Behöver YIMBY skärpa sina krav?

Dyrt

Som framgår av vårt program vill YIMBY ha en tät stad. I programmet läggs det inte fram några skäl - vi förlitar oss på att folk ska tycka att det är attraktivt för dem. Och i ett historiskt skede då det har rått närmast diktatoriskt påbud om modernistisk utglesning kanske det har haft tillräcklig appell. Vi har helt enkelt bett att få något vi gillar, och lovat att betala för det.

Men det tycks mig nu som detta inte är nog. Utglesning är dyrt, så dyrt att det fördärvar ekonomin för oss alla. Det är skäl nog att utglesningsparadigmet borde förvisas till historiens skräphög - för oss alla.

Stadens syfte är arbetsdelning. Adam Smith var inte först med att inse arbetsdelningens fundamentala roll för den ekonomiska utvecklingen, den saken var italienarna klara över åtminstone på 1500-talet, eller kanske ännu tidigare. Mer saker kan tillverkas billigare om man delar på uppgifterna - men om man delar på uppgifterna måste man ändå ha nära till varandra för att kunna hjälpa till med samma produkter. Därför sluter vi oss samman i städer.

Ju mer komplicerade ekonomiska uppgifter desto mer folk behövs. Inte bara i varje företag för sig, utan också i form av samarbetande företag, institutioner och verksamheter i omfattande nätverk. Desto större blir alltså städerna. Och ju lättare vi har att komma åt varandra desto billigare blir det. Vi slipper tidsförluster, vi slipper kostnader för infrastruktur. Om vi kan möta varandra till fots kostar infrastrukturen ingenting.

Därför var också förfossilålderns städer täta. Ekonomin krävde det. Ett övermått av transporter skulle ha gjort städerna ekonomiskt ohållbara.

Med nittonhundratalets fossilrea trodde man att den här logiken inte längre gällde - man trodde att avstånd helt plötsligt blev gratis. Det var därför städerna helt okontrollerat började spridas ut från ungefär 1900.

Men gratis blev det förstås inte. Jag har påpekat i flera diskussionstrådar hur Göteborgs stadsbyggnadskontor, som räknade på saken 1978, kom fram till att en bostad i periferin blev dubbelt så dyr som en bostad i centrum om man räknade in den nödvändiga infrastrukturen (Göteborgs stadsbyggnadskontor: Byggnadsekonomisk utredning, citerad i Staden och ekonomin, Stadsförnyelseskommittén 1980). Det gällde förstås inte bara bostäder, det gällde allt byggande.

Det är alltså dubbelt så dyrt med gles stad som med tät stad om man räknar med investeringskostnaderna. Detta betalas av oss alla. Och eftersom infrastrukturen betalas av stat och kommun betalas det främst i form av skatter. Dessa skatter lägger rimligen en extrakostnad på den produktion som äger rum i staden och gör dess produkter dyrare.

Därtill kommer kostnader för själva transporterna, i form av tid och energi.

Energin har som framhållits varit billig under 1900-talet, men det mesta tyder på att priset kommer att gå upp. Peak oil, eller oljekrönet, innebär inte att oljan tar slut. Det innebär faktiskt att hälften finns kvar. Men eftersom det är den mer svåråtkomliga hälften innebär det att den blir svårare och dyrare att komma åt. Oavsett om oljekrönet redan har inträffat (som pessimisterna säger) eller inte kommer förrän 2030 (som optimisterna tror) kan vi räkna med att oljan blir allt dyrare. Och eftersom olja inkl naturgas står för 70% av energianvändningen i världen kan vi räkna med att all energi blir dyrare. För som Pentagon säger drivs också kostnaderna för att investera i alternativ upp av den dyrare oljan.

Vilket lägger ytterligare extraskatt på avstånd.

Frågan är om vi vill betala för det. Våra personliga transportkostnader kommer vi säkert att försöka kapa genom att flytta till centralare lägen - och om inte fler sådana byggs kommer priset att gå upp radikalt på grund av den ökade efterfrågan.

Men frågan är vad vi gör med kostnaderna för infrastrukturen. Cederschiöldpaketet räknade med att det behöver investeras över hundra miljarder i infrastruktur i Stockholm de närmaste åren; det skulle naturligtvis ha blivit mycket billigare med en kompaktare stad. Och sen ska infrastrukturen underhållas. När staden var tät gick till exempel kollektivtrafiken med vinst, idag måste den subventioneras med 50%. Vilket tyder på att den är minst 50% för dyr.

Frågan som vi kanske måste ställa oss är om vi över huvud taget har råd med gles stad. Personligen misstänker jag att den är en vit elefant som tynger ner oss ekonomiskt och som vi måste göra oss av med, ju förr desto bättre.

Säg att vi klarar det på 50 år.