligheter, dess miljömässiga fördelar, dess kulturella utbud, dess förmåga att erbjuda effektiv miljövänlig kollektivtrafik och en massa andra saker. Det innebär inte att vi är fundamentalister. Det handlar bara om att det är det sätt som vi idag vet fungerar bäst för att uppnå de positiva värden som vi eftersöker. Det är möjligt att vi i framtiden hittar något annat, men innan detta andra är funnet finns det ingen anledning att inte bygga mer tät blandstad. Det vore om något fundamentalisk! Ett obsessivt trotsande bara för sakens egen skull.

"Kom inte parker och likande till för de som inte hade möjlighet att fly staden?"

Parker "och liknande" har varit en del av staden i tusentals år. Knappast ett nytt påfund alltså.

"speciellt en där park- och grönskehatande svenskar styr."

Jag vet inte vem du syftar på här. Det finns nog inte så många park- och grönskehatande svenskar. YIMBY hör definitivt inte dit. Tvärtom propagerar vi ofta för att Stockholm behöver mer kvalitativ grönska, inte mindre. Men det gäller också att kunna skilja på kvalitet och kvantitet. En grön stadspark i ett urbant område är mycket mer värd än de gröna naturplåstren längs motorvägarna.
 0
Kalle . (7 Juni 2009 15:20):
Det finns ju verkligen saker att ifrågasätta i det Karin Bradley säger, där orsakssambanden ibland känns lite tveksamma. Där kanske man bör läsa hennes avhandling för att få en tydligare bild av hennes argumentation och underlag..

Jag tycker dock det känns väldigt fattigt om vi lever i en tid där rädslan för det nya och okända är så stort att man ska sluta "experimentera" med nya och alternativa sätt att leva tillsammans. Jag tror knappast hon "vill...uppnå ett högt bilberoende, segregation och större miljöpåverkan..." bara för att hon drömmer om något annat än yimby-staden. Det kanske kan vara ett svar som är värt att vänta lite på? Det är den som har svar direkt på alla frågor som man ska vara lite misstänksam emot...

Sen är Hjorthagen en förort även om det tekniskt sätt tillhör innerstaden.
 0
E K (7 Juni 2009 16:43):
Bra skrivet. Det enda jag tycker borde ha utelämnats är resonemanget kring Bradleys eget val av bostad, dels eftersom det är ett personligt val som vi inte vet grunderna till, och dels eftersom det argumentationen brister när detta val diskuteras.
 0
Johannes Hulter (7 Juni 2009 18:03):
@ ek: Jag tycker också man ska akta sig för att dra in var folk bor (även om det kan vara nog så inressant), men i det här fallet tar Bradley själv upp det i artikeln.
 0
Johannes Hulter (7 Juni 2009 18:15):
@ kalle: Jag håller med dig. Men det som buggar mig i det här och många andra fall är inte viljan att testa oprövade lösningar - utan den märkliga och osakliga oviljan att testa prövade lösningar.

Det är som att man anstränger sig till det yttersta för att undvika att bygga tät kvartersstad, trots att man inte ens har några vettiga argument emot. Vad är det som gör tät kvartersstad så fruktansvärt kontroversiellt? Varifrån kommer den där irrationella motviljan?

Vill man verkligen ifrågasätta konsensus ska man väl ge sig på det totala konsensus som råder om att frisk luft, solljus och grönska är bra för människor. Varför är det ingen som dekonstruerar det? Om man nu ska kritisera för kritiserandets skull...
 0
Annanas (7 Juni 2009 18:36):
Är ni säkra på att det e nån skillnad på förort och innerstad. Ja e inte så jävla säker på det. Det e folk, hus, bilar, affärer. Jag tycker att det verkar som om ni gått på nån mälklarannons själva. Lyssna på Kalle ovan: "Sen är Hjorthagen en förort även om det tekniskt sätt tillhör innerstaden". Snacka om akademiskt, elitistiskt, hårklyveri! Spola de här begreppen och gå vidare! En annan sak e generaliserinag: vad folk vill efterfrågar tex. Det har ju visat sig vara ganska varierande genom historien (även det ett ganska lösryckt påstående -ja e inte bättre själv). Lägg ner!
 0
Johannes Lilleberg (7 Juni 2009 19:00):
Tack Anders för att du tog upp kritiken mot dessa damer. De har gjort några bra men också flera felaktiga påståenden. För att hålla uppe kvaliten på debatten om Stockholms framtid måste de bemötas med kritik, och det har du nu gjort.
 0
Kalle . (7 Juni 2009 19:09):
Johannes:
Jag tycker att viljan att testa beprövade lösningar verkligen finns. Och att nåt är beprövat är ju oftast en tillgång.

Att kvartersstaden skulle vara kontroversiell håller jag inte med om. Tvärtom så tycker jag att det intressanta i det Bradley säger är just ifrågasättandet av den konsensus som finns kring kvartersstaden som Den(enda)Rätta Vägen och undersökandet av var den bilden kommer ifrån och vad den är baserad på. Och ett ifrågasättande behöver ju inte automatiskt betyda ett totalt avståndstagande.
Sen tycker jag att modet och viljan att testa nya vägar och föreställa sig alternativa världar är extremt viktigt inom alla delar av ett dynamiskt samhälle.

Och konsensusen om att man blir piggare av dagsljus dekonstrueras väl regelbundet här? :)

Annanas: Chill out! Vi är typ på samma lag! :)
 0
Johannes Hulter (7 Juni 2009 19:31):
@ kalle: Vi är kanske receptiva för olika saker. Jag upplever att det går tre Karin Bradleys som vill utmana "kvartersstads-mantrat" på varje Jerker Söderlind. Men jag kan ha missuppfattat det.

Faktum kvarstår - det må pratas tät blandstad, men det byggs ju inte. Borde inte Karin Bradley engagera sig mot sprawl och punkthusghetton istället - bekämpa verkliga problem istället för rent hypotetiska?
 0
Torbjörn (7 Juni 2009 20:20):
"Bradley verkar mena att det är fel att skapa miljöer som folk tycker om. YIMBY menar att det inte är hennes sak att bestämma det." Denna tolkning faller på sin egen orimlighet. Här framställer ni Bradley som nån sorts ondskefull trollkarl. Jag är helt och hållet en förespråkare av täta kvartersstäder, men visst har Bradley en poäng i denna form av boende idylliseras.

Kanske förutsätter kvartersstaden högre konsumtion? Kanske uppvägs detta av närheten till butikerna. Kanske kan denna form av småhandlande också leda till att mindre mat slängs i hemmen? Ni skriver: "Och är det verkligen bättre att ta bilen till Kungens kurva, än att handla i butiken på hörnet? För handla måste man, oavsett om butiken ligger nära eller långt bort." Detta argument är bra, och det är viktigt att ni fokuserar på de bra argumenten och de rimliga tolkningarna. Annars riskerar debatten urarta till ett ställningskrig mellan påhittade fiender.
 0
Anders Gardebring (7 Juni 2009 20:23):
Kalle.
"Jag tycker dock det känns väldigt fattigt om vi lever i en tid där rädslan för det nya och okända är så stort att man ska sluta "experimentera" med nya och alternativa sätt att leva tillsammans."

Fast det har väl ingen här påstått? Ingen hindrar henne att experimentera och testa nya saker. Problemet är ju att hon använder det i försök att argumentera mot den täta blandstaden. Hon kritiserar, men har inget eget alternativ.

"Jag tror knappast hon "vill...uppnå ett högt bilberoende, segregation och större miljöpåverkan..."

Det är ju problemet som jag ser det. Hon verkar framförallt inte vilja ha innerstad. Vad det blir istället är sekundärt. Hennes kritik av innerstaden är överlag ganska substanslös, speciellt eftersom hon inte erbjuder några alternativ eller förslag på lösningar.

"Det kanske kan vara ett svar som är värt att vänta lite på? Det är den som har svar direkt på alla frågor som man ska vara lite misstänksam emot..."

Men vad ska vi då göra medan vi väntar? Rulla tummarna? Vi måste bygga. Och det igår. Innan Bradley (eller någon annan) presenterar alternativ måste vi utgå ifrån vad vi vet.

"Sen är Hjorthagen en förort även om det tekniskt sätt tillhör innerstaden."

Nja, det kan jag inte hålla med om. Det är inte Norrmalm, men det är inte heller vad man skulle kalla förort.
 0
Anders Gardebring (7 Juni 2009 20:31):
Ananas:
"Är ni säkra på att det e nån skillnad på förort och innerstad. Ja e inte så jävla säker på det. Det e folk, hus, bilar, affärer. Jag tycker att det verkar som om ni gått på nån mälklarannons själva."

En stad blir inte en stad bara för att det finns hus, bilar, folk och affärer i den. En stad handlar om täthet, stråk, blandning. Saker som tyvärr saknas i många av våra modernistiska monofunktionella förorter.

"Lyssna på Kalle ovan: "Sen är Hjorthagen en förort även om det tekniskt sätt tillhör innerstaden". Snacka om akademiskt, elitistiskt, hårklyveri! Spola de här begreppen och gå vidare!"

Det är ju Kalles personliga åsikt, inget annat. Det verkar märkligt att du går i en så kraftig polemik för något som en enskild privatperson säger.

"En annan sak e generaliserinag: vad folk vill efterfrågar tex. Det har ju visat sig vara ganska varierande genom historien (även det ett ganska lösryckt påstående -ja e inte bättre själv)."

Vad människor efterfrågar i boendet är inget som vi rycker ur luften. Tvärtom baseras detta dels på forskning, till exempel gjorde Johan Rådberg på KTH år 2000 en undersökning (Attraktiva kvarterstyper) som visar att det populäraste boendet är i eget hus, följt av tät blandstad (kvartersbebyggelse). Punkt- skiv och loftgångshus däremot kommer mycket långt ner på listan.
Detta konfirmeras ju också för övrigt av hur priser och kötider ser ut. Att påtala att tät blandstad är populärare än förort idag kan knappast ses som speciellt kontroversiellt.
 0
Anders Gardebring (7 Juni 2009 20:32):
Vad gäller Bradleys val av bostadsort som några påtalat så var det en sak som jag funderade på om jag skulle ta med eller inte.
Men dels stod det i originalartikeln och dels var det relevant för artikelns innehåll.
 0
Kalle . (7 Juni 2009 23:50):
Anders:
Vad Hjorthagen är för nåt är ju ingen viktig fråga men jag hävdar ändå med full övertygelse att Hjorthagen har mer med Hammarbyhöjden (Abessinien), Aspudden (runt skolan)och Vårberg (Dianavägen) att göra (dvs förorter) än med innerstaden + att det är väldigt isolerat pga topografin.. Bla, bla, bla, bla...

I övrigt så tycker jag att sätts väldigt hög tilltro till ett fåtal forskningsrapporter av ett fåtal forskare. Skulle vara kul att se några andra rapporter som stödjer eller motsäger det Rådberg påstår..
 0
Anders Gardebring (8 Juni 2009 00:18):
Kalle.
Absolut. Jag är den första att säga ja till mer forskning på området. Jag dristar mig också att tro att den kommer att visa i en liknande riktning. Samtidigt kan vi ju också konstatera att det tycks finnas obefintligt med forskning som skulle peka på att tät blandstad skulle vara impopulärt.

Men jag tycker att det är intressant hur debattörer hela tiden vill gå i polemik mot idén att bygga blandstad igen. Jag har svårt att se var det kontroversiella finns. Det är omtyckt, många vill bevisligen bo så och det har uppenbara miljöfördelar. För mig ligger det kontroversiella istället i att det fortfarande i huvudsak rullas ut modernism-mattor med högt bilberoende och hög miljöpåverkan. Det är ju inte så att det produceras sådär jättemycket blandstad direkt...

Vi ska experimentera, prova, labba, testa, utmana. Det enda som vi konsekvent verkar vägra att göra är att göra det som vi sedan tidigare redan vet fungerar... Jag vill inte bo i ett experiment så jag slantade upp för att köpa mig lite blandstad istället. Men alla har ju som bekant inte den möjligheten, och det är allt färre som har det med prisutvecklingen i den lilla bit innerstad vi har.
 0
Jörgen Sundström (8 Juni 2009 00:44):
Bra artikel Anders!
Kanske är det så att anledningen till att kvartersstaden är så kontroversiell i vissa kretsar är att den går emot en av modernismens hörnpelare?
Jag håller med Johannes där: "det går tre Karin Bradleys som vill utmana kvartersstads-mantrat på varje Jerker Söderlind". Dessa personer har ett väl stort medieinflytande.
 0
Rasmus Öhrstig Bratt (8 Juni 2009 03:08):
Väl skrivet. Du bör dock förtydliga följande mening:

"Men framförallt så påverkar våra vardagsresor och sättet vi bor på miljön i en större utsträckning än vad våra semesterresor gör."


Ur klimatperspektiv motsvarar en Thailandresa tur-retur, typiskt två-tre års bilpendling. Bilpendlandet är värre i den mening att bilen smutsar ner den lokala miljön mycket mer än flygplanet.
 0
Anders Gardebring (8 Juni 2009 09:23):
Rasmus:
Naturligtvis släpper en flygplansresa ut mycket koldioxid (även om det varierar, det är ju exempelvis miljömässigt bättre att flyga än ta färjan till Gotland) men grafen talar ändå sitt tydliga språk. Det finns ett mycket tydligt samband mellan hur vi bor, och energikonsumtionen.
Men, jag gjorde en liten textändring eftersom meningen lätt kan misstolkas.
 0
Daniel Andersson (8 Juni 2009 10:20):
Grafen över energiåtgång för transporter som funktion av befolkningstäthet i städer är intressant om än data (Newman och Kenworthy) lite gamla. Sambandet som avses visas förefaller tydligt på internationell nivå, men om man särstuderar europeiska städer är det tveksamt om det ens är signifikant. Amsterdam och Köpenhamn avviker genom att ligga under linjen (låg energiåtgång), vilket vore intressant att analysera. En tanke som slår mig är att varken Nederländerna eller Danmark har någon betydande bilindustri på samma sätt som Tyskland och Sverige vars städer ligger på eller ovan linjen. På samma sätt map biltillverkning ligger Tokyo över linjen men Singapore under. Stämmer det (och gäller retroaktivt) hade en undergång av svensk bilindustri varit önskvärd med avseende på urban energiförbrukning, men det kan ju vara kontroversiellt ur andra aspekter. Att Bryssel hamnar över linjen kan ju reflektera att det är en mötes-stad. Även London hamnar högt givet avsaknaden av betydande bilindustri. Någon eventuell sådan mötes-effekt verkar inte finnas i USA, där varken Washington eller New York avviker. Däremot syns för USA en signifikant skillnad mellan äldre östkuststäder, som är något mer 'europeiska', och nyare städer i söder och på västkusten. Sen hade det varit intressant med motsvarande siffror för sydeuropeiska städer (Aten, Rom, Madrid, Barcelona mfl) samt för tex Mexico DF, Rio de Janeiro, Nairobi och kinesika storstäder.
 0
Anders Gardebring (8 Juni 2009 10:27):
Daniel:
Jag tror faktiskt det ligger en del i din reflektion över bilindustrin. Den verkar ha en politisk särställning och vi har ju i Sverige överlag stora bilar, vilket är vad Volvo och Saab i huvudsak tillverkar. Intressant nog så läste jag att turistindustrin idag är större än bilindustrin, men där är det ingen som ropar efter statliga uppköp och subventioner. Samtidigt är det ju inte helt oproblematiskt ur sysselsättningsperspektiv om hela bilindustrin kollapsar, så ur den synvinkeln är väl politikernas hållning förståelig.
 0
Alf . (8 Juni 2009 12:11):
Vad menar Bradley med att glesa ut staden?
Ska Stockholm mer än fördubbla sin yta och få 10inv/ha? Räcker dagens täthet på 33inv/ha? Eller använder hon innerstadens cirka 100-150 inv per ha som måttstock och vill glesa ut ”staden” till ett genomsnitt på 66inv/ha alltså dubbelt så mycket som dagens tätort.

Nu har jag räknat hela Stockholms tätort som stad.
Annanas skriver: Är ni säkra på att det e nån skillnad på förort och innerstad. Ja e inte så jävla säker på det. Det e folk, hus, bilar, affärer.

Exempelvis är Märsta en stad och förort till Stockholm.

Förort och blandstad pratas det mycket om. Ifall man experimenterar med nya stadsformer så kanske man kan bygga blandförort?
 0
Johannes Hulter (8 Juni 2009 12:40):
Förslag på fler artiklar i SvD:

"Cykel inte bättre än bil - cyklisten kanske slänger batterier i soporna medan bilisten återvinner. Våga utmana konsensus! Jag ska hitta på helt nya transportmedel istället - snart...".

"Solenergi inte bättre än kolkraft - solenergin kanske används till onödiga kommersiella saker medan kolkraften håller igång ett barnsjukhus. Våga utmana konsensus! Jag ska hitta på helt nya energikällor istället - snart...".

Här finns hur många uppslag som helst. Det är enkelt:
1. Ta en bra sak och en dålig sak
2. Hitta på en hypotetisk situation då den bra saken ingår i ett dåligt sammanhang och tvärtom.
3. Säg att du vill "utmana konsensus" och att du tänker hitta på en helt ny sak som är bättre än den bra saken någon gång i framtiden.
 0
Anders Gardebring (8 Juni 2009 13:10):
Johannes:
Tack för dagens garv :)
 0
Mathias Forsberg (8 Juni 2009 15:31):
"Yimby gillar fakta". Jag instämmer.

Men varför används en 20 år gammal studie som underlag? Det känns inte alltför övertygande till någon som inte är bekant med sambandet täthet - energitransport att använda en graf där "Västberlin" är en av städerna.
 0
Kalle . (8 Juni 2009 19:00):
Anders:
Jag håller ju faktiskt med om mycket av det du säger även om det inte alltid verkar så.
Några grejer bara.
Ang. forskning.
Här hänvisas det ofta till Rådbergs skrift om Attraktiva bostadstyper som tydligen säger att kvartersstad är mer poppis än Kärrtorp och då dras slutsatsen att det som ska byggas är kvarter och villor. Men de givna följdfrågorna borde ju vara, ”Ok, men hur många trivs jättebra i Kärrtorp och hur många vantrivs?” och ”Vad är det de som vantrivs inte gillar? Jobbiga grannar? Taskigt underhåll? Sopigt serviceutbud?”, etc. Och en kapitalist borde väl hävda att fler begär än bara det största borde uppfyllas (i mångfaldens namn)?
Jag kanske iofs borde läsa den där skriften först, tycker bara Rådberg verkar vara så tråkig..

Sen håller jag verkligen med om att mycket av den slentrianmässiga gluggplaneringen som präglar mycket av ytterstadens byggande på många sätt är mer problematiskt än mer genomtänkta centrala utvecklingsområden (vilka till största delen ju måste sägas vara nån sorts ”tät blandstad”. Där tycker jag ni gör ett bra jobb som uppmärksammar sånt som annars lätt glider igenom okritiserat.

Ang. experimentering.
Du säger att ingen här påstår att man borde sluta experimentera med samhällsbygget, men i texten säger du: ”Bradley är inte nöjd utan tycker att vi ska fortsätta experimentera. Ett sekel av misstag verkar inte vara nog.” vilket är svårt att tolka som nåt annat än en motvilja mot nytänkande baserat på att det kanske kan bli ”fel”.
 0
Anders Gardebring (8 Juni 2009 20:15):
Kalle:
I Rådbergs undersökning har andra parametrar skalats bort. Det tas alltså ingen hänsyn till t.ex. centralitet och liknande parametrar.

Men som du säger, det innebär ju naturligtvis inte att man bara ska bygga tät blandstad och villor. Om det efterfrågas annat ska det naturligtvis byggas annat, inget tu tal om det.
(Dock kan det ju finnas ekologiska problem med det, men då blir det en annan diskussion).
Problemet är ju bara det att kvartersstad är mycket efterfrågat, men väldigt lite byggs. Och det är där som YIMBY kommer in... Ingen behöver ställa sig på barrikaderna och efterfråga fler villamattor, punkthus och matargator, de klarar sig så bra alldeles själva...

Ang. din kommentar om experiment. Problemet är inte att Bradley vill experimentera. Hon får experimentera hur mycket hon vill (fast jag slipper gärna vara försökskanin, det jag sett på hennes arkitektkontors sida kändes inte så tilltalande för mig).
Problemet är att Bradley ställer sina experiment i motsatsförhållande till tät blandstad. Hon gillar inte urbanismen (vilket framkommit även i andra artiklar tidigare) men har väldigt lite kött på benen i sin kritik. Om ingen har ett bättre förslag tycker jag faktiskt att vi kan bygga lite tät blandstad en stund... Det verkar ju funka ganska bra...
 0
Niklas (8 Juni 2009 21:38):
Det skulle vara intressant att veta hur mycket innerstad man skulle kunna behöva bygga i Stockholm län, ceteris paribus, för att jämna ut efterfrågan i proportion till andra boendeformer. Jag misstänker att man skulle kunna bygga ganska länge.
 0
Anders Gardebring (8 Juni 2009 21:41):
Niklas:
Ja, det tror jag också. Eftersom man inte byggt någon innerstad på 80 år finns det ju lite att ta igen...
 0
Johannes Hulter (8 Juni 2009 21:44):
@ kalle: Att det hänvisas mycket till Rådberg beror bl.a. på att det är en av få empiriska studier på området. Jag skulle väldigt gärna se fler, om du känner till några så säg till.

En annan anledning till att det kommer upp hela tiden är att det är ett väldigt tjat från andra hållet (Bradley et alia), det verkar vara oerhört svårt för vissa att acceptera att kvartersstaden är en väldigt lyckad typologi. Lägger Bradley & Co av att grundlöst avfärda kvartersstad så lovar jag att sluta referera till Rådberg. :)

Så fort man ens nämner k-ordet så läggs pannor i djupa veck och det blir helt plötsligt oerhört viktigt att "problematisera" och "ifrågasätta konsensus" etc etc.

Tänk om en bråkdel av den energin lades på att ta itu med de fullt verkliga problem som svensk stadsplanering har. Utglesningen, bilberoendet, segregationen etc. Nej, vem orkar bry sig om det när man istället kan ägna sig åt att avfärda och "problematisera" det enda hållbara och vetenskapligt grundade alternativ som hittills presenterats.

Nu hoppas jag att Bradley & Co fokuserar på att ta fram seriösa alternativ och tills dess hoppas jag att de är hederliga nog att konstatera att Yimbys agenda - än så länge - är det bästa alternativet för en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar stad.
 0
Kalle . (8 Juni 2009 22:11):
Jo, det kan man väl göra..
Jag tror nog hon gillar urbanism om man har en lite vidare begreppsdefintion. Men hon har ju som sagt inte precicerat vad hennes alternativ är än så den diskussionen får väl kanske vänta lite.
 0
Kalle . (8 Juni 2009 22:15):
Det sista var svar på Anders sista inlägg..
 0
Niklas Öhrström (8 Juni 2009 23:03):
Bradley och artikeln av Per Wirtén gör att innebörden av ordet urbanitet håller på att urvattnas. Det är synd. Det är ett bra ord (kanske för bra).
 0
Daniel Andersson (9 Juni 2009 00:29):
Annars borde begreppet 'nyrusticism' vara ledigt för dem att använda. Eller urbanigles :).
 0
Rasmus Öhrstig Bratt (9 Juni 2009 01:32):
Det är möjligt att Karin Bradley har sett statistiska tecken på något samband. Om statistiken visar att innerstadsbor reser mer kan man diskutera vilket håll kausalitetspilen går.

Hennes förslag att bygga mer bostäder nära vattnet är väl inte heller så bra? Om man värnar om miljövänliga semestrar borde man väl, bland annat, protestera mot byggandet av bostäder vid stränder och i sjönära lägen. Privatisering av den mest attraktiva marken skadar troligen den nära, kortväga turismen, som är miljövänlig.

Ändring: Blandade ihop namn.
 0
Johan Eriksson (9 Juni 2009 13:03):
Men många hinder på vägen är det, behövs t o m en haverikomission?: http:​/​/​newsmill.​se/​artikel/​20​0​9/​0​6/​0​9/​en-​plan-​och-​bygg.​.​
 0
Jan Wiklund (9 Juni 2009 13:15):
Beträffande behovet av nyare studier av täthetens samvariation med utsläppen finns en lätthittad som jämför europeiska städer på http:​/​/​dataservice.​eea.​europa.​eu/​atlas/​viewdata/​viewpu.​.​
Oklart dock hur dom räknar för att få fram att Stockholm är tätare än Torino, det går inte ihop för mig.

Här är en annan:
http:​/​/​www.​growingsensibly.​org/​cmapdfs/​Comparing%20​Hig.​.​
 0
Anders LP (9 Juni 2009 15:19):
"En annan sak e generaliserinag: vad folk vill efterfrågar tex. Det har ju visat sig vara ganska varierande genom historien."

Ja det är väl inte så konstigt. För 50 år sen var bestod regionen av en större andel traditionell kvartersbebyggelse gentemot förorten som på den tiden byggdes i trevlig funkis, nära till kollektivtrafik och lokala verksamheter såsom handel med mera. Dessa var oftast relativt nybyggda och var såpass centralt belägna att man fick gångavstånd till staden samtidigt som boendemiljöerna var mycket lugnare och mer befriade från den på den tiden så hemska smogen som industrier och bilar orsakade. Istället kunde man bo toppmodernt och ha tillgång elektricitet, badrum, modernt kök och balkong(vilket inte var en självklarhet i innerstan). Givetvis så har jag full förståelse för att funkisen fick den genomslagskraft den fick och att man under denna period led av en sk funkisbrist. Jag hade tom själv valt funkis i närförort med någorlunda gångavstånd till innerstaden om jag fått välja på 50-talet för att slippa smogen, ett mycket stort problem innerstäderna hade under denna period men som idag alltmer marginaliserats.

Problemet med att bygga funkisförorter, villaförorter, radhusförorter med modernistisk gatudragning som kan vara efterfrågad för just denna tid vi lever i just nu är att det inte håller på sikt. Det finns flera orsaker till detta.

1) Senare expansion av innerstan försvåras, medans senare expansion av funkis/villor/radhus mm inte gör det då detta inte är i behov av sömlösa kopplingar med närområdenna utan fungerar tvärtom utmärkt i enklaver. Man bygger funkisförorter i närförorten, när efterfrågan ökar, kan man bygga längre ut och bygga sk ytterförort, sedan kan man gå ännu längre ut, men om attraktionen av innerstaden ökar samtidigt och intresse uppkommer att expandera den så blockerar alltförmånga förorter en expansion utav den. Ett alternativ för att gå runt detta problem är att köpa upp husen för att bygga ut innerstaden, vilket gör att det blir för dyrt för att expandera den att man inte kan tjäna in pengarna efteråt. Somliga skulle säkert vara envisa och inte sälja sin lägenhet oavsett erbjudet belopp, somliga skulle kräva ut fantasibelopp. Även om man skulle kunna köpa upp delar av en funkisförort för att expandera innerstan så finns det gott om kringboende som inte skulle gilla det och göra allt för att stoppa det. Där befinner vi oss idag och där behövs YIMBY.

2) Staden efterfrågas inte bara direkt av folk som köper bostadsrätter, hyr hyresrätter, kontor eller dagligvaruhandel. Den efterfrågas även av förortsborna själva, de som bor i villa, de som bor i funkisförort, även om de inte betalar för denna. Det är bara att kolla på prissättningen, lägenheter i förorten är generellt sätt dyrare ju närmre innerstaden de ligger.

Ett exempel är detta: http:​/​/​w4.​objektdata.​se/​pregen/​551/​OBJ18237_​90​5531551/​.​.​

Lägenheten ligger i en förort med ett hyffsat gångavstånd till Östermalms urbanitet. Priset är 1.535.000 för 33 kvadratmeter.

Här har vi en annan lägenhet i funkismijö, men eftersom lägenheten återfinnes i Karlskoga så är tillgången på stad helt obefintlig då Karlskoga är ett samhälle planerat enligt modernismens principer, då går priset ner till så lite som 90.000 för denna 2 rummare med 48kvm:
http:​/​/​www.​booli.​se/​Bostad/​L%C3%A4genhet%2CBostadsr%C3.​.​

Funkismiljön i sig ger inget värde för de som inte bor där, men staden gör det. Folk åker dit för att roa sig, shoppa, jobba, göra olika sorts ärenden mm.

Därför anser jag att man gärna bygger mer innerstad än vad marknaden faktiskt efterfrågar då innerstaden inte primärt fungerar som boendemiljö och kan därför inte på samma villkor konkurera med andra boende miljöer när det gäller vad som ska byggas.

3) När vi tänker på kulturlandskapen så är en urban utveckling av samhällen en mycket mer fördelaktig trend än bygget av nya modernistförorter i punkhusform, lamellhusform, villaform, kedjehusform, radhusform eller annan form som bygger på en funktionsseparering i den grad att stora motorleder och andra vägar av en högre dimension tar upp stora ytor mark som kapar av naturen till olika slags fickor vilket kraftigt begränsar djurens och friluftsmänniskors rörelsemönster då de inte bara barriärera landskapen utan också buller utsätter mycket stora områden. Även den totala friluftsmarken ute i den lugnare naturen långt utanför de sk gröna kilarna minskar iom att allt större öar av undantag från allemansrätten växer fram iom dagens spridda expansion som mig vete Gustav Svärd från YIMBY problematiserat i ABC.

4) En tät stad är bättre på att åtgärda miljöutsläpp som leder till lokala konsekvenser eftersom så oerhört många drabbas av dessa i samband med att de koncentreras till en punkt vilket gör dessa mycket mer märkbara. I en villa förort finns inte samma incitament. Dessutom är just själva strukturen mycket energisnål vilket visats i grafen i artikeln.

5) Utsläpp av växthusgaser beskattas inte tillräckligt samtidigt som privatpersoner inte handlar med utsläppsrätter. De företag som gör det har ett för stort idag ett för stort utbud av dessa vilket inte garanterar någon drastisk återgång till en hållbar utsläppsnivå som Sverige behöver för att bara släppa ut en hållbar mängd växthusgaser per kapita. Det finns inte idag tillräckligt med incitament för att inte genomföra alltför mycket icke hållbar samhällsplanering.

Sammanfattningsvis så bygger vi för lite stad om vi ser till vilka boendemiljöer som efterfrågas. Att rätta till denna bristande efterfråga ser jag som ett första steg. Ett andra steg är att bygga mer än vad den täta staden faktiskt efterfrågas som boendemiljö då den är fördelaktig ur så många andra aspekter. Det viktiga är att man upprättar någon form av stadsplan som kan möjliggöra en sömlös expansion av innerstaden vilket försvårats enormt pga det en gång mycket mer eftertraktade förortsbyggandet.
 0
Olle Jansson (9 Juni 2009 16:15):
Från artikeln:"När man pratar om den täta staden vill man väldigt gärna färga den med hållbarhetstermer. Jag tycker att det vore ärligare om man pratade mer i ekonomiska termer, säger hon och tillägger att tät stadsbebyggelse kan drivas fram av exploatörer och byggherrar som vill ha största möjliga avkastning."
Det här inbegriper ett resonemang som även gick att läsa i kommentarer på Jan Jörnmark et al:s artikel i den västsvenska lokalblaskan Gepe; tät stadsbebyggelse är fel för att byggherrarna kan tjäna mycket pengar på det.

Man kan förstås ha massa åsikter om hur folk kan och bör tjäna pengar men i en stadsbyggnadsdebatt blir det lätt absurt, med tanke på att byggherrarna i första hand torde tjäna pengar endast om det bygger något som faktiskt efterfrågas:

Ja, alltså alternativ A är att vi bygger något som du efterfrågar (trevlig stadsmiljö) och eftersom vi bygger högt och tätt så blir priset också relativt rimligt (ja, om nu nygybbt någonsin kan ha rimliga priser i Sverige). Nackdelen här alltså att byggherrarna kännar pengar på det. Alternativ B är att vi ger dick något du inte efterfrågar lika mycket (punkthus på gräsmatta) till ungefär samma pris. Fördelen här är alltså att byggherrarna sedan inte tjänar lika mycket pengar. Oavsett vilket åker man sedan glatt ut och köper möbler av en gammal farbror som bor i Schweiz och tjänat miljarder på det för att fylla innamnätet av vårt nya hem. Men att han tjänar pengar på det är bara mysigt!

Nej, jag har inget emot Ingvar Kamprad och har själv billy-bokyllor men nog är det intressant att byggherrarnas vinst i sig verkar framhävas som ett problem? Det är la inte precis så att Miljonprogrammens utformning och framkomst baserades på att inte ge byggherrarna någon vinst, eller hur?
 0
Anders Gardebring (9 Juni 2009 16:30):
Olle J:
"Det är la inte precis så att Miljonprogrammens utformning och framkomst baserades på att inte ge byggherrarna någon vinst, eller hur?"

Haha. Näe, inte direkt va. Snarare var det ju det som lade grunden för dagens byggoligopol...
Men det är märkligt att man å ena sidan kan ha en sådan aversion mot byggbolagen, samtidigt som man tycker de ska göra ungefär samma sak som de gjort sedan just miljonprogrammet.
Jag menar, aversionen måste väl ha sitt ursprung ur något?
En inte helt vågat gissning är nog att många av våra modernistiska miljöer har en del med saken att göra. Så det hela blir bara väldigt absurt.
 0
Olle Jansson (9 Juni 2009 16:53):
Att betongen i mitt hus är gjutet på snabbast möjliga sätt är nog det viktigaste värdet jag tar i beaktande i valet av boende. Det är sådan kvalité som borde premieras!

Får be om ursäkt för det skakiga inlägget ovan. Sitter och skriver i ett hus på en opålitlig dator som ibland bestämmer sig för att räkna fel. Glesbygd som fan men på sommaren är hög konsumtion av seglardojjor en nödvändighet. Pengarna för att köpa huset vid slutet på landsvägen har ägaren tjänat in på ett stort betongbolag.
 0
Jan Wiklund (9 Juni 2009 17:01):
Diskussionen ovan om att förorterna en gång skulle ha varit eftertraktade kan nog ses som överdriven.

1946, -47 eller -48 gjorde Stockholms stad en publikundersökning, redovisad i Stockholms stads betänkanden och memorial för det året, som visar att hälften ville bo i villa och hälften i innnerstan. Alternativet hyreshus i förort fick några ströröster.

När Hammarbyhöjden och Traneberg byggdes hade man väldigt svårt att fylla lägenheterna. Man måste ge kraftiga hyresrabatter för att få hyresgäster. Först med efterkrigstidens inflyttning till Stockholm fylldes de.

Och under det tillfälliga överskottet på bostäder i början av 70-talet var det lägenheterna längst ut som tömdes.

Det här var välbekant i planerarkretsar. I förordet till generalplanen för Gubbängen 1942 skriver planförfattaren Erland Hofsten: "Vi vet inte mycket om hur folk vill bo. Men vi vet en sak: de vill bo i centrum. Tyvärr är det omöjligt i Gubbängen."

Det var helt enkelt så att de makthavande sket fullt medvetet i folks preferenser; de kunde göra detta för att det i stort sett varje stad i landet rådde bostadsbrist och folk fick ta vad som fanns.

Vi har varit inne förr på varför de makthavande drev sin impopulära linje, och flera hypoteser har kastats fram. Sammanfattningsvis tror jag att det berodde på en samverkan mellan fastighetsspekulation och arkitektskråets arrogans. En exploatör som bygger i centrum får betala hela kostnaden själv; bygger han i periferin hjälper kommunen/skattebetalarna till med hela infrastrukturen.
 0
Anders LP (9 Juni 2009 18:08):
Jan Wiklund, det är intressant att funkisförorter inte var så eftertraktade 46 eller 47, som du tidigare skrev i acceptera tråden, men jag skulle gärna vilja se en källa på detta. Vad innebar hyreshus i förorten? Kunde det innebära midsommarkransens urbana storgårdar likväl som Abrahamsbergs lammelhus? Hur pass välbekanta var folk med lamellhus som boendeform?

på 50-talet byggdes många viktiga delar av tunnelbanan klart, bland annat kopplingen mellan Hötorget och Slussen, spårvägar in till city gick långsamt. På 50-talet började allt fler få möjligheten till snabba transporter från lägen strax utanför innerstan eller i ytterkanten av den. Dessutom hade bilens plats i stadsrummet då utökats, vilket inneburit mera smog. Det var väldigt mycket som hände på kort tid. När mer smutsig biltrafik inordnade sig på gatorna ökade bullret och smogen, vilket så småningom ledde till intiativ som gröna vågen.

Nu handlade det i och för sig mer om närområdeskaraktär. Det där om Gubbängen låter ganska logiskt eftersom långa pendlingstider är inblandade. Detta område ligger alltför långt borta från Sveriges största kollektivtrafiksnav, T-centralen. I Hjorthagen och Gärdet har man förortsbebyggelse som är central med hyffsat gångavstånd till Centralstationen.

Det minst eftertraktade enligt Rådberg är punkthus. Idag har planerare mindre att säga till om och enskillda byggherrar kan mer fritt bygga dessa där de önskar. Just på de områden i förorten där de kan agera som friast så byggs just punkthus(källa). Enligt Rådberg själv så är de punkthus med bekvämt gångavstånd till stad är mycket eftertraktade. Det är också billigare att bygga punkhusområden än kvartershusområden om man räknar på den lägenhetsyta du får per spenderad krona. Det betyder att kvartersområden måste vara mer attraktiva som boendemiljö än punkthus för att byggas då de senare har ett ekonomiskt försprång. Det är inte jättekonstigt att massvis av punkthus föreslås av byggherrar, givetvis är de lönsamma att bygga idag. Varför skulle moderaterna annars prata om ett punkthusförbud?

Jag skulle hellst vilja att marknaden själv kunde skapa sömlösa förbindelser mellan ytterförorterna och och innerstaden, men jag är tveksam. Jag tror tyvärr att det behövs en stadsplan med reglerat byggande som inte anpassas till efterfrågan för de boende, utan i första hand efter vilken stad vi vill ha, som vi vill vistas i.
 0
Jan Wiklund (9 Juni 2009 22:05):
Anders LP, som jag sa: källan är Stockholms stads betänkanden och memorial från året ifråga, ett av de första efterkrigsåren.

Det är meningslöst att diskutera olika skäl till att folk kanske nog var ganska positiva i alla fall till hyresförorter eftersom de bevisligen inte var det. Det rådde enorm bostadsbrist under efterkrigstiden så de fick ta vad som bjöds. Så fort det fanns valmöjligheter - 1973, när invandringen vändes till utvandring - tömdes de längst bort belägna områdena. Folk vill(e) bo centralt eller i villa.

Det finns massor av sätt att förvrida en marknad - det kallas externa effekter på fackjargong men är inte särskilt externa eftersom de är en del av ett samhälles normala sätt att fungera. Ett är att bostadsbrist gör att folk tar vad de får. Ett annat är att stat och kommun subventionerar perifera lägen genom att bygga infrastruktur.
 0
Anders LP (9 Juni 2009 22:48):
Jo men det finns inte att få tag i någonstans på nätet? Om inte vart ska man då få tag i källmatrialet?

Att folk ville bo centralt är inget jag ifrågasätter, Hjorthagen som jag tog i exempel är en närförort med promenadavstånd till stadslivet, utan att man behöver drabbas så mycket av stadslivets konsekvenser i form av buller och dålig luft. Buller och dålig luft har ju blivit aktuellt iom den tidiga bilismens framfart.

Helst ska man ha det glesa boendets fördelar mixat med det urbana livets fördelar. Att bo i en villa, eller varför inte på en bondgård vid kanten av storstan med höjdskillnader som skärmar av bullret är nog mer eftertraktat än att bo i själva innerstaden.

Man kan bo centralt men ändå inte stadsmässigt. Om saneringen av gamla stan blivit av så hade vi haft lammelhus där omringat av vatten och stad, även om det hade sänkt värdet på stan i sin helhet så skulle dessa lamelhus vara hett eftertraktade pga sitt läge.

Givetvis håller jag med dig i ditt sista stycke. Betongförorterna som byggdes efter andra världskriget är byggda i första hand efter tunnelbanan, inte efter bilen som man skulle kunna ha trott. Bra kollektivtrafik liksom personbilstrafik i perifera lägen kan gynna en större utspridning av den fungerande regionen. Idag har bilen gett alltmer större möjligheter för byggherrar att planera sitt dito.

edit: jag skulle vilja lägga till att nu när förorterna redan är byggda så få vi se till att ge de ännu bättre infrastruktur och mer urbanitet, mer funktionsblandning så de på sätt och vis kommer i kapp de mer centrala delarnas attraktivitet.
 0
Johannes Hulter (10 Juni 2009 01:04):
Vill bara rekommendera en recension av Bradley mfl från 2006. Det är arkitekten Nils Sylwan som skriver om boken "Bor vi i samma stad?" i Arkitekten: http:​/​/​www.​arkitekt.​se/​s210​0​3
 0
Dan (10 Juni 2009 13:31):
"Jag tycker att det vore ärligare om man pratade mer i ekonomiska termer, säger hon och tillägger att tät stadsbebyggelse kan drivas fram av exploatörer och byggherrar som vill ha största möjliga avkastning."

Håller med. Det är klart att exploatörerna ska bygga där det genererar mest vinst och det är ju i sin tur tät kvartersstad eftersom folk helst vill bo så - så länge man inte snedvrider spelplanen från politiskt håll. Avkastning är det samma som skapat värde minus kundens mervärde, alltså är det rimligt att anta att kundens - och samhällets - mervärde maximeras vid högsta avkastning, under konkurrensförhållanden. Ju mer konkurrensen stiger (dvs alla får bygga hur mkt kvartersstad som helst, hur högt som helst), desto mer av det skapade värdet tillfaller kunderna och samhället.

Så ja, det vore ärligare och smartare att prata i ekonomiska termer. Undrar om det var så Karin menade dock... Jag blir så trött på hela historien.

Resonemanget övan förutsätter att topologier med låg efterfrågan även de är utsatta för konkurrens, annars skulle vinsten kunna bli högre där.
 0
Annanas (10 Juni 2009 14:22):
Schysst ide: Woodstock e stad (mycke folk på en äng + sälj av grönsaker mm.). Klaratunneln oxå stad (mycke bilar). OBS Stormarknad e stad (man kan digga alla möjliga grejjer). Vikingbåten e stad (allt på en gång. Fyra vikingbåtar e en korsning). Internet e en by (Global -har ni hört förut)? Hellas å Flaten kanske e stad med så mycke folk i buschen?

Min balkong e fan en stad ibland nu på sommarn när polarna stannar sent.
 0
Magnus Orest (10 Juni 2009 15:21):
Annanas, om du kan få någon att betala sex- eller sjusiffriga belopp för att bo på din balkong kan du väl kalla den en stad om du vill. Du kan få kalla den för ett rymdskepp om du så vill. Hatthyllan är kanske en telefonkiosk? Och badkaret kan ju få bli en livbåt. Det är bara att du fantiserar friskt.

En sak förstår jag inte. Och det är vad du tror att dina fantasier gör för nytta på det här forumet. Vad försöker du egentligen uppnå?
 0
Jan Wiklund (10 Juni 2009 16:14):
Anders LP: Tyvärr finns Stockholms stads betänkanden och memorial från 40-talet inte på internet, det fanns inte då. Man får gå till Tekniska nämndhusets bibliotek, eller Stadsarkivet.

Du har rätt i att mina kommentarer bara berörde dimensionen centralt/perifert. Ska man få uppgifter om formspråks popularitet får man gå till Rådberg.

Sen är det en annan sak att vad som är centralt också bestäms av diverse faktorer, framför allt täthet och blandning. Ju tätare och ju mer blandat desto mer centralt.
 0
Annanas (10 Juni 2009 16:24):
Mange! Du har rätt, man ska idka självkritik, så att man inte bara tar en massa plats. Försökte bara på ett lättsamt vis glida in på tankarna om den efemära staden. Skulle inte förvåna mig om det e sånt de där stadsforskarna har i åtanke. Man ske ju inte skojja om beduinläger å sånt, men faktum e att många arkitekter verkar ta det där med tält (Woodstock kanske va under bar himmel, missa evenemanget) på största allvar. Från en betrodd källa har ja hört att de nu forskar om bajspåsar som hus, men det e vel en sån vandringsmyt?!

Du har oxå fler poänger: balkongen e ju lika tom ida som den trånga bakgård jag tittar ner på.
 0
Annanas (10 Juni 2009 21:42):
Magnus igen! Sorry, glömde själva poängen med det här med vad som e stad å inte. De fanns liksom en återkoppling, för ja läste det som Jerker Söderlin skrivit på annan plats, å då kände ja igen han å kom ihåg att jag sett nån sorts debatt på ABF, när han sa att kokosbollsförsäljning vid landsvägen e stad, så där har du det direkt från läromästaren sas. va e då alla andra tillfälliga agglomerationer om inte små samhällen eller städer (Woodstock) och att det e säkert det som de här forskarna kommit på spåret (säger min intuition). Så vi drar ett streck över missförstånden! OK?
 0
Erik (12 Juni 2009 00:28):
Fin graf. Stockholm är alltså tätare än NY, LA, Chicago mfl? Trevligt.
Vore bra om YIMBY kunde vara källkritiska mot allt, även sånt som talar för vår egen agenda.
 0
Niklas (12 Juni 2009 01:58):
Erik:
Jag antar att de räknar med tätorter (urban areas). Stockholms tätort har 377 km2, medan LA har ett sammanhängande område som är 4320 km2 stort (till väldigt stor del villamattor).

En stor del av de villamattor i Storstockholm ligger faktiskt utanför själva tätorten.
 0
Erik (12 Juni 2009 02:05):
Jo, men då jämför de ju stor-LA med centrala Stockholm, vilket kanske inte är helt korrekt. Känns som syftet är att få en snygg graf - alltså inte särskilt bra "fakta" som Anders vurmar om.
 0
Gustav Svärd (12 Juni 2009 10:22):
Stor-LA är STORT. Och tätare än Storstockholm, ja. Nederländerna är tätare än Storstockholm. Vad kan det bero på? skulle det kanske kunna vara de stora skogarna i Norrtälje, Sötälje, Gnesta & Nynäs? Alltså inte egentligen tätorten eller ens de utanförliggande förorterna utan helt enkelt delar som i verkligheten är mer obyggd än storstad...
 0
Anders Gardebring (12 Juni 2009 13:04):
Det är alltid svårt att jämföra städer med varandra. Vad är en stad? Var går stadsgränsen? Hur definierar man "stad" i olika länder?
Jag tror det är svårt att använda grafen ovan för att jämföra enskilda städer med varandra. Det man framförallt kan utläsa ur den är en tydlig trend där täthet och energikonsumtion kan ses ha ett tydligt samband.

Vad gäller LA så är ju LA otroligt mycket tätt byggda småhus.
Det är alltså tätt bebyggt, men inte speciellt många invånare per hektar.
 0
Niklas (12 Juni 2009 13:31):
Om man bara tar hänsyn till den samlade mängden tätorter i Storstockholm och den samlade mängden tätorter i Stor LA så är jag övertygad om att det runt Stockholm är tätare (pga mindre andel villor och större andel flerbostadshus).

Jag tror att man måste se det som en miljömässig fördel än att ha en jämn gles smet av bostäder. Det ger nämligen bättre underlag för kollektivtrafik. Det bästa är förstås att bygga det mesta centralt.
 0
karl (19 November 2010 15:29):
Samtidigt som ni givetvis har rätt i blandstadstänket, jag stöder er helt och fullt där, finns det även annan seriös forskning som motsäger, hur osannolikt det än verkar, att vi faktiskt färdas mindre om staden förtätas.
Bland annat vet jag att Anders Hagson vid CTH-arkitektur har forskat om det hela angående en extrem förtätning av Örebro.
Hans forskning tydde på en mycket marginell om ens överhuvudtaget extisterande minskning av utsläpp pga. personlig transport.
 0
Niklas Öhrström (19 November 2010 16:42):
Karl
Jag hittar inte någon länk till Hagsons örebrostudie, men det verkar rimligt att vi totalt sett inte färdas mindre bara för att förtätning sker. Men frågan är om det är rimligt att jämföra framtidens resebehov med dagens. Är det inte bättre att jämföra resebehovet i ett framtida hypotetiskt tätare med framtida hypotetiskt glesare Stockholm. Tjänar vi på att förtäta kontra att glesa ut?

Slutligen ställer jag mig frågan: Har det skett en extrem förtätning av Örebro (det borde man hört talas om i så fall) eller var det bara frågan om en datorsimulering?
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8613 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

@yimbysthlm på Twitter