Beslut om Norra Station och Översiktsplanen

Drömde jag eller hörde jag just Yvonne Ruwaida säga "vi måste bygga tätt"?

Mattias:
MP har en uttalad målsättning att bygga tätt. Jag hyser en förhoppning att det också kommer att avspegla sig i den realpolitik som förs framöver, det har tyvärr varit lite si o så med det hittills tyvärr.

Hoppas inte för mycket :-)

De har hittills, under mina 3,5 år i fullmäktige sagt nej till alla konkreta förslag om tätbebyggda områden. Men jag skulle vara den första att välkomna en tillnyktring.

DN: http:​/​/​www.​dn.​se/​sthlm/​nya-​norra-​stationsomradet-​klubb.​.​
Gå in och skriv en positiv kommentar! Hittills är de positiva kommentarerna i absolut majoritet, men ju fler desto bättre.

Det var ju jätteroligt att höra att MP ställde sig mot att det skulle bli bättre belysning och fler affärer, restauranger och "liv och rörelse" i förorterna. Vadå, hatar de förorten eller?

Evil:
Just 50-talsförorterna tror jag nog att en hel del trivs ganska bra i. Det är inte min kopp té så att säga, men säkerligen en del andras. De stora problemen finns snarare i förorter planerade under 60- och 70-talet med väldigt steril och repetativ arkitektur och långt driven trafikseparering.
Men även 50-talsförorterna kan nog må bra av service- och bebyggelsekomplettering på sina ställen. (Dessa två faktorer hör naturligtvis ihop).

Det är dock viktigt att det görs i samdiskussion med de boende. En återupprepning av hur järvalyftet sköttes i början vill jag gärna slippa se... Jag hoppas att staden vågar jobba mer med omvänd planprocess och andra initiativ för att få till en konstruktiv involvering av de boende framöver.

Alliansen vill väl visst ha spårburen kollektivtrafik, bara inte tunnelbana.

Dags att fortsätta att fylla i listan FÖR t-bana till Norra station igen! Se till höger på YIMBY:s startsida om ni inte fyllt i förut.

Bra att du påminner oss Anders. Skriv på listan om tunnelbanan!

Evil och Niklas: 50-talsförorterna har raskt dykt upp som extremt populära för att de, med dagens mått, ligger mycket centralt, samtidigt som de ännu inte är så svindyra som innerstaden.

Problemet är att de är för glesa för att ligga så centralt. På grund av sin gleshet tvingas nya stockholmare att bo mer och mer perifert.

Problemet är att man inte kan äta kakan och ha den kvar. Ska man ha ett överflöd på grönyta (och visst, en del gillar det även om inte jag gör det) blir avstånden väldigt stora. Det går inte att göra något åt.

Niklas (eller nån annan):
Det refereras regelbundet till "Attraktiva kvarterstyper" här (Rådberg, Sternudd och Jacobs verkar vara de tre första namnen på litteraturlistan). Jag har inte läst den. Hur har han mätt omtyckthet? Hur mycket mer omtyckt är kvartersstaden än t ex 50-talsförorten? 5% eller 75%? Finns det någon korrelation mellan Rådbergs omtyckthet och socioekonomisk geografi?

Och, att "en hel del trivs ganska bra i" 50-talsförorter kanske är det största beröm som kommer komma från en yimbyit om världen utanför tullarna :).

Kalle: Tyvärr har jag inte heller läst Rådberg så jag kan inte svara på procentfrågan. Men läs, det står där säkert.

Däremot kan jag svara på den andra frågan. Ja, ett område som är populärt stiger i pris, vilket innebär att rika människor tar över. Det var vad som hände i innerstan på 70-talet och i förorter som Midsommarkransen och Aspudden på 80-talet. Och förmodligen i Sundbyberg idag. Fattigt folk får alltid hålla till godo med vad som blir över.

Det är därför vi i Yimby vill att det ska byggas mer av sånt som bevisligen har visat sig efterfrågat - i synnerhet om det inte går ut över någon. Ingen drabbas om det byggs fler innerstadsdelar - utom möjligen de som har investerat dyra pengar i en bostadsrätt i innerstan och kanske får se den minska i värde när utbudet ökar.

Men då kan även fattigt folk få plats och bo i sådana miljöer de gillar. Så vi tycker det är värt det.

Kan man då säga att ett populärt område, det är där de rika bor?
Midsommarkransen ser ju trots allt i princip (typologiskt) likadant ut idag som på 60-talet när det inte var "populärt".
Eller finns det populära stadsdelar, här eller nån annanstans, som huvudsakligen är befolkad av Socgrupp 3?
Beror nog på Rådbergs definition av populäritet..

Kalle: Rådbergs metoder och slutsatser redovisas också i ett kapitel i "Tankar om förstadens framtid" (Larsson och Laurell (red.), Formas, Stockholm 2005) och i artikeln "Segregation och attraktivitet" i tidskriften Arkitektur 2/2006. Insändardebatt följde i 3/2006 och 4/2006.

I korthet: Rådberg har utgått ifrån var den rikaste delen av befolkningen (enligt den senaste folk- och bostadsräkningen) bor eftersom han antar att det är de som har den största möjligheten att förverkliga sina boendedrömmar. Sedan har han testat ett antal hypotetiska attraktivitetsfaktorer (avstånd till innerstaden, avstånd till tunnelbana, avstånd till vatten, avstånd till köpcentrum, bebyggelsetyp m.m.) och funnit att den enda faktorn som har betydelse för var de rikaste bor är bebyggelsetypen. Något generaliserat var villaområden populärast följt av kvartersstad.

Kritiken mot Rådberg har mest baserats på antagandet att det bara är rika som vill bo i villor eller innerstadsmiljö medan fattiga helst vill bo i trafikseparerade skivhusförorter.

@ kalle: Om jag minns rätt så frågade du samma sak och fick samma svar i den här tråden - http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​0​9/​0​6/​kritik-​for-​kritikens-​egen_​.​.​ - för några månader sedan.

Jag tillhör en av uppenbarligen få som faktiskt läst Rådbergs rapport. Anders Noréns sammanfattning ger en god bild av innehållet. Begreppet som används är "attraktivitet".

Jag tycker dock inte att attraktivitet i sig är ett argument för ett visst stadsbyggande - det finns gated communities som är "attraktiva", men det är likväl inte ett bra sätt att bygga stad.

Däremot är Rådbergs studie ett argument mot de som påstår att dagens stadsplanering med punkthus-mattor är "det folk vill ha" (och att det följaktligen inte skulle finnas någon efterfrågan på mer tät kvartersstad).

Kontentan är att kvarterstad är attraktiv och därför betingar ett högt pris som lämnar fattiga att bo någon annanstans. Bygger man mer av den får man en annan brytpunkt i fattigdom/rikedom.

Kan då någon förklara för mig varför Mp och V ständigt är så emot kvartersstad och förtätning av innerstaden. Går de på ren instinkt (kapitalistiska prestigebyggen....aaaargh) eller sitter de och räknar fram att fler bostäder i stan = lägre pris per bostad. I sistnämnda fall kanske de tänker att så fort folk flyttar in i stan verkar de börja rösta annorlunda. Således ska segregationen behållas eftersom förortens elände nästan alltid ger en röst i rätt riktning. Man är inte värd mer än sin röst...

Sedan kan man ju undra hur seriösa Mp är när de försvarar trafikutsatta hundtoaletter till grönområden med hänvisning att ska det byggas så får det bli där fåglarna sjunger och naturen är orörd. Ett grässtrå i stan är värt lika mycket som halva Amazonas.

Sven R:
"Jag ser inget fel i att en trafikplats utformas med viss monumentalitet."

Grundproblemet är att trafikplatsen ifråga inte behövs...
I övrigt tror jag att Norra Station kan bli riktigt bra, men tbanan behövs!

... och dessutom har åtminstone jag svårt att se någon partilinje hos dessa partier. Det verkar gå lite beroende på privatåsikterna hos den politiker som råkar uttala sig för ögonblicket.

Möjligen kan jag ana en viss motvilja från v att röra sig utanför fyrkanten "hur ska vi förbättra de stadsdelar där de fattiga väljarna bor". En anständig hållning, för all del, men lite begränsad.

Anders och Johannes:
Jo, jag kanske har frågat det förut. Det finns så många undringar som snurrar i skallen och ibland är det svårt att komma ihåg vilka som är utredda och inte. Men det är ett ganska intressant ämne och upprepningar är ju lite av Yimbys modus operandi så jag maler på lite till..

Jag undrar, om Rådberg nu ”funnit att den enda faktorn som har betydelse för var de rikaste bor är bebyggelsetypen ” har han då vägt in det som känns som en av det mest självklara faktorerna, att det verkar som att rika människor gärna bor med andra rika människor, eller med andra ord att rika människor ogärna bor nära fattiga människor (om de inte är tjänare).

Håller med om att idén om två sorters människor bestående av ”rika som vill bo i villor eller innerstadsmiljö medan fattiga helst vill bo i trafikseparerade skivhusförorter” känns rätt krystad. Är det så du tolkar Bradley & co?
Men däremot så tycker jag att man kan säga att det pga andra orsaker kan finnas skillnader i preferenser mellan olika grupper i samhället. På samma sätt som det finns gemenskapsorsaker och andra anledningar till att rika håller ihop så finns det ju liknande anledningar till att andra, mindre rika, väljer att hålla ihop, även om de ekonomiska incitamenten inte alltid är lika starka där.

Om man nu väljer att hänvisa till Rådberg så tycker jag man måste tänka in att det är väldigt liten skillnad mellan hans attraktivitetsindex (som jag förstått det här) och ett segregationsindex, dvs desto färre fattiga desto attraktivare/ bättre. Och om man då vill bygga ett långsiktig attraktiv stad så borde man bygga en stad där det inte rimligen kommer flytta in några fattiga någonsin, typ Strandvägen i Djursholm eller Karlaplan?

Men, Johannes, du tycker inte att ”attraktivitet” som Rådberg formulerar det i sig är ett argument för ett visst stadsbyggande, och det tycker uppenbarligen inte jag heller, så det här var väl mer riktat till dem som tar upp Rådberg som ett sådant.

Om man diskuterar attraktivitet så borde det vara intressant att titta på modeller som luckrar upp sambandet mellan attraktivitet och klass, som till exempel Jane Jacobs gör när hon pratar om North End i Boston. Då kan man nå fram till en mer nyanserad bild av våra städer.

Sen är det ju intressant att se hur rika väljer att bo på andra platser och i andra tider för att få lite perspektiv på saken. Att den stora växande övre medelklassen, i Indien och Kina, i många fall väljer att bo i samhällen som på många sätt liknar västerländska ”miljonprogram” om än med fler pooler och trädgårdsmästare. Det verkar ju även som, om man till exempel studerar gentrifiering, att attraktivitet i existerande miljöer är något relativt föränderligt och påverkbart.

@ kalle: Upprepningar kan ju vara bra ibland - repetitio est mater studiorum - men jag tycker att det är lite magstarkt att påstå att det är vi som upprepar oss (vår "arbetsmetod" som du säger). Ställer man samma fråga om och om igen trots att man redan fått svar tvingar man ju fram upprepningar.

Så, för att upprepa det jag sa till dig senast vi hade den här diskussionen:

"Att det hänvisas mycket till Rådberg beror bl.a. på att det är en av få empiriska studier på området. Jag skulle väldigt gärna se fler, om du känner till några så säg till.

En annan anledning till att det kommer upp hela tiden är att det är ett väldigt tjat från andra hållet (Bradley et alia), det verkar vara oerhört svårt för vissa att acceptera att kvartersstaden är en väldigt lyckad typologi. Lägger Bradley & Co av att grundlöst avfärda kvartersstad så lovar jag att sluta referera till Rådberg. :)

Så fort man ens nämner k-ordet så läggs pannor i djupa veck och det blir helt plötsligt oerhört viktigt att "problematisera" och "ifrågasätta konsensus" etc etc.

Tänk om en bråkdel av den energin lades på att ta itu med de fullt verkliga problem som svensk stadsplanering har. Utglesningen, bilberoendet, segregationen etc. Nej, vem orkar bry sig om det när man istället kan ägna sig åt att avfärda och "problematisera" det enda hållbara och vetenskapligt grundade alternativ som hittills presenterats.

Nu hoppas jag att Bradley & Co fokuserar på att ta fram seriösa alternativ och tills dess hoppas jag att de är hederliga nog att konstatera att Yimbys agenda - än så länge - är det bästa alternativet för en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar stad."

Det svarade du tyvärr inte på.

För min del behöver vi inte nämna Rådbergs studie igen. Jag skulle mycket hellre vilja att den andra sidan visade upp något sorts empiriskt stöd för sin kvartersstadsfobi. Något. Vad som helst. Surprise me!

Lite ironiskt att det blev en dubbelpost där…
Jag tänkte mer på den generella upprepningsfrekvensen. Är dock fullt medveten om att även jag har mina käpphästar. That aside..

I det här fallet tyckte jag det var befogat att "problematisera" Rådbergs definition av attraktivitet eftersom den verkar bortse från viktiga icke-fysiska och klassmässiga aspekter av staden och människors val. Det är väl inte irrelevant om man nu ändå väljer att prata om Rådberg? Håller dock med om att det finns intressantare saker att diskutera.

Vet inte om jag håller med om att det är ett ”väldigt tjat” från ”andra hållet”. Som jag uppfattar det så är det ett fåtal personer som för en något sånär sammanhängande linje (typ Bradley, Broms Wessel, Tunström, Raattamaa). Ett par avhandlingar, nån bok och nån enstaka debattartikel är i princip det jag sett av dem. Betydligt mindre offentligt bläck än Yimby gör av med imo.

Jag har dock inte lust att svara för dem. Jag ser inte mig själv som tillhörande deras ”sida” eller nån annan sida heller. Tycker det är bra att de finns och att några jobbar med miljörättvisa som annars inte har så stark ställning i Sverige som i t ex USA. Tycker även att den kritik mot Bradley och Broms Wessel som har kommit från bl a annat dig har varit motiverad, välformulerad och lite rolig. Och eventuellt kvartersstadshat får stå för dem som hyser ett sånt.

Att säga att ”Yimbys agenda - än så länge - är det bästa alternativet för en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar stad” och att kvartersstaden skulle vara ”det enda hållbara och vetenskapligt grundade alternativ som hittills presenterats” tyder ju på ett väldigt gott självförtroende men är det verkligen så illa? Finns det verkligen inga andra alternativ i vår värld som ändå är väldigt rik på olika sorters stadsmiljöer, samhällen och sätt att leva? Både Stockholms och Göteborgs innerstäder (och förorter) ligger ju trots allt extremt dåligt till i hållbarhetshänsyn om man utgår från att det ekologiska per capita-fotavtrycket inte bör överstiga 1,0 globalt.

Angående alternativ så är jag också sugen på att se vad Bradley & co kommer fram till.
Jag själv har inget intresse av att arbeta i nån typologisk polemik med kvartersstaden, däremot jobbar jag urbanisering utifrån andra utgångspunkter än som vanligtvis tas upp här. För närvarande jobbar jag med den indiska staden och undersöker möjliga utvecklingsalternativ i den urbana värld som till stor del kommer att dominera urbaniseringen under det här århundradet och huruvida man kan dra några generella lärdomar av hur indiska städer fungerar. Helt säkert finns det idéer i det arbetet som även skulle gå att applicera i Sverige.
Det kommer att avslutas med nån sorts utställning innan sommaren, kom gärna och kolla då!
Här står det lite mer om det:
http:​/​/​www.​kkh.​se/​blanketter/​0​910​/​resources0​9_​A4.​pdf

Sådär, ett svar. Bättre sent än aldrig.

@ kalle: Tack för svaret! Men det var ju lite innehållslöst. Frågor kan vi alla ställa. Om och om igen.

Så håll oss inte på halster nu, utan säg bara vilka andra - och bättre - alternativ du ser än de Yimby förespråkar. Du antyder ju att det finns ett överflöd "...i vår värld som ändå är väldigt rik på olika sorters stadsmiljöer, samhällen och sätt att leva". Det låter ju kanon! Så, nämn ett par stycken då!

Vilka är dina alternativ och på vilken empirisk grund tycker du de är bättre?

Jag är alltså genuint nyfiken: Vilka är dina alternativ och på vilken empirisk grund tycker du de är bättre?

@ kalle: Och om du inte kommer på några bättre alternativ så är det också OK. Det kan ju ändå finnas massor av fantastiska alternativ - bara att ingen kommit på dem än.

Men då hoppas jag som sagt att du kan vara hederlig nog att konstatera att Yimbys agenda - än så länge - är det bästa alternativet för en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar stad.

Både inläggen och svaren finns i en annan tråd (där du skrev dem), här:
http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​10​/​0​3/​sag-​ja-​till-​tors-​torn_​885.​.​.​

Det kan förvisso bli förvirrande ibland med många trådar om samma ämne...

@ kalle: Som sagt, jag vill gärna höra om några av alla de alternativa och mer hållbara stadsformer som du föredrar. Om du verkligen tycker det är viktigt att problematisera olika idéer om staden så får du väl ge oss någonting att problematisera.

Tills dess kan vi kanske konstatera att Yimbys agenda - än så länge - är det bästa alternativet för en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar stad?

Synd att du tyckte det var innehållslöst, jag som försökte vara innehållsfull... Och det innehöll faktiskt bara en (obesvarad) fråga om ursprungsdiskussionen.

Som sagt, jag jobbar för tillfället med att ta fram svar för en framtida hållbar stad så om några månader kommer jag säkert ha lite fler konkreta ”svar” eller förslag på de frågeställningar vi jobbar med på KKH, så mer om det senare kanske.

Men nu ville du ha alternativ till Yimbystaden. Jag antar att det då mest gäller typologi eftersom det är mest det som diskuteras här (frågor om hur planeringen går till, vem som planerar och hur de icke-fysiska delarna av planeringen behandlas lämnar jag åt sidan för nu).
Sen är jag, som du kanske märkt, inte så intresserad av att rangordna stadstyper som Rådberg eftersom olika städer är bra på olika saker och jag har inte heller nån lust att dra nån tydlig gräns mellan ”kvartersstaden” och andra städer. Men jag ska nämna några stadstyper som jag gillar i alla fall i förhoppningen om att du verkligen är intresserad och inte bara försöker sätta dit mig. Det blir lite from the top of my head, som man säger..

Gorai, i Bombay, är ett sites and services-område initierat av Världsbanken på 80-talet som jag tycker är väldigt lyckat. Hög täthet kombinerat med hög livskvalitet (alla har egen trädgård, etc), fina relationer mellan privata och offentliga rum, välfungerande och balanserad lokal service, intressanta kopplingar till den omkringliggande staden, stort inslag av medborgarinflytande. Väldigt resurssnålt planerat.

Om man ser täthet som en avgörande faktor så är ju Bombay som helhet intressant då det är världens mest tätbefolkade stad, även många av de rikaste i Bombay bor i en täthet som inte existerar i Sverige och i många fall med en hållbarare livsstil. Det finns såklart massvis av olika typologier i Bombay som är intressanta, mycket är antingen väldigt högt och tätt eller väldigt lågt och ännu tätare. Höghusområden som växt ihop med gamla fiskebyar, etc. Den indiska staden har också en väldigt utvecklad känsla för resurshushållning och återvinning som vi har mycket att lära av.

Stora delar av Tokyo har en väldigt intressant bebyggelsestruktur där man kan se exempel hur en bottom up-utveckling har resulterat i ett väldigt effektivt markutnyttjande och komplexa offentliga rum. Det är väldigt intressant i förhållande till vår tids slums utvecklingspotentialer, vilket kanske inte är lika applicerbart på Stockholm. Men det ger också en intressant bild av hur helt annorlunda staden och utvecklingen kan se ut även inom den rika världen.

Medinan i Marrakesh är ett annat exempel på en planering som skett underifrån och genom förhandling. Bra där, förutom att det är en helt fascinerande miljö är att det väldigt medvetet byggd utifrån att manipulera de lokala klimatförutsättningarna till sin fördel (genom skuggning, kors- och ”stack” ventilation, murlika väggar, etc). Väldigt klimatsmart.

Området runt Russell Square i London är fint i hur det vänder kvarteret ut och in och innergårdens funktion tas över av extremt pittoreska kvartersparker, lite likt det tävlingsförslag som vann tävlingen om Årstafältet. (Jag tycker Londons struktur överlag med olika High Streets som har växt samman efter hand är spännande även om de dras med en del stora problem där).

I Berlin finns det en hel del väldigt fina öppna storgårdskvarter där gårdarna rymmer en mer fritt placerad bebyggelse. Lite likt hur Stockholms innerstad såg ut innan gårdarna låstes och mycket av innergårdsbebyggelsen revs, fast i en mycket större skala. Berlin verkar ju också ha en grym förmåga skapa rum för alternativ kultur, något som till stor del så klart beror på lokalöverskott/låga hyror men som kanske till viss del kan tillskrivas Berlins varierade bebyggelsestruktur dsom skapar rum åt väldigt många olika sorters aktiviteter.

Sen finns det ju mycket i Stockholm jag gillar rent rumsligt, både innanför och utanför tullarna. Jag gillar Hägersten där jag bor (och ett gäng andra förorter). Väldigt lätt att ta sig runt med fötter, cykel, t-bana och buss. Vacker topografi och natur. Stort utbud av roliga och klimatsmarta icke-konsumtionsaktiviteter. Fin arkitektur. Etc.

Skulle lätt kunna tänka mig att bo i vissa delar av innerstan också, hör som sagt inte till nån sorts kvartershatsfalang. Det är lite trist att det har blivit så segregerat där dock, det är ju också människorna som gör staden.

Det här var några exempel, det finns ju så klart långt många fler som inte just jag har koll på. Och så länge det finns folk som är intresserade och nyfikna och samhället förändras så kommer det utvecklas nya alternativ på hur städer kan byggas.

Jag antar att vi kan vara överens om att Sveriges städer som de funkar idag är väldigt långt från hållbara (medelsvensken ligger 10:a från botten när det kommer till överförbrukning av jordens resurser med ett ekologiskt fotavtryck på 7,5 ggr jordens biokapacitet, det finns ingen anledning att tro att invånarna i Stockholms innerstad skulle ligga lägre än så). För att få bukt med det så tror jag att det är viktigt att ha ett så brett referensbibliotek som möjligt och framför allt att man är nyfiken på alla möjliga olika alternativ för att nå fram till ett hållbart samhälle.

Var det ätt ”bättre” svar? Det blev långt i alla fall

@ kalle: Mycket bra svar! Ser fram emot ditt arbete, det kommer nog bli utmärkt! :)

Men vad är det i dina exempel som du menar står i opposition till Yimbys ideal om tät och funktionsblandad stad (när det gäller Tokyo, Berlin mfl)?

Jag har aldrig hävdat att jag står för nåt ideal som är motsatt Yimbys. Däremot tror jag att jag vågar säga att mina preferenser är lite vidare än snitt-yimbyns: en del grejer ni gillar, en del ni inte gillar. Min agenda kanske mer handlar om nyansering än opponering.. Well, ibland iaf.

Men, t ex bryter Berlinexemplet mot regeln att kvarter ska vara relativt små, att innergårdar ska vara privata och att verksamheter bör ligga mot gatan. Medinan i Marrakech går stick i stäv mot idén att städer borde planeras genom stora övergripande stadsplaner, typ Lindhagens eller den här http:​/​/​www.​yimby.​se/​forum/​thread.​aspx?​id=​567.​ Bombayexemplet bryter mot regeln om tydlighet mellan offentliga och privata rum. Hägersten kanske inte direkt kan klassas som tätt. Så skillnaderna finns där.
Men funktionsblandning och en viss nivå av täthet (frågan är väl hur tätt?) skriver jag under på. Det är när det konkretiseras i t ex ovan nämnda stadsplan som jag blir tveksam.

@ kalle: I så fall är väl inte jag heller någon "snitt-yimby". :)

Som jag ser det finns det väldigt mycket spelutrymme inom en grundläggande kvartersstadsram, vilket jag tycker du ger goda exempel på.

Övergripande stadsplaner är ju inget självändamål men kan behövas om det inte blir "rätt av sig självt", vilket det ju knappast skulle bli i dagens Sverige. Medinan (eller Gamla stan) är ju inte direkt defaultlösningen numera...

Nä, det kanske du inte är.

London- och Berlinexemplet är väl kvarterstad, övriga inte riktigt. Om inte kvarter bara betyder en markplätt på nåt sätt avgränsad av gator..

Ang. stora stadsplaner så tvekar jag starkt på att de varken är önskvärda eller praktiskt genomförbara idag. Är det smart eller önskvärt att låta ett stadsbyggnadsparadigm vara rådande de närmaste 100 åren (eller hur lång tid det kan tänkas fylla planen)? Hur skall konsensus kring en sån plan skapas när man det är fullt sjå att ens få igenom mindre detaljplaner idag? Var kan en sån plan implementeras? Förmodligen där det finns få intressekonflikter, dvs på behörigt avstånd från existerande bebyggelse. Har kommunerna tillräckliga markreserver eller skulle det kräva expropriation av mark?
Nu kom de där frågorna igen.. Sorry.

Medinan är som du säger inte en särskilt gångbar modell i dagens Sverige, däremot kan man se samma sorts processer idag i andra delar av världen där urbaniseringen är betydligt mer omfattande än här, kolla t ex på hur Dharavi (igen i Bombay) utvecklas. Många likheter där..

@ kalle: "Kvartersstad" för mig innebär ett öppet, relativt finmaskigt och trafikintegrerat gatunät där bebyggelsen ansluter mot gatan med entréer och funktionsblandade bottenvåningar.

En konkretiserad översiktsplan (stadsplan) skulle nog vara möjlig. En sådan stadsplan bör ses över och eventuellt revideras med jämna mellanrum för att undvika dina invändningar.

Det vore intressant att höra vad exploatörerna säger om en sådan ordning, för dem skulle det nog underlätta en hel del att slippa fastna i detaljplaneträsket.

Men för att återgå till ämnet. Vilka av dina exempel skulle du vilja se i Sverige? London och Berlin var ju kvartersstad och Medinan var inte gångbar i Sverige. Så då har vi Tokyo, Bombay och Hägersten (du menar inte Axelsberg förmodar jag) kvar.

Jag har varken varit i Tokyo, Bombay eller Hägersten men det låter minst sagt intressant...

Det låter intressant, som sagt. Det vore bra om vi kunde komma bort från den här fixeringen på utseende och estetik som blockerar så mycket i stadsdebatten. För mig är närheten det allt överskuggande. Kan man fixa korta avstånd tycker jag att det (nästan) kvittar hur stan ser ut. Sen är det förstås så att inte alla utseenden är möjliga om man ska ha korta avstånd.

Till skillnad från Johannes har jag varit i Hägersten, faktiskt har jag växt upp där. Jag tycker inte det lever upp till målet, det krävs för mycket fotarbete, alt bilism. Det är för mycket uppbyggt efter det omöjliga grannskapstänket: var och en i sin by.

@ jan: Yep. Men bebyggelsens fysiska utformning påverkar närheten. Vissa fysiska strukturer understödjer funktionsblandning, gång/cykel-trafik etc. Andra motarbetar det. Sedan är det ju inte närheten i sig som är grejen, utan de effekter som närheten har.

Förvisso, Johannes. Fast jag skulle nog vilja se närheten som just stadens kärna. Genom att bygga nära skapades städer som ett logistiskt knep för att förbilliga och underlätta kontakter mellan människor med olika sysselsättningar och verksamheter.

Utan närhet måste man ta till dyra infrastrukturer istället, och ägna mer tid åt transporter. Vilket förstås är en tung beskattning av verksamheterna, som därför blir mindre livskraftiga.

Alla fysiska strukturer som skapar närhet underlättar verksamheter, alla som inte gör det försvårar dem. Jag håller för troligt att den traditionella europeiska staden är ett alldeles utmärkt exempel men det kanske finns andra också som funkar i vårt klimat.

@ jan: Absolut. Tesen att det kan finnas alternativa stadsformer som är bättre än kvartersstad är ju inte särskilt vågad. Och den är inte heller falsifierbar.

Vilket gör det till en dålig tes om man följer Popper. Det kan finnas bättre verktyg än hammare för att slå i en spik också. Så länge ingen visar upp ett sådant verktyg så säger det inte så mycket.

Och vill man falsifiera påståendet att kvartersstad är den optimala stadsformen (vilket ju är ett falsifierbart påstående) så räcker det inte att säga att det teoretiskt sett kan finnas bättre alternativ. Om man följer Popper alltså...

As we speak så vräker byggindustrin ut punkthus- och villasprawl. Man kan då välja mellan att propagera för ett verkligt och testat alternativ eller ett okänt antal ännu okända och virtuella alternativ. För mig är svaret ganska enkelt.

Johannes: Nej, det har du rätt i. Men om man ställer upp politiska krav ingår inte kvartersstad i dem. Däremot kan man förstås avvisa det som bevisligen inte har fungerat.

Någon gång kan ju faktiskt något geni komma på en alternativ och bättre form för en hammare.

Kalle:
Själv är jag förtjust i både Berlin och Tokyo. Trevliga städer överlag. Däremot har jag lite svårt för iaf delar av London som känns lite ostrukturerade och osammanhängande.

@ jan: Precis. Men vi kan ju inte sluta använda hammare bara för att någon kanske kommer att komma på något bättre någon gång i framtiden. Spikar måste spikas och bostäder måste byggas.

Alltså, låt oss använda det som funkar tills vi kommer på något bättre.

Exakt, Johannes! Låt oss använda best practice!

Berlin är en mycket trevlig stad. Urban och unik. Jag tycker även om London även om jag kan tycka att övervakningshysterin med kameror i vartenda gathörn ibland blir påträngande och obehaglig. New York har jag ännu inte haft nöjet att uppleva IRL.

Niklas: En ovanligt bra artikel.