Säg ja till Tors Torn!

Jag kan bara säga att jag hoppas att man håller sig till den senaste designen.

Tors torn ska omgestaltas, och jag har för mig att de klubbade det för några månader sedan. Om sedan Wolodarsky tycker att det är fel med en ny arkitekttävling är ju en annan sak, eftersom han kanske gillar sitt eget förslag. ;-)

Personligen tycker jag att det är bra om vi låter varje byggnad i den nya stadsdelen utformas och gestaltas för sig, snarare än att låta en och samma arkitekt styra hur hela området ska se ut. Blir inte så mycket dynamik i en sådan lösning, IMHO.

Läste idag i någon blaska att höjden, 140 m, ska kvarstå men olika alternativ ska utredas. Verkar bli en långkörare...

Ur slutprotokollet från Stadsbyggnadsnämndens möte i december: "Tors torn är lämpligt placerade och det är viktigt att ambitionerna vad gäller tornens utformning och gestaltning fortsatt är mycket höga. Det är viktigt att tornens höjd behålls, men det arkitektoniska uttrycket får gärna bli mer vågat." Enligt Kristina Alvendal (och jag hörde henne själv säga det för tre dagar sen) så hör även trappstegsformen (eller åtminstone avsmalningen uppåt) till det som inte heller ska ändras.

Vad gäller nätundersökningar och hur de avspeglar opinionen i stort, så kan man nog utgå ifrån att det som vanligt är de som är engagerade som röstar medan den stora massan är likgiltig. Det skulle i så fall innebära att nej-minoriteten blir ännu mycket mindre. Kan faktiskt inte se någon mekanism som skulle kunna orsaka en missvisning åt andra hållet, möjligen att nätanvändandet är genomsnittligt lägre i åldersskiktet 65+, liksom benägenheten att vara positiv till förändringar.

David:
"Eh, nej. Nätundersökningar ger aldrig en "tydlig bild av opinionen". Gjorde de det skulle hälften av svenska folket rösta på Sverigedemokraterna och Piratpartiet."

Så kan undersökningar se ut på mindre webbplatser eller webbplatser som riktar sig till en speciell målgrupp. T.ex. skulle en undersökning riktad mot yimby.se:s besökare naturligtvis ge ett snedvinklat utfall. Men jag har inte sett någon nätundersökning på de stora nätmedierna med sådana utfall, de brukar ligga närmare den allmänna opinionen även om de inte helt kan spegla den.

HansS:
"Varför ska vi säga ja till Tors torn? Är det för att det är högt?"

Låt mig istället ställa en motfråga. Varför ska vi lägga energi på att stoppa dem? För mig är svaret enkelt. Jag ser inga skäl att tro att Stockholm skulle bli en sämre stad för att de byggs, tvärtom. Därför tycker jag också att vi ska låta dem byggas.

Problemet är att man kan inte längre ha en arkitekturtävling när man så tydligt visat på vilken arkitektur det skall handla genom att ge byggnaderna "Tors Torn". Det begränsar väldigt mycket. Personligen hade jag hoppats att man bara fastställde exploateringsnivå för byggnaderna och sedan utlyste en arkitekttävling.

Lena, namninsamlingen tillkom för tre månader sedan som ett direkt svar på en namninsamling mot tornen inför beslutet som då skulle tas i Stadsbyggnadsnämnden. En starkt bidragande orsak till att ja-listan kom till stånd var alla de bevisligen felaktiga påståenden nej-listan lurade folk att skriva på med och dess karaktär av skrämselpropaganda. Se denna tråd:
http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​0​9/​12/​pressmeddelande-​yimby-​syn_​.​.​

Även om Herbert har rätt i sak tycker jag att Lena lyfter fram en mycket viktig punkt. Det är tragiskt att diskussionen om Norra Stationsområdet fastnar i ett ja eller nej till Tors Torn när det finns så mycket annat diskutabelt. Det är ännu mer tragiskt att bilden av Yimby som en enkelspårig höghuslobby växer sig ännu mera fast.

Skönandarna vill väldigt gärna tala om höghus. Varför ska vi gå dom till mötes?

Personligen lutar jag åt att vara mot Tors torn som en integrerad del av planen. Jag tycker nämligen att stadsplanen ska ge fan i hur de enskilda husen ser ut. Jag kommer däremot antagligen att vara för Tors torn om de föreslås av någon byggherre.

Jag håller med Lena Johansson om att t-baneförsörjningen har hamnat ur fokus. Definitivt! Och det oansvariga slöseriet med dyr mark. Japp! Även att YIMBY har utvecklats till en relativt betydelsefull påtryckningsgrupp. Visst!

Men i övrigt anser jag att Lena J. är en nimby.

Lena:
Skriv gärna under vår namninsamling till stöd för Tunnelbana till Norra Station.
http:​/​/​www.​namninsamling.​se/​index.​php?​sida=​2&nid=​3366
Tyvärr har den ännu inte samlat lika många namn.

Beslut om Norrtullsplatsen tas inte i etapp 1 om Norra Stationsområdet (det som debatteras idag), varför vi har valt att koncentrera oss kring det som ska beslutas just i etapp 1. Det vi kommer att arbeta vidare med nu är framförallt Norrtullsplatsen, ett problem vilket vi också tog upp i samtliga intervjuer med media idag. Sedan kan vi förstås inte styra vad media sedan väljer att lyfta fram. YIMBY agerar och verkar i den verklighet som alla andra verkar i, och det är höga hus som media vill skriva om. Här pratar vi dock om tunnelbana i SVT:s ABC:
http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​0​9/​0​5/​moderaterna-​ingen-​mer-​tun_​.​.​

Kolla gärna tidigare artiklar här på yimby där vi många gånger kritiserat Norrtullsplatsen, ngt vi också kritiserat kraftigt i våra yttranden om Norra Stationsområdet, liksom just bristen på tbana.

Alexander:
Enligt nuvarande plan ska de innehålla hotell och lokaler för forskning samt ngn form av offentlig yta högst upp.

Det kanske är sent nu, men kan inte nån räkna upp anledningarna till att Tors Torn är en bra idé?

På uppropssidan står det bara att de ska fortsätta traditionen med att markera den traditionella stenstadens gränsen (vilket jag f ö trodde Yimby var emot).

Tack.

In no particular order: Mer varierad skyline, fenomenal utsikt, bättre markutnyttjande, ny orienteringspunkt, manifestation av framtidstro, första märkesbyggnaden sedan Globen (med potential att bli en designmässig höjdpunkt i rätt arkitekthänder), korta transportvägar = miljövänligt, sekundärfunktionalitet som radio- och mobilmast med lång räckvidd, ändpunkten på Klaratraumaepoken och kanske början på en utveckling där arkitektur tillåts vara kontemporär och nyskapande igen.

Niklas:
Hear hear. Jag är nämligen inne på precis samma linje som du. Jag menar att det är höghusmotståndarna som i huvudsak är orsaken till den mycket enahanda debatt vi har i Stockholm, en debatt som i för stor grad är fastlåst vid just hushöjder. En futtig debatt där ingenting är viktigare än att inget hus får synas. Att samma grupperingar sedan har mage att kritisera oss för att vara skyskrapefixerade när vi pratar om en mängd olika stadsbyggnadsfrågor medan de nästan uteslutande pratar om hur oerhört viktigt det är att stoppa allt som är det minsta högt (medan de ignorerar precis allt annat), ja åt det kan man mest skaka på huvudet.

Kalle.
Jag ställer den motfråga jag brukar ställa. Varför inte?

Bosse:
Tanken är att det ska bli ngn form av
skybar/restaurang/utkikspunkt eller liknande högst upp.
Dock kommer de inte innehålla bostäder utan forskningslokaler och hotell i huvudsak.

Rullerå:
Vi är ju på väg ut ur en lågkonjunktur precis så det är nog ingen större risk. Dessutom är det norrmän som finansierar och de har ju rätt gott om pengar som bekant.
Sedan undrar jag vem som påstått att en bar är ett bärande argument för att bygga ett hus? Det är det nog bara du som gjort. Själv återupprepar jag bara samma som tidigare i tråden: Jag tänker inte motivera tors torn utan istället ställa motfrågan: Varför inte? Och nej, att de kommer att synas är inget argument för samma argument kan användas mot stadshuset, globen och alla kyrkorna också.

Vad gäller Mehr så är en omnämning av Klararivningarna helt utanför sin kontext vanligt förekommande i denna typ av debatter, men det gör det inte relevant bara för det. Som Niklas skriver, ett slags Godwins lag för stadsbyggnadsdiskussioner. Bara för att man inte tycker om något betyder det inte att det är en återupprepning av Klararivningarna. För övrigt är Yimby starka kritiker av modernismen och dess stadsplanering.

Igår träffade jag några gamla vänner från just motståndet mot Klararivningarna. Och vi kom naturligtvis att beröra dagens byggplaner.

Och det som var intressant var att de vare sig var särskilt för eller särskilt mot dem. Däremot hyste fler en oro över att politikerna skulle bli lika storhetsvansinniga som Mehrs generation, gripas och föras med av sina stolta projekt och visioner och glömma oss som ska leva med dem.

För det som var speciellt med Mehrs & co:s projekt var att de "avpolitiserades" som Mehrs egen term löd. De lanserades som tekniska frågor som folk skulle hålla käften om eftersom de inte begrep. En totalplan lanserades av Stadsbyggnadskontoret och eventuella småprotester i kanten viftades bort eftersom de störde den administrativa processen. Samt förstås det grandiosa utförandet.

Och här finns faktiskt en poäng i liknelsen mellan Norra stationsområdet och Klaraplanerna. Wolodarskis plan är så jäkla totalitär. Det är allt eller intet, med byggnader, träd och hela baletten. En kvartersplan som Flemings eller Lindhagens, som överlät åt många att fylla i, skulle vara oändligt mycket mer demokratisk. Eller skulle i alla fall ge utrymme för en oändligt mycket mer demokratisk process.

Jane Jacobs, som har skrivit så mycket bra om stadsbyggnad, har förstås skrivit om detta också, och kallat det "cataclysmic money".

Rullerå - Goodwins lag igen? ;-)

JW 13.38

Den stora skillnaden mot då är att kapitalmarknaden i princip kontrollerades av en ensam aktör fram till det tidiga 1980-talet. Ville Mehr bygga, och om Sträng släppte till pengarna kunde dom göra i stort sett vad som helst. "Avpolitiseringen" var egentligen ett korporativistiskt kösystem, där stora aktörer med politisk/bankmässig förankring alltid hamnade först i krdeditkön.

Dagens kapitalmarknad möjliggör egentligen en återgång till ett mer heterogent byggande, men på grund av den kvarhängande centralplaneringen (det är ju den vi diskuterar här) finns det ändå en stor risk för att stadsomvandling blir "cataclysmic" till sin natur.

JJ: Vad beror centralplaneringen på, tror du? Monopoliseringen på byggmarknaden? Förvissning på stadsbyggnadskontoret att om dom släppte det minsta på kontrollen skulle Skanska och NCC ta över och driva centralstyrda projekt i egen regi?

Jan:
Mycket av Jacobs resonemang kring cataclysmic money handlar ju dock om urban renewal-processer där man river befintlig bebyggelse och ersätter den med ny. I det här fallet handlar det ju inte om så mycket befintlig bebyggelse (med några få undantag, framförallt hyreshuset på Olof af acrels väg 8 samt stationshuset).

Jag tror inte att den typ av urban renewal-processer som Jacobs skriver om är möjliga i dagens politiska klimat. Och tur är ju det.
Järvalyftet hade i sitt tidiga skede vissa drag av denna typ av tänk, men det gick som tur var inte hem.
(Sedan är det förstås ytterst märkligt att svenska dagbladet m.fl skrivit spaltkilometer om norra station och tors torn, men knappt sade flasklock om de föreslagna rivningarna i järvalyftet)

Anders: Ja, det gjorde det förstås, men principen borde vara tillämplig överallt. Ju mer pengar som flödar, desto mer monopolistisk blir staden, och desto mer enformig. När det är fråga om ett förnyelseprojekt ersätts en gammal mångfaldig stad av en ny enfaldig, i ett nybyggnadsprojekt blir det ny enfaldig direkt.

Anders & Jan:

Bekymret är, som jag ser det, att stadsplaneringen har svårt att hantera förändring i små enheter. Man fastnar gärna på särintressen och överklaganden, vilket gör att både planeringen och projekten blir dyra att hantera, särskilt för små aktörer.

Istället skjuts planeringen iväg till större enheter. När dessa nya områden anländer kommer dom näst intill färdigritade, och sedan måste hanteringen gå i ett högt tempo, för att inte alltför mycket motstånd ska hinna formeras mot den nya större planen.

Lite kataklysmiskt blir det faktiskt, men naturligtvis inte så förödande som den jacobska stadsmordprocess som jag pratade om på Tekniska i onsdags:
http:​/​/​bambuser.​com/​channel/​Tekniskamuseet/​broadcast/​6.​.​

Det finns, som man säger, grader i helvetet också...

Absolut! Men vad är det då som gör att dessa nya områden anländer nästintill färdigritade? Varför nöjer man sig inte med att ange en kvarters- och gatuplan, och upplåter tomter för byggare att bygga vad dom gitter på (så länge dom uppfyller normala stadsplanebestämmelser)? Varför görs det ett projekt av alltihop? Varför ses det inte som en av stadens normala rutiner att tillhandahålla stadsplaner?

För att det är så man skapat vår planprocess såklart :(
Så stora projekt som möjligt med alla detaljer direkt - för då blir det bara en planprocess av alltihopa. Flera steg och med mindre delar som självständiga processer skulle skapa en himla massa merjobb och merkostnader.
Är vårat system bra? Nej.
Kan vi lära oss av andra länder som har system som fungerar smidigare och ger bättre resultat? Tydligen inte (för Sverige är alltid bäst på allt! eller?)

... för ett resultat av den här dysfunktionella planprocessen blir ju också att det inte tillhandahålls några stadsplaner, eftersom Stadsbyggnadskontoret har fullt upp med att rita och försvara Tors Torn och liknande projekt. Och därmed finns det ingenstans att bygga på. Och därmed blir inget byggt.

Åtminstone var det det svar Vivillhabostad.nu fick när de intervjuade byggbolagen om varför inget byggs. Det är en så inihelvete lång byråkratisk process. Om Stadsbyggnadskontoret på rutin alltid hade färdiga kvarter/tomter för tio års byggande tillgängligt skulle åtminstone inte den spärren finnas.

Men det vore kanske inte lika glamouröst som att rita projekt. Stadsbyggnadskontoret är ju gubevars inte den enda offentliga myndigheten som hellre ägnar sig åt projekt än åt löpande verksamhet.

Det finns hur många skäl som helst till att man koncentrerar sig på stora projekt. Småbyggare får ju gärna höra att "asch, det där ger bara ett dussin lägenheter/villor etc. Du hamnar längst ner i kön, för här projekterar vi stora områden först". Politikerna vill ju också gärna berätta om hur många tusentals lägenheter som är på G i dom nya stora områdena.

Upphängningen vid storprojekt skapar sedan evighetsblockeringar. Idag kan man t ex läsa här i Göteborg om att SBK arbetar med en helhetslösning för en central parkeringsplats som går under namnet "Skanstorget". Vari nyheten består vet ingen, för man har arbetat med "Projekt Skanstorget" i mer än ett decennium, och man lär säkert göra det år 2020 också.

Hela storprojektprocessen har sedan skapat en mentalitet där alla har något att säga "nej" till, vilket gjort just "nej" till den socialt accepterade ståndpunkten i Sverige sedan tre decennier tillbaks. Nuförtiden säger man nej till Tors Torn, till saluhallar eller vad som helst. Igår sade ju till och med kulturälskarna nej till Gröna Lund i en debattartikel i DN.

Mikael B Tretow kommenterade förresten den moderna stadsplaneringens tillstånd på ett träffsäkert sätt redan 1986:

http:​/​/​www.​youtube.​com/​watch?​v=​Hccf-​8BYaDg

Och naturligtvis säger i alla fall jag ja till Tors Torn!

Jag håller med dig Erik, jag tycker också att allt är jättejobbigt ibland. Helt klart har du rätt, snart försvinner nätet, och Sverige ansluter sig till den kinesiska och venezoleanska linjen runt informationsspridning.

Och då kan vi också återgå till planerarutbildningar där man kan gå tvärs igenom alla åren utan att höra talas om sådana obehagligheter som "Pruitt Igoe" eller hur det så kallade "miljonprogrammet" verkligen kollapsade.

Fram till dess kan du gärna slå ihjäl tiden med t ex min bok "Innovationer och institutionell omvandling: Distributionssektorn som en del av den svenska modellen efter 1930". Jag lovar dig att du kommer att lära dig en del om svensk planering och byggande - men kanske är det bättre att vänta in nerstängningen av nätet.

Så sant, Erik. Ines Uusman slog ju fast att Internet bara är en fluga redan 1996.

Magnus: Nej, det var Svenska Dagbladet som gjorde det, men det visste du antagligen redan.

Anders, visst vet jag det. Och det är rätt men samtidigt fel. Det exakta "citatet" kommer från just SvD, och att Uusman aldrig har yttrat den frasen stämmer.

Själva budskapet är däremot Uusmans, och ett exempel på så kallat tvärtomspråk. Tvärtomspråk är ett slags retoriskt knep, som innebär att man säger en sak men menar en annan, där man bland annat använder sig av negationer. Negationer sorteras nämligen bort när vi tolkar budskapet. "Borde vi inte ta och städa", eller "ska vi inte sätta oss och fika istället för att städa" är exempel på fraser där negationen sorteras bort som överflödig.

Uusmans "nu menar jag inte att Internet är en fluga", liksom någon moderat politikers "nu säger jag inte att Bo Lundgren borde avgå" (efter valnederlaget med Lundgren som partiledare) är mer kända exempel på detta. Båda fraserna har budskap som är raka motsatsen till frasernas rent semantiska betydelse.

I övrigt är jag inte säker på om SvD själva framställde frasen i fråga som ett citat eller ett referat, vilket det ju är.

Såhär fjorton år senare så borde det vara uppenbart (om man har läst artikeln, vill säga) för alla som inte i första hand vill ta politiska poänger att hon hade rätt: det finns väl ingen idag som ägnar sig åt att "surfa på nätet" som man gjorde då? (Jag tröttnade i alla fall för över tio år sedan.) I maj 1996 var informationstekniken och Internet inte så imponerande, och framför allt inget som gemene man hade tillgång till. Nästan inget av det vi idag betraktar som självklart och använder webben och Internet till (dagstidningar, biljettbokning, postorderköp, myndighetskontakter, webbaserade påtryckningsgrupper, onlinespel, porr, bankärenden, storskalig organiserad piratkopiering, Facebook, webbradio, privatannonser, bilduppladdning, webbtv m.m.) fanns. (Jag ägnade rätt mycket tid åt att ladda ned och testa hemgjorda Doom-banor på den tiden - Quake hade ännu inte kommit.) Nätverksuttag i lägenheten och trådlösa nätverk på stan måste ha framstått som science fiction i en tid då 28.8-modem som blockerade telefonlinjen och kostade 20 öre i minuten var det bästa en konsument hade råd med. (Det fanns 64 Kb/s ISDN för företag. Sunets stamnät höll den svindlande hastigheten 2 Mb/s.)

Med tiden blev det nya sättet att kommunicera en normal företeelse. Pratet om Internet var övergående, användningen blev mer specificerad. Vi har gått från ett teknikperspektiv till ett användarperspektiv. Jag tror inte att Ines Uusmann tycker att planlöst surfande är särskilt kul idag heller (vem gör det?), men hon använder förmodligen webben till en massa praktiska saker precis som alla andra. Och som man inte kunde göra alls i maj 1996.

(Det var för övrigt i rubriken och ingressen som SvD använde orden "bara en fluga", vilka saknades i själva intervjun, men det är de orden som sedan har kommit att upprepas under fjorton år. Arkivtjänster som gör att man kan kolla exakt vad SvD skrev på sidan 20 den tolfte maj 1996 fanns förresten heller inte på den tiden.)

Magnus: Jag tog fram artikeln i en databas. Den publicerades den 12 maj 1996. Det var Harry Amster som intervjuade Ines U, och rubriken var "En fluga som kanske blåser förbi. Den bedömningen gör IT-minister Ines Uusmann om Internet och dess framtida möjligheter."
De direkta Ines U citaten som anfördes var dessa: "Att sitta och surfa på Internet tar en himla massa tid. Vad är det bra för? Vad är det för nytta och glädje med det här egentligen?" Sedan säger hon att hon "hör från allt fler håll att Internet blir man trött på." Sedan fortsätter hon: "Det kanske är så att det är något som vuxit upp nu. Alla pratar om Internet men kanske är det övergående och sedan blir inriktningen mer specificerad."

I artikeln berättas också: Den nyutnämnda data- och informationsministern medger att hon på 70-talet, när hon arbetade på TCO, trodde att datorer var farliga. Man skulle inte få sitta mer än två timmar vid en terminal. Och utbildningen skulle vara frivillig. "De som gick på den myten, som vi fackligt aktiva faktiskt medverkade till, är arbetslösa i dag".

I vart fall blev det ett jäkla liv efter det där, och Uusman försökte i en intervju i Aftonbladet lindra det hon sagt. Amster fick därför publicera en krönika i SvD den 28 maj där han citerade direkt från sina anteckningar/inspelningar. De citaten har sedan aldrig ifrågasatts, och måste därför gälla för att vara verifierade citat:

"Jag har hört flera som sagt att Internet, ja, vad ska man ha det till. Det blir man ju trött på. Det kanske är så att det är något som vuxit upp nu på ett par-tre år. Det kanske är övergående." "Det tar en himla massa tid. Vad är det bra för? Vad är det för nytta och glädje med det här egentligen?"

Amster ställer sedan frågan "Vad tror du? Kan det vara en fluga?" och får efter en "lång paus" svaret: "Kanske. Jag vågar inte ha en alldeles bestämd uppfattning men jag tror inte att folk i längden kommer att vilja ägna så mycket tid som det faktiskt tar att surfa på nätet."

"men jag tror inte att folk i längden kommer att vilja ägna så mycket tid som det faktiskt tar att surfa på nätet."

Tja, i det hade hon förstås rätt. Och idag går det ju väldigt mycket snabbare.
Själv hängde jag en del på BBS:er (hemma hos kompisar, jag fick inte ha modem för mina föräldrar, vilket kanske inte var helt oklokt med tanke på kostnaderna på den tiden ;) och kom åt internet för första gången runt 1993 när jag började gymnasiet. Då var det NCSA Mosaic som var webbläsaren som gällde. Rätt snart efter det skaffade jag hem ett modem(28,8 var det som gällde då) och uppkoppling via Algonet(som var de enda som erbjöd uppkoppling till privatpersoner på den tiden om jag inte missminner mig) eftersom jag hade lite egna pengar att röra mig med. Jag minns fortfarande den lätt surrealistiska känslan av att för första gången komma åt internet hemifrån. Snabbt gick det inte, men det gick.

O nu sitter jag med 100mbit. Tänk så det kan gå.

Fast det roligaste mer Eriks kommentar är ju att den är lika relevant som att säga "Yimby är ett övergående fenomen i en tid när torgmöten fortfarande uppfattas som fräscht."
Internet är idag mainstream, och oftare en mycket effektivare kanal än klassiskt politiskt arbete.
Hur många når du med ett torgmöte?
Vilket väl partierna inte fullt ut tagit greppet på än (med undantag för PP).

Anders N, kl 17.56: Jag kan omöjligen tycka att hon hade mer rätt när hon uttalade sig om nätet -96 än hon hade haft när hon tillhörde de som avrådde från datoranvändning på 1970-talet.

Jag minns också hur det såg ut våren -96, för det var i april det året som jag blev totalhooked. Fastnade på jobbet, och kom inte hem förrän framåt 23 på kvällarna. Det fanns enormt mycket information därute, och nog fanns det amerikanska tidningar och porr också. Upptäckarglädjen, visionerna och optimismen runt nätet var enorm. För miljoner människor var det inga problem att se vilken nytta och glädje man skulle få av det nya mediet.

Det är i det perspektivet Uusmans uttalande ska ses, och det var också därför debatten blev så stor veckorna efter. SvDs kommentar den 13 maj -96 är värd att återges, för den visar rätt väl hur apart hennes uppfattning var:

"En del visionärers föreställningar om vad det datoriserade IT-samhället kan bära med sig, har möjligen varit något överdrivna. Men de flesta är trots allt överens om att det rör sig om en mindre revolution, och sådana förändrar.

Hur, kan man bara spekulera i. De som spekulerar och får rätt har dessutom chansen att tjäna stora pengar. Datorer och informationsteknologi omsätter miljarder. Den IT-ansvariga ministern, Ines Uusman, som i söndagens Svenska Dagbladet
talade om Internet trodde däremot inte att det var något att fästa någon större vikt vid: "en fluga som kanske blåser förbi" och så fortsätter hon "...jag tror inte att folk i längden kommer att vilja ägna så mycket tid som det faktiskt tar åt att surfa på nätet".
För bara några år sedan gick det knappt att ta sig ut på Internet i Sverige. Idag har hundratusentals människor tillgång till Internet och varenda dag tecknas nya abonnemang. Internet fördubblas varje år och antalet hemsidor på nätet fördubblas var femtionde dag. Mediaprofessorer tror att en miljard kan vara uppkopplade på Internet år 2000. Visserligen går det fortfarande ibland trögt att ta sig fram på de digitala vägarna men utvecklingen går entydigt åt ett håll. Det blir enklare, billigare och går snabbare.
Vårt sätt att leva har också redan börjat påverkas. Vi arbetar hemma. Vi skickar och tar emot information när som helst. Överhuvudtaget har datoriseringen gjort information, all sort information, tillgänglig för många fler.
Att det i tidningar och tidskrifter skrivits mycket om datoriseringen och IT beror delvis på att den grupp som tydligast fått se sina arbeten förändras är de som jobbar på tidningar. Allt görs idag på data, och allt skickas från en dator till en annan dator. Inskrivaryrket finns inte längre kvar. Men den största skillnaden är kanske att journalisterna inte längre är ensamma om att ha tillgång till nyheter. Alla med datorer kan vara uppkopplade och förses med allehanda nyheter. Att datoriseringen och den nya tekniken håller på att förändra delar av vår vardag är otvivelaktigt. Kommunikationsministern är nog ganska ensam om att tro att Internet är en övergående trend. En IT-minister vars kansli inte ens svarar utskickad e-post, över nätet utan med telefonen verkar ohjälpligt efter."

Intressant i och för sig - men relevansen för att kommuner har en förkärlek för stora och tungadministrerade projekt är perifer, tycker jag.

Jörnmark har en poäng i att den här sortens allt-eller-intet-projekt skapar en allians av motverkande intressen. Inte bara i Sverige - den våldsamma stadsrörelsen i Amsterdam på 70-talet hade samma grund, alla förändringsplaner sammanfattade i en som gick emot en massa intressen som därför kunde enas och besegra planen. För mig är det obegripligt att sansade politiker går med på den sortens planmodell. Förr eller senare resulterar dom i att en almdunge fäller ett mångmiljardprojekt och diskrediterar politikerna för ett par decennier framåt.

Så vad är egentligen egenintresset bakom den allomfattande superplanen, till skillnad från en plan av Lindhagenmodell som kan fyllas efterhand som behov uppstår? Var finns egenintresset i revolution till skillnad från gradvisa reformer? Vad är orsaken till desperationen och kravet på allt genast? Varför har väletablerade politiker och byråkrater samma mentalitet som svarta blocket?

I just det här fallet gissar jag att överdäckningen har en del med saken att göra... den kan man ju inte bygga först och fylla med hus ovanpå efterhand som behov uppstår.

För övrigt har väl behovet av nya lägenheter funnits ett tag...

Behovet av nya lägenheter finns hela tiden, men min poäng är att det allomfattande projektet är så trögadministrerat att det blir färre lägenheter än om kommunen skulle sköta det på vanligt marknadsekonomiskt maner, dvs tillhandahåller en infrastruktur men inte mer än så.

Men du har en poäng i att överdäckningen nog motiverar ett projekt. Dock knappast det som finns runtom som ju är den övervägande delen.

En variant för att få ekonomi i överdäckningen vore annars att sätta rätt hög prislapp på tomterna för byggbolagen och samtidigt tillåta en hög exploateringsgrad - så får marknaden välja om det skall bli 5 eller 15-20 våningar i snitt.

nNick:
Den slutliga utformningen av Tors Torn är inte bestämd ännu.

Inget fel i att hämta höghusinspiration från USA, det har man gjort åtminstone sedan 1924.

http:​/​/​www.​lileks.​com/​NYC/​postcards/​Office/​hanover.​html

Najs! Kungstornen ftw :)

Hämta gärna inspiration ifrån USA, Tors Torn i art deco stil vore underbart.

Hans, inte att jag vill nedvärdera din blogg, men jag är för rädd om mina ögon för att frivilligt läsa så stora mängder så liten och så ljus text på så mörk bakgrund.

Jag skummade dock ner till slutklämmen, och tolkar den som att du tycker att Tors Torn - trots nordläget - kommer att skymma solljuset för området. Stämmer det?

Sådärja. Det var väl väntat:

"Stockholms stad drar tillbaka markanvisningen för de två skyskraporna Tors torn i Haga­staden. Nu görs projektet med de omdiskuterade tornen om. Resultatet kan bli att det byggs bostäder och att en del av de 40 våningarna kapas bort."

(http:​/​/​www.​dn.​se/​sthlm/​kritiserade-​torn-​kan-​byggas-​lag.​.​)

Värt att poängtera är att Stockholms stad inte drar in markanvisningen för att stoppa projektet, utan för att de som skulle betala för tornen inte får ekonomin att gå ihop. Jag tycker inte att man ska bygga höga hus bara för att, utan det ska vara en lönsam affär också.

Någon som vet hur mycket av de 330 markanvisningsmiljonerna som staden går miste om ifall byggherren bygger, säg, hälften så högt?