Stockholm saknar halvcentrala lägen

Det är tråkigt att en uppskattad affär som Anettes parfymeri måste stänga, men tyvärr är det inte enbart ett problem som Stockholm har. Om man bygger en stad enligt Chicago-skolans modell, där man utgår ifrån ett centralt centrum och sedan bygger den utåt, så rör sig flest människor centralt vilket gör att butikerna i dem centralaste lägena går bäst. Under finanskrisen så har man tydligt kunna se samma mönster i New york. Affärer i kvarteren runt Times square gick bra som vanligt, men bara några kvarter bort så stängde butik efter butik.

Ja det finns brist på lokaler för verksamhet längs gator med mycket folk. I förorten är en orsak naturligtvis bilen. Den ser till att människor endast finns på några punkter där folk kliver av bilen (läs köpcentrumens parkeringshus). Endast de starkare aktörerna har råd att samlas kring dessa parkeringsytor.

Personligen tycker jag att Gallerior inne i stan är ganska ok då det ger nya ytor för de stora aktörerna så att mindre aktörer kan ha kvar de mindre lokalerna längs gatan. Men i dessa tider när galleriorna är uttjatade för sin mainstreamkaraktär så är det inte lätt att ha denna åsikt;)

Jag vill gärna se en överetablering av verksamhetslokaler och gator som har goda flöden av människor.

Håller med om att det skulle vara bra med ett mer utbrett nät av "halvcentrala" lägen. Tycker dock att nidbilden av Sthlm som en stad där idéer inte kan leva är helt felaktig.

(Sökte på innovationsklimat och fick det här som första träff:

http:​/​/​www.​nyteknik.​se/​nyheter/​it_​telekom/​allmant/​arti.​.​

Man får anta att det har med Sthlm att göra snarare än Arboga)

Lokalen ska väl vara kvar? Och Veidekke vill bygga nya bostäder/lokaler och hotell runt hörnet. 1.5 km söderut ligger det helt ny öppnade liljeholms gallerian med cirka 90 affärer. Och vid Årstadal finns det också ganska mycket nya lokaler i botten.

Men problemet verkar vara att lokalerna blir för dyra.

Fredrik: Centralitet är något som kan byggas. Kolla länken, så ser du hur man gör, eller åtminstone en faktor i hur man gör.

Den andra faktorn heter förstås täthet.

Detta halvcentra band finns redan, men används inte som ett sådant som artikeln vill. Jag tänker på närförorterna, Solna, Sumpan, Alvik, Bromma, Årsta, osv. Dessa närförorter skulle kunna vara det som Jan Wiklund är ute efter. Men som artikeln säger; Vem vill åka till Sumpan, om man bor i city?

Visst finns det lokaler ute i närförorterna, och visst är det lite off, men geografiskt är det inte för off. Det är många andra faktorer som gör att att ekvationen inte går ihop. Dit hör kollektivtrafiken, tänker först och främst på spårvagn. Men frågan är ju som sagt; Vem åker dit i dagens Stockholm om du inte bor där?

Byggande av Norra Station kopplar ihop Solna en aningens mer med Stockholm. Men lokalhyrorna sätter nog sina gränser för butiker som artikeln tar upp, så det blir det gamla vanliga, H&M och osv. Och en och annan caffe latte morsa. :-)

Sjöstaden har ett rejält mitten stråk med Hammarby allè men är Sjöstaden snart färdig byggt eller ska områdena längre in som Textilgatan, virkesvägen och Heliosgatan också bebyggas med nya hus?

Jag tycker att det är sorgligt att Anettes Parfymeri måste stänga på grund av de höga hyrorna. Det behövs mer oberoende småföretagare för att säkra mångfalden. Dessutom skapar många små företag en mer stabil ekonomi än några få stora kedjor. Men detta har nog även fler orsaker än endast läget. Jag tror helt enkelt inte att små oberoende företag som det i exemplet nämnda klarar att konkurrera mot storföretagen på lika villkor. Eller snarare; Storföretagen spelar på andra villkor än småföretagen. Sverige har sedan åtminstone 50-talet gjort det mer gynnsamt för de största företagen än för småföretagarna. Regelverket för att driva ett småföretag måste förenklas och kostnaderna (däribland skatter) måste sänkas. Jag vet att detta inte har ett dyft med byggnadspolitik att göra, men det är min reflektion till orsakerna varför Anettes Parfymeri måste bomma igen.

Förstår verkligen inte varför man byggde sjöstaden på det sätt man gjorde. Det är mer som ett gated community än som en del av staden. Med tanke på att priserna är väldigt höga för bostadsrätterna och hyrorna väldigt höga på både vanliga hyreslägenheter och studentlägenhet så är det absolut inget jag skulle gå efter. Bättre då att bosätta sig i innerstan eller närförort.

Inte för att jag vill slå på egen trumma, men YimbyGBG är alltid lite före Sthlm (Sveriges framsida, ni vet) och jag skrev en del om detta problem med höga hyror och brist på mellanlägen för nåt år sedan:
http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​20​0​9/​0​3/​ett-​blandstadsdilemma_​654.​.​.​

Janne W:
Du satte fingret på det!
Jag har bott i Högalid (i Hornstull, på flera adresser) i 20 år.
Jag har sett hur affärer som säljer björkved, herrkläder och antikviteter försvunnit till förmån för lattecafén, sushi/thai-ställen, frisörer och blomsteraffärer. Jag tror att det har funnits någon optiker på Långholmsgatan för länge sen. Ska man handla något utöver standardvaror blir det att åka till Zinkensdamm/Mariatorget, eller det nya Liljeholmstorget. Kanske Liljeholmen har blivit det där halvcentrala läget du efterlyser?

Anders: Jag tror snarare att Liljeholmstorget kommer att bli ett supercentralt läge, i synnerhet sedan Liljeholmen har kompletteringsbebyggts som det finns planer på.

Vad jag skulle hoppas på är att hela Södertäljevägen, hela Lövholmsvägen och en gata som börjar i Liljeholmen och går rakt fram mot Årstavägen kunde utvecklas till halvcentrala. Men det förutsätter ju att husen som byggs där förses med en bottenvåning med affärslokaler.

Verksamheter går under av olika skäl. Det kan ju vara så att vissa behöver innerstadens flöden men inte genererar kassa för att betala hyran. Jag menar att om jag skulle spela på ett positivspel, putsa skor eller sälja CD-skivor / skrivmaskiner / damasker är det inte säkert att jag kan försörja mig någon västeuropeisk stad. Bara så.

I mina ögon är det oftast bra att verksamheter som har större avkastning stöter ut de som har sämre. Det betyder ju att någon lyckas sälja något till mig som jag har större nytta av än det gamla. Det tråkiga här är ju att det inte finns någon glidande skala för de utstötta att ta sig till - vilket betyder (som Jan påpekat) att nya idéer har svårt att få fäste på marknaden. IKEA startade inte med ett varuhus i Kungens kurva.

Från yimbys sida är det exceptionellt viktigt att påverka så att innerstaden växer utåt, att kollektivtrafiken får nya fästen, att nya stråk etableras både innanför och utanför tullarna. Staden måste se till att tillhandahålla en stadsutveckling värd namnet. Man vurmar t ex mycket om Sjöstaden. Men det krävs att några ifrån innerstan är där och handlar ibland för att det ska betraktas som lyckat.

Bra artikel Jan. Helt klart en tappad tanke hos stadsplanerarna. Varför inte punkthus utan lokaler i bottenvåning, det är ju en hyra extra av någon som måste bo någonstans. Företag, föreningar och organisationer är mer osäkra hyresgäster än en bostadslös.

Det finns i och för sig en del mindre affärer på malmarna. Annetts Parfymeri lägger ner, men kanske dyker det upp nya butiker någon annan stans? Knappast vid Hornstull dock. Det finns bara två potentiella affärsgator där och det är Hornsgatan och Långholmsgatan...

Man har gjort misstaget att inte förlänga Brännkyrkagatan, Krukmakargatan och Wollmar yxkullsgatan hela vägen till Årstaviken och det misstaget blir väldigt svårt att rätta till nu i efterhand.

Det är en stor brist i Stockholm att det inte finns attraktiva lägen utanför nuvarande innerstaden. Jag tycker faktiskt det är en av de största nackdelarna med staden. I de flesta större städer jag besökt finns spännande och livliga stadsdelar i halvperifiera lägen som är mycket välbesökta genom sin attraktionskraft. Sådana områden måste vara vara tillräckligt stora och välintegrerade i övriga staden för att fungera = traditionell kvartersbebyggelse och god kollektivtrafik. Det måste också finnas billiga lokaler = äldre bebyggelse. Var ska mer udda affärer och liknande ta sin tillflyktsort när de trängs ut från malmarna? Det ser mörkt ut. Jag ser inget självklart läge i det halvcentrala bandet som skulle kunna utvecklas till ett sådant område. Slakthusområdet har kanske störst potential, även om det är litet och dåligt integrerat i övriga staden.

Jag tycker artikeln ger en lite val dyster blick av sthlm. Om man tex bor pa Manhattan, vad har man da i tex Brooklyn att gora? Inte sarskilt mycket skulle jag gissa pa... Anda tror jag inte att NY skulle anvandas som ngt skrackexempel pa urban planering/urbanitet i allmanhet.

Att Anettes parfymeri maste sla igen kanske helt enkelt beror pa en undermalig affarside? Oavsetts Jan W's frus kanslor for butiken..? Tycker artikeln far det att verka som allt innanfor tullarna ar markeskedjor eller valetablerade aktorer. Detta ar naturligtvis langt ifran fallet. Jag sjalv ligger faktiskt i startgroparna for att oppna en butik i innerstan och har lokaliserat ett antal "halvcentrala" lagen som inte alls kostar skjortan utan ligger gott och val inom min budget. Och dess utom verkar ha ett rimligt flode av manniskor. Utover detta galler det ju precis som for markeskedjorna att marknadsfora sig pa ett vettigt satt sa att folk hittar dit... (och tro mig, det behover inte kosta skjortan).

Tvart om mot artikeln tycker jag sthlm har ett utomordentligt utbud av sma "obskyra" butiker for en stad i sin storlek. Bor utomlands sedan 5 ar och kanner en hel del manniskor som besokt sthlm och tvart emot vad Jan menar upplevt staden som mycket innovativ - i synnerhet nar man raknar in dess relativt laga invanarantal (folk verkar latt glomma att sthlm faktist ar ungefar 2-4 ganger mindre an andra vasterlandska huvudstader/metropoler).

Sjalvklart finns det ett stort problem i sthlms stadplanering, och det ar alltid bra att vara sjalvkritisk, men det far inte ga till overdrift. Da riskerar det bara att bli destruktivt istallet for konstruktivt.

Erik Tysk: Det kanske rör sig om hemmablindhet? Lund, där jag bor, beskrivs ofta med ord som för tankarna till en spökstad. I själva verket är mitt intryck att Lund är en av de mest levande städerna i Sverige. Två bra exempel är att kedjebutiker som Stadium och Lagerhaus kan ligga på vad som i andra städer hade varit uppenbara bakgator (Bytaregatan och Skomakaregatan) i stället för, som i så många andra städer, i ett centralt kluster av kedjebutiker som kväver resten av centrum. (Det finns knappt några bakgator i Lund.) Min gissning är att lundaborna jämför Lund med Malmö - och då är det klart att Lund är en spökstad. Och Malmö är antagligen en spökstad i jämförelse med Köpenhamn. Som i sin tur är en spökstad i jämförelse med Paris...

Jag har själv drabbats av problemet i samband med försök att hitta en lokal för en icke-kommersiell verksamhet. På 70-talet kunde sådana etablera sig mitt i Klara. På 80-talet fick vi flytta till Söder men kunde ändå etablera oss på Götgatan. Sen fick vi flytta därifrån, till Wollmar Yxkullsgatan. Nu tränger vi ihop oss fyra föreningar plus en grafisk formgivare i en liten butik på ca 40 kvm på Folkskolegatan. Vi löser det genom att dela upp veckans dagar mellan oss.

En stad som inte ger plats för verksamheter som inte tjänar mycket pengar blir tråkig. Även för kommersiella verksamheter brukar det ta flera år innan pengarna kommer in. Och var ska man vara under tiden?

Lösningen är att ligga på för att skapa nya stråk, både innanför tullarna och utanför. Nya stråk i Klara och nya i Sollentuna, och definitivt i Årsta, Liljeholmen, Norra station och Värtan. Till exempel skulle jag vilja se en ordentlig plan för hur söder om söder ska få status som stad (Liljeholmen/Årsta/Gullmarsplan/Sjöstaden). Kompletterande bebyggelse, ska något rivas, nya vägar och kollektivtrafik, kan man sammanbygga punkthusen och bilda kvarter. På den här punkten borde man utlysa arkitekttävling.

Det kostar en del att bygga om bostadsgetton så att affärslokaler får plats i bottenvåningen. Lika bra att se till att det byggs rätt från början.

Sen kan jag kanske hålla med Erik Tysk till viss mån. Visst kan man fortfarande hitta gator som är på uppgång, men som fortfarande har låga hyror. I vissa branscher är detta lika viktigt som förmågan att bedöma bärkraften av affärsidén. För föreningar som inte är vinstdrivna anser jag att det kan finnas ett litet utrymme för statligt stöd i tätbefolkade områden med höga hyror, men minns också det glada 80/90-skiftet när jag och några vänner hade en lokal genom studiecirkel där det mestadels festades. Kan man inte hyra lokalen bara för mötet? Eller om föreningen inte är alltför stor kanske träffas hemma hos någon? Jag vill ogärna se att en massa centrala lokaler tillhör olika föreningar när jag är sugen på mat, varor och service. Lokaler för detta ändamål måste gå att få fram i gårdshus, men man kanske måste vara lite innovativ och ta kontakt med husägaren och föreslå att man nyttjar ett källarrum som inte används.

Det är väldigt svårt att få en levande stad i ett helt nybyggt område. Hyrorna blir höga ala Hammarby sjöstad. Därför är det viktigt att bevara gammal bebyggelse i så stor utstäckning som möjligt. Att standarden är enkel gör inte så mycket - alltid passar det någon verksamhet. Sedan tror jag det är bra om även enklare lokaler planeras in i nybyggen, exempelvis källarlokaler. Nu byggs vanligtvis bara en lokal i kvarteret/huset och gärna i perfekt hörnläge. Få verksamheter har råd med den efterföljande hyran. I New York är det superpoppis med verksamheter i källare. Där ligger dessutom första våningen ofta en halvtrapp upp. Jag älskar en här blandningen av verksamheter med olika förutsättningar.

Jan skrev:
"En stad som inte ger plats för verksamheter som inte tjänar mycket pengar blir tråkig. Även för kommersiella verksamheter brukar det ta flera år innan pengarna kommer in. Och var ska man vara under tiden?"

For det forsta ar ju knappast Anettes Parfymeri en icke kommersiell verksamhet... Och for det andra, hur skulle din forening gora sthlm roligare for mig om den inte erbjuder ngt jag ar intresserad av? Det ar ju liksom valdigt subjektivt vad som gor en stad rolig. Och eftersom sverige tack o lov ar en marknadsekonomi sa galler ju utbud och efterfragan. Skulle en icke-kommersiell verksamhet ha ett tillrackligt stort intresse hos allmanheten skulle en lokal sakert inte vara allt for omojlig att fixa fram i centrala sthlm. Haller helt med Dan Edholm nar han skriver:

"Jag vill ogärna se att en massa centrala lokaler tillhör olika föreningar när jag är sugen på mat, varor och service. Lokaler för detta ändamål måste gå att få fram i gårdshus, men man kanske måste vara lite innovativ och ta kontakt med husägaren och föreslå att man nyttjar ett källarrum som inte används."

LArs Hansson namner att kallarlokaler ar poppis NY. I Hong Kong har det blivit ganska vanligt med lokaler en trappa upp, i gamla lagenheter, just pga av de lojligt dyra lokalhyrorna i stan. Det galler ju som sagt att vara lite pahittig. Sa kanske det kan vara vart att se om regelverk etc for uthyrning av lokaler ocksa, inte bara bygga om/till nya strak?

Som avslutning vill jag skriva om nar jag och en polare for kanske en 10-11 ar sedan tog bussen ut till Lilla Essingen for ett besok i den obskyra lilla second-handbutiken for denim vid namn Weekend. Numera varldskand for sitt jeansmarke Cheap Monday, samt med tva jattebutiker, Weekday, pa gotgatsbacken och korsningen kungsgatan/drottningatan (iaf sist jag besokte stan)... Sa med en god affarside och lite innovativa losningar kan man komma valdigt langt, tom i sthlm :)

Mattias: Jag ramlade över exemplet. Antingen det, eller också ingenting.

Det finns förvisso bakgator - massor av bakgator. Men problemet är att det saknas gator som är någotsånär åtkomliga och som hyggligt många har ärende förbi.

Ett problem med bakgator på exempelvis Södermalm är väl att det är relativt hög hyra och få människor som passerar. Det måste till alternativ till nuvarande innerstaden och köpladorna efter motorvägarna.

Det finns bakgator i City också. Bryggargatan, Apelbergsgatan, Målargatan... Endast 15 meter från huvudstråken Hötorget, Kungsgatan, Sveavägen, Drottninggatan är man OUT! Skulle någon här våga satsa på en verksamhet på Apelbergsgatan och med dessa lokalhyror? Jag skulle inte våga.

Problemet är alltså brist på stråk. Det finns alltså endast en liten yta där det förekommer folkrörelser. Stråk är komplexa. De kan bildas genom att staden planerar för dem vilket resulterar i att hyrorna blir höga, mest kedjor och märkesbutiker. De kan också uppstå informellt genom att en eller flera mindre butiker blir hajpade och att lokaler ikring dessa därmed blir mer attraktiva (jmfr t ex SoFo). Den naturliga följden är att hyrorna höjs allteftersom då attraktiviteten ökar. Heta lägen i staden har på så vis sitt eget liv och flyttas runt, när ett område blir hett blir ju ett annat kallare. När staden växer är det viktigt att den producerar nya affärsmiljöer, nya stråk, annars blir allting i staden hett medan allt utanför blir öken.

Sedan måste man acceptera att utvecklingen av staden får konsekvenser likt den Jan beskriver. En rörelse som inte har råd med hyran för ett stråk måste kunna flytta in på en sidogata till ett publikt stråk, eller hitta en lokal som är helt off och gå runt där. Annars saknar affärsidén bärighet.

Ja, precis. Problemet är bristen på stråk. Det finns för få långa gator.

Det är i och för sig trevligt att Epstein har tittat in på Yimby. Problemet är det underförstådda i hans blogg dvs att det är, ve och fasa, GALLERIAN, hu, som är skulden till detta onda.
Hornstull är extremt slitet och behöver rustas. Att hyrorna då höjs är väl ofrånkomligt. Jag tror inte att ett HM skulle orsaka en stor butiksdöd i området, snarare kan det dra folk. För trots allt så är det i de stora affärskedjorna folk handlar.
Grundproblemet i Hornstull är, som på så många andra håll i Stockholm, de dåliga sambanden. Efter Zinkensdamm upphör stadsflödet. Ett groteskt bergmassiv och förortslika Drakenbergsområdet kapar flödet och skapar den Stockholmska gleshetskänslan, älskad av så många. I Bergsundsområdet finns många små butiker som kämpar för sin överlevnad, trots relativt låga hyror. Här splittrar de moderna husen sönder kvarteren, ofta allmännyttan, som regelmässigt saknar butikslokaler i bottenplan.

Funkiskvarteren saknar också lokaler i bottenplan eftersom de är planerad att ha en mjölkaffär, en slaktare och en bagare, så finns det ca fyra fem lokaler i varje kvarter som ofta används som kontor.
Det här skulle man från stadens sida kunna göra någonting åt. Genom att riva en del och kompletteringsbygga. Ibland med bostäder, ibland med kontor. I samarbete med hyresvärdar och bostadsrättsföreningar kunde man lösa in de som har lägenheter på bottenplan i strategiska lägen och omvandla dessa till lokaler osv osv.
Idag vågar man inte röra innerstaden överhuvudtaget utan den skall i sin helhet vara ett museum. Just därför har den också blivit dysfunktionell. I synnerhet funkisområdena kommer aldrig att bli levande igen om man inte gör något. Dessa områden är byggda i en tid där varje enrumslägenhet rymde en familj och där kvinnor och barn var hemma på dagarna och där slaktarn och bagarn försåg dem med livsmedel. Till skillnad från kvartersstaden så har dessa områden, pga sin konstruktion, inte gått att anpassa till dagens behov.

Japp. I det här fallet är det Drakenbergshusen och kvarteret Plankan som står ivägen för att bygga genomgående gator. Om man vill göra något åt problemet verkar det som man måste riva 60-talshusen.

Å andra sidan så har shoppingen på Söder gått framåt under de senaste 15-20 åren. Folk är nog lite bortskämda. Idag kan man i princip leva ett helt liv utan att lämna Söder. Både Götgatan och Hornsgatan har levande sidogator med affärer. Men man får vara beredd att betala för sig.

Problemet är väl just det att det inte finns några lokaler i halvcentrala lägen i innerstan som kostar därefter, utan allt som rent geografiskt sett ligger centralt kostar skjortan. Det kompliceras sedan av att ett tekniskt sett centralt läge inte innebär att det är mycket folk i rörelse.

Någon tog upp att stråk är komplicerade. Jag håller med. Som ett exempel kan jag ta det antikvariat jag snubblade över på Olof Palmes gata nu i fredags, när jag promenerade från Sveavägen till N:a Bantorget. Det ligger i hörnet mot N:a Latin, och läget är tekniskt sett supercentralt. 20 meter från Drottninggatan. 200 meter från Hötorget. 250 metet från N:a Bantorget.

Enda problemet är att det är ganska få människor som rör sig just där, eftersom Olof Palmes gata går mellan två stråk utan att själv utgöra ett. Varför? Troligtvis för att det som skulle kunna vara ett eget stråk effektivt kapas av en stadsdödare till betongkoloss (främst kontor, dålig förbindelse med gatan) som ligger mellan Klara N:a Kyrkogata och Drottninggatan. N:a Latin med sin enorma grusplan gör inte heller särskilt mycket för att öka livet där.

Allt detta i hjärtat av Stockholm. Men jag kan ändå tänka mig att antikvariatet betalar i blod, svett och tårar för det läget, trots att det nog skulle passera fler människor om de låg vid t-banan i Aspudden eller Midsommarkransen.

Så vad vill jag då säga med det här? Jo, att vi behöver fler halvcentrala lägen. Vi behöver NYA halvcentrala lägen. Och för att skapa sådana måste vi skapa nya stråk, och bättre binda samman stadsdelarna med varandra, liksom innerstad med närförort.

Men hur?

Det finns många svar, och de ser olika ut från fall till fall. Icke-stråket mellan Sveavägen och N:a Bantorget skulle livas upp enormt om planerna på Västra City blev verklighet. Då skulle vi få en destination för boende som ligger bortom N:a Bantorget, och som rör sig mellan överdäckningen och Sveavägen. (De utländska besökare som bor på Clarion Sign hör kanske inte till målgruppen för t ex ett antikvariat som i första hand säljer begagnade svenska böcker?)

Vad som är viktigt för ett stråk är att det finns någonting bortom dess slut. Men så är det oftast inte i Stockholm. Där staden tar slut tar i princip allt annat också slut, eftersom staden är så pass centraliserad som den är.

Själv bor jag i Årsta, och hoppas att planerarna inser att dagens närförorter är det framtida halvcentrala bandet. Därför måste närförorterna planeras och utvecklas därefter, så att staden fortsätter trots de barriärer som utgörs av alla broar.

Ett exempel - om/när buss 4 konverteras till spårväg hoppas jag att man ser potentialen och drar linjen hela vägen till Årstaberg (i Årsta går linje 160, som är ungefär lika hårt trafikerad som innerstans stombussar, enda skillnaden är färgen på bussarna), eller ännu hellre låta den gå till Årstadal via Nybodahöjden. Eller Midsommarkransen/Aspudden. Då har vi kanske lyckats skapa ett nytt stråk som ger ett nytt halvcentralt band?

Stråk är komplicerade företeelser. Men komplicerade är inte synonymt obegripliga. Vi vet hur stråk fungerar, och vi vet vad som gör att de inte fungerar. Allt som krävs är att vi ser till att staden anpassas utifrån detta.

Perfekt, Magnus!

Håller med. Men det är ofrånkomligt att vissa rörelser som precis bär sig när deras lokal råkar hamna i ett hett område, konkar eller tvingas flytta när hyrorna höjs. Detta sker för att ge plats åt en affärsidé som de som brukar lokalen hellre vill ha.

Jag är med på bristen på stråk i stan och att som yimbyit kämpa för fler, men inte på att rörelser som få nyttjar ska hänga kvar i centrala lägen. Är man utanför skyltfönster-shoppandets marknad bör man söka sig en lokal som ligger off. Saknar man en trogen kundkrets som ändå letar sig till denna lokal bör man kanske utvärdera sin affärsidé. Detta är ju vad som står till buds för alla nya företag. Ingen kan väl mena att vi ska hålla vissa gamla hovleverantörer under armarna. Då har vi ju Facit-skrivmaskiner på Stureplan inom kort och japanska turister som vill fotografera sig i en Saab...

Att staden bör söka/skapa nya stråk är däremot något vi bör befrämja. Både i och utanför innerstaden. Att innerstaden får kliva över tullarna skulle ge så oerhört mycket, men det är ett stort steg eftersom den med det blir så mycket större. Vattnet som skiljer gör mycket.

Epstein fortsätter med en artikel i samma tema:
http:​/​/​www.​dn.​se/​blogg/​epstein/​20​10​/​0​1/​17/​ingen-​bryr-​s.​.​

Dan: Problemet är att det finns för få platser för dessa verksamheter att flytta till. Ingen har hävdat att de måste vara kvar just precis där de är.

Med fler stråk och färre barriärer i stan skulle det finnas många platser för alla. Varför ska man tvingas slåss om en knapp resurs när resursen kan produceras till ringa kostnad?

Bra artikel Jan! Jag tror att boven i dramat är det problem som Yimby ofta påtalar, nämligen bristen på kvartersstad. De modernistiska förorterna saknar ju nästan helt stråk och butikslokaler utöver sina centrumanläggningar. Innerstaden har gått om halvcentrala lägen, men på grund av bristen på innerstad är även dessa mycket eftertraktade och har därför relativt höga hyror.

Håller för övrigt med Alf om att Sjöstaden är en bra ansats, med genomgående stråk av affärsgator och bokaler utmed vissa gator. Mer sånt!

Martin och Alf: Det skulle bli bättre i Sjöstaden om man hade några broar från Södermalm. För som Lars Marcus säger - http:​/​/​www.​arch.​kth.​se/​sad/​publications/​articles/​lm_​sv.​.​ - blir stråken bättre ju mer dom korsas av andra stråk.

KTH är ju rena guldgruvan. Många bra publikationer som kan fungera som referenser i yttranden och liknande. Lars Marcus och Ståhle m.fl. verkar ha mycket bra tankar och synpunkter.

Jan, jag håller med om att det är högst olyckligt att ingen bro har byggts mellan Luma och Vintertullen. Men det är väl knappast Sjöstadens fel? Har för mig att det var Stockholmspartiet som motsatte sig broplanerna när de var vågmästare. Visst kunde kommunikationerna i Sjöstaden bli bättre, kolla t.ex här: http:​/​/​www.​hammarbysjostad.​info/​nyheter-​hammarby-​sjost.​.​

Men att kalla Sjöstaden för gated community, som en del gjort här i tråden, tycker jag är extremt märkligt.

Visst, jag håller med om att det behövs minst kanske 3 broar mellan södermalm och fastlandet. Jag håller med om att det behövs etableras nya stråk, och att tvärgatorna behöver "öppnas" upp i form av att lokaler bereds plats istället för oattraktiva bottenvåningslägenheter. Med på allt.

Detta hindrar inte det faktum som ändå kvarstår att ett företag som inte kan bära sig, där andra kan, ska få leva kvar. Jag vill inte köpa 32" tjock-TV för 5000 spänn. I frågan om parfymeriet är det väl inte så att efterfrågan försvunnit. Här har vi ett företag som haft en superlokal i t-baneuppgången och inte betalat vad det egentligen varit värt. Först nu när området ska byggas om uppstår "problemen". Det vissa företagare skulle kalla en avvikelse, en lyckolott eller konstgjord andning blir plötsligt en "självklarhet". Med samma retorik som att den som har rätt kontakter förtjänar en billig, central och attraktiv bostad. Parfymerier, oavsett hur trevliga de är, måste kunna verka i samma verklighet som alla andra. Alltså verkligheten, ibland har man medvind och ibland kommer vinden ikapp.

Problemet med Liljeholmen är att man har valt att bygga ett traditionellt innomhuscentrum. Vore väldigt mycket bättre med ett långt shoppingstråk, exempelvis i tvärbanans sträckning, precis som i Sjöstaden. Innomhusgallerior brukar förstöra marknaden för stråk i omgivningarna om de inte ligger i redan centrala lägen.

Dan: Vi diskuterar inte företagsekonomi. Vi diskuterar stadsbyggnad. Ett företag som inte bär sig med en hög hyra kan bära sig med en lägre - förutatt att staden är byggd med en mångfald av goda lägen istället för bara några få. Alltså byggd på många stråk istället för på ett fåtal centra.

Ett fåtal centra gynnar monopol. Många stråk gynnar mångfald.

Jan: det Dan och jag menar är att ett företag med en god affärside (unik produkt, bra pris och/eller trogna kunder etc etc) inte _måste_ ligga på ett stråk, central eller inte, utan kan klara sig på en bakgata. Det handlar varken om stadsbyggnad eller företagsekonomi... Ta tex mitt exempel om Weekend på Lilla Essingen som numera är en av sveriges största jeansexport (skulle jag gissa på)... WE är ett annat exempel. En av deras första butiker låg på en folktom bakgata i city, bakom Åhlens, numera har dom ett flertal butiker, både i Sverie och utomlands... Det är bara två exempel. Men är säker på att det finns fler.

I mina ögon finns det tre anledningar att handla i en speciell butik:

1. den erbjuder ett bättre pris
2. den erbjuder något unikt
3. den ligger bättre till

Så, kan man alltså inte erbjuda en unik produkt alternativt ett bättre pris på en icke-unik produkt, får man helt enkelt se till att ligga på ett bra läge. Och om man inte kan klara av de hyror som medföljer det centrala läget, kanske man inte har så mycket att erbjuda och därför saknar existensberättigande. I mina ögon verkar Annetts Parfymeri vara ett skolexempel på just en sån butik (hoppas såklart att innehavaren lyckas bättre med nästa projekt och önskar honom/henne all välgång i framtiden). En butik som däremot erbjuder ngt unikt alternativt ngt väldigt billigt kommer kunder hitta till oavsett vart dom ligger... (Och detta gäller såklart även Annetts, men eftersom dom verkar vara beroende av ett supercentralt läge för att lyckas sälja sin produkt, men ändå inte klarar av hyran som medföljer, så måste ju butiken helt enkelt inte ha något attraktivt att erbjuda).

Men återigen, i övrigt är jag helt med på att det behövs fler centrala och halvcentral lägen i sthlm med omnejd. Stan växer och kommer säkerligen få en ännu större efterfrågan på både stora och små, samt centrala och halvcentrala lokaler.

Utbudet av attraktiva lokaler påverkar väl lokalkostnaden på ett liknande sätt som utbudet av attraktiva bostäder påverkar bostadspriserna. Stort utbud av attaktiva lokaler = lägre pris på lokaler med samma flöde = lägre tröskel för att bidriva verksamhet. Tyvärr finns det nog också ett samband mellan bostadspriserna och lokalpriserna. När priserna på bostäder höjs på grund av brist på bostäder och attraktiv innerstad höjs lokalhyrorna mer än vad som är motiverat av flödena. Resultatet blir att allt fler verksamheter trycks ut till bilberoende köpcentrum.

Lars skrev:
"Resultatet blir att allt fler verksamheter trycks ut till bilberoende köpcentrum."

Vad baserar du det påståendet på? Om ngt så är det väl stora märkeskedjor som IKEA, Siba, Elgiganten, Duka, Stadium, Bauhaus etc etc som håller till i bilberoende köplador. För mig som är uppväxt i förorten har det i alla fall alltid varit så att om man vill köpa lite mer udda saker från små individuella butiker tar man pendeln till innerstan där den typen av små udda butiker florerar. Vill man bara ha en ny klockradio eller ett par jumpaskor cyklar man/tar bilen/bussen till närmsta handelsplats där jättevaruhusen kan erbjuda bäst pris.

Samma sak misstänker jag gäller för innerstadsborna. Är det dags att köpa ny TV tar man sig ut till någon av köpladorna i förortern. Annars trivs man nog rätt bra innanför tullarna med sitt stora utbud av udda cafeer, restaunger och butiker (samt märskedkedjor).

Jo de verksamheter som "trycks ut" pga av bristen på lokaler hittar nog ingenstans att ta vägen. Bättre att planera för många lokaler än för få, i nya stadsdelar. Om en del av lokalerna inte skulle hitta hyresgäster fungerar de nog utmärkt som lägenheter.

^Håller helt med dig, Martin. Planera för många lokaler i gatuplan (helst så att de tar upp all plats som inte portarna tar), och gör dessa flexibla så att det kan vara butiker, restauranger, kontor eller bostäder med smärre ombyggnad. Detta möjliggör en utveckling av området och tillåter att nya stråk uppstår vid dessa byggnader.

Gustav:
Jag förmodar att du menar bokaler, typ?

Bokaler är väl ändå en slags kombination av lokal och bostad? Det var det intrycket jag fick när Hammarby Sjöstad lanserades iaf: att en bokal har en lokal(butiks)-del och en bostadsdel. Det är inte detta jag menar. Jag menar att man byggar det antal butiker/kontor som tros bära sig från första stund, som kan omvandlas till bostäder om bärkraften i området visar sig lägre och att de gatuplanslägenheter som byggs (där man inte tror komersiell lokal bär sig) alla byggs för att med kort ombyggnad kan omvandlas till butik/restaurang/kontorslokal.
Det ultimata vore att bygga ett helt hus med sådan flexibilitet, men jag ser inte det som realistiskt (sett från ekonomi och attraktionsvärde). Att bygga hela gatuplanen (eller halva - räcker ju med sidan ut mot gatan) på detta sätt skulle dock ge stora fördelar på sikt för området. Frågan är då om byggherrarna har något intresse av detta då de inte direkt har incitament att bygga bärkraftiga stadsdelar (bygger ju hellre hus-i-parkeringsplats).

Jonne. Vissa av oss (i yimby) gillar "skyskrapor", andra inte. Vissa vill ha höga hus på en viss plats, andra inte. Vi har många olika idéer och är definitivt ingen skyskrapeförening, vilket många dristar sig till att tro. Eller är det så att det blir lättare att hantera (förlöjliga) våra idéer genom att "göra" oss till en organisation som vill riva Gamla stan och bygga skyskrapor? Det vill vi inte.

Det är vi (och andra) som kämpar mot hegemonin - det modernistiska stadsplaneringen. Vi står mot dem som ännu idag vill bygga nya monofunktionella sovområden i bilkrävande periferi. Vi förenas genom att vi gillar konceptet stad och vill ha mer av det. Det positiva med staden tillkommer när man lyckas samla människorna. Vi tror att Stockholm hade varit en roligare och intressantare stad om de som bor i Norsborg och Märsta hade bott närmre varandra. Affärer och service som inte "går runt" i vare sig Märsta eller Norsborg hade kanske fungerat om det inte var så långt för de i ett område till det andra.

I just denna tråd debatterar vi lokaltillgänglighet och affärsstråk inom staden. Även om jag ifrågasatt andra skribenter, så menar ändå jag att det är att bygga problem när man i en stad som växer så snabbt som Stockholm, bygger hus utan affärslokaler i bottenvåningen. Ju tätare vi bygger stadsväven desto större kvaliteter får den. Självklart ska det ges plats för högkvalitativa parker, men de kommer av att folk bor tätt runtikring. En annan följd blir ju att avståndet från innerstaden till riktig natur blir kortare ju mindre yta staden upptar.

Den centralisering vi föreslår betyder inte att allt ska ligga i en enda gigantisk skyskrapa vid centralstationen. Vi vill ha många lokala centra, med områdeskaraktär, men de ska ligga i staden och vara sammanbundna varandra - en stadsväv. Väven stärker de enskilda trådarna.

Jag tycker själv att Jonne:s kommentar mest visar på den skyskrapefixering som motståndarna har. Det går inte att diskutera nästan någon stadsbyggnadsfråga alls innan det ska påpekas hur viktigt det är att hus inte blir över ett visst antal våningar. Och så är det vi som blir beskyllda för att vara skyskrapefixerade...

Jonne: Jag tror att du är yimbyit i själ och hjärta. Vi vill exakt detsamma som du - bygga ihop staden med förorterna, göra om förorter till stad.

Det är dock sällan detta debatteras i media. Där diskuteras oftare de mer spektakulära projekten i innerstan, och så plockar dom fram oss för att få en kritisk infallsvinkel. Kanske måste vi diskutera en mediastrategi där vi inte tvingas följa deras agendor utan skaffar oss en egen?

Jan: Jag håller med dig...

Jonne. Det är bara att joina och bidra med goda förslag, synpunkter och idéer. Det enda som krävs är ett engagemang för stadens utveckling. Du har detta hjärta på knogen (eller vad man nu ska säga). Välkommen som yimby!

Anders & Gustav, jag tror nog att bokaler kan vara en bra lösning i många fall. Det är nog inte något krav på att de ska användas som kombinerad bostad/lokal. Jag tror att de kan användas som antingen eller, eller både och. Det brukar även vara så att juridisk person accepteras som köpare vilket nog är en förutsättning.

Just i Sjöstaden verkar alla bokaler ganska små, men jag har sett större bokaler på andra håll.

Undrar om det skulle vara möjligt med något liknande koncept för hyreslokaler?