Skönheten och Feilitzen

Lokaliseringen av den planerade aulan. Klicka på bilden för större version.

I dagens Svenska Dagbladet (var annars?) skriver Fredrik von Feilitzen, ledamot av Stockholms skönhetsråd, om den nya aula-byggnad som planeras för Karolinska Institutet. Byggnaden kommer att finansieras genom en privat donation och finansieras således inte av Solna stad eller andra offentliga medel. Den planerade aulabyggnaden är ritad av Wingårdh arkitektkontor.


Den planerade aula-byggnaden. Problemet ligger inte i en kritik av byggnadens utformning i sig. Vilken typ av arkitektur som vi som individer uppskattar skiljer sig som bekant åt.

Feilitzen skräder inte orden i sin kritik av byggnaden, som enligt honom inte alls passar in i det modernistiska och svårnavigerade förortslandskap som idag definierar området. Superlativen kommer fram och vi får veta att planerna är "skandalösa".

Vad anför då Feilitzen för typ av argument för sina påståenden?

Inte så mycket alls visar det sig. Feilitzen ger sig in på en historielektion och låter berätta att det år 1932 anordnades en arkitekttävling om Karolinska Institutet där Ture Rydberg vann. På grund av kriget färdigställdes det dock först 1946. Feilitzen undviker dock att nämna att Rydberg själv var besviken över resultatet.

Feilitzen fortsätter med att mena att byggnaden är "en lutande glasbyggnad som hotar att krossa de byggnadsminnesmärkta byggnaderna och fullständigt förändra upplevelsen av campusområdet". Ja, tänk. Förändring. Sånt kan vi väl inte ha i en snabbt växande storstad? Hur skulle det se ut? 

Problemet ligger i att Feilitzen inte för ett ögonblick verkar uppehålla sig vid funderingar kring om några nya värden kan tillkomma genom nybyggnation. Det påstått unika blir ett försvar för status quo.

Men sedan kommer det riktigt intressanta, som bäst citeras i sin helhet:


Det är intressant att notera hur Feilitzen här på fullt allvar menar att något av det viktigaste för kvaliteten på ett universitets vetenskapliga resultat är att inga nya hus får byggas. Hur den existerande miljön, liksom hur den tillkommande bebyggelsen ser ut, liksom vad den ska användas till är helt ointressant. Det viktigaste är stillaståendet, att inget ändras. Rimmar inte den idén ganska illa med själva grundidén med forskning, som är just framsteg och ständig förändring? Har Feilitzen frågat vad KI:s elever, forskare och anställda tycker?

Ett uns av sanning finns dock i Feilitzens resonemang. Den fysiska utformningen av miljön kan säkerligen ha en del påverkan på hur forskningsresultaten ter sig. Så hur ser då miljöerna ut vid Cambridge, Harvard, och vid platsen för den föreslagna aulan vid Karolinska institutet?


Cambridge university. Notera den arkitektoniska detaljrikedomen och variationen och att den offentliga miljön är utformad för möten till fots.


Harvard. Återigen stor arkitektonisk detaljrikedom och variation, och anpassat för fotgängare.


KI-området. Det finns gott om parkeringsplatser i alla fall...

Notera hur Karolinska på alla punkter saknar de kvaliteter som Cambrige och Harvard uppvisar. Området är modernistiskt planerat, vilket gör att naturliga mötesplatser saknas. Alla byggnader liknar varandra, saknar i hög grad arkitektonisk variation och detaljer (även om enskilda byggnader naturligtvis ändå kan ha högt värde) och är nästan samtliga uppförda i likartat rött tegel, knappast ett unikum i Sverige. För att markera detta så passeras ett annat planerat nybygge i närheten förbi helt obemärkt i Feilitzens kritik.



Byggnaden till vänster, aulan, kritiseras och anses hota kvaliteten på forskningen. Byggnaden till höger, en fyrkantig tegellåda, har däremot inte orsakat några debattartiklar på SvD Brännpunkt.

Den nya aula-byggnaden bryter av från den befintliga bebyggelsen. Den tillför ett annat mer organiskt formspråk som bryter den fyrkantiga monotoni som råder i områdets arkitektur idag. Det tillför således en arkitektonisk variation, något som YIMBY aktivt förespråkar.

Men Feilitzen skriver, trots sin plats som ledamot i det som kallas skönhetsrådet, mycket lite om den nya byggnadens arkitektoniska kvaliteter. Istället ägnar han sig åt att argumentera om varför ingenting får förändras. Som ledamot i skönhetsrådet borde Feilitzen arbeta för att öka kvaliteten på ny arkitektur och på att skapa mångfald. Inte arbeta för en likriktning av arkitekturen och för att stoppa nybyggen endast för att de är nya.

Och faktum är att Feilitzen inte ens har rätt på punkten om ny arkitektur på Harvard och Cambridge.


Sir Norman Fosters Law Faculty Building stod klar i Cambridge 1995.


Cambridge University Faculty of Education stod klar 2005.


Harvard Medical School Research Building stod klar 2003


Studenlägenheter, Harvard

En sak kan man nog vara säker på. Varken Harvard eller Cambridge skulle komma på tanken att följa det synsätt som Feilitzen vill att Karolinska ska anamma.