Förskolan Tellus

Arkitekterna Sven Backström och Leif Reinius byggde de funktionalistiska "skokartongerna" i LM-staden. Husen är nästan identiska. Även de självbyggda småhusen i området är standardiserade och Ericssons gamla industrier i vitt och grått är brutala. Men mitt bland all denna monotoni (eller enhetlighet som förespråkarna kallar det) finns förskolan Tellus som bryter helt mot områdets traditioner. Och det är det som är så bra!

Kreativitet betyder variation. Kreativa personer har förmågan att hitta på saker. Finna nya vägar när det behövs, och ibland när det inte behövs. Många vill ha variation i städerna. Man vill ge arkitekterna spelrum att hitta på något nytt. Motsatsen till kreativitet är upprepning. Kreativitetens motståndare vill att nya hus ska vara standardiserade upprepningar av de gamla. Jag kallar det för monotoni. Men eftersom att ordet har en dålig klang så brukar man istället säga enhetlighet. Det kan handla om att alla hus ska vara lika höga, byggas i samma material och färg som de äldre husen i området.


Förskolan Tellus i Telefonplan.

Vasakronan och Tham Videgård bestämde sig för att bygga något annorlunda. Restultatet blev ett hus som inte liknar våra andra standardiserade förskolebyggnader. Uppifrån sett ser huset ut som en njure. Byggnaden har inga kantiga hörn. Den halvstängda entregården utgör en samlingsplats för barnen och föräldrarna innan de går in i huset. Fasaden består av gulmålad stående lockpanel i trä som överlappar varandra. Panelen täcker delvis över en del av fönstren vilket filtrerar direkt soljus och framhäver husets böjda form. Fasadens varma färg passar förvånansvärt bra som bakgrund till de gröna bladverken. Men skär sig mot de brutala industrihusen. De olika rummen har olika färgteman. Under mörka kvällar när lamporna lyser upp rummen så ger fönstren en portpurri av glada färger för de som passerar förbi byggnaden.


Huset har inga kantiga hörn.


Den gula fasaden fungerar som bakgrund för grönskan i skogen.

Läget mellan skogen och industriområdet är bra. Området ska byggas om till en blandstad med gångstråk kantad av service. Men förskolan inkräktar inte på de delar av området som kommer få dessa urbana kvaliteter. Snarare utvidgar den grönskan in mot området.

YIMBY brukar främst ägna sig åt de allmäna utrymmerna i staden. Men det ska ändå nämnas att huset har utvecklats i samtal med skolans personal. Bland annat är fönstren anpassade för barnens längd och varje barngrupp har egna rum för samlingar och vilostunder. Huset har  runda former för att locka barnen till fantasi och rörelse. Jag kan se att lekplatserna runt huset är väl genomtänkta. Det finns partier med mjukare mark och lekställningar för att öva upp barnens motorik. Där de mindre barnen leker finns skydd för solen.


Lekytan utanför förskolan.

I Telefonplan finns många som studerar eller arbetar med kreativa verksamheter. Däremot har området inte gett ett kreativt intryck för områdets besökare och boende. Men förskolan Tellus är ett steg mot att göra Telefonplan till ett mer kreativt livskoncept för de som vill leva där. Huset ger också det monotona Telefonplan, som enligt Stockholm stad ska vara Stockholms kreativa centrum, ett mer kreativt utseende.


Den äldre arkitekturen i området är brutal.

Förskolan Tellus är en fröjd för oss som vill ha variation och fantasi. Byggnaden avviker från sin omgivning. Det enda jag kan klaga på är avsaknaden av konstnärliga detaljer på fasaden för de som befinner sig nära huset. Stängslet runt tomten är också anskrämlig. Men att lyckas skapa något så annorluna med sådan känslighet är en bedrift i det konservativa Stockholm. Byggbolagen vill standardisera husen och nya byggprojekt som sticker ut möts av högljudda protester. Det krävs mod för att bryta mot normen. Jag vill inte vara mindre modig och ger därför byggnaden betyget 5 av 5.



Betyg: 5 (av 5)
Arkitekt: Tham Videgård Arkitekter


Vilket betyg ger du?