Beslut - och fortsatta diskussioner - om Norra Station

Förra veckan (24/2) fattades beslut om Norra Station. Det handlar om den första detaljplanen och genomförandebeslut. Kostnaderna för projektet är stora vilket SVT:s ABC-nyheter rapporterat om:



Från YIMBY:s håll ser vi både positivt och negativt på den senaste utvecklingen. Att beslut nu fattats om etapp ett är oerhört positivt. Norra Stationsområdet är ett mycket viktigt projekt för Stockholm där innerstaden äntligen får växa utanför tullarna. Att Stockholm fysiskt knyts samman med Solna gynnar båda kommunerna. De höga kostnaderna är dock ett problem och det vore djupt olyckligt om projektet faller på grund av dessa.

Det som nu diskuteras är möjligheterna att höja exploateringsgraden. Det här är ingenting som YIMBY motsätter sig, tvärtom har vi kritiserat planen då vi menar att den inte i tillräckligt hög grad utnyttjar områdets läge och potential. Täthet är som bekant en positiv och eftertraktad kvalitet. Antalet bostäder har minskat markant jämfört med ursprungsplanen, och det är i dagsläget också mycket tveksamt om området kommer att försörjas med tunnelbana. Att en spårväg nu ser ut att planeras till området är naturligtvis en mycket positiv utveckling, men vi menar att både tunnelbana och spårväg kommer att behövas när hela Norra Stationsområdet står färdigbyggt. Det är viktigt att poängtera att spårväg och tunnelbana är olika typer av trafikeringssätt, med olika syften och kapacitet.

Exploateringsgrad handlar inte bara om hushöjder. Det handlar också om hur marken utnyttjas. Här finns en stor potential i att göra något bättre med Norrtullsplatsen och Uppsalavägen. Som YIMBY har påpekat från första början så är Norrtullsplatsen illa utformad. Det uppförs en separerande trafikbarriär som skapar avstånd och hinder på ett ställe där det borde skapas samband. Den "port" till Stockholm som det påstådda syftet med platsen är blir det inte mycket av annat än för den som fort medels bil fort kör förbi området. Inte ens trafiktekniskt finns det skäl att bygga på det sätt som nu planeras. Det absurda i situationen är att biltrafikens plats i markplanet ökas, samtidigt som en stor del av trafiken grävs ner i och med Norra länken. En formalistisk idé om en stadsport får gå före fungerande planering.



På nedstående bild visas de stora arealer som trafikspaghettin tar upp. Mark som kan användas för bostäder för att skapa bättre ekonomi för projektet, motivera en tunnelbanedragning till området, samt lösa problemen med de dåliga sambanden till nationalstadsparken och Albano.


På debattsidorna fortsätter också diskussionen om Tors Torn. I fredags publicerades en debattartikel i Svenska Dagbladet som på minst sagt lös grund kritiserar de föreslagna tornen. I artikeln, underskriven av ett antal arkitekter och kulturhistoriker, menar man bland annat att Tors Torn är dåliga eftersom de "med sina drygt 140 meter [..] kommer synas vida omkring" [sic!]. Någon vidare argumentation kring varför detta automatiskt skulle vara dåligt ges inte, bortsett från att det skulle "ödestigert förändra flera av Stockholms internationellt mest berömda stadsvyer".  Värt att notera är att kritiken kommer trots att tornens slutliga utformning inte är bestämd. Eftersom allt som syns är dåligt förväntar vi oss snarast ett uppföljande brännpunktsinlägg där arkitekterna förespråkar rivning av Globen, stadshuset och Riddarholmskyrkan.

Argumentationen är märkbart tunn och det blir snabbt uppenbart att artikeln, de fina titlarna till trots, bara handlar om subjektivt tyckande. Som så ofta i diskussionen i Stockholm kan kritiken brytas ner till detta: Om alla hus är låga, solen skiner överallt, och ingenting någonsin tillåts sticka ut så blir vi underbart mellanmjölkslyckliga. Det är en diskussion som glömmer bort hur staden ska fungera, och det faktum att täthet, inte modernismens soloptimerade trevåningshus på blåsiga gärden, är en efterfrågad kvalitet.

Skribenterna ifrågasätter också ekonomin i projektet, där de menar att det är dyrt att bygga högt. Och det är  förvisso sant. Men nu är det ett norskt investmentbolag, inte Stockholmarnas skattepengar, som ska finansiera Tors torn.

Det intressantaste med kritiken mot Tors Torn är inte kritiken i sig, utan att kritikerna glömmer bort allt annat. Spalterna fylls inte av kritik mot utebliven tunnelbana, Norrtullsplatsens usla utformning eller att man i stadsplanen helt kastar bort chansen att koppla samman Norra Station med nationalstadsparken. Nej, det viktiga är att inget hus får vara högt. Banalt är bara förnamnet.

Kritik mot tornen kommer också från oppositionen. Sveriges radio rapporterar att "Oppositionen anser bland annat att tornen är för höga, för klumpiga och att de kommer att förstöra stadens siluett." Ett pressmeddelande bringar lite mer klarhet.
 

Det är tråkigt att miljöpartiets och vänsterpartiets kritik inte har mer substans än såhär. Tornen är dåliga för att de är höga menar Cecilia Obermüller. Och Maria Hannäs verkar ha missat att det byggdes många mycket intressanta byggnader i New York på 1930-talet, bland annat Empire State Building som är en av världens mest kända byggnader. Man kan förstås har olika åsikter om arkitektur, men är Empire State Building verkligen något som ska lyftas fram som en dålig förebild när man ska bygga ett högt hus?

Socialdemokraternas Teres Lindberg har här en avsevärt mer givande ansats som präglas av en positiv inställning till stadsutveckling och ett genuint önskemål om att vi ska göra något riktigt bra. En arkitekttävling låter inte alls som en dum idé och det vore intressant om staden tillsammans med den norska fastighetsutvecklaren kunde undersöka möjligheterna för en sådan.

Andra länkar:
Centerpartiet replikerar på arkitekternas kritik mot Tors Torn.
Tors Torn på Facebook
Slutreplik i SvD
Kommuner oense om torn
Arkitekt får hård kritik