Utskrift från www.yimby.se
....

Nyfunktionalism

 
YIMBY argumenterar som bekant för tätare, mer blandade och dynamiska städer. Det är på sätt och vis väldigt bekvämt. De negativa effekterna av den glesa, segregerade bilstaden som man byggt under decennier och som man fortsätter att bygga idag är uppenbara för alla numera. Att argumentera för en rationell och hållbar stadsplanering som bygger gång- och cykelvänliga, socialt och funktionellt blandade stadskvarter istället för bilberoende bostadsenklaver har kanske aldrig varit enklare. De allra flesta forskare, politiker och planerare ger oss rätt. Problemet är mer att man så sällan går från ord till handling - från workshop till verkstad, från översiktsplan till detaljplan, från vision till verklighet.

Men det finns också ett akademiskt motstånd mot de insikter som Yimby representerar, en bitter ovilja att acceptera att modernistisk stadsplanering faktiskt är socialt, ekonomiskt och ekologiskt ohållbar. Denna ovilja har resulterat i en märklig teoretisk position som man skulle kunna kalla för nyfunktionalism och som man kan stöta på ibland i debatten.

Enligt nyfunktionalismen är det egentligen inget större fel på segregerade och bilberoende bostadsenklaver. Det främsta problemet är att vi uppfattar dem på fel sätt. Om vi såg positivt på dem istället så skulle vi ju tycka att de var bra. Det är inte heller så att vi tycker segregerade och bilberoende bostadsenklaver är dåliga för att de är ohållbara. Nej, enligt nyfunktionalismen tycker vi det eftersom vi har blivit indoktrinerade av konservativa, reaktionära kapitalister.

Nu skulle man kunna tro att "konservativa, reaktionära kapitalister" inom t.ex. bygg- och fordonsindustri skulle gilla gles bilstad och att det är därför det byggts så mycket sprawl. Forskningen stödjer också en sådan tes (se t.ex. teknikhistorikern Per Lundins avhandling Bilsamhället). Men det verkar nyfunktionalisterna ovetande om.

Nyfunktionalister framhåller gärna att låginkomsttagare bor i periferin (gles bilstad) medan människor med höga inkomster bor i centrum (tät blandstad). Enligt nyfunktionalisterna betyder det att de som ogillar gles bilstad föraktar låginkomsttagare. Att det också bor en hel del höginkomsttagare i periferin - i segregerade villa och radhusområden - det väljer man att glömma.

Det "nya" i nyfunktionalismen är att man ifrågasätter funktionalismens rationalism, föreställningen att man med teoretiska modeller skulle kunna planera fram Utopia. Det är bra. Det var ett av funktionalismens grundläggande felslut. Tyvärr tar man det som intäkt för en totaliserande kritik av all generell kunskap om stadsbyggande. Enligt nyfunktionalismen går det inte att säga något generellt om stadsplanering alls (ja, bortsett från att allt som liknar traditionell planering är konservativt, reaktionärt och kapitalistiskt förstås). Man menar att det är "förtryckande" och "exkluderande" att säga att vissa stadsbyggnadsprinciper skulle fungera bättre än andra.

Det "funktionalistiska" i nyfunktionalismen är att alla lösningar som bygger på icke-funktionalistisk planering är strikt förbjudna. Man talar istället om "helt nya", "oväntade" och  "unika" lösningar. Men de får inte bryta med funktionalismens grundprinciper för då är det ju konservativt och reaktionärt. Målet är tydligt. Det gäller att få funktionalismen att fungera, så att man ska slippa överge den. Resultatet blir ständigt fler "nya", "oväntade" och "unika" bilberoende bostadsenklaver.

Det främsta hatobjektet för nyfunktionalismen är New Urbanism-rörelsen, som man menar har en idealiserad, konservativ och reaktionär syn på staden. Man har definitivt rätt i att det finns en traditionalistisk och konservativ kritik av modernistisk planering, här i Sverige framför allt representerad av tidskriften Axess. Men av det följer ju inte att all kritik av modernistisk planering är traditionalistisk och konservativ.

Nyfunktionalismen handlar dock i huvudsak om att kritisera, det viktiga är inte att komma med egna förslag på hur staden ska byggas utan fokus ligger konsekvent på att förklara varför andras förslag är dåliga (eller "uttryck för en kolonial maktdiskurs metronormativa hegemoniska dikotomiserande patriarkala förtryck av de subalterna" som det brukar låta). I realiteten åstadkommer naturligtvis inte nyfunktionalismen någonting mer än att befästa status quo, men det är ju illa nog.

För ett aktuellt exempel på institutionaliserad nyfunktionalism, läs följande ansökan från Länsstyrelsen i Skåne till Delegationen för hållbara städer. Man ville ha 450.000kr för följande projekt:

Öppen idétävling för omformulering av miljonprogramsområden

Projektet syftar till att finna nya förhållningssätt till förnyelsen av miljonprogramsområdena, vilka inte har sin värdegrund i den historiska staden och där utgångspunkten inte är att verka reaktivt, utan kreativt. Ansökta medel syftar till genomförandet av en öppen idétävling.

Resultatet ska visa på olika möjligheter för ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet samt nya stadsbyggnadsstrategier. Ett mindre antal tävlingsområden i Skåne blir aktuella. Resultatet ska vara applicerbart på andra områden av motsvarande typologi, dvs det är principlösningar med god helhetsverkan som efterfrågas. En tävling är överlägsen andra metoder för att generera en mångfald av förslag och strategier. Tävlingen ska vara öppen, internationell och idébaserad.

Miljonprogrammen uppfördes utifrån de modernistiska stadsbyggnads- och arkitekturidealen, vilka arbetats fram av CIAM under 30 och 40-talet. Modernismen tog avstamp i en positivistisk framtidstro som genererade en myt om det ständigaframsteget. Detta synsätt avspeglas bland annat i utopiska stadsmodeller som arkitekter kring 30-talet presenterade. I enlighet med de ideal som präglade modernismen fanns en övertygelse om att människans behov i grund och botten är samma, oavsett ålder, kön, årstid, klimat, etnicitet och erfarenhet och socioekonomisk bakgrund.

Detta genererade en uppfattning om att det fanns ETT sätt och EN sanning, om vad människor behöver – och därmed vad som skulle byggas. Resultatet av detta synsätt står att finna i miljonprogrammens storskaliga bostadsområden med i stort sett identiska byggnadskroppar regelbundet men glest placerade i ensartade grönområden. Trafiken separerades med skilda rum för olika trafikanter och planskilda korsningar dem emellan. Offentlig service i form av skola och bibliotek lokaliserades till strategiska men ofta undanskymda lägen, något som försvårade möjligheterna för en kommersiell service att etablera sig. Efterkrigstidens bostadslösningar blev storskaliga, ensartade och rationella. Positiva effekter var att trångboddheten och boendestandarden blev åtgärdade.

Miljonprogramsområdena är idag ur många aspekter dysfunktionella. Problematiken är välkänd. Socialt utanförskap, skala, monotoni, monofunktionella, dåligt markutnyttjande men trångbott, otrygga trafikmiljöer, ensidigt bostadsutbud, ensidig upplåtelseform, hög energiförbrukning, tynande stadsdelscentra, kostsamma grönområden etc. Bland all denna kritik och svartmålning finns dock röster som talar om områdenas potential. Tensta Bo06 och förnyelsen av Gårdsten i Göteborg är positiva exempel som visat på och utnyttjat områdenas ofta relativt centrala belägenhet, social och kulturell sammanhållning och nya former av entreprenörskap. Under senare tid har områdena ofta omnämnts i diskussion kring energieffektivisering och klimatanpassning.

Vilka visioner och strategier är rådande för ombyggnaden? Genomförda, pågående och planerade förnyelsearbeten är idag reaktiva. Monofunktionalitet åtgärdas med tillägg av fler funktioner, ensidigt upplåtelseform åtgärdas av kompletteringsbebyggelse av andra upplåtelseformer, återvändsgator öppnas upp för genomfartstrafik, ensartade grönområden blir varierade mötesplatser med hjälp av odlingslotter etc. Varje negativ aspekt av miljonprogramsområdena åtgärdas med dess motsats.

Detta är reaktivt; inte kreativt! Vad som sällan diskuteras är, att den reaktiva åtgärdslistan kommer från en underliggande värdegrund som står att finna i den täta, trygga och ”trevliga” europeiska staden. Miljonprogrammet motsvarar 25% av det totala svenska bostadsbeståndet. När dessa områden nu står inför en förnyelse bör deras, i och för sig ofta kritiserade men ändock unika, tekniska, sociala och rumsliga organisation vara utgångspunkt. Områdenas ursprungliga värdegrund och karaktär bör vara vägledande för att finna nya förhållningssätt och strategier.

Dokumentet är verkligen fascinerande. Dels för att Länsstyrelsen på allvar trodde att de skulle få pengar för det (vilket de inte fick) men framförallt för den teoretiska blindhet som gör att man helt oproblematiskt sätter vikten av att förhindra "den täta, trygga och trevliga europeiska staden" framför livsvillkoren för de människor som faktiskt - rent konkret och fysiskt - ska leva i dessa områden.

Det viktiga är uppenbarligen inte att få fram så bra och kreativa idéer som möjligt. Nej, det viktiga är att till varje pris undvika att miljonprogrammen förändras till "täta, trygga och trevliga" stadsmiljöer. Med sådana vänner behöver miljonprogrammens invånare inga fiender.
Gå med i YIMBY Stockholm
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
 0
Johannes Hulter (29 November 2009 12:39):
Alexander Ståhle och Björn Ekelund tar f.ö. upp detta i senaste Arkitekten : http:​/​/​www.​arkitekt.​se/​s51629

Intressant artikel!
 0
Rasmus Öhrstig Bratt (29 November 2009 13:33):
Intressant och väl skrivet.

Jag har bara en liten invändning; när jag klickade på den första länken "debatten" trodde jag att jag skulle komma till en debattartikel som försvarade nyfunktionalism eller modernistisk stadsbyggnad.
 0
Mattias Woldu (29 November 2009 20:24):
Genialt skrivet Johannes. "Med sådana vänner behöver miljonprogrammens invånare inga fiender." Så sant, så sant. Jag instämmer med Rasmus invändning om debattlänken dock.
 0
Jörgen Sundström (29 November 2009 21:30):
Det finns en hel del färska exempel på att det nyfunktionalistska tänket har bitit sig fast hos delar av etablissemanget. Vi har ju t.ex. Dan Hallemar:
http:​/​/​punkthus.​wordpress.​com/​20​0​9/​11/​12/​staden/​
Och avhandlingen han referrerar till:
http:​/​/​www.​forskning.​se/​pressmeddelanden/​pressmeddelan.​.​
 0
Niklas (29 November 2009 22:02):
"Nyfunktionalismen handlar dock i huvudsak om att kritisera, det viktiga är inte att komma med egna förslag"

Huvudet på spiken. Det är lätt att kritisera men det svårt att komma med konstruktiv kritik. I en debattsituation blir det extra irriterande. Bevisbörda borde ligga på båda parter.
 0
Johannes Hulter (29 November 2009 22:04):
Rasmus/matthias: Tack!

Ja, länken blev lite konstig i sammanhanget. Men Sylwans text är ju väldigt intressant läsning, liksom boken han refererar: "Bor vi i samma stad?".
 0
Jörgen Sundström (29 November 2009 22:39):
Ett till exempel på det nyfunktionalistiska tänket. I nr 2 2009 av Planering i Malmö finns en artikel om Eric Owen Moss:
http:​/​/​www.​malmo.​se/​Medborgare/​Bo-​-​bygga/​pagefiles/​Pim.​.​
"Hur planerar man egentligen den framtida staden? Är modellen det förra seklets stadsplaneideal i en något reviderad
repris? Eller nyurbanistiska pastischer på ännu äldre förlagor?"
Retoriska frågor som låter bekanta.
Artikeln avslutas med:
"Arkitekter
borde fokusera mer på att skapa lätta, temporära,
mer flexibla och interagerande rumsliga nätverk, än dagens stora och tunga monument."
Mer konkret vad "lätta, temporära,
mer flexibla och interagerande rumsliga nätverk" är för något får vi naturligtvis inte veta.
 0
Dan Edholm (29 November 2009 23:53):
För den som har svårt att hitta "goda" exempel på vad Johannes skriver om hänvisar jag till forumtråden om Storängen i Huddinge. Där finns en tomtenisse som tycker att halvprivat mark skänker trivsel åt invånarna, att förgårdsmark är ett stadsmässigt plus och att stadsmässighet betyder något annat i Huddinge än i övriga landet.
 0
Martin Danell (30 November 2009 11:32):
Mycket bra artikel, Johannes!
 0
Magnus Orest (30 November 2009 11:37):
Bra artikel, Johannes. Visst kommer det att ta tid innan modernismen och nyfunkisen slutligen gått i graven. Det handlar ju till stor del om tro, och tron brukar inte dö i första taget. Att det sedan handlar om en väldigt olycklig kombination av tro och försök att vederlägga empiri med ofullständiga teoretiska modeller och axiom gör inte saken bättre.

Men å andra sidan ansågs ju jorden en gång i tiden vara platt, vilket backades upp av medeltidens mäktigaste organisation, nämligen kyrkan. Nu tror eller vet de flesta att jorden faktiskt är rund, och snurrar i en bana runt en stjärna, istället för tvärtom. Så det finns nog hopp för en reformering av arkitekturen och stadsplaneringen, trots den schweiziska inkvisitionen som fortfarande har sina tentakler ute bland planerare och arkitekter, till S:t Corbus oheliga glädje.

Kanske behöver vi en reformator som likt Martin Luther spikar (eller klistrar) upp sina teser på dörren till Arkitekturskolan på Östermalm?
 0
Per-Ola Karlsson (30 November 2009 12:56):
Strålande sammanfattat Johannes! Allra värst tycker jag är de nyfunktionalistiska debattörer som hävdar att det idag "okänsligt manglas ut kvartersstad" när det i själva verket är nyfunkis och hus i parkeringsplats som det okänsligt manglas ut.

Jag har också svårt för etablerade debattörer som Hallemar, Ola Andersson mfl. som ofta försöker balansera mellan olika positioner och ibland raljerar över de som åter vill bygga stad. Det är som om de egentligen vet att ett gammalt paradigm håller på att falla men de aktar sig noga för att ta ställning så att de inte ska råka välja fel sida när det nya paradigmet tar plats.
 0
Martin Ekdahl (30 November 2009 13:19):
Denna artikel satte verkligen tummen på modernisternas absurda resonemangscirkelgång. De inser att det finns problem. Men problemen skall inte lösas utan omformuleras till möjligheter.

Det är som att jag skulle upptäcka att min cykel var genomrostig, styret var avbrutet och hjulen saknades. Men istället för att ta cykeln till en verkstad och laga den, omformulerade jag detta tillstånd på ett "kreativt" sätt och vips så var problemen borta (åtminstone i teorin eftersom jag fortsättningsvis fick promenera till jobbet).

Vi kan ju bara förundras över hur dessa lådmänniskor vägrar tillåta förändring till det bättre, Hur djupt sitter då inte "Acceptera"-manifestet inpräntat i deras hjärnor?
 0
Kalle . (30 November 2009 13:20):
Tack för länken, Jörgen. Det var intressant. Förstår dock inte hur EM Moss skulle vara "nyfunktionalist"? Tycker benämningen nyfunktionalism i det här sammanhanget känns lite förvirrande.
 0
Jörgen Sundström (30 November 2009 14:12):
^^^
EM Moss atikeln.
Hans arkitektur är väl inte speciellt nyfunktionalistisk. Däremot de slitna klyschorna "förra seklets stadsplaneideal" och "nyurbanistiska pastischer på ännu äldre förlagor" tycker jag är typisk nyfunktionalistisk kritik av dom som vill bygga kvarters stad och/eller byggnader i t.ex. nyklassisk stil.

Även slutklämmen om "lätta, temporära,
mer flexibla och interagerande rumsliga nätverk" är på sätt och vis typisk för nyfunktionalismen. Det är så okonkret och flummigt. Vi får inte veta vad det är för alternativ. Jämför t.ex. med Karin Bradley som pratar om "utveckla stadsformer som kan utmana den täta kvartersstaden". Vad det kan vara får vi inte heller veta. Nyfunktionalisterna pratar om alternativ till kvartersstaden utan att precicera vad det är för alternativ. Förutom då att fortsätta med dagens modernistiska stadsplanering.
 0
Kalle . (30 November 2009 14:19):
Varför kallar ni det nyfunktionalism och vilka pratar om att fortsätta med dagens modernistiska stadsplanering?
 0
Peter D (30 November 2009 14:45):
Bra skrivet Johannes!
 0
Magnus Orest (30 November 2009 14:47):
Kalle, en del av problemet är att många idag pratar just om att lägga ner den modernistiska stadsplaneringen och satsa mer på beprövad kvartersstad, samtidigt som det är just modernistiska bilförorter som byggs. Vi säger en sak och gör en annan, alltså.

Nyfunktionalism eller nyfunkis är ett begrepp som hängt med sedan 80- eller 90-talet, och avser den typen av arkitektur (och i viss mån planering) som är vanlig idag och påminner om den ursprungliga funktionalismen. Hammarby Sjöstad är ganska representativt för nyfunkisen med sina byggnader som står relativt långt från varandra och är byggda i relativt enkel och funktionalistisk stil.
 0
Kalle . (30 November 2009 16:15):
Att säga att Hamarby Sjöstad skulle vara byggt efter funktionalistiska planeringsprinciper tycker jag är att tänja väldigt mycket på begreppen. Att det är byggt efter ett högre bilbehov än den staden som byggdes för 150 eller 300 år sedan har nog sina naturliga orsaker.

Men nu handlar ju den här diskussionen om urbanismens teoretiska underbyggnad.
Alltså, vilka (personer) pratar om att fortsätta med dagens modernistiska stadsplanering och vilka säger att "alla lösningar som bygger på icke-funktionalistisk planering är strikt förbjudna"?
 0
Per-Ola Karlsson (30 November 2009 16:46):
Kalle:
Raattamaa, Tunström, Bradley och Hallemar är debattörer som man skulle kunna kategorisera som nyfunktionalister eller i alla fall ofta intar nyfunktionalistiska ståndpunkter enligt Johannes definitioner ovan.

HS är inte byggt efter funktionalistiska principer men däremot skulle man kunna säga att HS är byggt efter nyfunktionalistiska. Här har man sagt sig vilja bygga stad, men inte en traditionell stad, utan något helt annat, aldrig tidigare skådat. Resultatet blev ändå snarlikt funkisens deviser om sol, ljus, luft, utblickar, öppna kvarter, stora öppna ytor m.m. Arkitekturen kan också till övervägande del karakteriseras som nyfunkis. För en del känns det som förort och för en del känns det som stad. Kanske beror det på med vilka teoretiska glasögon man tittar? Dock, högre bilbehov är inget naturligt!
 0
Kalle . (30 November 2009 17:01):
Jag har aldrig hört någon av dem säga att vi ska fortsätta med dagens "modernistiska" stadsplanering och jag har svårt att tro att någon av dem är överdrivet förtjusta i hur den svenska planeringspraktiken ser ut idag. Jag tror inte heller att de skulle tycka att termen nyfunktionalister var en särskilt träffande sammanfattning av vad de står för.
Jag kanske har fel men jag tycker att den kritiken känns lite missriktad.

Jag sa inte att bilbehovet är naturligt, jag sa att det är naturligt att man planerar utifrån ett högre bilinnehav idag än för 150 eller 300 år sedan.
 0
Per-Ola Karlsson (30 November 2009 17:52):
Kalle:
"Att fortsätta med dagens modernistiska stadsplanering" är ditt påstående. Jag har inte heller hört någon säga detta rakt ut, med undantag för Raattamaa, och Johannes definition av nyfunktionalister talar väl inte om detta heller? Däremot målar han träffande upp en teoretisk position som ofta framförs i debatten och som jag tycker ovan uppräknade debattörer (ofrivilligt?) hamnar i. Eliaeson kan nog också räknas in bland dessa även om det är svårt att förstå vad han egentligen vill. Men det är väl det som främst förenar "nyfunktionalister"?

Som sagt, HS är inte byggt efter funktionalistiska principer, utan här har ändå eftersträvats ett lågt parkeringstal så det är inte högre bilinnehav som gjort att HS ser ut som det gör.
 0
Kalle . (30 November 2009 18:01):
Nä, det är inte mitt påstående.
Jörgen skrev: "Nyfunktionalisterna pratar om alternativ till kvartersstaden utan att precicera vad det är för alternativ. Förutom då att fortsätta med dagens modernistiska stadsplanering."
Johannes skrev: Det "funktionalistiska" i nyfunktionalismen är att alla lösningar som bygger på icke-funktionalistisk planering är strikt förbjudna.
 0
Per-Ola Karlsson (30 November 2009 18:08):
Kalle:
Nu ska jag egentligen inte svara för Jörgen eller Johannes men deras påståenden är ju att nyfunktionalister aldrig talar om några alternativ till den modernistiska planeringen som fortfarande pågår trots att alla (i princip) säger att de inte längre vill ha den. Tycker du fått svar av Magnus på detta redan: "Vi säger en sak och gör en annan, alltså".
 0
Kalle . (30 November 2009 18:19):
Och jag hävdar att de som "säger" och de som "gör", i det här fallet, är helt olika personer med olika mål och agendor.
Bradley eller Raattamaa är ju inte direkt de offentliga språkrören för Hammarby Sjöstad, right?
 0
Per-Ola Karlsson (30 November 2009 19:36):
Kalle:
Ja, helt riktigt. Jag citerar:
"Men det finns också ett akademiskt motstånd mot de insikter som Yimby representerar, en bitter ovilja att acceptera att modernistisk stadsplanering faktiskt är socialt, ekonomiskt och ekologiskt ohållbar. Denna ovilja har resulterat i en märklig teoretisk position som man skulle kunna kalla för nyfunktionalism och som man kan stöta på ibland i debatten."

Göra och säga, praktik och teori kan dock aldrig separeras på det sätt du tycks vilja göra. Om forskare och debattörer fortsätter att (indirekt) stötta en position som motarbetar en övergång till ett mer hållbart stadsbyggande tycker jag att deras argument ska belysas och precis det tycker jag Johannes Åsberg gör så briljant i sin artikel. Tycker också begreppet nyfunktionalism är mycket välfunnet i sammanhanget.
 0
Johannes Hulter (30 November 2009 20:01):
@ kalle: Artikeln är ett försök att beskriva en teoretisk position, avsikten var inte att gå i polemik med den ena eller andra forskaren. "Nyfunktionalism" var det bästa jag kom på för att beskriva det, alla är välkomna att komma med bättre förslag.

Min utgångspunkt är helt enkelt att all kritik har en normativ komponent, det går inte att bara vara "mot" något - man är alltid också "för" något annat. Antingen är man explicit med vilket alternativ man företräder (som Yimby) eller implicit (som många av de forskare som nämnts här).

Med lite vanlig hederlig ideologianalys har jag försökt rekonstruera den outtalade teoretiska grunden för en viss sorts kritik av "den täta staden". Resultatet, det jag kallat "nyfunktionalism", är en idealtyp - ett analysinstrument sas. Om den är användbar eller inte, om den fångar någon sorts verklighet, får andra avgöra.
 0
Johannes Hulter (30 November 2009 20:59):
Jag kan väl tillägga att det inte är helt enkelt att rekonstruera en teoretisk position som är så pass inkoherent (såväl empiriskt som teoretiskt) som "nyfunktionalismen" (om vi nu ska kalla den det).

Å andra sidan så var även funktionalismen i grunden en ganska irrationell och emotionell ansats - ironiskt nog med tanke på funktionalisternas ständiga tjat om empiri och rationell planering. Anders Hagson visar det väldigt bra i sin avhandling "Stads- och trafikplaneringens paradigm"(läs den!). Erik Berg berör f.ö. funktionalismens mycket begränsade rationalitet som hastigast i sitt fantastiska inlägg som ligger ute just nu på Yimby Göteborg - http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​20​0​9/​11/​kronika-​en-​plan-​for-​plane_​.​.​ (läs den också!).
 0
Jan Wiklund (1 December 2009 18:43):
Ännu mer ironiskt blir det att Raattama &co ju motiverar sin hållning med någon sorts anti-kolonialism och sympati för de förtryckta. Som om de förtryckta skulle vara så förtjusta i sin underordnade status, och som om de förtryckta inte överallt där de kan försöker erövra centrum och skaffa sig samma fördelar som vi har som redan finns där.

Snarare verkar deras ideologiska konstruktion likna apartheid, eller en romantisk vision av den oförstörde vilden som helst bör hålla sig i reservat och townships och utvecklas separat där. Eller åtminstone hålla sig på säkert avstånd.

Ungefär som, om de hade levt för hundra år sen, idealisera arbetarnas avsaknad av vatten och avlopp med att om vi bara föreställer oss att torrdass är överlägset behöver vi inte dra in nåt vatten och avlopp.

Eller oavsett deras eventuellt tjusiga vision är det i alla fall det som blir resultatet - ideologisk förgyllning av misären. Rikedomen strömmar alltid till centrum; enda sättet att vända den strömmen är att skapa nytt centrum.
 0
Martin Danell (1 December 2009 22:53):
Jag är så less på att Hammarby Sjöstad alltid ses som misslyckat både av Nymodernister och av Yimbys liksom förut av pressen. Facit i form av br-priserna i området talar faktiskt sitt tydliga språk om att folk faktiskt trivs väldigt bra där.

Stadsplanemässigt har området verkligen inte mycket med modernismen att göra, utan är det enda någorlunda lyckade försöket att bygga vidare på innerstan. Vilket annat område från tiden efter 1930 skulle vara mer stadsmässigt och urbant än Sjöstaden? Vilken stadsdel utanför innerstan har fler butiker, restaurang etc som inte ligger i ett trist innomhuscentrum utan längs en stadsmässig aveny med trottoarserveringar och spårvagn.

Visst är arkitekturen huvudsakligen modernistisk, men den är åtminstone varierad. Olika entreprenörer och arkitekter har ansvarat för olika kvarter.

Jag förstår inte hur man kan tycka att området är stadsplanemässigt modernistiskt. Det är ju huvudsakligen kvartersbebyggelse. Har ni som tycker där verkligen varit i Sjöstaden på sistone och tittat på exempelvis Mårtensdal? Bara för att en stadsdel har halvprivata innergårdar blir det väl inte automatiskt nymodernistiskt eller?

Visst finns det saker som kunde gjorts bättre, t.ex cykelvägarna, men vilka Stockholmsstatsdelar från efterkrigstiden är mer lyckade än Sjöstaden?
 0
Magnus Orest (1 December 2009 23:28):
Martin, varifrån har du fått att YIMBY ser Hammarby sjöstad som ett misslyckat område?
 0
Martin Danell (1 December 2009 23:34):
Yimy är emot nyfunktionalism. Flera debattörer i den här tråden inklusive dig stöder åsikten att Sjöstaden är representativ för Nyfuntionalismen.
 0
Martin Danell (1 December 2009 23:35):
Jag borde inte ha skrivit Yimby utan, "representanter för Yimby".
 0
Johannes Hulter (1 December 2009 23:37):
@ martin: Jag tänkte inte på nya kvartersstadsområden som HS när jag skrev inlägget. HS verkar (jag har bara varit där två gånger) vara åtminstone halvägs i rätt riktning. Det är hursomhelst (precis som du säger) extremt mycket bättre än det vanliga punkthusströsslet, som ju är hela vägen i fel riktning.

Men det är kanske så att det som nästan blir helt rätt är mer irriterande än det som blir helt fel?
 0
Magnus Orest (1 December 2009 23:46):
Martin, seriöst? Varför övertolkar och missförstår du medvetet så mycket av det som skrivs?

YIMBY kritiserar ofta planerare och byggherrar för att de genomgående satsar på just nyfunkis och sällan på någonting annat. Men det är inte samma sak som att vara emot nyfunkisen som sådan, utan det betyder att vi vill se mer variation.
 0
Johannes Hulter (2 December 2009 00:01):
@ magnus/martin: Jag bäddade nog för förvirring eftersom jag använde begreppet "nyfunktionalism" för att beteckna det jag såg som en ny sorts funktionalism (stadsplaneringsparadigmet). Jag avsåg alltså inte arkitekturstilen "nyfunktionalism" (sk. nyfunkis). My bad.
 0
Jan Wiklund (2 December 2009 16:06):
Beträffande Sjöstaden: Ju centralare man kommer desto populärare. Blåsut är också ett mycket populärt område. Som min kompis Pär som bor där sa: När jag bodde i Hässelby kom aldrig någon och hälsade på mig, men här är det inget problem.

Men faktum kvarstår: Sjöstaden har brister som inte skulle ha funnits där med en annan stadsbyggnadsmodell, en som inte hade utgått från att Stadsbyggnadskontoret har svar på alla frågor innan de ens har ställts.
 0
Magnus Orest (2 December 2009 17:01):
Samtidigt är väl Hammarby sjöstad den mest lyckade av de nya stadsdelar som byggts sedan mellankrigstiden? (Kanske för att det är den enda stadsdel som är byggd som stad snarare än förort.) Jag åkte igenom med spårvagnen tidigare idag, och tycker att den är på väg att växa ihop till riktig stad. Utvecklingen går i alla fall inte åt fel håll. :-)
 0
Jan Wiklund (4 December 2009 15:41):
Magnus: Jo, dom lär sig allt bättre. Sjöstaden är bättre än Skarpnäck som är bättre än Enskededalen. Och Västra Kungsholmen blir nog bättre än Sjöstaden. Fast fortfarande finns det en massa institutionella hinder att slåss emot.
Samråd och Utställning i Stockholm
Detaljplaner som är på samråd eller utställning i Stockholms stad just nu:

Följ oss
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Stockholm:s 8629 medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar naturmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer.
Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY kämpar för den urbana stadens upprättelse. Sluta bygga bostadsområden och förorter! Bygg stad istället.

YIMBY vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och smyckas med intressant och utmanade arkitektur.

Mer information om oss
Gå med!

Om du har facebook kan du också gå med i vår grupp, "Stockholm är inte bullerbyn".

Politikerveckan Järva
8 Oktober 19:06 av Trevor Bower
Gratis illustrationsprogram?
11 Mars 04:44 av Huai Chuan
Tumba Centrum
1 Mars 18:38 av Mårten Landström

@yimbysthlm på Twitter