Utskrift från www.yimby.se
....

Fria byggrupper – en tysk modell för att bygga blandad stad

 
Kvartersgård i Loretto Areal
Kvartersgård i Loretto Areal
 

Tübingen är en vackert bevarad universitetsstad i södra Tyskland. Staden påminner i mångt och mycket om Lund: den har en medeltida stadskärna med kullerstensgator och korsvirkeshus, det finns ett stort universitet, många arbetsplatser och efterfrågan på bostäder är mycket hög. Det senare har lett till höga hyror och höga huspriser. Då det inte heller har varit tillåtet att bygga på jungfrulig mark har det varit en svår marknad för den som vill ha någonstans att bo och många, framför allt barnfamiljer, har flyttat till närbelägna orter men fortsatt att arbeta i Tübingen. Detta har framför allt skapat stora trafikproblem. Känns problemen igen?

För Tübingens del kunde man i början av 90-talet se en möjlighet att lösa en del av problemen. Den franska armén lämnades sin militärbas i området i början av 90-talet och genom ett särskilt lagutrymme tvingades kommunen att köpa området. Priset blev därför lågt. Det vanliga sättet att hantera sådan mark hade varit att sälja marken vidare till högstbjudande byggherre, men i stället valde man att arbeta med så kallade fria byggrupper: grupper av individer eller familjer som går ihop för att som grupp uppföra en byggnad. Formellt sett avslutas gruppen när byggnaden är uppförd och övergår oftast i den tyska motsvarigheten till bostadsrättsförening.

En särskild division från stadsbyggnadskontoret fick i uppgift att arbeta med Südstadt, främst områdena Loretto Areal och Französisches viertel, och en del av uppgiften bestod i att ”para” ihop medlemmar i sådana byggrupper. Kravet var att det i fastigheten skulle finnas plats för en verksamhet. När gruppen ställts samman hade de sex månader på sig att med hjälp av en arkitekt skissera ett förslag för byggnadens utförande och när byggruppen var överens med kommunen kunde marken överlåtas.

Processen kring fria byggrupper kräver en relativt hög frihet vad gäller byggnadens design. Därför var restriktionerna för vad som fick byggas få: placeringen av byggnadernas entrésida reglerades i detaljplanen men byggnadernas höjd, djup och vidd gavs visst utrymme för variation. Den arkitektoniska utformningen var fri. Eftersom storleken på tomten inte var fastställd kunde gruppen växa eller minska under de första sex månaderna, och även grupper med låga inkomster kunde delta genom att uppföra mindre byggnader. Även arbetskraft kunde vara en slags input i byggruppen, men det vanligaste förfarandet var att byggbolag kontaktades för uppförandet av byggnaderna.

Gårdsgata i Loretto Areal
Gårdsgata i Loretto Areal
 

Loretto areal och Französisches viertel är två utbyggnadsområden i Tübingen där man har lyckats skapat en funktionsblandning genom att använda sig av metoden med fria byggrupper. Områdena har en klassisk kvarterstruktur och ligger ungefär 1,5 kilometer från centrum. I Loretto bor ca 900 personer, varav 20-25 procent såväl bor som arbetar inom området. Totalt finns ungefär 85 olika verksamheter i området i form av service; skolor, tandläkare, arkitektkontor samt butiker såsom mataffärer och bagerier.

Områdena uppvisar en spännande variation i formspråk och färger och materialen skiftar från kakel och betong till träpaneler och glasade ytor. Områdena är inbäddade i rik grönska och har generösa balkonger, rikligt med växter och bottenvåningarna upptas av caféer, dagis, butiker och små kontor. Gående och cyklister har hög prioritet i området och biltrafiken är tydligt underordnad. Det offentliga rummet är tydligt dedikerat för umgänge snarare än trafik. Parkering finns inom 250 m men kostar relativt mycket varför många går och cyklar. Gatorna är främst gårdsgator och angöring är möjlig. P-hus försörjer området med p-platser och det finns ett helautomatiskt p-hus i Loretto (jfr. P-snurran vid Rörstandsgatan). Området har även en gemensam bilpool.

Butiker längs med huvudgatan i Französisches viertel
Butiker längs med huvudgatan i Französisches viertel
 

Resonemangen kring att enbart bygga på redan bebyggd mark, Brownfield areas, låg bakom önskemålet att bygga tätt när man äntligen fick tillgång till denna mark. Områdena är mycket tätt exploaterade, ca 200 boende/ha och ca 50 arbetande/ha. Tübingens planerare har haft flera mål bakom att bygga tätt:
•    skapa urbana platser
•    undvika exploatering på jungfrulig mark
•    ge kortare avstånd
•    skapa boendemöjligheter till ett billigare pris

I planeringen av områdena har man efterstävat stadsmässighet. Genom att bygga tätt i kvartersstruktur och att kräva att området skulle rymma både verksamheter och boende kunde detta åstadkommas.

Cykelaffär i Französisches viertel
Cykelaffär i Französisches viertel
 

Inledningsvis hade områdena problem med störningar mellan bostad/verksamhet men det har gått över. Nu är det många som vill bo i dessa områden just på grund av att de är funktionsblandade. De gamla militärbyggnaderna har så långt det har varit möjligt bevarats och omvandlats till bostäder och verksamheter. En större byggnad som tidigare använts som förvaring för militärfordon används numera för sportaktiviteter och områdesfestivaler. Även mycket av grönskan har bevarats, framför allt större träd som ger välbehövlig skugga för de boende.

Träd och värdefulla byggnader har sparats och integrerats i det nya
Träd och värdefulla byggnader har sparats och integrerats i det nya
 

De fria byggrupperna i områdena har gett en stor diversitet vilket har upplevts mycket positivt. Bankerna var till en början skeptiska till modellen, men nu är det snarare så att man gärna lånar ut pengar till dessa grupper då det innebär en liten risk. Området visar även en socioekonomisk diversitet - inkomsterna och socialgrupperna är blandade. Statistiken visar att det bor allt från väldigt rika till låginkomsttagare i området.

Efter att ha studerat dessa områden beslöt vi i Lund att försöka arbeta på liknande sätt inom ramen för de KLIMP-finansierade samhällsplaneringsprojekt vi arbetat med sedan 2003. Våra tidigare projekt har handlat om hur ett minskat bilberoende kan åstadkommas med planeringsåtgärder, men i de nuvarande projekten har vi fokuserat på tre nyckelfrågor: mobilitetsplaner, funktionsblandning och utvärdering av de bilsnåla åtgärdernas potential. I delprojektet som hanterar funktionsblandning har vi arbetat med att hitta lämpliga lägen för ett sådant här projekt och kommer att arbeta med ett område som heter Råbylund. En vision för området, informationsmaterial om byggemenskaper som koncept samt en ”kontaktannons” är under framtagande. Målet är att två byggrupper med 10-20 deltagare vardera skall vara igång, och helst ha satt spaden i marken innan projektets avslut i december 2011.
 
Se fler bilder här
Gå med i YIMBY Stockholm
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Johannes Lilleberg (23 November 2009 10:35):
Spontant tycker jag att det här är en intressant ide. Jag tycker också bilderna ser inbjudande ut. Jag skulle gärna besöka området för att se mer.
 0
Erik Tysk (23 November 2009 10:36):
Tycker det låter som en fantastisk ide med fria byggrupper, men måste säga att av bilderna att döma skulle jag personligen inte vara särskilt sugen på att bo där.

Kan inte sätta fingret på det, men på ngt sätt känns det ganska ourbant (trots självklara urbana attribut som täta kvarter, butiker i bottenplan etc). Vet inte varför, men på ngt sätt känns väldgt mycket förort - fast i "modern, urban tappning".

Kanske har det att göra med väldigt mycket grönska överallt, bilfria gator, lekande barn skyltar etc.. Känns lite väl familje-hippie-aktigt. När jag först läste/hörde om fria byggrupper här på forumet tänkte jag att det lät helt fantastiskt, men efter att ha sett bilderna är jag inte lika entusiastisk. (även om det i teorin fortfarande låter jättebra i mina öron...)
 0
Johannes Hulter (23 November 2009 10:43):
@ linda: Oerhört intressant inlägg! Ska bli spännande att följa ert projekt här i Sverige. Hoppas man kan få igång något liknande härhemma.

@ erik: Man får ju komma ihåg att Tübingen är en ganska liten stad, 88.000 inv. Typ Norrköping. Skalan blir ju en annan.
 0
Linda Kummel (23 November 2009 11:20):
Erik: Södra Tyskland har ett varmare klimat än vi här uppe i norden, varav all grönska, och det är också känt för att vara ett "grönt hippie-fäste" med mycket miljömedvetna invånare. Men det gröna bidrar också till att området upplevs som väldigt trivsamt trots den höga tätheten. De flesta byggnaderna ligger på ca 5 våningar i höjd.
 0
Johannes Lilleberg (23 November 2009 11:21):
@Erik

Jag tror jag förstår vad du menar. Men Grönska på väggar och träd längs gator är bra! Det kan man ha i stad. Det är också MYCKET viktigt att anpassa nya stadsdelar för alla grupper av människor. Jag tror inte på stadsdelar som är helt anpassade för unga singlar. Jag tror inte heller på områden som är helt anpassade för småbarnsfamiljer. Utan det bör finnas en generalitet så att flera olika grupper kan bo i området.
 0
Lucas Stensö De Marie (23 November 2009 11:36):
Erik:

Jag kan halla med dig till viss del men med tanke pa att staden inte ar alltfor stor kan man inte forvanta sig sa mycket mer.
Jag menar, tank om Stockholms forort kunde se ut sa har till skillnad mot vad vi ser idag. Givetvis ar val riktig kvartersstad att foredra men om det prompt ska byggas fororter eller mindre livliga omraden verkar ju detta vara ganska bra anda.
 0
Magnus Orest (23 November 2009 11:55):
Intressant läsning, som sagt. Och välkommen som ny skribent på YIMBY. :-) Det där känns spontant som ett koncept som Stockholm borde titta närmare på för att få mer variation och dynamik i staden - att låta de boende själva vara med och bygga sin stad måste ju ge bättre målgruppsanpassning än att det arbetet sköts av tjänstemän på stora byggbolag som massproducerar hela bostadsområden eller stadsdelar.
 0
Niklas (23 November 2009 11:57):
Detta låter som något fantastiskt som absolut borde prövas i Sverige och tänk att dessa områden på bara något decennium snabbt blivit populärt. Det kan man inte säga om våra förorter precis. Hur var det med Lindhagenplanens områden: Hur såg deras popularitet ut efter 10-20 år?

Fråga: Står grupperna för uppförande av hus på tomtmark, medan staden står för gatorna?
 0
Linda Kummel (23 November 2009 12:07):
@ Niklas: kommunen gör en "ramplan" för området där kvartersstrukturen, gatubredderna, torgbildningar etc fastställs. När byggrupperna kommer in så "skivas" lämplig längd av för den byggnad som gruppen vill uppföra.
 0
Linda Kummel (23 November 2009 12:14):
@Niklas. Nu kanske jag svarade på fel sak. Kommunen kunde i dessa områden, genom det låga inköpspriset på marken, bygga den grundläggande infrastrukturen såsom vägar, vatten, avlopp och liknande. Om de "bjöd på" dessa kostnader eller om den lades över på byggrupperna vid deras förvärv av tomtmarken vet jag inte. Själva byggkostnaderna för hus på tomtmark betalade byggrupperna själva.
 0
Martin Ekdahl (23 November 2009 12:36):
En intressant och inspirerande artikel om hur det kan göras istället för att kommunen och byggbolagen ska detaljstyra varje skede. Ett strålande initiativ där folk själva får bestämma hur staden skall utvecklas.
 0
Rasmus Öhrstig Bratt (23 November 2009 13:41):
Efterfrågestyrt byggande är det som gäller framtiden. Det här verkar vara ett bra sätt, av flera tänkbara. Roligt att se att det har överlevt byråkratistadiet.

Jag tror faktiskt att många människor vill bo i den här typen av områden. På en stadslivs-skala ligger det någonstans mellan ett halvdött radhus/kedjehus-område och ett hektiskt innerstadsområde med åttavåningskvarter. Tummen ner för asfalts-"trottoarer" dock. Det ser så provisoriskt ut.
 0
Erik Tysk (23 November 2009 15:26):
Vill bara förtydliga mitt inlägg lite;

Självklart är detta att föredra än ännufler hus i park områden utslängda i skogsdungar - ingen tvekan om den saken.

Det var mer att när jag först hörde om fria bygggrupper och "kåk-bebyggelse" så for mina tankar direkt till gyttriga kvartersmiljöer ala europeiskt 20 tal. Det här känns ju lite mer som ett hippifierat hammarby sjöstad... typ.

Ok, man får väl mycket riktigt ta skalan på staden i hänsyn. Och som sagt, i stort är jag mycket positiv till fria byggrupper, och bor mycket hellre där än i ngn nybyggd hus i park område.
 0
Rasmus Öhrstig Bratt (23 November 2009 16:45):
Befolkningstätheten är alltså lika hög som i Vasastan. Otroligt att man har uppnått så hög befolkningstäthet med så låga hus! Eller är det för att det är ett litet område som inte har några stora parker?
 0
Erik Sandblom (23 November 2009 18:30):
Rasmus, befolkningstätheten påverkas av höjden på husen men också av bredden på gatorna. Gatorna här verkar lite smalare än i Vasastan. De kan t o m vara smalare än de ser ut, eftersom de inte segmenteras med trottoar, bilparkering, etc. Se denna bild:
http:​/​/​www.​yimby.​se/​photos/​imageloader.​aspx/​imgloader.​.​.​

Jättespännande idé med fria byggrupper. Kanske minskar nimbyismen om en del befogenheter flyttas från byråkratin till medborgarna?
 0
Niklas (23 November 2009 18:53):
På håll: Ser man inte vissa likheter med Kowloon Walled city?

http:​/​/​static.​panoramio.​com/​photos/​original/​1940​3973.​j.​.​
 0
Joakim Bjerhem (23 November 2009 19:29):
Sånt här gör mig ganska lyrisk! Det går ju! Ska man bygga nytt är det precis så här man måste bygga, går ju inte att jämföra med de projekt som är på gång i Hägersten där jag bor. Punkthus i parkering, punkthus i parkering, punkthus i parkering. Tänk om sådana här byggen kunde komplettera miljonprogrammens områden i en sammanhållen rutnätstruktur? Hur attraktiva hade de inte blivit då? Även innergårdar som verkar mycket barnanpassade...
 0
Peter D (23 November 2009 23:23):
Låter som en utomordentligt bra ide det där.
 0
Mattias Woldu (24 November 2009 11:18):
Väldigt coolt. Jag hoppas man kan få stadsbyggnadskontoren i Sverige att bli lite inspirerade!
 0
Magnus Orest (24 November 2009 16:52):
Om man tittar på den här bilden av Tübingens gamla delar är det nog lätt att förstå hur de uppnått sin höga befolkningstäthet: http:​/​/​upload.​wikimedia.​org/​wikipedia/​commons/​b/​bd/​Tue.​.​

Snacka om att staden bryter mot våra normer för ljus och utrymme. Folk vantrivs säkert. ;-)
 0
Johannes Lilleberg (24 November 2009 19:42):
Jag har tittat på bilderna från nya Tübingen några gånger nu. Jag är säker på att denna typ av tät men låg och "byaktig" bebyggelse med många lekparker, gott om affärer och varierad arkitektur skulle göra dundersucce bland barnfamiljer i Stockholm. Jag skulle gärna se denna typ av bebyggelse längs exempelvis nya tvärspårvägar i söder och norr.
 0
Alf . (24 November 2009 21:45):
Jo centrum verkar ha bra täthet men resten av Tübingen verkar inte vara så tätt.

http:​/​/​de.​wikipedia.​org/​w/​index.​php?​title=​Datei:​T%C3%B.​.​
 0
Mattias (24 November 2009 22:13):
Att ni inte skriver om Jakriborg. Ett spännande modernt bostadsområde i gammal stil. Jag gillar det skarpt. Synd att man bor långt därifrån.
 0
Martin Ekdahl (25 November 2009 13:17):
^^

Jag hade faktiskt tänkt åka till Jakriborg och ta mig en titt nästa gång jag är i Sverige. Det enda som jag är lite skeptisk till är att bröderna bakom projektet har satt upp ett så strängt regelverk för näringsverksamheterna där. Jag gillar hansa-stilen skarpt, men jag vill inte leva i en medeltidspastish. Fast som sagt, jag har aldrig varit där, så jag kanske blir helt såld på projektet när jag väl är där.

Ps. Jag är även en sucker för Skansens "stad". Ds. ;)
 0
Jörgen Sundström (25 November 2009 16:48):
Tübingen projektet är helt klart intressant.
Ska bli spännande att följa motsvarande projekt i Lund.
 0
Niklas (25 November 2009 21:06):
Angående Jakriborg (eftersom det kom på tal):
Visst kan sådana pastischområden få finnas och attraherar säkert en hel del folk. Men det är knappast en bra modell för att storskaligt kunna utvidga och förtäta Stockholm. New Urbanism-områden utformas och planeras (vad jag förstått) utifrån att de ska ha en variation, men att stilen ur bunden till någon tidigare epok (som ansågs bättre än dagens). Hur ska arkitekturen kunna få utvecklas efter dessa premisser?

Med modellen med fria byggrupper får man variationen på köpet och man blir inte så bunden vid det förgångna. Det lämnar utrymme för arkitektonisk utveckling av nya stilar.
 0
Lena Johansson (26 November 2009 00:19):
Jakriborg är egentligen som vilket bostadsområde som helst, den enda skillnaden är att fasaderna har hämtats från gamla Hansastäder runt Östersjön, och det är en ganska ytlig skillnad. Hela Jakriborg har planerats och byggts av samma bolag, som också förvaltar området, och det finns inget utrymme för sådant som inte ingår i bolagets koncept.

Områdena i Tübingen är någonting helt annat, de är uppbyggda av olika fastigheter som är bebyggda med olika hus som har planerats av olika konstellationer av människor. Och därför blir det verkligen variation, på ett helt annat sätt än när samma arkitektkontor och byggherre ska försöka variera sig genom ett helt bostadsområde. Variationen i de tyska exemplen har uppkommit därför att olika intressen och idéer har tillåtits att existera intill varandra, inom ganska fria planbestämmelser om jag har förstått rätt. Det finns kort sagt utrymme för olikheter att existera intill varandra. Det är den sortens variation som brukar kallas för urbanitet.

Skillnaden mellan Jakriborg och områdena i Tübingen är med andra ord gigantisk, och den handlar inte om fasaderna eller grönskan, utan om skillnaden mellan en genomplanerad anläggning för boende och en urban miljö. Det vore fantastiskt om det gick att genomföra någonting liknande i Sverige. Tyvärr tror jag att det är omöjligt annat än som enstaka undantag, den svenska byggsektorn är långt mer monopoliserad än den tyska, och varken byggare eller byggherrar har något intresse av att släppa ifrån sig den makt de har idag. Det är bekvämare att fortsätta att bygga samma produkt som de är vana att bygga, människor har ändå ingenting att välja på och någonstans måste de bo och arbeta.
 0
Mattias Woldu (26 November 2009 00:42):
Lena du förutsätter att problemet ligger hos byggherrarnas monopolställning. Jag tror att en stor del av skulden kan tilldelas regelverket. Föreställ dig exempelvis att man skulle vilja tillämpa Tübinge konceptet i Årstafältet? Det är totalt omöjligt. Vi har bostadsrättsföreningskonceptet, kapital(på individnivå), byggherrar som kan tillgodose byggprojekten som beställs av bostadsrättsföreningen MEN...

Vi har också överklaganderätten, detaljstyrning av planbeskrivningar från myndighetshåll, länsstyrelsen som skall se till kulturhistoriska värden, etc. etc.

Det är helt enkelt omöjligt att göra det som gjorde i Tübinge i Stockholm. Möjligen går det om man bygger det väldigt långt bort från någon stad i Sverige men det är ju ekonomiskt ohållbart.

Tyvärr är det den verkligheten vi lever i.
 0
Linda Kummel (26 November 2009 08:13):
@Mattias: Urbana villor är en fri byggrupp som har byggt ett hus i västra hamnen i Malmö, så jag vill nog säga att det går att göra i Sverige under förutsättning att kommunen vill och har möjlighet att styra över marken. Just i dett fall har Malmö stad arbetat med ett koncept kallat "Det goda samtalet" där man i kv. Flagghusen tog in 13 olika byggherrar som i dialog tog fram detaljplan, arbetade med hållbarhetsfrågor etc. En av dessa 13 var byggruppen Urbana villor. Skillnaden mot Tübingen var att där arbetade man med fria byggrupper i området som helhet uppfördes, medan det i Malmös fall rörde sig om ett hus av 13. Men det går...
 0
Martin Ekdahl (26 November 2009 10:29):
^^

Det kommunala planmonopolet är boven i detta drama.
 0
Nicklas Hultgren (26 November 2009 10:33):
Verkar mycket intressant med byggrupperna. Man skulle kunna göra huset några våningar högre för att få miljön lite mer urban och gärna låta åtminstone några byggherrar få bygga hyreshus i området. Problemet blir väl att hitta billig mark i rätt läge. Det är bara en välvilligt inställd kommun som kan lösa det problemet.

Personligen tycker jag att man verkar väl negativt inställd till bilar i Tübinge. Det är väl fantastiskt om man kan köra bil ända hem till ett trivsamt område, helst till ett garage i samma byggnad man bor. Alla gator behöver inte vara bilfria.
 0
Lena Johansson (26 November 2009 12:01):
Det kommunala planmonopolet är inget hinder för att planera på samma sätt som i Tübingen. Exemplet i Malmö visar att den här sortens projekt går att genomföra i Sverige, inom ramarna för svensk lagstiftning och praxis – men just som undantag. Så länge det handlar om enstaka projekt så utgör de inget hot mot det system vi har idag, och de kan avfärdas som lustiga enskildheter genomförda av idealister.

I teorin vore det fullt möjligt att bygga upp ett system liknande det som finns i Tübingen i Stockholm, om viljan finns hos kommunen. T.ex. genom att kommunen pusslar ihop grupper av bostadssökande, och låter dessa grupper få tillgång till varsin arkitekt, ekonom och byggare. Men om detta verkligen etablerades som ett generellt system så skulle det innebära en helt annan konkurrens för bostadsproducenterna än vad de är utsatta för idag, och ställa högre krav på dem. Därför skulle bostadsproducenterna och de stora byggarna göra allt de kan för att motverka en sådan utveckling, eftersom de gynnas av dagens system och därför inte har något intresse av att det förändras. Och jag tror att det är där det faller, det finns ingen som frivilligt avstår sin makt och sina privilegier. Men jag hoppas naturligtvis att jag har fel. Det mest sannolika är dock att vi kommer att fortsätta att bygga bostadsområden som Jakriborg eller Gåshaga under överskådlig framtid.
 0
Linda Kummel (26 November 2009 12:07):
@Niklas: Det beskrivna områdena är inte bilfria. Däremot finns områdets parkering huvudsakligen i p-hus, och p-kostnaden har kopplats från boendekostnaden. Du får alltså köra, angöra men inte långtidsparkera på gatorna. Att varje fastighet skulle bygga sitt eget garage hade dragit upp byggkostnaderna rejält, men det finns några fastigheter som ändå gjort det.
 0
Dr Evil (26 November 2009 21:12):
Ja, detta är något jag har propagerat för hela tiden i mina inlägg. Jag har kallat det organisk tillväxt.
 0
Niklas (26 November 2009 21:35):
Vad jag personligen tycker: Om det är bygggrupper eller mindre byggherrar spelar mindre roll (får gärna vara både och). Huvudsaken är att man tydliggör skillnaden mellan stadsplanering och utformandet av de skilda fastigheterna (byggloven fastställs iom stadsplanen och kan gälla i 100 år framöver och kan då inte överklagas), samt att markanvisningar inte blir alltför stora. I regel bör det vara ett antal tomter per kvarter.
 0
Nicklas Hultgren (2 December 2009 22:11):
@Linda:
Jag är i allmänhet positiv till garage under flerfamiljshus i städerna, eftersom man då får bort (de parkerade) bilarna från gatorna. Självklart måste dom som använder platserna betala vad det kostar, så att kostnaden för själva boendet inte blir högre på grund av parkeringen.

I övrigt är jag som sagt mycket positiv till den här typen av projekt, med en liten reservation för att det kan vara bra att inte bara samla massa bostadsrättsföreningar i en stadsdel, utan även se till att det finns hyresfastigheter.

Den stora vinsten verkar vara att tomterna blir mindre och man kan få större variation i arkitekturen i varje kvarter. Detta är ett problem i mycket av nyproduktionen.
 0
Linda Kummel (4 December 2009 10:54):
@Niclas: Problemet med att koppla parkering direkt till boendet är att du tvingar fram en byggkostnad även för de som inte vill ha/behöver parkering. Dessutom visar all forskning på att ju sämre tillgång du har till parkering desto mindre benägen är du att faktiskt använda bil vilket ger de hållbara transportsätten ett försteg. Vill man och behöver man ändå använda bil (tex för längre resor, mycket last etc) så skall man självklart kunna göra det, därav den höga tillgängligheten med bil, men de hållbara transportslagen skall alltid ges företräde och inte lastas med kostnader för bilinnehavarna. Tyvärr är det svårt att genomföra pga p-normer etc, men man kan komma gansa långt med att frikoppla p-platserna från fastigheten.

Om jag inte minns fel så är byggnaderna i Tübingen blandade. Det kan alltså finnas både ägda och hyrda lägenheter i samma hus. I ett ekonomiskt läge som vi nu är i kan det dock vara ett problem, Sverige har ju klarat konjunkturläget så pass bra på bostadssidan just för att bostadsrätten är så tydligt styrd mot att den som äger bostaden faktiskt bor där.
 0
Jerker Söderlind (11 December 2009 12:37):
Tübingenmodellen är i rund och botten densamma som tillämpats i evärderliga tider, fram till den nya bygglagstiftningen 1947 i Sverige. Staden, dvs det allmänna/politiska står för den generella ramen. Olika fastighetsägare står för genomförande, ekonomisk risk liksom vinst. Det tragiska är att vi idag uppfattar Tübingen som något "nytt". Det positiva är att den "gamla" modellen verkar producera mer urbanitet än den vi tillämpat under så kallad "modern" tid.
Ett förverkligande i Stockholm idag i störe skala kräver troligen en plan över ett större område, integrerat och sammanvävt med omgivningen, ungefär som den jag gjorde för Årstafältet. låt oss itta en annan plats och se om staden är mogen för detta! vänligen jerker
 0
Jan Wiklund (11 December 2009 20:22):
Det här var intressant, Jerker, att problemen lagstadgades redan 1947. Här på denna webbplats har man alltid skyllt på PBL vilket jag inte riktigt har velat tro på eftersom problemen är mycket mycket äldre än så. Vad står det i 1947 års lag som är problematiskt anser du?
 0
Dr Evil (12 December 2009 01:20):
"ungefär som den jag gjorde för Årstafältet. låt oss itta en annan plats och se om staden är mogen för detta! vänligen jerker "

Precis. håll tassarna från Årstafältet bara.
 0
Jonas (12 December 2009 11:11):
Jerker Söderlinds plan för Årstafältet var genialisk. Gillade Europaparken skarpt. Nu blir det antagligen något urvattnat JM-projekt av det hela.

Vad tycker ni förresten om vallingbyparkstad.se? Själv tycker jag att det är ett steg i rätt riktning. Är dock rädd att det blir en förortsenklav omringad av trafikleder och impediment, kanske till och med en portalskylt: Välkommen till Vällingby Parkstad!
 0
Jan Jörnmark (12 December 2009 13:09):
Jan W: Den 2 Juli skrev jag det här inlägget i en helt annan debatt på YimbyGbg. Jag kopierar det här, för det ger en bild av hur en del av problematiken skapades 1947 och har fortsatt att formas sedan dess:

Glappet mellan översiktliga planer och detaljplaner är en motsättning som går tillbaka till 1950-talet. Jag skrev om det i en nästan oläsbar akademisk bok 1998 som innehåller fyrtio sidor fotnötter, men kan försöka sammanfatta problematiken lite enklare här.

I alla fall kom det kommunala planmonopolet till 1947, och sedan producerades det ett betydande antal generalplaner runt om i Sverige, som alla olyckligtvis hade det gemensamma draget att de inte fick någon praktisk betydelse. Forskare har i efterhand beklagat att planerna var "vackra" men inte användes.

Orsaken var enkel. För planering krävs egentligen inte mer än papper, penna och fantasi (visioner). För genomförande krävs däremot kontroll över kapital, naturresurser (jord) och arbetskraft. På 1950-talet var visserligen dessa produktionsfaktorer mycket mer centralreglerade än idag, men långt ifrån så mycket att man kunde göra något åt de förfallande innerstäderna.

Därför tillsattes redan 1951 en Bygglagsutredning för att "förenkla byggnadslagstiftningen och dess tillämpning". Utredningen var klar 1957 och producerade då SOU 1957:21. I den framhålls att general- och stadsplanearbetet måste förändras i riktning mot "elastiska stadsplaner", som utmärktes av "strävan efter ändamålsenlighet, enkelhet och klarhet". Man betonade också att den tidigare lagstiftningen utgick från "tvång och hård kontroll", men att man nu istället utgick från att "kommunerna och de enskilda inser att lagstiftningen…tjänar deras egna intressen". Man avslutade med att betona att de som vände sig till byggnadsnämnden inte borde behandlas som presumtiva lagöverträdare och att nämnderna borde utformas som "service- och samarbetsorgan".

Det här var början på 1960-takets svenska förhandlingsplanering. De "vackra generalplanerna" förpassades till papperskorgar, och istället utformades snabbt mer eller mindre korporativa organ som kunde klara planeringen på stads- och kvartersnivå. Uno Åhréns konferenser på KTH mellan 1958-64 finns dokumenterade och innehåller mer än 1000 fascinerande sidor om hur den svenska praktiska 60-tals planeringen växte fram.

Erik Wirén, som vid olika tidpunkter var VD för Näringslivets Planinstitut, stadsarkitekt i Västerås och professor i stadsbyggnad vid KTH, sammanfattade 1969 det som hänt: "Att samhällsplaneringen ändå fungerar så smidigt beror mindre på duktiga planerare än på det förhållande att planmonopolet tvingar fram ett handlingsmönster. Under den fysiska planeringens täckmantel utvecklas en rad formella och informella kontaktmönster, där stadsplaneraren sitter som spindeln i nätet… Han blir en betydelsefull person, kanske inte som samtidsexpert och planerare, utan som informationsbärare. Vi har en "de små almanackornas och telefonsamtalens planeringsverksamhet" som inte går att formalisera. Vi kan alltså utgå från att planering via förhandling blivit en realitet".

Det är fyrtio år sedan Erik W skrev det där, men som ni ser har inte mycket förändrats, förutom att två utredningar under tjugo års tid lyckades komplicera planeringssystemet ytterligare. Resultatet av de utredningarna blev mängder av krav utan inbördes ordning, som dessutom kryddades med en del paragrafer som har karaktären av att "hus må varje afton levitera fritt i luften mellan klockan 18-21". Dessutom utvidgades överklagandemöjligheterna drastiskt.

Tja, vad kan man säga om detta. Ingenting har egentligen ändrats på femtio år, och vi kommer att få fortsätta att kämpa i de alltmer begränsade detaljplanernas värld. Stadsbyggnad blir ett spel, där det gäller att lista ut vart den minsta gemensamma nämnaren finns när vi ritar ett vågat nytt Kyrkbyn.

Och vad ska då en ung människa göra för att klara sig i denna djungel? Köp en bostadsrätt centralt blir svaret, för de begränsade byggmöjligheterna kommer alltid att leda till att den stiger i pris om tillväxten och inflyttningen håller i sig.
 0
Niklas (12 December 2009 18:15):
Jonas:
Vällingbyparkstad är, som du skriver, ett steg i rätt riktning. Men du har helt rätt i att det fortfarande är enklavbildning. På detta ställe bör Bergslagsvägen istället få korsningar och adresser, på båda sidorna.
 0
Jan Wiklund (13 December 2009 10:30):
Jan J: 60-talets förhandlingsplanering har jag hört talas om. Min far var i byggbranschen i Norrköping då, och han har berättat om hur byggnadsnämnden bestod av stadens ledande byggmästare (med representanter för Riksbyggen och HSB på s-sidan) och där satt dom och gjorde upp så att ingen obehaglig konkurrens skulle uppstå.

Vad var det i 47 års lag som gjorde det omöjligt att bygga städer? Du säger att "Orsaken var enkel. För planering krävs egentligen inte mer än papper, penna och fantasi (visioner). För genomförande krävs däremot kontroll över kapital, naturresurser (jord) och arbetskraft" - men samma sak gällde ju redan 1880. Då klarade man av att göra övergripande planer som sen fylldes ut av dem som hade kapital, naturresurser och arbetskraft, med ganska bra resultat kan man tycka så här i efterhand.

Såvitt jag kan se spårade det ur redan ca 1900. När Lindhagens plan började bli fullbyggd i Stockholm borde man förstås ha gjort en ny utvidgning som skulle räcka i femti år till, men det gjorde man inte. Istället satte man igång att förfärdiga enklaver, med kortast tänkbara framförhållning. Med tiden blev enklavbygget en doktrin. Och där är vi alltjämt.
 0
Martin Ekdahl (14 December 2009 00:20):
Jonas: Jag håller med. Söderlinds plan var riktigt trevlig.
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8608 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

@yimbysthlm på Twitter