Utskrift från www.yimby.se
....

Debatt: "Olika måttstockar för ytter- och innerstad"

 
Nedstående debattinlägg är tidigare infört i tidningen Arkitekten


Hus i park(eringsplats)

Stockholms stad planerar ytterstaden mindre noggrant, och med med mindre hänsyn, än innerstaden. Det menar Jaime Torres, planarkitekt på Origo Arkitekter AB och pekar på de nya punkthus i Hägerstensåsen som YIMBY har skrivit om tidigare som talande exempel.

Det debatteras ofta kring hur samarbetet mellan arkitekter, beställare och kommunpolitiker fungerar när det kommer till planutveckling. Det händer att man tittar på resultatet och undrar var felet i kedjan ligger.

Små beställare har väldigt svårt att konkurrera med de största företagen som till synes enbart projekterar mot egna kalkyler. Samtidigt utnyttjar inte alltid kommunerna planmonopolets makt och vi arkitekter är oftast bundna till beställarens önskemål. Fysiska exempel på problematiken är synliga bland Stockholms nya byggnader; en situation som vi, samhället, bör försöka rätta till.

Tre nya punkthus är precis nybyggda vid Hägerstensåsens tunnelbanestation. Tre punkthus som ser bekanta ut: exakt lika alla andra punkthus som Stockholm har byggt sedan 1930. Att år 2009 upprepa en redan funktionellt och volymmässigt kritiserad modell tyder på att något är fel inom planeringsutvecklingen.

För det första har de absolut inte något samband med området omkring. Tre punkthus placerade mitt i skogen, helt isolerade från varandra. Med alltför lång distans från gator och gångvägar anlagda endast för bostadsändamål.

Har vi inte lärt oss någonting av den kontinuerliga stadslandskapsmodellen? Här är återigen en färdig produkt, ett "UFO-projekt", som landar var som helst för förtätningens skull.

För det andra satsar kommunen på mycket reklam för att visa de stora nyplanerade områdena i innerstaden. Men vartenda projekt, oavsett var det ligger och oavsett storlek, måste behandlas med samma hänsyn och noggrannhet. Det verkar finnas två olika måttstockar: en för innerstaden och en för ytterstaden. Medan övriga Europa försöker använda samma kriterier och omsorg för hela staden i sin planering, fortsätter Stockholm att utveckla förortsmodellen med endast bostäder.

Slutligen är detta projekt, likt många andra som håller på att byggas runt Stockholm, ett absolut slöseri av förstklassig mark. Man kan tro att det finns mycket mark i Stockholm med så mycket grönska, men med hänsyn till den hållbara staden har samhället inte råd att utveckla planer som omedvetet bygger på bilkörning. Det är offentliga transportmedel som skapar den enda lämpliga byggmarken för den hållbara staden, det vill säga tunnelbane-, tvärbane- och pendeltåglinjerna.

Enligt min åsikt är detta projekt ett exempel på en felaktig exploatering av en topptomt. Att inte exploatera befintlig mark optimalt är ekonomiskt, socialt och miljömässigt ohållbart. Tänk på hur många nya pendeltågstationer eller tunnelbanelinjer som har byggts under de sista åren och hur kommunerna har planerat marken runt stationerna.

Det verkar finnas ett gap mellan vad politiker säger och hur planerna ser ut rent fysiskt. Promenadstaden är en fin idé men den bör appliceras på rätt sätt. Det är vi humanistiska tekniker, både som privata arkitekter och som kår genom Sveriges Arkitekter, som bör vara aktiva i debatten för att öka förtroende för arkitekterna och därmed lära beställare att beställa rätt.

Jaime Torres

Gå med i YIMBY Stockholm
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
+1
Gustav Svärd (6 September 2009 22:25):
Håller helt med Jaime (som kanske iaf borde stå med som skribent?)

Med tanke på att man knappt kan bygga urbant, yteffektivt, socialt och miljömässigt hållbart ens i direkt anslutning till den befintliga innerstaden så är det hela en rätt skrämmande situation. Om vi har tur blir Norra Station halvurbant men allt i förorterna... där blir det bara fler punkthus och mer bilbaserad SCAFT-planering.
 0
Anders Gardebring (6 September 2009 23:10):
Gustav:
Jaime kan inte stå som "skribent" eftersom han inte har en användare på YIMBY.se. Systembegränsning som jag väl borde åtgärda vid tillfälle..
 0
Oscar A (7 September 2009 01:03):
Kommunen borde ta sig i kragen och se till att göra vettiga detaljplaner. Skulle de i en detaljplan angiva ett förbud mot punkthus och krav på optimering av befintlig mark, tvingas byggbolagen att taga fram andra lösningar. Svårare än så är det ju inte.
 0
Niklas (7 September 2009 01:37):
Jag åker förbi där då och då och funderar faktiskt varje gång över dessa tråkiga hus. Vad den förbipasserande t-baneresenären inte tänker på är att direkt österut finns en förort som är rätt trivsam med kvarter (åtminstone delar av Sedelvägen), som visserligen inte är slutna och var gatunät inte är direkt ihopkopplat med telefonplan/midsommarkransen, men ändå. Problemet är väl frånvaro av stadsplanering. Det hade väl inte varit så svårt fortsätta och förstärka den urbana karaktären på området.

Tror att en del av lösningen ligger i att våga lägga fram en riktig plan, i likhet med Lindhagen (där man tydligt skiljer på stadsplanen och de enskilda husens detaljutformning). Men för tillfället verkar detta vara bortom de flestas inre bild över hur man öht kan bygga stad. Det är konstigt med tanke på att det var så man gjorde förr, med mycket gott resultat. Det verkar som om de flesta åtminstone ställer upp på problembeskrivningen. Alltså borde det råda nästintill konsesus i frågan om en övergripande plan.
 0
Johannes Lilleberg (7 September 2009 10:47):
Ja det här är ett skolexempel på hur dagens nyproduktioner i Stockholms förorter ser ut (och har sett ut sedan Bredäng byggdes). Ett antal exakt likadana hus omgivna av till hälften parkeringsplatser och till hälften privat grön mark som är "skyddade" från andra i närområdet med hjälp av stängsel, buskage och liknande.

Den här typen av bebyggelse bidrar inte med något positivt till området. Den bidrar inte med service, bättre parkmark, levande gator, vackra hus eller något annat som de boende kunde ha haft användning av. När man bygger för många hus som inte bidrar med något positivt till området så blir hela området mindre attraktivt. När ett område väl blir mindre attraktivt så minskar byggbolagens och politikernas ambitioner för att utveckla området och då hamnar man i en nedåtgående spiral. Detta är symptomatiskt för Stockholmsmodernismen.
 0
Jan Wiklund (7 September 2009 11:21):
Synd att inte Jaime pekade på var felet ligger.

Finns det ett administrativt problem i Stockholms stad? Är det lagarna som är perversa? Eller sitter felet i folks huven enbart - ett fack för "innerstad" och ett fack för "förort" med noll synapser däremellan? Eller kanske det är så illa att stadsbyggnadsmänniskorna själva bor i innerstan och tror att dom som bor i förorter är nån sorts djur som man kan behandla hur som helst för dom klagar ändå inte?

Kanske borde man följa upp det exempel Jaime nämner och kolla var det gick fel? Ställa folk som har varit inblandade till svars helt enkelt? Åtminstone per telefon?
 0
Anders Ryding (7 September 2009 12:03):
När det gäller Hägerstensåsen så tycker jag att det är ännu värre när det gäller förtätningarna på Sedelvägen. Där hade man kunna tillföra två nya kvarter till åsens centrum. Istället bygger man hus med loftgångar utan lokaler i bottenplan. Sedan är jag inte så säker på att detta bara gäller förorten. Även när det gäller innerstan så tycker jag ofta att man struntar i att göra en helhetsbedömning. Man ser ett behov och så smäller man upp ett dagis eller en halvdan kontorsbyggnad. Ta en promenad längs ringvägen och Hornsgatan mellan zinken och Hornsplan och man undrar om det är någon psyksjuk människa som stååt för planeringen.
 0
Kalle . (7 September 2009 14:45):
Och för fairness sake, responsen på Jaimes inlägg:
http:​/​/​www.​arkitekt.​se/​s50​50​6
 0
Martin Ekdahl (7 September 2009 14:52):
Mycket bra debattinlägg. Det oförsvarliga slöseriet av stadsnära mark kombinerat med den fantasilösa, konformistiska, miljöansvarslösa och funktionsseparerande arkitekturen bidrar sannerligen inte till att höja arkitekternas status i Sverige.
 0
Jan Wiklund (7 September 2009 15:14):
Från svaret på Jaimes inlägg:
"Punkthusen är medvetet utformade att passa in i en bebyggelsemiljö där de naturligt tar plats i ett stadslandskap med punkthus byggda i olika tidsepoker. Ett stadslandskap som för området Hägersten är närmast av riksintresse."

Alltså den desperata konservatismens innersta kärna: har man en gång gjort fel så måste man i konsekvensens namn fortsätta göra fel i all evighet. Det är ett riksintresse att ingenting nånsin förändras.

Ändå skulle det vara intressant att veta hur stort ansvar skribenterna/arkitekterna har haft. Jag antar att de har utgått från något program som andra har formulerat. Eller har jag fel?
 0
Niklas (7 September 2009 15:31):
Svaret var mycket nedslående. Med detta resonemang kommer vi aldrig att kunna expandera innerstaden. Isolerad förort är isolerad förort och ska vara så för all framtid eftersom det i närmaste är ett riksintresse.

Bedrövligt!

De talar om "stadslandskap". Det lilla av stad som finns där, är något som dessa hus kraftigt distanserar sig ifrån.
 0
Anders Anttonen (7 September 2009 16:08):
Vi måste göra upp med våra (stockholmska) Myrdals-utopier från 30-talet och hitta nya infallsvinklar vad det gäller ytterstad.
1930-talet hade sina ideal och 2010-talet har sina! Dags att dra vidare, helt enkelt.
På 30-talet var det hemst mörkt, kallt och skitigt i Stockholms innerstad. Ofta saknades toalett i lägenheten eller huset. De fattigaste bodde på nedre botten på bakgårdarna som var mycket mer gyttriga då. Kanske en hel familj bodde i en etta.
I dagens läge behövs inte den soliga luftiga funkisförorten längre, eftersom husen i innerstan är lyxbostäder med trevliga lekplatser för barn på bakgården och ofta har dagis. Nu har förorten spelat ut sin roll en gång för alla!
 0
Jan Wiklund (7 September 2009 16:15):
Anders: Inte ens trettitalets människor ville bo i förort. När Traneberg och Hammarbyhöjden var nya måste man ge kraftiga hyresrabatter för att få folk att flytta dit. Och när Stockholms stad gjorde en marknadsundersökning 1947 eller 1948 fick dom inte tag på en jävel som ville bo i hyreshus i förort. De som inte ville bo i innerstan ville ha eget hus.

Så dessa 30-talsutopier har aldrig varit populära. Inte då och inte nu. De är något som har påtvingats oss av en ohelig allians av arkitekter, politiker, markspekulanter och byggbolag.
 0
Johannes Lilleberg (7 September 2009 16:24):
Jag tycker inte att de nya husen följer traditionen i området. De flesta husen runt stationen är lamellhus i park. Det finns också några stjärnhus i park. Husen ligger fritt i landskapet. Marken runt husen har inte jämnats utan bergen finns kvar. Det mesta är byggt under 40- och 50-talet.

Men de nya husen är inte hus i park. De är hus i parkeringsplats i miljonprogramstil. Man har plattat till marken, byggt parkeringsplatser och uppfört fyrkantiga lådor i samma stil som i miljonprogram. Det hör inte alls hemma i detta område. Så jag förstår inte på vilket sätt de tycker att de nya husen passar in i miljön.

Om man ända ska bryta mot det gamla och bygga något helt nytt så kan man väl ändå bygga något bra.
 0
Fritz Halvorsen (7 September 2009 16:43):
@Jan: När man kollar bostadskön för att få hyresrätt i Stockholms närförorter kan man kan konstatera att något har hänt sen 40-talet...och folket i Hammarbyhöjden vill nu inte flytta därifrån. Hur det är i Traneberg har jag ingen aning om.
Håller i övrigt med Jaime's inlägg, tycker det var mycket välformulerat. Ansvaret ligger nog gemensamt på alla aktörer. Det måste gå att komma överens om andra typer av stad.
 0
Per-Ola Karlsson (7 September 2009 17:56):
Kan bara konstatera att jag mår fysiskt illa när jag tar del av Thede och Axelssons förhoppning ... "att Stockholms stads nya giv, promenadstaden, inte blir en planeringsstrategi för slutna stenstadskvarter som okänsligt manglas ut över staden de kommande 30 åren".

Det övergår mitt förstånd att man kan försvara utkastandet av likformiga punkthus med parkeringsplatser samtidigt som man försöker måla upp en skräckbild av att det planeras och byggs ny stad de kommande 30 åren. Det skulle vara intressant att veta var de själva bor ...
 0
Anders Anttonen (7 September 2009 18:11):
Jan W:
Nu menade jag inte de BOENDES utopi-stad. Utan alla andras utopi-stad. Myrdalanhängarnas, stadsplanerarnas osv....
 0
Jan Wiklund (7 September 2009 19:06):
Fritz: Självklart håller man nu fast i Traneberg och Hammarbyhöjden om man har lyckats få en lägenhet där. Med dagens mått mätt är det ju centralt. Risken är stor att alternativet är etter värre.

Anders: Ja, jag vet. Men jag tycker ändå det är värt att poängtera att reaktionen mot 30-talets verklighet såg ut på ett sätt som hade fantastiskt lite stöd bland folk i gemen. Till skillnad från 30-talspolitiken i övrigt, som ju hade ett massivt stöd.
 0
Niklas (7 September 2009 20:04):
Man undrar ju vilka de där Inger Thede och Maria Axelsson är för några. De verkar stå för någon form av elitism där folket ska kuvas och underordna sig planerarna:

"Att husen enbart innehåller bostäder beror på att det var just detta som Hägersten, enligt kommunens framtagna riktlinjer i "Västertorpsprogrammet", behövde. Inte fler dåligt placerade handels- eller verksamhetslokaler som splittrar en väl fungerande stadsdel med sina lokala centra vid Västertorps- och Hägerstensåsens tunnelbanestationer.

En viktig del i stadsdelens utveckling är att inte konkurrera med dessa centra utan ge dem mer underlag att utveckla sin närservice."

För det första: Om nu dessa centra skulle slås ut (vilket inte skulle hända, i synnerhet inte om man förtätade med kvartersstad) kan man tolka det som att dessa centras placering var dålig från första början. Problemet är att detta skulle blottlägga en planeringsmiss, vilket förstås skulle vara en prestigeförlust.

Kust detta synsätt visar på att invånarna minnsan ska underordna sig och inte få för sig att starta upp några "konkurrerande verksamheter" som inte är inom planerarnas plan.

Det känns som man förflyttats 40-60år bakåt i tiden när man läser detta och gör att man mår en smula illa.
 0
Niklas (7 September 2009 20:19):
Jan:
"Men jag tycker ändå det är värt att poängtera att reaktionen mot 30-talets verklighet såg ut på ett sätt som hade fantastiskt lite stöd bland folk i gemen."

För skojs skull läste jag STF:s årskrönika från något år i mitten av 50-talet och som hade som tema staden. Ett av kapitlena handlade om just de sovstäder som de senaste decennierna byggts i Traneberg, Årsta osv. Kritiken var inte nådig. Människor var i det stora hela inte speciellt förtjusta över att tvingas bo i döda områden utanför staden.

Efter att ha läst detta är man en smula förvånad över vad som kommit efteråt: Miljonprogramsplanering, (Post)modernismplanering och nu på nytt miljonprogramsplanering. Man kan fråga sig varför man inte lärt sig något. Redan på 50-talet var många på det klara med att detta inte var rätt väg att gå. Ett stort problem är nog den elistism som Inger Thede och Maria Axelsson ger uttryck för. Det handlar om prestige och om stadshat

("Vi hoppas att Stockholms stads nya giv, promenadstaden, inte blir en planeringsstrategi för slutna stenstadskvarter som okänsligt manglas ut över staden de kommande 30 åren.")

Men det gör förstås bra att okänsligt mangla ut punkthus, lamellhus, miljonprogram, skivhus, stjärnhus i det oändliga under 80 års tid. Trots att de är oerhört impopulära jämfört med kvartersstad.

Ni får ursäkta, men jag blir förbannad när jag läser sådant trams.
 0
Fritz Halvorsen (7 September 2009 20:42):
Någon som vet om det rör sig om hyresrätter eller bostadsrätter, vilka aktörer äger projektet?
 0
Anders Gardebring (7 September 2009 21:04):
Niklas:
"Efter att ha läst detta är man en smula förvånad över vad som kommit efteråt: Miljonprogramsplanering, (Post)modernismplanering och nu på nytt miljonprogramsplanering. Man kan fråga sig varför man inte lärt sig något."

Tja. Jane Jacobs skrev sin vid det här laget minst sagt klassiska bok "The Death and Life of Great American Cities" redan 1961. Lyssnade någon? Inte då.
 0
Peter Jansson (7 September 2009 22:01):
"Vi hoppas att Stockholms stads nya giv, promenadstaden, inte blir en planeringsstrategi för slutna stenstadskvarter som okänsligt manglas ut över staden de kommande 30 åren. Vad vi lärt oss av planeringens historia i vårt land är att just ett sådant onyanserat angreppssätt kan få sämre resultat för stadens utveckling. Vi ser gärna en bebyggelsemiljö som anpassas till varje enskild tomt och en arkitektur som ger svar på den mest lämpliga typ av bebyggelse i varje läge."

Detta är trots allt en intressant hållning. Det finns faktiskt många problem med att använda sig av stora ideologier med få möjligheter till avvikelser och specialanpassningar. Även om jag inte till fullo håller med skribenterna vore det bra om även Yimby rannsakade sig själva och skapade debatt om i vilka fall det faktiskt är lämpligare att avvika från sin agenda.
 0
Anders Gardebring (7 September 2009 22:28):
Peter Jansson:
YIMBY har aldrig påstått att vi endast ska bygga kvartersstad. Att vi ofta förespråkar tillslutning av kvarter och liknande lösningar har normalt sitt ursprung i att alternativen brukar vara omotiverad sönderbrytning av kvarter på slentrian eller fristående punkthus, alltså just den typ av bebyggelse som är problematisk. Sönderbrutna kvarter och punkthus har vi byggt mängder av det senaste dryga halvseklet, så att tycka att man någon gång ibland också kan bygga ett slutet kvarter tycker jag inte är så märkvärdigt. Det är ju inte så att Stockholm lider enorm brist på kvartersstad idag. Vi har testat modernism ganska länge nu och kan konstatera att den är behäftad med problem. För att ett alternativ ska kunna tas på allvar behöver det presentera något mer än mer av den gamla modernistiska skåpmaten.

Det är intressant när Inger Thede och Maria Axelsson skriver:

"Vi hoppas att Stockholms stads nya giv, promenadstaden, inte blir en planeringsstrategi för slutna stenstadskvarter som okänsligt manglas ut över staden de kommande 30 åren. Vad vi lärt oss av planeringens historia i vårt land är att just ett sådant onyanserat angreppssätt kan få sämre resultat för stadens utveckling. Vi ser gärna en bebyggelsemiljö som anpassas till varje enskild tomt och en arkitektur som ger svar på den mest lämpliga typ av bebyggelse i varje läge."

För det är ju precis det som de gör. De fortsätter att mangla ut mer av detsamma. Det är om något ett onyanserat angreppssätt och tar sannerligen inte tillvara platsens egenskaper, speciellt då inte dess mycket intressanta läge vid tunnelbanan.
 0
Ronnie Forsberg (7 September 2009 22:56):
Visst görs det skillnad på förort och innerstad.
Var ute och gick i Tensta igår och såg arbetena för nya E18 som ska bli motorväg mellan Hjulsta och Kista. Här byggs en stor motorväg intill bostadshusen som skär av stadsdelarna totalt från Järvafältet.
Man gör dock två små överdäckningar för att kunna hävda att man ger stadsdelarna god kontakt med Järvafältet!
Denna motorväg kommer innebära tre stora motorvägskorsningar som får det mesta att blekna i storlek, Hjulsta (där Förbifart Stockholm kommer korsa!), Rinkeby och Kista, samt två smärre korsningar vid Tensta och Ärvinge. Man bygger fast sig i ett motorväglandskap av stora mått när man egentligen borde göra tvärtom; gräva ner allting och skapa en stor Central Park med Södra Järva och Norra Järva (Kista) på varsin sida.
http:​/​/​www.​vv.​se/​Vagarna/​Vagprojekt/​Stockholms-​lan/​Vag.​.​
Infrastrukturen i Stockholm påverkar minst sagt möjligheterna till att skapa sammanhängande stadsdelar. Här påverkar den ytterst negativt. Så långt från promenadstaden man kan komma.
 0
Lars Backhans (7 September 2009 23:56):
Problemet med stadsplanering är att ingen arkitekt vill jobba på SBK. Det är ett lågstatusjobb där man blir en knähund till politiker. Ett fåtal tjänstemän axlar ansvaret och tar jobbet som ett kall. Jan-Inge Hagström var en sådan stadsplanerare (han planerade Hammarby Sjöstad), tyvärr dog han allt för tidigt.

För att gjuta kraft i stadsplaneringen krävs att arkitekter får mer ansvar och mer status som stadsplanerare. Göteborg har till exempel ingen stadsarkitekt. Politikerna tycker att det gör jobbet bättre själva.

De arkitekter och arkitektkontor som ritar bostäder i Sverige idag är inte alltid de bäst lämpade. Oftast är de kompromissvilliga och billiga.

Sist vill jag tipsa om en färsk artikel om hur Alliansen höjer parkeringstalet i Stockholm och fyller staden med bilar.

http:​/​/​www.​godbostad.​org/​artikel/​alliansen-​fyller-​sj%C.​.​
 0
Jan Wiklund (8 September 2009 13:15):
Anders G: Jo, lyssnade gjorde man nog. Jag har nyss haft en mejlväxling med Johan Rådberg som har skrivit en avhandling om arkitektdebatten på 50-60-talen och till yttermera visso själv gick på arkitekturskolan på 60-talet. Han försäkrar
a. att arkitektkåren var ganska tveksam till om "limpor i skogsbackarna" var så bra, men att det inte fanns nån enighet om vad man ville ha istället, och
b. att Jacobs vållade sensation i arkitektutbildningen men att man inte hade en aning om hur hennes idéer skulle tillämpas i praktiken vid nybyggnad.

Vilket bara gör historien så mycket märkligare. Vilka var drivkrafterna, om nu arkitektkåren inte var det, och inte publiken, och inte politikerna (som ville bygga men sket i hur)?

Det lämnar två aktörer kvar: byggbolagen och markägarna. Om även dessa kan visas ha varit likgiltiga eller splittrade vet jag verkligen inte vem jag ska hacka på.

Niklas: Tack för tipset om STF.
 0
Johannes Lilleberg (8 September 2009 13:20):
Jan: Det skulle vara kul att läsa en blogg om dina spekulationer om varför det blev som det blev. Det kan man lära sig av inför framtiden...
 0
Anders Gardebring (8 September 2009 13:56):
Jan W:
Modernisterna själva var väl också pådrivande.
Alltså Asplund, Markelius, Åhrén & co.
 0
Jan Wiklund (8 September 2009 15:05):
Johannes: Jag samlar uppgifter till en!

Anders: Javars, men jag tror inte ett så litet antal personer kan fortsätta att styra i femti år efter sin död. De måste ha varit ombud för något större, annars hade de aldrig haft sån succé.

Och Niklas, förresten: Har du tillgång till STF-skriften och en scanner och kan skicka mig en pdf?
 0
Gustav Svärd (8 September 2009 23:59):
Jag tror dock att det är viktigt att man inte uttrycker det på ett sätt som av många tolkas att man tror att det handlar om en konspiration (alltså att en grupp träffats i förväg och gjort upp en plan). Så detta "något större" bör i min mening verkligen rakt ut definieras som inte en konspiration.
/en liten retorisk sak som stör mig rätt ofta.
 0
Jaime T (9 September 2009 09:00):
Hej alla!
Det känns bra att jag inte är ensam med mina tankar.
Det är klart att arkitekterna som arbetare måste försvara sitt jobb dvs behålla beställarna. När en beställare kommer med en idé eller ett projekt vågar man inte säga mycket emot med tanke på: kanske tänker beställaren att jag blir svår att arbeta med, bättre hålla tyst.
Det finns massa små svar på alla frågor runt projektet i Thede och Axelssons svar som har utvecklats säkert under planprocessen, men när man tittar på helheten känns det fel. Jag tycker att det är skandalös att en planerare uttrycker sig så här: "Kanske kunde du fråga några av de boende i husen?" Jag tror att vi inte behöver svara till vem vi planerar.
Å andra sidan förstår jag inte heller varför är man rädd att göra större fotavtryck precis 30 meter från en tunnelbanestation. Projektet har bilar på mark, hade man byggt parkeringsvåningar under marken med sedumtak skulle man ha verkligen minskat projektets fotavtryck. Bygger man nära tunnelbana så här blir man tvungen att bygga längre och längre från tunnelbana i framtiden, dvs att man blir beroende av bilen när man har slösat den värdefulla marken.
Kunde man inte ha tänkt en byggnation som en komplex med olika volymer i olika höjder som skulle anpassa sig till gångsträck, väg, skog mm som skulle attrahera mer folk till Hägerstensåsen? Tidningarna har visat bristen av bostäder till studenter. Handel skulle fungera mycket bättre och tunnelbana skulle ha optimerats.
Helheten känns som en snabb byggaffär, socialt billig och dessutom med alltför enkla förklaringar (jag menar politiskt).
Huvudmålet med min insats är att vi måste arbeta som kår. "Vi" verkar vara "planerare" eftersom i Sverige har man skilt från inredare, arkitekter, landskaparkitekter och planerare på ett sätt att ingen får förtroende från beställaren. Vi har studerat, forskat och praktiserat mycket mer än vilken beställare som helst, betydligt mer än många politiker eller pseudotekniker i politiska skor. Vi kan göra det mycket bättre bara om de litar lite mer på oss.

Vill man bli irriterad? Ta tunnelbana till Fruängen, rakt fram genom torget och till vänster. Härlig fasad på bottenvåning, fantastisk relation volymmässigt till omgivningen, underbara ytor mellan byggnaden och gatan.
Häftig debatt!
Jaime
 0
Jan Wiklund (9 September 2009 13:50):
Gustav: Förlåt, naturligtvis tror jag inte på konspirationer. "Något större" i det här fallet kan t.ex. vara att nånting i stil med att det är billigare att bygga på det sättet, eller lättare att tjäna pengar på markspekulation. Alltså något strukturellt, snarare än en bunt elaka personer.
 0
Martin Ekdahl (9 September 2009 16:12):
Jaime T:

Ja, att slösa bort närheten till tunnelbanestationer på detta sätt borde vara straffbart. Det är absurt att se det enorma avståndet mellan talet om "klimatsmart stad" och projekt som detta. Att politikerna inte tar sitt ansvar för att folk skall kunna resa med kollektivtrafik och ha gåavstånd till sin dagliga service utan ständigt blir tvingade att använda bilen är bara bedrövligt.
 0
Niklas (9 September 2009 17:12):
Det är ju intressant att just denna t-banestation ligger precis i gränsen mellan två grannskapsenheter.

Skulle man för något år sedan ta sig tryggt mellan dessa var man tvungen att gå på plattformen från ena entrén till den andra.

Nu och i framtiden kommer det vara samma sak. För att ta sig mellan områdene måste man gå längs med plattformen eller ta den mer obskyra vägen genom parkeringsplatsen, eller skogsvägen.

Hade vi lagt en stadsplan hade detta istället förmodligen varit en förlängning på Sedelvägen som skulle nått ända fram till Personnevägen. Området skulle vara tryggt till följd av att folk skulle röra sig i där (till skillnad från hur det ser ut på en parkeringsplats eller överblivet, obskyrt och slyigt skogområde).

I en stadsplan skulle man kunna rätta till misstagen att dela upp områden i grannskapsenheter. Med denna stationsplacering hade potentialen varit mycket stor att lyckas med detta. Med detta nybygge befäster man istället grannskapsenhetsstrukturen.
 0
Ragnar Lind (9 September 2009 23:24):
I STF-skriften från 1956 med tema Staden (som förutom om Stockholm bla innehåller artiklar om Malmö, Norrköping, Västerås och Hallsberg) finns även en dikt av Nils Ferlin, "Här rivs", väl värd att citeras:

Det sprängs, det tutas och skopas
runtom i gamla kvarter.
Det minsta staket ska slopas,
såvitt jag bedömer och ser.
En främling - skraltig och grånad,
planlöst jag driver omkring
i kvällningens bleka blånad
och tänker på många ting.

Jag mumlar nånting om en stad som
skilts från sin identitet.
Men då kommer en strindbergsrad om
ljus och luft - ja, ni vet-
Låt skopas alltså och rivas,
må Lars och Stina få plats
att fröjdas, frodas och kivas
i punkthus och funkispalats

Var tid för det stora och ringa
har olika tyngder och mått,
men högre än svalorna svinga
har aldrig en tornspira nått.
Vart jagar vi sen i vår droska?
När blinkar vår lykta stopp?
All världen skälver av brådska
som inför ett sprinterlopp.
 0
Roger Jakobsson (9 September 2009 23:27):
Kejsaren har klätt sig i innerstadsskrud. i den nyreligiösa yran kring stenstadens planeringsprincip borde skarpnäck lovordas på samma sätt. tätt, tydligt deffinerade gaturum, privata gårdar och butiker i bostadshusens bottenplan i stället för ett separat förortscentrum. varför inte? därför att ön södermalm ligger lite för långt bort, och dessutom bor där människor av icke arisk härkomst. vi bör nog hålla isär begreppen. önskemål på att ha socialt välartad befolkning i närmiljön och undermåliga planeringsprinciper är två olika saker.
 0
Lars Backhans (9 September 2009 23:47):
Vi längtar efter något nytt. En ny livstil som kanske inte längre är modern. Det vi ser i de här projektet är modernism. Gråa fula punkthus omgärdade av asfalt. Vi är trötta på modernismen och dess osvikliga tilltro till maskinen och tekniken. Det svala neutrala. Ett blankt papper. Inga referenser. Punkthusens förvirrade placering i terrängen skiljer sig inte mycket från skyskrapor i en stad. Jag hade alltid svårt att trivas i Downtown Manhattan, gillade East Village bättre. Har vi tappat tilltron till modernismen? YIMBY fast inte modernism?
 0
Anders Gardebring (10 September 2009 00:09):
Roger Jakobsson:
Skarpnäck är knappast klätt i innerstadsskrud. Bara för att något är tätt och har en någorlunda rutmässig struktur innebär det inte att det är en fungerande stad. För sådant behövs också bland annat sammanbindningsstråk och funktionell blandning, vilket Skarpnäck inte har.
 0
Anders Gardebring (10 September 2009 00:12):
Lars Backhans:
Jag skulle vilja påstå att punkthusens förvirrade placering kraftigt skiljer sig från skyskraporna på Manhattan. De höga husen på Manhattan är oftast (dock inte alltid) en del av en stadsstruktur. Byggnaderna definieras i sin placering av stadens villkor. I Hägerstensåsen har husen strösslats ut, parkeringar anslutits till denna utströssling och sedan ett vägnät dragits in. Husens placering har fått styra stadsplaneringen, när det borde vara stadsplaneringen som styr husens placering.
 0
Niklas (10 September 2009 00:58):
^^
"Husens placering har fått styra stadsplaneringen, när det borde vara stadsplaneringen som styr husens placering."

Mycket bra sammanfattat!
 0
Jan Wiklund (10 September 2009 11:25):
Ragnar: Har du tillgång till scanner så man kan ta del av de modernismkritiska synpunkterna hos STF?
 0
Roger Jakobsson (10 September 2009 12:10):
Anders Gardebring:
Problemet är att vi i dagsläget alltid refererar till innerstaden som planidealet och glömmer bort att den kontexten inte finns i ytterområdena. du pratar om funktionell blandning. Skarpnäck har en funktionell blandning på sina villkor, det är inte en zonplanerad stadsdel som sina föregångare. Man kan inte förvänta sig att varje ytterområde ska vara fyllt av olika aktiviteter precis som innerstaden. Dalen var den första planmässiga reaktionen mot miljonprogramsplaneringen, och här har man försökt binda samman stadsdelen med sin omgivning, men vilka flöden är det vi pratar om? Space syntax är ett applicerbart resonemang på ett gatunät som befolkas av väldigt många fler människor än de som bor där, det är något vi aldrig kan utgå ifrån i ytterområdena. Resonemanget om hur Manhattans skyskrapor är placerade som en del av en stadsstruktur och Hägerstensåsens punkthus är godtyckligt utströsslade blir något befängt, Manhattan och Hägerstensåsens förutsättningar skiljer sig nog åt på fler punkter än så. Det är indentifieringen av varje områdes egna förutsättningar som måste vara grunden för planeringen, inte en idealbild som styrs av vad som för tillfället är populärt.
 0
Anders Gardebring (10 September 2009 13:13):
Roger Jakobsson:
Jag tror att vi ändå är delvis överens. Min kommentar angående skyskraporna på Manhattan var på intet sätt menad som ett försök att likställa Manhattans situation med Hägerstensåsens, snarare var den menad som ett försvar mot påståendet att skyskraporna på Manhattan inte skulle vara en del av en fungerande stadsstruktur. Jag trivs utmärkt på Manhattan, såväl som i många delar av Stockholms innerstad, men inte i punkthus-miljöer à la Hägerstensåsen. (Och nu menar jag inte bara som besökare utan även som boende). Det finns naturligtvis inte underlag för att bygga några skyskrapor vid Hägerstensåsen, och det var inte heller vad jag menade. Däremot finns det, menar jag, mycket litet försvar för den typ av förvirrade struktur som de nu har placerats i. Det är helt oförsvarbart att använda sig av denna typ av direkt avvisande planeringsstruktur på ett så attraktivt läge nära tunnelbanan. Man har verkligen inte utnyttjat områdets förutsättningar här, istället har man bara klipp-o-klistrat samma typ av ogenomtänkta standardkoncept som manglas ut över hela Stockholmsområdet.

Att kritisera YIMBY för att vi vill se mer stad (vilket knappt alls byggs) men samtidigt släta över ännu ett standardpunkthusprojekt enligt mall 1A med att varje område har sina egna förutsättningar är helt enkelt ett argument som inte håller. Att bygga stad innebär just att ta reda på varje områdes förutsättningar. Att bygga samma punkthus som överallt annars gör det inte. (Notera här att jag inte likställer bygga stad med någon slags karbonkopierad Östermalmsmall). När jag ser en del projekt runtomkring i Stockholm kan jag ibland undra varför man ens har bemödat sig med att gå till ett arkitektkontor. Det är ju bara att kopiera ett hus man redan har och möjligen flytta på ett par fönster och möjligen justera den gråa kulören till en lite annan grå kulör.

Naturligtvis har olika områden olika förutsättningar. Skarpnäck är inte Södermalm. Samtidigt är det också viktigt att förstå att centralitet är någonting som kan skapas. Det är inte av naturen givet att centrala stockholm är centralt. Det är ett direkt resultat av hur staden är planerad (och i vissa fall, inte planerad). Det finns andra områden runt omkring i Stockholm som genom en utveckling kan tillskapas mer centralitet. Till exempel Kista, delar av Solna och andra former av kärnor, t.ex. kollektivtrafiksknytpunkter.

Du skriver att skarpnäck har en "funktionell blandning på sina villkor" vilket säkert i viss mån är korrekt. Samtidigt, menar jag, är förhållandet mellan bostäder, arbetsplatser och handelsytor inte fördelade på ett sätt som möjliggör en fungerande stad. Skarpnäcks allra största problem är dock dess space-syntax-mässiga isolering. Det finns för få naturliga samband med andra områden. I en riktigt välfungerande stadsstruktur ska man knappt ens vara medveten om att man rör sig mellan olika stadsdelar.
 0
Jan Wiklund (10 September 2009 13:53):
För att inte tala om grundförutsättningen: tätheten. Stadens grundidé är att människor som har med varandra att göra ska ha nära till varandra.

Under hundra år har vi struntat i detta, men om vi får hundra år på oss kanske vi kan gottgöra missen. I fallet med de tre höghusen har man inte gjort detta, utan bara upprepat ett gammalt misstag och legitimerat det med att alla gamla misstag måste upprepas.
 0
Roger Jakobsson (10 September 2009 18:33):
Anders Gardebring:
ett förtydligande; min kommentar var inte riktad som kritik mot det stadsplaneideal som YIMBY förordar, inte heller som överslätande av något enskilt bostadsprojekt. Men när du säger att YIMBY står för att bygga "stad" reagerar jag. Det är märkligt hur man (särskilt i stockholm) har lagt beslag på begreppet "stad" som något som enbart betyder rutnätsplanering. Stad kan lika gärna innebära helt andra planprinciper beroende på vem du frågar. Och där kommer vi nog till kärnan i mitt resonemang. De värderingar vi lägger in i olika stadsdelar har väldigt lite med planeringen eller arkitekturen att göra. "Gentrifikation" kan ske varsom helst, det handlar om ett förändrat sätt att förhålla sig till den fysiska miljön beroende på rådande paradigm.
I skarpnäck har det hetat att husen ser för likadana ut. Det gör även husen på malmarna. Eller att det finns för få vägar som kopplar an till andra områden, vilket utarmar förutsättningarna till gatuliv. Några sådana problem verkar inte finnas på Lilla Essingen med sin enda lilla bro som koppling mot något annat. Jag tror att vi laddar rutnätsstadens planprincip med värderingar som inte har med några planstrukturer att göra. Vi har ingen innerstadsslum i Sverige, därför har kan vi inte associera ditåt när vi tänker på innerstaden. och egentligen innehåller innerstaden olika plangrepp, Krisineberg har tex mer planmässigt gemensamt med Skärholmen än det har med Vasastan. Kritiken mot miljonprogramen har nästan antyt att det är planeringen i sig som skapat en socialgrupp 3! Om det är något som skapar marginalisering så är det kritiken själv, särskilt som den alltid kommer från alla andra än dom som bor där. Sen är givetvis miljonprogramsplaneringen en idé som dragits för långt till sin spets, men jag menar att det först och främst handlar om attityder, och dessa är rätt snabbt förändeliga.
Jag tror givetvis att god planering av vår stadsmiljö är viktigt, men jag tror inte att vi kan bygga bort problem som har med vår samhällsstruktur att göra. Jag tror på mångfald i planeringen, staden är en organisk väv som ser olika ut beroende på plats.

Om man tittar på de områden som idag uppförs så är väl rutnätsprincipen den dominerande? Hammarbysjöstad, Liljeholmen, Norra station etc. Där kan man verkligen tala om ett utmanglande av samma plankoncept om och om igen. Och vad händer när vinden vänder? Det var inte alltför länge sen man ansåg att "innerstadssnusket" enbart kunde rådas bot på med glesare planering. Hus skall kanske stå i hundra år eller mer, vi har inte råd att göra samma misstag som på 60 talet; att genomplanera alla stadsdelar efter en och samma princip.

Att utfallet ofta blir "kopiering av standardhusprojekt" har nog mer att göra med hur projekthierarkin i byggbranschen ser ut i Sverige. I Danmark är arkitekterna projektledare men i Sverige är projektledaren ekonom eller i bästa fall ingenjör. Någonstans på 60 talet avsade arkitektkåren sig makten över ekonomi och mängdning och detta ser jag som den enskilt största orsaken till den stora skillnad i arkitekturkvalité våra länder uppvisar.
 0
Jan Wiklund (10 September 2009 19:40):
Roger: Idag har vi förortsplanering för 5/6 av Stockholms invånare och innerstadsplanering för 1/6. Någon risk för överetablering av innerstad finns nog inte på länge.

Sen har vi ju då vid sidan av det rena efterfrågeargumentet frågan om den objektiva nödvändigheten. Vi har inte råd med allt det resande som krävs i en gles stadsbygd. Vi trodde vi hade det så länge det fanns gott om olja som utan risk kunde brännas upp. Olja är oöverträffad som effektiv lagring av energi och någon ersättning på den nivån finns inte. Vad som än kommer att efterträda den kommer att vara dyrare.

Vilket bäddar för tät stadsbygd. Möjligen kommer vi att hitta på ett bättre sätt att ordna sådan än det traditionella. Men i väntan på det kan vi ju bygga tätt på det sätt vi känner till?
 0
Ragnar Lind (10 September 2009 22:41):
Jan W: Nej, jag har ingen skanner, dessvärre.
 0
Roger Jakobsson (10 September 2009 22:54):
En av de saker jag försökte komma till är att redan ut vad begreppen vi använder oss av betyder för oss. tex begreppen förortsplanering kontra innerstadsplanering. förortsplanering kan tex vara modellen med rutnätskvarter och 4-5 våningar höga hus med tydliga privata innergårdar som vi ser i Skarpnäck och Dalen, och även den senare etappen av Järvastaden, bl a Kista och Rinkebys södra delar, medan innerstadsplanering är spridda lamellhus med mycket grönt runt om, som vi ser i Eriksdalsområdet, på Gärdet, Tanto, Krinstineberg och i Fredhäll? vidare kan den täta staden mycket väl innebära de punkthus som kritiseras i Hägersten, med 10-12 våningar höga hus får man plats med ganska mycket grönyta mellan husen och ändå ha ett lika högt exploateringstal som i innerstan. (ex skärholmen, Storstugan i Täby eller Navestad i norrköping) Eller är det så att det inte är den fysiska miljön vi pratar om när vi pratar om innerstad kontra förort, utan förenklade bilder av vilka socioekonomiska förhålladen vi förväntar oss att skall råda där.
 0
Niklas (10 September 2009 23:06):
Roger Jakobsson:

Självklart är sociala klyftor något som enbart beror på stadsplanering. Men jag undrar om det är någon som påstått det? Däremot är stadsplaneringen inte helt oviktig då det kommer till att motverka segregation. Vilken nytta har Rinkebyborna av det arbetsmarknadsutbud som finns i Kista, om det ändå inte går att ta sig dit på något smidigt sätt?

"Om man tittar på de områden som idag uppförs så är väl rutnätsprincipen den dominerande?"

Svaret på den frågan är ett rungande NEJ, tyvärr. De få områden som byggs enligt rutnätsstadens principen är väldigt få. Märk väl att på Norra Station planeras det för 4000 bostäder och i Värtan planeras det för 11000 bostäder. Totalt skulle den mängden bostäder motsvara en befolkning på 30.000 invånare. Under 2008 ökade Storstockholms befolkning med 31 747 invånare. Vi skulle sålunda kunna bygga ett Värtan och Norra Station per år. Så är det dock inte - Inte på långa vägar. Den absoluta majoriteten av ökningen hamnar i nybyggda punkthus och villaområden (+ en hel del trångboddhet).

"vi har inte råd att göra samma misstag som på 60 talet; att genomplanera alla stadsdelar efter en och samma princip. "

Det håller jag med om. På Lindhagens tid sysslade man inte med genomplanering, utan en övergripande stadsplanering. Jag skulle gärna se en nya Lindhagensplan för de kommande 100 åren.

"Om det är något som skapar marginalisering så är det kritiken själv, särskilt som den alltid kommer från alla andra än dom som bor där."

Har du belägg för att de som tvingas bo där inte uttrycker kritik mot området? Eller kan det vara så att kritiken inte hörs, då det ofta handlar människor som inte har de kontakter som behövs för att göra sig hörda.

På forumen här på YIMBY framförs titt som tätt kritik mot de utbredda villamattorna. Menar du att denna kritik är någon som marginaliserar dem som bor i villorna.

Nej jag tror att folk i allmänhet förstår varåt kritiken riktas. Att påstå något annat är väl att marginalisera om något.
 0
Roger Jakobsson (11 September 2009 00:52):
Niklas:
Jag håller med dig på flera punkter. att stockholm är en alltför radiellt planerad stad, med dåliga möljigheter till kommunikation mellan ytterområdena och detta är ett problem. Detta kan delvis tas om hand med att fylla igen de ytor som utgör barriärer mellan områdena (och då inte enbart med kvartersstad), och samtidigt skapa goda kollektivtrafikförbindelser på tvären, vilket man nu tar på allvar i trafikplaneringen. och att det är ett stort problem att debatten inte får styras mer av människor som själva bor i "problemområdena" utan av utomstående tyckare som vet vilka kaneler man skall avnända sig av för att göra sin röst hörd. och det är denna allmäna debatt jag tycker skapar en marginaisering, jag är övertygad om att de boende själva inte skulle vara häften så kritiska mot sin boendemiljö om man inte lades på detta marginalisernade utifrånperspektiv.
och ja, jag tror att man påverkas negativt av att konstant få höra dåliga saker om det område man bor i, oavsett om man bor i villa mattan eller miljonprogrammet. om du rör dig i miljonprogramsområdena så finner du att människor här inte i lika stor utsträckning som i andra områden vallfärdar in till innerstan, utan använder sin närmiljö även på fritiden, är detta ett resultat av dålig stadsplanering? Jag har bott i flera sk "problemområden" och tycker att utomstående borde vara mer försiktiga med sitt underkännande av den typ av stadsliv som faktist finns där.

att det inte byggs tillräckligt med bostäder i stockholm är givetvis ett stort problem. Den förtätning med bl a punkthus som du pratar kommer inte att vara möjlig i tex hammarbysjöstad som är ett från början färdigbyggt område, och denna möjlighet till "årsringar" inom området ger förutsättningar för dynamik och mångfald ungefär som på Amager i Köpenhamn, som för mig ter sig som ett mycket intressantare och mer levande område än det socialt homogena "miljonärsprogrammet" i hammarbyhamnen.
 0
Anders Gardebring (11 September 2009 01:24):
Just definitionen av vad som är stad är något vi har diskuterat förut på YIMBY. Och det är en intressant diskussion. Jag tror att nog de flesta är överens även bland YIMBY:s medlemmar om att stad inte nödvändigtvis behöver bestå av rätvinklig kvartersstad utan kan se ut på lite olika sätt. Vad som är viktigt är att se till att det finns täthet, blandning och stråk. Hur exakt detta sedan ser ut är något som kan diskuteras, och som också ser olika ut för olika platser. För många av våra mer modernistiska miljöer saknas dock alla dessa tre kvaliteter, varken stråk, blandning eller täthet finns. Täthet kan förvisso finnas rent befolkningsmässigt, men strukturellt finns inte denna täthet i den fysiska miljön och befolkningstätheten är också till viss del ett resultat av att det bor fler människor i ett område än det är tänkt.

Jag håller helt med om att man måste lyssna mer på de boende i ett område. Järvalyftet är ju ett exempel på ett projekt som i början sköttes allt annat än bra. Lyxrenoveringar och rivningar känns kanske inte direkt som en väg som de boende själva i området är så väldigt sugna på... En sak som jag verkar viktigt för dessa områden är att tillskapa mer lokalytor, vilket det såvitt jag förstått råder stor brist på. Idag används balkonger som kiosk och cykelrum som butiksytor på sina ställen..
 0
Jörgen Sundström (11 September 2009 10:57):
Roger Jakobsson
Vad är det som gör att du är så negativ till att bygga kvartersstad?
Är det något som är provocerande med det?
I Stockholmsområdet idag byggs mest villor, punkthus och uppbrutna kvarter. När nu många efterfrågar kvartersstad, varför inte prova på det i lite större skala än idag?
 0
Roger Jakobsson (11 September 2009 11:43):
Jag håller med ang Järva lyftet. Tensta bo mässa var som grepp ett mycket intressant projekt, men utfallet blev något märkligt, då det först och främst verkade intrikta sig på att locka resursstarkare hushåll till tensta snarare än att höja boende och närmiljökvaliten för dom som redan bor där. Erik Stenberg driver en mycket intressant diskussion just i Tensta, där han bl a påvisat hur det prefabsystem man använde för har en flexibilitet som tillåter stora planförändringar genom flyttande av väggar till nya rumsbildningar som kanske följer våra behov bättre över tid. Jag har själv tittat på detta system och andra prefabsystem för att försöka hitta rivningsdelar som man sedan kan återanvända på annan ort, som tex görs i östra tyskland, där prefabhusen demonteras och flyttas och byggs upp igen i väst.

angådende mitt resonemang kring vad det är som gör att vissa områden blir populära och andra inte och vilka värderingar vi kanske omedvetet lägger in där så har Karin Törnqvist skrivit en intressant artikel på http:​/​/​www.​godbostad.​org/​ där hon diskuterar föreställningar vi har kring boendet och bostaden.
 0
Lars Backhans (11 September 2009 11:56):
Intressant diskussion. För att göra saken mer komplex vill jag hävda att de tidiga etapperna av Hammarby Sjöstad är "hus i park". Och jag tycker det blev väldigt bra! Hela Sickla Udde är fri från bilar mellan kvarteren. Parkeringstalet är lågt men exploateringen ändå rätt hög. På samma sätt gäller nästa etapp i Sjöstaden, Sickla Kaj med sin stora gröna partär. Bra exempel på lyckade "hus i park" miljöer. Man kallade detta förort men det blev mysig stad.

Staden är kompelex. En rutnätstad kan vara dålig och bra. Och hus i park kan också vara dåliga och bra. Det exempelt som visas i Hägerstensåsen anser jag är ett fult och dåligt exempel på hus i park. Likaså finns det exempel på rutnätsstäder som inte fungerar. Det två sista etapperna i Hammarby Sjöstad har för många bilar och för lite grönytor. Visst kommer området att få kvalitéer men den kunde bli bättre...

(Mer om mitt resonemang kring detta http:​/​/​www.​godbostad.​org/​artikel/​alliansen-​fyller-​sj%C.​.​)
 0
Johannes Lilleberg (11 September 2009 13:13):
Jag tycker också att Hammarby är helt ok. Generellt kan man säga att det går fyra stråk genom nästan Hammarby Sjöstad.

1. Gångstråk längs vattnet. Vissa sträckor är det gågata med restauranger och liknande. Andra sträckor är det park.

2. Långsmal park. Skapar luft mellan husen och parken är populärt gångstråk. Här finns dock inga affärer eller andra verksamheter.

3. Huvudgata. Här finns det verksamheter på bottenplan i alla hus samt spårvagn.

4. Långsmal Park.


Hammarby Sjöstad är en halvöppen kvarterstad som korsas av avenyer, gågator och parker. Alla har nära till god kollektivtrafik, affärer och parker. De flesta lägenheter är också ganska öppna. Området passar bra för barnfamiljer.

Det kan jämföras med Liljeholmskajen som visserligen har affärer och andra verksamheter. Men sämre kollektivtrafik, smala gator och få parker. Bäst tror jag däremot att Lindhagen blir med god kollektivtrafik, många lokaler för verksamheter på bottenplan, många levande gator och en jättestadspark som kommer ha allt!
 0
Niklas (11 September 2009 13:18):
Vad gäller Sickla udde så funkar det för att den ligger i ett relativt urbant sammanhang. Här hjälper nog gångbron till. Men jag minns hur diskussionen gick: Att det skulle vara "sååå hemskt" att bygga slutna kvarter. Motivering till varför det skulle vara så dåligt saknades såklart. Vi kan vara glada att inte hela sjöstaden blev en punkthusförort.

Allt behöver inte vara kvartersstad, visst funkar det någorlunda med ickekvartersstad, så länge som det ligger i ett urbant sammanhang. Vad gäller Tureberg så har sammanhangen förbättrats genom rivning av gångbroar, vilket varit mycket lyckat och kommer bli än bättre då områdena runt och kring Malmvägen förses med kvarter. Det gör att fler än de som bor på Malmvägen faktiskt rör sig i området. Samma sak gäller förstås Rinkeby - en kommundel med 4 tillfartsvägar samt omgiven av grönbarriär och trafikleder. I ett framtida sammanhang kan man nog lyckas med att få ett större flöde av folk (inte bara de som bor där), då det ligger i axeln Vällingby - Södra Järva - Kista. Potentialen finns där, men det blir problem när den modernistiska planeringen dominerar och sätter gränser som den gör idag.
 0
Per-Ola Karlsson (11 September 2009 13:26):
Lars Backhans
Frågan är som du säger komplex och jag gillar dina resonemang kring parkeringstal och annat, men som boende i HS undrar jag över exakt vad som är så lycket med Sickla Udde och Partären? Visst blev dessa områden vackra och det skapades trivsamma boendemiljöer. Men, det gjordes till priset av att stadspotentialen valdes bort. Mysig förort skriver jag under på, men inte mysig stad.

Om man vill ha stad (dvs täthet, flöden osv) är ju partärren en smärre katastrof. Varför dra in konstgjort vatten när hela området redan har vatten överallt? Varför anlägga parkmark som inte går att nyttja för invånarna? Om det åtminstone fanns lekplats eller plaskdamm på denna jätteyta men nej, här finns bara installationer byggda för att vara vackra att beskåda för de få som har råd att skaffa balkong intill. Åk till Sickla Kaj en varm sommardag och du kommer upptäcka att fontänen är fylld av badande barn, vilket väl knappast var planerarnas avsikt? Dessutom, skulle människor nyttja denna parkmark mer skulle runtomkringboende klaga eftersom det då skulle bli för tätt. Här har nämligen inte skilts mellan offentligt och privat. Följden blir ju då att området upplevs som privat.

Visst har de senare etapperna av HS mindre grönytor, men är inte detta ett resultat av att de första slösade med grönytor. Förutom partärrens gröna remsa har ju varje kvarter enorma innegårdar och grönt mellan husen.

Resultatet blir att området totalt sätt är alldeles för lågt exploaterat. Det saknas tillräckligt underlag för butiker och restauranger, vilket ju också livligt beklagas i forum för HS-bor.

Planeringsmässigt är ju faktiskt Udden också en katastrof då den helt isolerar sig för andra än de som bor där. Hela Udden skriker ju Privat! Privat! Här hade funnits enormt fina möjligheter att bilda stråk av offentlighet med lokaler och restauranger. Men nej, det ansågs viktigare att varje hus skulle få en liten avskiljande gräsremsa.
 0
Johannes Lilleberg (11 September 2009 13:30):
Jag tillhör dem som tycker att det är ok om man öppnar kvarter ut mot öppna landskap såsom parker, vatten o.s.v. Stockholmarna tycker om att ha utsikt. Man kan ju ha öppna kvarter upptill men slutna kvarter nedtill på första våningen med affärer.

En annan variant är att göra som man gjorde i Gröndal. Där har man en stadsgata full med affärer nedtill längs stadsgatan. På taket över affärerna (på kvarteret) har man byggt hus i park. På så sätt finns affärerna längs gatorna och bostäderna i parklandskap. Stad och grönt på samma gång utan att de tar ut av varandra. Helt lysande.

Jag tycker även om terrasshus i kvarter som gör det möjligt för människor att bo som i ett radhus samtidigt som de skapar stadskänsla vid gatorna.

Vad tycker ni?
 0
Lars Backhans (11 September 2009 13:53):
Hej Per-Ola Karlsson. Jag råkar också bo HS.

Du skriver:

"Åk till Sickla Kaj en varm sommardag och du kommer upptäcka att fontänen är fylld av badande barn, vilket väl knappast var planerarnas avsikt?"

Nej men en positiv överraskning. Varför göra en fontän som inte går att använda till annat än att betrakta. Låt barn och ungdomar få ta plats i staden. Är du kritisk till att barnen leker i fontänen?

HS är mycket populärt bland barnfamiljer och jag är övertygad om att vi kommer att se mer av en stad som ligger mitt emellan villaförorten och Vasastan. En stad där man kan promenera, en stad där barnen kan springa mellan kvarteren utan att bli överkörda.

Du skriver:

"mysig förort skriver jag under på, men inte mysig stad."

Jag undrar om du anser att en stad måste vara som Vasastan för att kallas stad. Är en stad en plats för barn eller är en stad en slags miljö för hipsters runt 30? Hammarby Sjöstad är självklart en stad.

Jag misstänker att du ännu inte fått barn och kanske inte ser problematiken kring stad/barn. Alla som får barn kan ju inte flytta ut till en villa. Vi måste bygga en stad där alla kan bo oavsett ålder.
 0
Jan Wiklund (11 September 2009 14:06):
Roger: "angående mitt resonemang kring vad det är som gör att vissa områden blir populära och andra inte och vilka värderingar vi kanske omedvetet lägger in där så har Karin Törnqvist skrivit en intressant artikel på http:​/​/​www.​godbostad.​org/​ där hon diskuterar föreställningar vi har kring boendet och bostaden."

Här har vi ett tydligt exempel på ett felaktigt tänk som leder till dåliga städer - det handlar inte bara om "boende och bostad", det handlar om alla funktioner man behöver för att leva. Staden är inte bara bostadskonsumtion, den är också produktion och socialt liv.

Lämpligen bör också avstånden mellan dessa vara kort. Vi får inte bortse från att dagens utspridda stadssoppa skapar ett gigantiskt behov av infrastruktur som måste betalas på något sätt och ett gigantiskt slöseri med tid. Det slipper man med större täthet.

Vad vi efterlyser i förortsplaneringen som finns i innerstan är, som Anders G säger, täthet, blandning och stråk. Kan du tillgodose det på något annat sätt än det traditionella artonhundratalssättet, så bra! gör det! Det kanske rentav blir bättre. Men det vet vi först när det finns och kan jämföra.
 0
Niklas (11 September 2009 15:02):
Johannes:

Du frågade vad vi tycker:
Jag tycker kvartersöppningar mot parker bör undvikas. Anledningen är att gränsen till parken har en potential, men om den inte utnyttjas blir det bara ett vacuum. Man kan jämföra hur kvarteren ser ut mot längs Odengatan mot Vasaparken och jämföra med Drakenbergsgatans front mot Tanto så förstår du vad jag menar.

Behåller man rena öppningar riskerar en del av själva parken att upplevas som privat av utomstående.

Som du nämner kan man ju sluta till med en sockel som i Gröndal eller Finland: http:​/​/​www.​yimby.​se/​forum/​thread.​aspx?​id=​338

Taket på sockeln kan ju funka som en grön (inner-)gård för de boende.

Terrasshus. Ja... Jag har ofta undrat varför sådana bara finns i förorten. De skulle säkerligen funka mycket fint i staden och bidra till vertikal grönska. Gärna mer sådant! Jag har dock på känn att terrasshus öht inte byggts i någon större omfattning sedan 80-talet. Är det korrekt och vad är i så fall anledningen? Dräneringsproblem?
 0
Lars Backhans (11 September 2009 15:05):
Terrassbjälklag är en riskkonstruktion. Med terrass menas när man bygger ett tak man kan gå på. Därför ser vi inte så mycket terrasser i bostäder. Istället försöker man efterlikna terrasskänslan med långa balkonger.
 0
Niklas (11 September 2009 15:10):
Lars:
Själv har jag inte barn och undrar vad som gör Sjöstaden mer barnvänlig än Södermalm eller Vasastan.

Rent inuitivt verkar det inte speciellt smart med alla dessa öppna innergårdar. Fast det är klart gatorna är ännu inte så hårt trafikerade. Men vad händer med barnvänligheten om man bygger en bro över till Södermalm och kopplar ihop området med Hammarbyhöjden (något jag gissar att många Yimbyiter skulle vilja se). Kombinera detta med utbyggnad av Danvikslösen som kopplar ihop stadsdelen med östra änden av Södermalm. Då närmar sig trafikvolymerna och flödena de som är i innerstaden och då står man där med öppna innergårdar, där man inte kan släppa ut de minsta att leka fritt.
 0
Jan Wiklund (11 September 2009 15:37):
Lars Backhans: "Jag misstänker att du ännu inte fått barn och kanske inte ser problematiken kring stad/barn. Alla som får barn kan ju inte flytta ut till en villa. Vi måste bygga en stad där alla kan bo oavsett ålder"

Just det. Så länge vi har förorter har vi också en hisklig massa biltrafik, vilket gör det mesta av stan barnolämpligt.

Ändå finns det faktiskt ganska många barnfamiljer där jag bor, i Högalid. Jag antar att dom väger för och emot. Gatorna där är inte sådär jättetrafikerade, med undantag för Hornsgatan och Långholmsgatan. Och samtidigt gör tätheten och närheten att man slipper jobbpendling och faktiskt kan vara tillsammans med sina barn mer än om man bor i Viksjö.
 0
Johannes Lilleberg (11 September 2009 15:40):
För småbarnfamiljers skull tycker jag att det är viktigt att man:

1. Har gott om dagis/småskolor. Alla ska ha dagis så nära att föräldrarna hämtar barnen utan bil (Om färre åker bil så blir området barnvänligare.)

2. Innergårdar av hög kvalite. (Barnfamiljer bör kunna släppa ut ungarna utanför lägenheten när det behövs.)

3. Lekplats inom några hundra meter från bostaden (barn orkar inte gå långt.)

4. Gott om service (Föräldrar har ont om tid och det mesta bör kunna köpas i närområdet.)


Om kvarteren är öppna är av mindre betydelse för barnvänligheten tycker jag. Slutna kvarter kan möjligtvis vara bra för att förhindra barnen från att springa ut till gatan.

Niklas tar upp att det är viktigt att gränsen mellan det privata och offentliga görs tydligt. Annars vågar folk inte använda parken i rädsla för att vistas på privat mark. Öppna kvarter kan upplevas som otydligare än stängda. Det håller jag med om, men i vissa situationer kan öppna kvarter ändå fungera ok. Man kan ju ha andra skarpa gränser såsom buskage och staket o.s.v. Parker är dock populära samlingsplatser så jag föredrar generellt caféer och gågator i gränsen mellan hus och parker. En bra kompromiss är att ha sockel med verksamheter och öppna kvarter från våning 2 och uppåt.
 0
Gustav Svärd (11 September 2009 15:49):
Roger Jakobsson
Förortsplanering kan tex vara modellen med rutnätskvarter och 4-5 våningar höga hus med tydliga privata innergårdar som vi ser i Skarpnäck och Dalen, och även den senare etappen av Järvastaden, bl a Kista
Jag, som uppvuxen och boende i Kista har fortfarande inte sett en enda privat innergård i Kista bostadsområde! Ok, högstadieskolan har en liten en som ingen har tillgång till (iaf inte när jag gick där). I övrigt saknas privata innergårdar helt. Rutnätskvarter finns 3 försök till längs Kistagången mellan Gallerian och Igelbäcksskolan, i övrigt har jag som gått omkring en hel del i Kista aldrig upplevt en rutnätskvartersstruktur. De övergripande ideal i Kistas planering som märks av är trafik- & funktionsseparering. Även att det bara finns 6 sorters bostadshus som står grupperade var för sig eller i tydligt upprepade mönster. Det är lätt att gå vilse här.
Lite hårt ordat kanske, men om Kista är det du ser som rutnätsstad av typen YIMBY vill ha, så har du nog missförstått vad vi menar rätt mycket.
 0
Per-Ola Karlsson (11 September 2009 16:21):
Hej Lars Backhans,

Trevligt, då är vi kanske nästan grannar! Jag misstänker att du kanske själv bor på Udden. Kanske är det då svårt att se skillnad mellan god boendemiljö, vilket udden utan tvivel är, och god stadsmiljö, vilket jag menar att udden skulle kunnat bli. Min poäng är att hade udden öppnats upp för allmänheten med restauranger och caféer istället för den pittoreska bryggan hade fler kunnat njuta av sol och vattenutblickar. Men visst, jag är medveten om att andra kvalitéer som finns där nu kanske skulle gått förlorade. Jag tror emellertid att fler skulle uppskatta stadsmiljö är än den skärgårdsromantik som nu flödar.

Intressant att du omedvetet gör tolkningen att jag måste vara barnlös "hipster" för att kunna tycka så. Jag är 41 år och har två små barn, så nog anser jag att barnen ska få ta plats i staden. Problemet här är ju att jag anser att barnen snarare tar plats i den exklusiva förorten!

Jag håller med om att det är en positiv överraskning att fontänen tas i bruk på ett annat sätt än vad det var tänkt. Det visar ju såklart hur svårt det är att planera för mänskligt beteende. För att förtydliga vad jag menar är jag således inte kritisk till att barnen leker där (och jag är inte heller negativt inställd gentemot skateungdomar), det är snarare det att jag hade hellre valt en plaskdamm likt den i Bleckan eller Tengdalsparken, gärna i kombination med ett trevligt café för oss vuxna, framför partärrens livlösa konstgjorda vattendrag.

"HS är mycket populärt bland barnfamiljer och jag är övertygad om att vi kommer att se mer av en stad som ligger mitt emellan villaförorten och Vasastan". Det är säkert så, och det är kanske ok men som du vet var ju detta inte planerarnas intention vilket gör mig orolig för hur potentiella stadsområden kan slavas bort.

"En stad där man kan promenera, en stad där barnen kan springa mellan kvarteren utan att bli överkörda." Precis som Niklas påpekar undrar jag också över relationen mellan barnvänlighet och öppna innergårdar. Mina barn är fortfarande så små att de inte kan vara ute själv så jag vet inte hur det kommer bli. Det finns ju såklart stora risker med vattnet också men här är än så länge mindre bilar och det är såklart en fördel.

"Vi måste bygga en stad där alla kan bo oavsett ålder." Skriver under på detta fullständigt. För mig utesluter detta inte en miljö som också föräldrar trivs i och då är i alla fall för min del stadsmiljö överlägsen. Som heltidsarbetande småbarnsföräldrar finns inte mycket tid över och då är det skönt med närhet till affären, närhet till caféer och restauranger och närhet till trevliga parker. Detta finns såklart till viss del i HS, men skulle kunna gjort ännu bättre. För mig är HS mycket bra förort med vissa stadskvalitéer!
 0
Anders Gardebring (11 September 2009 16:39):
Själv bodde jag i innerstad fram till 6 års ålder. Sedan flyttade vi ut till förorten. Jag minns tydligt att jag trivdes bättre på den slutna gröna innergården i stan än på de öppna gårdarna mellan skivhusen. Så jag tror inte att klassisk stad på något sätt är dålig för barn. Det är i alla fall inte min egen erfarenhet.
 0
Niklas (11 September 2009 17:12):
För att kommentera Sickla Udde.
Läget är ju som det är. Oavsett vad man bygger tror jag att det ändå skulle vara vägs ände dit, vilket hursomhelst skulle begränsa flödet. Kvartersstad skulle där ge fler boende, men skulle det skapa ett underlag?

Om man hade tänk stad från början hade man förlängt Hammarby allé över Lumaparken i en bro över till Udden och dragit stråket rakt över. Då hade det sett annorlunda ut.

Nu ligger udden där och utomstående är nog varken glada eller ledsna att det ligger där (det skadat inte urbaniteten eftersom det inte ligger som någon barriär mellan hållpunkter). De som vill bo så tycker nog det är en bra boendemiljö, centralt osv.
 0
Per-Ola Karlsson (11 September 2009 17:47):
Niklas
Du har nog rätt, och det är en bra boendemiljö. Vill bara poängtera det, om inte annat för att min sambo inte ska bli sur ... Jag tycker dock fortfarande att i alla fall en del av uddens exponering mot vattnet borde kunnat utnyttjas bättre! Kanske kunde man också lagt på några våningar utan att det skadade den fina miljön.

Vad jag ursprungligen ville kritisera var påståendet att dessa hus i park-områden blev mysig stad istället för förort. Visst kan man väl kalla HS för stad men lek med tanken att hela HS utformats som udden. Hade vi tyckt att det var stad då?
 0
Lars Backhans (11 September 2009 18:06):
Per-Ola Karlsson,
jag missbedömde din ålder, vi är nästa jämngamla och befinner oss i samma skede i livet.

När jag fick barn förändrades min syn på stadsplanering. Jag började se staden utifrån ett barns perspektiv. Att bo i en trång lägenhet innanför tullarna var inte längre attraktivt.

Instämmer i Johannes Lillebergs 4 viktiga punkter ang. planering för barn. Här är mer viktiga aspekter.

1. Att mina barn ska få gå på ett dagis i närheten av lite natur.

2. Luften ska vara fri från farliga partiklar och att gatorna inte är trafikerade.

När jag blev småbarnsförälder så försvann min tid och lust att åka till centrala Stockholm, nu uppehåller jag mig helt i mitt grannskap, i HS. Jag vill ha det mesta i min närhet. Att HS har blivit så populärt för barnfamiljer och inte för gamla tror jag beror på att stadsplanerare tog för givet att alla barnfamiljer ville bo i en villaförort. Men dagens föräldrar vill ha både staden och villan. HS erbjuder lite av båda. Dessutom finns det köpstarka barnfamiljer som har råd att betala...

Jag har bott i HS sedan 2001 och har både gott och ont att säga om den här stadsdelen. Delar med mig av vad jag tycker...

Det goda...
1. Hus i park.

2. Mycket kraft nedlagd på landskapsplanering. Världsklass faktiskt.

3. Tilltalande arkitektur i de första etapperna med stora uppglasade fönster och stora balkonger.

Det dåliga...

1. Inga cykelbanor (och innan ni kommentar det här, lär er att se skillnad på cykelfält och cykelbana).

2. För mycket bensinslukande bilar på gatorna. Höga parkeringstal i de senare etapperna. En mycket stor miljöbelastning. Punkt 1 & 2 gör att Sjöstaden INTE är en miljöstad.

3. Husen är ofta byggda med enskiktstätning. Vissa hus har möglat. De flesta hus är fuskbyggen...
 0
Roger Jakobsson (11 September 2009 18:26):
Jan Viklund: är det ett felaktigt "tänk" att analysera och refektera över vad den minsta beståndsdelen-boendet betyder för oss? är det ett felaktigt tänk att därigenom kanske få svar som ligger utanför den fysisk/tekniska biten om vad vi som människor har för behov i vår bostad och närmiljö? att ha detta som kunskap betyder väl inte per automatik att man inte sedan går vidare och planerar vad som händer utanför husen?
Till exempel tror jag inte jag är ensam om att ha behov av direkt dagsljusinfall i min bostad. Och detta underlättas med längre avstånd till huset bredvid. Eller grönytor i anslutning till huset. Det kanske är så att man inte enbart hänger på fik vid nytorget på sin lediga tid utan man vill kunna gå direkt ut och lägga sig och slappa på en grönyta, utan att åka flera kilometer? Det kanske också är så att vardagslunket som finns i förorten, men sitt lugnare tempo är avstressande och skönt?

Sen vill jag tillägga att jag finner det något märkligt hur man förkastar mångfald i planeringen och enbart förordar rutnätstaden som enda ideal, vi skall väl bygga stad för alla medborgare, för alla åldrar och behov? När man förkastar allt som inte faller samman med sin egen intressesfär så blir diskussionen väldigt egennyttig, och blir väldigt likt ett fenomen som kallas, ja just det- NOT IN MY BACK YARD.
 0
Per-Ola Karlsson (11 September 2009 20:01):
Hans:
Instämmer i flera av dina för och nackdelar. Men samtidigt, om inte en viss täthet och stadskvalitéerna fanns, skulle jag sannolikt inte vara lika nöjd.

Roger:
Det är väl klart att det finns människor som föredrar det du beskriver. Men, och det här har yimby tjatat om i evigheter nu, dessa miljöer finns ju redan i ett överflöd - och de är problematiska ur många aspekter. Att bygga rutnät eller annan stad (bara den blir tillräckligt tät med flöden behöver det ju alls inte vara rutnät) har varit bannlyst sedan 1930-talet. Det är ju för att motverka denna skadliga utveckling och att ifrågasätta modernistiska ideal som är yimbys agenda, inte att bygga fler förorter. Med det sagt, finns det väl såklart inget som säger att det inte finns människor som föredrar förorten eller att det inte skulle finna många väldigt bra boendemiljöer i förorten.
 0
Anders Gardebring (11 September 2009 20:17):
Per-Ola:
Tack för att du skrev det jag tänkte skriva..
Det är faktiskt märkligt det här med att det ska vara så kontroversiellt att vilja bygga lite stad igen. Många trivs bevisligen med det. Avsevärt fler än det finns stad för. Samtidigt kan vi också se att det idag bor människor i modernistiskt planerade områden trots att de vill bo i stad. Utbudet är inte på långa vägar i nivå med efterfrågan, samtidigt som det finns mer förort än det finns efterfrågan på.

Det här är inte så konstigt eftersom vi slutade bygga stad några årtionden in på förra seklet. Vi har alltså inte byggt någon stad på en bra bit över ett halvsekel. Jag tycker faktiskt att det är dags nu. Jag tycker också att vi faktiskt ska låta de som ska bo i miljöerna som byggs själva få ha en åsikt om hur de ska utformas. Är det egentligen så mycket begärt?

Vi skulle kunna bygga uteslutande tät innerstad i flera decennier och ändå inte mätta efterfrågan. Ändå är det väldigt, väldigt lite stad som byggs fortfarande, även om det sedan några år tillbaka ändå faktiskt förekommer.
 0
Johannes Hulter (11 September 2009 21:27):
@ anders: Du (och Per-Ola) har naturligtvis rätt. Men ibland börjar man faktiskt själv undra om det inte vore enklare att förbjuda all kritik av modernistisk planering och hjärntvätta befolkningen till SCAFT-dyrkan än att få svensk byggindustri, arkitekter, planerare och politiker att fejsa fakta, lägga ned funkissprawlandet och börja bygga urbant och hållbart.
 0
Stefan (11 September 2009 22:49):
En bra och viktig debatt som borde ge ringar på vattnet i Stockholm. Tack alla!

Är inte utbyggnaden längs Hägerstensvägen mellan Aspudden och Axelsberg ett lika tydligt exempel på att andra måttstockar gäller för ytterstad än för innerstad?

Här finns idag en väl fungerande struktur och "mall" att tolka och bygga vidare på - Aspudden. Men vad händer? De grövsta produktionsmetoderna, okänsliga standardhus utan ett stadsberikande och levande innehåll i bottenplanet växer upp. I vit puts. Stendött.

Även tolkningen av mötet med Mälarhöjden och Axelsberg blir minst sagt parodisk och brutal - både i skala, arkitektur och innehåll.

Det positiva är förstås närheten till kollektiva färdmedel, man bygger längs en gata och ett huvudstråk. Men det är givna parametrar, öppet mål, som man inte tar till en högre nivå som berikar stadsmiljön märkvärt. Man använder Aspudden, men tillför inte nya kvalitéer. Stadsbyggnad handlar bl a om att ta mark i anspråk för exploatering - och att därför ge något tillbaka till staden och dess innevånare.

Här känns det som att Stockholms planeringsmodeller inte klarar av att hantera en komplettering av befintliga stadsmiljöer, att bygga nytt och samtidigt bygga vidare på. Att ställa krav på kvalité, finare gradering än "nya bostäder..."

Kanske ska vi vara glada för varje hål som ej fylls i? Åt alla Nimby´s - så finns i vart fall potentialen kvar till kommande epoker, som förhoppningsvis har de rätta verktygen och viljan att skapa mer stad? Med ett komplett och blandat innehåll, i kombination med riktig, akut och bra arkitektur!!!?
 0
Johannes Lilleberg (12 September 2009 17:55):
Jag håller med dig Stefan.
 0
Jan Wiklund (13 September 2009 14:46):
Roger: Ok, jag kan acceptera att backa till att kalla det "ett oerhört begränsat synsätt". Staden är faktiskt mer än bostad. Om man bara beaktar bostaden blir det naturligt att se störningar som något som till varje pris ska undvikas. Om man ser staden som främst en produktionsplats försöker man undvika onödiga störningar men beaktar också avstånd och kopplingar mellan olika stadsdelar/kvarter.

Som jag har diskuterat på annan plats är poängen med staden att minimera avståndet mellan människor som har mycket med varandra att göra. Staden är en logistisk anordning som sänker kostnaderna, både för produktionen och för privatpersoner, och underlättar möten och kommunikationer. Men det ser man inte om man likställer staden med bostaden, vilket jag upplever att du gör. Då tvingas man ersätta den brist på kopplingar och kommunikationer som naturligt uppstår med en gigantiskt trafikinfrastruktur, vilket vi absolut inte har råd med, vare sig ekonomiskt eller klimatmässigt.

Anklagelsen för att förkasta mångfald finner jag obegriplig. Det finns hur mycket förortsplanering som helst i Stockholm medan det råder stor brist på tät blandstad. Vi kan bygga uteslutande tät blandstad i femti år utan att behöva riskera någon brist på mångfald.
 0
André (1 Augusti 2010 15:51):
Enligt min mening är det enkelt: sånhär bebyggelse blir det för att politikerna inte vet att (läs: är personligt ansvarig för rätta värdet/har egen vinning av rätta värdet) värdesätt vår offentliga mark.

Hade det varit en privat aktör som ägt marken (och byggt huset) hade man velat maximera tätheten för att få maximal retur på investeringen vid försäljning av lägenheterna.
 0
Gustav Svärd (3 Augusti 2010 13:08):
^Precis som de privata aktörerna i USA byggde sina villa-enklaver med allt mindre tomter (innan krisen 2007 som fortfarande får huspriserna där att rasa, Las Vegas kan komma att krasha rätt hårt snart).Privata byggare har inget som helst intresse av långsiktigt fungerade stadsplanering. De vill sälja dyrt så fort som möjligt. Att området ser fint ut när det är upp till två-tre år gammalt är viktigt, att det i längden fungerar betyder inget alls för byggbolagen, då är ju de borta ur bilden sedan länge.
Att fritt fram för storbolagen skulle vara en bra stadsbyggnadsprincip håller jag alltså inte med om alls.
 0
Jan Wiklund (3 Augusti 2010 16:00):
Det otroliga är ju att man hade löst det här på 1800-talet - ja, redan på medeltiden. Kommunen bestämde vad som skulle vara offentligt och vad som skulle vara privat (tomter). Sen fick byggbolagen bygga vad dom ville på tomterna, så länge de uppfyllde allmänna byggbestämmelser som var tillkomna av brandskydds- och hälsoskyddsskäl.

Det var först på 1900-talet som man virrade bort sig alldeles. Antingen fick man för sig att stadsbyggnadskontoret med hjälp av ett arkitektmonopol skulle utforma allt i detalj. Eller fick man för sig att ett privat bolag med ett arkitektmonopol skulle göra det. I båda fallen handlade det om monopol och hierarkiskt maktmissbruk.

Tillbaka till 1800-talet! Politiskt bestämda grundregler, och låt vem som helst utforma sina detaljer.
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8624 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

Gratis illustrationsprogram?
11 Mars 04:44 av Huai Chuan
Tumba Centrum
1 Mars 18:38 av Mårten Landström
Vega station
1 Mars 18:01 av Mårten Landström

@yimbysthlm på Twitter