Mer konstnärlig gestaltning

Den moderna svenska arkitekturen lider av kartongsyndromet. När det gäller byggstandard och modulbygge så håller svensk arkitektur hög klass. Men förtroendet för den konstnärliga gestaltningen är låg. Att Stockholmarna inte uppskattar den moderna arkitekturens utseende mer än de gör ställer till problem. Det gör det svårare att utveckla staden till en mer fungerande och vackrare miljö. För att utveckla arkitekturen kan man lämna över det estetiska initiativet från byggbolagen till medborgarna och konstnärer. Exempel på detta är Enprocentsregeln, kulturbonussystem, 100Hus och balkongen.

Arkitektur är en blandning av konst och ingenjörskunnande. Vad som är konst och vad som är ingenjörskunnande kan diskuteras. Det finns flera olika definitioner av dessa begrepp. Men i stora drag tycker jag man kan säga följande.

Tänk er en dörr med en lampa. Ur praktisk synvinkel har man en dörr för att kunna stänga huset. Lampan är till för att lysa upp omgivningen så att det blir lättare att hitta exempelvis nyckelhålet. En extrem funktionalist skulle säga att entren är bra om dörren har alla funktionella egenskaper som att den är inbrottssäker och att lampan lyser upp omgivningen så att det blir lätt att navigera i mörkret. Dessa problem kan lösas med ingenjörskunnande.

Konstnären tycker däremot inte att det räcker. Lampan och dörren måste ju se bra ut tillsammans för att ge ett emetionellt uttryck. För att skapa detta mervärde så behöver man en konstnärlig förmåga som ser till att lampan och dörren passar bra ihop. Då har vi en Entré med praktisk dörr och lampa som ser bra ut så att den ger besökaren en bra välkomnande känsla. Det är när vi utövar både konst och ingenjörskunnande som vi skapar de bästa husen.

Svergies Arkitekters Akademis ordförande Thomas Hellquist åskådliggjorde det här på ett bra sätt i Arktitektur (2-2010 Mars). Han jämförde Momsenstrasse 5 i Berlin med Grönegatan 5 i Lund. Båda har Entré under tak men förutom det är likheterna få. Hellquist ser Grönegatan 5 som ett sorgligt arkitektoniskt sammanbrott. Entrén är rationell ur ingenjörens synvinkel. Se till exempel hur rationellt man dragit ledningen till lampan. Men Hellquist menar att inget samspel finns mellan den tegelklädda fasaden, aluminiumdörren, träullsplattorna i taket och den klinkerklädda trappan. Momsenstrasse 5 ser han däremot som ett gott exempel på arkitektur. Jag håller med.


Momsenstrasse 5, Berlin (Arkitektur).


Grönegatan 5, Lund (Arkitektur).

Hellquist vill att vi distanserar oss från ingenjörskulturen och återgår till hantverket. Men jag letar efter lösningar i andra delar av samhället.

100hus är ett projekt  som handlar om att låta de boende själva beklä Hornstulls fasader med konst eller andra installationer. Jag beundrar detta initiativ. I bostadsbristens Stockholm så är det svårt att förmå byggbranschen att satsa mer på den konstnärliga gestaltningen. Krasst sagt kan de  sälja vilken lägenhet som helst för flera miljoner då bristen på centrala bostäder är så stor. 100hus är ett mycket bra exempel på hur vi Stockholmare bör agera i detta läge. Vi ska inte bara stå där och klaga på byggbranschen. Utan vi ska själva ta initiativ för att göra Stockholm till en bättre och vackrare stad. Det är precis vad de driftiga medlemmarna i 100hus gör.

Idén att låta boende pynta fasader efter att husen byggts är bra. De boende har mycket större incitament att göra det än byggbolagen. Idag säljs de flesta lägenheter efter ritningar innan huset ens byggts. Då är det svårt för byggbranschen att motivera sig till att bygga snygga hus. Men om de anpassar husen så att de boende kan fullfölja arbetet med att göra husen finare så kan allting sluta gott.

Även hus med glasade balkonger kan låta de boende styra utseendet på liknande sätt. Byggbolagen och arkitekterna designar fasader och balkonger. Men de boende kan själv fylla balkongerna med växter, skulpturer, möbler och mycket annat.

Om man vill kan man även överlåta den konstnärliga gestaltningen till konstnärer. Enprocentsregeln är ett initiativ av Stockholm Konst som handlar om att minst en procent vid ny-, om- och tillbyggnad i Stockholm stad ska avsättas för konstnärlig gestaltning. Man kan också tillämpa bonussystem. I Vancouver belönas byggbolag som förser staden med mer kultur genom att de får bygga högre. I det fallet handlar det främst om kreativa verksamheter. Men man kan tillämpa liknande regler för även konst på nybyggnationer.

Vad tycker ni om dessa idéer? Är det rätt att lämna över det estetiska initiativet till konstnärer eller de boende? Tycker du att utseendet på den moderna arkitekturen är viktig? Har du andra idéer på hur den konstnärliga gestaltningen inom Stockholms arkitektur kan utvecklas?